under stuprännan ett hjärtformat fat

dokumentation & situation

Gick nyss ut på gården och tjattrade lite med småfåglarna. Tittar sedan ner på mina bara fötter. Tänker att det är som att bo på landet här.

Jag tar sällan på mig skor då jag går ut här och så har jag nog inte gjort nån annanstans där jag bott i Vasa. Alla andra gårdar har jag tänkt att kan dölja glasskärvor från gamla ölflaskor i gräset, men inte denna. Här reagerar jag på en cigarettfimp i rabatten och plockar bort den.

Allt ståtar med sin iver att prunka och innergården liknar allt mer den vi blev förälskade i för exakt ett år sedan då vi gick på vår första visning. Jag tänkte, här kunde ett barn växa upp.

20180519_DSC0477720180519_DSC04781

Det finns få saker jag saknar här, men en hägg spanade jag efter redan i fjol och blev lite besviken då ingen fanns. Fast lyckligtvis finns det ju flera i närheten att sniffa på. Igår fick även Blenda chansen att dofta på häggblomster då vi hälsade på i Katternö, ute på det riktiga landet.

För några dagar sedan hade vi husbolagsmöte med grannarna och jag lade fram förslaget att skaffa odlingslådor, som togs väl emot. Tycker att det skulle vara kul att nästa år plantera lite ärter och morötter med Blenda! Är ju inte egentligen någon trädgårdsmänniska men det skulle vara trevligt att low-key odla lite snacks åtminstone. Såna som det är svårt att totalt misslyckas med.

För ett par år sedan sådde Alfred några frön i rabatten längs med huset vi hyrde då. Så mysigt, tyckte vi. Eller tyckte jag i alla fall, fast jag var inte desto mer involverad utöver att tjata på Alfred att komma ihåg att vattna plantorna. De sköt upp fint och lovande men så kom gårdskarlen och klippte ner allt med gräsklipparen?? Alltså HAHA! Så jäkla snopet. Den slutliga skörden blev typ ett par små fjuttmorötter och en rädisa att dela på.

Sent på gårdagskvällen såg jag en igelkott komma ilande ifrån skogsdungen över gårdsplanen rakt till fatet under stuprännan för att lapa i sig vatten. Någon av grannarna har köpt ett hjärtformat fat nytt för i år för de små vilda liven häromkring. Hjärta på det, känner en ju.

Annonser

hej / hej

inspiration & kreation

Inför mors dag hade Alfred fixat fingerfärg och kartong. Han avslöjade på förhand vad han hade på gång, eftersom han gissat att jag kanske ville vara med och pyssla. Det ville jag! Själv hade jag faktiskt redan anat (och hoppats!) att det var precis nåt sånt här han planerat.

20180515_tamburhand

Det var inte jättelätt att få en sjumåning att förstå vad vi hade föreställt oss, så det var bara på plus att ha ett större antal vuxna händer tillgängliga… och pappersark också, för den delen. Till slut lyckades det ändå ganska bra tycker jag. Ett morsdagskort! Mitt första!

Hängde upp handavtrycket på tambursväggen i eftermiddags och tycker att det känns passande och glatt där, som en liten Blendahälsning då man kommer och går. ”Hej” var ju också hennes första ord. Hej hej!


Just som jag hade skrivit klart det här inlägget så läste jag en kommentar, fast inte riktad åt mig då, angående huruvida folk bara vill läsa om yta (trender, inredning och sånt) i bloggar. Och nog är det märkligt — fast denna diskussion är en som titt som tätt bubblar upp i bloggosfären och fast jag varje gång slår fast att DEN ÄR DYNGA (nej, bloggosfären är inte ytligare än resten av världen), så märker jag ju också att den lyfter fram nån rädsla som ständigt tycks dölja sig där långt bak i ryggraden.

Går på dravlet varje gång och glömmer för ett ögonblick dagboksaspekten av bloggandet, fast det alltid varit det (eller i alla fall den känslan) som utgjort grunden för mig. Jag ifrågasätter ungefär, men vilken nytta har folk av detta inlägg? Vad tillför det andra, på vilket vis är det inte bara ännu en instagrammad hotellfrukost?

Ska folk tycka att jag är ytlig nu? Saknar jag djup nu? Ja kanske. Skulle gråta över det men min brunn är helt enkelt bara för grund tihi.

uti backen

rekreation & civilisation

Hela familjen begav sig ut på gården under den ljuva söndagskvällen. Hela familjen innefattar förstås även katterna, annars skulle det nog inte vara ett så värst nämnvärt projekt. Men med två katter och en bebis blir det direkt lite omständligare, fast absolut genomförbart. Särskilt än så länge då bebisen inte ännu kan gå eller ställa sig upp, och därför inte har så mycket annat val än att beskedligt sitta i ens famn om det är där hon placerats.

20180506_kulle_001

Strax utanför innergården sluttar marken ner mot en lekpark och den sluttningen misstänker jag att vi kommer besöka rätt frekvent. Trevlig sittplats under varma månader, bra pulkbacke under kalla.

20180506_kulle_002

Några barn lekte i parken och katterna spionerade. Senare kom faktiskt barnen och hälsade på katterna, som var lite skraja men hanterade det bra, till stor del för att barnen var så oerhört förståndiga och försiktiga med dem.

Är ändå stolt över katterna också, som hanterade situationen mycket bättre än de skulle ha gjort för några månader sedan. Känns som att de mognat i sina roller som småbarnsfamiljekatter.

Tänker på hur viktigt det är att lära sina barn att vara extra varsam med sådana som är mindre än en själv. Att visa hänsyn, att inte skrämmas.

20180506_kulle_003

Men än så länge är Blenda Mosippan aningen för liten för att förstå detta men jag försöker att snabbt hindra henne då hon börjar slå på endera av katterna utav iver. Säger nej nej inte slå, nej nej släpp pälsen då hon klappar och luggar, men kanske egentligen än så länge mest för att försäkra katterna om att det inte ska vara på det sättet.

Blenda blir så glad av att se katterna och ha dem nära sig! Det förstår jag ju. Men jag vill vara noggrann med det ändå från början, att varje levande sak ska respekteras och att vi människor ingalunda har rättigheten att komma och klampa omkring hur vi än vill fast vi helst beter oss så. Så jag fortsätter säga nej nej katten blir rädd, nej nej katten blir ledsen.

20180506_kulle_004

Ganska behagligt där ute, tror det var kring 15°C. Selma tillbringade merparten av utomhustiden med att ströva omkring som ett litet får och tugga i sig färskt gräs.

20180506_kulle_005

Små fläckar med lila blommor pyntade backen här och där. Osäker på vilken växten är. Kan det va nunneört månntro?

20180506_kulle_006

Och längst nerför backen skymtade lite gult som jag och Blenda beslöt att undersöka närmare. Gullviva satsar vi våra slantar på.

Det var allt från naturrutan denna gång. Tack och hej, timotej.

sammetskuddsmorgon

dokumentation & situation

När jag väcktes utav en hungrig Blenda en bra bit innan klockan sex så var det så ljust i sovrummet att jag vaknade lite för mycket. I vanliga fall brukar jag somna om under amningen men denna gång låg jag bara där och störde mig på att gardinen inte var fördragen på det ena fönstret. In genom det glappet sipprade ett sånt där märkligt vasst ljus som, trots att det inte är jättestarkt, ändå lyckas blända en igenom ögonlocken.

Nu sitter jag i soffan och tänker på soffkuddarna. Har rensat bort och bytt överdrag för en tid sen så att alla nu är i något slags sammetsmaterial.

20180506_sammetskuddar

Egentligen drömmer jag förstås om att ha en hel soffa i sammet men med tanke på allt som den utsätts för just nu så hade det hur som helst varit urdumt. Mjölkspyor och sånt klott utöver chokladsmulorna och katthårstråna. Då känns det som ett ganska fiffigt hack att satsa på många sammetslena kuddar istället.

Färgvalet är f.ö. helt slumpmässigt, har fyndat alla på loppis förutom den mörkgröna som är från Jysk och har det urgulliga namnet Kattefot. Särskilt nöjd med den senapsgula, tror jag. Och modellen på den barbierosa, förstås.

Nej gud jag blir supersömnig av att tänka på detta mjuka. Måste försöka hinna klämma in lite fler zzz i narrativet så länge jag hinner. Gonatt!

6 × 60°

inspiration & kreation

Minns ni att jag nämnde nygamla soffbord? Köpta på loppis samma dag jag sist skrev. För att presentera dem hade jag tänkt göra ett inlägg med fina stämningsbilder, som såna där interiörsbilder man kan se på Pinterest som får en att känna att åh gud om jag bodde sådär, jävlar så intressant jag vore då, så perfekt mitt liv hade varit, så otroligt *lyckat* allt skulle va!

Men jag hann aldrig ens försöka mig på det eftersom att borden och resten av vardagsrummets möblemang åkte väldigt o-feng-shuigt huller-om-buller då jag fick nej-nu-fananamma-fnatt (a.k.a. sisu) och drog ut allt ifrån den ena väggen en dag så länge Alfred och Blenda tupplurade. (Sen fick Alfred ta över då jag rivit början, mehehe.)

Den väggen ser nu ut så här:

20180502_vaegg

Vi har alltså äntligen börjat göra något åt den vägg som tidigare var prydd med träpanel! Obehandlad sådan, ungefär som att den ville betona att vi är i Finland, basturnas hemland. Så att INGEN SAATANA GLÖMMER DET. Den halvpanelen rev vi bort ganska hastigt men att komma sig vidare från det steget har varit en sann utmaning. Det har inte varit första prioritet direkt. Men nu! Nyt saatana olemme på gång igen.

Och soffborden syns ju också där på bildn! JA — du ser rätt. Formen ÄR trekantig. NEJ — du ser inte fel. Antalet ÄR två.

Ingen stämningsbild, istället en överblick:

20180427_bord

Två trekanter utan vassa hörn. En i lämplig storlek för en katt. Andra likadan. Lite boho tiki-fiilis om ni frågar mig men jag kanske inte vet vad jag talar om.

Jag har spanat på dem så länge, över ett år, kanske två eller rent av fler. De har haft varsin svårtydd prislapp, båda två har dock mycket tydligt angett summan 60€. Det har jag tyckt att varit på tok för dyrt, ingen frågan om saken. Och att bara ha det ena har inte varit ett alternativ.

Men, men. Jag har återkommit till tanken på dessa triangelbord. Jag har köpt och haft andra soffbord, men varit missnöjd. Det senaste inhandlades för bara några månader sedan, som en nödlösning jag trodde skulle fungera trots att det var en kompromiss. Jag har, särskilt med det inköpet i åtanke, oroat mig att det skulle vara så *ohållbart* av mig att köpa nytt nu redan. Jag borde ju dessutom sätta de pengarna på gröt åt Blenda, eller nåt annat mer ansvarigt och föräldrigt. Jag har tvekat.

Men, men. Jag har tagit mått och tyckt att siffrorna verkat perfekta. Jag har kollat upp priser på soffbord på diverse möbelhus för att ge mig perspektiv på saken. (Loppor som jag vet annars inte sånt.) Jag har sökt bilder föreställande små trekantiga soffbord. Jag har längtat.

Men! Men. Jag har också sett att det ena bordet plötsligt blivit nedsatt till 20€ — antagligen på grund av en liten spricka i bordsskivan, men inget som stör oss loppor. Jag har insett att *hållbart tänk* sällan innehåller kompromisser — eftersom att sådana helt enkelt sällan håller i längden. Jag har sent omsider fattat att en sån som jag måste väl fan känna sig själv så pass väl att jag vet att i slutändan kommer jag drömma om sPeCiElLa bord och tröttna på vanliga från ett kedjemöbelhus, och då måste jag också förstå att slå till på de speciella när jag har chansen — i alla fall efter viss tid, då tanken fått mogna klart.

Denna tankemognad inträffar exempelvis när ens sambo, som tidigare varit skeptiskt inställd till att skaffa något nytt, börjar fråga efter de där borden. Då kan jag känna mig ganska övertygad. Och då var det dags att sluta tveka och sluta längta.

I kassan visar det sig att det nedsatta priset till 20€ faktiskt gällde för båda borden. Och då inte så att de kostade en tjugis styck heller, utan faktiskt så att den sammanlagda STRUNTSUMMAN var tjugo euro. Hahahaha! HAHAHAHA! HA HA HA HA HA! Känns helt störtlöjligt och befängt att jag velat så över att köpa dem. Alltså jo visst får man mycket babygröt för tjugo spänn men det är ju också i denna kontext just INGENTING?? Ett sånt jävla kap!

Får en sån bra vibb av vardagsrummet nu för tiden. Känner så starkt att borden verkligen bidrar till att göra det till *hEmMa*, vet ni? Lite kunde man ju önska att jag bara lyckats tyda texten på prislapparna tidigare, det hade varit smidigare. Det jag läst som ”Pavi Pav”, och trott att varit namn på tillverkaren, var i själva verket tvåspråkiga ”Pari” och ”Par”, ahaha. Hur trög kan jag bli? Ändå är jag mycket nöjd med att jag misstolkade och därför ruvade på dem så länge, känns som att tajmingen blev rätt såhär. Som att de äntligen hittat hem!

in spring, at the end of the day, you should smell like dirt

inspiration & kreation

Citatet av Margaret Atwood pekar ut riktlinjen för denna aprillördag som jag inledde med att byta krukor åt några växter.

20180421_plantera_001

Första patienten med Myra-assistenten. Började med att ge ett större bo åt det ena växtmysteriet med härliga, tjocka, blad — antagligen är någon slags fikus, kanske fönsterfikus? Hjälp mig växtgärisar. Har inte testat men tänker att om man skulle bryta av ett blad så skulle det låta så här: KNASP. (Kan knaspigt vara det nya krispigt? Fast mindre överanvänt och uttjatat helst.)

Köpte en kruka åt den på loppis igår, den är vit och reliefmönstrad i vertikala våder och nån har målat den med färg som lossnat här och där. Hade jag varit lite smartare hade jag tagit med lite mer av den på bilden här nedanför men jag antar att idag släpper vi våra masker.

20180421_plantera_002

Lite shabby chic egentligen men gillar den trots det. Kanske för att den inte står på en vit trälåda med texten ”Le åt livet och livet ler åt dig” på, t.ex.

Som ni ser så är mysterieväxten någon slags buskig sak som jag flätat ihop på måfå. Den blev så himla yvig vid något skede så jag åtgärdade det sådär. Har oftast sett fönsterfikusar växa på en stam utan förgreningar, men vad säger experterna, kan fönsterfikusar växa sådär också? Helt oprovocerat alltså?

Svärmorstungan till vänster (f.ö. placerad på en liten barnstol som min mamma snickrat!) fick ta över fikusens gamla svarta kruka. Den bodde tidigare i en zinkhink som jag sprejat turkos över halva, men jag har tröttnat ganska ordentligt på de här zinkiga inslagen. Hade så många sådana krukor vid något skede. Vet också att det tenderar rosta hål på dem efter en tid, det lärde jag mig den svåra vägen.

20180421_plantera_003

Följande plantering: När vi var hemma i Katternö för en dryg månad sedan så for katterna bananer, som man säger, på mammas ampellilja. De tuggade i sig en del blad och hade också bitit loss två bladrosetter och lämnat dem på golvet. De rosetterna plockade jag med mig till Vasa och satte dem i en vas. På ett ställe dit katterna inte nådde, obs.

20180421_plantera_004

Nu såg sticklingarna ut såhär undertill och jag tyckte det var dags att ge dem lite jord att sträcka ut sina rötter i. Har ingen aning om hur långa rötterna borde vara men tycker att ampelliljor ändå verkar så okräsna hur som helst. Planterade dem i samma kruka, resonerade att de ändå var så små att de kunde samsas. Var det dumt? Spelar det någon roll? Nåja. Gjort är gjort, eller som jag vill säga idag: jordt är jordt.

20180421_plantera_005

Nu står den lilla mörkblå krukan där den lilla glasvasen tidigare stod. Loppade krukan igår endast för detta ändemål. Funderar att jag sedan ska (försöka) knyta en ampel åt den så att den får hänga invid katträdet, då bladen och rötterna vuxit till sig ordentligt.

Den stackars monsteran till höger har varit krasslig hur länge som helst och inte blev det bättre av att Myra utvecklade ovanan att gå och kissa i dess kruka. Här sist så hade rötterna helt grävts upp av den lilla marodören. Och blomjorden bar en stark underton av ammoniak — najs. Men det hade kunnat vara värre! Det var ju åtminstone inte bajs, menar jag. I alla fall, efter det fick blomman stå i ett ämbar med vatten en tid, tills att jag orkade Deal With It.

Nu har jag gett monsteran ny jord i ny kruka (från Plantagen) och ny trygg plats. Håller tummarna att hon ska trivas bättre så. Bladen är fortfarande så små! De har länge varit så, de får inte ens de där utmärkande hålen som monsteror ska ha. Buhu.

20180421_plantera_006

Och slutligen, här är följande patient som jag ska ta itu med härnäst. En pilspetsranka, också känd som URSKOGENS SLINGA (så fantastiskt namn!), som i brist på vettigare plats har stått på köksbordet i en sån där tidigare nämnd zinkkruka. Den har fått extremt trångt om rötterna i den och nu är det dags för den att få flytta till något större. Det är väggkorgen som skymtar till vänster som ska få en inneboende igen!

Den korgen har f.ö. stått tom sen jag hade en murgröna i ett par månader som jag fullkomligt glömde att vattna eftersom den hängde FÖR högt uppe på väggen. Lyckat! Så jag ska sikta på ungefär ögonhöjd denna gång.

Sen har jag också målat mörkblåa skiftningar på en större svart kruka. Tanken var att den skulle ersätta den turkosa sprejmålade zinkhinken som guldpalmen står i, men vid närmare eftertanke vet jag inte om det är så fiffigt. Diametern är lite mindre i krukan än i hinken, fast å andra sidan känns hinken något överdimensionerad. Tror inte det skulle bli för trångt för guldpalmen alltså. MEN så har den äntligen börjat prunka till sig ordentligt efter att ha levt på sparlåga en längre tid. Är det dåligt tajmat att plantera om ifall att det är någon slags tillväxtperiod på gång? Om de ens har sådana? Gudars, det är så mycket jag inte vet något om.

Men jag vet hur jord doftar, i alla fall.

mellanrapport om ett tambursgalleri

inspiration & kreation

Där vi tidigare bodde försökte jag i ungefär ett års tid få till en gallerivägg i vardagsrummet. Det var kul till en början men den blev aldrig rätt och till sist avskydde jag den. I efterhand inser jag att det nog berodde på att jag byggde kring tavlor som var alldeles för små, även om det tenderar vara svåra att finna sådana man gillar så löns det att satsa på större. Särskilt om man lätt tröttnar på att något känns plottrigt.

Därför är galleriväggen vi har på gång i vårt nya hem mer lyckad. Dels för att den byggs kring större tavlor, men också för att väggen finns i tamburen, mitt emot dörren. Eftersom att det inte är ett rum som vi hänger i särskilt ofta så känns det mer uppiggande än distraherande att det händer mycket på väggarna. Vi kan slippa undan det plottriga m.a.o.! Har också hängt alla tavlor ganska långt isär för att det inte skulle bli sardinburkskänsla.

I förrgår satte jag upp två nya (iofs rätt små) saker på den:

20180305_kanin

En av de sakerna är en chockblå och rätt naivistisk träkanin med hängare! Hur fin? Tycker den kom så till sin fulfinfina rätt där. Den sitter ganska lågt nere, typ i midjehöjd, och tanken är förstås att Blendas jackor och grejer ska få hänga där längre fram i tiden.

Den andra saken är ett porträtt på en viss aderton-timmars-bebis. Krånglade skitmycket med den tavlan och är fortfarande osäker. Först hade jag en frostad silverram men tyckte inte den passade in, sedan letade jag fram den tunna svarta som dock var i annat format så jag fick klippa bort några centimeter från fotot för att det skulle passa in på bredden. Tyckte egentligen att formatet blev snyggare då och allt var frid och fröjd tills att jag lyckades spräcka glaset! Så jag tog bort det, och tycker nu att det ser lite slarvigt ut. Sen är jag nog också lite tveksam till att ha Blenda på väggen, är inte säker på att det är min stil — överlag tycker jag väl det känns lite märkligt med typ familjeporträtt som inredning… Men tillsvidare får det hänga med!

Tänker att vi passar på att ta oss en titt på väggen i sin helhet, eftersom det har kommit ett par fler grejer sen sist. Det är stökigt i nedre delen av bilden här under för jag blev så lat. Omorganiserade lite grejs där. (Läs: Skruvade upp en hylla som jag senare insåg att jag måste skruva ner igen eftersom att den precis skärmar av ens ansikte så att det faller i skugga då man ser sig i helfigursspegeln där. Lyckat!)

Så här ser alltså galleriväggen ut nu:

20180305_vagg

Uppe längst till vänster en teckning jag gjorde som fyraåring. Den föreställer ett par insekter som säger ”pip” samt en suris med avgrundsspiraler till ögon och en gladis med betydligt mer utvidgade pupiller. Mamma hittade teckningen (originalet!) i nån låda för några år sen och då hade hon skannat det och mejlat det åt mig, och nu har jag alltså tryckt upp en kopia i större format.

Den blå damen köpte jag för några månader sedan för 3€ med ram och allt, såg den på ett loppis i Jakobstad och tilltalades så av färgerna. På baksidan finns en liten lapp som berättar att konstnären heter Michael Johnson och trycket Think Indigo. Jag har förstås googlat på detta och det visar sig att det härstammar från 60-/70-talets Australien och kan kosta $200-$375. Ehehehe. ¯\_(ツ)_/¯

Längst till höger en rund bukett pressade penséer som Ellen gett mig. Den har jag visat förr men jag tyckte jag kunde rikta lite uppmärksamhet till den igen eftersom den är så fin! Annat ni sett förr: Rådjuret av signaturen Faust, påminner mig om Felix Saltens Bambi, förstås, och särskilt då omslaget till en utgåva från 1953 som tillhör min mamma (eller mig nu). Den runda spegeln med tjock rygg i trä och kanter gnagda av tidens tand loppade jag i höstas, och sen har vi ett svartvitt foto på farmor och vänner och spioner och en karta på Vasa stad från 1939 som var de tavlor jag utgick ifrån i starten.

Ska sluta pladdra och istället fixa lite vegeromröra för dagens knytkalas som jag och Blenda ska på med en hop andra nya mödrar och bebisar, men avslutningsvis ett ord om det långsmala paret i högra hörnet: Ifall nån undrar om skidstavarna i bambu så köpte jag dem för att jag en gång fiskat upp en sådan ur en container och den har utgjort ett utmärkt stöd för min buskdracaena som skjutit i höjden. Tänkte att det kunde vara bra att ha fler att ta till, ifall att andra växter skulle bestämma sig för att bli jättar. Tjusiga är de också, om man tycker som jag. Dagens tips! Utöver att köpa kitch man gillar på loppis, då.

klirr klink 🥂

inspiration & kreation

20180303_glas

Ville bara visa upp tre tjusiga glas jag har loppat för en spottstyver, inte ens en euro styck. Tycker de ser väldigt 20-/30-taliga ut och då är det som att de automatiskt passar bra in här i huset, som blev byggt år 1923. Vill smutta champagnedrinkar och krusbärssaft ur dem.

Strosade helt själv omkring på loppis i två timmar i lördags, oerhört skönt. Tycker det är så terapeutiskt att riktigt hardcore-rota igenom en massa högar med saker och sedan välja och vraka i lugn och ro, gå omkring och bära på saker en stund och känna efter med magkänslan. Låta den säga sitt om huruvida jag kommer hitta användning eller plats för grejerna. Ganska ofta sätter jag tillbaka dem innan jag går till kassan då. Det är lättare att inte impulsshoppa när jag inte känner av någon press att bestämma mig på en gång, när jag istället kan dra ut på det ordentligt och nästan obegränsat.

Ibland lämnar jag också saker jag tvekar på och bestämmer att ”Är det kvar nästa gång jag är här så får jag köpa det, annars var det inte meningen”. Ganska ofta är sakerna kvar när jag kommer tillbaka, men jag köper dem inte i alla fall eftersom jag märker att jag inte tänkt på dem alls under tiden där emellan. Det är sällan jag blir riktigt knäckt för att saken är borta. Om jag hade blivit så pass förälskad så hade jag ju antagligen köpt den direkt.

Fast emellanåt så växer förtjusningen ännu mer fram vartefter. Typ att det börjar med att jag ser flera meter av ett tyg som jag tycker är fint men som jag har användning för. Jag lämnar det där men sen kommer jag på att med en sådan rejäl tygbit så kunde jag ju fixa en fin sänghimmel åt Blenda. Eller så kunde det ju faktiskt räcka till ett par hellånga gardiner, något som annars är svårt att hitta i retrotyg åt våra höga rum. Då känns det sjukt bra och tillfredsställande att återvända till loppiset och se att tyget finns kvar. Då är det ju liksom ÖDET, MENINGEN OCH FÖRUTBESTÄMT att jag ska ha det, det förstår ju vem som helst. Så ärad att få vara del av den stora planen, tack universum! Tack kosmos! Skål för det i gamla, stjärnetsade dricksglas!

Ledord: Loppa långsamt.

blomstrande överljus

inspiration & kreation

Alla dörrar i vår trappuppgång har fina, brokiga insynsskydd — alla förutom våra då. Våra dörrglas tycks vara hemmagjort frostade och fast jag är lite avundsjuk på de som har färggrannt mönstrat så gillar jag också detta diskreta som känns rätt tidlöst. Då passar det utmärkt att överljusen, alltså fönstren ovanför, bara har varit helt transparenta och obehandlade — det är alltså där vi serverats en ypperlig chans att påfågla! (Eller ska vi säga papegoja? ← *foreshadowing*)

Jag har gärna velat ha något som visar på lite personlighet. Har letat på flertalet butiker men det lilla jag hittat har varit så oerhört färglöst, tamt och uttjatat. Liksom helvitt med sirliga krusiduller och nätta fjärilar som att man vill att ens fönster ska se ut som ett fjompigt tryck på t-skjortor på en reahylla på KappAhl år 2007. Hade börjat ge upp med att hitta rätt.

Men som vi alla vet så har man cirka trehundrasjuttioen procent större chans att hitta saker då man inte letar efter dem. Så när jag häromdagen stod i affären med en halvgrinig Blenda i famnen och väntade på att Alfred skulle hämta gräddfil, så bläddrade jag lite i tapetproverna i närheten. Sedan i dekorationsplasten föreställande marmor, sten och trä. Och där, lågt ner och halvt dold bakom en hög med pafflådor, uppenbarade sig denna vårbomb:

20180211_overljus

Current mood: 😍

Vi kom förvisso inte undan fjärilarna, men vi fick i alla fall rejält med färg och mer kyrkovibb än trikåsjabb. Dessutom som bonus en papegoja och ett par trollsländor, samt förstås en massa tjusigt blomster. Det är vi nöjda med! Känns helrätt.

Mönstret heter förresten Spring Chapel — och visst är det som att våren redan slagit ut ovanför vår entré. Blessed!

dagen vi upptäckte elden

inspiration & kreation

20171203_kakelugn

Sitter i soffan, lyssnar på en prasslande glöd i kakelugnen, dricker kaffe och äter gräddkolor. Inte fy skam. Det är första gången vi eldar här! Det tog sin tid, trots att vi har tre platser för vedeldning. Två kakelugnar, en Högfors.

I går kväll monterade vi äntligen isär soffan och flyttade schäslongdelen från dess vänstra sida till den högra. Tidigare var det som att själva vardagsdelen utav rummet bara var en liten hörna av det. Ganska trångt och klumpigt snarare än ombonat och mysigt. Nu är det annorlunda. Plötsligt blev det betydligt lättare att möblera rummet, det öppnade sig mycket bättre och blev luftigare och rymligare.

20171203_vardagsrum

Ja, nu ser det ändå ganska trångt ut på bild men för att i alla fall få ett hum om den makalösa förändringen kan ni föreställa er att möblerna tidigare var inträngda på cirka två tredjedelar av ytan de nu tar upp.

Det är tänkt att vi inom denna månad ska fixa väggen bakom soffan. Tror att det var i oktober vi bestämde det. Har vi haft och har vi fortfarande gott om tid på oss? Jadå. Kommer vi lyckas? Tveksamt.