Kategori: inspiration & kreation

Basplaggets och vintageklänningens år

Loppisåret 2019 var då inlett för undertecknad. Andra köpstrejkar men inte den här lusen! *pekar på mig själv med alla mina ben* Känner mig inte redo för det riktigt än. Men däremot manad att undersöka ännu noggrannare, att bena ut vartåt jag vill att min stil ska gå. Är en typisk människa som strax efter årsskiftet känner mig djupt inspirerad att ta i med nya tag.

Dels för att jag under julhelgen provade en massa plagg och det var så mycket som bara inte funkade längre. Det är egentligen ganska förvånande, för jag har rensat ur min garderob rätt kraftigt de senaste åren just för att det inte skulle bli så som det nu blev. All these clothes and nothing to wear, alltså.

Jag märker ju att jag återkommer till samma ganska få plagg — samt saknar vissa andra beståndsdelar. Det är dags att spänna åt den röda tråden. REJÄLT.

I dag kunde jag kryssa av den svarta t-shirten. Det utmärkta basplagget har jag faktiskt saknat. Vet ni hur svårt det är att hitta en helt basic men snygg svart t-shirt i ordentligt material? Blir TOKIG på alla fladdriga tygbitar med lösa ringningar och korta holkärmar. Nu har jag en som faktiskt ser ut som ett T och det känns som en bra utgångspunkt. Det känns förnuftigt, och en förnuftig garderob vill jag gärna ha.

Fast också egen, men vi kommer till det.

Bar nästan klänning på nyårsafton men på grund av oväder så valde jag sen att tänka praktiskt och tog byxor. Ångrade sen detta lite då jag kom till festen och alla andra var så ljuvliga, liksom i sammetsklänning och lång paljettkavaj till exempel.

Tänkte då (lite i samma bana som Peppe) att jag borde passa på mer. Använda klänning då vädret tillåter det och inte enbart då det finns skäl att klä upp sig. Tänkte att dagens andra loppisfynd, d.v.s. denna klänning här nedanför kunde bli en sån, en bara-för-att-klänning.

20190102_klaenningsvart

En gammal viskosklänning som någon helt klart betraktat mer som utklädnadsattiralj än det fina plagg det är. Fållen är extremt slarvigt gjord med turkos sytråd och ett par udda knappar fästa med röd. (?!)

Valde att slå till trots bristerna. De går ju att fixa till. Och nyårsregeln är att jag MÅSTE göra sånt. Får alltså inte köpa om jag inte vet med mig att jag kommer fixa det. FÅR INTE.

20190102_klaenningsvartdetalj

Och här en överexponerad bild på några av dess detaljer, plus några bonuskatthår. Den andas lite 40-tal, tycker jag, men är säkert 30-40 år nyare än så.

Sen mellandagsfyndade jag en klänning också. I min egna garderob, den hos mina föräldrar. Där hängde en klänning som jag köpte för typ tio år sedan. Har använt den en gång, vad jag kan minnas. Ganska uselt.

20190102_klaenningblommig

Men alla de här färgerna får er kanske att gissa varför. Jag har i herrans många år känt mig obekväm i färgsprak. Dras fortfarande mest till svart men fäster också all mer uppmärksamhet på andra beståndsdelar: material, skärning, stil eller kanske vi ska säga vibb.

Nu när jag provar denna klänning så tycker jag inte att den ser ut som att jag lånat den ur nån annans garderob, som jag kunde göra förr. Försökte typ tuffa till den med nitbälten, minns jag. Haha! Nej tack, den sena 00-tiden är förbi. Nu är det som att bitarna stämmer överens, och den är helt klart min. Fast förstår om mina kompisar inte riktigt ser detta ännu, men vänt ba. Vänt ba!

20190102_klaenningblommigdetalj

En närbild på den också för balansens skull.

Ärligt talat vet jag inte riktigt vad den gör här i inlägget, hänger egentligen mest bara med för att jag knäppte bilder på den också. Eller jag trodde att det skulle hjälpa mig ringa i nåt slags ledord för garderoben 2019, typ ”Piffigt!” eller ”Draperingar!”, men varkendera känns rätt. Fast eventuellt nåt lite ditåt. Nåt med trevliga skärningar fast utan extra ryschpysch.

Det skulle ha varit roligare om jag hade haft på mig de här plaggen på bilderna, jag inser det. Men det kändes så jobbigt att orka. Kan slänga in som nyårslöfte, nu när jag har inspirationen på min sida och allt, att försöka att inte vara så lat med sånt. Älskar OOTD-inläg i bloggar och på instagram och borde rimligtvis skärpa mig och göra fler sådana själv också. Nästa gång!

4 kommentarer

Sök och ni skall fynda

Hej kära loppor! Det var ju tal om att jag skulle sammanställa tips på hur man ska lyckas med loppandet, och ni var några som var intresserade av en sån.

Eftersom att a) det återvunna plagget är årets julklapp och b) jag själv ägnat mest tid åt att försöka bena ut taktiker för att finna de plagg jag drömmer om, så följer detta loppistipsinlägg en sådan röd sytråd i klädhögen. Det bara c) blev enklare så, men i det stora hela gäller ändå samtliga tips för alla slags fynd.

Tror inte att jag sist och slutligen hade så mycket ”nytt” att komma med, ni vet vad jag menar, men bed och ni skall få tips, sök och ni skall fynda, bulta och loppisdörren skall öppnas för er. Så här kommer de i alla fall, med andra ord!


20181110_loppis

Fundera och förbered

Att gå på loppis är kul även om man besöker det bara för att strosa. Men, eftersom loppis också innefattar en hel del skattjakt så kan det löna sig att ha en karta för att göra de verkliga fynden. Den skissar du själv upp!

  1. Rikta in dig. Föreställ dig vad du är ute efter. Ett visst plagg? Ett speciellt mönster? Ett särskilt material? Eller bara något med den där rätta känslan som du inte riktigt kan specifiera men ändå känner igen när du ser det?

    Vad det än är: visualisera det. Håll det i tankarna! Det är så du vässer hökblicken.

  2. Känn dig själv. På loppis är det synnerligen lätt att bli överinspirerad av de låga priserna och det brokiga utbudet. (”Förvandlades till en opportunist”, skrev en kompis. Hög igenkänning!)

    Tänk igenom vem du är — kommer du sy om plagg och måla om möbler så att de passar? Vad är din stil och hur långt ifrån den kan du ströva utan att grejer bara känns fel? Hur fungerar du med trender — gillar du att haka på dem eller förblir trendvarorna oanvända? Är du okej med att eventuellt bara pröva på olika stilar och plagg rätt tillfälligt?

    Var ärlig mot dig själv! Då hittar du lättare rätt nivå av kritiskhet gentemot varorna.

  3. Definiera ditt mål. Avgör om det är något särskilt du vill uppnå, för eventuellt måste du anpassa dina regler efter det. Det här är väl rätt självklart men jag tror det lönar sig att ändå medvetet tänka igenom det och ringa in vad man är ute efter så man rör sig åt rätt håll. Exempelvis: Vill du förnya garderoben eller förenkla den? De två har ju rätt separata spelregler, nämligen.
    • Förnya: här gäller det att våga kliva utanför det gamla vanliga nu som då. Utgå ifrån magkänslan men var inte en mes. Tvekar du? Men det är ändå nåt som lockar dig med plagget, viiisst? Vad betyder det, tro?
    • Förenkla: var sträng, jävligt sträng. Kommer du hitta användning för plagget? Kommer det passa med sånt du redan har? Lita på magkänslan, den vet vad som gäller. Tvekar du? Det betyder nej.

Fynda och filtrera

Väl på loppiset så kan det vara lätt att bli distraherad av mängden varor, då alla är olika (möjligheter!) och ofta inte i jättebra ordning (kaos!). Men det GÅR att övervinna detta och vara fullkomligt… traherad. Vilket rimligtvis torde vara motsatsen.

  1. Gå igenom. Metodiskt. Skygglapparna på — titta på ett parti åt gången. Undersök! Gör stickprov vid material och färger du inte avskyr. Det är där du kan hitta guld.

    På loppisar där privatpersoner hyr bord så kan först snabbt skanna av utbudet på ett. Ofta får man ju en bild av försäljarens smak och stil av en hastig blick. Ligger den långt ifrån din så skippa bordet eller bara skumma igenom snabbt, så har du mer tid att gräva igenom resten.

  2. Gräv. Det här är A och O. Efter en lyckad loppissession ska du ha så mycket skit under naglarna att du måste skrubba med nagelborste tills morgondagen för att få bort all smuts. Det är ett tecken på att du har utfört ett gott jobb. JAG MENAR DET. Bär dina sorgkanter med stolthet, som att det var universums president som belönat dig dem för dina beundransvärda insatser.

    Bonustips: Täckande mörkt nagellack.

  3. Granska. Ivern bär iväg med en och så kommer man hem med en blus och märker att det finns en konstig fläck på axeln, ett hål i midjan och dessutom är plagget i usel kvalitet som sticks och gör ens hår statiskt. Det är inget fynd alls.

    Så innan du går igenom kassan: gå igenom sömmar, skanna efter fläckar och hål, kolla tvättlappar, känn på materialet, och prova alltid.

  4. Våga. Vill du förnya din stil, ditt hem, så är loppis naturligtvis platsen där du ska inskaffa dina experimentella grejer. Väg såklart ändå för- och nackdelar mot varandra, men håll i åtanke att ibland är ”kanske” en klar segrare över ”nej”. Till exempel då det bär en klar vibb av ”högst antagligen”.

    Om du söker förändring så är det för att du tycker det är tråkigt att aldrig göra något annorlunda. Så gör nåt annorlunda!

  5. Vägra. Det är tråkigt men det är tyvärr så att vill du BARA göra BRA FYND* så får du se till att du eliminerar de halvbra och dåliga. Så länge du fortsätter bunkra upp på ”nästan” och ”kanske” så kommer hela ditt liv fyllas av samma mönster.

    Hahaha skoja bara! Nä men ärligt talat tror jag att striktare regler är nåt som förhöjt mina verkliga-fyndpotential, jag drygar inte ut de bra grejerna med lika mycket ”tja varför inte”-stuff. För att låna Marie Kondos filosofi, så försöker jag vara strikt med att endast välja sånt som *sparks joy*. Om man bara lyckas så är det en bra metod för att se till att ALL loppning är verkligt lyckad loppning.

    * Med bra fynd så menar jag förstås sådana du genuint gillar och är nöjd med, oavsett märke, status, rabatt från fullpris, och så vidare.

20181120_baelten

Snitsa till stilen

Tycker du att du har bra koll på själva letandet men att du ändå aldrig hittar nåt? Inte vet vad du ska satsa på? Vart du ska vända dig? Jag har förslag!

  1. Strunta i storlekar. Plagg kan vara oversize, krympta i tvätten, ovanliga i modellen, importerade från länder/tider med andra sorters storleksskalor. Prova allt! Du övar då dessutom snabbt upp ett ögonmått för vad som passar dig, om du inte redan har ett du litar på.
  2. Sök kvalitet. Okej, alla är inte intresserade av att saker och ting ska hålla länge eller ha en tidlös vibb, men om ni är, kasta ett extra öga på bälten, väskor, plånböcker, hattar och allt möjligt sånt. De är ofta i äkta läder och dessutom med roliga/unika detaljer som gör att de känns mer personliga och mer ”du”.

    Vill du ha plagg som andas så kollar du på tvättlappen och ratar de som innehåller hög procent akryl, polyester eller andra konstfiber. Det är här du ska splurga — fast förmånligt — på silke, kashmir, mohair, merino, ylle, linne, läder, päls — vad du nu än gillar.

  3. Spana trender. För här får du en unik twist på dem! Som du dessutom kanske inte tröttnar på direkt trenden lagt sig, utan det blir något som känns mer eget och som du därmed fortsätta använda = betydligt mer hållbart.

    Ni vet leopardmönstrat som varit en stor trend i höst och som ännu håller i sig — vet ni hur mycket leopardmönstrat jag har haft i min garderob genom åren?? Nå, MYCKET. Vet ni hur mycket av det jag köpt nytillverkat? INGET av det. (Det här skulle vara mer slående med en bild på alla mina leopardmönstrade plagg, men de flesta har redan flyttat tillbaka till loppisdjungeln. Ursäkta och varsågoda. Men ni ser i alla fall två av flera leoparddetaljsbälten på bilden ovanför.)


Konkreta knep

Söker du praktiska riktlinjer och inget visualisera-dig-si-och-föreställ-dig-så-flum? Look no further, här är de:

  1. Plats. Besök loppisar på små orter. (Slå in sökord på Google Maps!) Mindre orters loppisar har färre kunder och där kan man lättare hitta riktigt gamla varor. (Tjejgissar att det har att göra med att små orter sällan har ett överflöd av butiker så det har inte blivit lika mycket använd-en-säsong-och-släng-tendenser.)

    Loppisar med välgörenhetsfokus har ofta jämnare priser medan de religiösa och särskilt frikyrkliga har allra lägst, enligt min erfarenhet. Störst variation hittar man på loppisar där privatpersoner hyr bord, men även där kan man förstås hitta en guldåder.

  2. Tid. Om du bara har möjlighet, undvik de mest populära dagarna och klockslagen. Det vill säga vardagskvällar efter vanliga arbetstider, samt förstås veckosluten.
  3. Repetition, repetition. Gå ofta. Först till kvarn får mala.
  4. Klädsel. Klä dig bekvämt i neutrala basplagg som passar med det mesta så du lätt kan få en bra bild av hur kläderna du provar kommer funka. Undvik sånt som medför minsta krångel att klä av och på sig. Provrumsutbudet brukar vara lite begränsat på många loppisar men speglar brukar finnas här och där så använd dem för vad du är bekväm med. (Så ta gärna ett linne under tröjan!) Prova alltid massor! Prova är gratis.
  5. Betalning. Ska du besöka ett loppis du inte känner utan och innan, ta med dig kontanter! Så är du på den säkra sidan.

20181110_filtvaeskor

Floppsäkra förvärven

Här är några tankeövningar och tekniker för dig som tenderar vara överdrivet spontan eller exceptionellt obeslutsam.

  1. Följ ödet. ”Om det *är meningen* att jag ska ha objektet så finns det kvar nästa gång jag kommer hit — är det borta så har det istället gjort nån annan glad”.
  2. Lämna det åt slumpen. ”Saknar jag objektet innan mitt nästa återbesök så får jag köpa det då — men har jag glömt det så har jag glömt det”.
  3. När priset avgör. ”Skulle jag betala fullpris för detta i affären?” eller ”Skulle jag köpa detta om det kostade 5-10€ mer?”. Du kan också bedöma objektet innan du tittar på priset, bestämma ”Detta skulle jag inte ge mer än X€ för” — SEN tittar du på prislappen och tar det därifrån.
  4. Bär det med dig. Ja, bokstavligen. Bär på objektet så länge du kan, titta på det när du börjat röra dig mot dörren igen — kanske ser du det med nya ögon då. Detta funkar ofta för mig, det är lite som att dimman lättnar då. Ibland blir jag förälskad, andra gånger tänker jag typ ”*criiinge*”.

    Skoja ba, det tänker jag inte alls för jag är åttiotalist och vi tänker ungefär ”…nooot.” Som att allt fram tills den punkten bara har varit uppladdning för en ironisk slutkläm. Lite som livet!


Vett och etikett

Trots att det i stort sett är djungelns lag som gäller på loppis, så är vi ju inga vilddjur heller. Eller jag ber er att vi inte ska vara det. Snällaaaa.

  1. Ordning och reda. För tillbaka sakerna till sina rätta platser om ni inte ska köpa dem. Lämna inte plagg i provrummen. Får ni jätteont om tid så överräcker ni dem till hen bakom kassan.
  2. Dräll inte i vägen. Gå inte flera personer i bredd och dilla. Stanna inte heller upp i en smal gång och dravla med en bekant så att andra kunder knappt slipper förbi och ingen kan titta på varorna bakom era ryggar. Och håll koll på era köpvagnar om ni måste ha dem.
  3. Träng inte på. Kom inte så förbannat nära, den andra personen var där först. Sträck definitivt inte in händerna framför den andra personen för att känna på saker. Vänta på er tur! Det finns massor av grejer en halvmeter bort att titta på under tiden. Ställ er inte heller precis bakom nån för att köa och munandas dem i nacken. Cirkla lite i utkanten istället. Det är trevligare så.

Sådärja. Jag tror det var allt. God lopplycka till er!

8 kommentarer

Tjena bruden

20181210_brud_001

Har aldrig varit med om att få så mycket respons på en instastory som då jag postade en bild på denna brudklänning! Jag går inte i giftastankar, skrev jag, men den är ändå den andra brudklänningen jag loppat inom ett halvår.

Den är i nåt hålbroderat naturmaterial (antagligen bomull) och verkar vara handsydd så troligtvis av rätt god vintage. Lite missfärgad men ska se vad jag kan göra. Också något för liten men jag vet så lite om min kropp, om den ska stanna här, på några kilon fler än innan graviditeten.

Sen vet jag ju inte ens om den är åt mig. Konstigt att köpa en brudklänning utan att ämna bygga hjonelag, kanske. Starta uthyrning? Gröna bröllop? Så skrev jag också. Samlar jag på mig några till så får jag väl göra så som många av de som hört av sig föreslagit: Hämta inspiration från Elsa Billgren.

20181210_brud_002

Men egentligen fantiserar jag ju lite om att få ordna HELA bröllopsfesten åt andra och inte bara klänningen. Att duka några långbord med olika men liknande skira dricksglas för vinet, murrigt broderade linnedukar från 40-talet, tygservetter och omaka, tungt bestick. Mängder av stearinljus i tomma vinflaskor, tistlar och annat tjusigt som påminner dem om hemnejdens dikesrenar, boka in ett liveband med liten blåssektion. Kanske uppe på en tom, dammig och lite smådragig vindslokal nånstans som oftast står tom. Vädra ut ordentligt och skura golvet med tallsåpa. Spänna upp ett tunnvävt tyg i draperingar i taket för att mjuka upp skenet från lamporna. Och så vidare!

20181210_brud_003

Faaast… skulle jag ordna bröllopsfest för mig själv så tror jag att jag istället skulle satsa på en trädgårdsfest. I detta scenario skulle vädret garanteras vara vackert med noll chans för regn eller kyla, för jag vill inte syssla med tält alltså. (Något jag i själva verket ALDRIG skulle våga gamble med om jag ställde till med en sån speciell fest.) Drömmen skulle ju vara att få reservera någon liten, lummig park någonstans. Där skulle vi ställa ett flertal små stående bord fyllda med salta snittar, maffiga bakverk, champagnefontän (eller kanske på mousserande rödvin, mm) och en disk där bartendern skulle fixa smått sträva men fräscha drinkar med enbär-, rosmarin- och hallonsmak. Typ. Sådär lagom utspritt mingligt så att folk måste röra sig lite och så att lågskor rekommenderades på inbjudan.

Festen skulle börja under tidig eftermiddag och dresscode skulle vara något i stil med brittisk cricketfest under tidigt 1900-tal. Det skulle vara propert, men väldigt avslappnat, men LITE sådär på gränsen till maskerad så att alla vid nåt skede kände sig en aning fåniga tills att de såg helheten och blev glada av hur fint det var.

Vi skulle INTE leka lekar men vi skulle ha open stage en tid och jag skulle vara rädd att ingen ville framföra nåt, att ingen skulle känna att de hade något att bidra, men det skulle inte bli så. Folk skulle hålla tal och sjunga sånger. Kanske skulle nån frågesport slinka in, men mer lek än så skulle vi akta oss för. Och folk skulle sitta utströdda över gräsmattan i sina ljusa linnebyxor och råsidenblusar, på tunga, flätade mattor vi rullat ut istället för picknickfiltar, en del i utkanten på klaffstolar men de flesta mitt i direkt på mattorna som skulle ligga lite hipp-som-happ, barn skulle blåsa såpbubblor och vuxna skulle blunda en stund medan programmet pågick. Nån av dem skulle kanske till och med somna en kvart eller så, och alla skulle tycka att det bara var gulligt och prata med snäppet tystare röster runtomkring hen.

Sen skulle det skymma och vi skulle samla ihop de flesta mattorna till ett stort dansgolv och en rejäl orkester skulle kliva in och sätta igång. Ungarna skulle rusa runt bland benen på de vuxna dansarna, tills att de kollapsade i buskaget och far- och morföräldrar skulle ta dem hem, men våra vänner skulle stanna kvar och fortsätta dansa sig alldeles svettiga och nu som då spontanyla upp mot månen. Bara för att det känns så bra.

Och sen, sen när de flesta gäster gått hem på ben vingliga utav både danssteg och drinkar, så skulle vi bara vara ett par handfull personer kvar. Och vi skulle samla ihop alla matrester och dimpa ner runtomkring dem för att äta tillsammans, en gemensam nattmåltid, och vi skulle vara alldeles rödbrusiga och fnittriga och hungriga och alla skulle vara hemskt, hemskt fina.

Typ så. Jag tror att jag eventuellt kan romantisera tanken på bröllopsfester mer än äktenskap, hehe.

Blev plötsligt lite rädd att posta det här inlägget för blev vidskeplig och tänkte att då kan jag aldrig ordna en sådan fest som blir lika lyckad. Men den här festen kunde ju ändå aldrig ändå bli, jag menar, redan bara på grund av det där med tälten! Och en perfekt fest är kanske inte som den föreställt Perfekta Festen. Istället är det väl så att den perfekta festen är den som är organisk och tillåts bli vad den vill bli. (Säg nu, låter inte det som ett bra festfixarmotto, va?)

Men måste förstås fråga för är ju nyfiken: Hur skulle er perfeka fest se ut just nu?

4 kommentarer

Klarblått halvklart

20181209_klaenning

Inget har hänt sen sist, men här är en bild på klänningen jag syr åt Blenda, som utlovat. Känner mig lite larvig men vill ju ändå passa på att dokumentera det skrynkliga alstret innan det potentiellt går väldigt snett. Tycker ni det låter negativt? Ni har fel. Detta är naturligtvis carpe diem-glädjas i förskott-optimism.

Tyget hade jag i mina gömmor, köpte en stor bit på loppis för några år sedan. Rutmönstret är liksom lite sluttande på tvären och det var en konstig synvilla att klippa till. Om jag hittar lite energi ska jag sy vidare ikväll, den ska exempelvis få ärmar och fållas. Knappar där bak. Nån slags halslinning borde den väl också få, tycker bara att sånt är så svårt att få snyggt så jag drar mig för det.

Har på sistone känt att jag verkligen borde och vill ta itu med min egen garderob och sy om alla de där plaggen som jag inte är helt nöjd med. Det är typ skjortor jag tänker att jag skulle använda mer om jag kortade av dem lite, eller tog in dem i axlarna, och sånt. Men jag är så vresigt inställd till allt KRÅNGEL som alltid brukar komma i vägen, riktigt bävar för det. Vet hur jävla hårt jag brukar SLÄPP NERVRE och FÅ NA JÄVLA FEIIIIIL I HOVOOO som det heter på känslospråket för det existerar inte riktigt nåt annat då man får totalspader på irritationsmoment.

Därför är jag ganska positivt överraskad av den här klänningsgrejen hittills, alltså att det gått så bra. Utan mönster och egentlig plan, tar det lite som det kommer bara. Förr sydde jag alltid så men det är evigheter sedan och jag har mött sånt oflyt på sistone. Vet inte HUR många lapptäcksförsök jag kasserat! Och det trodde jag liksom att skulle vara lätt? Wow. Fattar uppenbarligen ingenting.

På tal om saker som utlovats, så läste jag precis Ellens loppistips och påmindes om att jag ju har ett sånt inlägg i utkasten. Mina tips inkluderar i princip samma som hennes, men, ja, ska sammanställa. Lovar! Ännu en gång. Återkommer!

2 kommentarer

Årets julklapp! Klapp klapp! Applåder!

Läste ni att i Sverige blev årets julklapp ”det återvunna plagget”? Sjukt inspirerande! Jag har länge haft ett komplicerat förhållande till julklappar och sedan några år ger jag egentligen varken bort eller tar emot, men, eeh, behöver ni hjälp med att hitta årets julklapp åt nån så anmäler jag gladeligen mitt intresse att agera som er personliga loppare.

Och tänk vilket paradigmskifte årets julklapp pekar på! Blir något huvudvindad, eller hur vi svengelskt ska uttrycka det. Länge var ju loppis något som sågs ner på (därav den ursprungliga sarkastiska benämningen) och fortfarande är det tämligen vanligt att folk tycker det är smutsigt och ofräscht. Likhetstecken tenderar sättas mellan andrahand och sekunda både i kvalitet och status, men vi har kommit allt längre ifrån allt sånt. Begagnat har gjort en klassresa — det har fått namnet vintage, det har stigit i pris och det har blivit allt mer eftertraktat. Oklart i vilken ordning.

Men det här gäller kanske framför allt möbler, porslin och övriga interiörsprylar. Jag var verkligen inte förberedd på att loppade plagg skulle betraktas som helt god etikett att paketera in och ge bort! (Och detta utan att man hittar en mint-condition Chaneldräkt från några decennier sen, antar jag.) Välkomnar det med öppna armar förstås.

20180124_ylle.jpg

Slumpmässigt loppat plagg som det redan fanns bild på i arkivet och således får illustrera detta inlägg: En (vid fototillfället ytterst dammig) kofta i 100 % ylle som jag köpte på loppis för ungefär ett år sedan. Den är kort i modellen och jättevarm. Jag föll särskilt pladask för knapparna som är rundade, glansiga, svarta och kantade i mässing. Som en rad med mysteriösa djurögon i en mysigt mörker.

Och koftan bara växer för varje gång jag använder den, alltså bildligt talat, trivs SÅ bra i den! Tänker mig att jag fortfarande ska ha den när jag är en krokig gammal tant med boobsen nere vid midjan både utav gravitationseffekten och extremt krum hållning. Koftan ska just och just täcka dem alltså och det ska va JÄKLA GULLIGT bara så ni vet.

Skrev redan om detta på instagram men passar på att tipsa här också om att hålla korpgluggarna öppna för accessoarer på loppis, ifall att det känns främmande att svepa in gamla paltor i julpapper, men ni ändå inte vill svepas med i konsumtionslavinen och vill testa något annat.

Det finns chans på SÅ många urfina bälten, väskor, börsar, scarfar och så vidare om ni bara håller utkik. Ofta kan man göra fantastiska fynd i gedigna naturmaterial med finfin patina och personlig vibb. Kolla etiketterna efter både material och märke, som ofta ger en ett hum om ålder, och skippa allt som känns nyare än tio år gammalt. Lajva Kitty Drew på 2000-talet och sätt nån timme på att genomsöka nätet på alla ledtrådar ni kan hitta om ert fynd. För anteckningar, för sen ska ni förstås plita ner allt ni luskat ut på ett fint julkort som ni överräcker med paketet.

Tadaa! Årets julklapp! Klapp-klapp! Applåder!

Väldigt mycket roligare än nån grej från den förskräckliga Black Friday-rean kan jag tycka, men det är väl en åsiktsfråga som så mycket annat. Tänker att loppisprylar i julklapp kan vara väldigt laddade i en del kretsar. Som, en del skulle aldrig köpa en begagnad liten prydnadskudde ens medan andra gladeligen badar i loppade simdräkter (jag). Hör man till den förstnämnda gruppen känns det knappast så kul att få en gammal ylletröja eller silkesmorgonrock av okänt ursprung i paketet.

Var drar ni gränsen? Är inte så känslig själv. Att hitta använda näsdukar i kavajfickorna är inte JÄTTEFRÄSCHT, men jag låter det inte hindra mig liksom. Och så länge ett plagg ändå doftar okej så orkar jag sällan tvätta det innan jag tar det i bruk. Hehe. Väntar mig att folk ska uppröras här! Blev du väldigt äcklad ska du nog inte läsa vidare.

För själv tyckte jag att det tydligaste exemplet på när gränsen blev nådd är när jag såg en dubbeldildo hänga över räcket vid ett bord jag precis höll på att inventera. Liksom, den bara hängde där, i det fria, inte som oanvänd inne i en förpackning eller nåt. Jag satte hastigt tillbaka kameran jag fortfarande ångrar att jag petade på och avlägsnade mig smått förfärat. DÄR gick det nog för långt ändå va.

Välkomna till fyndens tid

Känns som att det är fyndens tid nu. För jag gör så många bra loppisfångster nu, hittar mycket som är precis sånt som känns precis rätt. Och nu menar jag inte att låta helt The Secret-dillig, men jag tror det att jag visionerat mig fynden på förhand är en starkt bidragande orsak till fyndlyckan.

För det är faktiskt så att i alla fall då det gäller loppis så är ett av tricken att rikta in sig på en specifik sak. Det GÅR alldeles utmärkt att bara ströloppa också, absolut har jag gjort överraskande och superfina fynd på så vis också — men det händer nog mer ofta att jag gör sådana fynd som är exakt vad jag letat efter. Sen så går jag ju ganska ofta på loppis också så oddsen är ju tämligen bra på min sida på grund av det då.

Visste ni att om ni tappat bort något, typ förlagt era nycklar, så kommer ni (troligtvis) hitta dem mycket snabbare om ni säger ”nycklar, nycklar, nycklar” som ett mantra under tiden ni letar? För då vet liksom hjärnan vad den letar efter. Ni släpper inte ut bilden av era nycklar ur huvudet. Hjärnan är blixtsnabb på att känna igen dem då. Nu orkar jag inte googla källa på det här men alltså jag har läst detta nånstans och jag tror på det.

För det brukar ju ibland vara så att människan inte hittar det som finns rakt framför ögonen på henne. För min del så märker jag sådana gånger att jag varit disträ och fastnat i det där att ”nu är nåt borta” snarare än ”nu letar jag reda på det”. (Den som söker hen letar.) Det har visat sig vara mer effektivt att istället fokusera på det som är borta.

Och jag tänker att det är samma princip som gäller på loppis! Så tänk igenom vad du vill ha. Du måste inte behöva definiera det (”hängselbyxor i stentvättad denim”) bara du har ett hum om vilken stil/känsla det rör sig om (”som nåt en flapperdansös med en dragning åt det ockulta skulle haft till vardags”). Vet du (ens ungefär) vad du vill ha så kommer du mycket lättare kunna fånga en glimt av det bland allt annat och hjärnan kommer säga DING DING DING!! CHANS FÖR FYND HÄR.

Så har jag gjort när jag en tid hållit upp ögonen för en en vintage mockajacka i någon brun nyans, eftersom den jag köpte när jag var gravid blev för stor. Och de senaste två-tre gångerna jag gått på loppis har jag också varit specifikt inriktad på en tjockare jacka med luddig krage, ni vet sådär trevligt sjuttiotaligt.

20181108_jackafram

Ding ding ding, där var den! Denna kokosgarnerade chokladpralin till jacka. Två flugor i en smäll, både mocka och ludd. På Combo i förrgår, för 5€. FEM EURO.

När jag såg den var Blenda redan mycket urtrött på loppishyllorna och ville hem (what a rookie), och det blev NÄSTAN så att jag inte tog den eftersom jag inte hann prova den ordentligt. För jag tänkte att jag har ju bestämt att jag ska vara sträng, inte köpa sånt jag inte är säker på, och så vidare.

20181108_jackabakdetalj

Men ibland måste man väl få chansa lite. Grejen är att jag tycker det är SVINSVÅRT att fokusera på nåt om Blenda är grinig, kan liksom inte tänka en endaste tanke till dess slut och utvecklar nåt slags konstigt tunnelseende som känns som att jag typ bara tittar på saker i ögonvrån och aldrig ordentligt?? Litade alltså inte riktigt på mitt öga eller fokus där. Så jag försökte hastigt avväga för- och nackdelar mot varandra och då sa magkänslan: Jamenvisst. Den prickade ju ändå så många av mina vill-ha-kriterier och kostade inte skjortan. (Förbryllande uttryck att använda i denna kontext.)

Och sen började den också kännas precis sådär rätt som jag hade hoppats att den skulle. Är så nöjd! Den hade gärna kunnat vara typ en halv storlek mindre men tänker också att hellre en halv storlek för stor än för liten.

Märket är Kestilä med skinn från Dialuxe. Vad ska vi uppskatta årtioendet till? Min första tanke var ju sjuttiotal. Men tycker att den även har en klar sextiotalsvibb. Särskilt då att den är så rak och inte rejält formsydd som mycket var under 70-talet.

20181108_jacka_diptyk

Och så här ser den ut på men bilderna är urusla. Min mobilskärm har spruckit tvärs över framkamerans lins och det resulterar i märkliga ljuseffekter (sällan snygga) och extremt mycket grynighet. Som att kameran tappat ett dussin megapixlar eller så?? Weird.

20181108_jacka

Gillar november hittills!

Har egentligen fler tips på hur man lyckas med loppisfyndandet, men är inte säker på att de är riktigt allmängiltiga. Men säkert kunde de passa nån annan än mig ändå? Eller så kanske jag får utarbeta mer generella riktlinjer. Skulle ni vara intresserade av det?

Funderar förresten också hårt på att setta upp en webbshopp med mina forna fina fynd som jag inte använder längre. Eller det SKA ske nångång för det skadar ju inte att testa innan de slussas vidare tillbaka till loppis igen — det är bara tiden som saknas. Plagg har jag påsar fulla av.

Med vänliga hälsningar,
er personliga loppare

4 kommentarer

Fyra köksdrömmiga tankar

Ni minns kanske att vårt kök är omodernt och slitet. Detta betyder förstås att jag köksdrömmer mig bort ganska ofta, vilket bara är bra, för det hjälper mig ringa in vad jag gillar och tror att skulle funka. Här är fyra punkter jag tänker på i dag. Välkomna med till drömmarnas land!

koeksdroemmar_hyllor

ÖPPNA HYLLOR. Det har blivit ett faktum att sådana ska vi ha. Fast också tillräckligt med vanliga köksskåp med dörrar så detta kräver viss planering känner jag. Hur som helst så tänkte jag att sånt som ofta cirkulerar gärna kunde få stå framme, samt fina vin- och drinkglas. Det vill säga sånt som vi ändå för nuvarande så sällan använder i detta hushåll att det oavsett hinner bli dammigt mellan bruken. Kanske lite konst på översta hyllan. Eller serveringsbrickor, har några stycken i trä med fin patina i gammal guldfärg, till exempel.

Bilden här ovanför till höger är kanske inte den mest inspirerande men det är den typen av hyllor jag tänker mig, dels på grund av praktikalitet. Aluminium från gamla goda Ikea (Ekby Mossby). Gillar förstås mörkt trä men känner jag mig rätt kommer jag bli frustrerad och ängslig att ”förstöra”. (Fast hittar jag redan slitna och missfärgade hyllor i gediget trä på loppis så kanske jag tänker om där.) Och är man en slarver som undertecknad så vill man nog prioritera praktikalitet.

koeksdroemmar_vaexter

SLINGRANDE GRÖNSKA. Naturligtvis! Har nu just ett par silverrankor som hänger i amplar från gardinstången och de börjar ha riktigt långa revor. Hade tänkt att de skulle få dingla kors och tvärs i fönstret som insynsskydd men de hamnar i klämrisk när vi vädrar. Så nu leker jag med tanken på att slå in pyttetunna krokar i taket här och där, och låta revorna sprida ut sig över hela kökstaket istället.

Gillar också idén att låta en gren agera ampelhängare. Har faktiskt en ypperlig gren som jag i förra bostaden hängde från taket och använde som klädstång, hittade den vid sidan om trottoaren på väg hem från affären en gång. WOW EN RIKTIGT BRA KÄPP, tänkte jag. Har utav samma orsak inte kunnat göra mig av med den. Kanske vore det dags att ta den i bruk igen men som blomsterstång.

koeksdroemmar_tapet

DJÄRV TAPET. Känner mig lockad att nån gång i tiden sätta in något färgsprakande och stormönstrat ovanför köksskåpen. Bara något som skymtar, egentligen, inte ens så som det är på bilderna att det återkommer mellan hyllor och/eller diskbänk och väggskåp. Utan mer som en tjock bord högst upp. Hmm. En fördel med detta är ju dessutom att det skulle gå åt ytterst lite tapet på så vis. Bra användningsområde för den där udda rullen man hittar på loppis.

Ett enkelt sätt att kolla om man vill göra detta är förstås att rulla ut en tapetrulle liggande, trycka fast den med lite målartejpsrullader eller nåt annat temporärt, och se hur det ser ut. Det ska jag göra nån dag! Kan vara en urusel idé, jag vet faktiskt inte. Återkommer hur som helst till den gång på gång.

koeksdroemmar_faerger

SOBER FÄRGSKALA. Nu strider ju detta lite emot det jag sa om färgsprakande tapet alldeles nyss, men så är det vet ni, människan är full av motsägelser. De senaste åren har jag blivit så väldigt typisk och vill ha köksgrunden i vitt, svart och matta trätoner. En del metall, eller ska vi säga rostfritt och krommat, också. Ledord GEDIGET liksom. Natur × textur. Ursäkta men är jag en nordisk 30-nånting vit kvinna? O ja.

Fördelen med att ha insett att det ju är sånt jag vill ha, är att jag blivit betydligt mer vänligt inställd till våra kökslukor i furu. Materialet är ju extremt hållbart och det är förstås urdumt att renovera bara för att man tycker att något känns omodernt. Nej, ska  göra småfix istället, ge dem nya knoppar, kanske dra nåt varv med nötbrunt betslack över dem (om jag vågar). Vi kommer bli tvungna att någon gång lite grundligare renovera eftersom golvet har en grop i sig, heh heh… (antagligen är det bara nån skiva där under som knäckts men man vågar väl inte leva med det hur länge som helst heller utan att undersöka saken) och då det sker så vill jag istället för att köpa helt nytt gärna återanvända så mycket som möjligt. Hoppas det blir möjligt!

(Alla bilder hittar ni på min Pinterest.)

Inga kommentarer

Tvåminutersregeln

Jag hörde ett sånt bra life hack igår, eller jag tror att det kan vara bra fast jag inte aktivt testat det ännu. Har haft en oproduktiv (skrev först oproDUKTIG, hashtag truthsayer), motig vecka och nätterna har varit usla, dels på grund av bebis men också till stor del på grund av oproduktiviteten och motigheten som hållit mig vaken. Ska också erkänna att jag har njutit av att vara vaken ett par timmar efter att alla lagt sig, alldeles för sent på dygnet för att få något gjort, men det har varit så skönt att bara vara, vet ni? Hur som helst så har det blivit snöbolligt, helt enkelt. Kanske är det därför jag är så peppigt inställd till detta livsknep, ser fram emot att dela in nästa vecka i tvåminuterssjok så ofta som möjligt och se vad som händer.

Knepet heter tvåminutersregeln och är för alla er som har svårt att få saker gjorda utav en orsak eller annan.

Kanske för att ni inte tycker att tiden räcker till eftersom en stor del av den går åt att angsta över att saker måste göras. Låter det bekant?

Kanske för att ni, ärligt talat, tenderar vara slarviga? Såna som drar ut kläder ur garderoben men tycker ni inte hinner med att vika in dem tillbaka och ni ska göra det sen, men vänta, plötsligt är det ett berg av kläder? Och när ska en hinna ordna upp det?? Låter det också bekant?

Kanske för att ni är lagda åt prokrastinering? Såna som i dessa Messengertider blivit urusla på att ha kontakt med folk eftersom lättillgänligheten sätter en oförklarlig press på er, en som får er att titt som tätt bara inte fungera? Så att ni läser mejl när ni egentligen är upptagna och sen glömmer att svara? Eller så att ett meddelande kan kännas som ett fönsterkuvert innehållande ett kravbrev (det är det sällan) och detta får det att knyta sig i magen på er och ni tänker ”jag tar itu med det där sen då jag sansat mig” och så plötsligt har ni ägnat ett sekel och fyra Buffy-maraton åt att vänta på att planeterna ska alignera sig i en rät linje och ni ska känna att jamen nu så nu är jag redo att ta itu med alla krav som inte ens någonsin fanns?? (OCH ÅH VÄNTA nu har det dessutom blivit pinsamt att det dröjt så länge, sååå nu kommer det antagligen ta ännu mer tid innan ni samlat er tillräckligt för att ta er över den tröskeln också?) Va, låter det fortfarande bekant?

Är ni jag eller??

Så då är regeln sån att vi ska ställa oss frågan: Tar det under två minuter att göra? Är svaret ja, då måste vi göra det direkt. Är svaret nej, då får vi skjuta på det lite. Det är helt okej. Men, blott ynka två minuter har vi väl så gott som alltid tid med och ork för.

En annan fördel är att ska vi göra något som känns jävligt jobbigt, så kan vi till exempel tänka så här: Ja, okej, det kommer vara jobbigt, MEN jag får bara sätta två minuter på det. Sen måste jag ha det gjort och då ska jag tänka på nåt som får mig att må bättre. Då är det över. Och dessutom, oftast känns det ju skönt att ha jobbiga saker avklarade.

Ja, jag vet inte, kanske är sånt ganska självklart för de flesta? Kanske det ANTAGLIGEN är meningen att såna riktlinjer ska människan förstå av sig själv utan att behöva få en klar regel presenterad för sig som verktyg för att Hantera Livet. Eller känns så, som att jag bara missat det, medans friska, sansade, välbalanserade människor be all like ”Öööh välkommen till vuxenlivet din smutsiga lilla idiot”.

20181021_esmeralda

Ett annat tips är husdjur.

Och det knepet har jag faktiskt hittat på HEEELT själv och iiingen annan har tänkt den tanken förut så det så

Har ni nåt annat life hack (for life dummies eller ej) på lager? Vill inte avslöja för mycket men de kan tänkas behövas här borta.

4 kommentarer

Fruktansvärda fynd

Utanför Röda Korset-loppiset står nästan alltid ett par köpvagnar med gratisgrejer som man får ta. Oftast är det böcker och udda, små prydnadsföremål. Jag har till exempel tagit en tesil i typ flätad bambu, mest för att jag gillade hur den kändes. Pepparkaksform för små hjärtan. Rottingkrokar att sätta upp på väggen. Ett par böcker.

En gång var jag nära att ta en gigantisk, härlig, mörkgrön barnvagn från cirka 70-tal, men jag ångrade mig sen eftersom att inredningen var gjord i plast och det verkade så svettigt, och för att jag inte riktigt visste var jag skulle ha plats för den. Jag pendlar fortfarande mellan att intensivångra att jag inte tog den, och att känna mig superstolt över min tillfälliga självdisciplin.

20181015_frukt

Och idag blev det bland annat dessa. Sex servettringar och ett servettställ med naturens eget godis-tema i trä. Tyckte de var för gulliga för att låta vara kvar! Har aldrig ägt servettringar förut. Men nu hörni, nu är jag redo att ställa till med propra middagar med säkert inbuntade servetter. Nu är jag megavuxen. Jag menar, UPPENBARLIGEN. 👀

Men jag känner plötsligt att jag har ett enormt glapp i min allmänbildning för jag kan inte räkna ut vad den gula frukten uppe till höger är. Päron? Papaya? Mango? Om du tycker att det är självklart vad det är så kan du väl snälla säga. Jag tycker att den mest liknar en potatis men gissar att en sån ändå inte hör hemma i fruktsalladen. Även om det skulle vara liiite typiskt finländskt att inte kunna hejda sig från att smyga med några nypotatisar i en sån ändå. (Och liiite typiskt potatisfinländskt av mig att nu fundera hmm kanske inte skulle vara så illa ändå? 🤷)

2 kommentarer

Ett knippe veckofärska loppisfynd

Alltså vilket härligt höstväder! Älskar när ett tunt molntäcke är spänt som en sval bomullsmarkis över himlen på hösten. Egentligen gillar jag det alla årstider men kanske särskilt hösten ändå, solen är så skarp då och ligger så lågt att man annars blir bländad vart man än tittar.

Alfred hade åkt till Pensala över dagen för att hjälpa sin far med lite skogsarbete och jag bestämde att det var dags för Blenda och mig att promenera till Comboliina, vilket alltså är ett ganska stort loppis som ligger en knapp kilometer härifrån. Inte långt, men ändå går jag dit ganska sällan. Eftersom det är privatpersoner som säljer där och prissätter själva kan fyndpotentialet variera enormt. Känns ibland så himla snopet att traska på där och kolla igenom 100+ bord och hitta precis NOLL. Som att allt som finns är typ fjolårets Cubus och Gina Tricot och slippriga H&M-toppar från fem år sen. Särskilt när så mycket av utrymmet numera är reserverat för nya produkter, typ överskottslager och sånt kanske? Hur som helst känns det störigt när så mycket är nytt. Vill ju ha gammalt.

Men under dagens besök hade jag fyndgudarna på min sida! Och har till och med tagit bilder på inköpen, utspridda på sängens skrynkliga lakan. Låter det inte fancy va? Vi kikar —

20181011_linnebyxor

Vitt hålbroderat linne i bomull. Ett gammalt från H&M, på den tiden då damkläderna hette Hennes Collection. Så kanske sent 90-tal? Leker lite med tanken på att färga detta, men bara en mörkare vit nyans i så fall. Har de senaste månaden utvecklat en totaldille på vita nyanser, vilket är ungefär det märkligaste jag någonsin skrivit. Menmen där är vi nu. På Tvärtemotgatan i Bakochframland. Uppochneriversum.

Byxorna är varmt och dovt plommonlila, högmidjade, rakt bredbenta och i manchestersammet. Ska vi säga score? Score! Märket är inhemska Pola, grundat 1927, vars produkter frekvent dyker upp på loppis här i Finland. Tyvärr är de lite för korta i grenen för mig, men jag har granskat insidan och tror det ska gå att rätta till. Håll tummarna! Så ja, eventuellt score, ska vi kanske säga.

20181011_klaenning

Barnklänning i bomull. Än så länge för stor för Blenda men jag kunde bara inte motstå den. Provade den på henne och hon såg ut som en proper vinterdröm på prärien. Märket är återigen ett gammalt H&M, etiketten bär titeln Up To 7. En kvick googling gav inga resultat och jag orkade inte gräva ner mig i det, men gissningsvis rör det väl sig om 90-tal igen. Klänningen är förresten ”made in England”, något som spontant känns ganska sällsynt i dagens klädproduktion för H&M…

20181011_koftapolo

Och mer H&M blir det, men de här två relativt nya. En ljus kallgrå bomullskofta med svarta knappar. Är så svag för kontrasterande knappar nu för tiden, tycker det är så snyggt. Är ju också koftnörd sen förr. Men den här var likväl åt Blenda.

Det är också den ribbstickade beigea polon, också den från H&M och i organiskt bomull och så himla mjuk. Blenda blev alldeles överförtjust i den och rultar redan omkring med den på sig, som nån liten beatnikpoet på LSD.

20181011_klaenningpyjamas

Mer åt Blenda, och här blir jag ytterst tveksam till hur intressant detta nu är, just de här plaggen som ändå är ganska precis sådana man ser överallt på alla barnavdelningar just nu, men ja ja. Jag har redan laddat upp bilden. Ni kan scrolla förbi.

Klänning/tunika från H&M, eftersom att jag har lite svårt att säga nej till leopardmönstrat. Leopardmönstrat är dessutom en neutral färg, om ni inte visste det. Fast då ska den helst vara så naturtrogen som möjligt, den här är ju uppenbart inte tillräckligt brun. Äsch. Blir efterskottstveksam till köpet nu, den hade fått vara finare faktiskt. Nåjaaa. Åtminstone syns väl inte bananfläckar så värst bra på den! Och sådana blir det många av.

Den ljust dammigt rosa pyjamasen med vitt spräckel köpte jag eftersom vi nyligen varit tvungna att pensionera ett par som blivit för små och det visat sig att det löns att ha ganska många pyjamasar att cirkulera mellan. Denna från Lindex. Tycker de ofta har fina, mysiga grejer där på bebavdelningen. Många skogsdjur nu i höst.

Och det var de sista av dagens fynd! Så över till ett par fångster från tidigare i veckan. Då gjorde vi ett snabbesök på Folkhälsans Loppis och Retrobazar ute i Smedsby. Alltså det är ett (1) ställe men heter så.

20181011_skjorta

Här en kornblå barnskjorta i bomull igen. (Märker ni temat?) Men denna är trots barnstorleken inte åt Blenda, hon skulle f.ö. drunkna i den, utan åt mig. Det är en väldigt rymlig 120 alltså. Har en längre tid varit på jakt efter korta skjortor och har därför ganska ofta spanat på barnavdelningarna, men denna är den första som kunnat dubbla som liten vuxenskjorta lika bra som normal barnskjorta. Hot’s Company är märket, vad nu än sen det är. Gillar att den har en liten western twang också. Axelok och silverknappar.

20181011_kappa

Och sist men definitivt inte minst, en beigespräcklig vinterkappa med kaffebruna accenter. Märket är finländska Master-Coat, som tillverkade damkappor från 1977 och cirka tjugo år framåt. Vad ska vi datera denna design, sent 80-tal? Tidigt 90? Men den känns samtidigt lite 20-talsinspirerad på, med den stora fuskpälsklädda huvan som vilar över axlarna som en bred sjalkrage. Blir lite extra kär i den nu då jag ser den på bild — kontrasterna, spräckligheten, texturen, känslan. Den är i rymligaste laget fast storleken är 32 vilket i övrigt skulle vara alldeles för litet för mig. Så man får bara tänka på hur överdimensionerad den egentligen var tänkt att vara och konstatera att allt är relativt.

Det var allt! Eller inte så lite heller. Ganska många plagg att köpa på en vecka tycker jag men tacka vetja second hand. För miljön och plånboken och så vidare ni vet. Fast då tyckte jag också att kappan var just och just inom rimlig gräns i sitt pris. Trots det var den sammanlagda summan ändå bara 28€.

Jag och Blenda är ensamma hemma igen och nu kan jag inte längre distrahera henne med Teletubbies på den andra skärmen. Hon sitter i min famn och griper tag i allt så har något märkligt hänt i inlägget skyller jag på henne. Hon är också märkbart och ljudligt frustrerad på att jag inte ägnar henne tillräckligt med uppmärksamhet. Måste natta denna besynnerligt månghänta varelse innan mitt tålamod brister! Ajöss!

Inga kommentarer