srijeda u dubrovniku

rekreation & civilisation

Oops. Detta inlägg hade jag påbörjat redan i september men aldrig gjort klart. Som så ofta i den här bloggen (och i mitt liv överlag) så får bättre sent än aldrig agera slogan. Så — tillbaka till resan jag gjorde med Jim i somras, till sista dagen i Dubrovnik, en onsdag i mitten av juli, och detta är alltså det sista inlägget i denna ytterst utdragna serie.

20140716_00120140716_00220140716_003

Dagen innan hade vi gått förbi ett ställe, Lady Pi-Pi, som vi då valde ut som nästa dags frukostställe. Väl där drack jag syrlig lemonade, starkt kaffe, och åt en omelett.

20140716_00420140716_005

Det var en varm morgon, hetaste dagen under resan, och eftersom restaurangen befann sig ganska högt uppe på en gata så var det inte lika kvavt där som längre ner mot centrum, och tack vare att den främst bestod av en uteservering uppe på ett tak så hade vi det riktigt behagligt där i skuggan av vinrankorna.

20140716_006

Ifall att nån tyckte att ”Lady Pi-Pi” lät lustigt mycket som Lady Pee-pee, men tänkte att det måste vara ett sammanträffande, så intygar väl bilden ovan er om att njäe, ett sammanträffande var det icke. Men damen var inte kissnödig just då när vi besökte henne.


Ack dessa smala trappgator i sten där nästan varje tillfälle för prunkande växtlighet tas väl i akt. Gillar.

20140716_009

Den här charmören höll jag på att missa! Han sov ovanpå en tunna och jag hade stannat där bredvid för att slänga något i en roskis en halvmeter ifrån. Jim frågade halvt chockerat och halvt finurligt om jag inte missade något. Gudars skymning, ja.

20140716_01020140716_011

Vi hade några timmar att fördriva innan vårt flyg skulle iväg och vi bestämde oss för att gå till akvariet, vilket var mindre än jag hade förväntat mig, men en del trevliga filurer fanns där ändå. Som dessa snäckliknande slöfockar här ovanför.

20140716_01220140716_01320140716_014

Bläckfisk, ålar (som nyss dragit ett torrt skämt), och musslor, bland annat.

20140716_01520140716_01620140716_01720140716_018

Flera fiskar, sjögurkor och krabbor fanns också att beskådas.

Gillar du katter? JAG MED.

Den här katten låg och chillade på en stol och då jag böjde mig ner för att hälsa på den så klättrade den direkt självmant och spontant över i min famn. SÅ SÖT. En gubbe kom just då ut genom en dörr och tittade på oss och fnissade lite så jag frågade om det var hans katt och han sa ja, det var det. Något genant men jag antar att gubben var van med att ”Topy” eller ”Tupi” eller hur det än kan stavas, som han sa att katten hette, tog väl till vara på möjligheten att gosa lite med alla som erbjöd hen den. Så, internet, möt Topy/Tupi. Kanske den kärvänligaste katten i Dubrovnik.

Vi hade gått ut till en av barerna ute på klippan bakom muren som går runt den gamla stan, och där var vattnet livligt trafikerat som vanligt.

Här gick vi av och an på jakt efter det naturhistoriska museet där vi tänkte att vi kunde fördriva ännu lite mer tid och förhoppningsvis svalka oss samtidigt. Det tog en bra stund innan vi till sist hittade museet men då kändes det så futtigt att vi likväl beslöt att skippa det.

Istället gick vi ner under bron till gamla stadsporten invid hamnen och där fanns en liten strandplätt med ekor och andra små båtar uppdragna på. Inte någon badstrand, så det var inga människor där. Svalt och stilla. Vi var mycket trötta den här dagen så det passade oss bra. Träffade på avstånd en skygg katt.

20140716_032

Bougainvilleaträd, dessa i den lilla parken invid stadsporten vid den gamla hamnen.

Vi gick till en restaurang på samma gata som vi bodde, det var kanske tredje eller fjärde gången vi var där och servitörerna bjöd på starkt kaffe och tornseglarna på flyguppvisning.

Här hade vi rört oss mot busshållplatsen där vi väntade under andra blomstrande träd på den (försenade) bussen som skulle ta oss till flygfältet. En vit katt med ett grönt och ett blått öga samt en svart svans dök upp. En sån lämplig färgkarta. Vitt, grönt och blått, med smala strimmor av skugga — precis som vyerna i Dubrovnik. Hvala, zbogom.

Annonser

utorak u dubrovniku

rekreation & civilisation

20140715_01220140715_01320140715_01420140715_015

Det känns som att detta Dubrovnik-projekt aldrig tar slut men nu har vi nått den nästsista dagen, tisdag, och jag har t.o.m. smällt ihop alla bilder i ett inlägg. Vi skulle besöka fortet strax utanför gamla stan, Fort Lovrijenac, och det visade sig ytterst krävande att trappa upp för alla tusen trappsteg. Det var hett, tung luft p.g.a. annalkande regn, och vi var stela i musklerna efter vandringen på Lokrum (som förresten skymtas i bakgrunden på bilden nere till vänster) dagen innan. Vi pausade på vägen.

20140715_01620140715_01720140715_018

Nedanför var folk som vanligt på väg ut och paddla. Annat folk chillade på piren. Och säkerligen någon åkte båt ute på böljan blå.

20140715_01920140715_020

Väl framme vid ingången fick vi veta att det kostade att gå in, samt att biljetterna till muren-kring-gamla-stan-vandringen vi gått nån dag innan också skulle släppa in oss här. Jim hade redan slängt sin biljett men jag hittade min i plånboken och biljettkontrollanten/-försäljaren tyckte att det var helt tillräckligt och släppte in oss båda på den utan extra kostnad. Snällt!

20140715_021

Den adriatiska pärlans röda hustak, bl.a. Var nog inte det jag ämnade ta bild på så den blev ju liksom ganska undermålig nu i.o.m. att jag tillskrev den den bildtexten men låt gå för denna gång.

20140715_02220140715_023

Typiskt turistande. Vi hade tänkt att vi skulle utforska stan lite där i området men det började regna en gnutta plus att batteriikonen i kameran började varna, så vi begav oss istället hemåt och ut sen igen då batteriet var laddat men kom oss aldrig utanför vår vanliga zon. Vi var verkligen helt slutkörda.

20140715_02420140715_02520140715_02620140715_027

Var det nån som ville se flera bilder på vindlande lummiga trappande gator? You got it, dude! Observera att bilden nere till vänster föreställer någons egna privata uteplats. Ack, avundsjukan.

20140715_02820140715_029

Där uppe på trappan tog ett par personer en siesta, och någon tycktes också ha tagit en vinsiesta på samma ställe nångång.

20140715_03020140715_031

Vi trappade neråt igen och jag gick snabbare än Jim som även han förevigade vyn. Råkade på en skygg katt som satt invid ett hus med en vild och fullständigt övervuxen trädgård.

20140715_03220140715_033

Här hade vi letat upp ena trädgården under bron vid ena porten. Det tog förresten emot både i smärta och stelhet att sätta sig ner på den där bänken, sådan var min träningsvärk.

20140715_03420140715_035

En hund sprang glatt förbi, såklart ner till den lilla strandremsan för att ta sig ett bad. En kvinna kom också förbi och hade en massa gatukatter strykande kring hälarna. Hon gav dem mat! Min hjälte.

20140715_03620140715_037

Råkade på stora snäckor. (Det korrekta namnet på sniglar med hus!) Ooh:ade över grönskan och blomstret i kontrast med alla stenblock som tillsammans gör större stenblock.

20140715_03820140715_039

En mätt katt är en nöjd katt.

20140715_04020140715_041

Överexponerad & överposerad.

20140715_042

En hamnbuse.

Den här kvällen hade vi bokat bord på en vegetarisk restaurang, Nishta, så populär att bokning alltså behövdes för att säkert få plats — i synnerhet om en vill sitta utomhus, vilket en gör. Ordet Nishta betyder bokstavligen ”ingenting” och detta namnval lär det ha blivit lite som en blinkning åt kroaterna, eftersom att de (generalisering) anser att en måltid inte är komplett utan kött eller fisk, och då är det som att äta ingenting att äta vegetariskt. Eller så fick vi i alla fall det förklarat för oss. Jag tog ratatouille. Den smakade inte ingenting, tvärtom smakade den mycket smarrigt. Rekommenderas!

ponedjeljak u dubrovniku

rekreation & civilisation

Befinner mig i ett massproduktivt läge just nu och det känns nästan lite fånigt att detta är tredje inlägget för idag, menmen. Har en relativt tunn hög nattbilder som jag ännu tänkte posta för att ha det gjort.

20140714_051

HEJ. Alltså, tillbaka i Dubrovnik på måndagskvällen för ungefär en månad sen, efter att vi vandrat på den där ön där utanför hela dagen, googlade vi fram en plånboksvänlig restaurang med vegetariska alternativ. Vi bestämde oss för Spaghetteria Toni, där vi åt smarrig garganelli med spenat, vitlök, feta och massa parmesan.

20140714_05220140714_053

Slirp slirp. Drack ett (1!) glas vin och blev tydligt salongsberusad. Så kan det gå (?).

20140715_00120140715_002

Då maten var uppäten och vinet uppdrucket gick vi utanför portarna runt den gamla stan och hittade en supersöt katt.

20140715_00320140715_00420140715_005

Hittade också massor med blommande träd och någon slags Ferdinandvarelse och såna där perfekt slitna miljöer som jag megagillar. Hade stora problem med vitbalansen, suck. Försökte ställa om den men fick det inte bättre än såhär just då.

20140715_00620140715_007

Två fort nattetid.

20140715_00820140715_009

Genom gamla stan-portarna strömmade folk ut och in.

20140715_01020140715_011

Och till sist, tillbaka på vår gata utanför vår dörr. Vet att ni sett exakt dessa vyer förut men — ha-ha! — inte i mörker! ᕕ(ᐛ)ᕗ

ponedjeljak na lokrum ²

rekreation & civilisation

20140714_023

Vi fortsätter förstås där vi (jag) slutade, på Lokrum, där vi vandrade omkring utan egentligt mål.

20140714_02420140714_02520140714_02620140714_027

Men då vi vandrade mållöst omkring så höll vi oss ändå ute mot ena änden av ön eftersom vi hade idéer om att ta oss ett dopp. På bilderna ovanför sitter några människor på klipporna, vi tror att de antagligen paddlat dit. Fanns också en del snorklare i vattnet.

20140714_028

Nån slags anemon eller något? Jag vet inte, men de här röda sakerna fanns lite här och där i sprickor i klipporna.

20140714_030

Vi hade klättrat ner för klipporna mot havet och bytt om till våra simkläder men ut och simma vågade vi oss inte. Vågorna slog in mot klipporna med en sån kraft att vi båda mesade ur, så vi badade aldrig riktigt utan betedde oss istället mer som slamkrypare, satt på stenarna och lät vågorna skölja över oss.

20140714_03120140714_032

Efter vårt nästan-dopp kom vi till nån slags park där det fanns många solbadande människor samt påfåglar som gick omkring och letade matrester att picka i sig.

20140714_03320140714_03420140714_035

Titt som tätt hördes ett konstigt ropande läte över ön och till sist beslöt jag att följa det för att ta reda på varifrån det kom. Hade inte förväntat mig att se en påfågel uppe i ett träd och ännu mindre strax därpå se den flyga iväg. Gick från absurt till majestätiskt väldigt snabbt.

20140714_03620140714_037

Stenbänk där vi åt varsin nektarin innan vi traskade vidare. Valde på flit de stigar som låg i skugga.

20140714_03820140714_039

Jag hörde plötsligt ett prassel ifrån skogsdungen och fick till min stora förtjusning syn på en sköldpadda, så jag sprangtossade förstås dit på så lätta och ljudlösa steg som möjligt för att inte skrämma ihjäl den men ändå hinna få nån bild på den. Nåjo, helt obesvärat lät den mig komma mycket nära och då jag tagit ett par bilder så svänger den sig om, tittar på mig, och kommer sen gående rakt emot mig! Ångrar så djupt att jag inte hade ett salladsblad eller nån gurkskiva i fickan. Och att vi nyss ätit upp de sista nektarinerna.

20140714_040
20140714_041

Andra djur vi hittade var t.ex. kaniner. Den ena hade en mycket skön stil. Lojt utsträckt på mage knaprade den i sig det som fanns inom räckhåll. Kunde relatera.

20140714_042

En påfåglis ut på promenad.

20140714_04320140714_044

Alltså jag vet inte men jag tycker att denna diptyk känns som ett hus & hem-reportage. I Lokrums gamla kloster har stilige Herr Påfågel inrett sitt rede, men sommarkvällarna tillbringar han helst utomhus i sin välansade trädgård.

20140714_04520140714_046

#ARG. Fast inte alls. Denna min känns helt neutral för mig. 😡 Vi hade satt oss i caféet för varsin stark dos koffein och varsin smörgås, och ryggsäckens och hattarnas placering i regissörsstolen samt färgskalan på det hela var så oerhört stillebenskt att det skrek efter ett förevigande.

20140714_04720140714_04820140714_049

Då vi ätit klart och betalat notan tyckte vi det var dags att ge oss av in mot fastlandet igen så vi sökte oss mot piren. Sa hejdå åt påfåglarna. Adjö påfåglar.

20140714_050

Adjö Lokrum.

ponedjeljak na lokrum ¹

rekreation & civilisation

20140714_001

Om jag (läs: Google Translate) inte är helt ute och seglar så borde den där rubriken betyda ”måndag på Lokrum”, och Lokrum är en ö belägen strax utanför Dubrovnik, bara 600 meter bort. Båtar går med en halvtimmes intervaller från morgon till kväll från gamla hamnen, tur-retur-biljetter köps ute på kajen och om jag inte minns helt fel kostade de 70 Kuna (~9,20€) per person, och själva båtfärden tog endast 10-15 minuter. På morgonen pratade jag lite med en av tjejerna som vi hyrde lägenhet av och berättade att vi funderade på Lokrum och hon sa att det var helt rätt dag att åka ut. Inte bara skulle ett kryssningsfartyg anlända till stan och dumpa av tretusen dagsturister, utan det skulle också regna i stan (men ej på Lokrum), plus att det aldrig blir trångt på ön, tillade hon. Så om ni någon gång befinner er i Dubrovnik och vill fly undan folkmassan för dagen så är Lokrum ett lättillgängligt och naturskönt tips. Innan vi tog båten dit köpte vi lite frukt och bakverk att picknicka på där, men det finns nån kiosk och café/restaurang där också så svälter gör en inte även utan luffarknyte. Hela ön är förresten ett naturreservat, och därför är en del saker förbjudna där, t.ex. att tälta eller göra upp eld, eller ens tända en cigarett (förutom på caféet).

20140714_00220140714_003

Ön är bl.a. känd för påfåglarna som går fritt där. De importerades från Kanarieöarna för ungefär 150 år sedan och tycks må bra där.

20140714_00420140714_00520140714_00620140714_007

Förutom vuxna påfåglar fanns också PÅFÅGELUNGAR där. (!!) Är så jädrans nöjd över att vi råkade besöka just den tiden då minifåglar irrade kring sina mödrars ben.

20140714_00820140714_009

Där står resterna av ett benediktinskt kloster och sen jag, en nästan lika sliten uppenbarelse i skrynkliga kläder och tvivelartad hållning. Observera dock den imponerade kaktusen bakom!

20140714_01020140714_01120140714_012

Vi hittade flera imponerande kaktusar, en del av dem stod i blom. Och i blommorna rymdes t.ex. stora skalbaggar hur bra som helst.

20140714_013

Lite här och där fanns kartor över vad som fanns på ön, och vi fick syn på nånting som hette typ ”Path to paradise” och tänkte att jamen det låter ju gemytligt och skönt. Jag är inte ännu helt säker på att det faktiskt var den vi hittade för alltså skön var den inte. Faktum är att det var inget paradisiskt med den över huvud taget, snarare det motsatta. Helvetisk. Den var en brant och lång uppförsbacke med ojämna stenar som var svåra att gå på och vi konstaterade att kanske A) hen som döpt ”paradisstigen” var en sardonisk lustigkurre, eller B) stigen kommer ha livet av oss och förhoppningsvis, tummarna hållna, så leder den oss till paradiset på så vis. På bilden ovanför hade vi kommit oss ungefär ⅔ av den. Vi kämpade vidare, även om jag ibland var osäker på varför. Pur envishet, antar jag.

20140714_014

Högst uppe på kullen/berget på 96 meter så stod ett fort, Fort Royal Castle. Svalkande skugga var välkomnad.

20140714_01520140714_01620140714_017

Utsikten därifrån ska en väl inte heller klaga på, men det var så gassande hett där uppe att det var svårt att insupa miljön ordentligt. På bilden överst så ser ni alltså själva stadskärnan i Dubrovnik, den gamla stan.

20140714_018

En färgsprakande fjäril. Minns att jag blev mycket törstig och snål på typ limejuice då jag såg den.

20140714_01920140714_020

Då vi trappade ner på andra sidan av fortet hittade vi en liten damm med breda stenkanter där vi beslöt oss för att fylla på våra energilager. (Med nektariner, salta pinnar och croissanter fyllda med persikosylt.) I dammen bodde massor av små fiskar samt en stor en som vi bara skymtade ibland under ytan.

20140714_02120140714_022

Och avslutningsvis, för detta inlägg: Även fiskarna fick lite mat i sina magar. Lät dem mumsa i sig nektarinrester från kärnan och själv fick jag således en massa fiskpussar. De verkade gillade det! Hoppas vitaminerna gjorde dem gott.

nedjelja u dubrovniku ²

rekreation & civilisation

20140713_03820140713_04120140713_04220140713_037

Tillbaka till Dubrovnik för ett par veckor sen — här höll vi fortfarande på med vår vandring upp på murarna som omringar den gamla stan.

20140713_03920140713_040

… Även om vi var mitt i en liten paus just här.

20140713_043

Sen gick Jim vidare och jag släntrade efter. (Till den eventuella GoT-nörden kan jag berätta att detta var en inspelningsplats för House of the Undying som Daenerys besökte nångång. Vad det ens betyder och vad som hände där har jag dessvärre inte den blekaste aning om.)

20140713_04420140713_045

Här hade vi cirka tio meter kvar tills vi gått varvet runt och vi chillade där en stund innan vi trappade ner igen för de branta trapporna.

20140713_04620140713_047

Utanför Konzum, en liten affär, dreglade lejon vatten i en fontän. Sen fortsatte trappandet. Har sjukt många bilder på trappor från den här resan och jag menar verkligen sjukt många. Men de var liksom överallt och var alltid fina så det var svårt att motstå förevigandet.

20140713_04820140713_04920140713_050

Vi funderade på var stranden närmast gamla stan egentligen låg så vi gick ut genom porten bredvid den gamla hamnen, men fattade inte var sandstranden var. Istället hittade vi klippor som vågorna kastade sig mot och vi plaskade med fötterna i vattnet där en stund innan vi gick tillbaka in mot stan.

20140713_05120140713_052

På kvällarna ställde sig vakter vid ingångarna i muren, de marscherade dit ledda av en trumslagare. Av en händelse befann vi oss precis vid porten då de anlände den här dagen.

20140713_05320140713_05420140713_05520140713_05620140713_057

Under vår murvandring hade vi sett nån typ av bar där nere på klippsatserna utanför murarna mot vattnet, och vi strövade omkring en stund medan vi letade det stället och råkade bl.a. på en katt med ovanlig päls. Väl framme vid baren (vi hittade den!) fanns tassavtryck i betongen.

20140713_05820140713_059

Ingången till baren, fanns en skylt som det stod ”COLD DRINKS” på utanför, och sen Jim på ett annat ställe där vi åt middag den kvällen, Konobo Moskar, som vi valde för att de skyltade tydligt med att de hade vegetariska alternativ. (Hurra!)

20140713_060

Vår middag avslutades med en oväntad serenad!

20140713_06120140713_062

Och vår turistande kväll avslutades med en promenad ner till hamnen och månen.

nedjelja u dubrovniku ¹

rekreation & civilisation

20140713_00120140713_00220140713_00320140713_004

På söndag (nedjelja) morgon var det blött och halvmulet på vår trappgata, men det var absolut inte kallt för det. Det regnade ett fåtal gånger under vår resa men regnskurarna var så korta och oftast lätta att de absolut inte störde. Tvärtom så uppskattade jag dem.

20140713_00520140713_006

Andra trappor, och här hade solen kommit fram.

20140713_007

Efter att vi på närmsta servering druckit välbehövligt morgonkaffe (jag hade huvudvärk och klantigt nog både glömt att packa Treo samt handla snabbkaffe kvällen innan) och ätit morgonmål (nåjo, ”morgonmål”, jag åt en croissant med chokladfyllning och drack persikojuice till, utöver två koppar starkt kaffe), fortsatte vi med projekt Turistpoängsplockning. Denna gång var det att traska längs toppen av den två kilometer långa muren kring gamla stan som stod på agendat, priset för detta låg på 100 Kuna (~13€) så helt billigt var det inte med tanke på att endast vandring ingick i denna summa, men nog värt det. Vid ingången/uppgången hade vi t.ex. bra utsikt över Fort Lovrijenac, beläget en bit utanför gamla stan. Gick att gå in där med samma biljetter som till murvandringen, fick vi veta ett par dagar senare.

20140713_00820140713_009

Fågelperspektiv i dubbel bemärkelse. På den övre bilden är Veliko Oniofrijeva-fontänen och på den undre bron till Gradska vrata Pile, d.v.s. Pile-porten som leder in till gamla stan.

20140713_01020140713_01120140713_01220140713_01320140713_014

Vi var kanske inte helt smarta med att gå upp på murarna mitt på dagen, folk brukar rekommendera att en går endera på morgonen eller senare på kvällen i.o.m. att det blir så gassigt där uppe, men det fanns små runda och häpnadsväckande svala byggnader med tak och gluggar i en del hörn som det gick att smita in i om hettan blev för mycket.

20140713_01520140713_016

Observera att detta är två stående bilder som nästan passar ihop, helt av en händelse blev det så. En extra utbyggnad har ändå fortet fått.

20140713_017

Härlig färg på havet. (Och ute på den där piren hade tydligen nån scen i Game of Thrones filmats.)

20140713_01820140713_01920140713_02020140713_02120140713_022

Vi hittade ett solskydd utav vinrankor och passade på att pusta ut lite där. Så härligt. Varför gör vi inte sådana i Finland? Men kanske med humle då eller någon annan växt som klarar sig bra i vårt klimat.

20140713_02320140713_02420140713_02520140713_02620140713_02720140713_02820140713_02920140713_03020140713_03120140713_03320140713_03420140713_03520140713_036

Kände att beskrivningar började bli lite överflödiga eftersom de alla skulle gå i stil med ”vyer från muren”, så här kom de alla i en klump då. Så: Vyer från muren. Vi hade inte ännu gått runt hela muren men den sista biten följer i nästa inlägg.

subota u dubrovniku ²

rekreation & civilisation

20140712_02220140712_023

Lördagskväll och vi höll på att trappa ner för en av de många smala gatorna till huvudgatan Stradun. Efter att jag tagit dessa bilder berättade Jim att en man hade stannat och tittat på mig då jag fotat ner för trappstegen och sen hade han också plockat fram kameran och börjat ta bilder ner för trappstegen, han gick sen en bit framför oss och släntrade alltid några trappsteg efter sitt sällskap och tog bilder av henne. (Absolut inte någon unik idé även för min del, förstås.) Det var mycket sånt på gång här i stan, märkte otaliga gånger att efter att jag tagit nån bild nånstans tog en annan turist över mitt ställe. Gjorde sen samma sak själv också några gånger och det är lite lustigt att tänka att nånstans på internet simmar antagligen alla de här tvillingbilderna omkring.

20140712_02420140712_025

Huvudgatan i gamla stan. Den där hunden såg vi ett flertal gånger, vet inte om den var herrelös eller ej men vänlig och glad verkade den oavsett.

20140712_02620140712_027

Arkitekturdetaljer, den nedre bilden på Veliko Oniofrijeva fontana. Den byggdes för nästan sexhundra år sedan och har allt som allt sexton olika stenmonster på sig.

20140712_028

Var av och an mycket sugen på att köpa ett traditionellt kroatiskt smycke men gjorde det sen aldrig eftersom jag är en nöt och nu ångrar jag mig. Dumt.

20140712_029

Duvor. Fanns också sjukt många tornseglare, men knappt några måsar alls vilket jag tyckte verkade märkligt med tanke på att stan är belägen precis invid havet.

20140712_03020140712_03120140712_032

Vyer uppifrån Ruđera Boškovićas… fält? Kanske plats? Eller hur det ska översättas. Ett slags platåliknande område uppför en trappa.

20140712_033

Rektorspalatset, Knežev dvor, där var Tysklands förbundskansler Angela Merkel på besök med Kroatiens president Ivo Josipović nån dag senare. (Säkerhetsvakter överallt i hela stan den dan.)

20140712_03420140712_035

Vi tillbringade kvällen med att strosa omkring på motsatt sida av stan från där vi bodde, d.v.s. längre ifrån berget, och det tycktes finnas många bostäder bebodda av ortsbor där. Det var ett ganska lugnt område och alltså en bit bort från det tätaste turiststråket och t.ex. såhär kunde det se ut där.

subota u dubrovniku ¹

rekreation & civilisation

Som tidigare nämnt så har jag massor (och åter massor) av bilder att gå igenom och för att inte överanstränga mig så tänkte jag att jag tar en dag i taget, och för att inte åstadkomma evighetslånga inlägg så får jag visst nog också så lov att dela upp varje dag i kortare delar. Kan finnas risk för att det blir en del upprepningar av liknande bilder nu som då på det här sättet, men det får väl helt enkelt bara vara så då. ¯_(ツ)_/¯

20140712_001 20140712_002

Vi börjar alltså med lördagen (subota) i Dubrovnik, också känd som dag ett, och då gick planet ner för landning ungefär kring middag. Tyckte det var ganska mysigt att kika ner på bergsryggar och stundom små samhällen med krokiga vägar och snirkliga bäckar trasslade igenom dem. Flög nästan över gamla stan, och det är alltså vad som syns på den andra bilden. Hade tur med fönsterplats på flyget dit… och kallar det ”tur” eftersom vi hade otur med flyget överlag, även tillbakaresan, och har varit jävligt sur på pissdåliga Norwegian Air som vi nu flög med för första och (förmodligen) sista gången, men det känns idag väldigt dumt att klaga på saker som betalda men försvunna platsbokningar och felaktig information när det händer så ofantligt många gånger hemskare saker med andra plan här i världen. Kände själv som att magen föll ner i en lång, låg luftgrop då jag hörde om det nedskjutna Malaysian Airlines-planet. (Menar det inte på ett ordvitsigt sätt alls, utan bara ett bedrövligt. Det var den där fallande känslan som infann sig där.) Så ofattbart hemskt och skrämmande och tragiskt.

20140712_003 20140712_004

Efter att vi åkt buss in till stan och klivit av strax utanför portarna till den gamla stan och tillbringat viss tid med att stå där och se förbryllade ut, så fattade vi att vi fortfarande befann oss utanför muren som omringar den gamla delen, och då vi väl tog oss innanför denna så gick det ganska lätt att hitta rätt. Vi skulle upp för många trappor som flera gånger höll på att ta kål på oss, men ahh så trevligt det var då en väl kommit dit upp. Folk har fattat det här med grönska i den staden, huvudgatan består mest bara av sten och himmel men i de smala gatorna är det lummigt tack vare stora krukor på trappstegen och balkongerna.

20140712_005 20140712_006

Då vi checkat in i vår lilla enrumslägenhet tog vi en powernap eftersom vi stigit upp mitt i natten för att hinna till flyget, och som en lagom lätt start på turistandet bestämde vi oss för att åka i linbanan upp till berget Srđ, beläget bakom gamla stan och utrustat med bl.a. utkiksplats och cafée och, som vi sedan fick veta, ett krigsmuseum. På bilden ovanför är ön Lokrum, den åkte vi också ut till en annan dag, och nere till höger skymtas den gamla stadens hamn.

20140712_007

Ett stycke Jim (som roade sig med att ta bilder på mig med ett stort kors på huvudet/i bakgrunden, samt då jag fotade tistlar, spanade utsikt, et cetera).

20140712_008 20140712_009

Uppe på berget fanns stora insekter. Den första, som var en högljudd sak, var ungefär lika lång som en tändsticksask. (Antagligen en Ephippiger discoidalis, en slags vårtbitare.) Gräshoppan ett par centimetrar längre.

20140712_010

Där fanns också fina tistlar samt mängder av lavendel men jag glömde helt att ta bild på dem. Hela bergstoppen doftade av dem.

20140712_011

Från bergstoppen på 415 meter över havet var det förstås bra utsikt över den gamla stan.

20140712_012 20140712_013

Vi hittade gamla gamla trappor uppe på berget.

20140712_014

Samt nyare, eller åtminstone med nyare räcken.

20140712_015

Är blek och rosa. Blir extra mycket grisrosa då jag har varmt, tror det är mitt finskaste drag.

20140712_016

Solen höll så småningom på att gå ner, klockan var här halv nio.

20140712_017 20140712_018

Vi gick till restaurangen på berget och beställde varsin BBC, d.v.s. en milkshakeartad drink med smak av Bailey’s, banan, kokos, ananas och grädde. (Recept på Bailey’s Banana Colada hittas t.ex. här.) Det är antagligen därför jag ser så maniskt nöjd ut.

20140712_019 20140712_020

Sen åkte vi ner igen och det var alltså i en sån där orange låda vi åkte. Priset för linbanan tur och retur låg på 100 Kuna (cirka 13€), men det är också möjligt att köra bil eller vandra. Såg förresten en del getter halvvägs upp på berget. Kunde ha varit trevligt att vandra vägen ner i alla fall och få se dem på lite närmare håll, men vi var för trötta för att ens överväga den saken då vi köpte biljetter.

20140712_021

Här hade vi klivit av linbanan och promenerat ett kvarter ner till muren som vi skulle innanför. Fortsätter på insidan av den i nästa inlägg!

trillingblom

rekreation & civilisation

20140717_bougainvillea

Vi kom hem i morse, sov några timmar, och nu sitter jag här och dricker samma snabbkaffe som vi tog till vana att dricka varje morgon ute på trappan utanför vår dörr på gatan Zudioska. Har skannat några blommor jag plockade från marken i Dubrovnik, överallt fanns där blomstrande träd, främst i nyanser från purpur till fuchsia till cerise. Blommorna på bilden ovanför har jag googlat fram att tillhör trädarten bougainvillea, d.v.s. trillingblomssläktet. Sådana kommer säkerligen dyka upp igen (men mer i helhet) på andra bilder! Har massor att gå igenom.