sånt jussi halla-aho tycker

jussihalla-aho
Jussi Halla-aho. Denna bild hatar han så mycket att han valde att bojkotta tidningen Aamulehti som publicerat den. Själv tänkte jag förstås att om Halla-aho hatar den, så måste den vara bra. För han verkar generellt sett gilla det som jag tycker är den totala motsatsen till gillbart, och vice versa. Så ursäkta nu Halla-aho, men jag är inte enig. Jag tror bestämt att det här är en jättebra bild!

I skrivande stund är 99,2% av rösterna i EU-valet räknade här i Finland och även här blåser högervindarna friska, liksom i många andra länder i Europa. Hur oroväckande och illamåendeframkallande det är har jag inte ord för, klarar knappt av att tänka på det. Här i landet har t.ex. en person vid namn Jussi Halla-aho (Sannf.) plockat hem äckligt många röster, faktiskt nästflest. Han blev för ett par år tillbaka dömd för brott mot trosfriden och hets mot folkgrupp efter hätska uttalanden i sin blogg, men det tycker tydligen inte en stor drös av det finska folket att är något hinder för att ge honom deras röster. Men så, mer specifikt då, vad står denna sannfinländare för? Vad tycker han om olika saker? Vi kollar!

Om invandrare:

    “Robbing bystanders and living parasitically on tax money is a national, perhaps even genetical special trait of the Somalis.”
    “An Afro who gets dragged into Helsinki from an African savannah pollutes no less with his conspicuous consumption than an ethnic Finn. He will probably pollute more because moving from the stone age directly into the modern world deprives him of ecological conscience typical of a western human being.”

Om kvinnor, vänster- och gröna förbundet och invandring/invandrare igen:

    “Thus, when rapes will in any case increase in number, I wholeheartedly wish that these predators who pick their victims at random will target these Green-Leftist politicians rather than actual female humans. They will only learn a lesson when multiculturalism bites them in the ass. I will say honest and direct, if an immigrant rapes Rosa Meriläinen, it will only make me happy. I’m willing to say this anytime, anywhere. I think it is morally right, because people like Rosa Meriläinen are the reason for rapists coming into Finland.”

Om andra sexualiteter utöver heterosexualitet och om våld:

    “Regarding the faggot at Tehtaanpuisto park I briefly considered getting my gun from the upstairs and shooting him in the head. Would the gratification from it exceed the annoyance of serving time in jail? Violence is these days a very undervalued method of solving problems.”

Om socialdemokrater:

    “It is hard for me to think about a lower reptile in the universe than a Scandinavian social democrat. The most slimy subspecies of this reptile is the Swedish social democrat.”

Om vänstern och om våld:

    “I am of the same opinion exactly. What does a fish do? It swims. How is a fish prevented from swimming? By killing it. What does a left-wing hooligan do? Throws stones. How is a left-wing hooligan prevented from throwing stones?”

Om t.ex. handikappade människor, sjukpensionerade människor, utslagna människor:

    “The only measurable and therefore undebatably existing human value is the instrumental value of an individual. There can be a justified hierarchy of individuals based on how much the removal of their talents or skills would weaken the community.”

Men jo jo. Ge era röster åt honom bara.

Alla citat hämtade från truefinns.tumblr.com.

Tillägg: Om du inte anger en giltig epostadress så kommer jag inte släppa igenom din kommentar. Detta är inte heller rätt plats att uttrycka fientliga/kritiska åsikter angående utsatta minoritetsgrupper — de som hittas i själva inlägget räcker definitivt till.

försök och misstag, eller hur än ”trial and error” ska översättas

Då vi åkte till Katternö för ett par veckor sen tog jag med mig min Fuji-direktbildskamera och tänkte att jag skulle passa på att öva på att använda den. Det går knaggligt, men eventuellt kanske också lite framåt.

20140510_instaxesmeralda
Försök #1: Esmeralda vilade i min säng. Överexponerad, för lång slutartid. Syns framför allt på tassen som är suddig i och med att hon bakade bröd då jag knäppte av. Jag trodde att det inte var tillräckligt med ljus i mitt rum så jag hade ställt in kameran att ta in mer, det borde jag inte ha gjort. Status: MISSTAG.

20140511_instaxkarin
Försök #2: Nästa dag kom Karin på besök och innan hon åkte bad jag ställa sig i en gran. Här lät jag kameran vara fri från specifika inställningar, så borde jag inte heller ha gjort. Igen blev bilden överexponerad så att stackars Karin tappade sitt ansikte. Något oskarp är den också — borde antagligen ha ställt in den på porträttfunktionen men kom jag ihåg att det fanns en sån just då? Nope. Status: MISSTAG.

20140511_instaxjimesmeralda
Försök #3: Senare den dagen släpade jag ut Jim och eftersom Esmeralda hakade på helt självmant fick hon också vara med på bild. (Tror det var meningen, planeterna måste ha varit positionerad i nån speciell linje eller något för hon brukar sällan gå med på att sitta i famnen heller, speciellt inte då en är utomhus och det finns massa saker att utforska. Försökte länge få henne att titta in i kameran med diverse uppmaningar och pipande läten, till sist jamade jag och det är uppenbarligen ett knep värt att sättas bakom örat!) Här hade jag ställt in kameran att ta in allra minst ljus, hade dessutom ställt in den på dubbelexponering men sen hann jag aldrig hitta något att fota den andra exponeringen mot så kameran spottade ut bilden (gissar att det var i samband med att den släcker av sig själv efter viss tid), och där tror jag minsann att jag hade tur i oturen! Status: LYCKLIGT MISSTAG!

Det tar sig! Bilderna ser för övrigt en gnutta mer oskarpa ut här i.o.m. att de är blivit rejält uppblåsta i skanningen. De är egentligen bara i kreditkortsstorlek och direktbildskameran jag pratar om är alltså en Fujifilm Instax Mini 90 Neo Classic. Ser mycket fram emot att fota mer med den i sommar och tycker den verkligen känns som en porträttbildskamera mer än någonting annat. Vill ta en massa porträtt av personer insvepta i grönska och blomster och fylla ett tjockt album med dessa pyttebilder på nära och kära.

2 kommentarer

world goth day

2000goth

Hörde att det var World Goth Day OCH throwback thursday så här är en bild av, eh, nån… år 2000. Önskar att jag hade nån bild från år 1997 att visa istället, det året då mina dagar som syndasvart blekfis inleddes, men å andra sidan nådde jag nog aldrig lika gothiga transsyvlvanska höjder som jag gjorde år tjugohundra så det känns ändå som ett årtal och stiluttryck värdigt dagens tema. Nästan fullständigt ovärdigt vad det istället gäller typ det mesta annat, obs, men så är det visst med en del saker. (Oftast de i ungdomen.)

Idag ser jag ut såhär:

20140522_wgd_001 20140522_wgd_002

Iförd blomstermönstrad 90-tals-fullängdare av märket Oravais. inhandlad för 2€ på loppis i Jakobstad för ett par veckor sen. Min trogna följeslagare tunnkoftan var femton gånger dyrare då jag köpte den som splitterny på Lindex för säkert en handfull år sedan, men den är numera så sliten och söndrig att den lätt ser ut att vara minst femton gånger äldre än vilken slamsa som är den äldsta  i min garderob. (Önskar just nu lite att jag vore lesbisk så att jag här hade chansen att flirta med att komma ut genom att säga: Och jag menar inte jag själv då. BLINK BLINK. [pausar för spontana trumvirvlar och busvisslingar] Anyhoo —) Vet ej vad jag ska ta mig till då jag blir tvungen att pensionera den. Det blir en evig rad av sorgens dagar därefter. Inte för att det kommer att märkas avsevärt på min klädsel, men.

En dag ska jag ta mig i kragen och skriva ett seriöst eller åtminstone ofjantigare inlägg här men den dagen är inte idag. Nej, idag är en dag för firande! Stillsamt sådant. förstås, i enlighet med subkulturen, men likväl firande. (Psst likväl. Hö hö. Of corpse. Dubbel-hö hö. Neonsvart ljusabsorberande stjärna i kanten åt mig.) Ha det goth! Fast inte för bara, era posers.

4 kommentarer

sällskapet

20140509_esmisjim_001

Vi har åkt norrut där vi kattvaktar över helgen, Esmeralda har varit mycket nöjd över att få sällskap. Vaknade i morse av att Jim, som redan stigit upp, öppnar dörren till sovrummet och säger ”Hon skulle in och hälsa på dig” och då kilar Esmeralda in och hoppar upp på sängen och börjar trampa av och an på mig, sådär som glada katter gör, och stryka sitt huvud mot mitt ansikte, även det sådär som glada katter gör, och slänger sig ner och vältrar sig på mig, även det ett beteende som avslöjar att vi har att göra med en ytterst glad katt. Och jag, som annars inte är en person som tycker om att bli väckt, tycker plötsligt att det är alldeles förtjusande att vakna.

20140509_esmisjim_002 20140509_esmisjim_003

Jag vet att det kan vara ganska störande då bloggare postar flertalet bilder på samma sak men ur olika vinklar och jag förstår att det därför knappast heller är särskilt uppskattat då det blir flera bilder på samma objekt men till på köpet ur samma vinkel, men jag tänker att om någon typ av undantagstillstånd nånsin ska godkännas så måste det väl ändå vara då bilderna i fråga innehåller en katt. Som, obs, har rört på huvudet. (Okej, ibland kan jag bara inte välja. I det stora hela föredrar jag den undre bilden men iiih titta på Esmeraldas huvud på den övre! Så litet och gulligt och kärvänligt med kinden mot Jims hand!)

20140509_esmisjim_004

Sällskapsdamen.

Vi har förresten, utöver kattdjur, sett en igelkott (som fick mat) samt ovanligt många fågelarter här på gården. Blåmesar, talgoxar, bofinkar, pilfinkar, gulsparvar, gråsparvar, domherrar, björktrastar samt en koltrast, plus ett par som jag inte kunnat artbestämma. Måste vara rekord. Jag vet, jag vet, intresseklubben et cetera. Men det är bara det att jämfört med inne i Vasa stad där vi på småfågelfronten mest bara ser gråsparvar, så imponerar denna rika fauna på smyglantlollor som jag. Bäst att insupa natuuuuuren ordentligt då en har chansen. Även om det sker inifrån huset stationerad framför en dator, heh heh.

8 kommentarer

iuppiter maius, dies iovis

wpid-13989545066550.jpg
Trött Jim.
wpid-13989551136381.jpg
Söta munkrester.
wpid-13989559299111.jpg
Glad Jim.
wpid-13989550772170.jpg
Trött Linnea.

Det är första-maj-marknad i stan och vi gick ut för att köpa lakritsremmar, jag började känna mig ytterst trängd av, eh, trängseln, men på det nya cafét nära oss var det lugnt och sockermunkar på menyn. Något annat som var lugnt var Valborgsmässoafton, stannade hemma, blev supertrött runt ett-snåret och lade mig med Weeds som gonattsaga, men inte en särskilt effektiv en, avsnitten är lite för korta, en semi-cliffhanger hinner komma och intresset hinner vakna och ett nytt avsnitt hinner börja, innan jag själv hinner somna. Sömnen blev därför kort trots att jag planerat sova minst nio timmar och fast jag sov tills klockan elva. Jim å andra sidan vaknade (för) tidigt och var därmed trött han med, som ni ser så fångade jag honom på bild mitt i en gäspning.

Gillar att slå upp saker på Wikipedia, så: Månaden maj är uppkallad efter den romerske guden Iuppiter Maius, d.v.s. ”den store Jupiter”. Veckodagen torsdag heter på latin dies Iovis, vilket översätts till ”Jupiters dag”. Så passande. Bra jobbat, universum! Månaden maj kallades förr också för blomstemånad eller lövmånad, känns därför också passande att vi råkade besöka ett café med blommor och blad både på vägg och servis.

Ute på marknaden såg jag en vuxen vit karl iförd midjelånga svarta fejkdreadlocks. Det är bedrövligt nog att sådana peruker och andra maskeradartiklar tillverkas och säljs över huvud taget, att sedan fullvuxna människor inhandlar dem och går omkring med dem på som att det gjorde dem spexigt lustiga eller nåt kan jag inte ens sätta ord på. Det är aldrig okej men det blir liksom extra gräsligt då det händer mitt på dagen vid familjevänliga tillställningar där det kryllar av barn som tar intryck. Och vad är det som anses vara det skojiga? Hahaha han såg ut som att han tillhörde en annan kultur hahaha. Eller vad är poängen? Önskar folk skulle tänka efter lite; vad är skämtet, på vems bekostnad går det ut på och exakt vilket meddelande sänder det riktigt ut? Det ger inte mig något positivt intryck och jag ser inget spexigt/lustigt/charmigt/festligt i att klä ut sig till andra etniciteter och/eller kulturella stereotyper. Hejhej vardagsrasismen.

yes, of course you’ll get back to narnia again some day

edmundlucysusanaslanpeter

Då jag var liten var gänget på bilden ovanför mina hjältar. Ser ni, jag tillhör den generationen som inte väntade på ugglebrev utan istället har utforskat otaliga garderober både i fantasi och verklighet, för säkerhets skull, för att se vart de kunde leda. Jag gissar att jag var runt sex år gammal då BBCs miniserie om riket Narnia sändes på tv och eftersom det var så länge sen är minnet suddigt, men det minst otydliga är den där väntan på att Narnia skulle komma på tv, pratet om Narnia mellan avsnitten, men även några små glimtar ur serien — den vita häxan som kommer åkande i sin släde, Lucys ansikte, hur fullständigt förtjust jag var i Aslan (tror jag kan ha varit lite kär, faktiskt, puppy nej kitten nej lion cub love förstås), samt en minnesbild av tv-rutan i tv-rummet då eftertexterna började rulla och serien var slut, och att jag var upprörd för att det var över men också så upprymd, kanske för samma sak.

”People who have not been in Narnia sometimes think that a thing cannot be good and terrible at the same time.”
– C. S. LEWIS, THE LION, THE WITCH AND THE WARDROBE

Serien skildrade händelserna i The Lion, the Witch and the Wardrobe, och jag tror det var den enda jag såg, av okänd orsak. (Det följde sedan två andra BBC-filmatiseringar i miniserieformat, Prince Caspian and the Voyage of the Dawn Treader med historier tagna ur två böcker och The Silver Chair som i sin tur återger en bok.) Förra helgen tittade jag på det första avsnittet, nästan tjugofem år senare. Det kändes nytt, men ändå så bekant. Jag var rädd för att det inte skulle ha åldrats väl, men tvärtom uppskattade jag frånvaron av CGI-effekter och det störde inte mig att det uppenbarligen var människor i utklädnad som föreställde riktiga men talande bävrar, eller att faunen hade pälsbyxor istället för mer trovärdiga dataanimerade getben, och så vidare. Om något bidrog det till en lite, vad ska jag säga, gedignare känsla och kanske något av en teater-vibb, och det passade bra för filmatiseringen av en bok som trots allt blev skriven för nästan sjuttio år sedan. Har dock läst att Lewis själv var hemskt missnöjd med hur orealistiskt det var att människor spelade djur, så han skulle kanske föredra de nya filmernas datoranimering, men personligen så tycker jag att det sena 80-talets specialeffekter i det här fallet bidrar till charmen.

Otroligt kul att dyka djupt ner i nostalgin och märka att där hittas sånt som fortfarande tilltalar en. Och på tal om det, kolla in det här:

jadis

Här ser vi Jadis, the White Witch, som jag gissar att måste ha varit min första stilikon eller något? Jag är uppriktigt förbluffad och något hänförd över hur jäkla on point jag ännu/igen tycker att hon är. Djurdetaljerna i hennes smycken är precis, alltså jag menar verkligen exakt sådant jag gillar, djursmycken överlag men även just dessa arter, kråkfåglar (mina favoriter) och förstås ormar (har några ormsmycken själv), plus att det känns som att den snirkliga, spetsiga stilen på rubbet kan ha satt sina spår i mig. Och kolla in metalltapparna i öronen — snacka om att kostymören har varit före sin tid! Jag önskar jag skulle ha kvar ett självporträtt jag ritade på en dator pappa hade lånat hem från jobbet innan vi hade en egen hemdator, cirka 1992 eller 1993 — jag hade målat mig själv som vuxen, med långt, svart hår (jag är naturligt mörkblond men hade senare långt, svart hår i många år), röda läppar, blek hy. Hah! Häxan Jadis är en kuslig karaktär och jag var rädd för henne då jag var liten, men samtidigt fullständigt betagen.

Har ännu två avsnitt kvar, plus förstås de två andra säsongerna, ser mycket fram emot att framför allt se den där sista scenen som jag nästan minns, men bävar också en aning. Tror att jag eventuellt kan bli lite överväldigad. Eller i andra änden av spektrumet, snopen. (Fast det tror jag inte.) En lustig grej med hur minnet fungerar så är att när vi såg på ett avsnitt en kväll och jag kurade ihop mig i soffan så lade Jim en filt över mig och jag tyckte plötsligt att filten kändes helt fel, det var fel material, fel tyngd, fel textur, fel smidighet, helt enkelt bara fel filt. Vilken filt var det jag hade förväntat mig? Jo, en som farmor stickat, en som förut alltid fanns i soffan i tv-rummet i mitt barndomshem, ända sen så länge tillbaka jag kan minnas tills kan inte minnas när jag sist såg den. Flera år sen. Många år. Plötsligt visade det sig att jag hade rest i tid och rum mer än vad jag hade märkt av jag med, lika som självaste syskonen Pevensie.

tungel

20140427_naglar

Har dekorerat naglarna med ett stjärn- och månskärepyntat lack som jag inte kunde motstå, flaskan hävdar också att lacket ska vara självlysande men det är inte något ännu som jag ännu märkt, fast jag gått in i badrummet, släckt lampan och granskat. Har också lärt mig ett nytt ord:

TUNGEL  best. tunglet
fsv. tungel , himlakropp; jfr sv. dial. tungel , måne, nor. dial. tungel , fvn. tungl , måne, lunation, got. tuggl , himlakropp, stjärna, fsax. tungal , fht. zungal , feng. tungol ; av ovisst ursprung

1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) himlakropp, särsk.: måne; ngn gg äv.: månstråle, månsken.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om tiden mellan två månfaser av samma slag, synodisk månad; förr äv. dels om var särskild av månens fyra huvudfaser, kvarter (se d. o. 9 ), dels om ny, nytändning.

De senaste dagarna har jag funderat på den där ena saken jag sa i bloggformuläret, att en av de fina sakerna med att blogga är att ha en slags minnesbok som går att bläddra i nästan varifrån en än befinner sig, och det var på inga vis en ny tanke, men likväl en jag kanske hade glömt bort för en tid — och jag har insett hur dumt det är att gamla bloggar ligger och skräpar här och där, att många inlägg existerar bara i filer i konstiga format på min hårddisk, och att det där behändiga arkivet jag pratade om i mitt fall inte är det minsta behändigt alls så som det är nu. Faktiskt så dumt att jag idag har påbörjat förberedningen för projekt åtgärdande, men det kommer ta sin tid och min tid med innan det är avklarat, ifall jag genomför det. (Det är ju några tungelvarvs bloggande som jag har att överföra.) Var vänlig hota mig med diverse slag av tortyrmetoder om jag sen då/om det är klart börjar babbla om nya starter och tabula rasa, tack.

2 kommentarer

inte ett fult ord

cunt
Dori Atlantis – Cunt Cheerleaders, Feminist Art Program, Fresno State College, 1971.

I högstadiet tog klassföreståndaren ett snack med oss på klassen, hon hade hört att vi, ungdomen, använde könsordet ‘fitta’ som något negativt. ”Men det är ju något av det vackraste som finns, ett sköte”, sa hon något trevande och besvärat. Vi tyckte hon var löjlig, förstås, och fortsatte att säga att saker var fittiga när de var jobbiga, att säga att någon fittades då de retades, att säga fittans då vi behövde ett förstärkelseord, bland annat. Spolar vi framåt några år så började jag inse problematiken i detta men det är först på den senaste tiden som jag uppriktigt börjat störa mig på det. Jag blir ibland, som jag skulle ha sagt för några år sen utan att desto vidare reflektera över varför jag säger så, lite fittig på det. Och nu för tiden låter det jättekonstigt att säga så. Vaddå fittig? Vaginig? Ju mer jag tänker på det desto mindre förstår jag vad jag menar. Det är lite som ett ord som upprepas så många gånger att det till sist inte bara tappar sin betydelse utan dessutom börjar se ut som ett påhittat ord. Fittig fittig fittig fittig fittig fittig fittig fittig fittig fittig fittig fittig fittig fittig fittig fittig och nu är det inte längre ett ord.

Jag har inga problem med svordomar eller könsord men vad jag inte gillar är förstås sättet som ordet fitta används, när det brukas för att beskriva något negativt, något fult, något som gör något redan jävligt ännu jävligare. Sådant bruk uttrycker ett kvinnoförakt. Inte nödvändigtvis individens egna, men det normaliserade som finns i samhället. Och när något någon säger uttrycker något som redan existerar, då understöds det.

Vi måste inte tänka speciellt länge för att hitta fler exempel som bottnar i samma förakt — i synnerhet på engelska kryllar av det av dem, och fler av dem har vi tagit i bruk som lånord. Cunt betyder att nån är på ett eller annat vis odräglig och elak, pussy är att vara feg och misslyckad, twat är att vara både misslyckad och odräglig samt till på köpet korkad, eller varför inte bitch som betyder tik och nästan enbart riktas som skällsord till kvinnor för det är självklart att speciellt hundhonorna är horribla och påstridiga jämfört med hanhundarna, eller? Skank, slut, whore används också nästan uteslutande för att beskriva kvinnor. (Klassisk jämförelse: Stud, stallion, player — alla positiva, alla manliga.) Även om engelska benämningar på mannens kön också kan brukas som förolämpningar, t.ex. dick eller prick, så har de av någon orsak inte lånats till svenskan. De ord vi istället använder som förolämpningar baserade på en mans manlighet går ut på att uttrycka att hans manlighet är, tja, lite i underläge helt enkelt jämfört med de självutnämnda alfamännens. Ofta antyds det också att den underlägsna mannen är mer ”som en kvinna” än ”riktiga män” ”ska vara”. Fjolla, bög, femi, homo. Jag vet att detta är ett uttjatat uttryck men ursäkta, något är fan SKEVT.

Lånar ett citat som tydligt uttrycker det jag försöker säga:

”What’s the worst possible thing you can call a woman? Don’t hold back, now. You’re probably thinking of words like slut, whore, bitch, cunt (I told you not to hold back!), skank. Okay, now, what are the worst things you can call a guy? Fag, girl, bitch, pussy. I’ve even heard the term ‘mangina.’
Notice anything? The worst thing you can call a girl is a girl. The worst thing you can call a guy is a girl. Being a woman is the ultimate insult. Now tell me that’s not royally fucked up.”

– JESSICA VALENTI, FULL FRONTAL FEMINISM

Så det är lite svårt att inte lyfta på ett ögonbryn då jag surfar in på Radio X3Ms hemsida och läser i en artikel att något är ‘fittigt’. Det är jäkligt svårt att inte avsky människor en aning när jag går ut en kväll och hör vuxna män bröla ‘vittu, sluta fittas’. Det är även svårt att inte sucka till när jag läser en diskussion som delvis berör feminism och någon tycker att huvudsaken är att ‘inte vara en fitta’.

Det är så tröttsamt. Så otroligt förbannat skittröttsamt. Jag ser inte ordet som direkt kränkande, men jag gillar det inte. Det är omöjligt att göra det då jag tar all skit i beaktande, och inte blir det mycket bättre av att ordet i olika varianter finns överallt. Allt som inte är bra är fittigt och att ordet fitta ska ha negativa associationer är så sabla befängt ur vilket håll en än ser på det — fittor är fan så mycket mer älskade än hatade. Jag tycker inte att det är ett ord som måste på något vis tassas försiktigt omkring, men det är ett namn på en del av våra kroppar, en intim del, en känslig del, en verkligt vital del för vårt ursprung och fortlevnad, och jag tycker bara att det förtjänar mer respekt. Det är inget fult med det. Frågan för min del är bara om jag själv endast ska jobba på att helt och hållet eliminera det ordet ur min vokabulär (säger ju det fortfarande ibland, då jag är endera mycket arg eller mycket spontan) eller om jag ska dessutom ska börja använda benämningar på manliga könsorgan på samma sätt för att jämna ut fältet lite. Ni vet, take the low road. Känner mig lockad, men jag vet inte… Det vore förstås ganska kukigt av mig.

luggigt & lusigt

Processed with VSCOcam with b5 preset

Jag har testat lite olika luggar på sistone, här är en del av dem. Hade tänkt göra ett massivt kollage med minst ett dussin bilder på luggvarianter men insåg efter att jag tagit tre att om det blev fler så skulle narcissistvarningslampan börja blinka. Och då mesade jag ur. Den sista bilden är förstås inte särskilt belysande men luggen är snurrad till en bulle där på sidan. Orsak till olika luggvarianter: är så TRÖTT på mitt BAJSHÅR. Och på tal om trötthet — sådär pigg brukar jag alltså se ut på jobbet. Det vill säga, ganska exakt så pigg opigg som jag brukar känna mig. Morgontrött halva dagen, sen bara vanligt trött resten av den. Uff, arbetslifvet. När ska en nånsin vänja sig?

På tal om på jobbet — där har jag läst hört en del böcker, är just nu ”8 books ahead of schedule” och halvvägs genom min Goodreadsutmaning som är att läsa minst 40 böcker år 2014, men jag har helt glömt bort att dela med mig av tipsen även om en del av dem definitivt varit värda en rekommendation. Tänker att nu, efter att ha nämnt det, så kanske jag kommer ihåg det. Just nu håller jag på med C. S. Lewis serie om Narnia, en nostalgiskt skimrande barndomsfavorit (upp med handen alla som minns BBC-serien!) som jag senast återbesökte då jag var cirka tjugo, men vilken jag nu läser i kronologisk ordning enligt händelseförlopp och alltså inte enligt publiceringsårtal. Har dessvärre inte varit alltför fokuserad då jag lyssnat, men tror att jag ändå kanske kan ha en del saker att säga om serien men jag väntar nog med det i så fall tills jag är genom alla sju.

Fyrtio böcker är kanske inte ett antal som impar på de riktiga läslusarna, men jämfört med hur lite jag läste innan så är det ett enormt uppsving och jag blir själv förvånad över att jag redan lyssnat på tjugo böcker i år. Vid den här tiden på året så brukar det vara typ… eh, ärligt talat; noll. Tror inte jag läste en enda bok år 2012, t.ex. Kan ha påbörjat ett par dock, har haft det problemet de senaste åren att jag tappat intresset fullständigt ungefär en tredjedel in. Och även då jag förr i tiden läste någorlunda regelbundet (och fullbordande) kom jag nog knappast upp i fler än tjugo böcker om året, men sen jag upptäckte ljudböcker och fick ett jobb (där jag kan lyssna under arbetstid, förstås,) så går det ju som på löpande band! Har sagt det förr men jag bryr mig inte, jag måste få säga det igen: LYX! Så, anyway, ni kan kalla mig läslus light.

2 kommentarer