Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

Posts tagged klemetsögatan

Choose another tag?

20170831_tambur

Tidigare i veckan blev jag så frustrerad på att jag inte får något vettigt jobb gjort (allt är så obekvämt, det är alltid något med kroppen som skaver, trycker eller klämmer och jag kan således inte koncentrera mig för fem penni), men då började jag tömma tamburen som varit översvämmad med flyttlådor och dammråttor. Blev direkt på mycket bättre humör, efter att jag hade surat i flera dagar. Sån lättnad att i alla fall få något gjort. Det var inte första gången jag tömde den, knappast sista heller, men hur som helst kom jag längre denna gång. Fick upp några tavlor på väggen, till exempel. Lyckades placera saker där de känns rimliga. Och sånt.

Stör mig en aning att golvprojektet skjutits upp på obestämd tid, men som tidigare sagt så vore det urusel tajming att renovera nu. Nåja, har något att se fram emot istället. Tamburen (och sovrummet) kommer få sig ett rejält lyft en vacker dag — vilken klar förbättring jag än tycker att tamburen just nu gått igenom från dess dammiga kaos för en vecka sen, så är den inte ens i närheten av klar ännu. Snyggare ska den bli. Och det är ganska kul att tänka på!

20170902_barnstol

Nu står också denna barnstol där i tamburen. Den hittade vi på loppis för ett par dagar sedan, och den var så fin och så förmånlig att vi slog till fast det nog kommer dröja ett tag innan vi får avsedd användning för den. Mycket nöjd med att vi tog den, och tillsvidare får andra små varelser låna den. Den är ursprungligen från Ikea förresten, modellen heter Gulliver.

20170902_korgetc

Överlag har mina loppisfynd på sistone tenderat matcha ett visst signalement: Vävt och flätat. I dag åkte vi på loppisrace till Sundom och där fick jag syn på den stora korgen uppe till vänster. Tycker att den ser lite ut som en kittel då den står på tre ben, samt att jag gillar att den har ett lock. Köpte den och de sex klädhängarna som är inflätade i smala plastremsor av en trevlig kvinna som direkt erbjöd sig pruta på priserna då hon såg att jag tittade på hennes grejer.

Annat på bild är ett tidningsställ med metallstomme som jag loppade i Jakobstad för ett par veckor sedan, samma runda korg som annars står i tamburen, en alfabetsmatta som inhandlades samtidigt som barnstolen och en stor rosagul matta som allt ligger på som även den fyndades ganska nyligen. Var tveksam till den och trodde den skulle skära sig mot mattan vi redan hade i vardagsrummet, men den visade sig matcha precis lagom! Så glad att jag valde att ge den ett försök till sist. Här hade jag motvilligt surfat omkring på typ trehundraeuros dyra (och mestadels fula) mattor och tänkt att jahapp idén med en matta till får jag ju fetglömma, och så hittar jag denna för en tjugolapp. Ett sant kap!

20170831_puffetc

Avslutningsvis, eftersom att jag också hade en sån här bild som visar en annan del av tamburen som jag ställt någorlunda i ordning. Även här med ett flätat inslag, den mörkblå korgen som jag köpte på rea på Indiska i somras. Bland det första vi tog hit till lägenheten, faktiskt.

Jovars hörni. Det går i snigelfart det här, men det rör sig åtminstone i rätt riktning då när det gör det! Och det får räcka så. Det gör faktiskt det.

Plötsligt hade tio dagar gått. Jag har hållit mig ganska upptagen den senaste veckan, antar jag, i alla fall tillräckligt för att åsidosätta bloggen. Sist jag skrev satt jag också uppe om natten men då vid köksbordet, vilket dock var så oergonomiskt att jag fick så förbannat ryggont att jag de följande två dagarna knappt kunde röra mig. Men sen dess har jag köpt ett begagnat skrivbord med svarta metallben, målat bordsskivan Bosporen-grönt, tömt kontorsalkoven på det mesta bråte (golvlister, flyttlådor, etcetera) och i dag äntligen kopplat i mina externa grejer. Så nu sitter jag här och känner mig nästan som folk igen. Är inte någon som får något vettigt gjort i soffan med laptopen i famnen, blir bara på dåligt humör av hur obekvämt det är och kan max slössurfa, knappt ens besvara mejl. Får liksom inget flow alls och kommer superlätt av mig i allt jag försöker göra. Måste ha ett skrivbord och helst min farfars gamla stol också.

20170812_traedgaard

Igår kväll vankades det trädgårdsfest i form av en kräftskiva tillsammans med grannarna ute på innergården. Eller egentligen på flera gårdar, eftersom att det är fyra hus i det närmsta grannskapet som brukar delta i detta partaj. På vår gård samlas förstås de som bor i vårt hus, och likadant på respektive grannhusgårdar, och sen minglas det mellan gårdarna under kvällen. Den här traditionen har hållit igång i minst femton år berättade grannarna, och i år lär det ha varit en lugn tillställning jämfört med många tidigare, men för min sedvanligt slutkörda del var det ändå precis rätt mängd festlighet. Ser fram emot att ta repris på kvällen med ett glas vin och ett par cigg ett nytt år, men hur som helst så var det riktigt trevligt att hänga med grannarna och lära känna dem lite bättre.

20170812_nykarlebypride

Tidigare samma dag hade vi åkt till N.Y.K. City och tillbaka, förstås för Nykarleby Pride. Mina fötter är riktigt kaputt just nu eftersom jag slet ut dem med allt promenerande under Konstens Natt i torsdags, så att delta i själva paraden var ett alternativ som ströks. Blev att stå och titta på istället och det kändes lite fånigt men samtidigt var det fint att se paraden utifrån också. Det var många som deltog i den, men inte så många som var åskådare, och det är ju något det också att visa stöd på så vis. Bara genom att show up, liksom. Jag vill inte vara en sådan som kräver av folk att de ska bjuda till då jag tycker det, eller en sådan som drar ner på den bra fiilisen som många deltagare säkert har ifrån evenemanget med sin negativitet, men… kan väl säga så här: Det hade varit kul att se fler nyykaabibor ute på gatorna. Kanske dök fler upp på kvällsfesten? Vi stannade inte så länge utan började känna oss ganska tafatta under dötiden som uppstod mellan paraden och följande program. Mina fötter svällde förstås också upp som vattenballonger och jag kunde inte sluta tänka på den saken. Ur den aspekten kan jag verkligen se fram emot att denna graviditet ska vara över. Det kan nästan få mig att önska att vattnet skulle gå typ imorgon, drygt 1½ månad för tidigt, men sen kommer jag på vad fan sådant innebär (FÖRLOSSNING, BEBIS, FÖRÄLDRASKAP) och det är än så länge jäkligt effektivt med att sätta en slowmoeffekt på mina önsketankar.

20170812_easypunch

Innan vi satte oss i bilen för att åka hem igen så slank vi in till ett litet loppis där jag bl.a. gjorde fyndet ni ser på bilden ovanför: en Easy Punch-broderimaskin! Lika gammal som jag själv är dessutom. Jag hade någon variant av en sådan då jag var liten, fick den i julklapp eller födelsedagspresent efter att jag fått pröva en hos min kompis Cissi och blivit FULLSTÄNDIGT begeistrad och intensivsvamlat om en sådan åt mina föräldrar. För ett par år sedan kom jag att tänka på de här maskinerna igen och beställde nästan en via nätet, men nu hittade jag alltså en begagnad istället, i oöppnad förpackning! Köpte också en fin kantig skål i koboltblått glas med metallkant, men tog ingen bild på den.

Nu har jag nyss ätit rostad Malaxlimpa med vegeromröra som lämnat över sen lördagens fest och känner att mina fötter igen blivit så svullna att hyn stramar och spänner på dem. Dags att lägga sig, med andra ord. Får inget flow i vad jag skriver denna gång heller, lika som alla andra gånger jag försökt blogga den senaste 1½ veckan alltså, vilket irriterar mig mer än vad som är rimligt, men äääh. Charmlöshet är också en stil, säger vi.

Augusti betyder att utflytten är avklarad. Vi tömde och städade det sista av bostaden i går och även denna gång var det, som alltid, mer jobb än förväntat — även om jag själv sluppit undan en hel del av det i.o.m. mitt, eeh, tillstånd då. Detta är något som varit både skönt för latmasken i mig och störande som fan för resten av mig. Är liksom van med att brottas mentalt mot lättjan, inte mot fysiska handikapp som att jag måste sätta mig ner med jämna mellanrum och annat sådant urdumt. Men nåjo nåjo, helt tillräckligt tungt har det varit i alla fall och just nu är det ju mest som att vi förflyttat kaoset från ett ställe till ett annat, men jag tror bestämt att det väl brukar vara så — och nu ska det hur som helst inte göras på en lång, lång tid igen. PRISA HERREN. Kan inte förstå att vi fan äger denna bostad?! Så här permanent har jag inte bott sedan jag flyttade hem-hemifrån ju, och det börjar bli en skock med femton-sexton år sedan eller så.

Ett fåtal närbilder ifrån detta kaotiska tillhåll då? Jajjamensan.

20170801_001

I sovrummet står denna blekgröna byrå som hängt med mig ganska länge redan, den hittade till mig via min mor som fyndat den på loppis. Ovanpå står två stackars växter som levt ett hard knock life. Till vänster en fikus som vi fått i present och som först växte så det knakade och sedan helt plötsligt tappade en massa av sina blad (kvack, skrev nyss ”barn”?! hjälp) tills att bara två eller tre fanns kvar, men den har tack och lov börjat återhämta sig. Sen har vi en monstera som i början av sitt liv som medlem i hushållet Portin-Backa fick totalstryk av Selma och sedan inte tillräckligt med solljus, att döma utav bladstorleken. Hoppas den ska trivas bättre där den står nu. Skrinet i metall är Alfreds och innehåller bl.a. vackra gamla armbandsur och andra små skatter!

20170801_002

I tamburen står en rottingpall vars bruna sits redan är helt lurvig utav kattpäls. Loppade den för ett par veckor sedan då jag insett att det blivit en rejäl prövning att få på sig skorna utan att sitta ner, den har dessutom två djupa förvaringslådor undertill så den kändes som en smart möbel. Ska hitta på något festligare med den där sitsen, men vet inte vad ännu. (Broderi? Textiltryck?) Hur som helst, på den låg min väska & plånbok och matchade. (Bredvid ett halvt ormhårspänne jag hittat i min ficka.)

Angående väskan: I flera månaders tid hade jag surfat Etsy på gamla väskor i mörkbrunt läder, men utan att köpa någon. Sen fann jag den där på loppis för ett par slantar bara, ha! Älskar sånt. Den är mindre än de jag spanat på men rymmer i alla fall plånbok, telefon, nycklar, läppomada och typ en påse Samarin och ett par Panadol — och vad mer kan en gravid kvinna behöva släpa med sig? Utöver ett foster och flera kilo extravikt då.

20170801_003

Tycker det är skitkonstigt att se mina händer på bild så här, de är så svullna att jag knappt känner igen dem. Har hittills gått upp cirka 13 kilo under denna graviditet och bäst gör sig denna bonusvikt i tämligen horisontellt soffläge, helt klart. Allt annat känns liksom lite onaturligt bara.

Sist jag skrev så tror jag att jag sa något om att det då var tamburen som var i ordning. Så ligger det inte alltså längre till, den saken höll väl max i två dagar. Nu är tvärtom alla rum i oordning, men något som är roligt med att flytta är att även mindre åstadkommanden känns som gigantiska framsteg — vi jublade t.ex. när tamburslampan var upphängd och jag längtar tills att rullgardinerna är uppsatta i sovrummet. Men redan småsaker som att hitta en bra plats för en solkig tambursspegel får mig att känna mig alldeles sprallnöjd. Bra känsla! Jag vet att ni vet hur den känns. Ska forska vidare i huruvida den också kan uppnås genom att putsa bort fläckarna från tidigare nämnda spegel. Håll tummarna! För större åtaganden än så orkar jag fasen inte med i dag, hah.

20170726_0800

Vår innergård är GANSKA HELT OKEJ. Den här bilden tog jag i morse, prick klockan åtta, genom köksfönstret. Under gårdagskvällen tog vi ut katterna i koppel där och vi strosade omkring i närmare en timme, det finns så många träd och buskar och stigar att utforska där. Någon hade rensat rabatten på vänderot, a.k.a. katteleka (Valeriana officinalis), och slängt dem i en hög med rötterna kvar. Plockade åt mig dem för att ge åt katterna, fick några rejäla torvor med starkt doftande rotväxt. Ska se om de går att torka och spara som kattgodis, eller kattknark, tills regnigare dagar.

Annat som har hänt sen sist är att min dator föll i golvet från soffan i söndags. Den verkade klara sig tills att den flera timmar senare låste sig totalt och då jag skulle starta om den så gick det inget vidare. Köpte en ny men har inte blivit helt kompis med den ännu, även om den har klara fördelar så som att den väger typ ingenting, blir inte överhettad så att låren blir röda om den hänger i famnen, samt att flerfingerssystemet eller vad det heter på touchpaden fortfarande fungerar. Ah ja.

Har för en stund sedan återvänt till Klemetsögatan från Långviksgatan: Flytten pågår alltså ännu. Främst är det ju Alfred som har flyttat saker, han är nu och lastar bilen med ännu fler grejer, och jag känner mig ganska meningslös som inte ens KAN dra ett redigare strå till stacken. Utöver det här att jag inte får lyfta så tungt så har också min kropp börjat mer märkbart ge upp. Mina fötter värker så ofta och så mycket att jag helst inte står/går i längre perioder än typ tio minuter åt gången och utöver detta så har jag också utvecklat karpaltunnelssyndrom i bägge händer, men särskilt höger. D.v.s. jag är fumlig, svag och det gör ont när jag försöker greppa tag i något. Förstår inte varför jag inte läst/hört mer gnäll om hur sabla TUNGT det är, eller kan vara, att vara gravid. Vi tillbringade alltså bara ett fåtal timmar med att packa och flytta saker i dag och jag tog många vilopauser där emellan, men det känns ändå i kroppen som att jag hållit på nonstop sen i morse typ. HELT kaputt! Pathetic! So sad.

Nåja, nu är klockan prick åtta igen fast tolv timmar senare. Känns som ett lämpligt ställe att avsluta detta riktningslösa inlägg. Ska försöka fösa omkring lite saker i tamburen — det är nämligen systemet ett rum åt gången som gäller för en någorlunda ordning här. Sedan i går prioriterar jag tamburen, eftersom det bara är lite mer harmoniskt att komma hem då. I några sekunder, i alla fall. Synd att golvet ännu ska fixas om där! Annars kunde det nästan räknas.

20170721_inflytt

Exakt en månad efter att vi skrev på köpebrevet — 21 juni — så flyttade vi in — i fredags, 21 juli. Det var också min sista arbetsdag innan semestern och bilden ovanför togs från utpustningsposition i soffan samma kväll. Vi tog siesta den här helgen fast det fortfarande finns mycket att göra innan månadens slut, och redan det känns oerhört lyxigt. Pysslar på här hemma (HEMMA!!) i lugn takt, jag har t.ex. under gårdagen skruvat ihop en bokhylla och hängt in de kläder som fortfarande passar denna arma kropp i en garderob, men har också slappat mycket och tupplurat två gånger, minns f.ö. inte när jag sist skulle haft ro att ta en riktig tupplur så det känns ganska jäkla 1) mirakulöst och 2) HÄRLIGT. Har utöver detta även besökt loppisar och gått på förträffliga Dunkirk på bio, ätit nyfriterade vårrullar på torget och senare färska jordgubbar doppade i citrus-mascarpone-glasyr, som lämnat över från två kladdkakor jag bakade i torsdags, här hemma i soffan. Nu sitter jag i samma soffa med en katt på var sida av mig. Ska äta några jordgubbar och sedan skrubba ett par dammiga plastmattor med tallsåpa, mest för doftens skull, och kanske plocka in lite grejer i hyllan och sånt, för ordningens skull. Det går långsamt, men det tar sig. Ser fram emot att låta saker finna sina platser i lugn och ro här. Nu när mina dagar blivit åtta timmar längre så känns renoveringsprojektet inte heller lika oövervinneligt eller evighetslångt. Visst har vi helt tillräckligt med jobb kvar att göra här också och det lär väl antagligen dröja en stund innan vi kommit så långt att vi exempelvis bemödat oss få golvlisterna på plats här i vardagsrummet, men äh, orka tänka på det nu. Har ju faktiskt både söndag och semester. Försöker jag intala mig själv.

20170715_golv

Tänkte att det var dags för en liten mellanrapport om vad som händer i lägenheten dessa dagar. Golvet i vardagsrummet har sandpapprats i flera varv för att få bort lacken, samt skurats i lika många varv för att bli av med dammet. Använde bara vatten för de sista två skurningarna och när golvet hade torkat igen så började vi i går på att pensla på det första lagret målarfärg. Folk har uttryckt förundran över att vi vill måla över ett trägolv, men alltså jag börjar inse att jag nog inte egentligen gillar träfärgat golv så mycket. Särskilt inte när det är så spräckligt och flammigt som detta, ni ser ju själva på bilden ovanför! Känns liksom smutsigt, som i en allmän bastu. Och där på bild hade det ändå bleknat ett par nyanser utav att lacket tagits bort.

Färgen är Tikkurilas Betolux Akva och när vi hämtade den tidigare i veckan var jag så trött att jag inte orkade tänka på nyanser så vi tog den helt obrutna vita grundfärgen bara. I efterskott kanske inte det allra allra smartaste valet med tanke på att det gör så att rummet är draperat i cirka fifty shades of white, men sen å andra sidan så skulle det också vara omöjligt att pricka exakt den vita nyans som redan finns på endera dörrkarmar (antikvitt?), fönstervägg (vaniljvitt?) eller kakelugn (snövitt?) och så vidare. Så whatevs, kritvitt kan säkert bli fräscht.

20170715_alfred

Som ni ser på bildan ovanför är väggen till höger en beige nyans, och den nedre hälften är dessutom klädd i nån slags säckväv som fanns bakom en träpanel som tagits bort. Den väggen ska såklart fixas och behöver målas, sååå övriga väggar ska ju även de i något skede målas, så jag antar att vi får försöka jämna ut alla nyanser i samband med det och göra alla väggar lika kritvita som golvet, så då gör det knappast så mycket att kakelugn och karmar är i andra nyanser. Egentligen ska man väl måla väggar först och golv sist, men just här så var det mest praktiskt att få golvet klart först så att vi har någonstans att sätta alla möbler när vi sen flyttar in på allvar och dessutom sliter upp golv i andra rum.

Målarfärgen kan målas ett andra varv efter bara en timme så vi hann med två varv i går kväll, men det kommer nog krävas ännu ett tredje för att bli kvitt all flammighet. Den är i alla fall dryg och så går det snabbt att måla då vi är två som håller i penslarna.

20170715_selma

Annat nytt är att vi fick vår leverans från Ikea i torsdags och Selma tycker att den nya soffan är väldigt bekväm. Hon fattade nog inte riktigt grejen, voj voj. I fredags monterade vi ihop sängen som är en ur Malm-serien med fyra lådor undertill, och det är typ helgalet hur mycket förvaringsutrymme vi plötsligt fått! Sjukt skönt. Så det är ett hett tips, särskilt till er vars bostäder inte erbjuder särdeles många skrubbar och garderober och sådant.

Ett annat tips är till er som går i bostadsköpstankar och som, liksom undertecknad, gillar mysiga men luftiga lägenheter i gamla trähus med vitmålade trägolv: Denna! Min kompis Maria säljer sin fina tvåa på Urmakaregatan, som också ligger i mina nya hoods. Måste prata mer om dessa härliga, lummiga kvarter nån gång men nu ska jag traska till affären och köpa tejp så att vi faktiskt kan börja kalla stadsdelen vårt hem nån jäkla gång dååå.

20170708_fix

Har hämtat ut en tub med ett par affischer i från posten och (hittills) ramat in den ena av dem. Trycket är en förstoring av det gamla fotografiet på min farmor m.fl., som i originalversion är mindre än vykortsmodell. Skannade det i hög upplösning och trixade om det lite så att det fick jämna marginaler och en vit passepartout, och nu sitter det i en ram på 50×70cm. Är sjukt nöjd med hur det blev, SJUKT. Är också ganska stolt över att världshistoriens snyggaste fotografi råkade finnas inom min släkt, men okej okej, är kanske något partisk i min bedömning utav den saken. Men ändå! Hängde tavlan på en skruv som redan fanns i tambursväggen och någonstans däromkring ska nog trycket få hänga kvar, tror jag bestämt. Tror att jag kommer megagilla tamburen sen när den är klar, föreställer mig att den ska bli pigg, luftig och personlig.

Annat vi gjort i dag är att sandpappra trägolvet i förberedelse för att måla det. Alfred gjorde det mesta av det jobbet och jag övergick till att fylla på med ett lager av köksväggsmåleriet där färgen inte helt räckt till förra helgen, vi handlade en ny liten burk tidigare i veckan. Golvet med plast-, linoleum- eller vilket-material-det-än-är-matta har vi inte vågat börja riva ännu, och kanske är det sist och slutligen smartare så här, att vi börjar med det golv som kräver minst fix så att vi har det färdigt så snart som möjligt. Hade varit trevligt att ha sovrumsgolvet någorlunda klart när vi flyttar in på riktigt, men det är dessvärre inte rimligt att vi skulle hinna med det. Så nu får vi istället flytta omkring lite inuti lägenheten vartefter vi kan, det ska väl gå det med.

För varje besök ser jag mer fram emot att flytta in, samtidigt som jag också börjar gilla lägenheten mer. Alltså, gillade den såklart till att börja med också, men det är lite som att bitarna faller på plats vartefter. Det är tryggt och det är rimligt samtidigt som det är spännande och ganska overkligt, i positiv mening. Fick en sån bra känsla där i dag, det sandpapprade golvet var blekare och gav redan en lättare och fräschare känsla till rummet, och då är det inte ens målat än. Träpanelen ska också bort därifrån och lyckligtvis finns den bara på en vägg, men kommer säkert göra en mycket märkbar skillnad för rummet i alla fall. I köket hade vi hade flyttat köksbordet så det stod intill fönstret, främst för katternas skull eftersom vi hade med dem i dag och fönsterbrädet som de satt på sist står lutat mot väggen i tamburen, och jag satt där mitt i kökskaoset en stund och kände bara något slags pirrigt lugn sprida sig i kroppen. Märkte att det börjat kännas mer som ett hem — inte som att det är helt där ännu, men som att det onekligen kommer bli. Senare gick jag in till det blivande sovrummet och tittade på det golv som tidigare i veckan kändes så jäkla krångligt att riva, var så jävla stressad över det och massa annat, och så kändes golvet ändå plötsligt helt hanterbart. Svårt, säkert, men flera steg ifrån för svårt. I köket putsade jag lite färgklott ifrån dörrkarmen till det blivande barnrummet medan jag funderade på olika möjligheter som finns för det rummet, fast det är litet, och att det är ett rum som vore helt okej att kunna kalla sitt eget ändå. Att jag skulle nog tycka om att sitta där vid ett skrivbord och blicka ut över grönskan utanför fönstret, eller att ligga i sängen och titta på trädkronorna som vajar i vinden mot en klarblå himmel och släppa tankarna fria tills de nådde samma höjd. Precis som jag gjorde när jag var yngre, i mitt eget barndomsrum. Katterna verkade dessutom glada och nöjda och när de mår bra så mår jag också bra, kan vi generalisera utan att det är en jättestor överdrift. Jo, det blir bra det här.

Har förresten haft en löjligt intensiv vecka och har dåligt samvete för att jag hunnit med så dåligt här på bloggen. Har fått så många fina kommentarer nu igen och de värmer alltid även om jag är sämst på att svara på dem inom acceptabel tidsgräns. Men ni, ni är däremot bäst. Är så tacksam för allt vad ni delar med er, allt från tröstande och vänliga ord till berättelser om hur era egna graviditeter eller känslor till föräldraskap har varit svåra. Det här låter säkert lite tillgjort och fånigt men det är faktiskt mäktigt att ta del av. Det är inga småsaker ni bidrar med, de väger tyngre än guld och är värda minst det. Tack.

20170701_maalare_001

I går morse kom Karin och Karolina på besök och direkt jag släppte in dem i nya bostaden så började de jobba. De spacklade kvisthål och sandpapprade ojämnheter medan jag bara stod och gapade som en yrvaken fisk, tills att jag bad om en uppgift och fick instruktioner om att tvätta stänk från väggarna med en trasa.

20170701_maalare_002

Det var köket som skulle få ett makeover. Någon har i tiderna gjort det besynnerliga valet att klä in två av väggarna med en obehandlad träpanel från golv till tak. En del av den har någon senare målat vit, medan de har lämnat resten au naturel. Helheten har gett intrycket av bastu halvvägs genom förvandling till kök… och alltså det har väl inte varit jättesnyggt precis, tror jag nog att alla helt objektivt skulle kunna enas om.

20170701_maalare_003

Så i går målade vi från morgon till kväll tills färgen (vitt med pyttelitet umbra och gult i sig) tog slut, med undantag för en loppis-, mat- respektive kaffepaus där emellan så länge färgen torkade. Mot slutet av kvällen var förändringen enorm och det ska bli spännande att åka dit på nytt i dag och se hur det ser ut nu när allt torkat ordentligt.

Är i dag helt mörbultad i mina fötter efter att ha stått typ hela gårdagen, eftersom stackarna tydligen har lite svårt att hantera min viktökning, men det var det värt. Det känns så jäkla SKÖNT att ha fått en rejäl början på fixandet av lägenheten så att den är lite närmare den nuvarande målbilden. Och det känns som en obeskrivlig lyx att det blev så där mycket gjort på en dag och att det dessutom var roligt under tiden! Hurra för vänner!

20170624_regn.jpg

Skulle helt klart kunna vänja mig vid den här utsikten och vet ni, det kommer jag ju få göra också. Älskar att det började regna i dag, är så svag för sommarregn och hur de är som en lugn men uppfriskande dusch för både omvärlden och ens sinne. De låter en börja om på nytt lite. Hade väntat på att det skulle regna nån gång när vi befann oss i nya lägenheten, gillar stämningen och har sett fram emot att höra hur smattret låter mot fönstren och taket där, att se hur vattnet får varje grönskande blad och varje dammiga asfaltsbit att blänka.

Var hängig och nedstämd i morse men efter en tupplur på eftermiddagen började jag känna mig mer som folk. Sedan kom Karin och Stifo och hälsade på till nya stället och det gjorde mig så förbannat gott att sitta där i det nya köket och dricka kaffe med de två (och Alfred). Vi hade också med oss katterna dit på deras andra besök och de tog det med betydligt större ro denna gång, skönt. Nog ska de säkert också börja trivas. Nyttigt var också att få en del inputs angående lägenhetsplanerandet. Då återvände vi till sådant jag egentligen tidigare ratat för att jag haft någon viss sorts vision om Hur Det Ska Vara, men nu när det tänkta sovrummets mått visade sig vara ganska krångliga så var det ändå bra att bli påmind om att det ju faktiskt går att fundera om och ändra sig… och byta sovrum, om vi vill. Det lutar mot det just nu. Ja ja, en vacker dag ska ni få se lite mer av bostaden också så att något av det jag säger mejkar någon sens. Tills dess får ni föreställa er en labyrint och där har ni det ungefär.

20170623_001

Här är en ny vy inifrån det blivande hemmet. En lugn gata, hade den varit livligt trafikerad hade jag nog varit lite tveksam till läget. Huset ligger inte heller helt invid gatan som löper parallellt med det, det finns en trottoar och ett par remsor gräs emellan. Föreställer mig att det måste dra ner på potentiellt buller från tyngre fordon som åker förbi. (Har t.ex. också bott i trähus där det bara fanns en vanlig smal trottoar emellan husvägg och gata, där skallrade fönsterrutorna ofta. Men å andra sidan vande jag mig.) Vi har f.ö. flest fönster åt det här hållet och väderstrecket de vetter åt är typ västsydväst. Kvällssoligt.

20170623_002

I eftermiddags förde vi ett litet lass med möbler till lägenheten och tog några mått vi inte alls var nöjda med. Kommer krävas mycket planering innan vi hittar rätt lösning vad det gäller garderob för det som blir vårt sovrum. Blir lite tajt med utrymme. Det gråa linoleumgolvet har testats för asbest, där under borde trägolv finnas och det vill jag förstås gärna ta fram, och träpanelen där i det bortre rummet som är köket (fönster mot ostnordost) ska målas. Parkettimitationen som är plastmattan i köket asbesttestas förresten också men den ska oavsett få vara kvar än så länge.

20170623_003

En av de saker som lockade mycket med bostaden var innergården. Nu syns inte så mycket av den just på denna bild, men rabatterna är fyllda av prunkande blomster, humle klättrar upp längs med husväggen, ståtliga träd breder ut sina grova grenar och bakom syrenbuskarna finns halvgömda trädgårdsbord och stolar. Spatserade omkring på gården en bra stund och tog in omgivningen.

20170623_004

Till och med sophanteringsområdet är tilltalande, i skuggan av stora rönnbärsträd. Och en kompost fanns det också där! Det klickar vi gilla på. Faktiskt så drömde jag i natt att det på Vasa torg fanns två stora containrar för kompost, ett test som de gjort över sommaren. Drömde också, sorgligt nog, att det var i slutet på sommaren, och att jag var snopen för att jag inte vetat om att stan fixat kompost för allmänhetens bruk. Jag öppnade locket till den ena och kikade in, den var nästan helt fylld och överst fanns granris och äggskal.

20170623_005

En annan sak som bidrog starkt till att denna bostad kändes som ett smart val var att strax invid innergården finns en lekpark, bara nedför en sluttning, inga vägar emellan. Det är inte den som syns på bild då, men en stig som går till och från parken och gården. Har den senaste tiden råkat prata med två personer som talat om vikten av att hitta en bra park eller att ha en egen gårdsplan som småbarnsförälder. Båda gångerna har jag först efteråt slagits av tanken på den här gården och parken, och så har det bara känts så oerhört smidigt och perfekt. Det är så mycket plats att leka på.

I övrigt träffade och pratade vi med en tredje granne i dag. Denna gång en kvinna som bor vägg-i-vägg med oss från andra trapphuset, och detta möte skedde till och med på svenska. Tidigare möten har skett på engelska med en italienare som bor med fru och barn i lägenheten under oss, samt på jäkligt styltig finska med en äldre man som bor i lägenheten bredvid oss i samma trapphus. Han satt i trädgården och fick ett kryp i synfältet som han försökte vifta och blåsa bort, jag sa (eller nåja, försökte säga) att jag tror det var en spindel som hängde från hans keps, och han fnysskrockade att han är så gammal att han har spindlar på sig. De sjok av samtalet som jag begrep mig på var riktigt trevliga (t.ex. att han var glad att vi har två katter för då får han fler kompisar, eller att han erbjöd oss möbler om han har nåt vi behöver), men sen var det delar där jag satt som ett frågetecken endera när min roll var att lyssna eller svara. Fy fan alltså. Han tyckte dock att vi nog kommer lära oss nu när vi flyttar dit och, ja, det skulle ju vara kul och definitivt nyttigt och skulle göra livet seriöst cirka tretusen gånger lättare, men samtidigt låter det ju som en TORTYRMARDRÖM p.g.a. genansen av att utstå de där otaliga situationerna då en känner sig som en total idiot, så jag drog definitivt en lättnadens suck i dag då det gick så smidigt att jag fick prata mitt modersmål. Ingen skamrodnad och efterhandsångest denna gång. Hur som helst, alla vi träffat på hittills har varit sjukt hjälpsamma och trevliga, och stället känns lite ofinländskt på det sättet att de som bor där faktiskt tycks umgås och småprata med varandra på gården. Vi får mer och mer info hela tiden, nu vet vi t.ex. vilken parkeringsplats som är vår samt att vi mycket troligt kan förvänta oss en kräftskiva på gården för husets invånare i höst. (!) Känner förstås min skygga nerv strama åt en aning men samtidigt känns det också charmigt och tryggt att bo på så vis, mer bland bekanta än bland främlingar. Jovars, nya tider minsann, nya tider.