Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

Posts tagged landsbygd

Choose another tag?

20170616_hillapolku_001

Gårdagen var hemskt mör men vi beslöt ändå att försöka ta oss ut på en vandring av den inte alltför mödosamma varianten. Vi valde en sex kilometer lång rutt med namnet Hillapolku som går runt en sjö, Kesänkijärvi, som ligger typ en och en halv kilometer ifrån stugan Lill-Panda där vi bor. (Ja, finns också en Stor-Panda, eller rättare sagt, en Pandamaja.)

20170616_hillapolku_002

Kändes bra att ha tagit sig ut och aktiverat sig, och inte gjorde ju heller utsikten saken sämre. Exempelvis såna här vyer kunde åskådas ifrån vandringsleden. Kesänkijärvi med Kellostapuli i bakgrunden, en kulle på 443 meter över havet.

20170616_hillapolku_00320170616_hillapolku_004

I övrigt fanns det också en del klassiska naturstigsmiljöer som kändes ganska som hemma. Inte mig emot, jag gillar dem.

20170616_hillapolku_00520170616_hillapolku_006

När vi nått andra sidan av sjön, d.v.s. den som utgör ena sluttningen av Kellostapuli-kullen, så stötte vi också på ett par bäckar som porlade och forsade ner från toppen.

20170616_hillapolku_00720170616_hillapolku_008

Ja ni fattar, flera vyer helt enkelt. Bland annat featuring döda ljusgråa träd, hängande lav, friskt vatten och gul kabbeleka.

20170616_hillapolku_009

Okej är ärligt talat inte helt säker på vilket berg detta är men endera Kellostapuli från ännu ett annat håll, eller så Kesänkitunturi. Det skulle säkert gå att klura ut om jag granskade kartor av hur vandringsleden gick och var vi befann oss just här, där leden korsade en väg, men… orka.

20170616_hillapolku_010

Bland det sista vi korsade var denna myr som jag antar att gett vandringsleden sitt namn, eftersom vi såg en del vita hjortonblommor där. I bakgrunden på denna bild skymtas toppen av Ylläs, förresten. Det berget känner jag igen för det har mastar och skidliftar, annars vore jag vilse där med.

Sex kilometer på mestadels plan mark var riktigt lagom för en sån dag som i går. I dag har vi testat en aningen längre och mer krävande vandringsled som bl.a. gick nästan ända upp till toppen av Kellostapuli, pust. Är aningen missnöjd med att vi hittills under våra vandringar träffat på varken renar eller lavskrikor, men å andra sidan råkade vi under dagens både på ett par myggor (de första under vår vistelse här) och en rejält ilsken tjäder istället. Sååå det är väl alltid nåt, menar jag. Ja, mer om detta äventyr typ i morgon eller en annan dag inom en snar framtid!

Kan i övrigt verkligen rekommendera att besöka Sameland denna årstid, kryllar varken av mygg eller människor här ännu och vädret är ytterst behagligt. Myggorna brukar anlända ungefär strax efter midsommar här i Äkäslompolo och människorna gissningsvis ungefär i september samtidigt som ruskan. Vädret är mycket behagligt nu och det är lite spännande att solen faktiskt aldrig går ner, går exempelvis hur bra som helst att vandra precis när som helst på dygnet om en så vill. Tips tips!

20160803_ivankallan_001

Regin är igång. Inspelningarna för filmen som Alfred regisserar har inletts i går/förrgår och i morse åkte jag med ut till Österö där jag lekte regiassistent, coachade en kvinna som gjorde skådespelardebut, knäppte bilder och senare såg en trollslända äta en levande humla och det var fullständigt uppfuckat och jag är fortfarande traumatiserad av knastret.

20160803_ivankallan_002

Såg också en SUPERGULLIG båt.

20160803_ivankallan_003

Men åter till filminspelningen, där kameramannen fick nog och rodde iväg. Så det blir ingen film.

ELLER så blir den trickfilmad! Så kan vi säga.

20160803_ivankallan_004

Tillbaka på filmbasecampet, någon ungdomslokal, med en del av det glada gänget.

Jag har återvänt till Vasa och det var fruktansvärt att köra hem över en lång bro där färjor gick förr. Tyckte det var en aning obehagligt att sitta på när vi körde över den andra vägen i morse, men fy blä örk att köra själv och det medan jag är så trött som jag är. Vet inte om jag har berättat om det förr i bloggriket, men alltså jag har en återkommande mardröm där jag kör bil på en lång jävla bro och vattenytan är så hög att den ibland flyter över bron som f.ö. sällan har en reling ens och long dröm short: dödsångesten är ett faktum. Jag brukar däremot alltid vakna innan jag drunknar, vilket kanske skulle betyda något ifall att den där bron inte skulle vara evigt ändlös. Skulle alltså kunna tillbringa resten av mitt liv med att köra på den, ifall jag hamnar i koma som låter mig drömma eller utvecklar en slags sömnsjuka där jag aldrig vaknar igen. I alla fall, blev ganska hispig i bilen idag men lugnade ner mig genom att påminna mig själv om att det inte är min mardröm jag genomlever, utan detta är verkliga livet, där det t.ex. går att bromsa och backa och vända om och parkera och lägga sig i fosterställning och panikpipa i baksätet ifall att bron plötsligt skulle råka hamna under vattenytan framför en.

Efter tre-fyra timmars sömn är jag ganska dimmig i huvudet, som ni kanske förstår. Åskvädret som härjat av och an i tre dagar verkar ha nått sitt crescendo inatt. Låg vaken och försökte att inte bländas av alla blixtar som trängde in genom mörka gardiner och lyste upp rummet. Gillar ovädret, men mer de nätter då jag inte ska vara uppe med tuppen följande morgon. Åskan har varje gång under dessa dagar kommit så plötsligt — ena minuten är det fint väder, klarblå himmel och gassande solsken, och den andra är det plötsligt mörkvioletta moln, regn, hagel och muller överalltifrån. Alltså bokstavligen, det har skiftat supertvärt, inom ett par minuter är det som att leva i en helt annan värld än den en bebodde för två klunkar kaffe sen. Spännande tider minsann. Säger en som pratar om vädret, eeh.

20160721_linnea_001

Befinner mig just nu i en stuga i Katternö, där jag sovit de två senaste nätterna, även om den senaste natten är den första natten på hela den här veckan som jag faktiskt känner att jag sovit. Åkte norrut efter jobbet i onsdags och tog semester, även om det var först sent under gårdagskvällen med popcorn i en stor skål och Stranger Things på Netflix (måste förresten prata mer om den serien nångång) som jag kände av att jag började varva ner. Vi firade min mammas 70-årsdag igår, en knapp månad i efterskott, på Katternö Byagård.

20160721_linnea_003

Alfred, som tog de här bilderna bakom byagårdsknuten, tyckte att jag såg ut som en president på dem. Själv känner jag mig alltid något som en sjöfarare i den där gulddubbelknäppta klänningen.

Äh va fasen, två bilder till på det då. Med tanke på hur slutkörd jag var och hur mycket jag sprungit omkring den dagen så kändes det i efterhand mycket passande att det var vid en stupränna jag råkade stå.

Vi har nyss varit ut och filmat Jean-Michel Backlund för en hemlig specialbeställning som jag inte vet om någonsin blir offentlig. (Det är ju f.ö. inte jag som är hans egentliga kameraman, men jag fick hoppa in som vikarie den här gången.) Ikväll ska vi ut och äta med en hop kompisar till Pavis och imorgon tänkte vi försöka oss på gammaldags torg om vi orkar, och senare på en skvätt traditionellt Skolparkshäng på kvällen. Ah, Jakobs Dagar. Det är trångt och långa köer överallt, men jag gillar det. Har ännu inte hunnit åka in till stan sen vi anlände till nejden, så det ser jag fram emot.

20160722_naeckrosor

Hittade massor med näckrosor då vi var ute och filmade, så en bild på dem får avsluta rapporten. Kan för övrigt meddela att Selma sover med oss i stugan och springer omkring utomhus resten av dygnet. När jag lockar på henne kommer hon mer eller mindre galopperande över gräsmattan, lite som en ko som släppts ut på grönbete, men ivrigt och målmedvetet. Ganska otroligt vilken bra katt hon är. Lycklig och lyckad.

20160626_001

Kom på att jag ännu hade en sista liten opublicerad hög med bilder från midsommarhelgen. Vi åkte ut och nattbadade en kväll, hittade denna drömska pöl i ett grustag några kilometer från min hemgård.

20160626_002

Knappast en hemlig en, syns från riksåttan, men var åtminstone vår egna på natten. Så där fick vi bada pool allena, HA HA HAA. (Tänker att om jag skrattar högljutt och självsäkert så kan jag lyckas lura i er att det är kul.)

20160626_003

Det krävde viss förberedelse innan jag kände mig redo att tvinga mig ner i vattnet. Som tidigare erkänt, jag har blivit jäkla mjäkig.

20160626_004

Och återigen tyckte jag att det var tortyr att doppa sig, men till skillnad från havsvattnet så övergick detta pölvatten snabbt från isande till ljummet. Blev sen riktigt behagligt och jag ville inte gå upp fast Alfred sökt sig upp till torra land igen.

20160626_005

Ärligt talat är jag ganska floppig på att simma, men att flyta är jag bättre på. Gick aldrig i simskola, varför vet jag inte. Fattade aldrig ens vad det var, tror jag.

20160626_006

En annan sak jag är okej på är att sprätta vatten. Fast det kanske de inte lär ut i simskola så jag vet inte hur pass mycket detta räknas som nåt att kunna.

20160626_007

Lockade Alfred i vattnet igen och även han visade sig vara helt skicklig på vattensprätt. (Hmm, han kanske gick i simskola och har lärt sig där? Måste fråga.)

20160626_008

Dubbelplums! För övrigt var det väldigt klart vatten, såg bottnen utan problem. Imponeras alltid av sådant sedan mina erfarenheter av att bada i Pirilö fram tills 90-talets mitt ungefär. Pirilövattnet blev mer och mer förorenat av gud vet vad tills det lämnade en brun hinna efter sig som en sen fick duscha av där hemma för att inte leva i ett smutsskal. Fräscht. En klasskompis på femman eller sexan sa förresten fel på en lektion och berättade att han varit och simmat till Pilirö (österbottniska för ”snoppröd”). Då blev det livat kan ni tro!

20160625_tistel_00120160625_alfred20160625_tistel_00220160625_balans

Här är en liten hop med bilder tagna längs med cykelbanan i Katternö, i riktning mot Östensö, då vi rörde oss där på midsommardagskvällen. Vi skulle ut och promenera, och jag tänkte mig att vi skulle bege oss på en tämligen ansenlig färd, faktiskt. Jag vet inte exakt hur långt jag tycker att en sådan är, men jag var beredd på att imponera på den av oss i förhållandet som faktiskt rör på sig och motionerar regelbundet, med min envishet och uthållighet och jävla bra vandrarben. Som jag inbillar mig att jag har. (Mina fötter är värdelösa, dock. De saboterar allt för mig, särskilt min vandrarkarriär.)

Så kom vi oss ungefär en kilometer hemifrån och jag ville visa den där hemliga grottan under bron över Purmo å, där jag och mina kompisar många gånger under lågstadiet tjoat, sjungit och skrattat i den besynnerliga akustiken som finns där. Alfred filmade en snutt då jag förevisade detta fantastiska eko.

Under en bro över Purmo å hörs ibland konstiga ljud.

A post shared by Alfred Backa (@alfredbacka) on

 
Och då vi gick dit under bron blev vi redan blöta om fötterna, från gräset.

Sen kom jag på att jag ville visa trappan som går ner till ån från rastplatsen på andra sidan riksåttan bredvid cykelvägen, så då fick vi ta en genväg och hoppa över ett dike för att ta oss dit och då blev fötterna, benen, till och med låren, ännu blötare från gräset. Tårna var genomdränkta. Vi spatserade omkring på rastplatsen en stund tills vi kom på att den eviga våtmarken kring den nedre tredjedelen av våra kroppar var outhärdlig. Så då gick vi hem igen.

… OCH BYTTE TILL GUMMISTÖVLAR. *dun-dun-duunnnnn* Ja, det här blir en följetong. Bra klipphängare, va?

20141214_00120141214_002

Kom hem till Katternö igår och i morse vaknade jag tidigt och kunde inte somna om trots det omgivande mörkret och den korta sömnen. Hann bevittna några timmars dagsljus innan jag tupplurade på eftermiddagen och under tiden jag sov sökte sig även solen till sängs för att ta natt tills imorgon. Fyra timmar och trettio minuter solljus hade vi idag. Det är bisarrt egentligen. Helt vanligt och naturligt, men ändå så bisarrt.

20130922_01

Caspian och Couscous.

20130922_02

Mörklila blommor som är ljusare på bilden än vad de egentligen är.

20130922_0420130922_03

Jag skulle ta bild på äpplena då linslusen Esmeralda bestämde att hon också skulle vara med.

20130922_0520130922_06

Övermogna äpplen.

20130922_07

Trolliusfrökapslar.

20130922_08

Nypon.

20130922_09

Vet inte vad den här blomman heter men den har fina, vaxartade blad.

20130922_1020130922_1120130922_12

Esmeralda, som ofta hänger med då jag går omkring på gården, linslusade lite mer.

Har en hjärngrötig och fåordig dag. Önskar att den inte var sådan. Skulle gärna Göra Något men det känns omöjligt. Söndagigaste söndagen på länge. Skulle det finnas en sport som hette extreme sundaying så skulle jag alltså slå alla rekord idag.