aderton

HEM & FAMILJÄRT

20171231_trio

Vår nyårsafton tillbringades på hemmaplan. Egentligen var kvällen som många andra kvällar men jag bytte kläder till något lite mer propert än mjölkspyig t-skjorta med mjukisbyxor i alla fall. Samt hade huvudvärk från morgon till kväll! Som man tydligen ska ha varje gång en dag är litelite festligare än andra!! Lol livet u so crazy.

Vi åt gott, rejäla portioner av timjan-, rosmarin- och vitlöksrostad klyftpotatis med stekt halloumi och mycket färskt i form av ärtskidor, ängssyra och ärtskott samt körsbärstomater. Kände att lika mycket grönt vill jag äta hela året, fylla ut med sallad och grönsaker istället för bröd och pasta, och vi kom överens om att göra det. Jag menar jag älskar bröd och pasta så det kommer inte hålla men jag ska försöka minnas att det känns bra att äta lite nyttigare lite oftare. (Skriver jag medan jag väntar på att ugnen ska bli varm för då ska vi grädda frysta quattro formaggipizzor.)

Sedan ställde vi upp oss för fotografering ganska hastigt och lustigt. Alfred hade köpt en ny kamera dagen innan som han använt flitigt och här fick självutlösaren testas. Byggde ett provisoriskt stativ utav en upp-och-nedvänd roskis på vår höga kökspall. Ganska nöjd med konstruktionen ärligt talat. Och Alfred är jäkla nöjd med kameran och jag är en gnutta avundsjuk.

20171231_kvintett

Tjugohundraderton! ✊ Blenda be like Viva la babylotión!

Min pose handlar inte om att jag vill visa upp mina retroblommiga strumpor utan att jag gav Selma ett lår att ställa sina baktassar på. Likväl så hoppas jag att ni noterar strumporna, de är mörkgröna med vitt blomster, himmelskt tjocka, varma och mjuklurviga på insidan. Mycket bra köp, från nåt överskottslager på loppis.

Vid tolvslaget gav vår bostad oss igen en orsak att ge den en guldstjärna i kanten, och denna detalj var sannerligen en komplett överraskning för oss båda.

20171231_fyrverkerier

Nämligen att utanför sovrumsfönstren såg det ut såhär! Fri sikt raka vägen ner till stadens fyrverkerier! Bara för oss!! *speciell* Vilken lovande start på året! VIVA LA ADERTÓN! ✊

Annonser

årsresumé tjugohundrafjorton

VARDAG & ÖVRIGT

re2014_01

JANUARI ✶ I äkta nystartsanda var jag flitigare med bloggandet än jag vanligtvis brukar vara, bland en massa generellt blaj tänkte jag bland annat på benämningen feminism och fick spader på hen-motståndet. Gjorde även en återblick till novemberrugget, det var bistert. Tycks ha haft en behaglig inledning på året, jag verkar ha varit på gott humör för det mesta. Läsåret fick definitivt en superb start genom Donna Tartts The Goldfinch som blev en favorit.

re2014_02

FEBRUARI ✶ Vintertröttheten lade sig över mig och jag var dåsig och vresig merparten av månaden. Orkade knappt med någonting och bara tanken på att hitta på någon aktivitet gjorde att jag kände mig trängd, eftersom jag konstant bar på en påtryckande känsla av att jag måste vila. Var särskilt frustrerad på hur oinspirerad jag var, samt att jag var allmänt urless på mig själv. Bloggade ynka två gånger. Månadens höjdpunkt var antagligen Carol Rifka Brunts Tell the Wolves I’m Home, den kan jag varmt rekommendera.

re2014_03

MARS ✶ Tröttheten lättade och jag återvände till e-civilisationen. Det var vårväder en tid (innan snön fick sin revansch) och i och med den glimten av slutet-på-vintertunneln piggnade jag till en aning. Pustade ut genom att fokusera på detaljer och att traska omkring i skogen i Katternö. På grund av åttonde mars tänkte jag på kvinnorollen. En dag på jobbet kom jag nog, via någon annan, närmare desperationen än nånsin förut och det kändes minst sagt för jävligt.

re2014_04

APRIL ✶ Jim och jag åkte till Stockholm (bl.a. för konsertöver en helg och hälsade på i Åbo på hemvägen. Uppskattade inte Yles aprilskämt det året. Tänkte på ordet fitta. Gjorde eventuellt också det mest ~*modeblogg*~iga inlägget jag någonsin fått ihop, i äkta ”Jag stjäl bilder från internet och låtsas att jag fattar ett skvatt om stil”-anda. Sammanställde också en frågelista om bloggande som jag fortsättningsvis gärna vill att alla ska fylla i, passa på!

re2014_05

MAJ ✶ Våren anlände på riktigt och med den grillsäsongen. Gick på bröllopsfest och hade så roligt hela kvällen, tog del av massor av givande samtal, fick en början i att lära känna flera människor, kände mig förnyad nästa dag. Mot slutet av månaden blev det absurt varmt och vi hängde utomhus en hel del, kändes som sommar; lättsamt. Det blev EU-val och en del av resultaten fick mig att må riktigt illa. (Blev senare även pinsamt pompös om ämnet, men whatever.)

re2014_06

JUNI ✶ Läste en suverän ”inte alla män”-analogi som jag glatt stal/delade med mig av. Hade en härlig kväll tillsammans med mina närmaste och äldsta vänner. Firade en lågmäld men genomgemytlig midsommar. Då jag blickar tillbaka ter sig den här månaden så behaglig men jag minns också att jag den här tiden drabbades av någon form av existentiell kris, hängde ihop med åldrande, åstadkommanden och livssituation och allt sånt som jag antar att hör till. Inte för att den förändrade något den krisen, inte egentligen, definitivt inget dramatiskt, den bara var där i några veckor och sen slutade jag ge den uppmärksamhet. I min privata dagbok antecknade jag dock att kanske är det okej, att kanske är det såhär det ska vara nu. Att trots att det inte händer nu så ska jag en dag sluta vara så rädd för allt möjligt och det kommer medföra en mirakulös förändring och jag kommer att möta ansikten och resa som den privilegierade douchebagen jag är och jag kommer att jobba hårdare på att vara kreativ och annat jag vill och gillar att vara och jag kommer att bara äntligen sluta jämföra mig med allt och alla och jag kommer att bara vara mig satans själv och jag kommer göra sånt en del människor uppskattar och en del inte och jag kommer vara okej med det och jag kommer att generellt bara vara jävla nöjd och kanske då kommer jag att vara vuxen och lägga av med att inbilla mig att universum kretsar kring mig mig mig. Jag tillade också att allt det kändes ganska avlägset just då, men att kanske. I efterhand tänker jag att den tanken eventuellt var en liten förändring ändå, i form av en utveckling som behövdes för mig. Att fatta att om jag inte själv kan ta mig an saker så måste jag bara ge dem och mig tid och under den tiden sluta sura över att saker inte händer, samt att komma över att det är så, att gå med på att finna mig i det. Lättare sagt än gjort dock.

re2014_07

JULI ✶ Vid en ålder av trettio år och nästan sju månader fick denna (trötta) varelse sin första riktiga semester, vilken inleddes med att åka till Kroatien i några dagar. Senare den månaden var det Jakobs Dagar och Jeppis Pride och jag har nog aldrig gillat Jakobstad så mycket jag gjorde den dagen. (Trots att i taxikön på natten pratade ett mähä framför oss om att homosexualitet var ett problem p.g.a. — håll i er nu — ”underbefolkningen av jorden”. Jesus.) Bloggade, återigen, mer om feminismmotståndet. Hängde i Katternö en del, klappade katter och matade igelkottar och bodde i stuga ute på gården. Vill minnas att jag var mestadels tillfreds med tillvaron igen.

re2014_08

AUGUSTI ✶ Semestern tog slut och jag bekantade mig bättre med Walt Whitman som snabbt blev en favoritgubbe, jag tänkte mycket på döden döden av någon orsak och raderna The smallest sprout shows there is really no death, / And if ever there was it led forward life, and does not wait at the end to arrest it var kanske det mest omvälvande betryggande jag läst på hela året. Gick ut mycket, tror det var bra för själen. Spontanfixade bl.a. den första Djurparken, d.v.s. en maskerad vars tema är djur och plats är en park. Den tänkte jag då att det ska bli tradition av! Började osäkert men för min del slutade den i succé, hade så orimligt roligt.

re2014_09

SEPTEMBER ✶ Jag utmanade en skräck genom att medverka i en podcast, den var Alfreds. Blev uppretad på hur svårt det är med kritik inom Svenskfinland. Skrev en text om otryggheten som följer med att vara kvinna. Åkte norrut en helg och tog med mig min kompis Karolina på kalas hos Ellens, en bra kväll. Kalasade också hos Franks, men inser nu att jag aldrig postade bilderna därifrån, men den var också en bra kväll. Överlag var det en bra månad, mycket analyserande varvat med mycket socialiserande, kände att jag fick shit done och att saker skulle förändras, att jag skulle utvecklas.

re2014_10

OKTOBER ✶ Var förkyld i ett par omgångar och var fast i ett slags limbo, hade mycket att tänka på som kändes otydligt och överjävligt svårt men det fanns även många ljusglimtar, om ni ursäktar en sådan floskel. Åkte till Umeå en helg och det var en fin och lyckad resa, även om trött. Såg Gone Girl på bio och funderade på könsrollerna i den. Skulle skriva ner ett fåtal tankar om (min) vegetarianism, tänkte jag, och helt plötsligt hade jag fått ihop en textvägg, oop. Jag gjorde igen något som jag tycker att är ohyggligt, denna gång att uttala mig offentligt (personlig blogg känns inte lika officiellt) om feminism och jag vidareutvecklade tankarna i ett inlägg. Började rasa i vikt mot slutet av månaden, tappade aptiten under den andra förkylningen och återfick den inte förrän ett par veckor senare.

re2014_11

NOVEMBER ✶ Efter fem år och tre månader kom Jim och jag överens om att gå skilda vägar på det romantiska planet. Hade vid det skedet gått ner runt åtta kilo på grund av ängsligheten. Skrev ett inlägg om förändringar och fick sån oerhört fin feedback att jag blir gråtmild bara jag tänker på hur härliga människor är. Överlag var vänner & bekanta fantastiska den här tiden — finns så mycket som jag alltid kommer minnas. E-uppvaktade också pappa med ett inlägg på fars dag. Gladdes åt riksdagsbeslutet om könsneutrala äktenskap. Det var en tudelad månad, å ena sidan var det så mycket som var skrämmande och vemodigt och å den andra så blev jag lite kär i livet, i att det går vidare. Släppte dock aldrig fram de förstnämnda känslorna helt, tror jag. Distanserade mig och förträngde dem, fast ej avsiktligt.

re2014_12

DECEMBER ✶ Jim flyttade ut och senare den kvällen fulgrät jag i ett par timmar under tiden jag städade, (antar att det är så jag bearbetar saker nu för tiden: först ingenting, sen allt,) kände mig som en patetisk filmklyscha. Det blev självständighetsdag och patriotismen väckte lite obehag i mig, som vanligt. Det blev juletid och det var jobbigt i år igen, av mig blir det nog aldrig igen något fan av högtiden. Träffade vänner på traditionell julträff med knytkalas, detta år var något annorlunda från tidigare, men likväl lika roligt och uppiggande. Ibland är det bara som att komma hem att träffa vänner från en lång lång tid tillbaka. Försökte blogga säkert minst trettio gånger, lyckades endast tre av dem. Fyllde trettioett, firade nyår. Fäste mig i nuet och vägrade lämna det. Tråkade sällan. Sörjde mycket men fröjde också mycket och därtill ofta. Drack vin, ofta men sällan mycket.

Gott gammalt år, tror jag ändå.

i bistra nyårsnatten, mot rymdens norrskenssky

FEST & SÄLLSKAPLIGT

20140101_001
Gick igenom de digitala bilderna från nyårsafton. Fyrverkerierna kändes ärligt talat ganska futtiga i år. Misstänker att bristen på snö hade att göra med det, då marken inte reflekterade ljuset mattades effekten av en gnutta. Det har varit mera praktfullt andra år.

20140101_002
Det var som vanligt blåsigt i Vasa, och extra superblåsigt ner vid hamnen där raketerna skjuts. De kalla vindarna ledde till stelfrusna fingrar och rinniga ögon, vilka i sin tur ledde till inte världens bästa fotoresultat. Men ibland missade jag ganska mitt i prick.

20140101_003
Gick hem för att lämna av både systemkameran och Instaxen innan jag gick till puben. Passade på att ta årets första selfies i badrumsspegel #1.

20140101_004
Och även badrumsspegel #2, där ljuset faller jämnare. Jag har alltid tyckt det är något konstigt med spegelsjälvporträtt där personen i fråga inte tittar i kameran utan har ögonkontakt med sig själv. I synnerhet om de ler och/eller gör sig till på något vis; det blir liksom så otroligt självmedvetet men helt utan självdistans, att jag ofta tycker det blir pinsamt. Men här är nu en sådan bild ändå, där jag tittar mig själv i ögonen. Började tänka att det är ganska märkligt egentligen, men likväl intressant, varför gör vi så med oss själva? Vad signalerar det från ens hjärna till ens hjärna? Ögonkontakt med en annan människa gör ju oftast ett starkt intryck på oss även om inte alltid medvetet, och jag undrar om ögonkontakt med oss själva också har någon effekt. Typ. Jaja. Nog om det.

20140101_005
Hårsnurran blev ganska risig i blåsten. Kom nyss på att det var samma frisyr som föregående nyår, fast kortare.

Nyårsafton brukar vara ett sånt stressmoment varje år men i år brydde jag mig verkligen knappt. Kände att jag hade fått nog av festligheter och var alldeles utmattad av julen som ju tidigare konstaterat blir mer psykiskt tung för mig för varje år, och jag kände att bara jag fick se någon enstaka raket och/eller vifta med något tomtebloss var jag nöjd. Så jag tossade på här hemma och smuttade på vitt vin jag fått av Karolina som födelsedagspresent, sen gick vi ut strax innan tolvslaget för att titta på stadens raketer. Jims idé, jag hade själv helt glömt att sånt brukar hända på nyår. Stannade sen ute till ungefär klockan fyra ändå men vet inte riktigt varför, satt mest bara och glodde men var så trött att jag var nöjd med det. Jag hade naturligtvis sväng dygnet helt upp-och-ner under mina lediga dagar — är verkligen nattuggla i benmärgen — och hade under ett par nätter innan kraftigt begränsat mina sömntimmar i ett försök att förhoppningsvis somna en vettig tid någon kväll. Det hade jag inte gjort så istället var jag bara sådär trött att hjärnan börjat gå på sparlåga och stängt av vissa funktioner. För min del var kommunikationsförmågan bland de funktionerna! Skitkul. Hade oftast inget att säga så var mest tyst, men likväl ville jag helst bara gå upp i rök nästan varje gång jag öppnade munnen. Sa endast poänglösa och töntiga saker. Blir väldigt grötig i hjärnan ibland men på nyårsafton var det verkligen extremt. Skämmigt. Har tänkt på det så mycket att jag t.o.m. drömt mardrömmar, haha. Fy fan. Utöver det har jag inget att beklaga mig över — det var en ganska omotiverad nyårsafton på samtliga plan, men helt okej för det.

Funderar på att fly fältet under hela jul- och nyårsspektaklet nästa år. Packa en väska med mina tjockaste stickade tröjor och varmaste ullsockor. En massa konservburkar, frukter och ostar, några kameror och filmrullar, ett par böcker och flaskor rödvin, ett paket tomtebloss och cirka ett kilo choklad. Hyra en stuga nånstans långt borta från civilisationen. Gå ut på upptäcktsfärd under dagarna och tillbringa kvällarna med att äta vindruvor. Typ. Ja, jag vet inte hur det blir men just nu tycker jag att det hade varit toppen.

fujifilm instax mini 90 neo classic

FEST & SÄLLSKAPLIGT

20131228

För exakt en vecka sedan fyllde jag år och då fick min kamerasamling en oväntad men välkomnad och kär tillökning i gåva av Jim. Den skymtas där ovanför på det foto som är det första jag tog med den — en selfie, hah, där det trekantiga objektet på huvudet naturligtvis är en sorgepartyhatt (en kvarleva från Jims trettioårskalas för några år sen, faktiskt). Den är en Fujifilm Instax Mini 90 Neo Classic och vansinnigt perfekt. En direktbildskamera med snygg retrodesign (har alltid varit ytterst svag för silvertoppar), ett flertal behändiga inställningar så som bl.a. makro-, landskaps- och partyfoto, samt förstås den spektakulärt roliga dubbelexponeringsmöjligheten.

20131228_jl

Ja! Dubbelexponering! En funktion som testades på bild #2 och #3. Har dock inte riktigt lärt mig ännu hur mycket som fastnar på bild jämfört med vad som syns i sökaren, vilket är ganska självklart om ni tittar på hur ljusslingorna på Jims foto är placerade. På fotot av mig syns ännu ganska mycket av fönsterkarmen där högst uppe, det var inte heller meningen. Men det tar sig!

20140101_raketer

Hade också med mig kameran till raketskjutningen på nyårsafton för att testa bulb-funktionen, d.v.s. manuell slutartid, på denna mackapär max tio sekunder. Tog en annan bild först men klantade till det, det syns några ljusfläckar på den men är i stort sett meningslös. Inte helt oväntat, några sådana bilder får en räkna med, tänker jag, men lite störande är det förstås ändå. Den andra fyrverkeribilden blev dock mer lyckad, det är alltså den som är här ovanför. Jag hade inget stativ och inget att ställa kameran på heller så det finns lite rörelseoskärpa där, men åtminstone syns det klart och tydligt att raketerna är raketer! (Vilket alltså är ett klart framsteg, jämfört med bilden jag tog innan.)

Bildernas storlek är ungefär som ett kreditkort och det är så sabla gulligt att jag blir lite knäpp. Ser mycket fram emot att sätta igång med att fylla ett riktigt fotoalbum med bilderna. Fick också flera filmkassetter, så ni kan säkerligen förvänta er en del skannade sådana i framtiden.

Angående att fylla trettio så kändes det helt okej, måste faktiskt säga att jag hanterade det mycket bättre än jag trodde att jag skulle. Verkade innan inte helt långsökt att jag skulle drabbas av en enorm kris och lite krisade jag nog ett par dagar innan men sen tills själva födelsedagen hade det gått om. Skönt! Hade på något vis under de senaste månaderna tänkt på det så mycket också att jag egentligen redan kände mig som 30 år innan. På morgonen efter min födelsedag trodde jag dessutom ett ögonblick jag var äldre än jag var, då jag vaknade tänkte jag dystert och självföraktande ”Detta är min första dag som 31-åring och den inleds såhär” (hade lite katzenjammer), och sen insåg jag att jag ju var ett år yngre än så. Då blev det plötsligt jättekul att vara 30!

nyårsfirandet

FEST & SÄLLSKAPLIGT

Vi firade nyårsafton i Jakobstad hos Mikkis & Elins vilka sitter längst till vänster på första bilden, det var knytkalas med massa olika salta små rätter — pajer, piroger, pizzamuffins, smörgåsrullader, en supersöt och spektakulärt god kinuskikaka (Karin hade gjort den), olika sällskapsspel och dryck. Jag drack mousserande rödvin, eftersom det är den perfekta drycken för alla festliga tillfällen året om.

nyar2013_001nyar2013_002nyar2013_003nyar2013_004nyar2013_005nyar2013_006nyar2013_007nyar2013_008

Vi hade inga raketer men gnister och sprak fick vi ändå. Jag kämpade skitlänge med att försöka få till ett dugligt hjärta.

nyar2013_009nyar2013_010nyar2013_011nyar2013_012nyar2013_013nyar2013_014nyar2013_015

Innan tolvslaget var festen på gång på ritkigt och vi var mätta och druckna och belåtna, hade skippat bordsspelen och inväntade istället tolvslaget. Mikki & Jim spelade gitarr och det blev lite sång på det nu som då också.

nyar2013_017nyar2013_018nyar2013_016

Sen slog klockan tolv! Vi gick ut igen och tände flera tomtebloss men jag fick ingen bild på dem. Istället dessa, där mina inställningar är sååå bra.

nyar2013_020nyar2013_019

Jag gick ner ut till vägen för att spana på raketer, det var helt omöjligt att få en bra bild på dem då man aldrig visste var de skulle synas.

nyar2013_022nyar2013_021

Väl därinne fortsatte festen i nån timme.

nyar2013_024nyar2013_023

Några av oss gick in till stan för att efterfesta, råkade bl.a. på Ragnar och Pertti. Sen skulle bilder tas av Ellen, Jenny, Anna och mig men inställningarna på kameran var ju helt fel och det tog ganska många försök innan vi ens fick våra ansikten att synas på bilderna och i efterhand när man tittar på de flesta av dem (i synnerhet de bortrensade) är man lite tveksam om det faktiskt var en framgång, men så brukar det väl vara klockan fyra på nyårsnatten.

nyar2013_027nyar2013_028nyar2013_029nyar2013_030nyar2013_025nyar2013_026

Strax efter den här sista bilden åkte jag, Anna & Jim hem, och där var den kvällen!