what’s in a name

familj & fä
20171023_blenda

En självklar Blenda Mo.

Namn! Namn är alltid kul. I frågestunden damp ett par frågor om bebisens namn in, så jag klumpar ihop dem till ett inlägg. En del vänner och bekanta har också utanför frågestunden undrat varifrån det kommer, hur vi tänkte kring det, så jag tar och svamlar lite fritt också.

LinnJag som är namngalen undrar förstås om Blenda ska få initialerna BB, eller om hon ska ha ditt efternamn?
MM: Hur kom det sig att namnen blev just Blenda?
Monica: Har eller får Blenda ett andranamn?

Blendas initialer blir BP, så alltså mitt efternamn, Portin. Ingen egentlig orsak förutom att det bara var något vi bestämde rätt tidigt — Alfred tycker att det är finare med efternamn som inte betyder något (?!) och jag gillar förutsägbart nog att det blir en matriarkal linje när det är moderns namn som används. Hade endera av våra släktnamn varit mycket ovanligt så hade vi nog valt det.

Andranamnet är Mo. (Så med det blir initialerna BMP, en liten bitmap. 🤓) En del har frågat om hela namnet Blenda Mo är tilltalsnamn, vilket jag antar att betyder vi lyckades med att hitta en kombination av för- & mellannamn som klingar bra tillsammans, hehe. Trevligt!

Så varför just de namnen då? Ursprungligen sökte jag en massa blomsterrelaterade namn, eftersom jag alltid själv gillat att dela namn med en blomma och har haft nån slags fix idé om att förlänga den linjen, eller vad jag ska säga. Vi gick igenom ett fåtal alternativ och ett av dem var nog vår klara favorit, men vartefter jag kände på det så började det kännas allt mindre passande. Svårt att förklara, men fick fel vibb, helt enkelt.

Jag har alltid gillat namnet Blenda men det hade ändå aldrig tagit sig in på min ”namnlista”. Redan i våras hade jag antecknat det, men det hade inte knipit förstaplatsen då ännu och jag hade inte ens nämnt det åt Alfred.

Men så snubblade jag över mina anteckningar igen en dag och plötsligt bara strålade det där namnet som dessutom ju var typ det bästa i världen, och jag var lite nervös när jag lade fram det som ett förslag eftersom att jag då redan hunnit bli så förtjust vid det. Alfred hade hämtat mig från jobbet och vi körde precis förbi trafikljusen då jag sa ungefär ”Jag har annars kommit på ett annat namn nu, och det är kanske lite konstigt, men… Blenda.”, och Alfred sa ”Jaa! Det tycker jag om”. Puh!

”Kvinnonamnet Blenda är ett gammalt svenskt namn. Namnet har en något oklar betydelse. En vanlig förklaring är att det skulle betyda den förbländande eller den bländande sköna men det har också föreslagits att det skulle kunna vara kopplat till sockennamnet Blädinge eller komma från det isländska ordet för listig.

En sägen berättar om kvinnan Blenda i Värend som lyckades besegra den danska fiendehären. Männen i Värend var på krigståg i Norge när danskarna anföll. Värends kvinnor bjöd in danskarna på gästabud och när dessa var berusade blev de nedstuckna och dödade. Som tack fick Värends kvinnor lika arvsrätt som männen.”
Svenska namn

Det jag själv gillar mest med det är nog att det är så starkt och samtidigt så mjukt, så klart och ändå så dunkelt.

Så låter det för mig, i alla fall.

Sen angående mellannamn var kanske främsta prioritet att ha något som passade fonetiskt med förnamnet. Ville gärna ha något kort och enstavigt och i princip försökte jag bara pussla ihop olika bokstäver när bitarna föll på plats med Mo.

”Moskog (kangasmetsä) och lundskog (lehtometsä) är de två huvudtyperna i den finländska skogstypslära som utvecklades av A.K. Cajander. Nästan all skog i Finland räknas som moskog.”
Wikipedia

Där förvandlades det (uteblivna) blomsterrelaterade snarare till något naturrelaterat, i.o.m. moskog och jordarten mo. Gillar också att tänka att det är en kortform av mosippa, vilket ju är en blomma. Sen lär också namnet ha samma etymologiska ursprung som mitt mellannamn, Maria.

Nu väntar vi bara på att magistraten ska godkänna det i sina register. Sen är det klappat och klart!

Annonser

vernal ekvinox

dagar & liv

20170320_vardagjamningsmorgon

När jag vaknade i morse informerade min telefon mig om att i dag inträffar vårdagjämningen. (I denna tidszon skedde detta kl 12:28.) Det här gjorde mig direkt på bra humör, gillar varje tydligt steg vi tar närmare våren. Tulpanerna på vardagsrumsbordet spridde plötsligt en känsla av adekvat rimlighet, mer än en av hoppfull vanföreställning. Våren är en sån lättnadens suck ifrån vinterns mörker, för att inte nämna allt praktiskt strul som följer med snön och kölden. Det är så mycket svårare att leva ostört och bekymmersfritt med sådant. Påverkas alltid av det, fast främst av mörkret. Det blir tungt. Men från och med i dag blir dagarna här på norra halvklotet längre än på södra halvklotet (beklagar, söderbor) och ljuset i tunneln strålar.

Det är faktiskt också som att någonting har vänt, eller håller på att vända, inombords. Har mer ork och känner mig mindre ömklig. Ska gå till biblioteket efter jobbet och leta reda på en hög med häxlitteratur, tänkte jag. Så håll utkik på Kulturvis i kväll, om ni är intresserade av att ta del av svammel om sådant. Det är ärligt talat förbluffande att det plötsligt inte känns som en total omöjlighet att tänka sig att orka 1) gå annanstans än raka vägen hem efter jobbet och 2) väl där hemma faktiskt åstadkomma annat än en kudd- och filthög i soffan. Det är i princip nytt för i år. Den typen av tankar har tills nu varit totalbefängda och det närmsta jag har kommit sådana önskedrömmar har varit att hånskratta åt dem. Fast främst mentalt då, har förstås inte orkat röra på munnen. Fun times!!

Satt här och funderade på ordet ekvinox och insåg plötsligt att –nox såklart måste härstamma från ‘natt’ på latin, och att ekvi- rimligtvis borde åsyfta jämn eller lika, d.v.s. samma ordursprung som vi hittar i engelskans equality. Har aldrig tänkt på det förut. Passande att det inträffade dagen efter att vi flaggat för Minna Canth och jämställdhet här i Finland. Glad vårlig jämlik natt på er!

bebisodling & människokultur

synpunkt & reflektion

Angående rubriken så nej, jag odlar inte personligen någon bebis. Men jag har däremot kultiverat fram en krönika igen — Välkommen till rollspelet, baby. Det var en ovanligare upplevelse det här författandet i.o.m. att det började från en text som jag för varje genomläsning insåg mer och mer att jag faktiskt avskydde. Har varit så förbannat missnöjd med den. Sen började jag att ansa den ordentligt och ympade flera grenar tills jag blev mer och mer okej med den och till sist nöjd. Skönt att det kan gå den vägen också, även om jag är säker på att jag även denna gång — som alla andra gånger en av mina krönikor blivit publicerad alltså — skulle hitta flera saker som jag önskar att jag hade formulerat annorlunda om jag läste igenom den igen.

Tilläggstrivia: Ordet ”kultur” kommer från latinets cultura som betyder ungefär ‘bearbetning’, ‘odling’ och ‘bildning’. Jämför t.ex. med baktieriekultur (att föröka bakterier i ett laboratorium), agrikultur (jordbruk) eller hortikultur (läran om trädgårdsodling). Sånt gör mig mycket glad, när ords ursprung och mening och innebörd passar så bra överens, även när vi oftast tänker mera abstrakt då vi talar om ”kultur” idag. Men fasiken om jag inte är övertygad om att människans kultur är precis det vad det är, människokultur.

skönt blomster vissnar snart

dagar & liv

Kanske posta en hop med stillsamma skymningsbilder på diverse blomster för att jämna ut saker och ting här lite? Don’t mind if I do!

20130620_pion

Här har vi då en pion, paeonia, döpt efter den grekiska guden av medicin och helande, Paion. Han var lärling till Asklepios, läkekonstens gud, som blev avundsjuk på Paion och skulle väl ha livet av honom eller något annat typiskt gudigt. Zeus räddade dock Paion genom att förvandla honom till en pion. Och nu växer han i mammas rabatt, tänk!

20130620_lupin_00120130620_lupin_002

En lupin, lupinus, som faktiskt är en ärtväxt. Ni som känner till Harry Potter-karaktärerna (d.v.s. typ hela universum) är också bekant med Remus Lupin, varvulven. Är ni även bekanta med J.K. Rowlings hjärna så vet ni kanske att hon ofta väljer namn som kan anknytas till karaktärerna, och så är även fallet denna gång. Blomnamnet ”lupin” härstammar från latinska ordet lupinus som betyder ungefär ”av eller tillhörande en varg”, och gavs för att det ansågs att blomman ödelägger landet där den växer. Det latinska namnet för varg är canis lupinus, varghund. Det engelska ordet lupine betyder självklart varglik, vargartad, et.c., eller utsvulten. Om frökapslarnas ärter sas det att de var endast lämpliga att inmundigas av vargar. På tyska kallas ibland lupiner för Wolfsbohne, bokstavligen ”vargböna”.

20130620_hallon

Hallon, tillhörande släktet rubus, vilket antagligen innehåller alla bubbliga bär du kan komma på. Det här tar jag rakt från Wikipedia: ”Hallon som ett bärnamn har det vanliga suffixet -on, bildat till hall, närmast med tanke på den vid foten av en hall, häll förekommande ras­branten som en typisk växtplats för hallon.”

20130620_syren

Syren, syringa, som jag precis lärde mig att ska stavas utan accent. Om du är född mellan klockan elva och tolv på natten så har du kanske möjlighet att under samma tid på söndagar se spöken i blommande syrenbuskar. Själva namnet syringa härstammar från grekiskans syrinx som översätts till ihålig tub eller rör, vilket blommorna är i flera arter. På engelska heter blomman oftast lilac som ett direkt låneord från franskan, namnet på färgen lila. Det ordet kommer från arabiskans lilak (i sin tur från persiskans nilak), som betyder ”blåaktig”. Ännu längre bak från sanskrit, nila, vilket betyder mörkblå.

20130620_ros_00120130620_ros_00220130620_ros_00320130620_ros_004

Till sist en hel drös med rosor, släktet rosa, just denna är arten midsommarros och den blommade under precis den tiden som namnet antyder, jag tog de här bilderna (och de övriga) den 20:e juni. Midsommarrosen kallas också Finlands vita ros.

Alright, naturnörderiet och triviatöntandet är nu över för denna gång.