going bananas

20161126_bananatree_001

Tidigare i veckan inhandlades ett bananträd, Musa Dwarf Cavendish, och en grå kruka. Den senare tyckte vi att såg så tråkig ut att vi en kväll plockade fram akrylfärger och varsin pensel. Vi blandade olika nyanser av blått, grönt och turkost som vi sedan lät rinna nerför krukan, och bytte sida med jämna mellanrum. Vi vände den också upp och ner vid något skede och lät färgen rinna från det hållet också. Så höll vi på tills den mesta av den var täckt. Följande kväll spädde jag ut en turkos färg med mycket vatten som jag till sist laserade krukan med, men den ville inte fästa överallt så en del grått kikar ändå fram här och där.

20161126_bananatree_002

Planterade om bananträdet i sin nya kruka i eftermiddags och katterna är alltid lika nyfikna på sånt. Myra fick en reprimand för sitt beteende på bilden ovanför, direkt jag märkte vad fasen hon höll på med. Elakt att bita/riva i bananträdet. Som avslutning hade funderat på att ge krukan ett lager med halvglansigt lack också men kom mig aldrig för att köpa sådant, så nu fick den förbli matt.

20161126_bananatree_003

Nöjd med både växt och kruka. Utmärkt tumispyssel, kan rekommendera!

Annonser

schack matt

20161114_matta

Gick ut på loppisjakt i dag och fällde en matta. Kommer hem, städar undan den gamla mattan från vardagsrummet som blivit mycket sliten och söndrig i kanterna, dammsuger, rullar ut den nya mattan och ooh:ar över hur mycket större den än den gamla och hur mycket mjukare också. Sen börjar jag ställa tillbaka möblerna på plats, ovanpå mattan, och jag blir orolig. Ni vet, en sån där spontan magkänsla som ni hoppas att ska gå om. Inser att färgkombinationerna skär sig som bara fan. Den gröna nyans som i loppisets lysrörsbelysning såg ut att vara en ganska fräsig olivgrön med midnattsblåa inslag är, i vårt vardagsrum, en senapig beige med svarta inslag. Vilket för övrigt då ser FÖRSKRÄCKLIGT FULT ut mot exempelvis två fåtöljer i färgerna lila och rosa/rött/orange. Gahhh. Allt ser förfärligt ut. Den är inte ful i sig, men alltså mot resten av färgskalan… blir liksom irriterad av att se på det. Ska försöka låta den ligga där i ett par dagar och slutar jag inte av att må illa av dess åsyn så får jag väl sätta tillbaka den gamla, slitna och söndriga mattan igen.

Brukar sällan göra dåliga köp vad det gäller inredning, för jag tycker att med min ganska brokiga smak så matchar det mesta. Men det här var verkligen inte bra, inte bra alls. Oerhört missnöjd med specifikt färgen. Allt annat är okej. Sen blev ju inte historien mycket bättre av att jag medan jag skrev detta inlägg började bläddra igenom snygga, fina, färgglada mattor på Pinterest. Så nu är jag både missnöjd och avundsjuk. Bah.

Nä fuck it jag sätter tillbaka den gamla. Den nya får… eeeh… testa va sovrumsmatta kanske?

I övrigt pratade jag i radio i dag igen. Ännu mindre efterhandsångest än sist denna gång, men inte noll av den. Äh ja, det kanske tar sig. Störigt bara att jag alltid är som mest skärpt och avslappnad under pauserna. I dag sa jag t.ex., när vi talade om Trumps overkliga framgång i presidentvalet och hans bakgrund, och jag tänkte på det här med The Apprentice, att det känns på nåt vis som att Robinson-Robban helt plötsligt hade blivit kung i Sverige. Det hade ju kanske varit kul för lyssnarna att höra om de hade låga krav på humoristiska jämförelser, men tji fick de.

remember remember the ninth of november

20161109_kumela

Gårdagens loppisbesök resulterade bland annat i detta lampfynd som ni ser ovan, tyckte den var så charmigt fulsnygg. På etiketten hade försäljaren skrivit med ranglig handstil att stommen består av en karaff utav inhemska Kumela. Konsulterade oraklet (Google) och det visar sig att Kumelan lasitehdas var aktiv i Riihimäki från 1937 till 1985. Hittar tyvärr ingen stämpel på karaffen, vilken jag antar att någon borrat hål i för att dra in en lampsladd i den.

Efter loppisbesöket och kvällsmat spelade vi, d.v.s. Karin, Alfred och jag, ett tidigare loppat frågesportsbrädspel. Vi har aldrig testat det ordentligt förr i.o.m. att spelarna måste vara fler än två, och t.o.m. jag som brukar vara ganska kräsen med vilka brädspel jag gillar, tyckte det var jättekul. Kanske främst på grund av sällskapet, egentligen, tror jag sällan skrattar så mycket som jag gör med Karin. (Är ju också ganska förtjust i Alfred, förstås.) I höst har vi känt varandra i tjugo år (!!), sen vi började högstadiet, och det räcker ofta med att vi bara byter en blick och så brister nån av oss ut i gapskratt en halv sekund innan den andra.

Därför kände jag mig också lite piggare än jag var, för jag mindes plötsligt min märkliga frossa under arbetsdagen och plockade fram termometern. Hade feber som hållit i sig i dag, så jag har haft en sjukledig dag. Har sett på väldigt mycket tv och känt mig väldigt meningslös. Har också, utan framgång, försökt förstå ett skvatt av vad i helvete som hänt i USA. Har många amerikanska bekanta och det har varit rätt gripande att följa med deras statusar om utvecklingen under dagens lopp. Lider så med dem, och med Clinton, herregud.

Kändes verkligen overkligt att stiga upp i morse och se Karin som redan stigit upp, och samtidigt som jag säger ”Men är du uppe redan?!” så märker jag att hon ser på något vis missnöjd eller uppjagad eller uppgiven ut, men jag kan inte bestämma vilket, och hon säger ungefär ”Kunde inte sova, vaknade av att Agneta whatsappade att det här far åt helvete och blev för stressad”, och jag FÖRSTÅR ABSOLUT INGENTING och diverse oroligheter spelar upp sig i mitt huvud så länge jag antagligen står och ser ut som en mindre begåvad säck med potatis, innan Karin bara ”TRUMP LEDER. STORT”. Först blev jag lite lättad, bara för att det inte var något personligt som gick åt helvete, men i nästa millisekund så kände jag mig bara så oerhört, oerhört paff. Inte på ett bra sätt. Men nåja, det är så många som skriver om det här och som dessutom gör det så mycket bättre än vad jag skulle kunna så jag ska inte ens försöka. Hänvisar er istället till exempelvis Peppe som sköter det galant som alltid.

Som ett litet sidospår så vill jag ändå spekulera att jag tror att mycket av det vi läser på nätet om det amerikanska presidentvalet, och inte alltså skrivs av ex. journalister eller personer bosatta i USA/med amerikansk härkomst, dels bevisar hur även vi här i norden svalt idén om the American dream. USA är så jävla häftigt, vet ni? Vi bär linnen med den amerikanska flaggan på och med uppspelt förtjusning granskar vi Amerikahyllan på Minimani, utan att riktigt fundera varför. Är det faktiskt så sabla great? Varför tycker vi det? (Har så länge varit så trött på den fascinationen, så det kanske också är det som härjar lite hos mig här.) På nåt vis känns det ju bedrövligt typiskt att såklart att USA ska ha en vit privilegierad normman som president, USA är ju normlandet bland (mestadels) vita privilegierade. Som jämförelse kan vi ta Ryssland, som vi ju geografiskt sett är närmare, duh, men inte kan jag minnas att det alls skulle ha blivit samma tumult när Putin blev vald, eller omvald. USA ligger oss ändå närmare, känner vi, vilket inte är förvånande alls men… äh, nä, jag vet inte. Tappar tråden, är verkligen inte tillräckligt alert för att nå kärnor i dag. I alla fall, för tydlighetens skull, detta jag sagt här är sen inte kritik, det är bara en iakttagelse av något jag inte har mer belägg för än att det är en känsla. Skriver ju själv också om samma grej och har diskuterat det mycket i dag, förstår alltså helt att vi påverkas så av det där valet. Den amerikanska drömmen blev nyss en mardröm.

Huuur som helst, ska slänga mig på soffan igen. God bless Netflix, i alla fall. The land of the jobb-eller-skol-befriade and the home of de-som-tar-en-brejk.

grädden på moset och regnet på paraden

För ett par dagar sen fick jag för mig att det var dags att hitta på någon slags kortfattad beskrivning av bloggen och det jag landade på var ”grädden på moset och regnet på paraden”. Tycker dels att det summerar ganska bra men också att det inte riktigt säger någonting. Som jag sa åt Alfred så känns det lite som att jag är så här: ORD???? (Vilket i och för sig också summerar mig/bloggen ganska bra så whatevs.)

20161103_kittel_001

Senare den kvällen så passade jag också på att försöka fixa någon bloggorienterad profilbild, så jag tände dagsljuslampan och poserade med min kittel (såklart). Har en ful efterhästsvansfjång i håret men alltså är det något jag mer och mer börjat ge upp med så är att det att ha hår jag är okej med.

Typ 9 av 10 bilder jag tog var suddiga för att jag inte lyckades sätta på slutarljudet så jag visste aldrig när bilden togs utan rörde mig för mycket. Här nedanför har jag t.ex. dubbel högerarm. Syns på min jävligt uppstyltade axelposition att jag höll på att försöka hitta något bekvämare samt att jag har ingen aning om jag ska bete mig naturligt framför en kamera, men jag låtsas att dubbelexponeringen är en häxig effekt och inte en teknisk felfunktion.

20161103_kittel_002

De tjusiga sockorna är såklart de som Karin stickat och jag fick! Sitter vid min sminkhörna som befinner sig mitt emot min datahörna, kameran står på skrivbordet. Är tyvärr väldigt dålig på att minnas att jag har denna sminkhörna och använder mig oftast av badrummet.

I övrigt så nyser jag nästan konstant i dag så vi ska se hur denna helg blir. Både jag och Alfred är i alla fall helt lediga, hans bok har gått i tryck och jag blir själv lite knäpp då jag tänker på all ledig tid jag plötsligt har framför mig. Har jobbat varje dag de senaste två veckorna + lite till så det känns väldigt ovant att bara ha fritid. Kom precis in efter att ha varit ute på gården med katterna, och innan det hämtade vi ut ett nytt grönskande påslakanset som vi inte kunde motstå så härnäst tänkte jag städa sovrummet, plantera om den stora zamiakallan som vi hämtade från Katternö för en tid sen och ställde i sovrummet, öppna fönstren och  vädra länge, samt såklart ta det nya lakanet i bruk. Jovars, har en bra dag på gång här!

hemmets gulnad

20160831_gulnaden_001

Som utlovat så har jag i går kväll jagat gula saker i hemmet. Här närmast kameran ser vi t.ex. en citron och två apelsiner som av okänd orsak torkat istället för möglat, vilka vi låter pynta serveringsvagnen som står i ett hörn av vardagsrummet. Tycker de blev så fina så därför fick de vara med i den här bildsamlingen, har i övrigt skippat dylika småsaker som är gula. Som en påse gullök, en trave National Geographic, och sånt. Inte direkt ”interiör” kanske, LITE band får en ju lägga på sig ändå. Insåg jag i efterhand efter att jag fotat både lök och tidningar.

20160831_gulnaden_002

Bredvid vagnen står en typisk Ikealampa i den en gång populära modellen ”Storm” som Alfred ville slänga men jag ville skvätta färg på. Jag vann! Färgvalet föll på olika nyanser av gult, samt lite rostigt orange. Funderar ännu på att skvätta ännu mer, skulle i så fall vilja göra riktigt stora, blöta blaffor med en rejäl pensel. Skärmens material är förresten rispapper och jag använde vanlig akrylfärg, för den som undrar.

20160831_gulnaden_003

Den här lampskärmen köpte jag för flera år sen och det är först nu, i den här bostaden, som jag äntligen lyckats hänga upp den. Mycket efterlängtat! Den är ganska stor, knappa femtio centimeter i diameter. I bakgrunden syns också galleriväggen som är för evigt under konstruktion som en hemsida på 90-talet.

20160831_gulnaden_004

I våras bytte vi från kallt rosaröda gardiner till dessa gul-orange-brun-grön-mönstrade och vardagsrummet blev direkt så mycket piggare, trevligare och på något vis mer genomtänkt men samtidigt mindre förutsägbart. Om ni frågar mig, då. Jag köpte dem från loppis för ett par år sedan, hade egentligen planer på att hänga dem på förra balkongen som var inglasad, men föga förvånande kom jag mig aldrig för det. Mönstret heter ”Lima” och är tillverkat av brittiska Cravendale. Har försökt hitta information om dem på internet men det är en väg med många villovägar, ty det finns också ett företag med samma namn, även det brittiskt, som specialiserar sig på mejeriprodukter. (Det är förresten det företaget som hade den trevligaste reklamfilmen någonsin — Cats with thumbs.) De flesta Cravendaletyger jag ändå lyckas hitta är från 60-talet och jag gissar att mina gardiner kan vara det med.

Annan gul detalj på bild: Tavlan med leoparderna härstammar från 70-talet och köptes på Juthbackamarknaden för några år sedan. Den är tryckt på sammet och ska ha en fluorescens-effekt under blacklight. Misstänker dock att den detaljen bleknat bort med årens gång, har nämligen testat lysa på den med en sådan lampa men utan att hitta något självlysande. Bonustrivia: Köpte den inramad och allt för 8€. Hittade den senare på Ebay för typ $100.

20160831_gulnaden_005

I köket har vi en oval, smått förvrängande spegel som Alfred ärvt/räddat från soptippen. Nedanför är kattvärldens finaste hängare, även den en pryl som Alfred ärvt/räddat från soptippen. Båda sakerna har hittat till vårt hem från samma avlidna släkting till honom. Bra smak! Tycker för övrigt att katten är SÅ Selma, som att den vore gjord i hennes avbild. Vi använder naturligtvis krokarna för kattkoppel och -leksaker.

20160831_gulnaden_006

På köksbordet ligger denna löpande duk. Vasen är egentligen brun men ser mycket gul ut här, solen sken rakt igenom den. Jag har i förrgår tryckt ett par tygkassar och inte ännu orkat städa upp efter mig så det ligger också lite textilfärg på ett — passande nog — gult plastlock, samt annan pysselrekvisita.

20160831_gulnaden_007

På en vägg i köket hänger den här fina maskrostavlan som jag fått av mamma i födelsedagspresent. Mattan, som är mycket dammig och skräpig eftersom att katterna härjar på och under den nonstop, är ett nytt inköp och innehåller den också en del gula inslag.

20160831_gulnaden_008

Det gula i det här tyget försvann i bildredigeringen men jag blev för lat för att göra om det. Postar bilderna ändå eftersom att de dokumenterar att jag äntligen fått nånting gjort åt två problem vi haft i köket.

Så, under diskbänken/spisen finns då ett skåp men det saknar dörr. Istället finns en lina där, men vi har inte haft något lämpligt tygstycke att hänga på den. Vi har haft en kökshandduk där men det har inte varit helt ultimat, den har varit för liten och en helveteshärva av konservburkar och plastpåsar har alltid skymtats där bakom. För ett par veckor sen rotade jag igenom min tygbitssamling, hittade det rosa-orange-gul-guldblommiga, klippte av en lämplig bit och fållade den (snett) och hängde den på linan. Annat jag har gjort, utav samma tyg, är att sy en liten säck att sätta den där helveteshärvan med plastpåsar i! HA! Har vikt ihop påsarna till trianglar och då ryms det många i säcken, försöker dock minnas att ta med en shoppingväska då vi går och handlar så att vi inte samlar på oss fler.

20160831_gulnaden_009

Här ser vi två olika gardiner. De till vänster i ena tamburen, där vi främst hänger tvätt som vi sedan flyttar över till en kökssoffa som står där och låter tvätten ligga i den i ett par veckor. De till höger i ”mitt rum” (i verkligheten ett slags genomgångsområde mellan tambur och vardagsrum), i fönstret till min datavrå. Båda gardiner förstås från loppis.

20160831_gulnaden_010

Fler detaljer ur mitt så-kallade rum, en loppad matta i gult, brunt, rosa och mörkaste midnattsblått, och en hattvägg samt för många väskor som hänger på krokar. Väggarna är alltså gula här, och samma varmgula spräckliga tapeter har även den där tamburen där vi hänger tvätt. Och när jag ändå pratar om gula väggar, så har badrummet på nedervåningen också sådana, men där i en ljus målarfärg.

20160831_gulnaden_011

Går vi upp till övre våningen så finns ett fönster bredvid trappans slut. Där har jag hängt en gul gardin, även den från loppis. Tyvärr saknas gardinstång så jag har hängt gardinen på ett rep jag spänt mellan två gardinstångsfästen — det är en helt fungerande provisorisk lösning, men helhetsintrycket är inte jättesnyggt. Men Selma, f.ö. gulögd, tycker att det duger fint.

20160831_gulnaden_012

Och utsidan av huset? Att ni ens undrar.

ockra & xantofyll

20160831_guldiptyk

Postade dessa två bilder efter varandra på Instagram och tyckte att de matchade så bra bredvid varandra. Till vänster har vi morgonens Myra som inte är någon arbetsmyra och därför slipper undan med att bara se på när andra skyndar iväg för att dra sina strån till stacken. Till höger har vi söndagens artikel om Kulturvis i tidningen, i vilken ni för övrigt inte ska tro på allt vad ni ser, exempelvis att jag skulle kunna använda en Mac. Sen intervjun kom på tal har jag blivit mycket glättig av det faktum att det är såhär: Kulturjournalist skriver grej om blogg, ett kulturmedium, i vilken skribenter skriver grejer om kultur. Meta! Mycket kultur- och tidsenligt popp.

Tämligen otippat har gult under det senaste halvåret klättrat högt upp på listan över mina favoritinteriörsfärger. På webben har den länge varit en favoritaccentfärg, har använt den i mina bloggar sen säkert tio år tillbaka, och med det i åtanke så har jag väl varit ganska trög med att fatta att den kan ha samma tjusiga effekt även i hemmet. Lite som att någon har hoppat upp till skyn och roffat åt sig en näve sol och pressat ut den i fönstret, som med gardinerna bakom Myra. Eller lite som att någon har grävt ett hål i berget och hittat en guldklimp som de sedan knådat med händerna tills den blivit mjuk som en deg och kavlat ut den på bordet, som med duken under tidningen. Loppade de tunna tyllgardinerna för några veckor sen för ett par ynka slantar. Den vävda duken/löparen med synliga trådar fyndade jag i våras nångång, för en ännu mindre slant.

Får visst ta och göra ett ordentligt bildreportage på gula saker i hemmet istället för att blaja vidare om det just nu och här. Tror inlägget skulle vara aningen mer givande då.

(Och i väntan på det inlägget kan ni förresten gärna långläsa en text jag skrivit om populär pöbelkultur för Kulturvis!)

skördemånad, månskensmånad, augusti månad

20160731_laeshoerna_001

Ja se där sitter jag och låtsas att det inte är för varmt för velourmorgonrock, att jag har glasögon och kan läsa. Nä, lita aldrig på sånt ni ser på internet, kids.

Letar ett kraftuttryck som lämpligt skulle summera den förra veckan men hittar inget så jag får nöja mig med PUST. Den har varit lång. Satt igår uppe och nattugglade långt in på småtimmarna, hetspysslade med att få en rekvisitabok klar till en filminspelning. Det blev den, men jag tror jag håller på att bli för gammal för att panikjobba med nånting den tiden på dygnet. Det känns i lederna idag att jag på nåt vis tömt ur mig, eller så är det regnvädret, jag vet inte. Tantvarning oavsett.

I alla fall, förra veckan är förbi, juli månad likaså, och jag har ännu ett par veckor semester kvar. Hoppas på att de ska föra med sig mindre stress och mer zen. Jag gillar när en ny månad inleds på en måndag, det verkar extra symboliskt då. Det säger: Nu vänder vi blad.

20160731_laeshoerna_003

Vi har en ny möbel i hemmet, den olivgröna fåtöljen. Alfred köpte den för 10€ på loppis för några dagar sedan, han har saknat en läshörna i köket. Det fanns en del plats där som vi inte egentligen använt för annat än att leka med katten, men med det nya tillägget var vi ändå tvungna att möblera om lite och jag tror jag ska fortsätta med det, för det är något som inte riktigt stämmer ännu. Återigen söker jag det där flyktiga zen.

20160731_laeshoerna_004

Då jag ser den här bilden förstår jag till 100% varför folk brukar tro att jag är arg när jag är neutral. ”Resting bitch face” är ett uttjatatat koncept men kan vi säga att jag är argzen?