Tagg: hem

Den hemliga trädgården

Ni vet ibland då man går på loppis och så får man syn på en grej som man bara tittar på en halv sekund och så tänker man ganska beslutsamt att det kan inte vara sant. För det känns inte verkligt att man ska hitta precis den grejen och så tittar man igen, en halv sekund senare, och det känns nästan som att man då ska tappa bort saken igen fast man håller den i handen, och så jag kan inte tro det är sant men jo det är det. Eller vet ni?

En del har väl det där med designerprylar eller sånt. Delar ur en ovanlig servis de samlar på. Jag mest bara med saker som prickar rätt.

20180820_rostapet

Som denna ljuvliga tapet, rullad med baksidan utåt, som gjorde mig alldeles knäsvag att kika på. Tyvärr på en ynka omärkt rulle så jag har ingen aning om varifrån eller närifrån den är och kommer knappast kunna få tag på mer av den. Den känns tunn och väldigt papprig i ytan, sträv. Jag vill nog tro att den har några decennier på nacken men svårt att säga, tapeter i retrostil har förstås tillverkats i många år de med. Ping alla tapetexperter antar jag!

Nu ska vi bara mäta, räkna och undersöka kvaliteten så att vi vet om det löns att försöka sätta upp den på väggen. Om inte så ska jag nog rama in en bit, som Kakan tipsade om.

Men jag hoppas på att den ska få täcka in väggarna i ett litet skrymsle som jag länge fantiserat om att ge en mönstrad tapet. Jag hade idéer om att det gärna skulle få vara som en liten skogsglänta, men nu tänker jag att en rosenberså, en hemlig trädgård, kanske är lika fint.

Det är ett rum, eller egentligen kan vi kalla det ett mellanrum för det är alltså så pass litet, som ligger mellan tambur, städskrubb, kök, badrum och alkov till vardagsrum. Det har med andra ord fem dörröppningar och inte särskilt mycket vägg. Räcker tapeten någonstans så borde det alltså vara där!

Har någon förresten läst Frances Hodgsons Burnetts Den hemliga trädgården? (Har för övrigt bloggat om den för några år sen här.) Brukar tycka att de bästa loppisturerna känns som skattjakt men idag kände jag nog mig mer som Mary, Mary, quite contrary, som hittade gläntan till den bortglömda gamla rosenträdgården.

4 kommentarer

Spegel spegel på golvet där

Jag har väl pratat om att jag har planer på att göra en spegelvägg här hemma? Jag samlar gärna på mig gamla, slitna speglar på loppis för det ändamålet.

Okej, samlade på mig dem tidigare också eftersom jag tycker de är så förbaskat fina och besitter stundom noll självbehärskning — men nu i och med spegelgalleriet har jag äntligen ett ändamål att referera till.

20180813_spegling

Den stora kistformade uppe till vänster är min farmors gamla och jag har haft med mig den genom många bostäder. Minns att jag fotade ett självporträtt i den på min 20-årsdag, hehe. Resten av speglarna på bild är alla loppisfynd, den uppe till höger med ljusblåa lister är det senaste tillskottet. Den hittade jag i Jakobstad igår.

Jag hade tänkt att jag skulle sätta upp spegelväggen i kontoret då det är lite dunkelt där eftersom det ligger i en alkov. Nu funderar jag att istället spika upp dem i tamburen som också är ett dunkelt rum många timmar om dygnet. Vill gärna få in så mycket ljus som möjligt där. På en annan tamburvägg har vi ju många tavlor så det skulle på det sättet också kunna bli en rätt trevlig förlängning på den.

Fast det är kanske lite synd att speglarna då hamnar så högt upp, ovanför en stor helfigursspegel som redan hänger där, men tänker att det kan vara mer en fin bonusdetalj snarare än huvudsakligt blickfång. Eller är det slöseri på så fina speglar?

Äsch, svårt det här. Vill ju ha spegelgalleriväggar överallt?? Bra orsak att samla vidare i alla fall. Ändamålet speglar medlen, eller vad vi ska säga.

Inga kommentarer

Annat nytt på lampfronten

Hade en överloppslampa som jag gillat formen på men tyckt att varit trist i färgen. Den var aningen mässingtonat silvrig, och nu hade det blivit alldeles självklart att den skulle göra sig bättre i en helt annan nyans. Grönt, beslöt jag i konsultation med min sambo.

20180717_lampa

Så jag putsade den med helt vanligt nagellacksborttagningsmedel (man tager vad man haver), och då lossnade det bruna mässingstonade och den blev nittiotaligt silvrig som nån lavalampfot. Den färgen ser ni här ovanför.

Jag tejpade den runt halsen och inuti skärmen för att skydda de områden som inte skulle få färg på sig. Sen gick jag ner i källaren med min gröna sprejburk, skakade den i tre minuter och började spreja lampskärmen som jag ställt att stå upp-och-ner. Och sprejade. I den halvdunkla belysningen sprejade jag faktiskt så mycket att det blev alldeles rinnigt och ojämnt.

Rookie mistake.

Följande dag putsade jag bort all färg igen. Med nagellacksborttagningsmedel. Tog sin tid men jag bara orkade inte gå till järnvaruhandeln nedför gatan och köpa aceton.

Sen började jag om. Sprejade ett tunt lager, lät det torka. Sprejade ett till, lät det torka. Och sen efter det tredje lagret, då var den klar och jag nöjd.

Som så ofta var det sköldpaddan som vann detta lopp.

20180719_lampaklar

Kolla så fin den blev! Älskar den gröna nyansen, fatta att det finns EN (1!) grön färg i sprejfärghyllan på Prisma och att den är så här fin. Det behövs ju inga fler då, trots att jag trodde att denna skulle vara för ljus för min smak. Gillar också hur fint den gör sig mot den något kopparfärgade halsen. Och den mjuka formen i den yttre delen av skärmen kom fram mycket bättre, innan hade jag nog beskrivit den som ganska rak. Nu ser jag ju att den är kurvig och rund.

Honestly quite pleased, summerar jag eftersom att vi på sistone fastnat för brittisk reality-tv om inredning på Netflix. She was chuffed, she absolutely adored it, säger narratorn med myspysighet hen tagit i från tårna med. Actually rather delightful, tänker ni. För ni hänger med i referensen till den typiska jargongen i programmet oavsett om ni sett det eller inte, så enastående är ni.

Så det är mitt simpla DIY-tips åt er: Spreja trist lampa i en käck färg. I flera tunna lager.

Har nu också fixat ännu en till lampa hit hemma (mycket belysning på sistone), har efter nån veckas sökande äntligen fått tag på en sån där takfläkt med rottinginslag. Tycker de är fina men är osäker till lampkuporna, eventuellt får den vara utan. Eller kanske nån som läser detta har tips om var man kan köpa skärmar med gängor? Sådana man skruvar fast alltså. Hur som helst, den ska vi hämta idag och förhoppningsvis hängas upp i sovrummet. Den allra senaste inredningsdillen är att skarva gardiner, det fantiserar jag om som bäst. När man hittar fina på loppis men de är för korta, det är ju så sjukt störande. Måste finnas ett sätt att lösa det, särskilt om man låtsas att det är lite sådär frikonstnärligt boho-chic. Ja ja. Ett senare inlägg.

Inga kommentarer

They see me rollin’

20180711_rollin

Som kvinna har jag funnit min plats i köket. [paus för 50-talskäck jingel] Efter att jag skrev av mig om det här rummet för någon dag sen tog jag tag i ett par av frustrationsområdena och plockade således fram målartvätt och skruvmejsel.

Har sedan tagit ner de meningslösa hyllorna ovanför vedspisen och preppat väggen där bakom helt klart. Eller va fan vet jag vad det var men jag bestämde att det fick räcka så. Har också hunnit måla den biten utav köksvägg med två lager av vit målarfärg som lämnat över sen vi målade väggarna i förra lägenheten.

Ett rör från fläkten trädde fram då jag tog ner ena hyllan men vet ni, jag föredrar det faktiskt så. GUD så jag kunnat störa mig på den där hyllan. Så grund, så dum, så blä.

Tror det blir bra! Adjö hylla! Adjö beige! Eller som Metallica skulle säga: EEEXIT shite, EEENTER whiii-iiite, taaake my haaand, we’re off to roller-roller-land.

Nä okej okej. Långsökt.

ELLER som Metallica skulle säga då: Searchiiiiing… seek and… seek on.

Okiedokie gott folk, känner att jag måste kompensera hur det här gick genom att ge er en saftig detalj om något. Som att jag exempelvis, helt krejsigt, har på mig en blöja på bilderna! Va?! Stämmer det? Ja så ser det allt ut va! Vad som har hänt för att leda till den situationen kan vi bara gissa oss till. Det är så lite vi kan lita på till full säkerhet här i livet, trots allt. Förutom kanske Pampers, eller Libero, eller vilket som vill styra upp lite spons.

Åååh se nu hur snyggt jag fick ihop det där! Ping alla samarbetsvilliga företag. Hur kan man INTE vilja att jag ska bära ens blöjor?

Inga kommentarer

Om ett kök

Jag går ju ofta och fantiserar om hur vi skulle kunna renovera här hemma men än så länge känns allt ganska avlägset. Köket är ett av de rum som nog är i behov av en ganska ordentlig makeover, det är varken fräscht eller särskilt funktionellt, men tillsvidare får jag nöja mig med småfix. Har på sistone ägnat mig åt lite sånt.

20180708_koek_001

Köket är ett rektangulärt rum och längst in åt sidan finns det ett slags litet krypin. Den platsen väntar på ett grönt köksskåp som väntar där hem-hemma i Katternö, och det är väl lite därför jag inte förrän igår då hängt upp något på väggen. Blev till slut ändå så trött på att stirra på den tomma väggen. Slog in tre spikar, hängde upp mina ormplanscher. Alfreds fåtölj står också där sen några veckor, där brukar han sitta och jobba.

Jag fantiserar om att sätta köksskåpen och arbetsbänk längs med den här väggen. Ett annat alternativ är att platsbygga ett litet skafferi längst till vänster, som sträcker sig från golv till tak. Kanske ett trekantigt hörnskafferi? Sen så skulle jag gärna vilja frigöra en sån här takbjälke som finns i taket där var den där väggen går in en bit, som ni ser till vänster. Om det inte blir för krångligt. Nu är den liksom inkapslad i panel.

Bakom skåpet till höger, där jag tillfälligt hängt en ampellilja och gömt undan spriten ifrån serveringsvagnen som fått flytta upp på vinden nu då Blenda blivit så rörlig och kvick, så finns en bonusytterdörr till trapphuset. Den är säkert jättefin och jag skulle så gärna ta fram den, måla den någon härlig djupgrön eller djupblå nyans, och ställa en hylla i metall framför. ELLER låta den skymta fram bakom en vinklad arbetsbänk som får gå ut till hörnet kanske. Men nu är den alltså dold av ett skåp plus kyl och frys.

Det är alltså ganska många saker som jag skulle vilja klämma in i denna bortre del av rummet och jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas få plats med allt.

20180708_koek_002

Sen har vi fönstret.  Jag kan inte räkna hur många gardiner jag har testat i detta kök, och inga har jag tyckt att känts rätt. Ingen har definitivt sett bra ut, jag har fått nöja mig med okej. Många av de jag hade i mina gömmor kändes så plottriga mot träpanelsväggarna. Det skrek liksom obebodd mormorsstuga — annars helt charmigt, tycker jag, men inte något jag vill bo i på heltid.

Med det i åtanke var det väl lite småironiskt att den gardin som jag till sist tyckte att funkade bäst var en duk som min morfars syster Ester virkat. Ville ha lite kontrast dit, så igår flyttade jag två amplar med silverrankor till fönstret och håller tummarna att de ska trivas lika bra där. Fönstret vetter åt nordöst och får en del morgonsol men resten av dagen står det i skugga. Hoppas det ändå är tillräckligt mycket ljus och att de växer sig riktigt frodiga. Om de vantrivs får jag fixa murgröna istället, som jag läst att trivs bäst i halvskugga till skugga.

Och fönsterbrädet, som vi äntligen skaffade för några veckor sedan, bångnar som fan. Får nog byta ut det till något i robust trä vid ett senare skede, då inte heller vitt. Men tillsvidare fyller det sin funktion.

Överlag så tror jag att träpanelen ställer till det mycket för mig — hur man än gör så blir liksom stilen lite lantlig. Och det är bara inte jag, vet ni, jag får liksom inte till det.

Nu fotade jag inte resten av köket på grund av oreda men vi kan ta en titt på hur köket såg ut på mäklarbilderna!

klemetinkatu9_12

Här syns alltså det där lilla krypinet bättre. Och vad jag fantiserar om är, i princip, att förflytta arbetsbänken och det rubbet nittio grader till vänster. Fast i en annan utformning då. (Nu just lutar det mot raka svarta skåp. Gillar hur en massiv bit ek ser ut som arbetsskiva mot svart, men är osäker på hur praktiskt det är. Är extremt klottig.)

Då skulle jag sedan, mot den väggen som blir fri, ställa det gröna köksskåpet så att det fick träda fram i ljuset mitt emot fönstret och inte stå undangömt i en dunkel vrå. Ni ska få se köksskåpet sedan då vi lyckats hämta det, det är ett gammalt ett som mina morföräldrar fick i bröllopsgåva.

klemetinkatu9_13

Och här ser vi köket fotat ifrån andra hållet. Till vänster kommer man in, dörren till höger leder till ett litet pigrum som ska bli Blendas sovrum. Det långa fönsterbrädet som fanns där innan hade ben undertill — hmm, kanske något att härma.

Som ni ser så finns det inte jättemycket diskbänk och jag tycker också ofta att det är lite väl trångt där. Inte minst för att vi ställt en liten torkställning på utrymmet som finns vid sidan av vasken — trots att vi bor i Finland så finns det ingen torkställning i köksskåpet!! Aldrig varit med om något liknande. Är ändå helt okej med det, men har insett att jag vill ha öppen förvaring där. Vill slita bort allt som finns där ovanför, provoceras extremt mycket av de vita hyllorna. Så fula, så ofunktionella.

Skulle också mycket gärna flytta på ugnen/spisen någon annanstans och således få lite mer diskbänksyta där, men vet fan inte vart. En del lägenheter i detta hus har gjort sig av med sina Högforsspisar, alltså den stora vedeldade, men jag tycker att den är så charmig! Vill behålla den. Ska sätta upp en rejäl stång att hänga kastruller och stekpannor från ovanför den.

klemetinkatu9_11

Och här fotat ifrån dörren då. Mina kompisar Karin och Karolina var hit för ett år sedan och hjälpte mig måla alla träfärgade väggar vita. Blev ju verkligen cirka tusen gånger bättre efter det. Blir lite chockad då jag ser de här bilderna, att jag/vi faktiskt såg potential i detta! Haha. Det är ett sånt virrvarr. Vit vägg, beige väg, stora kakel, små kakel, en nyans trävägg, en annan nyans träskåp, en tredje nyans fejkträgolv! Och så vidare.

Alltså gud vad jag babblar. HUR SOM HELST, skulle pengar och tid inte vara ett issue så skulle jag helst slita ut precis allt förutom den vedeldade spisen. Jag skulle bryta upp golvet (det är inte äkta trä, men det ser ni kanske) och till och med strippa väggarna på panel och klä in dem i något slätt. Sedan skulle jag börja därifrån, kolla potentialen. Jag har aldrig bott i en lägenhet där jag gillat köket. Eller i en där köket varit nytt — oftast har de haft minst ett tjog år på nacken. Ofta har de varit klantiga på något sätt också — i detta är exempelvis vasken monterad fel väg så att hela skåpet undertill upptas av rören. Eller, rättare sagt, längst ut är det fyllt av rör. Där bakom dit ingen når, där finns det istället förvaringsutrymme. Kranen är inte heller rörlig och vasken ganska grund, och direkt man ställer ett fat dit och sätter på kranen så lyckas strålen alltid på något otroligt sätt träffa fatet så att massor av vatten sprätter vidare ner på golvet. Sjukt störande och bara så jävla KORKAT. Det skulle vara kul att bara en gång i livet titta omkring sig i sitt kök och inte mötas av saker man inte tilltalas av, retar sig på och avskyr som fan. Jag fattar hur privilegierat och i-lands-berättigat det här låter men jag menar, man kan väl få fantisera lite va.

4 kommentarer

Trearmat lamparmatur

Skulle det vara roligt att se aningen mer inredningshelhet snarare än detaljer? Ja, det skulle säkert vara en uppskattad variation. Kommer det hända? Eeehnä. Inte inom den närmsta tiden. Vi fortsätter tillsvidare med instagrambeskärningarna.

20180626_trippellampa

Här har vi dagens fynd som jag testhängt på en ledig krok i taket och sekunden därpå blivit typ blixförälskad i den. Tidigare idag då jag såg den på loppis fick jag en bra magkänsla men att jag skulle bli så här förtjust kunde jag inte förstå då när jag knäppte en bild på den och skickade åt Alfred, ”Vad tror du förresten om denna gröna trippellampa?”, ”Ja varför inte!”, ”Tror det kan va tjusigt”.

Den ska hänga i vardagsrummet sen, hoppas den passar in lika bra där som den gör här! Just nu hänger en äggformad skranglig grej som jag fiskade upp ur en container utanför mitt jobb en gång där. Den är sådär 50-tals-bastig eller hur jag ska beskriva den, och jag börjar vara rejält trött på den trenden som vi ser överallt nu. Även om jag egentligen tycker att prylarna i sig är ganska trevliga. Ser ändå fram emot att ha något lite mer rejält där i taket, inget fjomsigt. Inget som skapar randiga spindelnätsskuggor över hela rummet, även om det också var kul en tid.

Önskar jag visste mer om den nya lampan! Den väger mer än en skulle tro, stommen är i metall och skärmarna i glas. Känns gedigen men har ingen aning om ålder, om den är tio år gammal eller femtio. (Fast ok, knappast så ändå.) Fantiserade ursprungligen om att skrapa bort färgen från två av skärmarna och måla om dem i andra färger (turkost, gult), för att härma italienskt mittsekeldesign liksom, men nu gillar jag det gröna mot det svarta så mycket att jag skippar det, i alla fall tillsvidare.

Här var det tänkt att jag skulle komma in på något intressant som ni skulle läsa med nöje, men istället har Blenda skrikit till och fortsatt göra det varje gång jag smygit ifrån henne — faktum är att hon har psykisk tortyr-slugt nog inväntat det ögonblick då jag har hunnit så långt att jag precis satt mig vid skrivbordet igen. Tror att allt är frid och fröjd. Att jag ska få fokusera på annat än att ligga och vänta på att få skavsår på bröstvårtorna. Då. Då har hon skväkt till. Så jag har lagt betydligt mer tid på amning än vad jag egentligen vore okej med och nu är det mitt i natten och mitt huvud sa PLURK. Vilket är hur det låter då det spottar ut min förkrympta lilla hjärna i en plåtburk där den ska förvaras över natten. Kanske längre. Återkommer då den är på plats igen!

En kommentar

Hemkvarteren

Jag tänker ofta på området vi bor i, hur tjusigt och rent av spännande det fortfarande är för mig efter att vi snart bott här ett år. Häromveckan frågade Cecilia, min nya kompis som jag lärt känna eftersom att vi fick barn ungefär samtidigt, om vi också bor i Vöråstan, för ”Där bor ju alla bohemer och konstnärer” — haha! Och jag fick ta avstånd ifrån den stereotypin och säga att nejdå, vi bodde bara där förr, innan vi flyttade dit vi bor nu.

Efteråt har jag tänkt på detta. Tror egentligen att denna stadsdel skulle ha så mycket bättre potential att uppfylla folks konstnärliga och bohemiska önskemål, och det känns som att den snart kommer blomstra upp rejält. Som att folk kommer hitta på saker här. Och efter att Snickis skrev så fint om sin förort vill jag också haka på, berätta vad det är som gör att jag trivs här.

20180906_tegelbruksgatan_002

Stadsdelen saknar eget namn. Om något så heter den den åttonde stadsdelen, och klumpas ofta ihop med den nionde. De två hör nog ihop och tillsammans utgör de den sydöstra delen av centrum. Äh ja ja, det här är knappast intressant för någon alls men ibland brukar jag googla sådana saker, typ just ”åttonde stadsdelen”, och då känns det alltid roligt att hitta någon slags dokumentation av det. Och nu då det är avklarat kan vi röra oss vidare —

Jag brukade tycka att den här stadsdelen låg så avlägset, att det kändes lite främmande att åka hit de få gånger jag tidigare gjorde det. Nu tycker jag inte det längre, nu fattar jag ju hur nära det är till allt — torget, tågstationen, sjukhuset, och så vidare. Allt på självklart gångavstånd.

Området hör alltså till centrum men känns, om du frågar mig, som något helt eget. Som en plats som inbjuder till spontanitet och kreativitet. Jag tycker stämningen här är mycket mer brokig och inspirerande än nån annan plats jag bott på i Vasa. (I all ärlighet inte många, men ändå.) De här kvarteren tycker jag har en småstadskänsla samtidigt som de andas storstadsförort.

20180906_stationsgatan

Jag förväntar mig att hitta hiphopklubbar och dansstudior i källare, franska bistron och smörgåsbarer bland rosenbuskar på trottoarer, qi gong-gruppsessioner och skulpturutställningar i trädgårdar, konstnärskollektiv och webbföretag i gamla tegelbyggnader och små specialiserade vintagebutiker, skomakare och urmakare i knarriga trähus.

Jag har hittills funnit varkendera, men ändå känns det som att det vore fullt möjligt. Det är bara DEN vibben jag får här, vet ni? Här ser jag alltid platser och lokaler jag får idéer för, är nyfiken på. Jag vill gå in på varje gårdsplan och in i minst vartannat hus, och bara insupa.

Gräsmattor växer vilda här och trädgrenar hänger lågt över staket och gator. Buskar är yviga och husfasader inte högsta prio. Det är liksom inte fint på ett sånt där städat, välansat, propert sätt utan på ett sätt som känns levande, organiskt, aningen otämjt, fullkomligt otvunget. Det händer sig att jag utbrister ”Men nog är det tjusigt här!” då vi är ute på promenad, och Alfred brukar instämma.

20180906_tegelbruksgatan_001

Ett stenkast från vårt ligger kvarteren som kallas Kappsäcken. Under senare hälften av 1800-talet byggdes små stugor för medellösa där, och då fick området sitt smeknamn eftersom att ägodelarna tillhörande de som flyttade dit rymdes i en resväska. Jag läste eller hörde någonstans att där och häromkring bodde de fattiga som arbetade för de välbärgade på Strandgatan med havsutsikt.

Denna gemytliga historia använde jag för övrigt för att locka in Alfred på idén om att flytta hit. Och vem gillar inte tanken på en kvarlevande arbetaranda? (Alltså, retorisk fråga, borgare kan sätta sig igen.)

20180906_klemetsogatan_001

På väg in till centrum från oss går man förbi ett flertal orientaliska affärer och restauranger. Dofterna är varma och kryddiga, helt annat än det milda finländska potatis och korv. Det finns överlag många små specialbutiker här, som nischat in sig på handarbete, symaskinstillbehör, mobiltelefonreparation och vem vet vad annat. Ett hunddagis!

Mindre närbutiker har överlevt här och det är så trevligt att kunna handla på sådana istället för på större varuhus. Särskilt den ena har dessutom riktigt bra vegetariskt utbud bland produkterna. Här finns även flera loppisar i närheten och på den allra bästa och största, Röda Korset, jobbar så sympatiska personer, varav en nyligen sprungit iväg ut på parkeringen och ropat och viftat med den kastrull jag köpt men glömt i kassan. Ja, det låter kanske inte så värst speciellt då jag återberättar det men alltså det här är ju FINLAND! Det tillhör ovanligheterna att vi gör så.

Här finns flera frikyrkor, och ibland på söndagar och helgdagar ser jag besökarna promenera dit iförda färgsprakande finkläder. Utanför kyrkorna står emellanåt grupper som jag antar att varit på gudstjänst eller dylikt och gemenskapen är så påtaglig, jag förstår nästan hur uppskattad och trygg en församling kan vara. På vägen som går rakt mot vårt hus ser jag ofta tonåringar cykla flera stycken i bredd, som hämtat ur en nostalgisk Stephen Spielberg-film, fast inte i närheten av lika vitt utan med bred variation i etnicitet. Jag vet inte om man får säga så här, för det känns liksom lite exotifierande eller så typiskt för-mitt-nöje/nytta-privilegierat, men jag älskar att det är så många personer med invandrarbakgrund här. Jag bara gör det.

För det känns fint att Blenda kommer få växa upp med självklarheten att det finns massor av olika personer från olika bakgrunder, som talar olika språk och har olika traditioner men att skillnaderna emellan är rätt små i det stora hela ändå. Det var en av de saker som drog mig till denna plats, som gjorde att det kändes som en bra miljö att ha barn i. Det är mångkulturellt. Det är en sån rikedom.

20180906_klemetsogatan_002

Och här uppför backen till höger bor vi. Oavsett från vilket håll en kommer, så nog känns det alltid fint att komma hem.

Alla bilder i detta inlägg knäppte jag för övrigt i farten på väg hem från Hesburger i Sandviken med halloumiburgare under armen. Är egentligen lite missnöjd med hur illa de illustrerar det jag försökt beskriva, menmen.

Hur som helst så kom igen konstnärer, bohemer, poeter, galningar och kära, för att parafrasera Shakespeare, ta en promenad i sydöstra Vasacentrum en sommarkväll vetja. Insup miljön och rapportera tillbaka till mig om era intryck. Är SÅ redo att göra detta område lika häftigt och levande i det konkreta som det känns i det abstrakta. Vi ses i krokarna!

4 kommentarer

Sjätte i sjätte

Jag vet, jag vet, ingen märker, men jag då? JAG då! Jag märker. Jag märker att jag har varit frånvarande från bloggen. Och jag vill säga att jag verkligen måste sluta tänka att ”Åh nu ska jag blogga varje dag!”, exempelvis för att det är en ny månad och jag råkar blogga under den första dagen utav den. Det är liksom en garanti på att det kommer bajsa på sig att tänka så.

Men nog skulle det vara kul att vara mer regelbunden i detta. Fast sen undrar jag om jag någonsin varit. Kan jag? Skulle jag vara lite mer utmaningsinriktad skulle jag säkert.

Vi tar och friblajar lite på det då.

20180605_141645

Jag har utökat min spegelsamling med denna mjuka rektangel. Vill göra en spegelvägg i kontorsalkoven — det rum som skymtar bakom trägardinen — sen då vi fixar upp det rummet. Började på för en tid sedan på med att bända loss träpanelen från väggen. Kikade bakom, och vad såg jag där? Lite olika saker faktiskt men definitivt ingen väggskiva! En sån finns alltså bara på övre halvan av väggen. Tryckte med ett gulp tillbaka panelen igen.

Annat jag samlat på mig: Vagel i ögat! Det är inte så roligt. Tycker också att mina tanttårar är riktigt överfåniga i år, gråter onödigt ofta som en dåre och får rödsprängda ögon då jag vistas utomhus. Misstänker pollenallergi. Har aldrig reagerat förr, men har förstått att pollenmängdssituationen detta år är som något hämtat rakt ur Uppenbarelseboken.

20180605_155014

Har börjat måla på en tavla och är inte jättebra på det, men det känns bra att göra det ändå. Märker däremot att akryl inte är rätt medium för den, borde ha oljefärg. Men skulle inte stå med den konstanta terpentinlukten här hemma. Och egentligen passar kanske akryl (som torkar tusen gånger snabbare) bättre, då har jag orsak att måla snabbt och slarvigt. Tycker jag alltid målar lite bättre om jag exempelvis är en gnutta arg. Vågar liksom ta i då och det syns direkt på penseldragen, att det inte är nåt mjäkigt fjuttande och totalt transparenta försök att vara ”fint”.

Men nu ska jag inte måla upp (eheh) mina måleriinsikter alltför extravagant. Kan ju hända det här jag gör nu blir skitfult hur som helst. Det mesta jag målar brukar bli det! =) =) =)

20180605_161312

Jag har den senaste tiden gått och angstat upp mig över att jag inte bestämt när jag ska återvända till jobbet, och ännu mindre pratat med min arbetsgivare om saken. Det är riktigt typiskt mig att inte få såna saker gjorda — först känns de så avlägsna och obrådskande och sen finns det liksom ett pikulitet minifönster som jag borde pricka innan hjärnan säger: NEJ. Du missade. Nu har du gjort bort dig. GÅ OCH GÖM DIG. HÅLL DIG UNDAN.

Och lite så hade det ju gått denna gång. Upp med handen alla som är överraskade! Och så hugger vi av dem i luften med en vass sabel, ty det är så vi straffar lögnare. Ni visste precis hur det hade gått.

Det hjälpte förstås inte heller att all denna ledighet bara rusat förbi, som ett pulveriserat men fortfarande jävligt snabbt jetplan mellan mina fingrar.

Men nu! Nu är det bestämt att jag ska stanna hemma i ytterligare några månader. Faktiskt en enorm lättnad, lite nervöst också, men mest skönt. Vill inte vara hemifrån eller Blendifrån ännu, inte varje dag från nio till fem. Vill också GÖRA saker! Allt det där jag tänkt, eller åtminstone nåt av det.

20180605_182034

Blenda blir åtta månader imorgon och igår lärde hon sig att sätta sig upp helt själv. Både på rumpan och på knäna sitter hon nu och håller sig förnöjt sysselsatt med att inventera leksakslådan. Hon har sedan tidigare börjat ställa sig upp mot möbler (och därmed påbörjat en samling utav bulor i huvudet, får en misstänka) och ålar omkring ganska snabbt nu, men kryper inte. Och jag har FORTFARANDE inte, snart ett år efter att vi flyttade in, sorterat klart bokhyllan. Ja ja.

På tal om den hyllan: En del har varit nyfikna på den och den är ju alltså en gammal Ikea-hylla som utgått ur sortimentet. Metallstommen var silvergrå tidigare och möbeln rätt ful men jag sprejade stommen svart för nåt år sen och plötsligt fick vi flera komplimanger för helheten. Hur som helst, nu har den återvänt i nya färger → Enetri. Känner att det är min plikt att informera. Om nån ville ha! Varsågoda i så fall! I övriga fall MEN FÖRLÅT DÅ!

Om ett trepersonerskök

20180601_koeket

Köksbordet — som jag för en tid sen målade grönt med sån stor motgång att jag blev så arg att jag numera HATAR gröna bord och köpte en dyr vaxduk från Finlayson att gömma helvetet under — har fått genomgå ännu en makeover. Blenda utvecklade ovanan att dra i duken och det var inte jättebehändigt. Spatserade bestämt ner till järnvaruhandeln nerför gatan igår och hämtade svart blank målarfärg.

Idag förde jag upp köksstolarna (såna där Fanett-liknande) upp på vinden och tog istället ner mina två gamla som jag haft i över tio år. Mörkbruna med säten klädda med solblekta medaljongmönster i guld mot en tidigare mörklila bakgrund. Lite spartanskt att bara ha två stolar i vuxen storlek i köket men samtidigt är vi ju sällan fler än så här så hakuna matata.

Medaljongtyget kändes inte så aktuellt längre så jag ville förstås klä om sitsarna. Bläddrade igenom min tygsamling och hittade detta:

20180601_tyget

Som jag nu märker att är lite suddigt på denna bild men jaja. Är så nyfiken på varifrån mönstret härstammar! Tycker det ser ut att vara baserat på någon gammal väv eller rya. Det för mina tankar till den där urfinska som Gallén-Kallela ofta hade i bakgrunden på sina målningar.

Och plötsligt känns köket lite trevligare igen! Drömmer förstås om att renovera hela alltihopa (köksskåpen i gulnat, mörknat trä har då verkligen sett sina fräschare dagar) men i väntan på att det ska bli mer rimligt för ekonomin och hela livssituationen så sparar jag bilder, inspiration och en del insikter på Pinterest och nöjer mig med småfix.

2 kommentarer

Två gårdagsklick

20180528_162513

Här var vi på väg till Strampen på tidig middag igår. Tycker vi ser ut så här: 🌚🌞

Innan vi gick iväg strosade jag omkring på loppis och glömde bort tiden trots att jag ställt timer på en timme när jag gick hemifrån. Så sen fick jag skynda tillbaka, dutta på lite läppstift (som jag sedan förstås åt upp på restaurangen) och sen sprang vi vidare.

Ibland är det lätt att vara vegetarian och äta ute, det är liksom ganska sällan man här i trakten tvingas vela av och an mellan de ändlösa alternativen. Igår var det gnocchi med getost och rödbeta som var köttfritt och lyckligtvis tyckte jag det lät gott! Det var det också men föredrog ändå fjolsommarens meny som hade falafel med ett rejält bröd för dessutom ett lägre pris, var liksom lite hungrig fortfarande efter gårdagens måltid. Är ju van att äta mig proppmätt hallå.

20180528_200339

På loppiset så gjorde jag några fynd, bland annat en svart vas med målad blomkrans på. Den var lite kantstött så kostade endast femtio cent, så då tyckte jag att det var okej att jag tog hem den trots att vi nog har en del vaser redan. Men ingen sån här! Föreställer mig den med en massa yviga vildblommor i, tror det kommer bli mycket tjusigt. Fantiserar om att alltid försökta ha en relativt färsk bukett i tamburen sommaren igenom, får se hur det går.

Efter middagen gick jag ut och letade blomster men kände inte för att röra mig längre utanför gårdsplanen än ett par meter så jag nappade bara åt mig en skelört. Ska utvidga buketten idag tänkte jag. Vi ska på föräldraskapskurs längst bort i Vöråstan så ska se vad som växer i dikesrenarna på vägen mellan där och här.

Träkatten ska förresten upp på tambursväggen. Måste bara hitta rätt plats först!

4 kommentarer