hittat

Åkte upp till Katternö över helgen, hittade bl.a. blommande kabbeleka i den vårligt återkommande plätten våtmark vid utkanten av skogen. Planen var att jag idag igen skulle ha åkt norrut till mina hemtrakter men det blev inte av, så nu halvligger jag istället slappt i soffan och förundras över all denna tid som plötsligt uppenbarade sig. Jag kan inte påstå att mitt agenda varit fullspäckat på sistone, det är så sällan det, men jag har ändå knappt hittat nån egentlig tid för att försvinna in i mig själv och/eller soffdynorna på länge.

Nåt jag däremot har hittat mycket av på sistone är andrahandsfynd, förstås på loppis men också via en stor container. Den står på innergården vid jobbet och i den har folk dumpat sina grejer i ett par dagar nu. Har hängt över kanten där och inspekterat med mitt bästa hököga både igår och idag, en del av det jag fått syn på har fått komma hem till mig, men de sakerna får kanske presenteras i ett eget inlägg. Är så jäkla NÖJD över att få tag på saker helt gratis och sånt som annars skulle ha slängts, och dessutom (främst) sådant som jag ändå tänkt att jag borde införskaffa. I synnerhet för att jag är så mycket förtjust i saker som har en historia, även om jag inte känner till merparten av den. Kanske särskilt då, egentligen.

Det är så lätt för mig att (både bildligt och bokstavligt) ta till mig gamla saker oavsett hur slitna de är och hur onödiga de än vore för mig, det är inte sällan jag fäster mig sentimentalt till sådant jag inte har någon egen relation till som skulle förklara sentimentaliteten, men bara för att jag ser att de inte längre är… ja, bara för att ingen annan tydligen har sentimentala band till dem, antar jag. Det är väl kanske nån typ av kvarleva från barndomen det där, en variant på att tycka synd om livlösa objekt. Så faktumet att det i min lättilgängliga närhet står en container full med gamla prylar och jag ändå inte länsat den fullständigt måste ändå kunna klassas som någon typ av självdisciplinerad personlig utvecklingsbedrift! ⭐ pour moi.

Hittade en gammal dagbok. Omslaget i blått plast med en stiliserad björkstam på. Gissar att den kan ha varit tillverkad på 60-talet. Fortfarande låst bakom ett hjärtformat hänglås. På utsidan av de stängda bladen, alltså på kanten, så hade ägaren skrivit ”Pelle” på ett par ställen. På baksidan stod hennes fullständiga namn, men nu låg den i en container fylld med saker folk klassat som skräp. Det är nog nånting så vemodigt med det, och jag antar det är lite så jag känner inför de flesta gamla saker som slängs.

Jag bor jättenära mitt jobb och ser samma innergård från balkongen. Under tiden jag skrivit det här har containern förts bort. Med den åkte dagboken, som fick förbli hennes egen privata.

Annonser

sköna maj, välkomnad

20150501_00120150501_002

Första maj hade jag blivit bjuden till en villa (i den finlandssvenska betydelsen sommarstuga, då), vilken omgiven av tallar och granar blickade ut över Oravaisfjärden.

20150501_003

Vad jag kan minnas var detta första gången jag på riktigt besökt Oravais, det vill säga med avsikt att se något av stället också och inte bara stanna på ABC på väg till/från Vasa från/till Katternö. (I och för sig befann jag mig också där i vintras för att titta på Byarevyn, men är osäker på om det kan räknas som riktigt turistande trots att det helt klart passade in i kategorin kulturupplevelse.)

20150501_004

Ena värden, Alfred, på väg ner för trappstegen som (via en bastubyggnad) gick ner till vattnet.

20150501_00820150501_00520150501_006

GANSKA FINT VAR DET DÄR.

20150501_00720150501_00920150501_010

Ja, på väg upp tillbaka då. (Ursäkta att bildtexterna tycks bli så oinspirerade ikväll, mitt huvud har formuleringsproblem och jag är lite stressad över att jag borde gå och lägga mig också. Men en bild säger mer än tusen ord, va? Floskeln håller än, väl?)

20150501_01120150501_012

Den andra värden Luzilla startade grillen vilken sedan kröntes med bl.a. små champinjoner fyllda med fetaost och creme bonjour med gräslökssmak. Brukar vara något skeptisk till svamp ibland (Vad är de ens? Inte djur, inte växt. Uppenbarligen onaturliga.) men verkligen inte denna gång — succésvamp! I folieknyttena fanns förkokt sötpotatis i bitar med lite smör och creme bonjour, har bara gjort sådana med potatis förr men den söta bataten passade kanske ännu bättre med salt halloumi. Och på tal om ny mat: tidigare på dagen presenterade Luzilla mig för vegetarisk rom, d.v.s. tångkaviar, något jag aldrig testat förr och inte visste att fanns. Jag som förut när jag ännu åt djur aldrig blev något riktigt fan av fisk-/havssmaken tyckte nu att det var riktigt gott och dessutom roligt att uppleva den smaken igen! Det var några år sen sist.

20150501_013

Min vana trogen tassade jag omkring och knäppte bilder medan andra jobbade. Faktiskt tog jag så många bilder den här dagen att jag ska dela upp det i flera inlägg, så det får bli paus här! Nästa inlägg kommer innehålla ganska många DJUR.

(Ifall du också anser att det där är en mycket duglig och fungerande cliffhanger är jag säker på att vi endera är eller kunde bli goda vänner du och jag.)

en lista för månaden maj

20150501_majlistan

Ratata presenterade en majlista som jag nappade tag i.

Vad är ditt mål under maj månad?

Har inget specifikt mål men visst skulle det vara trevligt om jag kanske äntligen lyckades med att nedskala min garderob avsevärt, sådär som jag ibland brukar göra små ansatser till. Övervägde en stund att göra det till ett riktigt mål men sen kom jag ihåg hur fullkomligt utmanings- och tävlingsoinriktad jag är. Enklaste sättet att få mig att verkligen inte vilja göra nånting är att säga att jag borde eller måste. Tyvärr funkar den omvända psykologin inte andra vägen.

Vad kommer du vara beroende av?

Skulle gärna vara så pass duglig i hjärnan att jag här hittade på något mera spännande än koffein, nikotin och läppomada, men… Koffein, nikotin och läppomada.

Vad står det i ditt första inkomna sms för maj månad?

”Allt är nog bra, o tänkt faktiskt att fan va dum ja e som ringer åt dig mitt i natten. Men ja saknar våra små pratstunder.” — från en gammal kär vän som ringde på vappennatten då jag precis hade somnat (ty jag = PaRtYaNiMaL), så jag svarade inte och fick sen dåligt samvete och textade honom för att kolla att allt var okej. Vi har inte pratat på över ett år så jag tyckte det här var jättefint och blev ganska sentimental, och extra roligt i och med att jag hade tänkt på honom tidigare på kvällen eftersom jag såg någon som påminde mig om honom. Telepati!

Hur ser en typisk maj-morgon ut för dig?

Är inte en morgonmänniska så den tiden på dygnet brukar vara ganska kort. Ungefärligen är det väl så att jag stiger upp, kissar, borstar tänder, byter om från nattklädsel, sminkar mig lite, dricker kaffe, åker ner i hissen, emottas ibland av småfåglar då jag går ut på gården och slänger i så fall lite brödsmulor åt dem, går till jobbet. Sen vaknar jag långsamt. Att dricka kaffe här hemma är relativt nytt, tror det gör mig lite piggare vid anländandet till jobbet men tar en kopp direkt jag anländer till jobbet också. Att mata småfåglar borde jag egentligen kanske sluta med för det finns ju mat i naturen nu men det är så svårt för de känner fasiken igen mig och flyger fram till mig och skväker sött.

Kommer något hända denna månad som aldrig hänt tidigare?

Inte mig veterligen, inget stort i alla fall. Ikväll ska jag förvisso gå till Doo-Bop för att lyssna på min kompis Carla sjunga med två andra begåvade sångfåglar, och det har jag inte gjort förr så det är ju minsann något. Också tips för Vasabor!

Vilka låtar finns på din spellista för maj?

Tror inte att jag lyssnat på någon musik ännu den här månaden! Men nyligen hittade jag ett band med det ypperliga namnet Cool Ghouls, tyckte de lät bra och våriga/somriga, så säkert blir det en hel del av dem.

Är det något du vill ha mindre av denna månad som du hade för mycket av förra månaden?

Trötthet, alltid trötthet. Och prestationsångest/skrivkramp.

Är det något du vill ha mer av denna månad som du hade för lite av förra månaden?

Sömn och zen. Kan aldrig ha för mycket sömn eller zen. Mera ork att genomföra mina idéer skulle också vara helt okej. Vill även ha mera parkhäng, så alltså mera energi, varma kvällar och trevligt sällskap.

Smider du redan planer inför sommaren?

Nej, inte direkt, är inte riktigt den planerande typen. Enda fastslagna planen är att jag ska träffa min vän Anna, som jag känt sen vi var små kultingar på dagis, med hennes pojkvän och BEBIS. :’) Fantiserar också om att eventuellt bygga en koja.

Bästa drycken i maj?

Ingefärsöl! Särskilt sådana som inte är så fräna som en del brukar vara. A Le Coqs Extra Ginger är exempelvis mild utan att bli blaskig och ändå med framträdande smak av ingefära. Lite som en blandning av mjöd, öl och ginger ale.

20150507_gingerbeer

Vad är det finaste någon sagt åt dig hittills under månaden?

Kakan gav mig fin feedback för gårdagens krönika som jag blev jätteglad för! Alfred (som var lullig, ska väl tilläggas för rättvisans skull) sa att jag är den coolaste personen han känner men det vill han kanske inte att ska vara särskilt känt så låtsas att ni inte läste det. INTERNET SA ATT JAG I MEDELTAL SER TYP UT SOM EN TJUGOFEMÅRING! Det sa i och för sig även att jag ser ut som 45. Men också som 21 då jag ler så I’m not holding any grudges. *ler*

Vad hoppas du att någon ännu kommer att hinna säga åt dig innan månaden är slut?

Hjälp. Jag vet inte. Det kan vara lite vad som helst, typ att GODA NYHETER, PATRIARKATET HAR FALLIT, eller HEJ VÄRLDEN NI LEVER I FRED 4-EVER FR.O.M. NU, eller VI ERBJUDER DIG EN ABSURT LYXIG MÅNADSLÖN FÖR ATT TYP GÖRA NÅGOT DU ANNARS ÄNDÅ BARA GÖR FÖR SKOJS SKULL, eller HÄR ÄR EN HEMLIG GIGANTISK OCH SUPERBILLIG LOPPISHALL SOM DU FÅR FÖRHANDSBESÖKA HELT SJÄLV INNAN ÖPPNINGEN! Ni vet, ganska basic stuff. Sånt som alltid ändå händer varje dag.

barocka ideal

rubenshull

För några dagar sen hade jag tänkt att denna veckas krönika skulle handla om The Dad Body, men det gäller att vara snabb i e-vändningarna om inte andra ska hinna före en och säga allt och dessutom mycket bättre! Så istället blev det mest lite babbel om ideal överlag och 1600-tal – Du duger som du är, gubben.

Det kom ett förslag från Sevendays, sajten jag skriver för, att krönikorna gärna får hållas under en teckengräns på 3600, inte ett krav men något jag också ser nyttan i. Tänkte att det kunde vara bra övning för mig som annars skriver ganska långrandigt. Mina tidigare texter har i medeltal landat på ungefär 5000 tecken och då försökte jag ändå hålla dem så korta jag bara var okej med, så för mig känns det som att det medför en rejäl förkortning, men dagens text klarade testet efter många om och men. Jag kan förstås inte linda in språket så värst mycket som jag annars försöker göra, och det tror jag att medförde en annan bra övning som jag inte hade förutsett, nämligen att jag blir tvungen att säga vad jag tycker och våga stå för det trots att jag inte hissar upp förebyggande skyddsväggar åt alla håll och kanter som jag bara kan se. Jag är mest bara djupt förvånad över att jag tar emot allt detta så positivt för mycket kan en säkert säga om mig men en vän till utmaningar är INTE något jag tror en endaste människa skulle komma att tänka på att kalla mig. Vem fasiken är jag? Mina cirklar är rubbade.

strike a pose (urk, pinsamt dålig rubrik, förlåt)

Processed with VSCOcam with m3 preset

För några veckor sen bloggade Linn J. om att (en del av) bloggläsarna med jämna mellanrum vill se bilder på blogginnehavaren. Detta har jag tänkt på nästan varje gång jag sen dess kommit igång med ett nytt inlägg här, men jag har nog mycket svårt med att klämma in nån bild på mig om jag inte hittar någon slags relevans till dem i vad jag skrivit. Själv är jag definitivt så pass nyfiken att jag gärna vill se personen på andra sidan skärmen, med relevans till inlägg eller ej, så jag hör utan tvekan till den skaran som gillar när andra bloggare publicerar bilder på sig själva. Ibland blir jag faktiskt lite abnormt förtjust tror jag nästan, jag vet inte, det är bara något så sjukt fascinerande med att se på bilder på andra människor ibland, i synnerhet sådana som de själva väljer ut för att låta bidra till andras bild av dem. Vet inte om jag alltid varit sådan eller om det är någon kvarleva från den tiden då ingen hade digitalkameror och få hade tillgång till en skanner men vi lärde känna varandra på internet via gästböckerna på våra hemsidor och sen, några månader senare, kommer ett meddelande på ICQ där det står ”I got some photos scanned today!” och så surfar en till deras sajt eller så skickar de en fil och det är så sjukt sjukt spännande medan den laddas ner och sen så ÄR den där personen plötsligt där bara och upplösningen är aldrig högre än typ 200×300 pixlar för allt annat skulle ta aaaalldeles för länge att ladda med våra 28,8Kb-modem, men ändå, personen är DÄR och det är fantastiskt.

Då jag igår tog bilden som är överst i detta inlägg tänkte jag sedan mycket på självisar, tar ganska ofta sådana men majoriteten av dem ses aldrig någonsin av någon annan än mig själv. Bilder likt den ovanför har jag särskilt många av, eller åtminstone sådana tagna på samma plats, i och med att den oftast erbjuder naturligt ljus som brukar falla in på ett ganska trevligt sätt plus en yta som är telefonbalanseringsvänlig, och att jag oftast går förbi där några gånger om dagen gör förstås också sitt för att öka sannolikheten. Ibland när inga människor syns till i trapphuset tar jag tillfället i akt och knäpper ett självporträtt, (kan ALDRIG ta självporträtt om folk ser på,) och det är väl nog ett beteende som är ganska typiskt mig: planlöst.

Emellanåt kan jag tycka att det är lite tråkigt att jag aldrig ”satsar” på mina porträtt längre, det finns liksom sällan någon tanke bakom dem utan det är nog mer bara i vardagligt dokumentativt syfte — vilket är en stor förändring från hur självporträttering hanterades i mina tonår, då skulle jag ha mängder med (oftast fult) smink och uttänkta (oftast fula) utstyrslar och inte sällan helt poänglös rekvisita, gärna något som matchade läppstiftet eller ögonskuggan [paus för att himla med ögonen], men som jag ändå tyckte att gav fotosessionen nån slags ~tanke~, utan att det förstås egentligen gav den så. Såhär i efterhand önskar jag likväl — d.v.s. helt tvärtom från vad jag ibland kan önska att jag gjorde nu för tiden, hah — att jag ändå tagit lite fler otillställda vardagsbilder. För jag ser helt makalöst tillgjord ut på alla gamla bilder där jag försöker ”se snygg ut” och det är ärligt talat lite äckligt att se, och liksom deprimerande, dels 1) bara själva floppigheten i dem alla, och 2) att jag aldrig tyckte att jag såg tillräckligt intressant ut som jag var, alltså utan att göra mig till. Då på tiden handlade väl den här tillgjordheten i och för sig också mycket om självuttryck, att experimentera med att hitta sin individualitet och allt sånt, men nog tror jag också att det absolut fanns en hel del komplex inbakade där.

Men men. Har ingenstans jag riktigt vill komma med det här men jag sitter för en gångs skull vid en dator vid ett skrivbord så jag tänkte jag skulle passa på att e-babbla lite. Att jag befinner mig på en sådan plats är värt att uppmärksammas ty det är evigheter sen jag sist gjorde det, förutom nio till fem varje vardag då men det kan inte räknas för då är jag på jobb och det känns helt annorlunda. Jag har kanske sagt det förr men jag behöver verkligen ett skrivbord för att kunna få saker gjorda. T.ex. feministkalendern, vars aprillucka jag missade! Så det får bli dubbla i maj istället. Men det blir en annan gång.

ja sama suomeksi

Tidigare i veckan delade jag länken till mitt inlägg ”Sant eller falskt” i Facebookgruppen Finlandssvenska bloggare och fick suveränt fin feedback. (Tack!) En person var så fantastisk att hon frågade om hon fick översätta inlägget till finska, vilket jag förstås tyckte att lät helt galet toppen. Ikväll har hon publicerat inlägget ”Totta vai tarua?” på sin blogg. GILLAR DETTA MASSOR.

tottavaitarua
→ yae.blogg.se/2015/april/totta-vai-tarua-2.html

Tack Janina!

öghängeslottdragningen

20150426_utlottning_00120150426_utlottning_002

Idag drog jag lott om vem som skulle vinna örhängena jag bloggade om förra veckan. Så roligt att så många var med ändå, hade förväntat mig typ tre-fem personer men fler än så blev det ju. Känns på så sätt ganska trist att jag inte hade fler par att lotta ut, då så många blev utan, men om jag händelsevis skulle råka snubbla över likadana örhängen igen så får jag väl helt enkelt slå till och fortsätta med lottdragningen, heh.

20150426_utlottning_003

Kitteln fick komma till användning. Och vinnaren är…

20150426_utlottning_004

Sofia! Som jag ska sända iväg ett mejl åt nu.

Tror jag ska försöka göra mer sånt här. Det var kul, va? Jag tyckte i alla fall det!