räkna får

pyssel & hantverk

20171031_faarfilt

Sju små får pryder denna yllefilt som antagligen är världens finaste. Ett färgglatt, ett vitt och fem gråsvarta. Sju sovare.

Ungefär en månad innan Blenda föddes fick hon filten utav min kompis Karin. Tycker det är ett ganska lustigt och trevligt sammanträffande att fåren råkar vara sju stycken då det var just den sjunde som blev Blendas födelsedatum. Det är Karin själv som stickat filten och hon var också på besök idag och då med två nya fina egenhändigt gjorda presenter, sockor och vantar. Blir så bortskämd! Å barnets vägnar, men ändå.

20171031_filtblenda

Har haft en bra dag. Skulle gärna blogga mer och brodera ut om hela den, men är likväl alldeles för dåsig. Nu ligger Blenda och pipsnarkar försiktigt bredvid mig, inte helt olikt en sjusovare i dvala, och jag ska också lägga mig. Inlägget följer ett klart tema, som ni märker. Så… ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju.

Annonser

lumpslump

pyssel & hantverk

Det är nästan löjligt hur många år  jag velat göra ett sängöverkast i lapptäcksteknik. I fler än fem, men antagligen färre än tio i alla fall. Sporadiskt under denna tid har jag hållit utkik efter lämpliga tygbitar på loppisar, men min samling har vuxit ack så långsamt. Ett sängöverkast är ju inte heller något riktigt litet projekt att ta sig an — det är ganska mycket tyg som behövs för att täcka en sådan rektangel.

Här kommer bebisen in i bild. Såg ett fint lapptäcke hos Karins och Nikis som deras son gärna chillar på, och en tid senare slog det mig att jamenvisst ja, en sådan kviltad sak kunde ju vara bra att ha och att sy ett sådant kunde förstås samtidigt ge mig tillfälle att öva på mitt lappande inför ett fullskaligt överkast. Har inte sytt något i tekniken sedan drygt tjugo år sedan då jag sydde en ganska ful penal. (Pennfodral på finlandssvenska. Ett teleskopord?) Samtidigt resonerade jag typ så här: Men hur svårt kan det va?

Nå, där var ju mitt första misstag då. För svaret var: Åh HELT tillräckligt faktiskt.

20170929_tyglappar_001

Precis som med det planerade större överkastet så vill jag ha trekantiga bitar även för den mindre bebisfilten. De av er som hänger med på Instagram såg kanske häromdagen att jag redan kommit en bra bit på vägen, sytt ihop flera rader med trekanter, och då insett att jag slarvat alldeles för mycket och att jag omöjligen skulle få ihop det på ett snyggt och symmetrisk sätt. Det skulle reta gallfeber på mig att ens försöka och jag skulle vara för evigt missnöjd med resultatet, förstod jag. Blev helt matt av insikten men började efter nån timme tycka att det egentligen bara var bra. Jag var inte så nöjd med varken färgkombination eller komposition i ursprungsförsöket heller, och började vartefter tycka att alltsammans såg så skränigt ut, så det fanns bara en enda rimlig sak att göra: Börja om från början.

Så jag har klippt nya lappar, och loppat nya tyger också. Jag har sorterat och räknat så jag har lika många mörkare lappar som jag har ljusare. Framför allt så har jag mätt och markerat ordentligt innan jag tagit till saxen och på baksidan av varje kvadrat har jag ritat ett streck tvärs över från ett hörn till motsatt. Denna linje ska guida mig när jag sedan syr ihop varje mörk bit mot ljus bit med en söm på varsin sida av linjen, och sedan ska jag klippa upp längs med mittlinjen. Där ska jag då ha mina förhoppningsvis jämna(re) dubbeltrianglar, eller kvadrater, att jobba vidare ifrån.

20170929_tyglappar_002

Det har förstås tagit dubbelt mer tid att komma så här långt i försök nummer två, men fasen om det inte känns bättre än sist. Det kan fortfarande skita på sig rejält, förstås, men utgångsläget känns betydligt säkrare och dessutom snyggare. Till och med Selma godkände de nya lapparna. Allt verkar mer lovande, med andra ord. Rapporterar vidare då jag kommit längre!

Ja, det var nu det jag sysslat med de senaste dagarna. Fortfarande ingen bebis, och ej heller några påtagliga tecken på att den skulle ha särskilt bråttom till sin födelsedag. Kalendern säger 40+5 i dag. Börjar fundera att det kanske är ett oktoberbarn som jag bär på trots allt. Fast ännu har hen 30 timmar på sig att bevisa att vi ändå haft rätt uppfattning då vi pratat om slutet av september. Vad tror ni?

flash fujica, 1976

konst & bild, pyssel & hantverk

20170102_flashfujica_001

Under julhelgen hann vi besöka ett par loppmarknader i Jakobstad och jag vet inte vad det är med Jeppisloppisar, men de lämnar en sällan besvikna eller tomhänta. Jag fyndade bl.a. denna kamera, och det vore en överdrift att påstå att jag var i behov av ännu en analog kamera, men när det börjat bli dags att pensionera min tidigare trotjänare Minolta Hi-Matic F från 1972 och jag hittar en Flash Fujica från några år senare som dessutom har 1) inbyggd blixt och 2) självutlösare och 3) går på vanliga AA-batterier (till skillnad från Minoltans knappbatterier), så tycker jag det är ett rimligt köp i alla fall. Att den dessutom är så fin skadar ju inte heller, är så hiskeligt svag för silvertoppar.

Har försökt hitta information om mackapären men det mesta jag finner är på japanska, och jag vet inte hur väl jag ska lita på Google Translates insatser. Det har jag i alla fall luskat ut att den lanserades i november 1976 och kan vara svår att få tag på även i ursprungslandet Japan, vilket i så fall också skulle förklara varför uppgifter på andra språk var så svåra att finna för mig. Den är ju en kompaktkamera så ganska simpel, men ändå så pass avancerad att den har en fokuseringsfunktion som anges i meter, fot eller små symboler.

20170102_flashfujica_002

Samma piktogram syns också i sökaren och det rör sig om närporträtt på 0,9m, halvporträtt på 1,5m, helporträtt på 3m och landskapsfoton på 5m-∞, men det går också att ställa in fokuset på ett par lägen där emellan. Tycker sökarvyn är så härligt GULLIG, även då Myra inte poserar i den.

Min plan är att använda den som min vapendragare för ett bilddagboksprojekt, och främst då att ha den som en helgkamera med anledning av praktikaliteter så som mer ledig tid under ljus tid. Ska försöka minnas att varje veckoslut knäppa av åtminstone ett par bilder med den. Tänker att det viktiga är i slutändan inte att ha snygga bilder, även om det så klart skulle vara en superdupernajs bonus — utan den dokumenterande aspekten, att sedan kunna blicka tillbaka på året som gått och vad som har hänt/inte hänt en helg efter en annan. Är mycket peppad inför detta! Skulle jag inte vara så jäkla flunssig skulle jag genast gå ut och leta ett fint vinterlandskap att knäppa av en bild på, men jag mår sämre i dag än jag gjorde i går och ser dessutom ut som en skållad nakenråtta i ansiktet (p.g.a. ihållande snytande), så det skulle inte vara helt sjysst att gå ut och skrämma de goda invånarna i Vöråstan. Det kunde lätt sporra en masshysteri om att pesten har återvänt, i så fall. Men senast under veckoslutet! Då smäller (läs: klickar) det.

P.S. Har du nån gammal kompaktkamera som samlar damm på hyllan? Häng på vetja!

naturens egna pyssel

pyssel & hantverk

20161211_frukter

Jag är ju inte mycket för jul, men pyssel är jag å andra sidan svag för. När jag fortfarande sysslade med julklappar (har slutat med sånt för ett par år sedan, jag varken ger eller tar emot sådana numera) var en av mina favoritgrejer med jul att slå in paketen fint. Ett år hade jag torkat massa citron-, lime- och carambolaskivor på en plåt i pannrummet, jag förvarade dem sedan i en burk och brukade pynta paketen med en skiva av varje och ibland också en kanelstång. Dags att sprida detta vidare, känner jag, ifall att det tilltalar någon.

20161211_skivor

I lördags handlade vi en påse apelsiner, en blodgrape, en citron och en carambola, samt en påse hela nejlikor och kanelstänger. I dag inleddes pysslet och nu just torkar plåten med fruktskivor i ugnen på 70°C. Tänkte sedan göra girlanger av bitarna, eventuellt med någon kanelstång här och där. Funderar också på att gå ut och leta kottar att fylla ut dem med. Ska förstås sticka ner nejlikor i ett par av apelsinerna, men har satt som regel åt mig själv att jag inte får börja med det innan jag städar i köket. Ibland måste jag nämligen behandla mig själv som ett barn så att jag ska få någonting vuxet gjort. #selfparentingtips

katt & glatt

pyssel & hantverk

20161009_mjau_001

Den glättiga katten med den snofsiga gula rosetten har länge varit min bakgrundsbild på min telefon. Jag hade den på min förra telefon, och när jag köpte en ny för en tid sen var det första jag gjorde att sätta den som bakgrundsbild igen. Katten gör mig bara så glad varje gång jag kollar på min telefon.

Någonting annat glatt, egentligen för glatt, är aluminiumet telefonens skal är gjort av. Den har glidit ur händer och fickor alltför lätt, men detta åtgärdas enkelt med ett silikonskal. Efterfrågade ett genomskinligt utav min far som har koll på billiga nätbutiker, och förra veckan fick jag ett par på posten.

20161009_mjau_002

Jag ville ha ett genomskinligt skal så att jag själv skulle kunna pynta det. Naturligtvis ville jag att även baksidan skulle prydas av samma katt — varför bryta ett fungerande koncept? — så jag skrev ut den i lämplig storlek på helt vanligt papper. Klippte ut den. Placerade den på telefonen och tryckte fast skalet ovanpå. Ett supersimpelt pyttepyssel alltså men likväl givande.

20161009_mjau_003

Nu blir jag lika glad när jag tittar på telefonens baksida också!

spejsad trivia (ett självlån)

pyssel & hantverk

Det här är en grej som jag ursprungligen skrev för den nu-många-månader-tysta podden Kapseln. Vi vet ännu inte hur det ska gå med den, men jag tycker mig ha friheten att publicera den här grejen i min blogg också. Ämnet känns nästan relevant nu då en finländare i slutet av förra månaden gick och upptäckte en jordlik planet nånstans där ute och allt. Häftiga grejer!

(Hörslade förresten en bok av Carrie Fisher, mest känd som prinsessan Leia, idag. Hon nämnde såklart Star Wars av och an och jag blev lite insnöad på rymden. Och vad jag tyckte om litteraturen? Mjeh boken var, mrhmm. Svag kraften i den var, mhmrm.)

spejsadtrivia

Spejsad trivia

Presenteras av Kapseln i samarbete med solsystemet.

Solen blir en zombie

  • Solen är 4,5 miljarder år gammal och förväntas leva i 5 miljarder år till innan den förbränt allt sitt väte. Efter det så kommer den fortsätta att bränna sitt helium i 130 miljoner år, lite som en zombie kan vi väl säga, och under den tiden kommer den att expandera så i storlek att den kommer sluka hjärnorna Merkurius, Venus och Tellus, d.v.s. jorden. Vilket himla sätt, va.

Merkurius är som Finland

  • Trots att Merkurius är den planet som är närmast vår sol så är den inte den varmaste, men näst-varmaste. Det här beror på att den inte har någon atmosfär för att reglera temperaturen och det resulterar i de mest extrema temperaturväxlingarna vi hittar på någon av planeterna i solsystemet. På natten kan det bli -170°C kallt och på dagen 430°C varmt. Det här är jämförbart med det finländska klimatet, om vi låtsas att vi någonsin faktiskt skulle få en riktig sommar och/eller tar med bastu i divisionen. Som vidare jämförelsebonus kan tilläggas att Finland är också ofta ganska klen i sin atmosfär. Vi säger inte att fosterlandet är otrivsamt, per( )se, men att det finns bortglömda cembalos med bättre stämning där ute, bara.

Venus är en Cool Girl

  • Venus är den hetaste planeten i solsystemet — VAD ANNAT. Klart kvinnoplaneten i gänget ska uppmärksammas för sin hethet. Rymdsexismen frodas och mår gott. I alla fall, Venus har en medeltemperatur på över 450°C och onekligen är det väldigt hett. Det är svårt att förneka att she’s got it. Yeah, baby, she’s got it.
  • Jämfört med solsystemets andra planeter så snurrar Venus fel väg. Ugh hon är en SÅN tjej. Ge henne ett “Speciell Snöflinga”-diplom, någon.

Mars framåt

  • På Mars hittar vi en av de två största vulkanerna i vårt solsystem (den andra är på jorden, Tamu-massivet i Stilla havet öster om Japan). Den marsianska vulkanen Olympus Mons är cirka 22 till 27 km hög och runt 60 km bred, m.a.o. ungefär i storlek med Irland eller den kärlek ni känner för Kapseln, fast måhända utan att ni vet det ännu.
  • På grund av en lägre gravitation så skulle en 100 kg tung person på jorden endast väga 38 kg på Mars. Under tiden du har läst denna trivialista så här långt har 3,4 inspirationsföreläsare och viktminskningsorganisationer kontaktat NASA för att diskutera möjligheterna för denna planet som framtidens #feelgoodmecka. Detta är för övrigt en uppskattning baserad på personliga intryck som bollats på en vetenskaplig höft.

Asteroidbältet skärper systemet

  • Solsystemet bildades när hängslen fortfarande ansågs urtöntiga.
  • Ceres är den största kroppen i asteroidbältet. När den upptäcktes år 1801 ansågs den först vara en planet. Under 1850-talet klassificerades den som en asteroid, vilket måste ha varit kränkande, eftersom detta per definition var en förminskande degradering. Sedan 2006 har den ändå återfått en del av sin ursprungliga status i rymdhället, numera anses den vara en dvärgplanet.

Jupiter lider av IBS & PMS

  • Jupiter är två och en halv gång större än alla andra planeter i solsystemet tillsammans. 1300 jordar skulle rymmas inuti jätten som till stor del består av gas. Jupiter är m.a.o. både svälld och gasig, så det är ganska synd om den egentligen.
  • Ni har säkert hört om stormen på Jupiter, som syns som en röd fläck på planeten. Den tros ha pågått i hundratals år och är 40 000 kilometer i diameter. För att sätta detta i ett perspektiv som vi nästan kan föreställa oss, så skulle tre jordar rymmas inuti den stormen. Tips: Boka inte semesterresan dit, vädret är uuuuuselt.

Saturnus ingår hjonelag

  • Om vi ploppade ner solsystemets näst-största planet Saturnus i ett fånigt kolossalt vattenglas, så skulle planeten flyta! Detta för att Saturnus har en densitet som är lägre än vattens, bara 0,687 gram per kubikcentimeter, medan vatten har en densitet på 0,998 g/cm³. Människors densitet är högre, vilket… öh, typ visar sig, alltså på typ många olika sätt då liksom.
  • Fyra rymdsonder har uppvaktat Saturnus med varsitt besök. Dessa är Pioneer 11 (1979), Voyager 1 (1980), Voyager 2 (1981) och Cassini-Huygen (2004). De gillade planeten, så de satte en ring på den.

Uranus är krystad

  • Uranus är den kallaste planeten, där kryper termometern så lågt som -224°C. Men under den atmosfären finns ett stort kokande hav med temperaturer tillräckligt höga för att smälta metall. Forskare tror att nere på detta havsbotten finns triljoner diamanter som skapats av det enorma trycket planeten känner att kompensera för det otrevliga klimatet.
  • Trots populär uppfattning, så är det inte kul att driva med planetens namn.
  • Uranus första namn var Georges Stjärna, efter kung George III av England. Senare ansågs det namnet för luddigt för den betronade planetens ursprung och Georges Stjärna omtitulerades Uranus för att förtydliga bajsplanetens härkomst.

Neptunus schmeptunus

  • Neptunus har typ inga intressanta egenskaper förutom att den är blå. Den är på många sätt en flopplanet men var om möjligt ännu floppigare innan år 2006. Det var nämligen det året som Pluto förklarades dvärgplanet och i.o.m. det så knep Neptunus den utmärkande platsen som den sista riktiga planeten i solsystemet, vilket förstås var himla svårt. Bra jobbat, Nep.

Kuiperbältet rockar

  • Ni vet hur en del medlemmar ur subkulturer så som punk-, hårdrock- och metalscenen ibland pyntar sig med inte bara ett utan två nitbälten? Nå, det här har de hämtat inspiration till från solsystemet som faktiskt var först med det. Det har både ett asteroidbälte och ett Kuiperbälte på sig. Ifall tillfälle ges så poängterar solsystemet gärna att det gillade konceptet med dubbelbälte mer när det “fortfarande var underground”, men oftast uttrycks detta något osäkert eftersom den konceptuella idén att någonting är “underground” helt förståeligt ter sig mycket främmande för solsystemet. Men skyarna ska veta att det försöker, välsigne det.
  • En dvärgplanet upptäcktes år 1930 och fick sitt namn via en elvaårig engelsk skolflicka som gav förslaget Pluto efter den romerska mytologins härskare över underjorden. Av-och-tillförlitliga källor rapporterar att hon var en rar flicka med en outsinlig kärlek för hundar, serietidningar och satanism.
  • Haumea har smeknamnet “Santa”. Bägge lika beklagliga. Vi på Kapseln motsäger bestämt ryktet att Haumea är gjord av slem och spyor, hur mycket namnets fonetiska egenskaper än vill antyda på det. Vi anser det även oförtjänt och vilseledande att dvärgplaneten fått sitt smeknamn efter en imaginär rödbrusig spinoff från en demonisk karl som bestraffar barn han inte ens känner men ändå bedömer som “dumma” med härskartekniker.
  • Makemake är, som namnet avslöjar, Kuiperbältets pysselfantast! Exakt vad dvärgplaneten hobbyjobbar med är ännu hemligt (makramé? scrapbooking? skönhetsbloggande?) och vår gissning är att den knypplar söta mössor åt sina månar som den ännu inte fått. Bra tänkt, i så fall, för vem har tid för hobbyer sen när hen fått småmånar att se efter? Er valfria gissning på dess tidsfördriv är dock lika bra som vår.
  • Dvärgplaneten Eris med sin måne Dysnomia är de mest avlägsna kända himlakropparna i solsystemet. Namnet Eris härstammar från den grekiska gudinnan för osämja och Dysnomia från det grekiska ordet för ‘laglöshet’. Många anser att det är bra att de två orosstiftarna håller sig på sin yttre kant av solsystemet, men vi på Kapseln bedömer denna himlakroppsyn som förkastlig. Vi är övertygande om att utstötthet endast kan frammana ännu mer osämja och laglöshet, och att Eris och Dysnomia således lever under hopplösa förhållanden. Vi anser därmed att det är vår skyldighet som medlemmar i samma solsystem att erkänna Eris och Dysnomias svåra situation och försöka bistå dem så gott vi kan, så som vi skulle vilja att vår planet och måne bemöttes i motsvarande sits. Vår önskan är att vi som enhetligt solsystem börjar med att erbjuda dem den trygghet, hjälp och närhet som länge förnekats dem. Endast då kan vi utan skam kalla oss ett fungerande system igen.

Vill du veta mer om vårt solsystem? Testa internet!
Det gjorde nämligen vi! Listad trivia och mycket mera på exempelvis:
theplanets.org
all-that-is-interesting.com/space-facts
listverse.com/2007/11/13/top-10-cool-facts-about-space

här händer så lite och vi drömmer så mycket

pyssel & hantverk

20160902_vidrommersamycket

Har tryckt upp ett fåtal tygkassar med Tove Jansson-citatet ”Här händer så lite och vi drömmer så mycket” på, efter tipset av min Kulturviskollega Mikaela. Suveränt citat, eller hur? Hade aldrig hittat något lika perfekt själv. Ska lotta ut kassarna via vår Facebooksida så där kan ni anmäla er för att delta i lotteriet!

I går kväll gick vi ut för att ta några ”produktbilder” för utlottningen, men använde sen dem sist och slutligen inte för ändamålet. Är likväl så förtjust i den här bilden som Alfred tog, i den gigantiska växten till vänster, de låga rönnbärsklasarna, allt blad- och lövverk, det magnifika kvällsljuset. Tycker den känns väldigt Tove Janssonig, faktiskt.

Hyser höga men lågmälda förhoppningar för veckoslutet. Har dragits med feberkänningar hela veckan men inget har brutit ut ordentligt, så jag har jobbat på som vanligt. Det har gått, men det märks framför allt nu, när jag är ledig, hur utmattad det gjort mig. Han jag bor med har tidigare i dag åkt till Stockholm för att spexa för österbottningar som bor där, och själv hoppas jag på att kreativitetsknäpparna och produktivitetspangerna ska avlösa varandra resten av helgen. Känner mig pysslig. Har t.ex. planer på att sy om några plagg och plantera om några växter, men vi får se. Känner mig dessvärre också sömnig, mina nio timmars sömn och tre kaffekoppars styrka till trots. Ska börja med att traska till affären för att jaga krukor och uppiggande luft på vägen. Okej, hejdå dagboken.

att vida flera saker de förnimma

pyssel & hantverk

20160826_loversandmadmen_001

Här är det senaste pysslet, tryckte ett Shakespearecitat på en tygkasse. Det här var främst en testkörning men blev så förtjust i resultatet att jag kanske gör fler av samma.

20160826_loversandmadmen_002

Och trollerier; galningar och kära
Så kokhet hjerna ha, så bildrik själ,
Att vida flera saker de förnimma,
Än något kallt förnuft förmår begripa.

Har jonglerat många bollar på sistone. Har fått en rolig och samtidigt skrämmande förfrågning som jag inte vill prata om ännu men ska ge ett försök, har gjort en liten intervju för Vasabladet idag (borde dyka upp på söndag) angående Kulturvis, har ströjobbat mycket med nämnda projekt, har skrivit en text om serien Stranger Things med titeln Främmande saker, bekanta detaljer för samma sajt (har förresten tidigare också presenterat mig där genom ett kulturfrågeformulär som alla gärna får kopiera och fylla i), har skrivit en kvinnochauvinistisk krönika om dubbelmoral med rubriken Skönt för oss kvinnor och är jäkla glatt paff över all positiv respons jag fått på den, (och på tal om krönikor — för en tid sen skrev jag också en om fina internauter vilken jag inte tror att jag länkat till förut, Så som på internet, så ock i världen,) har kaaanske kanske kaaaaanske en till grej en knapp hundradedel på gång som jag nu nämner på ett störande (men oavsiktligt) hemlighetsfullt sätt, samt funderar titt som tätt på den där fabeln jag ska skriva nån gång.

Tänker ofta att jag borde läsa mer, lära mig mer, hänga med mer, skaffa mig mer bildning, utvidga mitt ordförråd, ha bättre koll, bli mer sansad, lugna ner mig, öva mig på att vara cool, bjuda till mer, öppna mig själv mer, bli mer bekväm med att vara varm, rikta mig utåt mer med nyfikenhet, rikta mig inåt mer med eftertanke, övertyga mig själv och andra om att jag är… ja, jag vet inte. En sån person som jag skulle vilja vara, antar jag. Och det känns inte som en jättedeprimerande insikt eller som jättekrävande tankar, för en gångs skull.

Där emellan pysslar jag alltså med textiltryck och har (i samarbete med Alfred) äntligen bytt lampa i köket till den jag hittade i en container utanför jobbet i fjol våras, har (snett) fållat upp gardinerna i sovrummet, hängt upp en trädgren jag hittade på trottoaren med två bitar rep och två krokar i sovrummet att hänga kläder på, kastar ofta en längtansfull blick på den stora spånskivan som står i tamburen och väntar på att bli påmålad, har tvättat massor med kläder, reparerat torkställningen, städat, plockat, sorterat, fortsatt med den oändliga historien som går under arbetsnamnet Organisera Mera och förmodligen kommer att fortsätta göra så under resten av livet.

Det är mycket, det är roligt, men det krävs också så förbannat litet för att jag ska känna mig som en enorm flopp, som bara gör meningslösheter, som är korkad som tror att jag kan komma ifrån den jag är, ett misslyckande, ett misslyckande som blir extra misslyckat i.o.m. att det emellanåt glömmer bort sitt misslyckade status quo.

Så vältrar jag mig i det i några sekunder eller minuter och så vänder det utan att jag märker det och så går tankarna över till något roligare, som jag engageras mer kreativt i, som ger mig mening, även om den bara är påhittad, och jag känner mig… faktiskt ganska okej. Liksom inte som att jag mår okej, fast visst det också, men som att jag är en helt okej person. Varken mer eller mindre, bättre eller sämre, smartare eller dummare, roligare eller tråkigare, snabbare eller långsammare, än någon annan. Stundom underskattad och stundom överskattad, ibland intressant och ibland tröttsam, emellanåt förtjusande och emellanåt frustrerande. Precis som alla andra.

Hela dagen har jag gått omkring och tänkt så här: Trettiotvå år, trettiotvå år, trettiotvå år. Och det är första gången på mina åtta månader som trettiotvååring som det inte fått mig att känna mig så jävla hopplös. För jag har också tänkt så här: Trettiotvå år, trettiotvå år, trettiotvå år. Det är så länge det kan ta. Det kan ta trettiotvå år och det måste inte vara för sent för det. Du kan bli trettiotvå år och du kan ändå kanske hinna med. Inte hinna med allt, men inte heller hinna med inget, och på det sättet bara hinna hinna med.

Inte för att jag ännu har klurat ut vad jag ska bli då jag blir stor eller nåt sånt, men jag har haft en sån förunderlig känsla på sistone, särskilt i dag, för första gången i livet, som att jag kanske faktiskt kommer kunna lösa det mysteriet innan jag ligger på min dödsbädd.

Men nu ska vi hålla oss realistiska här. Jag kan ju också dö imorgon.

Men först ska jag sova. Och eventuellt skaffa mig en mindre svärtad uppfattning om vad som är ”humor”. Samt försöka komma ihåg att DRICKA MYCKET VATTEN OCH HÅLLA MIG HYDRERAD FÖR DEN TENDERAR JU DESSUTOM OCKSÅ BLI GANSKA TORR. *mic drop*

framåtspolningen

pyssel & hantverk

20160808_faar_004

Hösten har varit i luften några dagar och sådär som människor brukar säga när de blir äldre och åren går snabbare, så förstår jag inte vart den här sommaren tagit vägen. Nog vissa delar av den, men många saknas. När jag tänker på den så är det som att spola förbi en VHS-kassett en bit i taget. Klick-vzzz-klick där firar vi midsommar klick-vzzz-klick där har vi feministträff i parken klick-vzzz-klick där är Jakobsdagarhelgen och jag får semester klick-vzzz-klick där är jag på filminspelning i Maxmo och strax därefter hos får i Vassor klick-vzzz-klick där blir luften annorlunda, semestern tar slut och jag är tillbaka på jobbet i fredags.

Men jag börjar komma överens med det, att sommaren känns så hastad. Tog på mig min höstkappa och kände ett höstpirr. Såg ljusslingesladden dingla bredvid eluttaget och kände ett höstpirr. Funderade på att den här årstiden ofta medför en slags mental pånyttfödelsekick och kände ett höstpirr. Saker är liksom laddade nu, elektriska och sprakande. Knastrande precis i konturerna och det känns ibland som att jag ska få en stöt av dem, en nanosekundskvick puls av vibrerande energi. Jag vill organisera här hemma, slänga ut halva min garderob, fördjupa mig i vad jag än gör och utveckla tunnelseende tills det är gjort. Observera, skapa, absorberas. Det känns varje år som att det är sådant hösten är till för.

Hoppas ändå på att sommaren ännu ska göra en återkomst, men om inte, så är det också okej.

skördemånad, månskensmånad, augusti månad

pyssel & hantverk

20160731_laeshoerna_001

Ja se där sitter jag och låtsas att det inte är för varmt för velourmorgonrock, att jag har glasögon och kan läsa. Nä, lita aldrig på sånt ni ser på internet, kids.

Letar ett kraftuttryck som lämpligt skulle summera den förra veckan men hittar inget så jag får nöja mig med PUST. Den har varit lång. Satt igår uppe och nattugglade långt in på småtimmarna, hetspysslade med att få en rekvisitabok klar till en filminspelning. Det blev den, men jag tror jag håller på att bli för gammal för att panikjobba med nånting den tiden på dygnet. Det känns i lederna idag att jag på nåt vis tömt ur mig, eller så är det regnvädret, jag vet inte. Tantvarning oavsett.

I alla fall, förra veckan är förbi, juli månad likaså, och jag har ännu ett par veckor semester kvar. Hoppas på att de ska föra med sig mindre stress och mer zen. Jag gillar när en ny månad inleds på en måndag, det verkar extra symboliskt då. Det säger: Nu vänder vi blad.

20160731_laeshoerna_003

Vi har en ny möbel i hemmet, den olivgröna fåtöljen. Alfred köpte den för 10€ på loppis för några dagar sedan, han har saknat en läshörna i köket. Det fanns en del plats där som vi inte egentligen använt för annat än att leka med katten, men med det nya tillägget var vi ändå tvungna att möblera om lite och jag tror jag ska fortsätta med det, för det är något som inte riktigt stämmer ännu. Återigen söker jag det där flyktiga zen.

20160731_laeshoerna_004

Då jag ser den här bilden förstår jag till 100% varför folk brukar tro att jag är arg när jag är neutral. ”Resting bitch face” är ett uttjatatat koncept men kan vi säga att jag är argzen?