Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

Posts tagged hem

Choose another tag?

Jag har på sistone snubblat över så många inspirerande interiörvyer, och jag tänkte att vi skulle ta en titt på några av dem och mer specifikt vad det är som jag fastnat för i dem. Utöver gemensamma beståndsdelar som vitmålade väggar, gamla trägolv och brokig inredning så finns det nämligen några andra särskilda faktorer som jag vill försöka sätta fingret på.

interior_glaedje

Glädje! Något som jag tycker jag att tydligast förmedlas i inredning via gula accenter. Tycker det är så uppiggande, tror att min hjärna översätter det till solsken. Min svaghet för gult i hemmet är ingalunda något nytt, men sedan min kompis Karin berättade att hon läst någonstans att en inredning inte är komplett utan en gul detalj har jag blivit ännu mer fixerad. Älskar den gula dörren, måste vara som att kliva in/ut genom solen (fast behagligt). Det gula trägolvet är också magnifikt, även om jag skulle föredra det i en snäppet varmare nyans än den på bilden. Är för tillfället helt besatt vid idén att mötas av ett sådant i tamburen, skulle inte det vara härligt att komma hem till?

interior_textur

Textur! En omväxlande mix av material och strukturer, som lädermöbler, grova golvplankor, lampskärmar i metall, tjockbladiga grönväxter. Nån kudde i sammet eller varför inte mocka, en annan i grovvävd textil, kanske något prydnadsobjekt i rotting eller bambu eller vem vet vad, och så vidare. Slitna, skrovliga ytor bredvid blanka och släta. De varierande materialen och strukturerna ger ett varmt djup till rummet, tycker jag. Är för övrigt mycket förtjust i den abstrakta tavlan som skymtas till höger, där finns också textur minsann.

interior_gronska

Grönska! Ju mer desto bättre, och allra helst gigantisk sådan. Har ett par ganska stora växter här hos oss också men ingen i likhet med de där träden (som jag gissar att är fiolfikusar) som vi ser här på bilderna. Älskar inomhusdjungelkänslan, en vibb som betonas ytterligare utav den där härliga papegojeväggbonaden. Har för övrigt blivit alltmer förtjust i större konst på väggarna och tycker numera att små tavlor för det mesta känns plottriga och skräpiga. Nej, ju större desto bättre. Det gäller både för växter och tavlor.

interior_vaerme

Värme! Teakfärgat trä, röda nyanser och stora mattor. Gillar inte när det blir mycket rött, men någon stol, matta eller andra textilier i rött tycker jag är tämligen nödvändig. Men även varma tränyanser tycker jag bidrar med samma värme, bara de inte är för fräscha. Älskar sliten teak men avskyr polerad mahogny. Stora mattor knyter ju ihop rummet och ger därför ett varmt intryck, som att allt hänger ihop liksom. Nu råkar de på bild vara röda men det jag tycker är huvudsaken är snarare att de är stora. Blev också mycket förtjust i de där pallarna på bilden till höger, och särskilt då de rostfärgade benen. Rost! Också varmt ju.

interior_charm

Charm! Oftast tycker jag att köksinredning är jäkligt tråkig och sällan snygg, så när jag ser ett kök jag gillar så vet jag att det har nånting särskilt. Det blågröna till vänster är uppenbarligen underskönt, älskar kaklet och de öppna trähyllorna i varm teak, det magnifika ljuset och den djupa vasken. I vanliga fall skulle jag tycka att den vita vasken var väldigt badrummig, men just här tycker jag att den snarare ger en känsla av spakök, vilket känns fräschare. Med köket till höger så gillar jag väl mest kanske lösningarna, variationerna, de gröna stolarna som komplimenterar och matchar den blåa lampskärmen, men också att det inte behöver vara så himla nytt och snyggt för att se trevligt och inbjudande ut. Liksom, i köket till vänster vill jag mixa avokadosmoothies och baka surdegsbröd. Men i det till höger vill jag måla med vattenfärger och dricka vin in på småtimmarna.

20170211_mossoffa_001

Ringde på en annons om en femtiotalssoffa i söndags och några timmar senare var den här! Hade i några veckor kollat soffutbudet på loppissajter med jämna mellanrum eftersom att jag insett att den förra soffan gjorde rummet alldeles för tungt och att jag ville ha nånting luftigare. Det är den nya möbeln, både i modell och färg.

Materialet är något slags sammetsartat, fast liksom grövre och känns mer texturerat snarare än slätt att ta på. Det drar till sig en del damm som samlar ihop sig på yttersidan av soffkuddarna i form av små råttor, som jag kunde ha plockat bort innan jag tog bild, meeen… mjäh.

20170211_mossoffa_002

I samband med att jag funderat på det här med luftighet i hemmet så blev jag också ganska trött på galleriväggen som tidigare fanns ovanför soffan. Dels för att den sist och slutligen kändes för plottrig, ännu efter att jag, eh, ”jobbat på den” i över ett års tid. Så när vi lyfte in den nya soffan tömde jag galleriväggen på allt förutom kistspeglarna och kattfiguren i trä, och hängde upp två ormplanscher istället. Vi lyfte också av en svart glasskiva som täckt soffbordet och fastän träytan där under inte var i världens bästa skick föredrar vi båda det framför glasskivan. Allt som allt blev vardagsrummet ganska annorlunda.

När vi stod och tittade på rummet som plötsligt verkade så nytt och obekant så föreställde jag mig rummet så som det varit, med den mörkgröna klumpiga tunga soffan, det svarta högblanka bordet, den asymmetriska samlingen av små tavlor på väggen, och så kändes det bara hotfullt på något sätt. Som att det inte alls var en stämningsfull och rogivande plats utan tvärtom kaotiskt och svårmodigt. Sambon höll med. Ganska skön insikt, var lite osäker på färgkombinationerna et.c., men när jag märker att det nya känns bättre än det gamla så är det ju ingen fråga om saken. Det är en förbättring.

I övrigt så snurrar Roxy Music-skivan Avalon i vinylspelaren, och jag har ägt den i några år och jag har förvisso inte lyssnat på den jätteflitigt men nog ett flertal gånger. Sist jag lyssnade på den så lade jag uppmärksamhet till det andra spåret på andra sidan av den, ”Take a Chance with Me”. Det kändes då som att jag aldrig hört den förut fast jag förstås gjort det många gånger, och hur som helst, föll mer eller mindre pladask och nu gillar jag den mycket. Kanske min favorit på skivan, och då finns fasen ”More Than This” på den.

Jag delar så sällan musiktips här för jag fastnar nästan aldrig för sådant andra tipsar om i sina bloggar, hur mycket vi än annars brukar vara på samma linje med saker och ting, så det ter sig lite meningslöst att själv ”ge tips” eftersom jag oftast känner mig ganska ute. (Sättet att motbevisa en sådan sak är nog förresten INTE att posta en 34-år-gammal låt, heheeeh.) Känner mig inte musikaliskt ute i allmänhet men på något vis musikaliskt missanpassad till bloggosfären och egentligen också populärkulturen, som att jag inte hänger med i de hippa svängarna. *rättar till mina mamelucker* Meeen, då jag ändå delar med mig av en mossig soffa så kan jag väl passa på att matcha med min stundvis mossiga musiksmak. Hakuna matata!

20170115_hoerna_001

Har surfat på en del inredning på sistone och tänkte först visa lite bilder som jag pinterestat, men så har jag småplockat i ”mitt rum” de senaste dagarna och skruvade igår äntligen upp de hyllor som väntat på golvet ungefär sen vi flyttade in, d.v.s. i över ett år, så det får bli bilder från det egna hemmet istället. Eller, ja, från en vrå av det i alla fall.

Jag har alltså ett slags eget krypin här, Alfred har också ett eget arbetsrum uppe på vinden och min hörna är på bottenplan, och är ett utrymme som ligger mellan vardagsrum och tambur. Det hade en dörr mot vardagsrummet men den tog vi ner direkt vi flyttade in för att göra vardagsrummet mer luftigt. Istället för dörr hänger där träklossdraperier från 70-talet och Finnpine Hobby, sammansatta så att längderna varierar.

Är urusel på att använda sminkbordet men så har det också fått agera förvaringsplats länge, men nu när hyllorna är uppsatta så fick det mer ledig yta. Sminkar mig inte mycket till vardags och det känns ganska motsatsen till tidseffektivt att sätta sig ner för de få minuter det tar mig att fylla i ögonbrynen, men nästa gång det vankas fest ska jag öva mig på att få in rutinen att använda sminkbordet då. Skulle vara trevligt att inte ha en massa sminkprodukter omkringdrällande i badrummet.

20170115_hoerna_002

Har t.ex. redan förflyttat mina parfymer till sminkbordet, till vardags använder jag bara body mist. Det turkosa lilla skrinet sprejmålade jag igår, det är en cigarillask i plåt som jag förvarar hårnålar i. I cigarettetuiet under det förvarar jag hårspännen, den asken köpte jag på Juthbackamarknaden för några år sedan. På hyllan ovanför är mina smyckesskrin och i den mörklila läderväskan förvarar jag tunna scarfar. Solglasögon får hänga med i en krukhållare, eller vad det heter.

På väggen till höger om sminkbordet dinglar mina halsband och några små väskor som är mer för fest än vardag, rymmer max telefon plus plånbok och kanske ett läppstift, typ. Den svarta sammansatt utav träpärlor, den vinröda i nån slags metallmesh, och så den glada grodan i målat läder.

20170115_hoerna_003

På väggen till vänster om sminkbordet hittar vi fler väskor och kassar. Har precis gallrat ur den samlingen en del, och uppenbarligen lär det likväl inte gå någon väsknöd på mig. Det är väl tämligen uppenbart vid detta skede att jag är en sådan som tenderar samla på sig saker. I.o.m. att jag köper ca 90% av allt jag äger på loppis så är priset sällan heller högt, och då har jag alltså råd, rent ekonomiskt, att ge saker en chans. Hade t.ex. några väskor jag gillar men inte hittar användning för, men ändå hållit fast vid för att, ja, för att jag gillar dem. I höstas hörslade jag Marie Kondos The Life-Changing Magic of Tidying Up och fast den är totaljävla omöjlig att ta på allvar (min favoritrecension av den på Goodreads: ”Do you like talking to furniture? Do you believe shirts have souls? Are you insane? This might be the book for you.”) och sjukt frustrerande på det viset att den aldrig, för fan aldrig, kommer fram till nån kärnpoäng som den alltid insinuerar att ska finnas, så gav den mig åtminstone motivationen att vara strängare med vad jag handlar och mindre mesig med att göra mig av med saker. Slängde t.ex. massor med halvobekväma underkläder efter att jag kommit igenom den, kan rekommendera detta. Blev också inspirerad till att leva mer minimalistiskt, men hahaha as if. Jag går för övrigt emot den här Konmarimetoden som författaren förespråkar i.o.m. att jag rensar i etapper. Har inte ännu rensat bland allt jag ska rensa, samt att jag ska göra en ny gallring av saker jag redan gallrat under senvåren eller tidig sommar och antagligen kommer jag då att kunna göra mig av med fler saker, men utan att behöva bära på den här känslan av att jag förhastat mig.

Nåja, nog om det. Åter till vad vi ser på bilderna —

På hyllan som syns där vilar nu ett par sminkväskor även om den ena främst agerar allt-i-allo-väska, innehåller t.ex. nyttosaker så som plåster och skosnören, hah. I plåtburken som skymtas bor mina nagellack.

Vågen är troligtvis mycket opålitlig trots dess namn Exakta, och jag köpte den nog mer för dess utseendes skull än för funktionen. Den kostade 1€ och är tung som attans, vilket jag noterade då jag hittade den på loppis, till vilket min komikerpartner svarade ”Klart att den väger”. I övrigt kan jag varmt rekommendera att äga en våg vars utseende gör dig glad och funktion är något slumpmässig. Det är liksom lite trevligare att ställa sig på en mycket fin våg, men en som du inte litar på helt. Hålls den inom en radie av ungefär två kilo åt endera håll av det jag ungefär borde väga så tänker jag att jag säkert är på samma som jag brukar vara och rycker bara förnöjt på axlarna och myser lite åt hur gullig vågen är istället för att, exempelvis, tänka att jag måste äta mindre pizza.

Jag sitter just nu på motsatt sida av vrån för där har jag mitt skrivbord, och jag har också möblerat om här ganska nyligen men det känns ännu lite halvklart och det såg i jämförelse ganska trist ut på bild, så det får bli en annan gång som jag visar det. Det är inte så att jag nödvändigtvis måste ha ett eget rum men en egen hörna där jag får dra mig undan är definitivt en nödvändighet för mig, om jag ska få någonting gjort och inte bli knäpp. Det ligger mycket sanning i det Virginia Woolf skrev i sin essä Ett eget rum år 1929, att ”En kvinna måste ha pengar och eget rum, om hon skall kunna skriva romaner” — nu skriver jag förvisso väldans få romaner, men mina blogginlägg närmar sig visst ändå den längden ibland. Och med det sagt ska jag övergå till att jobba lite, här i min egna vrå.

20161126_bananatree_001

Tidigare i veckan inhandlades ett bananträd, Musa Dwarf Cavendish, och en grå kruka. Den senare tyckte vi att såg så tråkig ut att vi en kväll plockade fram akrylfärger och varsin pensel. Vi blandade olika nyanser av blått, grönt och turkost som vi sedan lät rinna nerför krukan, och bytte sida med jämna mellanrum. Vi vände den också upp och ner vid något skede och lät färgen rinna från det hållet också. Så höll vi på tills den mesta av den var täckt. Följande kväll spädde jag ut en turkos färg med mycket vatten som jag till sist laserade krukan med, men den ville inte fästa överallt så en del grått kikar ändå fram här och där.

20161126_bananatree_002

Planterade om bananträdet i sin nya kruka i eftermiddags och katterna är alltid lika nyfikna på sånt. Myra fick en reprimand för sitt beteende på bilden ovanför, direkt jag märkte vad fasen hon höll på med. Elakt att bita/riva i bananträdet. Som avslutning hade funderat på att ge krukan ett lager med halvglansigt lack också men kom mig aldrig för att köpa sådant, så nu fick den förbli matt.

20161126_bananatree_003

Nöjd med både växt och kruka. Utmärkt tumispyssel, kan rekommendera!

20161114_matta

Gick ut på loppisjakt i dag och fällde en matta. Kommer hem, städar undan den gamla mattan från vardagsrummet som blivit mycket sliten och söndrig i kanterna, dammsuger, rullar ut den nya mattan och ooh:ar över hur mycket större den än den gamla och hur mycket mjukare också. Sen börjar jag ställa tillbaka möblerna på plats, ovanpå mattan, och jag blir orolig. Ni vet, en sån där spontan magkänsla som ni hoppas att ska gå om. Inser att färgkombinationerna skär sig som bara fan. Den gröna nyans som i loppisets lysrörsbelysning såg ut att vara en ganska fräsig olivgrön med midnattsblåa inslag är, i vårt vardagsrum, en senapig beige med svarta inslag. Vilket för övrigt då ser FÖRSKRÄCKLIGT FULT ut mot exempelvis två fåtöljer i färgerna lila och rosa/rött/orange. Gahhh. Allt ser förfärligt ut. Den är inte ful i sig, men alltså mot resten av färgskalan… blir liksom irriterad av att se på det. Ska försöka låta den ligga där i ett par dagar och slutar jag inte av att må illa av dess åsyn så får jag väl sätta tillbaka den gamla, slitna och söndriga mattan igen.

Brukar sällan göra dåliga köp vad det gäller inredning, för jag tycker att med min ganska brokiga smak så matchar det mesta. Men det här var verkligen inte bra, inte bra alls. Oerhört missnöjd med specifikt färgen. Allt annat är okej. Sen blev ju inte historien mycket bättre av att jag medan jag skrev detta inlägg började bläddra igenom snygga, fina, färgglada mattor på Pinterest. Så nu är jag både missnöjd och avundsjuk. Bah.

Nä fuck it jag sätter tillbaka den gamla. Den nya får… eeeh… testa va sovrumsmatta kanske?

I övrigt pratade jag i radio i dag igen. Ännu mindre efterhandsångest än sist denna gång, men inte noll av den. Äh ja, det kanske tar sig. Störigt bara att jag alltid är som mest skärpt och avslappnad under pauserna. I dag sa jag t.ex., när vi talade om Trumps overkliga framgång i presidentvalet och hans bakgrund, och jag tänkte på det här med The Apprentice, att det känns på nåt vis som att Robinson-Robban helt plötsligt hade blivit kung i Sverige. Det hade ju kanske varit kul för lyssnarna att höra om de hade låga krav på humoristiska jämförelser, men tji fick de.

20161109_kumela

Gårdagens loppisbesök resulterade bland annat i detta lampfynd som ni ser ovan, tyckte den var så charmigt fulsnygg. På etiketten hade försäljaren skrivit med ranglig handstil att stommen består av en karaff utav inhemska Kumela. Konsulterade oraklet (Google) och det visar sig att Kumelan lasitehdas var aktiv i Riihimäki från 1937 till 1985. Hittar tyvärr ingen stämpel på karaffen, vilken jag antar att någon borrat hål i för att dra in en lampsladd i den.

Efter loppisbesöket och kvällsmat spelade vi, d.v.s. Karin, Alfred och jag, ett tidigare loppat frågesportsbrädspel. Vi har aldrig testat det ordentligt förr i.o.m. att spelarna måste vara fler än två, och t.o.m. jag som brukar vara ganska kräsen med vilka brädspel jag gillar, tyckte det var jättekul. Kanske främst på grund av sällskapet, egentligen, tror jag sällan skrattar så mycket som jag gör med Karin. (Är ju också ganska förtjust i Alfred, förstås.) I höst har vi känt varandra i tjugo år (!!), sen vi började högstadiet, och det räcker ofta med att vi bara byter en blick och så brister nån av oss ut i gapskratt en halv sekund innan den andra.

Därför kände jag mig också lite piggare än jag var, för jag mindes plötsligt min märkliga frossa under arbetsdagen och plockade fram termometern. Hade feber som hållit i sig i dag, så jag har haft en sjukledig dag. Har sett på väldigt mycket tv och känt mig väldigt meningslös. Har också, utan framgång, försökt förstå ett skvatt av vad i helvete som hänt i USA. Har många amerikanska bekanta och det har varit rätt gripande att följa med deras statusar om utvecklingen under dagens lopp. Lider så med dem, och med Clinton, herregud.

Kändes verkligen overkligt att stiga upp i morse och se Karin som redan stigit upp, och samtidigt som jag säger ”Men är du uppe redan?!” så märker jag att hon ser på något vis missnöjd eller uppjagad eller uppgiven ut, men jag kan inte bestämma vilket, och hon säger ungefär ”Kunde inte sova, vaknade av att Agneta whatsappade att det här far åt helvete och blev för stressad”, och jag FÖRSTÅR ABSOLUT INGENTING och diverse oroligheter spelar upp sig i mitt huvud så länge jag antagligen står och ser ut som en mindre begåvad säck med potatis, innan Karin bara ”TRUMP LEDER. STORT”. Först blev jag lite lättad, bara för att det inte var något personligt som gick åt helvete, men i nästa millisekund så kände jag mig bara så oerhört, oerhört paff. Inte på ett bra sätt. Men nåja, det är så många som skriver om det här och som dessutom gör det så mycket bättre än vad jag skulle kunna så jag ska inte ens försöka. Hänvisar er istället till exempelvis Peppe som sköter det galant som alltid.

Som ett litet sidospår så vill jag ändå spekulera att jag tror att mycket av det vi läser på nätet om det amerikanska presidentvalet, och inte alltså skrivs av ex. journalister eller personer bosatta i USA/med amerikansk härkomst, dels bevisar hur även vi här i norden svalt idén om the American dream. USA är så jävla häftigt, vet ni? Vi bär linnen med den amerikanska flaggan på och med uppspelt förtjusning granskar vi Amerikahyllan på Minimani, utan att riktigt fundera varför. Är det faktiskt så sabla great? Varför tycker vi det? (Har så länge varit så trött på den fascinationen, så det kanske också är det som härjar lite hos mig här.) På nåt vis känns det ju bedrövligt typiskt att såklart att USA ska ha en vit privilegierad normman som president, USA är ju normlandet bland (mestadels) vita privilegierade. Som jämförelse kan vi ta Ryssland, som vi ju geografiskt sett är närmare, duh, men inte kan jag minnas att det alls skulle ha blivit samma tumult när Putin blev vald, eller omvald. USA ligger oss ändå närmare, känner vi, vilket inte är förvånande alls men… äh, nä, jag vet inte. Tappar tråden, är verkligen inte tillräckligt alert för att nå kärnor i dag. I alla fall, för tydlighetens skull, detta jag sagt här är sen inte kritik, det är bara en iakttagelse av något jag inte har mer belägg för än att det är en känsla. Skriver ju själv också om samma grej och har diskuterat det mycket i dag, förstår alltså helt att vi påverkas så av det där valet. Den amerikanska drömmen blev nyss en mardröm.

Huuur som helst, ska slänga mig på soffan igen. God bless Netflix, i alla fall. The land of the jobb-eller-skol-befriade and the home of de-som-tar-en-brejk.

För ett par dagar sen fick jag för mig att det var dags att hitta på någon slags kortfattad beskrivning av bloggen och det jag landade på var ”grädden på moset och regnet på paraden”. Tycker dels att det summerar ganska bra men också att det inte riktigt säger någonting. Som jag sa åt Alfred så känns det lite som att jag är så här: ORD???? (Vilket i och för sig också summerar mig/bloggen ganska bra så whatevs.)

20161103_kittel_001

Senare den kvällen så passade jag också på att försöka fixa någon bloggorienterad profilbild, så jag tände dagsljuslampan och poserade med min kittel (såklart). Har en ful efterhästsvansfjång i håret men alltså är det något jag mer och mer börjat ge upp med så är att det att ha hår jag är okej med.

Typ 9 av 10 bilder jag tog var suddiga för att jag inte lyckades sätta på slutarljudet så jag visste aldrig när bilden togs utan rörde mig för mycket. Här nedanför har jag t.ex. dubbel högerarm. Syns på min jävligt uppstyltade axelposition att jag höll på att försöka hitta något bekvämare samt att jag har ingen aning om jag ska bete mig naturligt framför en kamera, men jag låtsas att dubbelexponeringen är en häxig effekt och inte en teknisk felfunktion.

20161103_kittel_002

De tjusiga sockorna är såklart de som Karin stickat och jag fick! Sitter vid min sminkhörna som befinner sig mitt emot min datahörna, kameran står på skrivbordet. Är tyvärr väldigt dålig på att minnas att jag har denna sminkhörna och använder mig oftast av badrummet.

I övrigt så nyser jag nästan konstant i dag så vi ska se hur denna helg blir. Både jag och Alfred är i alla fall helt lediga, hans bok har gått i tryck och jag blir själv lite knäpp då jag tänker på all ledig tid jag plötsligt har framför mig. Har jobbat varje dag de senaste två veckorna + lite till så det känns väldigt ovant att bara ha fritid. Kom precis in efter att ha varit ute på gården med katterna, och innan det hämtade vi ut ett nytt grönskande påslakanset som vi inte kunde motstå så härnäst tänkte jag städa sovrummet, plantera om den stora zamiakallan som vi hämtade från Katternö för en tid sen och ställde i sovrummet, öppna fönstren och  vädra länge, samt såklart ta det nya lakanet i bruk. Jovars, har en bra dag på gång här!

20160831_gulnaden_001

Som utlovat så har jag i går kväll jagat gula saker i hemmet. Här närmast kameran ser vi t.ex. en citron och två apelsiner som av okänd orsak torkat istället för möglat, vilka vi låter pynta serveringsvagnen som står i ett hörn av vardagsrummet. Tycker de blev så fina så därför fick de vara med i den här bildsamlingen, har i övrigt skippat dylika småsaker som är gula. Som en påse gullök, en trave National Geographic, och sånt. Inte direkt ”interiör” kanske, LITE band får en ju lägga på sig ändå. Insåg jag i efterhand efter att jag fotat både lök och tidningar.

20160831_gulnaden_002

Bredvid vagnen står en typisk Ikealampa i den en gång populära modellen ”Storm” som Alfred ville slänga men jag ville skvätta färg på. Jag vann! Färgvalet föll på olika nyanser av gult, samt lite rostigt orange. Funderar ännu på att skvätta ännu mer, skulle i så fall vilja göra riktigt stora, blöta blaffor med en rejäl pensel. Skärmens material är förresten rispapper och jag använde vanlig akrylfärg, för den som undrar.

20160831_gulnaden_003

Den här lampskärmen köpte jag för flera år sen och det är först nu, i den här bostaden, som jag äntligen lyckats hänga upp den. Mycket efterlängtat! Den är ganska stor, knappa femtio centimeter i diameter. I bakgrunden syns också galleriväggen som är för evigt under konstruktion som en hemsida på 90-talet.

20160831_gulnaden_004

I våras bytte vi från kallt rosaröda gardiner till dessa gul-orange-brun-grön-mönstrade och vardagsrummet blev direkt så mycket piggare, trevligare och på något vis mer genomtänkt men samtidigt mindre förutsägbart. Om ni frågar mig, då. Jag köpte dem från loppis för ett par år sedan, hade egentligen planer på att hänga dem på förra balkongen som var inglasad, men föga förvånande kom jag mig aldrig för det. Mönstret heter ”Lima” och är tillverkat av brittiska Cravendale. Har försökt hitta information om dem på internet men det är en väg med många villovägar, ty det finns också ett företag med samma namn, även det brittiskt, som specialiserar sig på mejeriprodukter. (Det är förresten det företaget som hade den trevligaste reklamfilmen någonsin — Cats with thumbs.) De flesta Cravendaletyger jag ändå lyckas hitta är från 60-talet och jag gissar att mina gardiner kan vara det med.

Annan gul detalj på bild: Tavlan med leoparderna härstammar från 70-talet och köptes på Juthbackamarknaden för några år sedan. Den är tryckt på sammet och ska ha en fluorescens-effekt under blacklight. Misstänker dock att den detaljen bleknat bort med årens gång, har nämligen testat lysa på den med en sådan lampa men utan att hitta något självlysande. Bonustrivia: Köpte den inramad och allt för 8€. Hittade den senare på Ebay för typ $100.

20160831_gulnaden_005

I köket har vi en oval, smått förvrängande spegel som Alfred ärvt/räddat från soptippen. Nedanför är kattvärldens finaste hängare, även den en pryl som Alfred ärvt/räddat från soptippen. Båda sakerna har hittat till vårt hem från samma avlidna släkting till honom. Bra smak! Tycker för övrigt att katten är SÅ Selma, som att den vore gjord i hennes avbild. Vi använder naturligtvis krokarna för kattkoppel och -leksaker.

20160831_gulnaden_006

På köksbordet ligger denna löpande duk. Vasen är egentligen brun men ser mycket gul ut här, solen sken rakt igenom den. Jag har i förrgår tryckt ett par tygkassar och inte ännu orkat städa upp efter mig så det ligger också lite textilfärg på ett — passande nog — gult plastlock, samt annan pysselrekvisita.

20160831_gulnaden_007

På en vägg i köket hänger den här fina maskrostavlan som jag fått av mamma i födelsedagspresent. Mattan, som är mycket dammig och skräpig eftersom att katterna härjar på och under den nonstop, är ett nytt inköp och innehåller den också en del gula inslag.

20160831_gulnaden_008

Det gula i det här tyget försvann i bildredigeringen men jag blev för lat för att göra om det. Postar bilderna ändå eftersom att de dokumenterar att jag äntligen fått nånting gjort åt två problem vi haft i köket.

Så, under diskbänken/spisen finns då ett skåp men det saknar dörr. Istället finns en lina där, men vi har inte haft något lämpligt tygstycke att hänga på den. Vi har haft en kökshandduk där men det har inte varit helt ultimat, den har varit för liten och en helveteshärva av konservburkar och plastpåsar har alltid skymtats där bakom. För ett par veckor sen rotade jag igenom min tygbitssamling, hittade det rosa-orange-gul-guldblommiga, klippte av en lämplig bit och fållade den (snett) och hängde den på linan. Annat jag har gjort, utav samma tyg, är att sy en liten säck att sätta den där helveteshärvan med plastpåsar i! HA! Har vikt ihop påsarna till trianglar och då ryms det många i säcken, försöker dock minnas att ta med en shoppingväska då vi går och handlar så att vi inte samlar på oss fler.

20160831_gulnaden_009

Här ser vi två olika gardiner. De till vänster i ena tamburen, där vi främst hänger tvätt som vi sedan flyttar över till en kökssoffa som står där och låter tvätten ligga i den i ett par veckor. De till höger i ”mitt rum” (i verkligheten ett slags genomgångsområde mellan tambur och vardagsrum), i fönstret till min datavrå. Båda gardiner förstås från loppis.

20160831_gulnaden_010

Fler detaljer ur mitt så-kallade rum, en loppad matta i gult, brunt, rosa och mörkaste midnattsblått, och en hattvägg samt för många väskor som hänger på krokar. Väggarna är alltså gula här, och samma varmgula spräckliga tapeter har även den där tamburen där vi hänger tvätt. Och när jag ändå pratar om gula väggar, så har badrummet på nedervåningen också sådana, men där i en ljus målarfärg.

20160831_gulnaden_011

Går vi upp till övre våningen så finns ett fönster bredvid trappans slut. Där har jag hängt en gul gardin, även den från loppis. Tyvärr saknas gardinstång så jag har hängt gardinen på ett rep jag spänt mellan två gardinstångsfästen — det är en helt fungerande provisorisk lösning, men helhetsintrycket är inte jättesnyggt. Men Selma, f.ö. gulögd, tycker att det duger fint.

20160831_gulnaden_012

Och utsidan av huset? Att ni ens undrar.

20160831_guldiptyk

Postade dessa två bilder efter varandra på Instagram och tyckte att de matchade så bra bredvid varandra. Till vänster har vi morgonens Myra som inte är någon arbetsmyra och därför slipper undan med att bara se på när andra skyndar iväg för att dra sina strån till stacken. Till höger har vi söndagens artikel om Kulturvis i tidningen, i vilken ni för övrigt inte ska tro på allt vad ni ser, exempelvis att jag skulle kunna använda en Mac. Sen intervjun kom på tal har jag blivit mycket glättig av det faktum att det är såhär: Kulturjournalist skriver grej om blogg, ett kulturmedium, i vilken skribenter skriver grejer om kultur. Meta! Mycket kultur- och tidsenligt popp.

Tämligen otippat har gult under det senaste halvåret klättrat högt upp på listan över mina favoritinteriörsfärger. På webben har den länge varit en favoritaccentfärg, har använt den i mina bloggar sen säkert tio år tillbaka, och med det i åtanke så har jag väl varit ganska trög med att fatta att den kan ha samma tjusiga effekt även i hemmet. Lite som att någon har hoppat upp till skyn och roffat åt sig en näve sol och pressat ut den i fönstret, som med gardinerna bakom Myra. Eller lite som att någon har grävt ett hål i berget och hittat en guldklimp som de sedan knådat med händerna tills den blivit mjuk som en deg och kavlat ut den på bordet, som med duken under tidningen. Loppade de tunna tyllgardinerna för några veckor sen för ett par ynka slantar. Den vävda duken/löparen med synliga trådar fyndade jag i våras nångång, för en ännu mindre slant.

Får visst ta och göra ett ordentligt bildreportage på gula saker i hemmet istället för att blaja vidare om det just nu och här. Tror inlägget skulle vara aningen mer givande då.

(Och i väntan på det inlägget kan ni förresten gärna långläsa en text jag skrivit om populär pöbelkultur för Kulturvis!)

20160731_laeshoerna_001

Ja se där sitter jag och låtsas att det inte är för varmt för velourmorgonrock, att jag har glasögon och kan läsa. Nä, lita aldrig på sånt ni ser på internet, kids.

Letar ett kraftuttryck som lämpligt skulle summera den förra veckan men hittar inget så jag får nöja mig med PUST. Den har varit lång. Satt igår uppe och nattugglade långt in på småtimmarna, hetspysslade med att få en rekvisitabok klar till en filminspelning. Det blev den, men jag tror jag håller på att bli för gammal för att panikjobba med nånting den tiden på dygnet. Det känns i lederna idag att jag på nåt vis tömt ur mig, eller så är det regnvädret, jag vet inte. Tantvarning oavsett.

I alla fall, förra veckan är förbi, juli månad likaså, och jag har ännu ett par veckor semester kvar. Hoppas på att de ska föra med sig mindre stress och mer zen. Jag gillar när en ny månad inleds på en måndag, det verkar extra symboliskt då. Det säger: Nu vänder vi blad.

20160731_laeshoerna_003

Vi har en ny möbel i hemmet, den olivgröna fåtöljen. Alfred köpte den för 10€ på loppis för några dagar sedan, han har saknat en läshörna i köket. Det fanns en del plats där som vi inte egentligen använt för annat än att leka med katten, men med det nya tillägget var vi ändå tvungna att möblera om lite och jag tror jag ska fortsätta med det, för det är något som inte riktigt stämmer ännu. Återigen söker jag det där flyktiga zen.

20160731_laeshoerna_004

Då jag ser den här bilden förstår jag till 100% varför folk brukar tro att jag är arg när jag är neutral. ”Resting bitch face” är ett uttjatatat koncept men kan vi säga att jag är argzen?