Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

Posts tagged accessoarer

Promenerade en sväng på loppis i dag och kom hem igen med ett par grejer. Kom på att det var en tid sedan jag visat sådant jag andrahandsfyndat, så innan solen gick ner knäppte jag ett par bilder på dagens inköp och några äldre. De har nämligen en gemensam nämnare, d.v.s. kategoriseringen ”tantiga accessoarer i läder”.

20170319_brunavaeskor

Ryggsäcken i konjaksfärgad mocka och läder var ett av dagens fynd och med den slog jag två flugor i en smäll. Har fantiserat om en brun läderväska som är tydligt vintage, och även om en snygg ryggsäck i en ganska stilren modell med sobra detaljer och utan krusiduller. Med denna fick jag ju båda två för priset av en, även om jag tyckte att priset låg aningen på gränsen med sina 7€. Direkt nånting i kläd- eller accessoarväg kostar över en femma på loppis så blir jag tveksam, men ibland är det ju värt det.

Miniportföljen till vänster hittade jag i somras kanske, fast inte åt mig själv men dock åt Alfred. Hade förhoppningar om att den skulle rymma hans iPad och jodå, den var precis rätt storlek och passar som ett fodral ungefär.

20170319_promenadskor

Har hittills i år köpt två par promenadskor i liknande modell. Som ni ser är denna tant alltså mycket redo att slå sina förnuftigt och ergonomiskt småhöjda kilklackar i vårtaket nu!

Skorna till vänster är av märket Ecco och de köpte jag i dag. De till höger köpte jag tidigare (f.ö. för 50 cent!) och märket är finländska Isko. Är förtjust i detaljerna på den där delen av skon som jag inte vet vad heter, men där nedanför snörningen, på bägge par. Flätat och hålmönstrat.

20170319_svartavaeskor

Handväskan till höger köpte jag för ungefär 15 år sedan och den har troget följt med mig sen dess. Den är ganska liten, framför allt grund, och kan således vara en aning begränsande sådär till vardags för såna som jag som tenderar plocka på sig saker och undviker att ta/köpa nya plastpåsar. I vintras har jag dessutom använt den så flitigt att en del av läderremmarna kring kanterna har spruckit och börjat falla sönder, borde föra den på reparation snart.

På grund av sånt har jag under ett flertal månader letat ny vardagsväska. Har granskat otaliga och tidigare hade jag nog kastat in handduken vid något skede och tagit nån som fått duga tillvidare, men denna gång har jag tvingat mig att vara sträng och vägrat acceptera en som inte känts rätt. För två veckor sedan hittade jag till slut den svarta kuvertväskan med vridlås i en hylla med grejer som verkar ha tillhört en gammal tant. Skam den som ger sig, som samma tant eventuellt skulle ha sagt, och jag hade varit benägen att hålla med. Gillar att väskan ser ut som något som t.ex. en ytterst stereotypt porträtterad bibliotekarie skulle använda. Ganska gammaldags utan att kännas särskilt retro eller fashionabelt vintage, om ni vet vad jag menar.

Det var allt för denna gång! Men vill ännu tjata om att snälla tänk på att undvika nytillverkade produkter i äkta läder på butikerna så gott ni bara kan. Sök istället igenom loppisar, chansen att ni ska hitta vad ni söker där är faktiskt rätt stor, enligt min erfarenhet. I synnerhet om ni är envisa. Dessutom är det mer troligt att där hitta något som skiljer sig ur exempelvis butikskedjornas massproducerade alternativ, och som därför kan vara en grej som ger er stil en egen urskiljande twist. Ifall att sådant är något ni tilltalas av, menar jag, fattar att inte alla bryr sig eller rent av inte vill ha sånt.

Vill själv inte över huvud taget köpa nytillverkade saker i läder, men tycker inte att alla måste totalvägra eller så. Däremot gärna utforska alternativen först, och vara kräsen med vad som verkligen är nödvändigt och kan berättigas utav flera orsaker än ”är fin”. Förstås p.g.a. att nytillverkade produkter i djurhud betyder att djur har satt livet till — och när jag köper en sådan grej så stöder jag denna företeelse i.o.m. att min konsumtion bidrar till att skapa en efterfrågan av skinnprodukter. Äter ju inte kött heller och jag vill inte understöda att vi seriöst producerar djur för att vi ska leva lyxigt.

Känns f.ö. också helabsurt att jag skulle köpa ett nytt bälte för 20€ då jag vet att jag kan hitta ett som jag gillar lika mycket på loppis för typ 2€. Kvalitetsmässigt är detta inte heller någon förlust, särskilt inhemska produkter i läder är ofta tillverkade med hög standard och bra hållbarhet kommer på köpet med detta. Vi använder ganska sällan slut på våra kläder här i norden, istället hinner vi ofta tröttna på dem innan dess, men samtidigt så vill jag inte heller uppmuntra till att därför köpa plagg och accessoarer i fejkläder som trasas sönder efter ett par års användning. Konsumtionssamhället är bara så huvudlöst, vi kan liksom inte hålla på så här som vi gjort. Hellre än att köpa en ny fejkläderjacka typ vartannat år skulle jag nog köpa en läderjacka i bra kvalitet som jag sedan använde i tio år eller längre, även om den var nytillverkad.

Så försöker jag tänka i alla fall, men har definitivt varit och är fortfarande ganska korkad och impulsiv med mina inköp. Men jag jobbar på det och det är en utveckling, förstås, ingen förändras eller lär sig allt på en gång. Hoppas att allt det här inte låter predikande för jag befinner nog mig verkligen inte i något särskilt moraliskt överläge vad det gäller konsumtion. Har relativt nyligen insett att jag länge har använt faktumet att jag handlat på loppis som en ursäkt för att få frossa i kläder, men alltså det känns bara ofräscht numera. Verkar ha börjat fatta att det löns att vara kräsen, även när saker är hur billiga som helst. Alltså vad det faktiskt betyder, praktiskt och inte bara teoretiskt. ÄNTLIGEN. Korka champagnen! Vaska flaskan! (Va?)

Hur som helst, om du som jag dessutom gillar den där smått slitna patinan som läder får med några år på nacken så är allt detta — såväl att köpa läder i andrahand samt att använda grejerna länge — såklart en win-win! Och om inte så är exempelvis skoputs din vän.

Har insett att jag nästan aldrig bjuder in till dialog här i bloggen, vilket är skittråkigt, för jag gillar dialog. Detta ska det bli ändring på för jag undrar ju alltid massor med saker. Som t.ex. vilka är de bästa läderfynden du gjort? Har du något bra tips för hur en ska handla mer medvetet för såväl miljö som plånbok? Vilken bra tidskrift borde jag köpa det senaste numret av? (Denna sista fråga är helt irrelevant till inlägget, jag bara undrar p.g.a. stod i torsdags och stirrade vilset på tidskriftshyllan och hittade aldrig något som kändes rätt. Ogillar den känslan och känner att jag kommer dras med den tills den åtgärdas, så tack på förhand.)

20161102_myravenus.gif

Gick till H&M i går för att jaga basplagg, där även denna silverblanka lilla venussymbol fångade mitt öga (och hjärta). Jag vet, jag vet, vad H&M gör är att plocka upp trender för att sälja grejer och att just nu används därför feminismen i deras vinstdrivande syfte, meeen jag bryr mig inte JAG KÖPER DET! I alla fall när en av deras produkter är ett sånt här nätt litet halsband.

I övrigt ska det erkännas att jag har lite svårt med hur plumpt det görs, även om jag förvisso blev positivt överraskad när jag såg deras första ”feminism: the radical notion that women are people”-tryckta tröja. Tycker bara att det är som att de inte ens försöker hitta på någon egen tolkning eller eget uttryck, utan kör på att upprepa sådant vad folk säger på nätet (och gör på feministsmeden.se). De har liksom banan utstakad framför sig redan och jag känner ofta att okej det där är väl fint men jag har sett det förr och feminism förtjänar mer eftertanke än så.

(Har på tal om plocka upp trender sett en påtaglig blomstring i liknande figurer som sådana min kompis Sara M. Lyons gör och började göra långt innan vi såg sådana i affärerna — det är exempelvis hon som gjorde de där ”whatever forever”-händerna ni säkert sett överallt. Får hon pengar för den designen? Inte så ofta. Folk kopierar, ibland genom att rita egna, ibland bara rakt av, ctrl c + ctrl v.)

Det finns säkert de som är väldigt feminismkritiska och cyniska som använder feminismens intrång i stora modekedjor som bränsle till att förminska rörelsen till bara en (ytlig?) trend. Sådana personer skulle ändå ha hittat något annat att haka upp sig på, så hakuna matata. Det H&M gör hamnar ändå antagligen mer på plussidan för feminismens skull i.o.m. att det ger den mera uppmärksamhet, avstigmatiserar den, gör den — åtminstone tillfälligt så länge trenden håller i sig — till något coolt och peppigt, vilket den är.

Myra känner likadant. ELLER så är hon föraktfullt inställd till den kapitalistiska förvanskningen utav kampen för kvinnors rättigheter, och försöker således sätta sina lurviga tassar på smycket för att förstöra det med sina vassa klor. Vem vet! Kan inte klandra henne hur det än ligger till. Oavsett: Pussy power y’all.

20160902_vidrommersamycket

Har tryckt upp ett fåtal tygkassar med Tove Jansson-citatet ”Här händer så lite och vi drömmer så mycket” på, efter tipset av min Kulturviskollega Mikaela. Suveränt citat, eller hur? Hade aldrig hittat något lika perfekt själv. Ska lotta ut kassarna via vår Facebooksida så där kan ni anmäla er för att delta i lotteriet!

I går kväll gick vi ut för att ta några ”produktbilder” för utlottningen, men använde sen dem sist och slutligen inte för ändamålet. Är likväl så förtjust i den här bilden som Alfred tog, i den gigantiska växten till vänster, de låga rönnbärsklasarna, allt blad- och lövverk, det magnifika kvällsljuset. Tycker den känns väldigt Tove Janssonig, faktiskt.

Hyser höga men lågmälda förhoppningar för veckoslutet. Har dragits med feberkänningar hela veckan men inget har brutit ut ordentligt, så jag har jobbat på som vanligt. Det har gått, men det märks framför allt nu, när jag är ledig, hur utmattad det gjort mig. Han jag bor med har tidigare i dag åkt till Stockholm för att spexa för österbottningar som bor där, och själv hoppas jag på att kreativitetsknäpparna och produktivitetspangerna ska avlösa varandra resten av helgen. Känner mig pysslig. Har t.ex. planer på att sy om några plagg och plantera om några växter, men vi får se. Känner mig dessvärre också sömnig, mina nio timmars sömn och tre kaffekoppars styrka till trots. Ska börja med att traska till affären för att jaga krukor och uppiggande luft på vägen. Okej, hejdå dagboken.

20160826_loversandmadmen_001

Här är det senaste pysslet, tryckte ett Shakespearecitat på en tygkasse. Det här var främst en testkörning men blev så förtjust i resultatet att jag kanske gör fler av samma.

20160826_loversandmadmen_002

Och trollerier; galningar och kära
Så kokhet hjerna ha, så bildrik själ,
Att vida flera saker de förnimma,
Än något kallt förnuft förmår begripa.

Har jonglerat många bollar på sistone. Har fått en rolig och samtidigt skrämmande förfrågning som jag inte vill prata om ännu men ska ge ett försök, har gjort en liten intervju för Vasabladet idag (borde dyka upp på söndag) angående Kulturvis, har ströjobbat mycket med nämnda projekt, har skrivit en text om serien Stranger Things med titeln Främmande saker, bekanta detaljer för samma sajt (har förresten tidigare också presenterat mig där genom ett kulturfrågeformulär som alla gärna får kopiera och fylla i), har skrivit en kvinnochauvinistisk krönika om dubbelmoral med rubriken Skönt för oss kvinnor och är jäkla glatt paff över all positiv respons jag fått på den, (och på tal om krönikor — för en tid sen skrev jag också en om fina internauter vilken jag inte tror att jag länkat till förut, Så som på internet, så ock i världen,) har kaaanske kanske kaaaaanske en till grej en knapp hundradedel på gång som jag nu nämner på ett störande (men oavsiktligt) hemlighetsfullt sätt, samt funderar titt som tätt på den där fabeln jag ska skriva nån gång.

Tänker ofta att jag borde läsa mer, lära mig mer, hänga med mer, skaffa mig mer bildning, utvidga mitt ordförråd, ha bättre koll, bli mer sansad, lugna ner mig, öva mig på att vara cool, bjuda till mer, öppna mig själv mer, bli mer bekväm med att vara varm, rikta mig utåt mer med nyfikenhet, rikta mig inåt mer med eftertanke, övertyga mig själv och andra om att jag är… ja, jag vet inte. En sån person som jag skulle vilja vara, antar jag. Och det känns inte som en jättedeprimerande insikt eller som jättekrävande tankar, för en gångs skull.

Där emellan pysslar jag alltså med textiltryck och har (i samarbete med Alfred) äntligen bytt lampa i köket till den jag hittade i en container utanför jobbet i fjol våras, har (snett) fållat upp gardinerna i sovrummet, hängt upp en trädgren jag hittade på trottoaren med två bitar rep och två krokar i sovrummet att hänga kläder på, kastar ofta en längtansfull blick på den stora spånskivan som står i tamburen och väntar på att bli påmålad, har tvättat massor med kläder, reparerat torkställningen, städat, plockat, sorterat, fortsatt med den oändliga historien som går under arbetsnamnet Organisera Mera och förmodligen kommer att fortsätta göra så under resten av livet.

Det är mycket, det är roligt, men det krävs också så förbannat litet för att jag ska känna mig som en enorm flopp, som bara gör meningslösheter, som är korkad som tror att jag kan komma ifrån den jag är, ett misslyckande, ett misslyckande som blir extra misslyckat i.o.m. att det emellanåt glömmer bort sitt misslyckade status quo.

Så vältrar jag mig i det i några sekunder eller minuter och så vänder det utan att jag märker det och så går tankarna över till något roligare, som jag engageras mer kreativt i, som ger mig mening, även om den bara är påhittad, och jag känner mig… faktiskt ganska okej. Liksom inte som att jag mår okej, fast visst det också, men som att jag är en helt okej person. Varken mer eller mindre, bättre eller sämre, smartare eller dummare, roligare eller tråkigare, snabbare eller långsammare, än någon annan. Stundom underskattad och stundom överskattad, ibland intressant och ibland tröttsam, emellanåt förtjusande och emellanåt frustrerande. Precis som alla andra.

Hela dagen har jag gått omkring och tänkt så här: Trettiotvå år, trettiotvå år, trettiotvå år. Och det är första gången på mina åtta månader som trettiotvååring som det inte fått mig att känna mig så jävla hopplös. För jag har också tänkt så här: Trettiotvå år, trettiotvå år, trettiotvå år. Det är så länge det kan ta. Det kan ta trettiotvå år och det måste inte vara för sent för det. Du kan bli trettiotvå år och du kan ändå kanske hinna med. Inte hinna med allt, men inte heller hinna med inget, och på det sättet bara hinna hinna med.

Inte för att jag ännu har klurat ut vad jag ska bli då jag blir stor eller nåt sånt, men jag har haft en sån förunderlig känsla på sistone, särskilt i dag, för första gången i livet, som att jag kanske faktiskt kommer kunna lösa det mysteriet innan jag ligger på min dödsbädd.

Men nu ska vi hålla oss realistiska här. Jag kan ju också dö imorgon.

Men först ska jag sova. Och eventuellt skaffa mig en mindre svärtad uppfattning om vad som är ”humor”. Samt försöka komma ihåg att DRICKA MYCKET VATTEN OCH HÅLLA MIG HYDRERAD FÖR DEN TENDERAR JU DESSUTOM OCKSÅ BLI GANSKA TORR. *mic drop*

2016_v1

Jag gör som Jenna och summerar veckan, fast eftersom jag sällan har några särskilda planer för kommande veckor så gör jag det i efterhand. Så förra veckan, mer känd som vecka 1, såg i vissa anblickar ut såhär.

Loppade min mossgröna kappa för ett fåtal år sedan men har inte använt den särskilt ofta förrän denna vinter. Känner mig hutlöst färgglad då jag kombinerar den med en plommonlila halsduk, som jag förresten i sin tur brukar kombinera med en annan halsduk där under den för extra påbyltadhet och värme.

På nyårsfesten fick Alfred och jag två växter av Karin och Niklas, och vi har såklart döpt dem efter dem två. Åderblad (Fittonia!!) och fikus, mycket fina! Några dagar senare såg vi små drakträd på Siwan här nära oss för 3€ så vi slog till (den döptes naturligtvis till Draco), och ännu nån dag efter det åkte vi till Plantagen på jakt efter kattgräs men hittade istället ett olivträd som Alfred köpte åt mig som en extra födelsedagspresent. (Fick förstås det fantasirika namnet Oliver.) Det senare är dock ej på bild och har inte fått någon kruka ännu, men vi börjar alltså få ihop till en duglig djungel här hemma. Soffbordet med röda kakelplattor står numera i köket som blombord och huserar även Selmas korg i fönstret, eftersom bordet såg hemskt ut tillsammans med den gröna soffan som även den har medaljongfönster. Det blev för mycket. Hade inte tänkt på det när vi köpte soffan. Men! Hade ett annat soffbord till hands, även om det är aningen litet. Skulle få vara djupare.

Vi har köpt fågelmat som vi hängt upp vid trappan, har även strött ut solrosfrön på ett fönsterbräde, men än så länge har vi inte noterat att några fåglar skulle ha kalasat på endera ställe. Däremot såg jag att en fågel av modell större hade varit på väg att hälsa på oss en dag. Fotspår halvvägs upp för trappan. Fågel, om du läser det här, var inte blyg. Kom gärna förbi. Vi har som sagt frön.

Fyndade mitt andra par öghängen! Detta fejkstrassiga par hittade jag på H&M och på grund av reapris på reapris kostade de en struntsumma, 1,50€.

På trettondagen spelade vi in första poddavsnittet och flyttade även in lite växter i vardagsrummet, främst för att det skulle trevligare ut på de bilder som skulle tas för podden, och fortfarande står de kvar där och får kanske stanna. Måste dock verkligen försöka få upp nånting på de väggar som ännu är tomma, samt få lite ordning på bokhyllan, förrän det slutar se så halvfärdigt och nyinflyttat ut.

Helgen bjöd på kalla men soliga dagar. Ljus! Var mycket hemmastadd, lämnade inte gården över huvud taget förutom för att handla. Spelade in det sista till podden, d.v.s. minisketcherna. Drack vin. Åt chips. Tä va he.

20150426_utlottning_00120150426_utlottning_002

Idag drog jag lott om vem som skulle vinna örhängena jag bloggade om förra veckan. Så roligt att så många var med ändå, hade förväntat mig typ tre-fem personer men fler än så blev det ju. Känns på så sätt ganska trist att jag inte hade fler par att lotta ut, då så många blev utan, men om jag händelsevis skulle råka snubbla över likadana örhängen igen så får jag väl helt enkelt slå till och fortsätta med lottdragningen, heh.

20150426_utlottning_003

Kitteln fick komma till användning. Och vinnaren är…

20150426_utlottning_004

Sofia! Som jag ska sända iväg ett mejl åt nu.

Tror jag ska försöka göra mer sånt här. Det var kul, va? Jag tyckte i alla fall det!

20150415_oegonhaengen_001

Då jag gick och bläddrade bland alla saker på loppisarna i söndags fick jag plötsligt ögonkontakt med ett par örhängen. För någon som är hutlöst förtjust i onda ögat-amuletter och sådant var detta ett magnifikt fynd. Sen hittade jag ett par till! Jag kunde omöjligtvis lämna dem där, men i.o.m. att jag ändå bara har öron för ett par av dem så tänker jag att jag ska dedicera det andra paret åt en bloggklassiker jag aldrig förr gjort — en utlottning! En mycket, mycket liten en, men ändå.

20150415_oegonhaengen_002

I.o.m. att de är köpta på loppis så har jag dessvärre ingen aning om material eller huruvida de har blivit använda förut (på bilden ovan modellar jag förstås mina egna som jag ska behålla själv), men jag är själv känslig mot nickel och då jag testkörde dem under en arbetsdag gick det utan besvär, så den saken verkar i alla fall lovande.

Intresserad? Delta genom att lämna en kommentar, kolla så att din epostadress säkert blir rätt så jag kan kontakta dig ifall att det är du som vinner. Jag drar lott om vem som får dem (förutsatt att nån vill ha dem, hehe) och postar dem plus tre vykort (alla föreställande löjtnantshjärtan) för jag har massor som jag inte vet vad jag ska göra av men tänker att kanske nån känner för att skriva en rad åt nån kompis nån gång, oldschoolsättet.

P.S. Beslöt att hålla detta öppet en hel vecka så under onsdagen den 22:a hinner en ännu delta, men sen drar jag lott!
Anmälningen är nu stängd!

Jag har sagt det förr och jag kommer säkerligen säga det många gånger igen: De tantiga elementen i min garderob är ett faktum och de förökar sig i en stadig takt. Även i mitt smyckesskrin har de börjat göra sig sedda, har mer och mer börjat fästa mig vid broscher (hähäh bokstavligen!!) och nu har förtjusningen nått en sådan punkt att jag helst skulle ha en skild brosch för varje dag på året men så långt har min samling inte kommit ännu. Jag hade tills alldeles nyligen sex stycken, men sen helgen har jag åtta. Kände att det började bli dags för ett bloggartraditionellt ”Titta på mina saker!”-inlägg, så här är de, broscherna —

20140821_broscher_001
Två stycken fjärilar (även om jag tror att den till höger kan vara en nattfjäril, p.g.a. den tjocka kroppen) som jag tagit med mig hem-hemifrån. Vid närmare eftertanke så vet jag inte riktigt hur de har dykt upp i min ”ägo”. Antagligen ägs de egentligen av någon annan inom familjen, upps.

20140821_broscher_002
Ormen till vänster hittade jag på Gina Tricot-rea för 1€ för ett par år sedan och faktiskt så måste den vara bland mina bästa köp nånsin. Den intressifierar (inte ett ord, men borde vara) vilken trist utstyrsel som helst. Den stiliserade ormkringlan till höger är inte så mycket brosch som den är spänne, kan eventuellt tänkas att den egentligen ska fästas på en finsko men i kragen funkar förstås lika bra.

20140821_broscher_003
Dessa skönheter är de näst-nyaste tillskotten som jag ändå spanat på en lång tid. Båda har jag fått av mamma och den till vänster fick hon av sin farbror Hugo och hans fru Anne då de år 1961 var på besök i Finland ända från Australien (dit Hugo emigrerat). Har alltid älskat den. Buketten till höger har mamma också fått av någon men jag kan för brinnkära livet inte minnas vem. Den saknar ett par stenar men vad gör det. Tycker ju om då det syns på saker att de har en historia bakom sig.

20140821_broscher_004
Och här är då de två krimskramsen jag fyndade i lördags, d.v.s. dagen efter att jag bläddrat igenom broschsortimentet på etsy.com och tänkt att det vore så mycket roligare och smidigare och billigare — samt myriader gånger mera troligt att broscherna faktiskt skulle komma hem till mig — att hitta trevliga broscher på loppis istället. Och tadaa!

Ska broschpimpa alla mina blusar i höst.

20140201_graend

Såhär såg en bit av Vasa ut tidigare idag. Vi åkte på loppis, hade planerat ett inspirerat och detaljerat inlägg sen då jag kommit hem igen men ungefär halvvägs genom alla rader av hyllor på Oma Tori började jag plötsligt känna av ett illamående samt huvudvärk. Och värre blev det. Mår inte alls bra nu.

Ett litet plåster på såren är att jag åtminstone gjorde en del fynd. En tantkavaj, typ karminröd, i någon slags ylleblandning; en gubbtröja, svart botten med varierande stickade mönster i vinrött, skogsgrönt och mörksepia (ska sy om den lite); tre stycken slipsar i varierande färger och blommiga mönster. Ser ni, för en tid sen redigerade jag några porträtt av en äldre herre som bar en mycket snygg vintageslips mönstrad med prästkragar och jag blev så begeistrad av dennes stilsäkra och överraskande snygghet att jag blev lite besatt med blommiga slipsar. Så pass mycket att jag tycker det är värt att samla några fina på mig även om jag nödvändigtvis inte själv kommer finna användning för dem. En undermålig bild på trion:

20140201_slipsar

Som ni ser är den sista slipsen även prydd med GÄSS! (YES!) Ett fåtal små vita kaniner sticker också upp sina öron bakom blomstren här och där. Flora och fauna, två av mina favoritsaker ju. Har också börjat tänka på vilken jäkla bra accessoar en slips är, en liten strimma personlighet förpackad i en extrem prydlighetsbooster som samtidigt är fullkomligt standard och därmed okomplicerad.

Har gjort en stor mugg med starkt pulverkaffe med massor av glass i som jag smuttat på så länge jag skrivit det här. Skulle dricka det medan jag såg på But I’m a Cheerleader (har ej sett förut men den verkar lagom krävande för idag: alltså inte alls) och tyckte synd om mig själv, tänkte jag. Ska återgå till den planen, stat. Adjö.

20140115_blomsterhatt

Jag berättade ju om blomsterhattsidén förra veckan, och nu är den förverkligad! Gjorde klart kransen igår kväll och jodå, den går att bära både ovanpå hatt och direkt på huvud.

Gjorde också mitt första Instagram-filmklipp.

Inte speciellt spännande, tänkte inte ens på att ljud också kommer med (tänkte automatiskt bara gif-animering) så den blev väldigt tystlåten men försökte väga upp med ett kort ‘tadaa’ på slutet. Orsaken till att jag låter som ett bräckligt litet spökbarn är att jag med ens blev hemskt självmedveten och började således känna mig fånig och osäker då jag öppnade munnen och försökte få ut ett läte, vilket visade sig vara svårt. (Upplever förresten ibland det motsatta — typ när jag ska säga hejdå till affärsbiträden så tar jag i lite extra för att inte bara semi-oartigt mummelviska, och då blir det TACKHEJ!!! på dubbelt högre decibel än vad som vore en normal volym. Brukar också kännas halvdumt.)

Ganska många blommor lämnade över så jag tänkte att jag skulle göra en andra krans också. Funderar att dess öde i så fall kunde vara en utlottning, har aldrig haft någon sådan förut. Har däremot sett ganska många av dem i bloggosfären på sistone — hoppas det är nya bloggtrenden för 2014. Både roligt och fint ju!