i alla sina dagar

rekreation & civilisation

20170610_puss

I går var vi bjudna på bröllopsfest. Miika och Annichen gifte sig i höstas och nu när sommaren äntligen anlänt blev det dags att fira detta ordentligt.

20170610_konfetti

Bland annat med konfetti, kolla kolla så fint!

20170610_linnea

Min förändrade varmluftsballongartade kroppshydda medförde en utmaning för garderoben. Till sist var det en klänning jag fått av Anna som räddade situationen, efter att jag höjt midjan med några stygn så att den befann sig under bysten istället. (Fast så svällde mina fotleder så att jag ändå såg ut som en stoppad korv, ja ja.)

20170610_haegg

Häggarna står i full blom häromkring och jag snubblade nyligen över en poetisk beskrivning av fenomenet i ett uppslagsverk. Citatet jämför häggens blomstring med en brudslöja och det känns verkligen precis rätt. Mycket passande!

”[…] och liksom genom ett trollslag står häggens svällande och doftande blomsterskrud färdig, frigjord från vinterknopparnas fängsel, ett mästerverk av naturens slösaktiga alstringskraft, ty ingen skönare brudslöja kan den unga Flora ikläda sig vid vårsolens möte.” – Bilder ur Nordens Flora, Carl Lindman

20170610_jimmaja

Många vänner till brudparet uppträdde, bland annat Jim och Maja som framförde en fin duett med denna låt.

20170610_miikaannichen

Senare dansade brudparet och jag hoppas de fortsätter dansa likadant genom livet, livet igenom. Med lätta fotsteg, lätta leenden och lätta hjärtan, och med en kärlek med tyngd i lyckan.

20170610_dans

Precis så här.

Annonser

party animal

opinion & reflektion

20161002_myra

Så som Myra ovanför har jag känt mig hela helgen, fast utan att hinna bete mig så. Istället har jag besökt två fester, båda roliga och mycket bra, men har varit så trött (och nykter) att jag inte kunnat känna mig som att jag är på rätt plats. Jag känner mig så trist när jag går nånstans och när jag är väl där inser jag att jag är stel och handlingsförlamad och i stort sett oförmögen att hitta saker att säga, men det finns inte riktigt mycket jag kunnat göra åt det. Tröttheten kom över mig lagom tills att arbetsveckan var över och energin räckte mer eller mindre till att jag skulle orka ta mig ut, men inte mycket mer. Kan inte skaka av mig den här känslan av missnöje över den saken, fast jag ändå har haft en bra helg och allt, men jag kunde ha varit mer där. Jag kunde ha varit en av de personerna som omfamnats och absorberats av den där uppsluppna stämningen, men istället har jag känt mig litet som ett främmande objekt. Någonting kantigt bland någonting mjukt. Emellanåt blir det bara så oerhört uppenbart att jag i grunden är introvert och att stora sammankomster därför är svårhanterliga för mig när energinivån redan är låg. Det känns som att jag på nåt vis missar festen, vet ni? Som att jag grips av FOMO fast jag är där.

Men nog om det. Mycket glad för att jag ändå kunde närvara vid konstnärlig verkstadsinvigning, finfin bröllopsfest, samt att jag och Johanna fick göra en liten roadtrip till Jeppis och tillbaka.

Ska försöka ägna merparten av denna söndag åt sedvanliga måsten och borden, d.v.s. städa. Det är kaotiskt här igen, och hur gärna jag än skulle vilja skylla detta på att vi för stunden har tre katter här (Esmeralda gästar oss igen), så är jag rädd att det likväl är jag som sprider kläder och kaffekoppar omkring mig. Äsch.

påskerad

rekreation & civilisation

20160326_thelmalouise_00120160326_thelmalouise_002

Blev inget påskhäxande i år heller, det var ju förvisso över tjugo år sen sist så inga överraskningar där, men att klä ut mig fick jag ändå en orsak till i.o.m. en maskerad på påsklördagen! (Tänker att påskerad borde bli en tradition.) Min kompis Karolina ställde till med fest där alla skulle klä ut sig till en karaktär ur en film eller tv-serie och Alfred och jag valde Thelma och Louise. Mia Wallace, Stone Cold Steve Austin, Million Dollar Baby-boxaren, Pretty Woman-fnasket m.fl. var också där! Trevligt tema, oändliga möjligheter, massor med skoj.

I övrigt har jag tappat bloggnistan ännu en tusende gång så jag ska försöka mig på korta rapporter utan krav på eftertanke eller poäng, och se vad som händer. Detta betyder alltså bland annat att jag får blogga utan att komma fram till något och/eller utan att försöka leda fram till någon slags fyndighetsaspirerande slutknorr. Såatt… adjö då.

kalas för en cool jord på 2016 snurr

rekreation & civilisation

20151231_001

20151231_002

Nästa gång jag är festvärdinna ska jag montera en kamera på axeln som tar en bild var femte minut. Då Alfred tog bilden på Jakob, Selma och mig var det ännu rätt lugnt här hemma men senare blev det liv i stugan. Merparten av kvällen yrde jag omkring och minglade med människor och det var suveränt roligt att så många kunde komma men nog började det till sist kännas något trist att alltid säga hejdå och inse att fan, vi har ju knappt alls hunnit prata, och känna sig skyldig över det. Skulle så gärna ha hunnit prata mer med allihopa! Räknade nyss att sammanlagt under kvällen var vi femtio personer här, så inte är det underligt att jag irrade omkring en hel del.

Hoppas, tror och tyckte själv att det blev en lyckad fest, förutom mot slutet av kvällen då tålamodet nådde sin ände gentemot en person varken jag eller Alfred träffat förut. Ursäkta mig men jag måste bara få ventilera detta en smula. Det är nu bara så här att är en gäst nånstans så tycker jag att det hör till att lite försöka uppföra sig. Att ta en vindruvsklase istället för att plocka åt sig några vindruvor för att sedan nonchalant slänga den på golvet över axeln, att ta en hatt som hänger på väggen för att senare ligga och brottas på den, att välta stolar, att gå och surt smälla i köksskåpen i jakt på ett glas då plastglas står framme, att sparka i dörren upprepade gånger för att en inte fattar att använda dörrhandtaget, att direkt bli defensiv och kaxig där jag säger att hej försök nu visa lite hänsyn och lägg av med att sparka i dörrar — och att dessutom göra allt detta som en total främling som 1) inte var inbjuden utan bara hakade på med någon, och 2) inte ens bemödar sig med att försöka presentera sig för de vars hem han är gäst i, det är inte okej och jag har inget intresse av att ha kvar en sådan person som gäst. Nää huhhuh. Det kändes lite som att vi bodde i nån slags ungdomsgård en tid och jag bara… det här är vårt hem i vilket vi har ordnat en privat fest för våra vänner och alla av oss är vuxna människor??? Hade jag missförstått den saken?

Meeeeen. Strunt samma. Kul hade jag ändå! Tog ett fåtal mobilbilder av uslig kvalitet, den första på Anna med sprakasticko (tomtebloss) strax efter tolvslaget och de andra senare då festen tunnats ut och jag hann sitta ner en stund. Detta innebar förstås att endast en bråkdel av gästerna förevigades. Som sagt, nästa gång en automatiserad kamera fäst på axeln.

20151231_00320151231_00420151231_00520151231_00620151231_00720151231_008

tillbakablickshalloween

rekreation & civilisation

Linnea_death

Olycksfågeln år 2010. Foto taget av Frank.

Jag har alltid varit förtjust i maskerader och utklädnader, samt fascinerad av det obskyra och det skrämmande. Halloween har jag därför förstås gillat så länge jag har vetat att något sådant existerat i vissa delar av världen. Var en av de som mycket gärna såg att traditionen spred sig till även vår del och ordnade min första Halloweenfest som fjortonåring år 1998, mycket försiktigt utklädd till älva (tror jag hade typ en tiara och ljusblå topp på mig?) men från och med det så blev det något av en tradition i mitt tonårskompisgäng att ställa till med fest den trettioförsta oktober till ära, och för varje år började vi också att mer och mer inkorporera begreppet maskerad i den årliga festen. Kan hända att jag faktiskt klätt ut mig varje år sen dess, sedan tonåren alltså.

Pinsammaste maskeradutstyrseln så här i efterhand är nån slags goth-playboybunny. Alltså jag önskar att jag skojade men nä, detta var tidigt 00-tal och det verkade som en helt okej idé att gå klädd som så. Visst fanns det en släng av självironi i det för jag tyckte nog mig befinna mig ganska långt ifrån bunnytypen både utseende- och personlighetsmässigt, men jag skulle ljuga om jag inte också medgav att det var för att det samtidigt kändes lite spännande att slut it up. Jag menar inte att det är något illa med det, men ändå. Ändå. Jag blir faktiskt lite frustrerad på mig själv för att jag i efterhand tycker det är skämmigt — ska jag inte vara mer progressiv än så? Nu då jag vet vad slut shaming och allt sånt är, begrepp som jag knappast ens hört talas om då? Det är väl kanske det som stör mig, att det VAR så himla omedvetet. Äh, får visst tänka mer på det här någon annan gång om jag orkar.

Mest typiska utstyrseln var en död sjuksyster i beige skjortklänning, komplett med massor av blodskvätt i såväl ansikte som på förkläde. Det blev stor efterfest hemma hos någon som negligerat att berätta att hens föräldrar också bodde där och var hemma, och föga förvånande vaknade de av festen och när frun i huset fick syn på mig frågade hon upprört och anklagande ”VARFÖR HAR DU SÅ MYCKET BLOD PÅ DIG?”. Tyckte synd om henne men kunde inte heller sluta skratta, det var så groteskt och absurt.

Roligaste utstyrslarna har varit Mästerkatten i stövlar, förstås med kattmun och morrhår, samt hatt, plastvärja nerstucken i bältet plus förstås höga mockastövlar med rejäla spännen; Medusa med plastormar i håret och svärta från tinning till tinning; en dryad med tygväxter i håret och grön panna (hmm, märker vi ett tema här?); och förstås olycksfågeln ni ser där ovanför, hade sytt fast fjädrar på en blus och hade också försökt fixa en pappersnäbb men fick den aldrig att hållas på plats så jag målade min näsa svart istället. Det har varit SÅ KUL att planera och ställa i ordning för alla de fyra, det är ju oftast det som är det roligaste med alltihopa. Den kreativa processen, inte slutresultatet alltså, förutom att se andras såklart.

Fortfarande känner jag dragningen till att spöka ut mig så här års, men märker också att den eventuellt börjar ebba ut en aning. I fjol målade jag bara ett tredje allseende öga i pannan och tog på mig kläder som jag annars har på mig, gick ut som synsk. I år känner jag mer att jag vill klä upp mig snarare än klä ut, har en 60-talig sammetsklänning som börjat viska åt mig ur garderoben om att komma till användning. Vill gärna ta den på mig och känna mig som en gammal dam som besöker en seans. Men det är klart, om någon kompis ordnar en riktig Halloweenfest, så visst fasen har jag mer på lager. vuxen kommer jag nog knappast bli, hur gammal jag än blir, att maskerad förlorar sin charm.

Finns ju f.ö. inte tråkigare människor än de som inte klär ut sig på maskerad. ”Jag är utklädd till mig själv”, stön. Skärpning. Ta nu ens på er ett par bunnyöron för fasen, det är inte så himla svårt.

torsdagstips från sjuksängen

opinion & reflektion

20141022_sjukling

Jag har blivit sjuk och det är bedrövligt synd om mig, som ni ser. SNYFT. Bilderna är dock från igår, innan min feber steg till 39 sabla grader. Vaknade med halsont och en sån där sjudande stegringskänslan men beslöt att vägra vara sjuk, att det alltid är värst på mornarna, så det går nog om, jag har inget fysiskt krävande jobb ändå, och så vidare. Gick till jobbet men då jag gick hem på lunch så besegrade sjukdomen över förnekandets kraft. Bäddade ner mig och kände mig ytterst ynklig, har befunnit mig på samma plats sen dess. Blev sjuk på riktigt riktigt denna gång. Förra veckans feber var bara en föraning, antar jag.

Utöver det och mer självömkan har jag själv inte så mycket att komma med så det blir några tips istället!

  • My Sound of Silence, ett umeånskt band bestående av två stycken coola katter. Hörde dem på Art Boat-färjan till Umeå i lördags och tyckte de var väldigt bra. Stämningen blev lite magisk där en stund på morgonen.
  • Finland är långt ifrån jämställt”, en intervju med Peppe i Vasabladet, i vilken hon som vanligt är vältalig, klarsynt och skarpsinnad, och dessutom en härlig person.
  • Twitterkontot @NoToFeminism som ger absurda orsaker till varför feminism inte behövs, alltså sarkastiskt, men ändå skymtas ofta något välbekant i de flesta tweet. ”I don’t need femisis they are all so uptight and angry!! They should chill out like the grown men sending death threats over video games”, med mera. Jag fick tipset av Julia och mitt Twitterflöde är helt enkelt bara BÄTTRE sen dess, så följ följ!
  • Alfreds blogginlägg ”Vem får man driva med nuförtiden?” som var så fantastiskt roligt cyniskt perfekt att jag direkt läste om det igen efter att jag läst det första gången.
  • Angela på Nöjesguiden listar ”7 rasistiska nidbilder du verkligen inte ska klä ut dig till på Halloween” — värt att kolla in! Att efterapa utsatta folkgruppers kulturella attribut som ett sPeXiGt PaRtYtRiCk har aldrig varit och kommer aldrig vara fräscht. När en person tillhörande en etnisk minoritet klär sig i sin kulturs traditionella plagg tycker vita människan att det är något att håna dem för — något som pågått i hundratals år, om inte mer. När en vit person klär sig i samma utstyrsel så tycker vita människan att det plötsligt istället är coolt/roligt/charmigt/snyggt och delar av den hamnar ofta på trendlistorna. (Exempel: bindi, fjäderskrud, dreads.) Det är vitt privilegium det och det är långt ifrån jämställt, rättvist eller respektfullt. Så, ni vet, det minsta ni kan göra är att hålla er borta från sådana attribut i form av en tokrolig maskeraddräkt. Det är någons identitet ni driver med.
  • På tal om Halloween, för att komma i den kusliga andan brukar forumen /r/nosleep och /r/letsnotmeet på Reddit kunna leverera. Den förstnämnda främst, åtminstone till en stor del, bestående av fiktion, den andra berättelser om riktiga möten och händelser.
  • Håller just nu på med George Orwells 1984 (bättre sent än aldrig…) och mina tankar strömmar där emellan till hans Animal Farm och hur obeskrivbart magnifik den är. En satirisk fabel som är en allegori till den ryska revolutionen, samtidigt som den kritiskt beskriver människan, och detta både begripligt och gripande. Jag lyssnade på den som ljudbok berättad av Timothy West, vilken även hittas på Youtube. Lyssna!/Läs!
  • Denna tweet av @LouisPeitzman som jag tyckte summerade Renée Zellweger-situationen väldigt dynamiskt. Sjuka jävla skitsamhälle.

Det var allt jag hade på lager för denna gång. Adjö!

guldstjäno

rekreation & civilisation

20140920_001

I lördags var jag bjuden på kalas med gyllene tema, där Ellen var värdinna, födelsedagsbarn och 27-årig golden girl! Ett sånt tillfälle kunde såklart inte kunde missas, så jag packade ner en sällan använd loppad guldmönstrad blus (skymtas i suddig spegelselfie), körde norrut till Jeppis, tog min kompis Karolina (ses iförd metallkrage och spetsblus under kavaj) under armen och gick på fest. I några dagar har jag tänkt att jag ska plita ner beskrivningar för varje bild men jag börjar inse att det inte kommer hända inom den närmsta framtiden p.g.a. den väl hävdvunna grötsörjan i hjärnan, så här kommer de i en hög istället.

Kollektiv bildbeskrivning: Det var guldskimrande roligt och höstförgyllande — sorry att det där låter så torrt, kan bara inte motstå ett dammigt ordvitseri (vi kan väl låtsas att det är guldstoft i luften som bör beskyllas? (sorry igen)) — med många trevliga, roliga och härliga personer där. Har dock inte alls lyckats fånga alla gästerna på bild, kände inte de flesta från innan och jag kämpar ännu med att inte känna mig som ett megakryp av att ta bilder på obekantingar. (Och på tal om sånt, förresten, om ni exempelvis skulle vilja höra hur (nasal!!) jag låter då jag presenterar mig kan ni kolla in Sonias instaklipp, hah! Och förstås se mera festfolk där på kuppen.)

Summa summarum: Guldstjärna!

årets fest 1983

rekreation & civilisation

aaretsfest1983_01

Det slog mig att jag samlat på mig en del opublicerade bilder, t.ex. de från mitt och Marias (som syns på bild) gemensamma trettioårskalas. Temat var naturligtvis ”Årets fest 1983” och så att ingen skulle glömma vilket årtal det var som gällde hade vi fixat ballonger. (Från Tiimari som sorgligt nog gått i konkurs. Mycket upprörande! RIP favvoaffär, RIP.) Den lilla neonslingan under ballongerna formar förresten ordet ”party”. Party!

aaretsfest1983_02

Vi försökte förstås också matcha mat & dryck till temat, så som tilltugg bjöd vi exempelvis på cocktailsnacks så som grissini, tandpetare med olika godsaker på, olika typer av kex, vindruvor, samt mögelostar (nästan lika ädla och gamla som vi) festligt pyntade med glitterpinnar (istället för tårta med ljus, tänkte vi). Det kanske blev lite mer nittio- än åttiotaligt sist och slutligen, jag vet inte, men åtminstone bålen smakade som en självklar 80-talsdröm med massor av kokos, passionsfrukt och andra tropiska fruktsmaker.

aaretsfest1983_03 aaretsfest1983_04

Vi hade också köpt ett fåtal andra ballonger, t.ex. denna rosa delfin för jag menar hur skulle vi inte kunna köpa den till en fest med 80-talstema? Den observante noterar också kanske en viss konstnärlig vibb och artsy rekvisita i dessa bilder och det beror på att festen hölls i Marias ateljé som hon delar med några personer.

aaretsfest1983_05 aaretsfest1983_06 aaretsfest1983_07

Smög några porträtt.

aaretsfest1983_08 aaretsfest1983_09

Den rosa kameran Maria håller i är en engångskamera som jag limmade presentpapper på. ”Partycam 1983”, var förstås dess namn.

aaretsfest1983_10 aaretsfest1983_11 aaretsfest1983_12

Ännu lite mera gästporträtt i smyg, på sista bilden Sylvia som är en av de vars ateljé är i samma utrymme. (Tjuvkikade lite. Rapport: Allt såg överjordiskt och underskönt ut, precis som en kunde föreställa sig att det skulle.)

aaretsfest1983_13 aaretsfest1983_14

En del av oss ute på cigg. (Vill minnas att nån sa ”Säg skiiiit” för den andra bilden.)

aaretsfest1983_15 aaretsfest1983_16

Här hade de mest dansanta människorna börjat komma igång med nån svängom. I bakgrunden på första bilden skymtas förresten en till av ballongerna, en champagneflaska. Så glamouröst. Vi hade ännu en annan ballong också, den i form av ett champagneglas, men den finns ingen bild på.

aaretsfest1983_17

Karin & Karolina! Är så jäkla glad att de var där. Här hade det också blivit kamerabyte, hade med mig två kameror men bara ett minneskort, hah.

aaretsfest1983_18 aaretsfest1983_19 aaretsfest1983_20 aaretsfest1983_21

Och HÄR var dansgolvet i full gång och vi spelade förstås endast musik som hade kommit ut senast år 1983. Jim hade de märkligaste men samtidigt bästa movesen som vanligt.

aaretsfest1983_22

Denna surpuppebild har ni kanske sett innan men här är den igen då.

aaretsfest1983_23

Här ser jag lite snällare och gladare ut, detta tack vare Karin som har ett makalöst gott inflytande på mig!

aaretsfest1983_24 aaretsfest1983_25

Delfinen fick dansa med många och till sist slog den alltså självmant fenorna i taket. Höhö. Höhöhöh.

M.v.h.,
en spjuver

en kalasig frågelista

rekreation & civilisation

Vi kickade igång Blemma igen igår och invigde kalastemat med en bloggartraditionell frågelista kring ämnet. Ser det lite som min plikt att fylla i den, (plus att det onekligen är ganska trevligt med färdiga frågor att svara på,) så here goes —

Firade du din senaste födelsedag?
20131214_83
Att jag gjorde! Två veckor innan min egentliga födelsedag hade jag en gemensam 30-årsfest med Maria, som hade nått samma respektabla ålder ett par veckor tidigare. Vi hade en fest med temat fest år 1983 (a.k.a. födelseåret), och jag lovar att jag hade roligare än vad jag ser ut att ha på bilden. (Och hur jag ser ut sen! Som att jag hade Gremlin-gener i mitt DNA.) Sen på mitt egentliga födelsedatum firades jag också lite med presenter, ett par drinkar och sånt. Men det riktiga kalaset och firandet, det var det under år 1983 det.

Har du något partytrick?
Näe, egentligen inte. Jag kan stå med tårna väldigt långt inåt, nu är det länge sen jag testat men jag har åtminstone kunnat vända dem så långt inåt att de t.o.m. pekar lite bakåt. PARTY PARTY. (Nä.) Borde lära mig ett riktigt trick.

Vilket årtionde skulle du helst åka tillbaka till på fest?
Svårt! Alla decennier under 1900-talet lockar ju på sitt sätt. T.ex. 60-talet hade varit kul p.g.a. musiken (gillar classic rock) och intressant genom allt det politiska som var på gång då, och 80-talet förstår ju alla att måste ha varit något av ett kalasproffs. Har sedan lågstadietider (läs: Huset Elliot) varit svag för 20-talet men det känns nu så förutsägbart & uttjatat i.o.m. nyaste filmatiseringen av The Great Gatsby. Men äsch. Jag säger 20-talet ändå. Det känns lagom dekadent.

Har du något pinsamt kalasminne?
Flera, men det mest framträdande just nu är en gång på en klasskamrats kalas under lågstadiet då jag hade ett par sjukt obekväma underbyxor som jag ungefär var tionde minut var tvungen att manuellt omorganisera för att inte bli galen. Fruktansvärt störande redan det i sig och sen blev det inte bättre av att ett par killar på klassen råkade se vad jag höll på med. De beslöt naturligtvis att vad jag gjorde var att gräva mig i rumpan för skojs skull eller för att jag hade någon patologisk böjelse för det. Av någon orsak tyckte jag också att det skulle bli mer pinsamt att förklara att mina underbyxor var värdelösa, liksom, hur misslyckad och underklass måste en inte vara för att inte ha fungerande underkläder? Håhåjaja. Dilemmat! Tyckte det hela var obarmhärtigt skämmigt.

Vilka tre kändisar skulle du gärna partaja med?
Detta känns omöjligt, är dålig på sånt här. Har total hjärnsläpp! Återkommer kanske om jag lyckas klura ut någon.

Vad är det kalasigaste plagget i din garderob?
20140106_paljettblus
Det måste nog vara denna paljett- och pärlklädda blus i s.k. fjärilsmodell. Loppisfynd sen några år tillbaka, vill minnas att den kostade 2€.

Har du något bra partytips att dela med dig av?
Ja! Något Maria och jag fixade till trettioårskalaset var galenpanna med en twist. Det gick till övrigt till som vanligt att varje person fick en lapp i pannan där det stod namnet på en kändis, och det var deras uppgift att lista ut vem de var genom att ställa ja-eller-nej-frågor. Men vi gjorde inte så att alla skulle ställa sin fråga i tur och ordning eftersom det lätt börjar kännas slött, istället skickade vi ut dem att mingla med varandra och ställa hur många frågor som helst, när som helst och av vem som helst. För att peppa lite mer så hade vi vinster också, vi hade köpt tre pyttesmå spritflaskor av olika sorter, och den första som kom på vilken kändis hen var fick välja mellan de tre, den andra som listade ut sin karaktär fick välja mellan de två resterande och sen fick den tredje det sista priset förstås. Vi hade egentligen tänkt köra igång med den här leken från början då när festerna brukar vara lite tröga men det glömdes bort och vi lekte den istället några timmar senare då festen redan var igång, men det kändes ändå som att den fick ett uppsving! Flera fortsatte leka ännu efter att alla priser var utdelade. Det var kul! (ÄR MYCKET NÖJD. Klurade ut den där idén då jag satt hemma och oroade mig över att festen skulle bli tråkig. Det blev den inte!)

Vilka tre låtar kickar igång dansgolvet på festen?
Förstås klassiker så som de flesta 80-talshitsen, exempelvis Dead or Alives You Spin Me Round (Like a Record) som släpptes år 1984. I 2007-års-årgång hittar vi Cansei De Ser Sexys Music Is My Hot Hot Sex, en låt som jag tror att kommer bli en diskokultklassiker. Och på tal om diskokultklassiker så är ju naturligtvis Le Tigres Deceptacon från 1999 den självklara av det slaget!

Vad är den bästa kalasaccessoaren?
Tror det måste vara partyhattar…? Alla vill alltid prova hattar. (Partyglasögon skulle av samma orsak också vara en lyckad accessoar.) Då Jim fyllde trettio gjorde vi en massa miniatyrpartyhattar i svart kartong, vi delade ut en till varje gäst och alla tog glatt på sig dem. Vi är lite svaga för det dystra här i hushållet men jag tänker att den mest ultimata kalasaccessoaren ändå vore en partyhatt som folk själva fått pynta direkt de kommit in genom dörren. Mera praktiskt så är en kalaskamera förstås också en mycket bra accessoar.

Hur skulle ditt drömkalas vara?
I.o.m. att jag fyller i december har jag aldrig haft något sommarkalas, så det skulle jag vilja ha. Gärna i en lummig trädgård med en hög med filtar att breda ut på marken att slå sig ner på eller att svepa in sig i om det blir kallt till natten. Gärna med något slags tema, det måste inte nödvändigtvis vara maskerad eller så men jag gillar när fester känns enhetliga. Jag tänker att det skulle vara fint med ett kalas som pågår länge, från eftermiddagen till småtimmarna, där det inte finns något att stressa över och alla hinner prata med alla. Inga bestämda aktiviteter förutom kanske nån varm mat som serveras på kvällen, eventuellt nån liten brasa att göra pinnbröd över på natten. Många människor och ingen som blir skränig eller fräck, ingen som blir arg eller ledsen. Typ något sådant antar jag. Om jag någonsin har en egen trädgård antar jag att jag får ställa till med ett sommarkalas då. Midsommar skulle ju t.ex. vara helt ypperligt att fira så.

Jappjapp, det var det. Nu är det er tur, JAG UTMANAR ALLA! Och dela mycket gärna med er av länken på Blemma sen, det blir kalasigare så.

harry potter and the deathly shallow

rekreation & civilisation

PA050013_cb

Ellen hade födelsekalas med Harry Potter-tema i lördags och hon har postat flera bilder i sin blogg så accio länken! Själv hade jag storslagna planer på att ta massor av magiska och stämningsfulla bilder med kort skärpedjup men det är något jäkligt obekvämt med att ta bilder bland många människor en inte riktigt känner. Det går aningen bättre med en kompaktkamera för det känns lite mindre suspekt på nåt vis, men att ta fram en DSLR-kamera känns av någon orsak väldigt inkräktande och påträngande. Så den fick mest ligga i väskan, trist men antagligen lika så bra eftersom det fåtal bilder jag tog med den blev ändå suddiga i.o.m. att jag inte ville rikta den mot nån för länge, hah.

wpid-IMG_20131009_195552

Och här ser vi del av presenten jag gav Ellen ty jag var så löjligt nöjd över min punnighet att jag inte kan motstå att visa det åt internet. Hade köpt ett par tesorter från Indiska som båda två innehöll ingefära, så jag knackade ut egna och nya tilläggsetiketter på Olympian — ”Weasley’s exquisite gingers”. Hihi. Höhö. Hoo hoo. (Som en uggla.)

Förresten så skaffade jag ett nytt konto på Pottermore inför det här kalaset för att komma i stämning och jag hamnade i huset Slytherin. Wat. Jag blev ganska paff. Passar fint med mina ormsmycken dock.