34

rekreation & civilisation

20171228_001

Under min oavsiktliga lilla bloggpaus har jag fyllt år, i förrgår. Samtidigt som jag blev uppvaktad med frukost och paket på sängen så hördes röster från begravningskaffestunden för vår granne Matti på andra sidan sovrumsväggen. Han avled på självständighetsdagen då Finland fyllde 100 år, själv blev han 84. Födelsedagsstunden fick en allvarsam memento mori-vibb, men det var fint. Sörjarna lät glada ibland och det var lätt att föreställa sig att de talade om goda minnen. Memento vivere.

Som jag önskat mig så fick jag en mokabryggare av Alfred, en traditionell en som ser ut att höra hemma i det 1930-tal som den uppfanns och formgavs. Har seriöst suktat efter en sådan här i flera år, tycker de är så fasens fina, men har aldrig tyckt att tillfället varit rätt att ”unna mig” en. Jag dricker alltid pulverkaffe här hemma så vet ni det där att koka kaffe på spisen sätter verkligen guldkant på koppen. Ser fram emot att kunna börja provsmaka mig igenom alla möjliga sorters espressokaffesorter och -aromer.

En annan sak jag fick var en kakform! Alfred har råkat sätta två av mina forna kakformer i diskmaskinen så att beläggningen farit åt pipan, en av dem var en hög en med löstagbart botten, den andra en hjärtformad. Nu fick jag en kombinerad version av dem båda!

20171228_002

Jag hade sällskap medan jag öppnade paketen. Blenda var så väldigt into it att Alfred instagrammade ett filmklipp:

Mamma fick en present, beb fick istället en upplevelse.

A post shared by Alfred Backa (@alfredbacka) on

(Hajade förresten till då jag fattade att det var jag som var ”mamma” i bildtexten. Är fortfarande inte van med det.)

20171228_003

Sedan testade jag espressokokaren som tillsammans med gullrankan, som är på ljusterapi på köksbordet, blev ett behagligt stilleben.

20171228_004

Rykande hett! Kaffesorten är här Pauligs Smooth Blend som Alfred stuckit med i paketet, verkligen len smak. Gott.

Vi skojar förresten om att Smooth Blend är Blendas artistnamn om hon blir jazzmusiker. I julas fick vi en OBH Nordica Power Blend-mixer av May (Alfreds mamma), och då var förstås skojet att Power Blend är Blendas artistnamn som hårdrockare.

20171228_005

Under tiden jag kokade espresso och mestadels latade mig bakade Alfred en kladdkaka! I den nya kakformen förstås.

20171228_006

Kvällen innan hade vi gjort glass som vi åt till kakan. Tipset om världens mest lättlagade glass har vi fått från Luzilla (Alfreds syster) och den görs så här: Först vispar man fem deciliter grädde tills att den blivit så fluffig att toppar börjar formas. Då häller man i en burk kondenserad mjölk och vispar lite till. Efter det kan man röra ner smaksättningar efter behag innan man ställer den i frysen i minst sex timmar. Vi delade på smeten och Alfred valde lakritssås. Jag tycker ofta att ju fler smaker desto roligare, så till lakritssåsen adderade jag krossad salmiakchoklad (Marabou Black Saltlakrits) som jag både rörde ner och lät ligga på ytan, och allra överst strödde jag på lite flingsalt som jag krossat ännu mindre under en brödkavel. Antagligen min nya favoritglass! Den blir väldigt söt utav den kondenserade mjölken, bara, så ska försöka hitta osötad sådan och söta glassen själv nästa gång.

20171228_007

Sällskapet var top notch. (Den här bilden fick mig f.ö. att inse att vi verkligen borde få upp någon konst eller något lite trevligt på köksväggarna. Stark skjul-känsla där just nu.)

Beben på bilden packade vi sedan ner i barnvagnen och så begav vi oss ut på stan.

20171228_008

Hela dagen uppmärksammade förresten vädret min födelsedag med att släppa konfetti. Trevligt!

20171228_009

Denna trettiofyraåring uppskattade det.

Annonser

luna

inspiration & kreation

20170128_lunahamrad

En sån här liten skatt fick jag tidigare i veckan, med orsak av min födelsedag för en månad sedan. En månskära i silver med hamrad yta, som jag tycker att ser precis ut som månens kratrar, från Feministsmeden och given åt mig av Alfred. Har så länge så länge, alltså vi snackar oskojat sedan högstadietider, funderat att jag gärna skulle vilja ha en diskret och nätt silverhalvmåne att pynta halsen med, men har aldrig hittat någon som känts rätt. Men nu! Denna är perfekt.

Både min och Alfreds födelsedagspresent mötte förresten trubbel i år, för oss båda hände det så att inga aviseringar från posten dök upp så att paketen aldrig hämtades ut och de sändes tillbaka. Det ska medges att det kan kännas aningen klantigt att jag inte bara gick till posten och kollade om försändelsen dykt upp då jag väntat på den i ett par veckor, men alltså då jag var ung så meddelade posten om sånt? Det var bättre förr i tiden!! Den andra gången som min månskära skickades iväg så förlöpte dock allt betydligt smidigare och månen åkte ända fram tills den damp ner i postlådans gap.

Som jag svamlat om förut så har jag försökt rensa bland mina saker på sistone, och däribland också mina smycken. Har haft mycket så-kallad krimskrams och andra billiga bijouterier, och visst tycker jag fortfarande att det finns en klar charm i att inte bry sig i monetärt värde alls utan bara satsa på det en gillar, fast det då är en ring för typ 5,95€ på valfri klädbutik. Risken är ju då bara att samla på sig bisarrt mycket krafs som känns okej i stunden men onödigt i längden, eftersom att priset sällan frammanar något behov av att överväga saken noggrannare än ett spontanköp. Inga nyheter där inte.

Däremot är det relativt nytt att jag tröttnat på att det är så. Blev till slut bara utmattad och obekväm av att se på alla smycken jag har utan att använda dem, eller utan att ens vara särskilt fäst vid dem utav sentimentala skäl eller dylika. Har således rensat bort mycket tingeltangel och jag tror inte att jag ska tillåta mig själv att köpa fler smycken i oäkta metaller, förutom om jag hittar något riktigt spektakulärt och unikt på loppis. Det får vara nog nu, dags att bli en gammal tant som suktar efter ett äkta pärlhalsband kanske. Nånej, inte alls, jag ser tyvärr löjeväckande orimlig ut i pärlhalsband, har provat oändliga varianter på loppisar och alla har fått mig att se lika fel ut. Lite så där som en sekunda-vara på ett fabriksrullband på nåt sätt, och tro mig, jag känner igen dessa ty jag har jobbat på plastlådefabrik och rensat bort oändliga sekunda-produkter från dennas rullband. Men däremot ska jag, sans-pärlhalsband (alltså utan, herregud, vill ju inte bli bortrensad heller!), fortsätta att försöka röra mig åt ett mer minimalistiskt håll, även om jag är fullt medveten om att någon sann minimalist blir jag då aldrig.

Och med det sagt ska jag ta denna vilda lördagskväll under armen och promenera iväg för att ännu en gång granska mina ägodelar med förhoppningar om att få syn på sådana jag kan skiljas ifrån. Det jag saknar i beslutsam effektivitet försöker jag kompensera med sporadisk ihärdighet, ser ni. Samma som med bloggen m.a.o!!

trettiotre

rekreation & civilisation

20161228_33

En vecka efter den mörkaste dagen på året, det vill säga i går, fyllde jag år. En del tror kanske att det är tråkigt att fylla så här mitt emellan julafton och nyårsafton, men där tror de fel. Decemberslutet var världens megafest när jag var liten och numera gillar jag att det verkligen känns som att det har dubbla potential att bli en slags nystart kring varje årsskifte. Som att jag får vända blad både i min personliga kalender och i den allmänna. Alltså sen blir det ju sällan en omstart i verkligheten, men i teorin känns tanken fylld av möjligheter.

Har hittills samlat på mig trettiotre stycken levnadsår och vänner har upplyst mig om att jag nu åldrats en tredjedel in på nittionio, hade äntligen blivit myndig om jag varit en hobbit, samt att jag nått den så kallade Jesusåldern (ty han lär ha varit i min ålder när han dog). Wikipedia informerar mig vidare att enligt vissa källor utförde samma bibelsnubbe 33 stycken mirakel, samt att siffran är kopplad till något som kallas ”kristusenergi”, d.v.s. den uppoffrande och upplystna energin som han utstrålade från korset. Ska jag korsfästas är det alltså detta år! Kom ihåg det, eventuella haters! (Tror att min utstrålning i den situationen mer skulle ha sin grund i självömkan, totalskräck och en väldigt hämndlysten Gamla Testamentig ilska, dock.) En persisk muslimsk teolog vid namn Al-Ghazali som levde för cirka niohundra år sedan menade för övrigt att i himlen är alla personer 33 år gamla — tycker att detta låter jäkligt lovande för det kommande året och ser fram emot ett himmelskt liv här på jorden. Enligt numerologi är 33 det tredje mästartalet och står för andlig upplysning, är kopplad till indigo färgenergi som står för högre medvetande, ”från det fysiska till det andliga”, vilket jag tycker att låter 1) flummigt och 2) spännande, eftersom jag bara tycks bli mindre och mindre spirituell för varje år, har liksom inget tålamod med sånt längre. Men skam den som inte kan ändra sig! Så är detta alltså året då jag börjar meditera, oironiskt använda instagramhastaggen #blessed eller gå på gym? Vem vet?!

Hur som helst, även min mer vetenskapliga hjärnhalva har trivia att gotta sig i, så som att enligt Newtonskalan kokar vatten vid 33 grader, samt att människans skelett har 33 ryggkotor. Sen är det också en massa matematisk gegga som jag inte begriper mig på, så som att talet är ett ”centrerat dodekaedertal”. (Okej?) Men Wikipedia har också den goda tonen att informera att trettiotre är ett ”extraordinärt tal”, vilket jag låtsas att betyder exakt vad det låter som och inte över huvud taget har en matterelaterad åsyftan. Med andra ord: Jag fyllde extraordinär!!

fujifilm instax mini 90 neo classic

rekreation & civilisation

20131228

För exakt en vecka sedan fyllde jag år och då fick min kamerasamling en oväntad men välkomnad och kär tillökning i gåva av Jim. Den skymtas där ovanför på det foto som är det första jag tog med den — en selfie, hah, där det trekantiga objektet på huvudet naturligtvis är en sorgepartyhatt (en kvarleva från Jims trettioårskalas för några år sen, faktiskt). Den är en Fujifilm Instax Mini 90 Neo Classic och vansinnigt perfekt. En direktbildskamera med snygg retrodesign (har alltid varit ytterst svag för silvertoppar), ett flertal behändiga inställningar så som bl.a. makro-, landskaps- och partyfoto, samt förstås den spektakulärt roliga dubbelexponeringsmöjligheten.

20131228_jl

Ja! Dubbelexponering! En funktion som testades på bild #2 och #3. Har dock inte riktigt lärt mig ännu hur mycket som fastnar på bild jämfört med vad som syns i sökaren, vilket är ganska självklart om ni tittar på hur ljusslingorna på Jims foto är placerade. På fotot av mig syns ännu ganska mycket av fönsterkarmen där högst uppe, det var inte heller meningen. Men det tar sig!

20140101_raketer

Hade också med mig kameran till raketskjutningen på nyårsafton för att testa bulb-funktionen, d.v.s. manuell slutartid, på denna mackapär max tio sekunder. Tog en annan bild först men klantade till det, det syns några ljusfläckar på den men är i stort sett meningslös. Inte helt oväntat, några sådana bilder får en räkna med, tänker jag, men lite störande är det förstås ändå. Den andra fyrverkeribilden blev dock mer lyckad, det är alltså den som är här ovanför. Jag hade inget stativ och inget att ställa kameran på heller så det finns lite rörelseoskärpa där, men åtminstone syns det klart och tydligt att raketerna är raketer! (Vilket alltså är ett klart framsteg, jämfört med bilden jag tog innan.)

Bildernas storlek är ungefär som ett kreditkort och det är så sabla gulligt att jag blir lite knäpp. Ser mycket fram emot att sätta igång med att fylla ett riktigt fotoalbum med bilderna. Fick också flera filmkassetter, så ni kan säkerligen förvänta er en del skannade sådana i framtiden.

Angående att fylla trettio så kändes det helt okej, måste faktiskt säga att jag hanterade det mycket bättre än jag trodde att jag skulle. Verkade innan inte helt långsökt att jag skulle drabbas av en enorm kris och lite krisade jag nog ett par dagar innan men sen tills själva födelsedagen hade det gått om. Skönt! Hade på något vis under de senaste månaderna tänkt på det så mycket också att jag egentligen redan kände mig som 30 år innan. På morgonen efter min födelsedag trodde jag dessutom ett ögonblick jag var äldre än jag var, då jag vaknade tänkte jag dystert och självföraktande ”Detta är min första dag som 31-åring och den inleds såhär” (hade lite katzenjammer), och sen insåg jag att jag ju var ett år yngre än så. Då blev det plötsligt jättekul att vara 30!