👷‍♀️ under konstruktion 🚧

opinion & reflektion

20180616_vrvessa

Lite WEIRD egentligen med vessaselfies tagna på språng som den här, alltså på en allmän toalett, just denna på tåget. För inte uppsöker man ju dem för att ta bilder på sig själv i spegeln, men det passar man på med ändå, och nu tänker jag att det blir som en besynnerligt stolt (?) dokumentation utav JAG KISSADE NYSS HÄR. Som det nya klottret, det digitala, istället för att gräva fram en kulspetspenna och plita ner ”Linnea was here” på dörren. Men det ska ni veta, e-världen, att jag var där.

Nyss som jag skrev detta fick jag en avisering från WordPress.com som gratulerade mig på min årsdag med dem. Denna dag för tolv år sedan registrerade jag mitt konto här, ändå känns det som att det var ganska nyligen. Nu har jag ju inte använt detta konto så länge, annars hade jag ju haft en massa gammalt bloggmaterial kvar. Både tråkigt och rätt skönt. Vem fasen var jag för tolv år sedan? För att inte säga tjugotvå, då det började.

Fick för en tid sedan svara på några frågor för Ratata och nu har intervjun publicerats, under rubriken ”Tack vare en datanördig pappa så har vi haft internetuppkoppling där hemma sedan 1996”. Kan eventuellt ha varit ett år tidigare men är i alla fall ganska säker på att 96 var året då jag gjorde min första riktiga hemsida med någon slags aspiration att göra den bra, den hette f.ö. Lin’s Cyber City. HUR kan det vara så länge sen? Och samtidigt: HUR kan det ha varit jag?

Jag undrar vem jag var, utöver en person som fallit pladask för internet. En som läste Kamratposten och syrrans Seventeen. Ägde väl en enda CD vad jag kan minnas (Aerosmiths Big Ones) och allt annat lyssnade jag på på kassett. Höll föredrag inför klassen på sexan om hur en dator fungerar men minns ju inte ett skvatt nu mera. Började sjuan, kände mig töntig och rädd. Såg Clueless, The Birdcage och Romeo + Juliet på bio. Kanske också Independence Day? Pyntade hemsidan med mina egna färgpennsteckningar som jag skannat, fyllde upp varje tomrum med blinkande ”under construction”-gifs. Men allt är alltid under konstruktion, lilla vän. Det är så livet fungerar.

I intervjun pratar jag lite internetnostalgi — det är liksom svårt att inte — men också livet efter bebis och då var jag bland annat inne på sånt som jag skrev om i mitt förra inlägg, det vill säga miljöångesten ur föräldraperspektiv. Tyckte det var givande frågor att tänka på. Önskar jag hade haft fler kulturtips att komma med men i ärlighetens namn så latmaskar jag rejält på den sidan just nu. Får återkomma med några här i bloggen istället då jag samlat på mig en lämplig skock.

Annat jag gör i intervjun är att spå i bloggarnas framtid! Fattar i efterhand att frågan kanske egentligen åsyftade vad jag tror att kommer hända med *min* blogg i framtiden, men äh. Ska man plocka fram spåkulan är det väl lika bra att passa på att kika lite runtomkring också!

Har på tal om det bara under den senaste månaden hört två personer anse — vid helt skilda tillfällen — att bloggen är ett dött/döende medium. Jag vet inte om det hör till saken att bägge personer var av manligt kön. Känns som att det ändå kan finnas en viss korrelation där. Bloggarna ÄR ju fortfarande och har väl alltid varit, kvinnans domän. Och blogg är inte så trendigt längre — nyhetens behag har lagt sig, folk har testat och tröttnat. Kanske var det inte som man föreställt sig. Kanske kändes det lite trångt bland alla kvinns, krångligt att hitta sitt gäng/publik, svårt att känna sig som hemma. Kanske intresserar man sig inte för det så mycket då längre. Kanske verkar det därför som något utdöende.

Och det kan jag väl förstå. Jag är likadan vad det gäller sport och idrott. Glömmer liksom bort att det existerar tills att det plötsligt tränger igenom till min bubbla. Och då bara: Oj  jahaja. Jomen just det, det där är ju en grej det. Det där gör folk.

Så nä-ä då! Bloggosfären lever och mår bra, skulle jag säga. Om än ständigt under konstruktion, precis som det ska va.

Annonser

hej / hej

inspiration & kreation

Inför mors dag hade Alfred fixat fingerfärg och kartong. Han avslöjade på förhand vad han hade på gång, eftersom han gissat att jag kanske ville vara med och pyssla. Det ville jag! Själv hade jag faktiskt redan anat (och hoppats!) att det var precis nåt sånt här han planerat.

20180515_tamburhand

Det var inte jättelätt att få en sjumåning att förstå vad vi hade föreställt oss, så det var bara på plus att ha ett större antal vuxna händer tillgängliga… och pappersark också, för den delen. Till slut lyckades det ändå ganska bra tycker jag. Ett morsdagskort! Mitt första!

Hängde upp handavtrycket på tambursväggen i eftermiddags och tycker att det känns passande och glatt där, som en liten Blendahälsning då man kommer och går. ”Hej” var ju också hennes första ord. Hej hej!


Just som jag hade skrivit klart det här inlägget så läste jag en kommentar, fast inte riktad åt mig då, angående huruvida folk bara vill läsa om yta (trender, inredning och sånt) i bloggar. Och nog är det märkligt — fast denna diskussion är en som titt som tätt bubblar upp i bloggosfären och fast jag varje gång slår fast att DEN ÄR DYNGA (nej, bloggosfären är inte ytligare än resten av världen), så märker jag ju också att den lyfter fram nån rädsla som ständigt tycks dölja sig där långt bak i ryggraden.

Går på dravlet varje gång och glömmer för ett ögonblick dagboksaspekten av bloggandet, fast det alltid varit det (eller i alla fall den känslan) som utgjort grunden för mig. Jag ifrågasätter ungefär, men vilken nytta har folk av detta inlägg? Vad tillför det andra, på vilket vis är det inte bara ännu en instagrammad hotellfrukost?

Ska folk tycka att jag är ytlig nu? Saknar jag djup nu? Ja kanske. Skulle gråta över det men min brunn är helt enkelt bara för grund tihi.

mission organisation

dokumentation & situation

20180423_hylla

Igår tog jag mig an ett riktigt mastodontarbete i nörderi och började omorganisera kategorierna här på bloggen. Hade vid något skede låtit det spåra ur i min fåniga dragning till att sortera allt i så små fack som möjligt. Kändes så fullkomligt onödigt att ha ett dussin (ETT DUSSIN!) kategorier när så många av dem knappt kom till användning, de var för snäva.

Så nu har jag gjort helt tvärtom och klumpat ihop allt till fyra (FYRA!) breda-men-inte-för-breda! Var fullkomligt nitisk med att titlarna skulle matcha varandra och det gjorde uppgiften både mycket knepigare och eventuellt litet luddigare. Varför göra det lätt för sig när man kan ta det man tycker är roligt och göra det svårt och utmanade och således få det att vara mycket längre? Retorisk fråga!

Hur som helst, tänkte att lite information & introduktion (tji-tjing) kunde vara passligt. Så:

  • Dokumentation & situation – ni kanske förväntade er bedrövliga dokumentära reportage över klinkande pianomusik, men nejdå, här samlas sånt som i princip kan beskrivas med Stig Johanssons bevingade ord ”Alla dessa dagar som kom och gick – inte visste jag att de var livet”. Glimtar ur vardagen, främst.
  • Inspiration & kreation – här hörs det istället klart och tydligt vad det handlar om! Allt som är pyssligt och estetiskt, vare sig det då handlar om inredning, stil, konst, kultur eller andra inspirerande saker som korsar min väg, så som böcker och filmer jag vill tipsa om. Eller visa upp — så som MÅNGA loppisfynd.
  • Opinion & reflektion – inget smussel här heller, sammanfattningsvis snäppet mer djupgående texter om vad jag tänker och tycker om olika ämnen och fenomen. Såväl samhälleliga (typ feministpropaganda), kulturella (typ recensioner) som personliga (typ navelskåderi)!
  • Rekreation & civilisation – den extraverta kategorin, kunde denna kallas. (Även den tunnaste, ahaha!) I den hamnar inlägg som kretsar kring evenemang, fester, utflykter, resor och andra fritidsintressen som jag är osäker på om platsar in annanstans. Matlagning, till exempel.

Ja vet ni det känns bra det här! Än är väl lite ut på villovägar men saker finner sin plats. Sent på kvällen raderade jag mer än hälften av alla taggar också och härnäst på schemat står att sortera de som finns kvar tills att de är ännu färre. Vårstädning! 🤓

OCH! En till sak! Ni har väl inte missat att jag numera har en länklista? Den hittar ni via huvudmenyn och jag ska försöka sätta till fler länkar vartefter, så kolla gärna in den nu som då. Och på tal om sånt som finns i den menyn så skrev jag om min presentation en aning för en tid sen också, och utöver det smög jag in länkar till Bloglovin’, Facebook och Instagram i den. De får man gärna använda! Jag har i och för sig tänkt att jag ska använda Instagram lite mindre och försöka prioritera bloggen instället, old school style vet ni. Men ändå!

Kvick gallup: Ägnar ni minsta tanke åt hur bloggar är organiserade? Älskar ni välsorterat och klickströvar förtjust omkring då som en harmonisk ko på vårens första grönbete, eller är ni istället helt tillfreds med att en kategori heter ”Fest”, en annan ”Fester” och en tredje typ ”Festligheter och vardagsbekymmer”? I så fall måste ni verkligen skärpa er för det är fasen inte ok. Det måste ni förstå.

M.v.h.,
får nippran bara av tanken

nio bästa

dokumentation & situation

2017bestninelimpor

Jag har sällat mig till den breda skara som gjort Best nine-grejen på Instagram, och att det skulle se ut typ sådär kunde man ju ana. Att föröka sig väcker uppmärksamhet och Blenda figurerar på varje bild på ett vis eller annat. Ett annat mönster jag kan iaktta är att de alla är från den senare halvan av året. Mejkar sens, eftersom att den första halvan var överlag ganska bajs, mådde inte så bra. Jag gillar förstås att båda katterna fått komma med på varsitt hörn (Selma egentligen på två) och hade nog själv också valt flera av de här bilderna som mina favoriter från året. Mer sånt hittar ni på @li.m.por!

Men nu är ju detta bloggen och inte instan, så jag passar på att lyfta fram de nio mest populära inläggen här också.

  1. …på den sjätte smäller det? Kanske? Eller?5 oktober
    Det sista inlägget jag skrev som icke-förälder. Var både otålig och ängslig. Det var sen inte den sjätte som det sist och slutligen small, utan den sjunde.
  2. You’ve come a long way, baby11 juni
    Mådde alltså skit en stor del av första halvåret men här hade jag börjat må lite bättre och det märks bra i detta inlägg. Framtiden var fortfarande sjukt skrämmande men också rätt spännande.
  3. Som en saltgurka, ungefär11 april
    Här avslöjade jag att jag var gravid och att det inte var så värst rosenskimrande. Kroppen mådde okej men huvudet tog stryk av den emotionella Molotov-cocktailen.
  4. Den nionde månaden1 september
    Blickade tillbaka över graviditeten och bekände den tanke som jag tyckte att känts fulast av dem alla.
  5. What’s in a name24 oktober
    ”… That which we call a rose by any other name would smell as sweet.” Nånä, rubriken till trots så handlade inlägget inte om Shakespeare utan om varifrån namnet Blenda Mo kom.
  6. En berättelse från ett barnbördshus18 oktober
    En dokumentation utav BB-tiden plus lite runtomkring. Många bilder och INGA av dem föreställande moderkaka!!
  7. Det finns underbar förlossning, sjungs det12 september
    Tankar och känslor inför att klämma ut en klimp a la vattenmelon genom vaginan. Det krävdes lite bearbetning för att någorlunda acceptera den framtiden.
  8. Blenda Mo9 oktober
    Det klassiska ”Hon är här”-inlägget. Skrev detta på BB då Blenda var ynka två dagar gammal. Antagligen mitt favoritinlägg, och inte bara för att det dokumenterade något så stort i mitt liv, men för att jag tycker att jag lyckades fånga något utan att röra till det för mycket.
  9. Bebisbubblan spräckt – 14 oktober
    Gjorde promenadpremiär sex dagar efter förlossningen och kunde konstatera att den första veckan som förälder varit lättare än förväntat. Är lite förvånad att detta inlägg knep förstaplatsen, men folk gillar ju positiva överraskningar!

Ja, även här var det en extrem bebisfokusering, men så har det i princip också varit hela året även utanför bloggen. Men jag känner ändå att det är lite tråkigt med bara bebis bebis bebis (det fanns ju annat i livet också) så här kommer nio av mina egna favoritinlägg av varierande slag som INTE handlar om att föröka sig. I ingen rangordning, bara från senast till äldst.

  1. Att se det så11 november
    Ett inlägg featuring maktposition, egen vilja och Hannah Horvath. Skulle kanske omformulera ett par saker men det struntar vi i nu. Gillar hur jag känner mig när jag kopplar ihop olika popkulturella och samhälleliga händelser.
  2. När det började17 oktober
    Om en tidig händelse då killar i grupp gick över en gräns. Skrev så mycket av det här så jäkla snabbt och ändå är det inte skit. Hurra!
  3. Att fläta ihop ett hem2 september
    Hade äntligen hittat lite ork att inreda och hade gjort ett flertal loppisfynd som jag var (är) mycket nöjd med. Kändes så fasens BRA. Gillade riktningen som livet tog, det måste inte vara mer komplicerat än så för att kännas lite mera rätt.
  4. 06:51 Katternö → 21:40 Äkäslompolo16 juni
    Inte direkt ett foto i timmen men nästan. Vi körde runt 600 kilometer norrut och det var roligt! Och att sen komma fram till stugan i Äkäslompolo var så härligt och där var så fint, hade längtat så efter att besöka stället igen.
  5. Väninnekvartett + när ni ser det21 maj
    En titt på ett tjusigt fotografi från cirka 1930 i farmors gamla album. Föll så pladask för det att det numera hänger i storlek 50×70cm i tamburen.
  6. Hem som ger en längtan18 maj
    Vi skulle snart gå på lägenhetsvisning och mycket av min tid gick åt att fantisera om inredning. Här sammanställde jag några pinnade bilder och jag är nöjd med inlägget för att det blev både snyggt och hjälpte mig reda ut vad det är som jag gillar.
  7. Punkt-5-inism4 maj
    Fem punkter om feminism. Sådant jag hade tänkt på, bara, och jag gillade upplägget. (Även om jag, som vanligt, gärna hade kunnat vara mer koncis. Men det kunde jag ju säga om varje inlägg någonsin.)
  8. Ja, låt oss tala om guldkort14 april
    Var förbannad på nån skitkommentar på en artikel om att Finland utvisar en sjubarnsfamilj. Ja, egentligen var jag ju arg på väldigt mycket i det sammanhanget, även fler kommentarer, men av dem tog liksom priset i sin jävla insiktslöshet.
  9. En förnyad brygd – 26 mars
    Ok, detta kanske inte kretsar kring min mage men nog fasen cirklar det kring min navel ändå, heh heh. Min blogg hade bytt namn från Häxbrygd som den hetat sen 2011, till Brygd, så jag gjorde en kvick tillbakablick. Och jag bara gillade den utvecklingen och det här är ju min favorithobby så jag var väldigt förtjust i det hela!

En ganska brokig blandning ändå, och märkligt skulle det ju annars vara. Fy (tjugohundra)sjutton vilket år det varit, i både negativ och positiv bemärkelse. Orkar inte bli mer sentimental än så just nu, så jag lämnar det som så och er med detta:

Gott nytt år!

dripp dropp

inspiration & kreation

nyabrygddroppar

Häromnatten fick min blogg igen en liten makeover. Det började med bilden ni ser ovanför, en remix på bloggens blomsterlogo som hängt med i ett par år. Ville ha något kraftigare än den förra versionen och sen när grafiken var fixad gick jag vidare till layouten. Sen glömde jag bort tiden tills det faktiskt blev morgon och båda mina ögonvitor bar följande dag en vacker nyans av grällt laxrosa. Det är lyckligtvis en look jag kommer undan med i och med att jag har en tioveckorsbebis! (Att hon hade absolut inget att göra med saken är irrelevant.)

Det finns ju faktiskt goda skäl till varför folk överlag verkar störa sig på bloggar där inläggen inte dyker upp i helhet på framsidan, utan så att man istället måste klicka sig vidare till var och ett för sig för att läsa dem — nämligen att det ÄR störande. Det inser jag fast jag sällan själv läser bloggar på det viset, istället klickar jag ju oftast på inläggslänkar på Facebook och Bloglovin’. Men jag skulle knappast ha upptäckt bloggarna jag följer via de sajterna om bloggarnas innehåll inte gick att skrolla igenom på sina framsidor. Så nä, det fick gå fetbort.

På tal om det så ska jag försöka ta itu med min länklista inom de närmsta dagarna. Förr i tiden i bloggarnas begynnelse och även när folk istället hade hemsidor istället så var sådana en absolut självklarhet och fortfarande känner jag mig lite egennyttig då jag inte har en i skick, som nu. Jag tror att den där gemenskapskänslan var mer närvarande då när inte alla var konstant uppkopplade och att blogga/ha hemsida var mer av ett aktivt val än vad det är i dag. Då på tiden så var ”att blogga” något som band en samman med andra, det var liksom något som lite kännetecknade ens personlighet och intressen. Nu säger det väldigt lite om en, att man bloggar. ”Jaha, om vad?” är följdfrågan som ingen ställde förr. I alla fall, det hörde liksom till att med små medel som att hålla koll på länklistan understöda ”the sense of community” då, att vara En God Granne, som att vi faktiskt var ett litet samhälle.

Annat som var vanligt på den gamla goda hemsidetiden var webbringar. Typ klubbar som man kunde gå med i och så satte man ett script på ens hemsida som visade någon (ofta ganska ful) grafik med ett fåtal länkar, typ till webbringens infosida men också till följande/föregående/slumpad hemsida i ringen. Saknar dem ibland. Hoppas både de och länklistor gör comeback år 2018. Som om det var 1998! Låter det inte som att det skulle ligga i tiden, va?

1998 då jag, för övrigt, såg ut så här:

1998_saengsjaelvis

Snygga bryn, Linnea. 😍

Annat som var inne 1998: Sarkasm!!

stoppa skvallerpressarna

inspiration & kreation

AF_sidhuvud

Kikar bara blixtsnabbt förbi för att dela nyheten att Alfred har startat en (ny) blogg som han gett namnet Alfrednativa fakta. Den kan ni gärna besöka! Jag tyckte (liksom de flesta gör, antar jag?) att ett sådant bloggnamn lät som titeln på en måttligt vansinnig och sensationalistisk foliehattstidning, så då gjorde jag ett sidhuvud åt honom inspirerad av det och Daily Prophet-sidorna i Harry Potter-filmerna. Någon dag kan jag kanske avslöja vilket maniskt Hänt Extra-blaj artikeltexterna innehåller, eller så låter vi Alfred göra det. Vem vet! Ni får helt enkelt hålla utkik på bägge sajter.

sevendays.fi/alfred

en förnyad brygd

dokumentation & situation

brygdblock

Här har det hänt grejer mitt i natten. Inga jättestora, men tillräckligt för att det här stället ska kännas en gnutta nytt för mig igen och jag ska känna av den där vårliga förnyelsekänslan även här. Har gjort något jag tänkt på att göra en tid: Skippat häx-epitetet i mitt bloggnamn. Det som hindrat mig ifrån att göra det tidigare har varit att jag tyckt att Ä-bokstaven varit tveklöst och med hästlängder snyggast av alla blomstertbokstäver, med sina maffiga rödklövers-ä-prickar. Men kill your darlings va!

Min blogg fick namnet Häxbrygd år 2011 och mycket har hänt sedan dess. En av de grejerna var t.ex. att min expojkvän sedan flera år tidigare släppte en framgångsrik humppametallåt som bar samma namn som min blogg, och tja, det var väl kul men lite halvmärkligt att veta att folk som googlar efter min blogg istället hittar mitt ex. Nu kommer de istället att hitta ölsorter, förmodar jag. Mer än så har förstås hänt men det är svårt att precisera såhär bara.

Har förresten alltid misstänkt att den låten handlar om mig, eftersom jag också känner sångtextförfattaren. Låt mig presentera bevismaterial A, denna beskrivning ur textrad 2:

”en ilsken kärring i en kylig mörk grotta”

Vilket ju är typ precis hur mitt liv skulle sammanfattas av en lyriker som känner mig? Såatt… GANSKA transparent tycker jag.

Men åter till saken. En grynig tillbakablick för att få ett hum om tiden som gått då? Javisst!

haexbrygdlinnea_2011

2011 var mitt hår rekordlångt, blir förvånad själv när jag ser bilder. Minns inte så mycket av året, förutom att jag mådde uruselt under början av det och då var min blogg för stunden en fotoblogg eftersom jag inte klarade av att skriva mer än ett fåtal ord åt gången. Det gick sen om när ljuset återvände. När jag började skriva mer text igen skapade jag en ny blogg på ratata.fi som gick igenom ett par olika testtitlar (exempelvis Nulla dies sine Linnea, WUDDUP LATINNÖRDAR) tills jag landade på Häxbrygd som jag gillade p.g.a. 1) häxigt och 2) betyder ‘blandning’, min favoritgrej med bloggandet. Gillade också att det kändes starkt och reclaimigt (kallades ofta häxa då jag var yngre, och inte på ett smickrande sätt). Sedan något år tillbaka hade jag hängt mycket på ett forum där jag lärt mig mer om feminism och nu började jag att själv skriva om sånt på min blogg nu som då. I övrigt var bilder från året svåra att hitta eftersom de flesta bara finns sparade på en gammal hårddisk, alltså en som sitter fast i en stationär datalåda. Den ovanför tror jag inte att jag publicerat någonstans förut, så på det viset är den nästan splitterny!

haexbrygdlinnea_2012

2012 såg jag bistrare ut än jag var, som vanligt. Bilden ovanför togs mitt i natten, under spöktimmen, precis när vi sökte oss ut (#vampyrliv) och det var en av de varmaste och skönaste sommarnätterna jag kan minnas. Har använt den här bilden och andra tagna samtidigt mycket flitigt, och fortfarande är den en av mina favoriter. Min dygnsrytm blev under året mer och mer åt skogen tills att jag seriöst brukade sitta uppe hela natten tills att min sambo åkte till jobbet, och då gå och lägga mig och stiga upp när han kom hem. Whaaat. Inte konstigt att jag kände mig ganska meningslös. Inte direkt deprimerad eller särskilt olycklig, vad jag kan minnas, bara så jävla poänglös och överflödig. Lite sådär som att det går an helt bra, ända tills att du börjar tänka på det och då känner du blodet lämna huvudet och sen känner du paniksvetten tränga på i hårfästet. Men sen går det om och så går det bra igen att fortsätta likadant.

haexbrygdlinnea_2013

2013 hände grejer. Jag skrev ett inlägg som gjorde mig temporärt ökänd som en RASANDE FEMINIST i stora delar av Svenskfinland, jag klippte av mig håret och började jobba efter flera års arbetslöshet, jag upptäckte ljudböcker samt att jag hade möjlighet att lyssna på jobbet, jag fick vid något skede en identitets- och ålderskris och färgade håret lila som om jag var femton igen och dessutom en hipster, och vid slutet av året fyllde jag 30 och krisen som jag trodde att skulle bli megastor uteblev så gott som helt. Hade tydligen haft den tidigare. Egentligen tror jag att den pågått sen jag var cirka 27, tills att jag då var 29¾ ungefär. Flyttade också detta år min blogg att bo på blemma.net, som ej längre finns. Där fanns ett kollektivt bloggasin samt ett fåtal personliga bloggar, bl.a. Bff-Ellen.

haexbrygdlinnea_2014

2014 förde med sig förändringar, särskilt mot hösten och slutet av året. Jag började försiktigt och trevande tacka ja till sådana grejer som jag tidigare hade tackat nej till. Förhållandet jag var i tog slut efter fem år. Jag gick i samma veva och p.g.a. förkylning ner många kilo på en kort tid, men det var först efter att bilden ovanför togs (f.ö. av samma f.d., Jim), vilket var ohälsosamt men jag var i hemlighet ganska glad över det för jag hade också gått upp en del under året och trivdes inte alls med mig själv då en del byxor inte längre passade, och sånt. Började umgås mycket med Alfred. Minns att jag var aningen irriterad på att jag inte ännu kände mig redo att blogga om sånt, att berätta att jag träffat någon, et.c. Ville så gärna men kändes inte som rätt tidpunkt.

haexbrygdlinnea_2015

2015 bestod främst av mobilbilder men här är ett DSLR-undantag, på det viset rätt unik i sitt slag. Tyvärr var jag både trött, sjaskig och bakfull då den togs, men äppelblomstren bakom mammas och pappas hus var ju desto fräschare. Det här året flyttade jag också min blogg till min egna domän, d.v.s. hit till brygd.net. Kändes lite som att komma hem, hur klyschigt det än må låta. Har sedan -97 ungefär önskat mig en egen domän men aldrig haft någon som varit bara min förrän denna. (Blemma.net var förvisso min men den delade jag ju med andra, och det var fint på ett annat sätt.) Flyttade också på mig själv mot slutet av året, både Alfred och jag bytte bostäder till en gemensam.

haexbrygdlinnea_2016

2016 var ju så nyligen så jag tror jag avstår ifrån att försöka summera eller säga något beskrivande om det. Men ser ni på bilden? Märker ni att den kvinnan helt klart är mera Brygd än Häxbrygd? Lade ni märke till att år 2011 var helt tvärtom? Det var egentligen det jag ville komma till med den här återblicken. Så jodå, det var på tiden att titelbytet trädde i kraft! Helt uppenbart att det egentligen redan hänt, ju.

en bloggosfärs faux-pas

opinion & reflektion

Som välkänt inom bloggosfären anses det vara en faux-pas att som bloggare inte svara på kommentarer, i alla fall så länge du inte är en s.k. storbloggare och tar emot hundratals kommentarer per inlägg. Trots att min kommentarsmängd är låg kan jag vara jäääkligt sen med att komma till skott, men planen är i alla fall alltid att svara. Klen ursäkt. Jag låtsas att regeln som gäller är ”bättre sent än aldrig”, men fattar ändå att min ovana är sjukt störande. Det är nonchalant att vänta för lång tid, även om det är oavsiktligt, och jag ogillar verkligen att jag är så slö med sånt. Ska försöka bättra mig. När en tar sig tid att plita ner en liten trudelutt så är det helt förståeligt att vilja ha en gnutta bekräftelse för den saken, något som i princip säger ”Jag uppskattar att du tog dig tid att kommunicera med mig”. Inget avancerat, bara artighet eller vänlighet. Är i alla fall sådan själv.

Det är just detta som är problemet! När någon bidragit med en lite längre eller mer eftertänksam eller bara en så klok, trevlig eller snäll kommentar så vill jag också att mitt svar ska reflektera hur mycket det uppskattas, men utan att det blir överdrivet, för då verkar jag endera töntig eller självgod. Jag vill kompensera, liksom. Sen lyckas jag aldrig med detta i slutändan, istället får jag bara prestationsångest från början och det dröjer en viss tid innan jag är redo att säga JAJASKITSAMMA och bara svara ändå. Därför kan jag också förstå att jag inte själv får svar snabbt, eller att det rent av glöms bort helt. Vet hur lätt sånt kan hända när en inte svarar på momangen.

Men så har vi Facebook. Där ser jag ibland att bloggare enbart klickar ‘gilla’ på kommentarer som inläggsdelningarna fått. Jag låter antagligen som en förnärmad 1800-talsdam här men ibland har jag förväntat mig mer än så, bara, särskilt då jag inte känt personen och det har alltså varit vårt ‘första intryck’-ögonblick som skett och jag dessutom har bjudit till mer i kommentaren och varit extra vänlig och så vidare. Åh, det här låter så fjantigt. Jag menar jag fattar att alla inte har intresse, tid eller ork att svara utförligt, samt att alla inte kanske bryr sig i vad jag säger och berättar, men håhå så slokörad en kan bli de stunder den vetskapen gör sig påmind, haha. Känns sådär som när folk försöker få tyst på en jobbig, gnatig FB-bekanting men utan att helt iskallt ignorera personen, vet ni? OCH JAG ÄR DEN PERSONEN!

Sådant beteende kan knappast klassas som ett tvättäkta faux-pas, men snopet kan det kännas i alla fall. Jag vill ju bonda (med å-ljud) liksom, relatera och anknyta. Men tji får jag ibland!

Vilka faux-pas i bloggosfären har ni svårare med än andra? Eller är det bara lumpet att haka upp sig på sånt för alla gör vi ändå nånting som är minst lika störande? *blängsneglar på sig själv*

vissa gånger

dokumentation & situation

20170120_004

Massvis med gånger, är mitt svar på frågan hur ofta det har hänt sig att jag inte uppdaterat bloggen på en vecka eller längre tid. Ingen ställde den frågan, men istället frågar jag er, kära läsare (i singular, a.k.a. mamma), om det inte är en bloggares fria rättighet att arrogant fabricera ett allmänintresse för bloggarens liv och leverne, så vad är fan vitsen med att blogga då? Hur som helst, faktiskt är sådana oregelbundenheter så pass regelbundna att det numera känns larvigt och tjatigt och alla kombinationer av de två att uppmärksamma det desto vidare. (Ändå gör jag det gång på gång p.g.a. är grömt frissam.)

De flesta gånger, när jag varit borta en stund, så brukar jag känna en viss press att knåpa ihop ett inlägg som endera 1) inte är helt charmlöst eller 2) tvärtom är fullständigt jäkla aptråkigt. Fördelaktigast så sövande att det i vätskeform lätt skulle fälla en skock med koffeinettriga piggsvin (#fyndigt) om du hällde ut det flytande inlägget i deras vattenhål, t.ex., varför nu än någon sjuk jävel skulle vilja göra sånt, och poängen med denna eftersträvade träsmak är alltså att sänka ribban så lågt det bara går och således undfly prestationsångesten en stund efteråt. De flesta gånger brukar jag ändock mesa ur och istället invänta det tillfälle som jag faktiskt är kapabel till att få till ett inlägg av typ 1 snarare än 2. Kan faktiskt erkänna att samtliga bloggpauser här beror på att jag tappat förmågan att skriva bloggtexter som innehåller det minsta uns av intresse, och istället har jag blivit en expertlig framställare av sömnmedicin och ilsket, ilsket självförakt.

Ett fåtal gånger, när jag väl bloggat efter ett sådant uppehåll, så har det hänt sig att någon har reagerat på vad jag inte-helt-charmlöst skrivit med vad jag gissar är förskräckt avsmak. Troligen har de hasplat ur sig ett BLÄ eller kanske ett BLÖRK, helt spontant som något de inte kunnat hålla tillbaka, lite sådär som en plötslig rapning som överrumplat efter en lång och stor klunk kolsyrad dryck, eller många små svalda tätt inpå varandra. Och för att komma fram till det jag försöker foxtrotta fram till: Sedan har de klickat på avföljningsknappen på Bloglovin’.

Jag låter Selma illustrera detta reaktionsförlopp —

20170120_002

Jasså jasså, Linnea har försökt blogga. *klickar överlägset på länk*

20170120_001

BLÖRK. *klickar äcklat på avföljningsknapp*

Alltså, det här kan jag inte klandra någon för. Det måste kännas tråkigt att följa en blogg som knappt uppdateras och då den gör det så levererar den bara inte, håller inte måttet, lever inte upp till ens förväntningar. Det har jag full förståelse för och jag kan bara beklaga. Ändå, ändå känner jag lite så här: NU?? Ni får nog av mig nu när jag precis visat er så mycket hänsyn genom att inte blogga? SALIGA ÄRO DE OMEDVETNA för alltså den här bloggen kunde vara så mycket sämre och mer störig. TRO MIG, jag har potential!!

I övrigt så har det så kallade vardagsbloggandet känts extra omöjligt på sistone, istället verkar det som att jag borde ha ett tema för varje inlägg för att det ska bli av. De få idéer jag har hinner likväl inte utvecklas innan de känns blasé, avbrott händer ideligen och livet är en snöbollseffekt. Jaja. Denna blogg kan säkerligen beskrivas som många saker, men en av dem är fasen inte ”spammig” i alla fall. Det är väl alltid nåt, ändå.

topp tio tjugohundrasexton

opinion & reflektion

20161218_brygdoeverblick

Såg att folk listat sina mest lästa inlägg under årets lopp och tänkte ganska exakt att detta kan OCH SKA jag stjäla! Så här är mina topp tio inlägg enligt bedömningsskalan flest visningar:

  1. Det där som varar (längst) ✶ 21 november
    Är egentligen något (men glatt!) förvånad över att detta inlägg fick så många visningar att det klättrade upp hit, för det var mest bara en slags ström av medvetande. Inget särskilt genomtänkt eller strukturerat alltså, men den röda tråden var att öppna sig och dela med sig.
  2. Skruvar upp söndagsfrustrationsventilen ✶ 15 maj
    Här samlade jag några förargelser i eftersviterna av en debatt i bloggosfären (se punkt 7), men alla var inte särskilt nya. De två första var jag tvärtom mycket bekant med från tidigare, de irritationerna brukar göra sig påminda med jämna mellanrum.
  3. Om du känner dig utanför ✶ 2 november
    När finalisterna till bloggalan presenterades kom en nackdel med tävlingar fram — nämligen att sådana alltid resulterar i förlorare, eller att en del känner sig som sådana. Tycker att det är mycket mänskligt och måste inte vara en stor grej. Det är helt okej att känna sig snopen.
  4. Thinsplainin’, faaan ✶ 12 maj
    Personer med övervikt skrev om kroppsacceptans och jag blev ganska störd på sättet smala personer gjorde det till sin grej utan att ta hänsyn till att våra erfarenheter och situationer är annorlunda, särskilt i det sociala bemötandet. En del smala ansåg att eftersom de också kan dras med komplex så spelas deras kroppsacceptansmatch på samma plan, med samma regler, domare och publik som en tjock person. Det håller jag inte med om. Som det ofta tycks göra handlar det säkert mycket om tajming och just denna gång tyckte jag den gick totalsnett när de smala personerna bedömde tillfället som ett lyckat sådant att berätta ungefär att ”skönhet kommer inifrån hörni”, ”så strunta i vad andra tycker” ”och förresten här är en bild på mig i bikini”. 🙄
  5. Galenskapen ✶ 20 oktober
    Pratade om det här med bloggala och hur det inte riktigt är min grej, och jag tycker inte att det är så farligt eller fientligt att vara lagd åt det hållet. Var även trött på svenskfinland/bloggosfären och att det inte ska gå att säga ”njä, inte min tekopp” utan att nån ska börja häva ur sig överlägsna anklagelser om avundsjuka, missunnsamhet, bitterhet, och så vidare.
  6. Rumpberättelser från en onsdagsnatt ✶ 2 juli
    Gick ut en onsdag och blev påtafsad inte bara en utan två gånger. Båda gångerna av främmande karlar som jag utbytt sammanlagt NOLL ord med. Zero! Zilch! Nil! Som den jobbiga feminist jag är så tänkte jag förstås vidare på dessa strukturer, sådana som säger att det är okej att tafsa på okända människor, och vad sådana utmynnar i.
  7. Träningsbloggandet har gått för långt ✶ 10 mars
    I bloggosfären ökade klagomålen om att folk är trötta på att läsa om det ena och det andra, med kommentarer och inlägg i stil med ”Orkar inte med den här debatten”, ”Kan ni bara sluta prata om det där?” och ”Ganska fjantigt att alla bloggar om samma sak”. Ja, det är förstås hemskt fräckt av personer att ha andra intressen och engagemang än en själv har, så jag svarade på det enda sätt som var rimligt: Likadant! (✨SATIR✨)
  8. Calm your fabulous tits ✶ 27 januari
    Minns ni skönhetsoperationsdebatten i början av förra året? Hade nästan glömt den själv men nu mindes jag den och hur galen den var. Det var ett känsligt ämne, förstås, och säkerligen särskilt för de som själva har gjort/ville göra skönhetsoperationer. I USA år 2015 var ungefär 90% av de personer som gjort skönhetsingrepp kvinnor — runt samma siffra både för kirurgiska ingrepp och icke-kirurgiska (injektioner, t.ex.) — och det här säger väl något rätt tydligt, egentligen. Inte att kvinnor är ytligare men att de bedöms strängare utgående ifrån ytan. När det för varje man som tycker att han inte ”duger som han är” (i brist på bättre uttryck) går nio kvinnor som tycker precis likadant om sig själva så har jag svårt att tro att alla de här komplexen och lösningarna bara har med en själv att göra. (Tror för den delen inte heller att det är så simpelt för männen.) Det löns att granska djupare, grundligare. Att ifrågasätta strukturer är inte samma sak som att kritisera individer.
  9. Sordin ✶ 8 december
    Om psykisk ohälsa, som ju var ännu ett samtalsämne som blossade upp rejält under det finlandssvenska bloggosfäråret 2016. Jag försökte förklara hur det exempelvis kan vara att bli/vara deprimerad, för de som inte har egna erfarenheter av saken och kanske tänker att tankekraft är något som kan rädda en ur den gropen. Det blir säkert inte sämre av att försöka tänka positivt, men det är inte riktigt så simpelt.
  10. Låt mig dra upp nånting gammalt, så kan andra skrocka om hur typiskt kvinnor det är att göra sånt ✶ 14 januari
    Den klara förstaplaceringen med nästan dubbelt så många visningar som andraplatsaren. En återblick till början av år 2013 och hur det påverkade mig att i radio omnämnas som någon som skrivit ett kritiskt blogginlägg för att jag 1) har mens och 2) har använt en kaktus som tampong, och hela faderullan som följde efteråt. Hade inte vågat berätta om det tidigare, utav rädsla för att jag skulle uppfattas som pinsamt uppmärksamhetssökande och sånt, men så var det (som det brukar vara) en pågående diskussion som sporrade mig att ta tag i det.

Gudars, detta var verkligen metainläggens metainlägg. Hoppas på att jag ska komma med snäppet fler unika ämnen detta år. Jag skulle vara helt med på att ha en blogg som faktiskt också mejkade sens åt personer som inte hängde med i varje debatt i den finlandssvenska bloggosfären. Ja, vi kan nästan titulera det en dröm tror jag. Kan väl drömma om det i alla fall.