Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

Posts from the UTFLYKT & BESÖKANDE Category

20170616_hillapolku_001

Gårdagen var hemskt mör men vi beslöt ändå att försöka ta oss ut på en vandring av den inte alltför mödosamma varianten. Vi valde en sex kilometer lång rutt med namnet Hillapolku som går runt en sjö, Kesänkijärvi, som ligger typ en och en halv kilometer ifrån stugan Lill-Panda där vi bor. (Ja, finns också en Stor-Panda, eller rättare sagt, en Pandamaja.)

20170616_hillapolku_002

Kändes bra att ha tagit sig ut och aktiverat sig, och inte gjorde ju heller utsikten saken sämre. Exempelvis såna här vyer kunde åskådas ifrån vandringsleden. Kesänkijärvi med Kellostapuli i bakgrunden, en kulle på 443 meter över havet.

20170616_hillapolku_00320170616_hillapolku_004

I övrigt fanns det också en del klassiska naturstigsmiljöer som kändes ganska som hemma. Inte mig emot, jag gillar dem.

20170616_hillapolku_00520170616_hillapolku_006

När vi nått andra sidan av sjön, d.v.s. den som utgör ena sluttningen av Kellostapuli-kullen, så stötte vi också på ett par bäckar som porlade och forsade ner från toppen.

20170616_hillapolku_00720170616_hillapolku_008

Ja ni fattar, flera vyer helt enkelt. Bland annat featuring döda ljusgråa träd, hängande lav, friskt vatten och gul kabbeleka.

20170616_hillapolku_009

Okej är ärligt talat inte helt säker på vilket berg detta är men endera Kellostapuli från ännu ett annat håll, eller så Kesänkitunturi. Det skulle säkert gå att klura ut om jag granskade kartor av hur vandringsleden gick och var vi befann oss just här, där leden korsade en väg, men… orka.

20170616_hillapolku_010

Bland det sista vi korsade var denna myr som jag antar att gett vandringsleden sitt namn, eftersom vi såg en del vita hjortonblommor där. I bakgrunden på denna bild skymtas toppen av Ylläs, förresten. Det berget känner jag igen för det har mastar och skidliftar, annars vore jag vilse där med.

Sex kilometer på mestadels plan mark var riktigt lagom för en sån dag som i går. I dag har vi testat en aningen längre och mer krävande vandringsled som bl.a. gick nästan ända upp till toppen av Kellostapuli, pust. Är aningen missnöjd med att vi hittills under våra vandringar träffat på varken renar eller lavskrikor, men å andra sidan råkade vi under dagens både på ett par myggor (de första under vår vistelse här) och en rejält ilsken tjäder istället. Sååå det är väl alltid nåt, menar jag. Ja, mer om detta äventyr typ i morgon eller en annan dag inom en snar framtid!

Kan i övrigt verkligen rekommendera att besöka Sameland denna årstid, kryllar varken av mygg eller människor här ännu och vädret är ytterst behagligt. Myggorna brukar anlända ungefär strax efter midsommar här i Äkäslompolo och människorna gissningsvis ungefär i september samtidigt som ruskan. Vädret är mycket behagligt nu och det är lite spännande att solen faktiskt aldrig går ner, går exempelvis hur bra som helst att vandra precis när som helst på dygnet om en så vill. Tips tips!

Vi besökte en liten djurpark här i Äkäslompolo i går, Konijänkän Kotieläinpiha. Alltid en aning tudelat att gå på djurpark även om klimatet är lämpligt för arterna och djuren ser ut att ha det okej. Kul att träffa djur men mindre kul att tänka på vilka slags liv de i slutändan lever, i fångenskap. Känns i alla fall som en liten tröst att tänka att inträdet man betalar för att besöka dem går till att de ska ha det så bra som möjligt.

Hur som helst, några bilder på det då!

20170616_konijanka_001

Fick nån slags kontakt med denna gås och ville gärna ta hem hen. På bilden ovanför försökte jag tala dess språk med den, det lät ungefär påpp-påpp-påpp.

20170616_konijanka_002

Den bodde i en ganska stor bur med flera andra fågelarter (påfågel, höns, anka, t.ex.), men den var den enda av sin art där och verkade liksom ensam. Syns inte på bilderna men den hade ljust himmelsblåa ögon. Den hör nog hemma där, i den fria skyn.

20170616_konijanka_003

Ett annat djur jag fann något slags samförstånd med var denna get. Jag matade honom med gräs och sen lät han mig klia och klappa honom.

20170616_konijanka_004

Smekte och kliade honom på kinderna och han liksom tryckte sitt huvud mot min hand så där som en katt gör när de vill styra var man kliar dem. Stod bara och blundade och njöt, var inte det minsta stångig sådär som jag hört att getter lär vara. Ville förstås gärna ta hem denna varelse också.

20170616_konijanka_005

Dessa alpackor verkade tro att jag var där för att ta bilder för omslaget till deras kommande skiva de snart ska släppa.

20170616_konijanka_006

Alfred fick en liten hästkompis.

20170616_konijanka_007

Samtidigt som Alfred hälsade på hästarna bekantade jag mig med en kamel i hagen bredvid. Fick många försiktiga pussar på fingrarna när jag matade den med gräs.

20170616_konijanka_008

Det fanns f.ö. betydligt fler djur än de som figurerar på bild här, t.ex. grisar, åsnor, kossor, hundar, råttor, marsvin, undulater och vaktlar… och av alla djur där var det förstås katten som var regent.

20170616_fjaell20170616_renar

Utanför stugan doftar luften starkt av kåda och bortom skogen reser sig Ylläsfjället 718 meter över havet. Vi mötte några renar på vägen, de betade i dikesrenarna (ni får själva hitta på ett ordskämt om detta eller kanske bara betona det dikesrenarna lite spexigt), och brydde sig inte över huvud taget i oss. Inte i att vi stannade bilen, klev ur och gick närmare för att ta bilder på dem. Inte heller i något av de läten jag gjorde för att försöka få deras uppmärksamhet så att jag skulle få en bild där deras blickar inte var riktade mot marken. Blev aningen kränkt av hur uppenbart ointressanta vi var för dem.

Annat vi gjort i dag är att gå på zoo och vandra runt en mindre sjö, men det berättar jag mer om en annan gång. I kväll väntar bastu och en tidigare kväll än gårdagskvällen, i och med att mina morgnar vägrar bli sena. Fortsätter med andra ord att vakna ett par timmar tidigare än jag har för avsikt.

Trots att jag varit väldigt trött under all min tid hittills här så har jag varit det på ett kravlöst sätt — det är inte hela världen att gå omkring och vara ganska sömnig, det blir inte en plåga så där som det lätt kan bli det vardagliga livet. Här finns det inga påtryckande måsten som jag behöver vara särskilt alert för att känna att jag kan hantera, och det är dessutom avslappnande att inte bara kunna men faktiskt vara tvungen att sätta mycket på paus här. Det har varit mycket på gång där hemma den senaste tiden, främst mycket att tänka på, men nu är det ingen vits att ta med sig allt det hit för det finns ändå så lite jag kan göra något åt av något av det. Det är bara att svara på något enstaka mejl om dagen, ta en Samarin den återkommande halsbrännan jag lider av som det typiska preggot jag verkar vara i just det fallet, och sen sitta och blogga tämligen planlöst medan bastun värms. Jodå, kunde ha det sämre ställt alltså.

Processed with VSCO with f2 preset

06:51 hade jag stigit upp i Katternö, vi åkte dit under gårdagskvällen. Hade egentligen tänkt sova tills klockan åtta men på grund av solsken och kissnödighet så vaknade jag runt halv sju och kunde ej somna om.

Processed with VSCO with f2 preset

06:52 hittade jag en Esmeralda.

Processed with VSCO with f2 preset

08:08 blev det dags för tandborstning iförd nattlinne och blazer. Hade suttit och slöat med en kopp kaffe och mamma sen jag vaknat. Var svintrött och ångrade gravt att jag stigit upp så tidigt.

Processed with VSCO with f2 preset

08:19 drog jag upp rullgardinen i stugan efter att jag gått dit för att väcka Alfred.

Processed with VSCO with f2 preset

08:24 doftade jag på äppelträdsblomstren.

Processed with VSCO with f2 preset

08:39 åt vi frukost och jag tog min andra kopp kaffe.

Processed with VSCO with f2 preset

09:09 sa jag adjö åt katterna (snyft) som just då sprang omkring på sängen som står lutad mot väggen i mitt sovrum just nu. Fick direkt separationsångest.

Processed with VSCO with f2 preset

11:42 stannade vi på ett loppis någonstans i närheten av Brahestad, men dessvärre gjordes inga fynd.

Processed with VSCO with f2 preset

14:55 hade vi åkt en bra bit till, faktiskt ända till Haparanda, där jag passade på att vila fötterna en stund.

Processed with VSCO with f2 preset

16:43 var vi klara på Ikea och Alfred smällde fast bakluckan där vi nu har en kökslampa, en disktorkställning och en stor tavelram.

Processed with VSCO with f2 preset

17:06 plaskade vi med fötterna i Kukkolaforsen och tittade på en karl som håvade in fisk.

Processed with VSCO with f2 preset

18:15 spanade jag från Kattilakoski i Niskanpää (ja, fortfarande i Sverige trots hur det låter) på finsk mark på andra sidan Torneälven.

Processed with VSCO with f2 preset

18:39 hade vi druckit varsin cappuccino och nu var det Alfred som blickade ut över samma älv.

Processed with VSCO with f2 preset

18:51 hade vi hittat polcirkeln! Alfred stod på händerna p.g.a. ”polarkreisi”.

Processed with VSCO with f2 preset

18:54 hjulade jag för att matcha. (Sen fick jag ångest och nojjade mig att det skulle vara farligt för fostret, men jag har lugnat ner mig nu.)

Processed with VSCO with f2 preset

19:33 hade vi börjat se skymtar av fjäll i horisonten.

Processed with VSCO with f2 preset

21:28 var vi framme vid stugan i Äkäslompolo! Eller egentligen hade vi anlänt ungefär en halvtimme tidigare, men vi gick ut för att sträcka på benen och ta in omgivningen lite.

Processed with VSCO with f2 preset

21:40 var vi ute på promenad och gav omgivningen betyget väl godkänt.

Klockan är nu halv ett men här är ännu ljust. Misstänker att jag ändå kommer sova som en stock i natt, är mör som en grillad marshmallow.

20170614_002

Sitter här på jobbet med tankarna på annat håll. Mer specifikt på väskan där hemma som väntar på att packas, och på stugan i Sápmi som inväntar vårt besök. Känner mig riktigt otålig, har haft problem med koncentrationen hela dagen. Vill åka, typ igår.

20170614_003

Närmare sjuhundra kilometer norrut ska vi åka. För några timmar sedan slog det oss att det kanske är midnattssol där just nu. Det är det! Det måste det ha varit då jag var där sist också, men jag har konstigt nog inget minne av det. Ska i alla fall bli häftigt att se (igen).


På tal om ingenting så har jag i morse snubblat över två inlägg som jag tror att är viktigt att hittar till precis rätt personer. Tror för den delen inte heller att det finns nån fel person som de kunde nå, men ni fattar.

Sanna P. om våldtäkt.
Cindy V. om matmissbruk.

20170423_001

Nu när det (typ) blivit vår (de dagar det inte sadistsnöar) och Alfred och jag dessutom har en riktig vandringstur i fjällen att öva inför — ledigheten är fixad och stugan är bokad! — så har vi äntligen fått en början på en långtida plan: Att besöka vandringslederna som finns här i närheten.

20170423_00220170423_003

Några kilometer söder om Vasa hittas Öjens naturstig. Den är 4,5 km lång och beskrivs som ”lätt att gå eftersom terrängen bara är svagt kuperad”. Allt det lät som en bra kombination, tyckte vi, så den tog vi.

20170423_004

Något annat som lockade med Öjens naturstig var denna info på utinaturen.fi/ojen:

”Öjens gammelskog är ett för Västra Finland exceptionellt stort gammelskogsområde. Största delen av skogen består av gammal grandominerad barrskog, som ställvis är försumpad. På området finns en markerad naturstig med informationstavlor som berättar om områdets natur, läkeväxter och folktro.”

20170423_00520170423_006

Ljuset föll så fint mellan trädkronorna och på sina tätaste, skuggigaste fläckar i skogen hade snön och isen inte ännu smält bort.

20170423_00820170423_007

Annan kul grej med att vandra i skogen i ett par timmar är att det gav mig en orsak att inviga min nygamla ryggsäck.

20170423_009

Vi nådde rastplatsen där en eld fortfarande brann efter tidigare pausare. Istället för att grilla korv värmde vi varsin croissant för varför inte, c’est bon. (På tal om bakverk så lär fosterbullen förresten vara i ungefärlig croissant-storlek den här veckan. Detta tänkte jag på när vi grillade våra fosterbullar, ursäkta, smördegsbröd.)

20170423_010

Jag har köpt gymnastikskor för första gången på drygt femton år. Hittade dem på loppis för fyra euro och det tyckte jag var ett rimligt pris för ett par s.g.s. oanvända lenkkare. I övrigt har jag bestämt att växa ut min lugg för fy fan alltså så jag hatar den där skiten. Jaja. Det var kul de två, tre dagarna jag var okej med den!

20170423_011

Här gick vi över en myr där mylingar gråter om nätterna. På ett fåtal ställen var spångarna i ganska dåligt skick och/eller just nu under denna årstid översvämmade, och t.ex. här hade gummistövlar varit behändiga även om det gick att balansera och skutta utan att bli genomblöt om fötterna.

20170423_012

Jag är lite besviken på mig själv för jag aldrig lyckades fånga det på bild, men jag ser ofta så tydligt att såna här stigar i skogar vill locka in en dit till det dolda bakom träden, till det undangömda bortom världens blick. Ungefär på samma sätt som de där ”Kom, kom”-underjordiska i Ronja Rövardotter, men inte kusligt.

20170423_013

Till sist kan jag berätta, eftersom det är till ett sådant evinnerligt stort intresse för alla, att jag upptäckt att jag fortfarande är barnsligt förtjust i att gå på spångar. Varför? Ingen aning! Men jag var ett fan av dem då jag var liten och det visar sig att jag är det ännu.

Jovars! Sämre söndagseftermiddagar har jag varit med om.

sapmi1984

På bilden var jag på mitt första besök till det nordliga område som jag försöker lära mig att komma ihåg att kalla Sápmi eller Sameland, utav respekt för ursprungsbefolkningen. (Tänker ibland på att det är knäppt hur lite jag vet om samisk kultur. Pinsamt och klandervärt, och då menar jag inte bara för min egna personliga del, men också sådär överlag för hela landet. Har ofta känt mig förbisedd som tillhörande den finlandssvenska minoriteten men hallååå va.) Besöket torde ha varit under hösten 1984 och jag var då inte ännu ett helt år gammal ens, så jag är alltså det tjockkindade paketet på pappas rygg.

Jag minns såklart inte just den resan till Äkäslompolo men jag minns andra som följde under barndomen. De långa bilresorna som kändes som att de varade i hundra timmar. Att vi brukade korsa gränsen vid Torneå-Haparanda och köra en bit längs med Torneälven på den svenska sidan innan vi vände österut igen. Vyer från vandringarna, porlande bäckar i skogar och fuktiga spångar över myrar. Den torrknastriga, gråbleka skogen bakom stugan. De oskygga ekorrarna och den illgröna laven i tallarna. Vi åkte aldrig under vintern, jag har aldrig sett Ylläsfjället i snö, men vi åkte om höstarna för att fjällvandra i ruskan. En gång åkte vi redan i slutet av juni då mamma fyller år och den sista kvällen anlände myggorna, utsvultna och blodtörstiga och i miljarder. Det var också den gången jag senast var där, året var 1996. Vi bodde alltid i samma stuga, Lill-Panda (det finns också en Stor-Panda), och den stugan ska jag återbesöka senare i vår med Alfred. Wohoo! Det ska bli så härligt.

Planen är tillbringa några dagar där uppe i norr och fördriva tiden med att leva stugliv, vandra som två hurtbullar (eller som två mer vanliga bullar, beroende på eventuell inverkan på min fysiska kapacitet från bullen-i-ugnen), se renar, mata lavskrikor, och — i alla fall för min del — ta massor av fotografier. Ladda min telefon med en ljudbok så att jag säkert har en godnattsaga varje kväll att somna till och sedan sova som en stock efter all frisk luft. Varje dag packa ryggsäcken med smöggisar och kaffetermos (och frukt och vatten, ja ja) och ta matpaus någonstans på en halvobekväm stubbe eller sten, men ändå tycka att det känns som himmelriket att sätta sig ner. Alltsammans är väldigt efterlängtat och jag är mycket peppad. Ser så fram emot det!

20170107_metviken_0120170107_metviken_02

Förutom två besök till arbetshälsovården hade jag inte lämnat gårdsplanen under hela veckan, fram tills i går. Höll på att bli tämligen stugfebrig, med dubbel dos febrig. (Heter det ens ”stugfeber” på svenska? Stugtokig?) Jag mår betydligt bättre nu, febern och den värsta snuvan har gått om, så jag kände mig tillräckligt kry för att våga mig ut i det bländande solskenet vi hade under gårdagen. Mina ljus-, köld- och blåstkänsliga ögon som levt ett ytterst skyddat liv den senaste tiden lajvade Niagarafall när vi spatserade ner till Metviksparken och Pappersbron för att mata änderna. De små djuren var dock inte så intresserade av vad vi hade att erbjuda (det låg MYCKET bröd i vattnet redan då vi kom dit), så vi emottogs inte med någon större entusiasm. Ändå, små änder, var det skönt att komma sig ut lite och andas lite frisk luft, även om den fick mina ögon att intensivtåras.

20170107_metviken_0320170107_metviken_0420170107_metviken_05

Hade med mig min Fujica på promenaden för att starta på analoga veckslutsbilddagboken (troligt kommande smeknamn: analoggen, analoggbok?!), knäppte ivrigt av ett par bilder, och sen när vi var hemma igen slog tanken mig: Kom jag ens ihåg att ta bort linsskyddet? I.o.m. att sökaren inte går via linsen så är det fullt möjligt att missa den, eh, ”detaljen”. Jag har verkligen inte den blekaste om jag ens rört skyddet. Det kan ha varit av. Det kan också ha varit på. Vi åkte senare ut till loppis en bit utanför Vasa och väl där traskade vi ett par hundra meter bort för att jag skulle ta bild på en övergiven bil, sa medans vi gick att nu ska jag banne mig se till att linsskyddet definitivt är av, men sen när bildtagarärendet var avklarat och vi var tillbaka på loppisets parkering slog det mig att jag återigen hade ingen aning om jag tagit bort linsskyddet eller inte. Alltså!! Vad i helveteee. Hur jävla disträ får en klant bli?

Många saker gör en ju per automatik, som att t.ex. stänga av kranen till tvättmaskinen då den tvättat klart, utan att tänka på det. När jag ska åka iväg nånstans så är dessa saker precis de som jag börjat haka upp mig på och älta, det är väl rätt vanligt. Mitt knep är att gå omkring och narratera mina handlingar i bestämd och pedagogisk ton här hemma innan jag far iväg, så att jag ska ha bättre chans att minnas att spisen är av och sånt om jag både sagt och hört det och inte bara tänkt. ”Jag drar ur telefonladdaren”, ”Sovrumsfönstret är stängt” och ”Är ytterdörren låst? [paus för att dra i handtaget] Ja, det är den”. Får visst börja göra samma sak inför varje enskilda bild jag tar med denna kamera. ”Och linsskyddet är av? [paus för att kolla] Ehm ja, NU är det.” Fast det vore kanske enklare, och säkrare, att bara lämna linsskyddet här hemma.

20150806_riga_001

Sveiki Riga! Innan denna kvicka visit i den lettiska huvudstaden hade jag besökt staden två gånger tidigare. Första gången år 2004, andra gången år 2011, och det som förvånade mig var att då jag återbesökte den den där andra gången så märkte jag att jag kunde hitta ganska bra i den. Eller, d.v.s, i gamla stan, fast den är virrig för en utomböling som mig så blir jag aldrig nervös om jag går lite vilse där, vet att jag kommer hitta rätt till sist. Jag gillar stan väldigt mycket så när Alfred och jag bokade vår Warszawaresa och såg att planet skulle mellanlanda i Riga, så beslöt vi att helt enkelt stanna där en natt och ta ett senare plan därifrån, nästa eftermiddag. Jag har pratat mycket gott om staden och Alfred var nyfiken på att se vad allt hajp handlade om.

20150806_riga_002

Det tog en stund innan vi hittade hotellet, trodde att det skulle vara längre upp på en gata än vad det sist och slutligen var så vi gick en bra bit i onödan innan vi vände om och hittade rätt skylt. När vi lämnat av bagaget och googlat fram var närmsta Čili Pica låg gick vi ut i natten igen och vädret, temperaturen, luften kändes som himmelriket. Varm natt utan gassande solsken och med mycket syre i luften. På restaurangen åt vi små pizzor som var löjligt fräscha med massor av grönt på, helt perfekt.

20150806_riga_00320150806_riga_004

Efteråt strosade vi mest omkring i gamla stan. När jag tog bilden på Alfred framför den där massiva grinden kom en kille förbi och frågade ”Are you tourists?”, och vi fnissade halvgenerat fram ett ”Yeah…”, och killen som inte stannat upp alls utan bara rusat vidare hojtade nånting i stil med ”Welcome to Riga!” över axeln. Bra reklam för stan!

20150806_riga_005

Här väntade vi på hissen i Hotel Forums. Ganska mysigt, gummigt/gubbigt hotell där vi sov gott. Helt ofattbart att tänka att det här var samma dag som den hiskeliga tunga sista dagen i Warszawa, också ofattbart att vi beslöt att inte ta en rejäl sovmorgon nästa dag fast vi kunde, men vi ville förstås få ut det mesta av Rigabesöket.

20150807_riga_001

Nästa dag inledde vi på Double Coffee mitt i gamla stan. Precis som namnet föreslår tog jag en dubbelkaffe, cappuccino och espresso. De har också bra frukost där på DC med många vegetariska alternativ, brukar själv satsa på någon variant av omelett. Vi fortsatte efteråt att strosa omkring i den gamla stadsdelen och den här gången hade vi ju också dagsljus för att underlätta sight-seeingen.

20150807_riga_003

Såg exempelvis S:t Peterskyrkan, Rīgas Svētā Pētera baznīca. Först omnämnd i skrifter år 1209 och var en katolsk kyrka ända fram tills 1523 då den blev luthersk med reformationen. Tornet har träffats av blixten sex gånger (och kollapsat två av de gångerna) och brann ner under andra världskriget. Innan andra världskriget var tornet den högsta träbyggnaden i Europa, och nu finns det en hiss i det upp till 72 meter där allmänheten kan se ut över Riga. Vi åkte inte upp i det, men jag har gjort det förr och rekommenderar det även om det är ganska dyrt. Riga gör sig fint i fågelperspektiv.

20150807_riga_002

20150807_riga_005

Såg t.ex. väldigt vita och spetsiga hus. Bilden på taken har Alfred tagit och jag tog en bild på honom strax efter att han tagit den bilden.

20150807_riga_004

I samma område gick vi förbi denna grind vars innergård jag blev så himla nyfiken på. Ser det inte tjusigt ut?

20150807_riga_006

Vi beslöt att gå till parken öster om gamla stan, Bastejkalns. Där spelade gubbar dragspel.

20150807_riga_00720150807_riga_008

Alfred är bättre på det här med hitta en pose än vad jag är.

20150807_riga_009

Och här tittar han på frihetsmonumentet, Brīvības piemineklis, i bakgrunden.

20150807_riga_01020150807_riga_011

Lutade telefonen mot en lyktstolpe och knäppte av ett par bilder i sann turistanda.

20150807_riga_012

Sa adjö till parken och rörde oss mot hotellet igen.

20150807_riga_013

Och här är vi i hotellhissen för att hämta våra grejer och så småningom sätta oss på flyget hem till Finland. Tidsstämpeln på bilden visar att klockan då var 11:26, så ganska mycket hade vi hunnit med den förmiddagen. En snabbvisit i Riga är helt klart bättre än ingen alls och nästa besök i stan blev mindre än ett år senare, redan i våras. Den fick alltså betyget väl godkänd av oss båda. Och den gången stannade vi längre.

Ardievas Riga!

20150806_warszawa_0120150806_warszawa_02

Vår sista dag i Warszawa började vi med att ställa allt i ordning i lägenheten, packa och städa, och när vi sedan gick ut möttes vi av en högtidlig, sjungande folkmassa som tittade på en stor skärm som placerats på torget. Med förundran gick vi igenom folkmassan och senare visar det sig att de precis den dagen fick en ny president, Andrzej Duda.

20150806_warszawa_03

Vi gick till Green Caffè Nero och delade på två pajbitar av olika sort. Om ni tycker det ser förbaskat gott ut så tycker ni helt rätt. Saknar fortfarande denna cafékedja här i landet.

Det här blev snabbt en jäkligt tung dag, temperaturen låg ett par streck över trettio och luften stod helt stilla överallt. Med trötta kroppar lastade med tunga ryggsäckar och värkande fötter så var det ingen fröjd att röra på sig. Vi hade sparat på ett besök till Centrum Nauki Kopernik, ett vetenskapscenter/museum uppkallat efter Nicolaus Copernikus, för denna dag då vi visste att vi skulle vara tvungna att gå omkring med packning. Vi tänkte att det finns ju säkert förvaringsboxar och sådant där att låsa in våra grejer i, men väl framme på centret så insåg vi att ungefär trehundra skränande barn hade erövrat det, och det var bara för mycket. Hade, såklart, huvudvärk till på köpet. Vi irrade omkring på området en stund och hittade till sist ett café där jag drack espresso och tog en huvudvärkstablett, och så köpte vi biljetter till en filmvisning i planetariumet. Där fick vi då sätta oss ner, ta på oss hörlurar och 3d-glasögon, luta oss bakåt och åka till rymden. Tror jag. Jag minns faktiskt inte riktigt vad filmen handlade om nu mera. Var mycket trött och jag var inte ensam om den saken, en gubbe bredvid mig (inte Alfred) halvsnarkade. Blev både irriterad och avundsjuk.

En kompis hade fått syn på att jag var i Polen via något Instagraminlägg och hon tipsade mig om ett chokladeri, Pijalnia Czekolady E.Wedel, och tyckte ungefär att jag ABSOLUTELY MUST GO THERE. Det visade sig finnas ett flertal sådana chokladeri i staden, men vi valde ett som låg i samma riktning som flyplatsen och tog bussen dit, in till centrum.

Utav en händelse så klev vi av bussen nästan precis utanför en vegansk restaurang, Mango Vegan, som lockade med en svalkande uteservering. Vi insåg också att vi var mycket hungriga så vi gick dit. Jag tog en pitafalafel med aubergine och granatäpple, eventuellt den godaste pitan jag någonsin ätit. Vill alltid ha granatäpplekärnor i alla mina pitas och wraps sen dess.

20150806_warszawa_04

Efter maten gick vi vidare till chokladeriet, ett tämligen fancy ställe där jag kände mig ganska malplacerad med all min slitenhet och packning. Tyckte mig också ana att åtminstone den ena servitrisen var av samma åsikt. Förslag om ni går hit: Klä upp er en aning. Gå inte heller direkt efter maten, det blir maffigt.

20150806_warszawa_05

Vi var så mätta att chokladen, hur god den än var, kändes tung att få ner. Minns inte ens vad jag beställde men jag tror att det till höger var någon slags vitchokladsgrej med inslag av någon tropisk frukt, kanske passionsfrukt. Den till vänster en mer traditionell choklad, troligtvis med en salt karamellsås och toppad med vitchoklad. Har ingen aning om vad Alfreds dryck är men utöver den tog han också någon slags grön te-smoothie som han fick senare och således inte fastnat på bild.

Allt den här dagen efter chokladeribesöket är allt tämligen otydligt. Vi gick av och an i några butiker med massor av krimskrams, rökelser och sånt och jag köpte några småsaker. Rökelser, vill jag minnas. En brosch i form av en leopard, som jag sedan aldrig använt tror jag. Vi åkte buss ut till flygplatsen och flög norrut, men inte ända hem utan först på ett snabbesök i Riga och det är egentligen först då vi landar där sent på kvällen som mitt minne återvänder. Har förstås också bilder därifrån, men detta får återigen bli ett annat inlägg.

I efterhand så önskar jag att jag hade gjort lite mer research om Warszawa innan vi åkte. En del grejer hade jag nog kollat in på förhand men jag hade sist och slutligen hållit det ganska ytligt. När jag efteråt forskat i vilka monument det är vi sett, exempelvis, så har jag stött på flera andra som jag också önskar att jag hade sett. Nåväl, kanske jag får en ny chans en vacker dag!