fredagsfint vecka 2

INSPIRATION & KREATIVT

minibom

Fredag igen! Swoosh sa det bara utan att jag förstod vilken dag det var och att det var dags för ett fredagsfint tips, och så höll jag nästan på att bli fredagsfintad. *ylar gällt av förtjusning men ångrar sig snabbt* Nä ursäkta, inte ens jag kan riktigt gå med på den där ordvitsen. Vi låtsas som ingenting och fortsätter.

Den här gången har jag ett lokalt design- & hantverkstips att bjuda på — det är Vasabaserade Petronella Natalie Design som ligger bakom de härliga jackorna ovanför med namnet Minibom på etiketten. Sätt det på minnet hörni! (Bildsamlingen stal jag fräckt från FB.) Tyvärr finns kollektionen än så länge enbart i barnstorlekar så sorry alla vuxna att jag retades så här.

Utöver att jackorna får fullpott i snygghet och ekovänlighet då de är gjorda i återanvänt bomull, så får de dubbel-jackpot i fiffighet. Man kan nämligen vända en jacka ut och in och det är olika tyger på varsin sida som båda fungerar lika bra som yttertyg som foder. Exakt sånt hade jag tyckt att varit så sjukt häftigt då jag var liten, och gör det fortfarande för den delen. Två jackor i en! Lätt att Blenda ska ha en sen. Svårt att välja vilken, dock.

Annonser

decembergrönt

INSPIRATION & KREATIVT

20171201_groent

Kom hem med några buntar grönt i dag, till katternas förtjusning. En bukett gran och en liten cypress. Ett knippe tall och några kvistar eukalyptus. Gissa om det doftade gott i bilen.

20171201_krans

Sedan band jag en julkrans för första gången! Fast jag pyntar mer för yule än jul, men hur som helst. Använde grönt garn för att få ihop grenarna och som stomme offrade jag en ståltrådsklädhängare som jag böjde ut och gjorde så rund som möjligt. Tips tips.

Jag hade valt ut gran och eukalyptus för kransen för att jag tänkte att det skulle se trevligt ut och dofta gott. Det tycker jag det gör också, men min poäng är att det var för estetiska skäl som jag valt den kombinationen. Sedan när jag gjort klart den så insåg jag att jag ju lyckats välja två träd från varsin sida av jorden, från varsitt halvklot, nord och syd, för ett pynt inför en ekvinox. Ha! Sånt gillar jag. 

Alltså, jag är ju inte så förtjust i jul. Men däremot i pyssel, och astronomiska händelser pysslar jag gärna inför! Solens återvändo är ju en ganska stor en.

Men det här med julen, håhåjaja. I flera år har jag velat skippa den helt och hållet, och för ett par år sedan gjorde jag i princip det också. Var bara ensam hemma och tyckte det var ganska skönt. Samtidigt är det ju trevligt med något slags firande men att fira jul på traditionellt vis blir nog aningen för ofta för mig att göra det varje år. Många av ingredienserna i jultårtan ger mig i stort sett bara ångest. Hela konsumtionsaspekten, det materialistiska fokuset, både det att vilja ha saker själv och att hitta rätt presenter åt andra, pressen att umgås och ha det så förbannat trevligt — helt omöjligt för mig när jag alltid är så sabla sur runt den tiden. Den kristna delen av högtiden kan jag inte relatera till heller. Så det hela känns bara inte som så mycket att hänga i julgranen, som man säger.

Nu när jag bildat (egen) familj så känns det också som att det är dags att skapa egna traditioner. Innan Blenda blir så stor att hon binder/vänjer sig vid dem, tänker jag, så vi har ju med andra ord ännu viss tid på oss. Julen är till för de små sägs det men jag är lättad att den nog inte är till för de riktigt små ändå. I år kan jag ännu vara ganska obrydd i hur det blir. Men sen! Hur ska vi göra sen? Liksom vi kommer väl knappast ha någon julskinka här i huset någon gång, till exempel, men det skulle vara kul med någon slags mattradition ändå. Och ska vi ”fira” på julafton eller ska vi go all-in hedning och fylla bägaren med vin på vintersolståndet istället? Ägna julafton åt, ack jag vet inte, meditation och/eller storstädning? Pulkåkning och filmmaraton?

Hur skulle ni fira jul om ni fick hitta på helt fritt? Nollställ allt, om ni vill! Eller inget alls, om ni hellre vill det.

frön och gryn och bröd

INSPIRATION & KREATIVT

Jag har de senaste veckorna fastnat för att baka scones. De råkar uppfylla tre kriterier som jag uppskattar väldigt, nämligen att de: 1) har ett mycket simpelt recept, 2) går kvickt att laga, och 3) smakar dessutom gott, särskilt som nygräddade. Jag har utgått ifrån ett vanligt grundrecept som jag varierat lite för skojs skull beroende på vad som finns i skafferiet.

20171103_scones

I dagens variant tillsatte jag frön och bytte ut en del av mjölet mot havregryn och rågflingor, och de här sconesen blev bäst hittills. Jag åt ett till maten, då doppade jag det i en klick hummus på tallrikskanten, och ikväll tog jag ett till och då skar jag itu och bredde aprikosmarmelad på.

Recept på det då kanske? Nåmen såklart!

    FRÖSCONES

    2 dl vetemjöl
    2 dl havreflingor
    1 dl rågflingor
    2 tsk bakpulver
    1 tsk salt
    3 msk olja
    2 dl vatten
    linfrön, solrosfrön, pumpakärnor

  1. Sätt ugnen på 250ºC.
  2. Blanda alla torra ingredienser i en skål.
  3. Tillsätt olja och vatten, knåda till en deg.
  4. Rör ner frön efter behag (typ en matsked av varje, kanske?) och knåda ordentligt så att fröna fördelar sig över hela degen.
  5. Känns degen kladdig tillsätter du mer mjöl, känns den torr så istället mer vatten — lite åt gången.
  6. Dela degen i två bitar, dela sedan båda de bitarna i två bitar så att du allt som allt har fyra.
  7. Rulla varje bit till en boll, platta ut på smord plåt eller bakplåtspapper. Tjockleken ska vara ungefär 1 centimeter.
  8. Grädda i cirka 10 minuter.

Ser fram emot att göra såna här till frukost nån dag. Känner mig alltid så DUKTIG de (få) mornar jag står där i köket och bakar morgonmålsbröd som nån husmoderlighetslajvare, fast (eller kanske tack vare att) det är svinlätt. Ska försöka göra sånt mer ofta nu då jag har tid! Sen ÄR det ju också helt trevligt att äta brödet sen, det ser jag också fram emot.

djungelspräckligt

INSPIRATION & KREATIVT

20171022_kruka

Har på sistone haft många idéer och planer som tävlat om min tid och fokus, så många att det är svårt att hinna eller orka med dem i den takt jag skulle önska fast de flesta är små. Det kliar i fingrarna nästan konstant och jag gillar att det är på det sättet, att jag har ett litet lager med påhitt att rota bland när jag känner att det kunde vara dags. Eller jag försöker se det på det viset istället för att bli frustrerad på att jag så sällan hinner eller orkar. Försöker. Det underlättar förstås att jag är ledig, också.

En sak jag gjort är att jag sprätte lite akrylfärg på en svart kruka. En sån där typisk grej som går i ett nafs bara man sätter igång, men utav någon orsak så förmår man inte sätta igång fast man vill och i flera veckor tänker man åh det vill jag göra. Den där rövsparken jag behövde var att hitta en växt för krukan.

20171022_rundkalatea

Hade inte tänkt köpa fler växter men att närma sig reahyllan på blombutiken kan verkligen väcka ha-begäret till liv. Allt som oftast hittar jag något där som är extra svår att säga nej till, som denna ståtliga rundkalatea, Calathea orbifolia. Föll pladask för de maffiga, runda, randiga bladen. (Förstås — det är ju som välkänt stora grönväxter som gäller.)

I alla fall, inköpet sporrade mig att plocka fram pensel, akrylfärger samt kraftpapper för att skydda golvet. Sen satte jag igång.

20171022_spraeckel

Gult, ljusgrönt och en mörkare turkos är färgerna jag använde. Tycker det blev ganska tjusigt, nästan som nån slags mineral eller äggskal eller handgjort papper.

En annan kruka som jag (och Alfred) gett en makeover ser ni förresten här, och bananträdet i den var för övrigt fyndad på samma reahylla. Och nu vill jag pynta fler krukor. Typ genast! Hmm, vad blir nästa teknik?

lumpslump

INSPIRATION & KREATIVT

Det är nästan löjligt hur många år  jag velat göra ett sängöverkast i lapptäcksteknik. I fler än fem, men antagligen färre än tio i alla fall. Sporadiskt under denna tid har jag hållit utkik efter lämpliga tygbitar på loppisar, men min samling har vuxit ack så långsamt. Ett sängöverkast är ju inte heller något riktigt litet projekt att ta sig an — det är ganska mycket tyg som behövs för att täcka en sådan rektangel.

Här kommer bebisen in i bild. Såg ett fint lapptäcke hos Karins och Nikis som deras son gärna chillar på, och en tid senare slog det mig att jamenvisst ja, en sådan kviltad sak kunde ju vara bra att ha och att sy ett sådant kunde förstås samtidigt ge mig tillfälle att öva på mitt lappande inför ett fullskaligt överkast. Har inte sytt något i tekniken sedan drygt tjugo år sedan då jag sydde en ganska ful penal. (Pennfodral på finlandssvenska. Ett teleskopord?) Samtidigt resonerade jag typ så här: Men hur svårt kan det va?

Nå, där var ju mitt första misstag då. För svaret var: Åh HELT tillräckligt faktiskt.

20170929_tyglappar_001

Precis som med det planerade större överkastet så vill jag ha trekantiga bitar även för den mindre bebisfilten. De av er som hänger med på Instagram såg kanske häromdagen att jag redan kommit en bra bit på vägen, sytt ihop flera rader med trekanter, och då insett att jag slarvat alldeles för mycket och att jag omöjligen skulle få ihop det på ett snyggt och symmetrisk sätt. Det skulle reta gallfeber på mig att ens försöka och jag skulle vara för evigt missnöjd med resultatet, förstod jag. Blev helt matt av insikten men började efter nån timme tycka att det egentligen bara var bra. Jag var inte så nöjd med varken färgkombination eller komposition i ursprungsförsöket heller, och började vartefter tycka att alltsammans såg så skränigt ut, så det fanns bara en enda rimlig sak att göra: Börja om från början.

Så jag har klippt nya lappar, och loppat nya tyger också. Jag har sorterat och räknat så jag har lika många mörkare lappar som jag har ljusare. Framför allt så har jag mätt och markerat ordentligt innan jag tagit till saxen och på baksidan av varje kvadrat har jag ritat ett streck tvärs över från ett hörn till motsatt. Denna linje ska guida mig när jag sedan syr ihop varje mörk bit mot ljus bit med en söm på varsin sida av linjen, och sedan ska jag klippa upp längs med mittlinjen. Där ska jag då ha mina förhoppningsvis jämna(re) dubbeltrianglar, eller kvadrater, att jobba vidare ifrån.

20170929_tyglappar_002

Det har förstås tagit dubbelt mer tid att komma så här långt i försök nummer två, men fasen om det inte känns bättre än sist. Det kan fortfarande skita på sig rejält, förstås, men utgångsläget känns betydligt säkrare och dessutom snyggare. Till och med Selma godkände de nya lapparna. Allt verkar mer lovande, med andra ord. Rapporterar vidare då jag kommit längre!

Ja, det var nu det jag sysslat med de senaste dagarna. Fortfarande ingen bebis, och ej heller några påtagliga tecken på att den skulle ha särskilt bråttom till sin födelsedag. Kalendern säger 40+5 i dag. Börjar fundera att det kanske är ett oktoberbarn som jag bär på trots allt. Fast ännu har hen 30 timmar på sig att bevisa att vi ändå haft rätt uppfattning då vi pratat om slutet av september. Vad tror ni?

dagbräckning vid härkanträsket

INSPIRATION & KREATIVT

20170821_0556.jpg

Väckartuppen gol klockan 03:40 natten till i går. Åkte en smörgås och kaffekopp senare ut till ett träsk mitt i Sundomskogarna för att i gryningen ta bilder på low folk-duon Kaain, d.v.s. de begåvade systrarna Annika och Julia Åman. När andra människor några timmar senare åkte iväg till sina jobb och skolor så gav vi oss av hemåt med destination sängarna, och när jag några timmar senare vaknade kändes hela erfarenheten lite dimmig och drömsk, liksom diffus i kanterna. Vilket är helt rätt stämning egentligen.

I över ett år har vi haft planer på att samarbeta, men under den gångna tiden har planeterna inte velat ställa sig i rätt position för att det skulle bli av. Förrän igår då! Eftersom att Kaain ska snart ska släppa en singel, och jag inte så länge därefter en bebis, så kom tidspressen emot och tvingade oss vänligt men bestämt att komma till skott. Eller kanske var det en solförmörkelse som tidigare saknats uppe bland himlakropparnas utstakning som krävdes, även om den inte märktes av häromkring.

Så nu sitter jag här och redigerar bilder och kliar myggbett. Har fått förhandslyssna på låten som snart ska komma ut och den är knastrigt sprakande så där som luften är på gränsen mellan sensommar och höst, när den liksom är laddad av lågmäld elektricitet och spänning och äventyr, när mörkret sträcker sig över himlen och nattfjärilarna flockas kring gatlamporna. Mycket bra. Ser fram emot att kunna visa upp lite av det visuella vi åstadkommit, men det blir en annan gång. Ni får väl tänka på detta som en mellanrapport.

På tal om mellanrapporteringar så inser jag att jag varit urusel på sådana här i bloggen på sistone. Har haft lite onödigt många saker på agendan på sistone, inte så att dagarna varit ens i närheten av fullbokade, men så att det varje dag varit något som jag behövt tänka på när jag mest borde behöva tid att tänka på ingenting alls. Många frågar hur det går med renoveringen och kan bara säga hahaha vilken renovering?? Jag är höggravid, kan inte ens böja mig för att ta på mig skorna utan att stånka och pusta och känna som att jag mosar endera inneboende bebis eller mina inre organ, mina händer domnar bort hela tiden, jag är fumlig i fingrarna och kan inte knyta nävarna utan att grimasera av smärta, mina handleder värker tillräckligt för att jag knappt ska klara av att hälla vatten ur vattenkokaren om den är mer än halvfull för då är den för tung (tack karpaltunnelsyndrom), mina fötter och fotleder sväller med jämna mellanrum upp till överdimensionerade lördagskorvar, jag är ganska dålig på att gå p.g.a. värk i fötter såväl som i höftleder/ljumskar/rygg i.o.m. foglossning, och jag vill helst inte ens stå mer än tio minuter i sträck för det brukar också också bli tortyr för fötterna. Så nä, det här att renovera lägenhet har lagts på paus för länge sedan redan, jag återhämtade mig aldrig ifrån golvmålandet ens, och jag tror jag härmed ska ta paus ifrån allt annat också. Eller från och med i övermorgon, för imorgon har jag (typiskt nog) saker på schemat igen, både dag och kväll, fast jag känner att jag borde stanna hemma i minst en veckas tid för att återhämta mig ifrån allt (roligt) på sistone.

Nöjd ändå med att ha fotat Kaain, det känns bra! Liksom fånigt bra, har varit så ivrig och peppad ända sen igår. Det var också så oerhört skönt bara ur den aspekten att jag fick komma ut och i några timmar ägna mig åt att koncentrera på något som har absolut inget med mig att göra — liksom att fokus ligger varken på flytt eller graviditet eller något sådant, utan att istället bara få flaxa runt och känna sig kreativ. Att glömma sina krämpor, att endast oroa över att bilderna ska bli bajs och inget annat, att inte fundera på och beskriva vilken typ av ängslighet man eventuellt känner inför förlossning eller föräldraskap, och så vidare. Att bara få känna sig lite som sig själv igen. Håhhå.

Men känner allt mer starkt att jag skulle vilja sjunka in i min egen sfär här nu, har inte ens packat BB-väska eller tvättat bebiskläder ännu eller gjort något alls för att förbereda på det viset. Har bara inte orkat eller hunnit eller klarat av att fokusera på sådant, känns som att jag borde ”gå in i” det för att det inte ska kännas fel. Vill liksom inte skynda och stressa med sånt, göra det med en sinnesstämning då det känns som måsten och borden. Vill tycka att det känns trevligt och bra och mysigt. Hur som helst, eventuellt blir det sedan mer bloggande istället, men kan inte lova något. Fast jag vill.

hem som ger en längtan

INSPIRATION & KREATIVT

Jag har på sistone snubblat över så många inspirerande interiörvyer, och jag tänkte att vi skulle ta en titt på några av dem och mer specifikt vad det är som jag fastnat för i dem. Utöver gemensamma beståndsdelar som vitmålade väggar, gamla trägolv och brokig inredning så finns det nämligen några andra särskilda faktorer som jag vill försöka sätta fingret på.

interior_glaedje

Glädje! Något som jag tycker jag att tydligast förmedlas i inredning via gula accenter. Tycker det är så uppiggande, tror att min hjärna översätter det till solsken. Min svaghet för gult i hemmet är ingalunda något nytt, men sedan min kompis Karin berättade att hon läst någonstans att en inredning inte är komplett utan en gul detalj har jag blivit ännu mer fixerad. Älskar den gula dörren, måste vara som att kliva in/ut genom solen (fast behagligt). Det gula trägolvet är också magnifikt, även om jag skulle föredra det i en snäppet varmare nyans än den på bilden. Är för tillfället helt besatt vid idén att mötas av ett sådant i tamburen, skulle inte det vara härligt att komma hem till?

interior_textur

Textur! En omväxlande mix av material och strukturer, som lädermöbler, grova golvplankor, lampskärmar i metall, tjockbladiga grönväxter. Nån kudde i sammet eller varför inte mocka, en annan i grovvävd textil, kanske något prydnadsobjekt i rotting eller bambu eller vem vet vad, och så vidare. Slitna, skrovliga ytor bredvid blanka och släta. De varierande materialen och strukturerna ger ett varmt djup till rummet, tycker jag. Är för övrigt mycket förtjust i den abstrakta tavlan som skymtas till höger, där finns också textur minsann.

interior_gronska

Grönska! Ju mer desto bättre, och allra helst gigantisk sådan. Har ett par ganska stora växter här hos oss också men ingen i likhet med de där träden (som jag gissar att är fiolfikusar) som vi ser här på bilderna. Älskar inomhusdjungelkänslan, en vibb som betonas ytterligare utav den där härliga papegojeväggbonaden. Har för övrigt blivit alltmer förtjust i större konst på väggarna och tycker numera att små tavlor för det mesta känns plottriga och skräpiga. Nej, ju större desto bättre. Det gäller både för växter och tavlor.

interior_vaerme

Värme! Teakfärgat trä, röda nyanser och stora mattor. Gillar inte när det blir mycket rött, men någon stol, matta eller andra textilier i rött tycker jag är tämligen nödvändig. Men även varma tränyanser tycker jag bidrar med samma värme, bara de inte är för fräscha. Älskar sliten teak men avskyr polerad mahogny. Stora mattor knyter ju ihop rummet och ger därför ett varmt intryck, som att allt hänger ihop liksom. Nu råkar de på bild vara röda men det jag tycker är huvudsaken är snarare att de är stora. Blev också mycket förtjust i de där pallarna på bilden till höger, och särskilt då de rostfärgade benen. Rost! Också varmt ju.

interior_charm

Charm! Oftast tycker jag att köksinredning är jäkligt tråkig och sällan snygg, så när jag ser ett kök jag gillar så vet jag att det har nånting särskilt. Det blågröna till vänster är uppenbarligen underskönt, älskar kaklet och de öppna trähyllorna i varm teak, det magnifika ljuset och den djupa vasken. I vanliga fall skulle jag tycka att den vita vasken var väldigt badrummig, men just här tycker jag att den snarare ger en känsla av spakök, vilket känns fräschare. Med köket till höger så gillar jag väl mest kanske lösningarna, variationerna, de gröna stolarna som komplimenterar och matchar den blåa lampskärmen, men också att det inte behöver vara så himla nytt och snyggt för att se trevligt och inbjudande ut. Liksom, i köket till vänster vill jag mixa avokadosmoothies och baka surdegsbröd. Men i det till höger vill jag måla med vattenfärger och dricka vin in på småtimmarna.

klädkollektion & kroppsbild

INSPIRATION & KREATIVT

barbiekollektion_001

Har hittat bilder på vad som måste ha varit min första klädkollektion. Förstås åt barbiedockorna. Den är baserad på gamla, trasiga strumpor, och jag har ett vagt minne av då jag gick omkring i huset och frågade av familjen om de hade sådana som de kunde skänka. (Pappa gav mig de vita med röda och mörkblå ränder — jackpot!) Tog verkligen det här med ”kroppsstrumpa” till en ny nivå, eller hur?

Minns också att jag var mäkta stolt över mina kreationer. Så pass att jag ställde upp mina modeller för fotosession. (Vilket kanske är helt vanligt i dag, men då var det ANALOGA BILDER som KOSTADE PENGAR som var det enda alternativet.)

barbiekollektion_002

Passade på att slänga med lite akrobatik också, för det där att kunna gå ner i spagat drömde av någon orsak s.g.s. varje tjej om då på tiden kring skiftet från 80- till 90-tal. (?!)

Det var alltid så här jag föredrog att leka med Barbie, att klä dem och att utvidga deras garderob. Det var bara när kompisar kom på besök som det var roligt att spela upp olika såpoperaliknande scener, när jag var ensam kändes sådant fånigt och tråkigt. Gillade mest att stajla dockorna inför olika evenemang, eller att sy kläder åt dem. På det sättet lekte jag nog rätt flitigt med dem under många år, eller omgav mig med med och dök frekvent in in i deras värld som i stort sett gick ut på att se tilltalande ut, på ett sätt eller annat.

Som vuxen undrar jag förstås hur det påverkat mig och min självbild, kroppsbild, et.c. Det är väl ganska rimligt att förmoda att sådant som en tillbringat mycket och engagerad tid med har haft ett inflytande på en, eller hur? Gott som dåligt.

Nu, när jag tittar på dessa bilder, inser jag t.ex. vilka skrattretande pyttesmå fötter de hade. Att jag aldrig märkt det förr! Alltså, visst visste jag att de var små, men det här är ju löjligt. Tänker att det inte är konstigt att jag som yngre alltid hade för mig att mina fötter såg skitstora ut, i vissa skor rent av enorma. Det är först när jag var kring tjugo som jag började fatta att mina storlek 37:or snarare låg mot det mindre hållet för min längd på 171 cm. Känns inte helt långsökt att Barbie haft ett plastigt finger (eller hel hand, eftersom hennes fingrar inte går att separera) med i spelet där.

Lekte ni med Barbies och dylika dockor (eller för den delen He-Mans och motsvarande) då ni var barn? Vad tror ni, påverkades ni av idealen de var stöpta enligt och förmedlade vidare?

flash fujica, 1976

INSPIRATION & KREATIVT

20170102_flashfujica_001

Under julhelgen hann vi besöka ett par loppmarknader i Jakobstad och jag vet inte vad det är med Jeppisloppisar, men de lämnar en sällan besvikna eller tomhänta. Jag fyndade bl.a. denna kamera, och det vore en överdrift att påstå att jag var i behov av ännu en analog kamera, men när det börjat bli dags att pensionera min tidigare trotjänare Minolta Hi-Matic F från 1972 och jag hittar en Flash Fujica från några år senare som dessutom har 1) inbyggd blixt och 2) självutlösare och 3) går på vanliga AA-batterier (till skillnad från Minoltans knappbatterier), så tycker jag det är ett rimligt köp i alla fall. Att den dessutom är så fin skadar ju inte heller, är så hiskeligt svag för silvertoppar.

Har försökt hitta information om mackapären men det mesta jag finner är på japanska, och jag vet inte hur väl jag ska lita på Google Translates insatser. Det har jag i alla fall luskat ut att den lanserades i november 1976 och kan vara svår att få tag på även i ursprungslandet Japan, vilket i så fall också skulle förklara varför uppgifter på andra språk var så svåra att finna för mig. Den är ju en kompaktkamera så ganska simpel, men ändå så pass avancerad att den har en fokuseringsfunktion som anges i meter, fot eller små symboler.

20170102_flashfujica_002

Samma piktogram syns också i sökaren och det rör sig om närporträtt på 0,9m, halvporträtt på 1,5m, helporträtt på 3m och landskapsfoton på 5m-∞, men det går också att ställa in fokuset på ett par lägen där emellan. Tycker sökarvyn är så härligt GULLIG, även då Myra inte poserar i den.

Min plan är att använda den som min vapendragare för ett bilddagboksprojekt, och främst då att ha den som en helgkamera med anledning av praktikaliteter så som mer ledig tid under ljus tid. Ska försöka minnas att varje veckoslut knäppa av åtminstone ett par bilder med den. Tänker att det viktiga är i slutändan inte att ha snygga bilder, även om det så klart skulle vara en superdupernajs bonus — utan den dokumenterande aspekten, att sedan kunna blicka tillbaka på året som gått och vad som har hänt/inte hänt en helg efter en annan. Är mycket peppad inför detta! Skulle jag inte vara så jäkla flunssig skulle jag genast gå ut och leta ett fint vinterlandskap att knäppa av en bild på, men jag mår sämre i dag än jag gjorde i går och ser dessutom ut som en skållad nakenråtta i ansiktet (p.g.a. ihållande snytande), så det skulle inte vara helt sjysst att gå ut och skrämma de goda invånarna i Vöråstan. Det kunde lätt sporra en masshysteri om att pesten har återvänt, i så fall. Men senast under veckoslutet! Då smäller (läs: klickar) det.

P.S. Har du nån gammal kompaktkamera som samlar damm på hyllan? Häng på vetja!

feministiska vykort

INSPIRATION & KREATIVT

20161217_venusvykort

För ganska många månader sen slog tanken mig att det finns ju knappt några vykort med feministiskt tema — eller ja, inte häromkring i alla fall — och att det var något som jag saknade. I och med att jag är så långsam med att ta tag i mina planer på allvar så dröjde det tills förra veckan innan jag sände iväg en beställning på en hög med vykort prydda med mina egna venussymbolsdesigner. Igår hittade jag dem i brevlådan och så här ser de ut!

Nu vet jag bara inte helt säkert vad nästa steg är. Göra fler versioner och varianter, i alla fall, kanske sätta igång en liten webbshop ifall efterfrågan finns. Klura ut ett rimligt pris och — gulp — bekanta mig med byråkratiska lagstadgade affärsmässiga grejer för att inte fucka upp ordentligt. Känns som att jag borde ha en stödgrupp för den saken för fy farao alltså så jag avskyr sånt, blir obekväm och stingslig bara utav att tänka på det.

Men hur som helst, till poängen med detta inlägg:

Utlottning!

Jag lottar ut fem stycken set med tre vykort i varje, ett ljust och två mörka, så kommentera ifall ni vill delta i den utlottningen. (Ett simpelt ”Hepp!” räcker för det.) Dubbelkolla epostadressen så att jag säkert kan kontakta dig. Jag skickar förstås vykorten i ett kuvert så att ni, om ni vill, kan posta dem vidare åt nån kompis som ni tänker att kan behöva/uppskatta lite girl power-pepp.

(Och om nån är tveksam att delta för att de befinner sig långt borta från Finland: Jag står förstås för postkostnaderna och de blir definitivt inte höga för ett sånt litet & lätt kuvert, så hakuna matata. Alla får va med! Feminismen borde vara världsomspännande och tack och lov är ju redan postsystemet det, hih hih.)

Anmälningen är öppen tills måndagskvällen den 19:e december stängd!