Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

Posts tagged harry potter

Choose another tag?

20170628_syrenbomb

Nu hör ni, nu börjar det nästan hända grejer här. I morse fick jag mejl från han som utfört asbestkartläggningen i nya bostaden och det togs tre olika prover ifrån områden som kunde tänkas tillhöra riskzonen, och som vi kommer vilja förändra i något skede. Badrummet visste vi att har blivit renoverat sedan det blev olagligt att använda sig av asbest (d.v.s. efter 1994, om jag inte missminner mig) eftersom att han som utförde fuktmätningen hittade stämplar med ett senare årtal på i avloppen. Alltså kunde inte asbest gömma sig där. Så då återstod två golv och väggkaklen i köket att titta närmare på. Har med spänning väntat på rapporten och var väldigt förberedd på att åtminstone det ena golvet skulle gömma nån giftdynga, MEN ALLA PROV VAR ASBESTFRIA! Läste utlåtandet ”Ei sisällä asbestia” säkert fem gånger innan jag vågade tro på att jag läste rätt.

Det här betyder att vi sparar 1) pengar, 2) tid och 3) besvär. Eftersom ingen asbestsanering behövs så kan vi alltså riva golvet själva. Rummen kommer inte heller att behöva isoleras/sättas i karantän, sådär som Elliots hem i E.T., som de hade behövts göra ifall att det varit asbest som rivits där — vi kan t.o.m. bo i lägenheten under tiden vi härjar på med golvet om vi så vill, fast främst i ett annat rum då = betydligt mindre stress. Huzzah! Vi slipper därmed fundera på hur vi ska få allt att gå ihop och det finns inte heller något tvång att anpassa vårt tidsschema enligt asbestrivares kalender i tider som heter semester. Vad är detta? Hör ni jag ska allt ta och berätta vad detta är: En jäkla SUCCÉ!

Denna goda nyhet, inklusive att vi sparade en tusenlapp eller två tack vare de positivt negativa testresultaten, så firade vi genom att beställa några grejer från Ikea… ungefär för samma summa pengar som vi annars hade pungat ut med för att sanera en del av golvet. Ja ja, easy come, easy go, eller när gud stänger en dörr öppnar han ett fönster, eller något annat talesätt som nästan (men bara nästan) passar. Jag är ju i regel en som föredrar möbler som inte är nytillverkade eller massproducerade (gillar gamla, gärna ovanliga, helst förmånliga), men i.o.m. den här flytten, situationen och hur mycket det känns som att vi måste göra mer genomtänkta inköp än jag kanske vanligtvis gör, så är det tacksamt att ha ett bredare och mindre godtyckligt utbud att ty sig till. Och som ändå inte ruinerar en. Tack Ingvar! Känner mig väldigt skandinavisk just nu, men det får väl en finländare inte göra, så vi säger nordisk då, minus läbbiga ariska konnotationer.

Sååå, om ett par veckor borde vi ha en rymlig och mjuk soffa, en bekväm och förnuftig säng samt rullgardiner lika mörkläggande som bröderna Weasleys peruanska snabbmörkerpulver (kan jag ju i alla fall hoppas). Stort fokus på ro och vila alltså, samt lite förvaring eftersom det blir en säng med lådor undertill. Fanns inte jättebra med förvaringsutrymmen i själva lägenheten, men däremot galet mycket lagringsplats i källare och på vind. Nästa större möbelinköp blir sedan en garderob, men det får vänta lite ännu tills vi har bättre koll på våra behov. Äh, vem försöker jag lura, tills att jag har bättre koll på mina behov. Det är jag som har tusen kubik klädesplagg (och ändå aldrig något att ha på mig, fan). Det är för övrigt en oanat behändig sak med att flytta som gravid: Bruksgarderoben är ändå bara en bråkdel av den vanliga! För att klargöra: Detta är också den enda behändiga grejen med att flytta som gravid, så få nu inga idéer för er.

På tal om avslappning så har jag ju länge somnat till tv-serier. Alltså på flit, vid läggdags. Detta har dock blivit alltmer krångligt, dels för att min dator ibland blir typ överhettad och börjar brusvråla som en hårfön som tappert hängt med sedan 1940-talet (som Ikea!!), och dels för att det bara inte finns bra serier att somna till just nu, eftersom jag sover så ytligt och är så lätt att väcka. Jag vaknar av vinjetterna, av högljudda skratt, av plötsliga förändringar i rytmen, av att ljussättningen är för varierande och medför fladder i skärmljuset (fast jag blundar kan det tränga sig igenom mina ögonlock för att reta mig), och så vidare. För ett par veckor sedan testade jag istället på en ny grej: Harry Potter som ljudbok på telefonen, förstås med Stephen Fry som berättare. Jag har ändå hörslat och läst böckerna så många gånger att jag inte bryr mig i att jag somnar ifrån dem, känner aldrig att jag riskerar missa något liksom, men de är också tillräckligt bra för att inte bli uttråkad av att jag hört dem förr eller irriterad på att de är så jävla bajs ibland (som så många tv-serier jag somnat till, ping Huset Fullt, Vänner och How I Met Your Mother), plus att de förstås känns trygga sådär som Fry-rösten och Potter-berättelserna gör. Brukar ställa in uppspelningen på att stänga av sig själv efter trettio minuter och för det mesta har jag hunnit somna under den nedräkningen. Så där har ni ett hett tips! Sovrummet *är* där magin händer, vet ni.

darkmark

Jag har börjat lyssna på en lagom nördig podcast som heter The Chapter Titles Were So Good, där tre killar i varje avsnitt pratar om ett enskilt kapitel ur Harry Potter-serien, i ordningsföljd. Den ena killen berättade att då han först hörde om Harry Potter så gick han i lågstadiet och hans lärare läste upp första kapitlet ur första boken en dag, och efter skoldagens slut rusade han hem fylld med iver för att läsa resten. Tror det var samma kille som senare sa att då han läste hade han inte en blekaste aning om att Harry skulle visa sig vara en trollkarl och skulle åka iväg till en magiskola — fatta det! Så skönt öppen och fri från förutfattade meningar hans läsupplevelse måste ha varit, och sen så underbart att upptäcka den där fantastiska världen helt för sig själv.

Det pratades nyligen en del om att unga killar läser mycket mindre än unga tjejer, och en av frågeställningarna var den att hur ska vi få killar att läsa mer. Förstås påverkad av det podcastkillen berättade så tänker jag såklart Harry Potter, även om jag inte hade behövt någon större övertalning utan hans historia heller. Jag tycker i och för sig inte att böckerna är några litterära mästerverk (förlåt), men jäklars jäklar så bra de är. Det är inte bara det att de innehåller makalösa mängder av de där magiska kryddorna fantasi, spänning och läsarglädje, utan också det att jag verkligen tror att en kan lära sig väldigt mycket om medmänsklighet genom dessa övernaturliga historier. Jag tänker att HP som läsningsinkörsport för barn oberoende av kön omöjligtvis kan försämra moralen. Det är ganska kul att lyssna på de där tre killarna i podcasten, det har förvisso dykt upp ett våldtäktsskämt (hittills), men utöver det så pratar de väldigt insiktsfullt om olika typer av diskriminering som existerar i trollkarlsvärlden (trots att de envisas med att kalla allt för ”racism”), och jag kan inte undgå att jämföra deras konversationer och de som en ser nästan dagligen mellan andra killar/personer i deras ålder men angående den riktiga världen, och hur de verkar vara flera världar emellan på betydligt fler sätt än en litterär och en reell. (Dagens exempel: ”Bra att det finns folk som är emot islam”, ”ni förstår väl att muslimer håller på att ta över hela europa?”, ”13% kanske hatar islam, men 3% hatar då män, och så gott som alla hatar individens rätt att bestämma i sitt eget liv”, ”muslimer växer upp som svampar på hösten i europa och i nått skede kommer dom ta över majoriteten av befolkningen…” och så vidare. Förstås om riksdagsvalet i Sverige.) Nå, nu menar jag förstås inte att det är tack vare Rowling som de tre podkillarna är förståndigare än en del andra men jag tänker förstås ändå att lite etiska riktlinjer under åren vi kallar formativa, och så av en orsak, omöjligtvis kan skada.

”I’d say that it’s one short step from ‘wizards first’ to ‘pure-bloods first’, and then to ‘Death Eaters’. We’re all human, aren’t we? Every human life is worth the same, and worth saving.”
– KINGSLEY SHACKLEBOLT (genom J. K. ROWLING, förstås)

Idag satt jag och tänkte på detta välkända faktum att fler och fler mugglare röstar på dödsätare och hur oroväckande det är att trenden bara fortsätter att eskalera. Som resultat av detta, och förvisso även utav nörderiet jag har lyssnat på i några dagar nu också, så beställde jag äntligen ett boxset med alla HP-böckerna, och tänkte att om jag nånsin får barn så ska mina avkommor banne mig klara av att känna igen dödsätarna även fast de står nånstans bakom ett podium och låtsas vara schyssta och prata politik.

Har också tänkt på karaktärer i HP som understött Voldemort, och varför. Vi har förstås karaktärer som Peter Pettigrew, Crabbe och Goyle, men där är det så självklart att de agerar utifrån en egen ängslighet, en längtan att vara cool, tuff och respekterad, samt omgivningens grupptryck. Då det gäller personer som Bellatrix Lestrange och tortyrsyskonen Carrow så känns det å andra sidan som att där har det mest att göra med någon form av ihållande psykos, en klar obalans i hjärnan, att det handlar nog inte så mycket om att de vore Ren Ondska som med att de har ordentliga mentala problem som aldrig har tagits itu med. (Popkulturella jämförelser: Tänk Dexter utan Harrys moraliska kod, typ. Angel utan sin själ, a.k.a. Angelicus. Inte ens Hannibal Lecter är ju ensidigt ond, men fan, frisk är han ju inte.) Istället tänker jag på de där som är någonstans i gränslandet, de som antagligen hade kunnat pendla åt endera hållen — god eller ond — de som fullständigt verkar vara vid sina sinnens fulla bruk, varken dåraktiga eller fårskalliga, inte heller framstår de som osäkra på sig själva eller ens i närheten ditåt; sådana som familjen Malfoy, och först och främst kanske Lucius som ju känns som ett mycket normativt stereotypt överhuvud i familjen. Jag tänker att sådana personer som alltså precis lika troligt skulle ha kunnat hamna på motsatt sida, det är något mycket intressant där. Och kanske är det precis sådana personer som är farligast, för de framstår som någon typ av Voice Of Reason bland alla puckade och fanatiska personer och säger åt alla osäkra att den onda sidan faktiskt har något att erbjuda, och att det är absolut okej att acceptera det erbjudandet. Det är det ju inte. … Ja, jag vet inte. Ska fundera mer på detta nästa gång jag läser böckerna.

Sen kommer jag alltid gilla dödsätarna miljoner gånger mer än verklighetens dito. Dödsätarna hade inga egna val, Rowling bara skrev dem så. Det har däremot vi riktiga människor så gå för fasiken hem och skämmas ögonen ur er, ni som envisas med att rösta på SD, eller PS, eller DF, eller FrF, och så vidare. Expelliarmus!

PA050013_cb

Ellen hade födelsekalas med Harry Potter-tema i lördags och hon har postat flera bilder i sin blogg så accio länken! Själv hade jag storslagna planer på att ta massor av magiska och stämningsfulla bilder med kort skärpedjup men det är något jäkligt obekvämt med att ta bilder bland många människor en inte riktigt känner. Det går aningen bättre med en kompaktkamera för det känns lite mindre suspekt på nåt vis, men att ta fram en DSLR-kamera känns av någon orsak väldigt inkräktande och påträngande. Så den fick mest ligga i väskan, trist men antagligen lika så bra eftersom det fåtal bilder jag tog med den blev ändå suddiga i.o.m. att jag inte ville rikta den mot nån för länge, hah.

wpid-IMG_20131009_195552

Och här ser vi del av presenten jag gav Ellen ty jag var så löjligt nöjd över min punnighet att jag inte kan motstå att visa det åt internet. Hade köpt ett par tesorter från Indiska som båda två innehöll ingefära, så jag knackade ut egna och nya tilläggsetiketter på Olympian — ”Weasley’s exquisite gingers”. Hihi. Höhö. Hoo hoo. (Som en uggla.)

Förresten så skaffade jag ett nytt konto på Pottermore inför det här kalaset för att komma i stämning och jag hamnade i huset Slytherin. Wat. Jag blev ganska paff. Passar fint med mina ormsmycken dock.

Professor Trelawney siar framtiden och säger

Professor Trelawney siar framtiden och säger ”Wow”. Framtiden = internet, obviously.

Det är så svårt att få tag på tillräckligt med tid och ork. Den mängd av varje som jag fått ransonerad räcker knappt till seriösa tankar och framför allt inte seriösa tankar i skrift. Ibland läser jag tidningsartiklar och har väldigt många ~*feelingz*~ men det är oftast då jag är på jobbet och medan det känns ganska okej att skumläsa nån artikel nu som då och att eventuellt formulera ett tweet på max 140 tecken om ämnet, så gör förstås verkligen inte bloggande det. (Kolla, jag visar tecken på arbetsmoral. Eller kanske jag bara låtsas? Får detta mig att verka mystisk och spännande? Jag håller tummarna. Eller gör jag? Vem vet?) Jag har också tagit upp mitt Harry Potter-lyssnande igen och min klädstil har således börjat kurva iväg ännu längre mot Sybil Trelawney, vilket förklarar gifen. (…förutom att det inte gör det alls.) Andra dagar är jag mer Severus Snape — en dag inkluderade min utstyrsel t.ex. en ormbrosch och något sedvanligt långt och svart plagg som hängde kring vaderna, PLUS superfett hår som jag inte tvättat på åtminstone fem dagar, ty jag är dedicerad på det viset. Man kunde kanske kalla mig ganska severe i min dedikation. He he he heheheh eh. Det är en av mina bästa egenskaper. Näst efter mitt ordvitseri som aldrig någonsin känns krystat eller långsökt!!

Andra nyligen tagna bilder av yours truly:

20130620_00120130620_00220130620_003

Ser så förbannat hipsterig ut (Vart försvann Trelawneyvibbarna? VILKET MISSLYCKANDE BUU) att jag nästan skäms men jag gillar suddet. Suddet som Jim, stackarn, kämpade med att undvika att skulle fastna och likväl är det precis de bilderna jag, saten, fastnade för.

Morgondagen och morgondagens morgondag ser jag fram emot, önskar att helgen vore lite längre. Ska åka norrut, det är Jakobsdagar och vänner och familjemedlemmar är hem-hemma och i stan är det ett spektakel som jag ännu är oanat svag för. Alla tycks ha tröttnat på kaoset men jag har sällan något emot det. Är samtidigt också mycket stressad, det jag annars brukar få rum med under en vecka måste jag nu klämma in på tre dagar. P.g.a. detta var jag också till Jakobstad på en blixtvisit igår för att hinna träffa vänner lite mer än jag annars skulle, naturligtvis helt klart värt det, humöret är fortfarande gott, men sablar så ynkligt trött jag varit idag. Känner mig lite lurad, sov varken mer eller mindre än jag brukar men tydligen gör det också sitt vad det gäller återhämtning av kropp och psyke att ligga på soffan och titta på Arkiv X. (Så som jag annars tenderar tillbringa mina kvällar, alltså.) Ändå tänker jag att igår, och på ett sätt ännu idag, så var jag betydligt mer energisk än vad jag brukar vara och jag tänker på det jag läste en gång och som har hängt med mig sen dess, att goda vänner, alltså vänner som är bra för en, känner man igen på att man snarare får mer energi av att umgås med dem än att de tar den ifrån en. Det känns fint. Nu just är jag förvisso så trött och utmattad att min hjärna inte ens fungerar men själen har energi och det måste betyda något för det är fan inte ofta jag säger sånt. Så yay Jakobsdagar. Ha!