13 years later and we still don’t know who let the dogs out

dokumentation & situation

20130817_hund_00120130817_hund_00220130817_hund_003

Träffade en ytterst fin hund igår natt ute på stan, som först verkade aningen skeptisk till mig men sen fattade tycke. Strax efter att jag tagit de här bilderna kom han fram till mig och gav mig en blöt puss. Oerhört magnifikt jättetrevligt, tyckte jag, kattmänniska till trots. Uppfattade varken namn på hund eller matte men den senare av dem frågade mig om jag var van med hundar och jag sa att det är jag absolut inte, och det tyckte hon att var förvånande, eftersom hon tyckte att hennes hund verkade mer-än-vanligt förtjust i mig. YEAH! Är ännu mallig!

P.S. We’re up all night ‘til the sun
We’re up all night to pet some
We’re up all night for good fun
We’re up all night to pet puppies
Annonser

migraine in the membrane (MIGRAINE IN THE BRAIN)

dokumentation & situation

20130816_aj

Har tillbringat merparten av kvällen i sängen och jag är inne på andra dagen med migrän, vilket illustreras i gifen här ovanför med hjälp av de avancerade specialeffekterna i mitt uppenbarligen telepatiskt begåvade webbkameraprogram som helt automatiskt lyckades lokalisera mitt smärtområde nästan på centimetern. (Egentligen sträcker det sig längre fram också, bakom vänstra ögonbrynet och ut mot tinningen.) Idag hade migränen åtminstone den goda smaken att inte infinna sig direkt från att jag vaknade, istället valde den att ruva i närheten och ibland göra varnande små pulseringar som t.ex. då jag gick i trapporna upp till jobbet eller när asfaltslukten från takläggningen på huset bredvid sipprade in genom fönstret eller när nån i min närhet talade lite mer högljutt än med en mjuk viskning, och varje gång förvandlades jag i sinnet och i magkänslan till en orolig igelkott som ynkade nejnejnejnej. Det kan en tycka att låter mindre roligt och typ som psykologisk terror light men till historien hör också att igår var migränen med mig ända från att jag vaknade tills att jag gick och lade mig, och vet ni vad? Det var inte heller kul.

Vet förresten inte om membranet har någon koppling till migrän men likväl har den där Cypress Hill-refrängen med en liten variation på lyriken hållit sig stadigt kvar i mitt huvud hela dagen, mycket likt värken alltså. Nån som vet och kan och känner sig manad får gärna berätta var migränen fäster sig så jag vet vilka delar jag ska göra mig av med ASAP.

Återigen är jag en sån muntergök. Jag mår alltså bättre nu men lite trött har jag ju trots det hunnit bli på detta onödiga lidande som jag också upplever som jäkligt obefogat och ofta också ORÄTTVIST!! (← Samma ton som ordet skreks i gräl med familjemedlemmar under lågstadietider.) Näe, det hamnar på ute-listan det här. F- would not recommend.

dagens, nej, stryk det – årets humortopp

dokumentation & situation

Ni kan aldrig gissa vad jag hittade på loppis idag. Men jag ska berätta: EN KITTEL! Fattar ni? För mina häxbrygder! HIHI! ROFLMAO et.c.

20130814_omglolkittel

Kan ni tro det?! Nej gud jag vet, helt ofattbart!! ÅH TOKLOL!!

Jaa vejtniseja så lyckat.

Seriously though, inte en chans att jag hade kunnat motstå den. Är löjligt nöjd och den gör en fin liten smyckesförvaringspryl den här gjutjärnsminiatyrkitteln.

bla bla, trött, bla bla, frusen, bla bla /jäkligt spännande person

dokumentation & situation

Ständigt denna trötthet. Har inte vant mig med att jobba ännu, är bara pigg ungefär där mellan tio på förmiddagarna och tre på eftermiddagarna och före och efter det befinner jag mig i ett sömnigt vakuum. Trots att jag för det mesta sover tillräckligt känner jag mig ändå utmattad tills helgerna och då sover jag lite mer, men inte på något vis för mycket, vilket ändå bara resulterar i att jag är huvudvärkig och dåsig och trött. Och missnöjd. Framför allt missnöjd. Det här är inte ett klagomål på jobbet, förresten, utan på hur illa min kropp hanterar situationen. Tror jag lider av järnbrist, insåg jag nyss, och känner mig dum för att jag inte fattat det tidigare. Jag bär de karaktäristiskt fysiska symptomen, blek och hålögd, men det avslöjar ytterst lite i.o.m. att så kunde jag i princip alltid beskrivas. (En gubbe på fest för ett par månader sen sa ”Jag har sett dig [under kvällens lopp] och funderat att hur kan man vara så mörk under ögonen?”, blev väldans irriterad på det här att kommentera någons utseende över huvud taget och på att jag reagerade som en typisk ”ung flicka” (alltså ”lilla gumman”-ish) så som äldre personer verkar tendera se mig, jag betedde mig så patetiskt att jag rabblade fram en ursäkt, ”Jag har bara sovit fyra timmar och varit vaken sen klockan fem i morse!”, m.a.o. typ ”Förlåt för att du måste se på mig! Jag vet att jag inte borde få synas bland folk!”, jag kände mig generad, kände mig ful, kände mig misslyckad, kände mig oändligt bortgjord, och sen var ögonblicket förbi och det tog ca tre sekunder men en evighet för länge för mig att inse hur dåligt det hela var och pafft kände jag bara MEN VA FAN?! Menmen. Sådär är det ibland.)

I alla fall, jag ska bli pigg lagom tills hösten då jag ändå inte kommer vilja göra annat än isolera mig inomhus p.g.a. rå, elak kyla som brukar härja här i Österbotten den årstiden. Kände av samma kyla igår, för övrigt, en sådan som griper tag om märgen och kyler ner den så att man känner sig som de där vattenpottarna ute på grusvägar kalla höstmorgonar, frusen på ytan, fast helt tvärtom, som att kölden kommer inifrån och att den sakta kommer sprida sig, varje natt kommer isen bli lite tjockare och sen en morgon när man ska trampa igenom isskorpan så håller den.

Så jag har börjat klä mig i tjocka yllekoftor, fluffiga angoratröjor och blivit sams med faktumet att hösten redan är på god väg, medan en stor portion av resten av stan tycks gå ut i t-shirt, men det tycker jag verkar vansinnigt. Även om också lite skönt, att inte behöva ångra det valet under huttring och tandhackning, vilket jag skulle. Fantiserar redan om att få börja använda stickade sockor.

#muntergök

Har ju varit ganska inne på 90-talsmodet en tid nu och nu har det också börjat innefatta just den här förkastliga stilen: stora, bylsiga tröjor som är alldeles för korta för att användas med leggings/treggings, men det gör jag likväl, främst p.g.a. bekvämlighet men också så har jag, ganska förvånat, noterat att jag börjat tänka att kanske det inte är så illa ändå. Funderar att kanske funkar det, kanske blir det coolt igen, kanske kommer alla den här hösten plötsligt att vilja se ut som en average soccer mom på skidsemester under tidigt 90-tal. Vem vet!

Det blir bara svårare och svårare att kategorisera dessa inlägg och svårare lär det bli för jag tänker att enda chansen jag har att upprätthålla nån form av bloggande är att röra mig längre bort ifrån bloggandet och mer mot dagboksantecknandet. I och för sig, varje gång jag skriver ner någon plan jag har angående bloggen (skittöntigt i sig) så brukar det gå helt tvärtom eller inte alls så jag borde inte men fan något måste jag ju skriva annars skulle det ju bli inget alls innan det blev inget alls. (Fast vid närmare eftertanke tänker jag att det hade varit lika bra, men YOLO!! Som ungdomarna säger.)

inflammatory essays, 1979-1982

dokumentation & situation

Via en e-kompis bekantade jag mig med konstnären Jenny Holzer, född 1950 i Ohio, USA, och jag blev direkt fascinerad av hennes litografiserie Inflammatory Essays som visst innehåller precis det som titeln tyder på, inflammatoriska uppsatser. Hetsiga, negativa, stundom aggressiva och i regel mörka betraktelser eller berättelser som i sina kursiverade versaler känns maniska och uppviglande, de flesta tryckta på färgglada bakgrunder i sann propaganda-spridningsanda. Spännande!

Bilder från tate.org.uk.

Gillas det här kan Holzer följas på twitter.com/jennyholzer för mera nutida tankar. Hon tycks hålla sig till samma tema även där, vilket i alla fall jag uppskattar och tänker att det måste finnas massor av guldkorn där bland tweetsen. Återigen spännande!

skönt blomster vissnar snart

dokumentation & situation

Kanske posta en hop med stillsamma skymningsbilder på diverse blomster för att jämna ut saker och ting här lite? Don’t mind if I do!

20130620_pion

Här har vi då en pion, paeonia, döpt efter den grekiska guden av medicin och helande, Paion. Han var lärling till Asklepios, läkekonstens gud, som blev avundsjuk på Paion och skulle väl ha livet av honom eller något annat typiskt gudigt. Zeus räddade dock Paion genom att förvandla honom till en pion. Och nu växer han i mammas rabatt, tänk!

20130620_lupin_00120130620_lupin_002

En lupin, lupinus, som faktiskt är en ärtväxt. Ni som känner till Harry Potter-karaktärerna (d.v.s. typ hela universum) är också bekant med Remus Lupin, varvulven. Är ni även bekanta med J.K. Rowlings hjärna så vet ni kanske att hon ofta väljer namn som kan anknytas till karaktärerna, och så är även fallet denna gång. Blomnamnet ”lupin” härstammar från latinska ordet lupinus som betyder ungefär ”av eller tillhörande en varg”, och gavs för att det ansågs att blomman ödelägger landet där den växer. Det latinska namnet för varg är canis lupinus, varghund. Det engelska ordet lupine betyder självklart varglik, vargartad, et.c., eller utsvulten. Om frökapslarnas ärter sas det att de var endast lämpliga att inmundigas av vargar. På tyska kallas ibland lupiner för Wolfsbohne, bokstavligen ”vargböna”.

20130620_hallon

Hallon, tillhörande släktet rubus, vilket antagligen innehåller alla bubbliga bär du kan komma på. Det här tar jag rakt från Wikipedia: ”Hallon som ett bärnamn har det vanliga suffixet -on, bildat till hall, närmast med tanke på den vid foten av en hall, häll förekommande ras­branten som en typisk växtplats för hallon.”

20130620_syren

Syren, syringa, som jag precis lärde mig att ska stavas utan accent. Om du är född mellan klockan elva och tolv på natten så har du kanske möjlighet att under samma tid på söndagar se spöken i blommande syrenbuskar. Själva namnet syringa härstammar från grekiskans syrinx som översätts till ihålig tub eller rör, vilket blommorna är i flera arter. På engelska heter blomman oftast lilac som ett direkt låneord från franskan, namnet på färgen lila. Det ordet kommer från arabiskans lilak (i sin tur från persiskans nilak), som betyder ”blåaktig”. Ännu längre bak från sanskrit, nila, vilket betyder mörkblå.

20130620_ros_00120130620_ros_00220130620_ros_00320130620_ros_004

Till sist en hel drös med rosor, släktet rosa, just denna är arten midsommarros och den blommade under precis den tiden som namnet antyder, jag tog de här bilderna (och de övriga) den 20:e juni. Midsommarrosen kallas också Finlands vita ros.

Alright, naturnörderiet och triviatöntandet är nu över för denna gång.

“how nice to see you in the physical world at last”

dokumentation & situation
Professor Trelawney siar framtiden och säger

Professor Trelawney siar framtiden och säger ”Wow”. Framtiden = internet, obviously.

Det är så svårt att få tag på tillräckligt med tid och ork. Den mängd av varje som jag fått ransonerad räcker knappt till seriösa tankar och framför allt inte seriösa tankar i skrift. Ibland läser jag tidningsartiklar och har väldigt många ~*feelingz*~ men det är oftast då jag är på jobbet och medan det känns ganska okej att skumläsa nån artikel nu som då och att eventuellt formulera ett tweet på max 140 tecken om ämnet, så gör förstås verkligen inte bloggande det. (Kolla, jag visar tecken på arbetsmoral. Eller kanske jag bara låtsas? Får detta mig att verka mystisk och spännande? Jag håller tummarna. Eller gör jag? Vem vet?) Jag har också tagit upp mitt Harry Potter-lyssnande igen och min klädstil har således börjat kurva iväg ännu längre mot Sybil Trelawney, vilket förklarar gifen. (…förutom att det inte gör det alls.) Andra dagar är jag mer Severus Snape — en dag inkluderade min utstyrsel t.ex. en ormbrosch och något sedvanligt långt och svart plagg som hängde kring vaderna, PLUS superfett hår som jag inte tvättat på åtminstone fem dagar, ty jag är dedicerad på det viset. Man kunde kanske kalla mig ganska severe i min dedikation. He he he heheheh eh. Det är en av mina bästa egenskaper. Näst efter mitt ordvitseri som aldrig någonsin känns krystat eller långsökt!!

Andra nyligen tagna bilder av yours truly:

20130620_00120130620_00220130620_003

Ser så förbannat hipsterig ut (Vart försvann Trelawneyvibbarna? VILKET MISSLYCKANDE BUU) att jag nästan skäms men jag gillar suddet. Suddet som Jim, stackarn, kämpade med att undvika att skulle fastna och likväl är det precis de bilderna jag, saten, fastnade för.

Morgondagen och morgondagens morgondag ser jag fram emot, önskar att helgen vore lite längre. Ska åka norrut, det är Jakobsdagar och vänner och familjemedlemmar är hem-hemma och i stan är det ett spektakel som jag ännu är oanat svag för. Alla tycks ha tröttnat på kaoset men jag har sällan något emot det. Är samtidigt också mycket stressad, det jag annars brukar få rum med under en vecka måste jag nu klämma in på tre dagar. P.g.a. detta var jag också till Jakobstad på en blixtvisit igår för att hinna träffa vänner lite mer än jag annars skulle, naturligtvis helt klart värt det, humöret är fortfarande gott, men sablar så ynkligt trött jag varit idag. Känner mig lite lurad, sov varken mer eller mindre än jag brukar men tydligen gör det också sitt vad det gäller återhämtning av kropp och psyke att ligga på soffan och titta på Arkiv X. (Så som jag annars tenderar tillbringa mina kvällar, alltså.) Ändå tänker jag att igår, och på ett sätt ännu idag, så var jag betydligt mer energisk än vad jag brukar vara och jag tänker på det jag läste en gång och som har hängt med mig sen dess, att goda vänner, alltså vänner som är bra för en, känner man igen på att man snarare får mer energi av att umgås med dem än att de tar den ifrån en. Det känns fint. Nu just är jag förvisso så trött och utmattad att min hjärna inte ens fungerar men själen har energi och det måste betyda något för det är fan inte ofta jag säger sånt. Så yay Jakobsdagar. Ha!

bläckfärgningsexperiment

dokumentation & situation

blaeckfaergning_001

Nyligen bollplankade jag med Jim angående möjligheten att färga tygblommor med utspädd akrylfärg. Har tänkt det på en tid och har funderat att jag skulle ta med mig tuben med svart akrylfärg jag har där hem-hemma i Katternö, men sist jag var dit så följde den aldrig med till Vasa ändå. Har varit sur på min glömska. Men så igår på loppis hittade jag först två buketter med vita tygblommor direkt jag kom in, och till på köpet en flaska bläck några minuter efter att jag mumlat att jag hoppas att jag också skulle råka på lite färg. Ibland har man tur!

blaeckfaergning_002

Jag hällde bläcket i en plastlåda och spädde ut det med lite vatten, sen lade jag ner blommorna och lät dem ligga där och suga i sig av färgen i några timmar. Jag rörde om nu som då. Den här bilden var tagen ganska i början, de mörknade mer vartefter.

blaeckfaergning_003

Över natten har jag haft dem på tork ute på balkongen, när jag steg upp idag var de torra.

blaeckfaergning_004

De blev flammigt blågråa, och det är jag mycket nöjd med. Får återkomma när jag gjort något av dem, tillsvidare kan ni kolla in Ellens rosdiadem.

blaeckfaergning_005

När jag plockade upp de f.d. vita blommorna för att sätta dem på tork så fanns det ännu en hel del vätska kvar i lådan, så över natten passade jag på att färga en del ljusrosa blommor jag också haft här hemma, vilka nu är ute på tork. De blommor som nu ser ut som mörka blåklintar nere i vänstra hörnet följde i samma bukett som de blommor jag använde till detta diadem, nere i högra hörnet är två av gårdagens loppisblommor som jag färgade två gånger eftersom jag lät suga upp den sista vätskan som fanns i lådan i morse, och de övriga blommorna och bladen var del av en bukett några killar jag känner lagt under min bils vindrutetorkare för några år sedan. (Den bilen var händelsevis gråblå den med — känns bra, passande på något vis?) Har förstås sparat buketten under alla de här åren och nu ska den äntligen komma till användning. Vet inte exakt hur ännu men det är klart att det blir nån slags huvudaccessoar av dem.

c’est quiche, gribiche

rekreation & civilisation

(Ful rubrik men jag kan inte motstå rimmet och fortsättningsvis inte långsökta popkulturella referenser ännu heller. Sorry.)

20130710_quiche_001

Testade göra små quicher i muffinsformar för första gången ikväll. Det brukar ofta se ut sådär när jag gör mat, det vill liksom lite rinna över för det mesta. Jag använde inte något recept för jag tycker det är roligare utan sådana, jag brukar bara googla fram på ett ungefär hur rätten ska tillredas, och så gjorde jag även nu.

Muffinsplåten har ett dussin formar och så många mini-quichar blev det också. Det lämnade över litelite fyllning (trots att jag försökte få plats med allt, som bildbeviset illustrerar), men egentligen är jag förvånad över hur jämnt ut det gick. Till själva skalen använde jag ett paket på 400 g Sunnuntai rågpotatisdeg som jag hittade i frysdisken och ville prova, tog fram det en timme på förhand så det fick tina. Delar du den i två delar, vilka båda två delas i två, vilka alla fyra i sin tur delas i tre, så har du tolv bitar som är precis lagom för att rulla ihop och platta ut i muffinsformarna.

20130710_quiche_002

Till själva fyllningen valde jag ingredienserna:

5 ägg
1 dl matlagningsgrädde
2 msk crème bonjour cuisine: schalottenlök & gräslök
230 g kikärtor (i saltlag, vilket hälls bort)
½ stor röd paprika, hackad i små bitar
150 g fryst finhackad spenat som jag lät rinna av i en sil efter upptining
örtsalt

Allt detta rördes ihop ordentligt och då skaldegarna var på plats i formarna så var det bara att hälla i fyllningssmeten. Överst strödde jag några skivor svarta oliver och ett par bitar fetaost.

20130710_quiche_003

Quicharna gräddades på 225ºC i 18 minuter, efteråt fick de stå och ”ta ihop” (likadant som pajer) i några minuter, och sen var det bara att ta loss dem från formarna vilket går lätt med en smörkniv i plast. Det hela gick väldigt lätt att göra faktiskt. Är förvånad. Slutbetyg: A+, would eat again, will make again. Eller som vi säger på svenska: Jovars! Inte illa!

ich war ein berliner, del 1

rekreation & civilisation

För ett år sedan var jag berlinare i en vecka, eller så som det egentligen heter, turist. Har äntligen skannat sneda och mestadels underexponerade bilder från den resan, snedheten beror på min klantighet och underexponeringen misstänker jag att måste bero på att batterianslutningen glappar lite. Bör undersökas.

dag 1 / 24 juli 2012

berlinscan_01

Vi anlände fågelvägen. Nu vet jag inte exakt var det här är men vi hade tydligen börjat gå ner för landning så det är åtminstone tysk mark på bilden.

berlinscan_02berlinscan_03

Då vi landat åkte vi till Neukölln, där vi träffade Frank & Ida-Lina, som snart (om inte redan) är tillbaka i Berlin igen. De tog med oss till en lång gräsplätt invid floden Spree. Ångrar fortfarande att jag inte tog någon ordentlig bild på de massiva träden i parken vi gick genom för att ta oss dit. Jag är något av en naturnörd och gillar inte direkt organiserad sådan. Det ska helst vara vildvuxet, lummigt och gammalt. Precis så var den parken.

berlinscan_04

Senare anlände också Catariina & Smilla-Karin, och vi gick ut för att äta, hela gänget.

berlinscan_05

Och för att dricka! Kolla så glada de är! Folk brukar hävda att tyska är ett språk som låter argt men banne mig om inte glücklich och fröhlich låter som de mest tokglättiga orden någonsin. Förresten: Google Translate föreslår bl.a. bedüdelt och beschwipst då jag slår upp ”happy”. Båda två betyder ”tipsy”. Spionerar du på oss, sajt?

dag 2 / 25 juli 2012

berlinscan_06

I närheten av var vi bodde fanns en park, och där bänkade vi oss för att klura ut vart vi skulle ta vägen den dagen. Det var värmebölja där och runt 30ºC, så att kunna slå sig ner i skuggan under de stora träden var mycket uppskattat.

berlinscan_07berlinscan_08

Vi bestämde oss för Museum für Naturkunde som bl.a. stoltserade med några dinosaurieskelett. En stegosaurus, och vad jag vill minnas att var velociraptorer. Där fanns också världens högsta monterade dinosaurieskelett, en brachiosaurus på 13,27 meter. (Får verkligen lust att se Jurassic Park nu igen.)

berlinscan_09berlinscan_10

Några kompisar. Observera det undre kattdjurets sansade, psykiskt välmående ansiktsuttryck och framför allt DEN PYTTELILLA MINIATYRHJORTEN eller vad den nu än är för slags djur.

berlinscan_12berlinscan_11

Under museumsvistelsen började Jim må jätteilla och vi hittade en apotek och en hatt åt honom för att motverka huvudvärk och solsting. Senare gick vi vidare, och nånstans runt u-bahnstationen Warschauer hittade vi detta ställe, en grafittipyntad innergård som fungerade som café, bar och konstgalleri. På husväggen står det ”we grow stronger when we fly together we fly high when we dream together”.

berlinscan_13

Vi gick längs med Warschauer Straße tills vi kom till East Side Gallery. Vilade våra fötter en stund bakom muren.

Och där var de två första berlinska dagarna, resten kommer sen.