Från en cyberstad nära dig

inspiration & kreation

I tisdags befann jag mig i Katternö ett par timmar och där i garaget fanns lådor med mina gamla pappersblock, rithäften, några skolböcker och allt möjligt sådant. Hann inte gå igenom dem men jag fick i alla fall syn på denna lilla teckning.

20180918_linscybercity

Lin’s Cyber City. Så som min hemsida hette cirka år 1996, efter att den allra först hetat ungefär Linnea’s Homepage, och innan den expanderade till Lin’s Virtual World.

Klistermärket har fastnat där i misstag i efterskott, efter att jag skannat in illustrationen och låtit den pryda sajten högst uppe. Så låt inte glasstrutarna vilseleda er, det var en högst seriös design. Eller alltså inte ironisk i alla fall.

Man skulle inte tro det när man såg på den där bilden, men faktum var att jag den där tiden fick en del förfrågningar på att göra grafik till andra tjejers hemsidor. Det var liksom de med tillgång till en skanner som fick göra sånt, bara. Framför allt var alla mycket ivriga till att ha något eget att det inte spelade sån stor roll om det var snyggt eller inte. Unikt var ändå lite coolt fast det var fult som stryk.

Minns exempelvis att jag gjorde en bakgrund med en bård till vänster (det var mycket sånt på nätet under 90-talet) med en gris på sig. Som jag tecknat med färgpennor. På det där typiska sättet med några cirklar inuti varandra ni vet. Tryne, huvud, kropp. Knorr överst.

Ja, vad ska vi säga? Det var simplare tider på den grafiska avdelningen.

Och jag tänkte nästan nostalgisera över tiden då man gjorde grejer för hand. Jobbade analogt, digitaliserade det sen. Men så kom jag att tänka på ett tvådagarsprojekt jag ägnade mig åt år 2015, som vid ett skede av processen såg ut såhär:

20150627_blomster

Det vill säga, min nuvarande header! Här har vi b, r, y och g.

En gång cybercitybo, alltid cybercitybo. Fast inser att min sajt antagligen borde ha hetat Lin’s Cyber Countryside istället. Being i slutändan a lantis and uppenbar naturtönt and all.

Förresten, är det bara jag som är gammalmodig som inte förstår grejen med att döpa bloggen efter sig själv? Alltså för det finns ju redan något med mitt namn som spelar en ganska avgörande roll i mitt liv, så att säga. Jag tycker det skulle kännas svinkonstigt att den här bloggen hette Linnea Portin. Det är ju jag? Och nån kvinna i Uppsala som jag hittat på FB. Är HON min blogg? Kan hon bli? Linnea Portin (fast den andra i Uppsala) skulle den i så fall heta. Lite frestad ändå.

Annonser

Det goda inflytandet

opinion & reflektion

Handen upp alla som fnyst åt influencers en gång eller fyrtiosju. Jag kan börja. *räcker upp samtliga extremiteter*

Bara ordet stör mig. Det vore skitlätt att direktöversätta men ingen vågar för tänk om det skulle få oss att låta omoderna och mindre kosmopolitiska!! Det vore ju sjukt genant att vi gick omkring och pratade som att vi inte förstod engelska, OH THE HORROR VA.

Och sen konceptet. Först verkade det bara konstigt att en del bloggare skulle få en ny titel. Nu förstår jag skillnaden mellan bloggare — som lilla jag — och influencers — som STORA bloggare med många avlönade samarbeten. Och ingen borde väl heller tituleras influencer om de inte försörjer sig till stor del via sociala medier och/eller har väldigt många följare.

Eller tja, är osäker på vilka regler som gäller men så tycker jag då. Reagerar så gott som alltid med skepsis när någon presenterar sig själv som influencer. Kanske för att jag nästan aldrig då hört talas om dem. Brukar undra: Vet personen att en influencer typ är folkvald? Det går inte att självutnämna sig till en, liksom. Eller okej, man KAN, men jag tappar ju förtroendet för den personen direkt vilket gör hens jobb ganska floppigt för hela poängen med en influencers uppgift är ju det motsatta.

clueless

Like hello? As if.

Nåväl.

Det är egentligen ett jättespännande fenomen, att ett yrke går ut på att personifiera olika koncept och produkter. Alltså lite obehagligt också, men ändå, alla väljer ju själva vad de vill stå för och ur det perspektivet är det väl inget märkligt med det. Likväl är det inte så konstigt att det uppstår konflikter i och runtomkring ett sånt fält. Och jag håller också med om att mycket av det influencers gör (joojoooo, #inteallainfluencers) inte är så nyttigt för vare sig andra personers eller planetens välmående. Jag förstår den kritiken.

Det finns förstås ändå, utan tvekan, värre saker att göra än att agera reklampelare för ett visst företag eller en viss livsstil — men visst påverkar det oss. Visst för det med sig en drös med ideal för ohållbara levnadsstandarder. (Ni måste inte vara snygga hela tiden. Ni kan inte vara lyckliga dygnet om, livet ut. Ni fasen får inte längre flyga så mycket som ni gör.)

Och visst tycker jag således att en influencer har ett större ansvar. Inte som privatpersonlig förebild, men nog i att grundligt tänka igenom vilka ideal och val hen vill ställa sig bakom. Influencers jobbar ju med att influera andra. Det minsta hen kan göra är väl att varje arbetsdag ställa sig frågan: På vilket sätt vill jag det? Egentligen tycker jag att det är enda sättet att genomföra jobbet — är man inte samvetsgrann och pålitlig så riskerar man ju förlora det som satt en i branschen: sitt inflytande.

Men jag vet inte, all denna kritik ändå. Ibland känns den faktiskt riktigt onödig. Jag reagerar särskilt på den när den kommer från personer som överlägset deklarerar att de inte bloggar själva eller läser andras bloggar, inte över huvud taget är så brydda i sociala medier heller, faktiskt inte följer med trender eller populärkultur särskilt mycket alls… MEN hen råkar ändå veta att influencers är si och så och det är aldrig positivt.

Hur kan någon med så lite koll möjligen veta vad det handlar om?

Ganska ofta får jag känslan av att orsaken till att kritiken uttrycks ligger i att en influencer är ett så himla lätt byte. För det mesta en ung, attraktiv kvinna som tjänar sin inkomst via företagen hon associerar sig med (istället för att ägna sig åt dem enbart för nöjes skull som många andra). Jag tror att det är lätt hänt att folk (ytligt) förmodar att yta också är allt dessa influencers har att erbjuda.

Sen måste en inte heller leta jättelänge för att hitta paralleller som kunde dras till att ”sälja sig själv” och historisk syn på det. Alltså, jag blir frustrerad då jag tänker på det. Vi erbjuder de här kvinnorna en position som vi sedan bannar dem för att de antagit. Bara det är ju störigt. Och en 🎶 tale as old as time… 🎶

Faktum är ju att om det faktiskt bekymrar en hur folk förvaltar sina inflytanden — och inte bara hur unga kvinnor gör det — så finns det fler håll man kan rikta sin kritik åt. Jag säger inte att man inte får problematisera kring influencers, självklart får man det, men jag säger att det finns andra inflytanden där ute också. Alla har ett, inte bara de som jobbar med det. En del personer som inte jobbar med det har ett större inflytande än många som gör. Så vi kan variera det där lite, det är det jag menar.

Och som den inbitna tjatfeminist jag är så vill jag därför påminna om att det också går att ifrågasätta en man med stort följarantal om han någonsin funderar på sitt carbon footprint och hur han kan rättfärdiga sin slösaktiga livsstil när världen drunknar i vår skit, eller hur han kan stå ut med att vara ifrån sin familj ute på jobb så ofta och så sällan finnas där för att vara en god förebild och närvarande förälder åt sina barn, eller hur det känns att vara en sådan galjonsfigur för kapitalism, materalism, kommersialism och allt som är åt fanders i vårt samhälle, eller om han över huvud taget brukar tänka på vilket meddelande han sprider åt sina fans, eller alla unga killar, eller hela omvärlden, när han så ofta visar upp sig från sina bästa, starkaste sidor och nästan aldrig sina svaga, och hur kan han stå ut med sig själv när folk mår dåligt utav det?

Eller förresten, säg inte så, var lite snällare istället. Åt kvinnorna också.

Jag tror inte att det skulle göra någons goda inflytande mindre.

Med fem ord

dokumentation & situation

För nästan exakt sex år sedan, 2 augusti 2012, hade jag fyllt i en lista. Vi gör den igen!

BESKRIV MED FEM ORD…

Din personlighet:
2012 – Självsaboterande, lättirriterad, men mycket empatisk.
2018 – Tänk så här: Sparkling whine.

Haha, att beskriva sig själv som ”mycket empatisk” låter som sån bullshit! Minns ändå att jag kände mig lite gutsy då jag skrev så, för jag brukar inte säga sånt om mig själv. Nu tycker jag det bara låter osympatiskt men o welp.

Dina intressen:
2012 – Kretsar främst kring det konstnärliga.
2018 – Kanske särskilt former av självuttryck.

Din förhoppning om livet:
2012 – Att finna balans mellan allt.
2018 – Att min stig leder hem.

Din framtid om fem år:
2012 – Förhoppningsvis inte på samma ställe.
2018 – Alldeles hisnande att tänka på!

Fem år efter 2012 års svar så var jag inte på samma ställe heller. Jag var förvisso ledig men inte arbetslös, jag hade precis flyttat in i en nylägenhet som jag & min sambo faktiskt äger, och nu menar jag inte att låta krass men sambon var inte heller densamma, efter att i många år saknat husdjur hade jag två katter, och — sist men inte minst — så var jag dessutom höggravid. Grejer hinner hända på fem år, det vet jag nu.

Din största rädsla:
2012 – Att dö ensam och ångerfylld.
2018 – Att förlora Blenda/hon mig.

Dina politiska åsikter:
2012 – Samma rättigheter för alla människor.
2018 – Och mer stöd åt utsatta.

Din religiösa åskådning:
2012 – Agnostisk ateism. Vetenskap väger mer.
2018 – Fortfarande agnostisk ateist. Fred & kärlek.

Din vardag:
2012 – För det mesta tämligen händelselös.
2018 – Hemma, ganska kreativ, med sällskap.

Ditt favoritställe:
2012 – Ute i skogen bakom huset.
2018 – Faktiskt här hemma tror jag.

Skog är fortfarande en favoritmiljö men har inte riktigt nån favoritskogsställe längre på samma sätt. Trivs mycket bra här hemma, trots stöket och halvklarheten.

Dina stundande planer:
2012 – Imorgon lunch, loppis och samtal.
2018 – Duscha, äta och senare jobba.

Dina mardrömmar:
2012 – Psykologisk skrämselparanoia och oroväckande våldsamma.
2018 – Överdimensionerade gräl med mina nära.

Häromnatten drömde jag att vi bodde i en studielägenhet och Alfred skulle resa bort en tid och då skulle jag få en ny rumskamrat som hette Clemence. Alfred blev jävligt vresig för att jag ville flytta på några krokar så länge han var borta och då vi grälade om det fräste han ”Ska du gå in med skorna på då Clemence bor här va?” och jag blev FULLKOMLIGT triggered?? Sen bara vrålade vi åt varandra tills jag vaknade. Friskt.

Din kost:
2012 – Vegetarisk med för lite grönt.
2018 – Vissa saker tycks inte förändras.

Din stil:
2012 – Kvasiockultist med inslag av motorcykelhippie…?!
2018 – Nostalgisk, mer avskalad, mycket vintage.

Ditt drömyrke:
2012 – Kreativt, inspirerande OCH förstås välbetalt!
2018 – Samma! Plus sex timmars arbetsdag.

Din dag hittills:
2012 – Tillbakalutad och lågmält givande, typ.
2018 – Trögstartad men glad. Lite rastlös.

En par jämförelsebilder på det då? För att granska ålderdomens förfall? Jamen jovisst det låter kul.

Augusti 2012 –

20120807_linnea

Överskarpa bryn och rekordlångt hår.

I dag –

20180805_linnea

XOXO,
er nya Hannibal Lecter.

👷‍♀️ Under konstruktion 🚧

opinion & reflektion

20180616_vrvessa

Lite WEIRD egentligen med vessaselfies tagna på språng som den här, alltså på en allmän toalett, just denna på tåget. För inte uppsöker man ju dem för att ta bilder på sig själv i spegeln, men det passar man på med ändå, och nu tänker jag att det blir som en besynnerligt stolt (?) dokumentation utav JAG KISSADE NYSS HÄR. Som det nya klottret, det digitala, istället för att gräva fram en kulspetspenna och plita ner ”Linnea was here” på dörren. Men det ska ni veta, e-världen, att jag var där.

Nyss som jag skrev detta fick jag en avisering från WordPress.com som gratulerade mig på min årsdag med dem. Denna dag för tolv år sedan registrerade jag mitt konto här, ändå känns det som att det var ganska nyligen. Nu har jag ju inte använt detta konto så länge, annars hade jag ju haft en massa gammalt bloggmaterial kvar. Både tråkigt och rätt skönt. Vem fasen var jag för tolv år sedan? För att inte säga tjugotvå, då det började.

Fick för en tid sedan svara på några frågor för Ratata och nu har intervjun publicerats, under rubriken ”Tack vare en datanördig pappa så har vi haft internetuppkoppling där hemma sedan 1996”. Kan eventuellt ha varit ett år tidigare men är i alla fall ganska säker på att 96 var året då jag gjorde min första riktiga hemsida med någon slags aspiration att göra den bra, den hette f.ö. Lin’s Cyber City. HUR kan det vara så länge sen? Och samtidigt: HUR kan det ha varit jag?

Jag undrar vem jag var, utöver en person som fallit pladask för internet. En som läste Kamratposten och syrrans Seventeen. Ägde väl en enda CD vad jag kan minnas (Aerosmiths Big Ones) och allt annat lyssnade jag på på kassett. Höll föredrag inför klassen på sexan om hur en dator fungerar men minns ju inte ett skvatt nu mera. Började sjuan, kände mig töntig och rädd. Såg Clueless, The Birdcage och Romeo + Juliet på bio. Kanske också Independence Day? Pyntade hemsidan med mina egna färgpennsteckningar som jag skannat, fyllde upp varje tomrum med blinkande ”under construction”-gifs. Men allt är alltid under konstruktion, lilla vän. Det är så livet fungerar.

I intervjun pratar jag lite internetnostalgi — det är liksom svårt att inte — men också livet efter bebis och då var jag bland annat inne på sånt som jag skrev om i mitt förra inlägg, det vill säga miljöångesten ur föräldraperspektiv. Tyckte det var givande frågor att tänka på. Önskar jag hade haft fler kulturtips att komma med men i ärlighetens namn så latmaskar jag rejält på den sidan just nu. Får återkomma med några här i bloggen istället då jag samlat på mig en lämplig skock.

Annat jag gör i intervjun är att spå i bloggarnas framtid! Fattar i efterhand att frågan kanske egentligen åsyftade vad jag tror att kommer hända med *min* blogg i framtiden, men äh. Ska man plocka fram spåkulan är det väl lika bra att passa på att kika lite runtomkring också!

Har på tal om det bara under den senaste månaden hört två personer anse — vid helt skilda tillfällen — att bloggen är ett dött/döende medium. Jag vet inte om det hör till saken att bägge personer var av manligt kön. Känns som att det ändå kan finnas en viss korrelation där. Bloggarna ÄR ju fortfarande och har väl alltid varit, kvinnans domän. Och blogg är inte så trendigt längre — nyhetens behag har lagt sig, folk har testat och tröttnat. Kanske var det inte som man föreställt sig. Kanske kändes det lite trångt bland alla kvinns, krångligt att hitta sitt gäng/publik, svårt att känna sig som hemma. Kanske intresserar man sig inte för det så mycket då längre. Kanske verkar det därför som något utdöende.

Och det kan jag väl förstå. Jag är likadan vad det gäller sport och idrott. Glömmer liksom bort att det existerar tills att det plötsligt tränger igenom till min bubbla. Och då bara: Oj  jahaja. Jomen just det, det där är ju en grej det. Det där gör folk.

Så nä-ä då! Bloggosfären lever och mår bra, skulle jag säga. Om än ständigt under konstruktion, precis som det ska va.

Hej / Hej

inspiration & kreation

Inför mors dag hade Alfred fixat fingerfärg och kartong. Han avslöjade på förhand vad han hade på gång, eftersom han gissat att jag kanske ville vara med och pyssla. Det ville jag! Själv hade jag faktiskt redan anat (och hoppats!) att det var precis nåt sånt här han planerat.

20180515_tamburhand

Det var inte jättelätt att få en sjumåning att förstå vad vi hade föreställt oss, så det var bara på plus att ha ett större antal vuxna händer tillgängliga… och pappersark också, för den delen. Till slut lyckades det ändå ganska bra tycker jag. Ett morsdagskort! Mitt första!

Hängde upp handavtrycket på tambursväggen i eftermiddags och tycker att det känns passande och glatt där, som en liten Blendahälsning då man kommer och går. ”Hej” var ju också hennes första ord. Hej hej!


Just som jag hade skrivit klart det här inlägget så läste jag en kommentar, fast inte riktad åt mig då, angående huruvida folk bara vill läsa om yta (trender, inredning och sånt) i bloggar. Och nog är det märkligt — fast denna diskussion är en som titt som tätt bubblar upp i bloggosfären och fast jag varje gång slår fast att DEN ÄR DYNGA (nej, bloggosfären är inte ytligare än resten av världen), så märker jag ju också att den lyfter fram nån rädsla som ständigt tycks dölja sig där långt bak i ryggraden.

Går på dravlet varje gång och glömmer för ett ögonblick dagboksaspekten av bloggandet, fast det alltid varit det (eller i alla fall den känslan) som utgjort grunden för mig. Jag ifrågasätter ungefär, men vilken nytta har folk av detta inlägg? Vad tillför det andra, på vilket vis är det inte bara ännu en instagrammad hotellfrukost?

Ska folk tycka att jag är ytlig nu? Saknar jag djup nu? Ja kanske. Skulle gråta över det men min brunn är helt enkelt bara för grund tihi.

Mission Organisation

dokumentation & situation

20180423_hylla

Igår tog jag mig an ett riktigt mastodontarbete i nörderi och började omorganisera kategorierna här på bloggen. Hade vid något skede låtit det spåra ur i min fåniga dragning till att sortera allt i så små fack som möjligt. Kändes så fullkomligt onödigt att ha ett dussin (ETT DUSSIN!) kategorier när så många av dem knappt kom till användning, de var för snäva.

Så nu har jag gjort helt tvärtom och klumpat ihop allt till fyra (FYRA!) breda-men-inte-för-breda! Var fullkomligt nitisk med att titlarna skulle matcha varandra och det gjorde uppgiften både mycket knepigare och eventuellt litet luddigare. Varför göra det lätt för sig när man kan ta det man tycker är roligt och göra det svårt och utmanade och således få det att vara mycket längre? Retorisk fråga!

Hur som helst, tänkte att lite information & introduktion (tji-tjing) kunde vara passligt. Så:

  • Dokumentation & situation – ni kanske förväntade er bedrövliga dokumentära reportage över klinkande pianomusik, men nejdå, här samlas sånt som i princip kan beskrivas med Stig Johanssons bevingade ord ”Alla dessa dagar som kom och gick – inte visste jag att de var livet”. Glimtar ur vardagen, främst.
  • Inspiration & kreation – här hörs det istället klart och tydligt vad det handlar om! Allt som är pyssligt och estetiskt, vare sig det då handlar om inredning, stil, konst, kultur eller andra inspirerande saker som korsar min väg, så som böcker och filmer jag vill tipsa om. Eller visa upp — så som MÅNGA loppisfynd.
  • Opinion & reflektion – inget smussel här heller, sammanfattningsvis snäppet mer djupgående texter om vad jag tänker och tycker om olika ämnen och fenomen. Såväl samhälleliga (typ feministpropaganda), kulturella (typ recensioner) som personliga (typ navelskåderi)!
  • Rekreation & civilisation – den extraverta kategorin, kunde denna kallas. (Även den tunnaste, ahaha!) I den hamnar inlägg som kretsar kring evenemang, fester, utflykter, resor och andra fritidsintressen som jag är osäker på om platsar in annanstans. Matlagning, till exempel.

Ja vet ni det känns bra det här! Än är väl lite ut på villovägar men saker finner sin plats. Sent på kvällen raderade jag mer än hälften av alla taggar också och härnäst på schemat står att sortera de som finns kvar tills att de är ännu färre. Vårstädning! 🤓

OCH! En till sak! Ni har väl inte missat att jag numera har en länklista? Den hittar ni via huvudmenyn och jag ska försöka sätta till fler länkar vartefter, så kolla gärna in den nu som då. Och på tal om sånt som finns i den menyn så skrev jag om min presentation en aning för en tid sen också, och utöver det smög jag in länkar till Bloglovin’, Facebook och Instagram i den. De får man gärna använda! Jag har i och för sig tänkt att jag ska använda Instagram lite mindre och försöka prioritera bloggen instället, old school style vet ni. Men ändå!

Kvick gallup: Ägnar ni minsta tanke åt hur bloggar är organiserade? Älskar ni välsorterat och klickströvar förtjust omkring då som en harmonisk ko på vårens första grönbete, eller är ni istället helt tillfreds med att en kategori heter ”Fest”, en annan ”Fester” och en tredje typ ”Festligheter och vardagsbekymmer”? I så fall måste ni verkligen skärpa er för det är fasen inte ok. Det måste ni förstå.

M.v.h.,
får nippran bara av tanken

nio bästa

dokumentation & situation

2017bestninelimpor

Jag har sällat mig till den breda skara som gjort Best nine-grejen på Instagram, och att det skulle se ut typ sådär kunde man ju ana. Att föröka sig väcker uppmärksamhet och Blenda figurerar på varje bild på ett vis eller annat. Ett annat mönster jag kan iaktta är att de alla är från den senare halvan av året. Mejkar sens, eftersom att den första halvan var överlag ganska bajs, mådde inte så bra. Jag gillar förstås att båda katterna fått komma med på varsitt hörn (Selma egentligen på två) och hade nog själv också valt flera av de här bilderna som mina favoriter från året. Mer sånt hittar ni på @li.m.por!

Men nu är ju detta bloggen och inte instan, så jag passar på att lyfta fram de nio mest populära inläggen här också.

  1. …på den sjätte smäller det? Kanske? Eller?5 oktober
    Det sista inlägget jag skrev som icke-förälder. Var både otålig och ängslig. Det var sen inte den sjätte som det sist och slutligen small, utan den sjunde.
  2. You’ve come a long way, baby11 juni
    Mådde alltså skit en stor del av första halvåret men här hade jag börjat må lite bättre och det märks bra i detta inlägg. Framtiden var fortfarande sjukt skrämmande men också rätt spännande.
  3. Som en saltgurka, ungefär11 april
    Här avslöjade jag att jag var gravid och att det inte var så värst rosenskimrande. Kroppen mådde okej men huvudet tog stryk av den emotionella Molotov-cocktailen.
  4. Den nionde månaden1 september
    Blickade tillbaka över graviditeten och bekände den tanke som jag tyckte att känts fulast av dem alla.
  5. What’s in a name24 oktober
    ”… That which we call a rose by any other name would smell as sweet.” Nånä, rubriken till trots så handlade inlägget inte om Shakespeare utan om varifrån namnet Blenda Mo kom.
  6. En berättelse från ett barnbördshus18 oktober
    En dokumentation utav BB-tiden plus lite runtomkring. Många bilder och INGA av dem föreställande moderkaka!!
  7. Det finns underbar förlossning, sjungs det12 september
    Tankar och känslor inför att klämma ut en klimp a la vattenmelon genom vaginan. Det krävdes lite bearbetning för att någorlunda acceptera den framtiden.
  8. Blenda Mo9 oktober
    Det klassiska ”Hon är här”-inlägget. Skrev detta på BB då Blenda var ynka två dagar gammal. Antagligen mitt favoritinlägg, och inte bara för att det dokumenterade något så stort i mitt liv, men för att jag tycker att jag lyckades fånga något utan att röra till det för mycket.
  9. Bebisbubblan spräckt – 14 oktober
    Gjorde promenadpremiär sex dagar efter förlossningen och kunde konstatera att den första veckan som förälder varit lättare än förväntat. Är lite förvånad att detta inlägg knep förstaplatsen, men folk gillar ju positiva överraskningar!

Ja, även här var det en extrem bebisfokusering, men så har det i princip också varit hela året även utanför bloggen. Men jag känner ändå att det är lite tråkigt med bara bebis bebis bebis (det fanns ju annat i livet också) så här kommer nio av mina egna favoritinlägg av varierande slag som INTE handlar om att föröka sig. I ingen rangordning, bara från senast till äldst.

  1. Att se det så11 november
    Ett inlägg featuring maktposition, egen vilja och Hannah Horvath. Skulle kanske omformulera ett par saker men det struntar vi i nu. Gillar hur jag känner mig när jag kopplar ihop olika popkulturella och samhälleliga händelser.
  2. När det började17 oktober
    Om en tidig händelse då killar i grupp gick över en gräns. Skrev så mycket av det här så jäkla snabbt och ändå är det inte skit. Hurra!
  3. Att fläta ihop ett hem2 september
    Hade äntligen hittat lite ork att inreda och hade gjort ett flertal loppisfynd som jag var (är) mycket nöjd med. Kändes så fasens BRA. Gillade riktningen som livet tog, det måste inte vara mer komplicerat än så för att kännas lite mera rätt.
  4. 06:51 Katternö → 21:40 Äkäslompolo16 juni
    Inte direkt ett foto i timmen men nästan. Vi körde runt 600 kilometer norrut och det var roligt! Och att sen komma fram till stugan i Äkäslompolo var så härligt och där var så fint, hade längtat så efter att besöka stället igen.
  5. Väninnekvartett + när ni ser det21 maj
    En titt på ett tjusigt fotografi från cirka 1930 i farmors gamla album. Föll så pladask för det att det numera hänger i storlek 50×70cm i tamburen.
  6. Hem som ger en längtan18 maj
    Vi skulle snart gå på lägenhetsvisning och mycket av min tid gick åt att fantisera om inredning. Här sammanställde jag några pinnade bilder och jag är nöjd med inlägget för att det blev både snyggt och hjälpte mig reda ut vad det är som jag gillar.
  7. Punkt-5-inism4 maj
    Fem punkter om feminism. Sådant jag hade tänkt på, bara, och jag gillade upplägget. (Även om jag, som vanligt, gärna hade kunnat vara mer koncis. Men det kunde jag ju säga om varje inlägg någonsin.)
  8. Ja, låt oss tala om guldkort14 april
    Var förbannad på nån skitkommentar på en artikel om att Finland utvisar en sjubarnsfamilj. Ja, egentligen var jag ju arg på väldigt mycket i det sammanhanget, även fler kommentarer, men av dem tog liksom priset i sin jävla insiktslöshet.
  9. En förnyad brygd – 26 mars
    Ok, detta kanske inte kretsar kring min mage men nog fasen cirklar det kring min navel ändå, heh heh. Min blogg hade bytt namn från Häxbrygd som den hetat sen 2011, till Brygd, så jag gjorde en kvick tillbakablick. Och jag bara gillade den utvecklingen och det här är ju min favorithobby så jag var väldigt förtjust i det hela!

En ganska brokig blandning ändå, och märkligt skulle det ju annars vara. Fy (tjugohundra)sjutton vilket år det varit, i både negativ och positiv bemärkelse. Orkar inte bli mer sentimental än så just nu, så jag lämnar det som så och er med detta:

Gott nytt år!

dripp dropp

inspiration & kreation

nyabrygddroppar

Häromnatten fick min blogg igen en liten makeover. Det började med bilden ni ser ovanför, en remix på bloggens blomsterlogo som hängt med i ett par år. Ville ha något kraftigare än den förra versionen och sen när grafiken var fixad gick jag vidare till layouten. Sen glömde jag bort tiden tills det faktiskt blev morgon och båda mina ögonvitor bar följande dag en vacker nyans av grällt laxrosa. Det är lyckligtvis en look jag kommer undan med i och med att jag har en tioveckorsbebis! (Att hon hade absolut inget att göra med saken är irrelevant.)

Det finns ju faktiskt goda skäl till varför folk överlag verkar störa sig på bloggar där inläggen inte dyker upp i helhet på framsidan, utan så att man istället måste klicka sig vidare till var och ett för sig för att läsa dem — nämligen att det ÄR störande. Det inser jag fast jag sällan själv läser bloggar på det viset, istället klickar jag ju oftast på inläggslänkar på Facebook och Bloglovin’. Men jag skulle knappast ha upptäckt bloggarna jag följer via de sajterna om bloggarnas innehåll inte gick att skrolla igenom på sina framsidor. Så nä, det fick gå fetbort.

På tal om det så ska jag försöka ta itu med min länklista inom de närmsta dagarna. Förr i tiden i bloggarnas begynnelse och även när folk istället hade hemsidor istället så var sådana en absolut självklarhet och fortfarande känner jag mig lite egennyttig då jag inte har en i skick, som nu. Jag tror att den där gemenskapskänslan var mer närvarande då när inte alla var konstant uppkopplade och att blogga/ha hemsida var mer av ett aktivt val än vad det är i dag. Då på tiden så var ”att blogga” något som band en samman med andra, det var liksom något som lite kännetecknade ens personlighet och intressen. Nu säger det väldigt lite om en, att man bloggar. ”Jaha, om vad?” är följdfrågan som ingen ställde förr. I alla fall, det hörde liksom till att med små medel som att hålla koll på länklistan understöda ”the sense of community” då, att vara En God Granne, som att vi faktiskt var ett litet samhälle.

Annat som var vanligt på den gamla goda hemsidetiden var webbringar. Typ klubbar som man kunde gå med i och så satte man ett script på ens hemsida som visade någon (ofta ganska ful) grafik med ett fåtal länkar, typ till webbringens infosida men också till följande/föregående/slumpad hemsida i ringen. Saknar dem ibland. Hoppas både de och länklistor gör comeback år 2018. Som om det var 1998! Låter det inte som att det skulle ligga i tiden, va?

1998 då jag, för övrigt, såg ut så här:

1998_saengsjaelvis

Snygga bryn, Linnea. 😍

Annat som var inne 1998: Sarkasm!!

stoppa skvallerpressarna

inspiration & kreation

AF_sidhuvud

Kikar bara blixtsnabbt förbi för att dela nyheten att Alfred har startat en (ny) blogg som han gett namnet Alfrednativa fakta. Den kan ni gärna besöka! Jag tyckte (liksom de flesta gör, antar jag?) att ett sådant bloggnamn lät som titeln på en måttligt vansinnig och sensationalistisk foliehattstidning, så då gjorde jag ett sidhuvud åt honom inspirerad av det och Daily Prophet-sidorna i Harry Potter-filmerna. Någon dag kan jag kanske avslöja vilket maniskt Hänt Extra-blaj artikeltexterna innehåller, eller så låter vi Alfred göra det. Vem vet! Ni får helt enkelt hålla utkik på bägge sajter.

sevendays.fi/alfred

en förnyad brygd

dokumentation & situation

brygdblock

Här har det hänt grejer mitt i natten. Inga jättestora, men tillräckligt för att det här stället ska kännas en gnutta nytt för mig igen och jag ska känna av den där vårliga förnyelsekänslan även här. Har gjort något jag tänkt på att göra en tid: Skippat häx-epitetet i mitt bloggnamn. Det som hindrat mig ifrån att göra det tidigare har varit att jag tyckt att Ä-bokstaven varit tveklöst och med hästlängder snyggast av alla blomstertbokstäver, med sina maffiga rödklövers-ä-prickar. Men kill your darlings va!

Min blogg fick namnet Häxbrygd år 2011 och mycket har hänt sedan dess. En av de grejerna var t.ex. att min expojkvän sedan flera år tidigare släppte en framgångsrik humppametallåt som bar samma namn som min blogg, och tja, det var väl kul men lite halvmärkligt att veta att folk som googlar efter min blogg istället hittar mitt ex. Nu kommer de istället att hitta ölsorter, förmodar jag. Mer än så har förstås hänt men det är svårt att precisera såhär bara.

Har förresten alltid misstänkt att den låten handlar om mig, eftersom jag också känner sångtextförfattaren. Låt mig presentera bevismaterial A, denna beskrivning ur textrad 2:

”en ilsken kärring i en kylig mörk grotta”

Vilket ju är typ precis hur mitt liv skulle sammanfattas av en lyriker som känner mig? Såatt… GANSKA transparent tycker jag.

Men åter till saken. En grynig tillbakablick för att få ett hum om tiden som gått då? Javisst!

haexbrygdlinnea_2011

2011 var mitt hår rekordlångt, blir förvånad själv när jag ser bilder. Minns inte så mycket av året, förutom att jag mådde uruselt under början av det och då var min blogg för stunden en fotoblogg eftersom jag inte klarade av att skriva mer än ett fåtal ord åt gången. Det gick sen om när ljuset återvände. När jag började skriva mer text igen skapade jag en ny blogg på ratata.fi som gick igenom ett par olika testtitlar (exempelvis Nulla dies sine Linnea, WUDDUP LATINNÖRDAR) tills jag landade på Häxbrygd som jag gillade p.g.a. 1) häxigt och 2) betyder ‘blandning’, min favoritgrej med bloggandet. Gillade också att det kändes starkt och reclaimigt (kallades ofta häxa då jag var yngre, och inte på ett smickrande sätt). Sedan något år tillbaka hade jag hängt mycket på ett forum där jag lärt mig mer om feminism och nu började jag att själv skriva om sånt på min blogg nu som då. I övrigt var bilder från året svåra att hitta eftersom de flesta bara finns sparade på en gammal hårddisk, alltså en som sitter fast i en stationär datalåda. Den ovanför tror jag inte att jag publicerat någonstans förut, så på det viset är den nästan splitterny!

haexbrygdlinnea_2012

2012 såg jag bistrare ut än jag var, som vanligt. Bilden ovanför togs mitt i natten, under spöktimmen, precis när vi sökte oss ut (#vampyrliv) och det var en av de varmaste och skönaste sommarnätterna jag kan minnas. Har använt den här bilden och andra tagna samtidigt mycket flitigt, och fortfarande är den en av mina favoriter. Min dygnsrytm blev under året mer och mer åt skogen tills att jag seriöst brukade sitta uppe hela natten tills att min sambo åkte till jobbet, och då gå och lägga mig och stiga upp när han kom hem. Whaaat. Inte konstigt att jag kände mig ganska meningslös. Inte direkt deprimerad eller särskilt olycklig, vad jag kan minnas, bara så jävla poänglös och överflödig. Lite sådär som att det går an helt bra, ända tills att du börjar tänka på det och då känner du blodet lämna huvudet och sen känner du paniksvetten tränga på i hårfästet. Men sen går det om och så går det bra igen att fortsätta likadant.

haexbrygdlinnea_2013

2013 hände grejer. Jag skrev ett inlägg som gjorde mig temporärt ökänd som en RASANDE FEMINIST i stora delar av Svenskfinland, jag klippte av mig håret och började jobba efter flera års arbetslöshet, jag upptäckte ljudböcker samt att jag hade möjlighet att lyssna på jobbet, jag fick vid något skede en identitets- och ålderskris och färgade håret lila som om jag var femton igen och dessutom en hipster, och vid slutet av året fyllde jag 30 och krisen som jag trodde att skulle bli megastor uteblev så gott som helt. Hade tydligen haft den tidigare. Egentligen tror jag att den pågått sen jag var cirka 27, tills att jag då var 29¾ ungefär. Flyttade också detta år min blogg att bo på blemma.net, som ej längre finns. Där fanns ett kollektivt bloggasin samt ett fåtal personliga bloggar, bl.a. Bff-Ellen.

haexbrygdlinnea_2014

2014 förde med sig förändringar, särskilt mot hösten och slutet av året. Jag började försiktigt och trevande tacka ja till sådana grejer som jag tidigare hade tackat nej till. Förhållandet jag var i tog slut efter fem år. Jag gick i samma veva och p.g.a. förkylning ner många kilo på en kort tid, men det var först efter att bilden ovanför togs (f.ö. av samma f.d., Jim), vilket var ohälsosamt men jag var i hemlighet ganska glad över det för jag hade också gått upp en del under året och trivdes inte alls med mig själv då en del byxor inte längre passade, och sånt. Började umgås mycket med Alfred. Minns att jag var aningen irriterad på att jag inte ännu kände mig redo att blogga om sånt, att berätta att jag träffat någon, et.c. Ville så gärna men kändes inte som rätt tidpunkt.

haexbrygdlinnea_2015

2015 bestod främst av mobilbilder men här är ett DSLR-undantag, på det viset rätt unik i sitt slag. Tyvärr var jag både trött, sjaskig och bakfull då den togs, men äppelblomstren bakom mammas och pappas hus var ju desto fräschare. Det här året flyttade jag också min blogg till min egna domän, d.v.s. hit till brygd.net. Kändes lite som att komma hem, hur klyschigt det än må låta. Har sedan -97 ungefär önskat mig en egen domän men aldrig haft någon som varit bara min förrän denna. (Blemma.net var förvisso min men den delade jag ju med andra, och det var fint på ett annat sätt.) Flyttade också på mig själv mot slutet av året, både Alfred och jag bytte bostäder till en gemensam.

haexbrygdlinnea_2016

2016 var ju så nyligen så jag tror jag avstår ifrån att försöka summera eller säga något beskrivande om det. Men ser ni på bilden? Märker ni att den kvinnan helt klart är mera Brygd än Häxbrygd? Lade ni märke till att år 2011 var helt tvärtom? Det var egentligen det jag ville komma till med den här återblicken. Så jodå, det var på tiden att titelbytet trädde i kraft! Helt uppenbart att det egentligen redan hänt, ju.