Tagg: livet

Blankt

20190526_blank_001

På söndagsmorgonen klockan 06:56 stod jag nere på en brygga uti en sjö i Nedervetil. Där finns ett retreat med träkojestugor ovanför marken och vi hade sovit där. Inte i närheten av tillräckligt länge, förvisso, men barnet var av annan åsikt. Ska visa fler foton men måste först bara rensa bland alla dubbelgångarbilder med motivet smala skogsstigar i mörk grönska, för er skull.

När jag gick igenom albumet insåg jag att jag är så väldigt bildmässigt förutsägbar när jag kommer till en skogsmiljö. Det fanns en fin vattenvy där, som ni ser, men det är likväl alltid skogen som jag barkar åt. Så att säga.

Jag brukar tänka att det finns strandmänniskor eller skogsmänniskor sådär som det finns kattmänniskor eller hundmänniskor. Eller finns och finns, och kanske handlar det mer om vattenmänniska än strandmänniska, men ni fattar. Hur som helst, mina mobilfoton gör det rätt tydligt vilket håll jag dras åt. Hur är det med er? Eller är du, typ, öppen slättmänniska u sick fuck? (Grips ju av skräck varje gång jag åker genom Söderfjärden.)

20190526_blank_002

Och hoppar vi över till temat textmässig förutsbarhet istället, så kämpar jag verkligen stenhårt med att inte gå in på linjen gud vad tiden rusar hjälp. Det är svinsvårt att inte halka dit, men jag vill ju inte. Inte igen. Orka vara så tjatig. Ändå är det typ allt jag tänker på.

Löste jag inte det fint? Nu nämnde jag ju det fast inte riktigt. Nu kan jag säga, utan att egentligen säga det, att jag knappt hinner med. Till stor del för att jag till kvällarna är så trött att jag fastnar i halvliggande ställning i soffan och där sipprar mina chanser till egen, ostörd tid förbi. Det har jag helt säkert också sagt förut.

20190526_blank_003

Äh ni får ursäkta hur tråkig jag är. Känner mig JÄVLA poänglös men det är ungefär som att försöka springa under vatten att skriva det här inlägget. Går så sabla motigt. Lite samma känsla som att försöka jobba med något men inte få den där ostörda, oavbrutna, odistraherade tiden, faktiskt.

Men men. Så kan det vara i denna extraverta tid av flytande jobb och öppna kontorslandskap OCH förstås en (förtjusande) ettåring här hemma då. Fast… just nu lider jag inte av nåt av dessa så jag vet inte vad problemet är. Inte ens katterna går omkring och jamar vid min stol så som de brukar så fort jag sätter mig vid skrivbordet. Det finns absolut inget som kunde störa mig nu. Så varför är det då så svårt att ta sig framåt genom denna spegelblanka ythinna? Jag är väl dessutom bara orutinerad, också. Jomen jo! Det stör. Alltid finns det nåt. 😏

Behagligt men obehagligt

20190425_hiss

Gick upp på vinden innan jag gick till jobbet i morse. Väderleksprognoserna lovade att temperaturen skulle nå 19°C och termometern mot nordost pekade redan på 10 grader klockan sju på morgonen. Därför började jag dagen med att bläddra igenom jackorna i vindsgarderoben. Dags att byta ut yllekavajen mot en tunnare yllekavaj.

Det blev för varmt ändå, förstås blev det det. Och jag provade en tunn jeansjacka men skakade den av mig och sa att det går inte, jag kan inte gå omkring i jeans när det bara är… april, hade ju varit korrekt, men jag råkade säga maj istället. Just då var jag faktiskt riktigt övertygad om att det var början av maj. Det är bara slutet av april. Och folk ooh:ar och aah:ar över vårvärmen och visst är det skönt för kroppen och själen. Psyket… där har vi en splittrad historia.

Så länge man ignorerar varningssignalerna för hur onormalt det är med fenomen som seriös ”vårvärme” på våra breddgrader — som den ena hjärnhalvan envisas med att pipa ut med jämna mellanrum — så var det en skön dag ändå. Behagligt att få en fläkt av sommaren. Såg första personen i shorts när jag cyklade till jobbet. Det var väl ändå att ta i lite, tyckte jag.

Jag jobbade halvdag. Strosade omkring på loppis direkt efter jobbet, lät det ta tid sådär som jag tycker om när det får. Cyklade hem, Blenda vaknade från sin tupplur, gjorde mat, åt. Sen gick vi ut, alla tre, till butiken och med vägarna förbi tre lekparker. De ligger inom 500 meter från vårt hem.

20190425_gunga

Mest folk var det på den längst bort, Klemetsögatans lekområde i Klemetsöparken. (Lite fantasilöst namn kan jag tycka?) Faktiskt var vi helt ensamma i de två andra. Lagmansparken, som vi ser från köksfönstret, var för ovanlighetens skull helt tom. Den på Urmakaregatan är den mysigaste av dem tre, liten och lummig. Men har inga gungor för de minsta, och inget staket ut mot gatan… om än en väldigt lugn en. En mamma med sin bebis lämnade den parken precis då vi anlände. Men i Klemetsöparken, där var det fest.

Hörde ganska mycket svenskt tal i parken vilket gjorde att jag kunde pusta ut på ett annat sätt — annars alltid lite nervös för att nån ska komma fram och börja prata finska med mig och jag ska återigen behöva hamna i en obekväm situation där jag framstår som precis lika hopplös som jag är. Men nu kände jag mig mer som hemma och då var jag inte rädd för det. Fy FAN vad jag måste lära mig finska alltså. Men HUR? Tröskeln och skammen blir ju bara högre och större för varje år. Avgrunden djupnar. Ahhh.

Jag tittade lite på de olika mammorna (fanns ett par pappor också — jag var bara totalt ointresserad av dem) och funderade om vi kunde bli kompisar. Typ parkkompisar. Lekområdesbekanta. Kunde jag bli en sån som går till parken med Blenda under våra lediga dagar? Rent av ensam? Eller, alltså, bara vi två? Vi har nästan alltid gjort sånt tillsammans alla tre. Det är trevligt, förstås, att vara där ute och faktiskt känna att vi är en familj mitt i den här verkligheten som heter världen. Men det slog mig bara att jag inte har en aning om hur det där lekparkslivet som morsa ter sig. Är det som på film? Lär man känna folk där? När man nickat och småpratat fem-sex-sju stela ord ett par dagar i veckan, några veckor i sträck, plockar nån fram en termos då och frågar ”Vill du ha kaffe?” och så vågar man plötsligt dela samma trepersonersbänk? (GUD så jag ändå avslöjar mig som en äkta finländare här, haha.)

Hur som helst, jag tänkte att det kunde vara trevligt, det med. Kanske synd att missa sånt. Ska försöka gå till parken mer, såväl på tumis som en trepersonersfamilj, bestämde jag mig glatt för. Det var en glad stund. Gladde mig åt att jag imorgon ÄNTLIGEN ska träffa Elsa (och Signe!) igen. Gladde mig åt att jag trots klimatångesten känner att jag tinar upp och vaknar ur min dvala. Gladde mig åt att det börjar kännas både möjligt och rimligt att ta sig ut ur sitt ide.

Sen gick vi hem och på parkeringsplatsen utanför butiken fanns fortfarande en stor, smutsig snöhög. Uppe på den brunvita snön klättrade tre barn — alla med bara ben och bara armar. Det var en sådan surrealistisk vy. Som ett sånt där typiskt kollage som brukade cirkulera på Tumblr för sisådär sju, åtta år sen. Bakgrund från en bild, människor från en annan. Två olika kontexter sammansatta till en. Jag blev helt hänförd och bara stirrade. Nändes, ångerfullt redan då, inte ta ett foto.

Och temperaturen? Den nådde 22°.

P.S. Jag tog förresten häromdagen ett test som gick ut på att rangordna klimatsmarta val enligt effektivitet. Tyckte det var kul och lärorikt! Förutom att jag uttrycker det onödigt krångligt och fasen inte lyckas förmedla det på nåt annat sätt heller, så låter det väl inte jättesvårt? Tja, jag fick 32% rätt. Du då?

Tre lördagsögonblick

Processed with VSCO with a6 preset

Morgonstund. Blenda väckte mig klockan sex och då fick hon komma över till vår säng, så låg vi där en timme, bara hon och jag. Jag gick och lade mig idiotiskt sent igår, fast jag varit sliten och mör hela dagen. Varför blir det alltid så? Men jag somnade ändå inte om. Alfred var i Helsingfors, och jag och Blenda har haft hela fredagen för oss själva. Men jag var så trött att vi gjorde ingenting. Orkade inte ens gå och handla. Men tömde ur garderoben i tamburen på de tjockaste vinterplaggen. Tog Blenda på ryggen i sele och bar upp högen med kappor och jackor till gardoben på vinden. Bakade scones. Stekte omelett. Det var ungefär fredagen det, en bra dag om än så väldigt dåsig. Men nu var det lördag och jag bestämde att jag inte orkar vara lika slö idag igen.

Processed with VSCO with a6 preset

Morgonmål. När vi varit uppe en stund blev det dags för gröt. Faktiskt så sa Blenda till själv när hon ville ha så då gjorde jag en portion åt henne. Oftast brukar jag göra havregrynsgröt som jag skivar ner banan i, eller så gör jag den med några blåbär eller andra frusna bär vi har just då, men i dag rev jag i en bit äpple. Strödde kanel på. Rörde ner havremjölk. När jag smakade på den så tyckte jag den var så god att jag direkt gjorde en egen portion åt mig själv också. Halvvägs genom den kom jag på att jag borde ta bild för att minnas. Äpplet hade redan blivit brunt, men men.

Processed with VSCO with a6 preset

Eftermiddagskaffe. Det dricker jag nu fast inte ur en av muggarna på bilden för dem har jag ställt in i diskmaskinen. Jag köpte dem i dag, på loppis. Jag och Blenda åkte ut till den ena stora en bit utanför stan och jag hittade mest grejer åt henne, men även dessa spräckliga två som får vara med här för att färgerna stämde in så bra med de två andra bilderna. Jag ville länge att mina kaffemuggar skulle vara så stora som möjligt men jag har insett att det smakar bättre ur en mindre mugg. Det är alltid en mindre jag tar ur skåpet nu för tiden. Allra godast är det ju ur muggar i formen/storleken Arabias Teema, men jag vill inte samla på en servis. Så jag testar lite olika istället — de här betalade jag femtio cent styck för. Inte mycket, och dessutom: Vad ger man inte för en god kopp kaffe?

Tionde mars i tretton klockslag

I söndags bestämde jag mig för att göra ett ett-foto-i-timmen-inlägg. Trodde det skulle bli innehållsmässigt varierande men SPOILER ALERT det blev det inte alls. Men nu har jag en massa halvdåliga bilder som jag pressat ur min dumma ‘fon som en av dess absolut sista (o)tjänster, och nåt måste jag ju göra med dem. Så EFIT-inlägg blir det!

Processed with VSCO with a6 preset

🕘 09:09 stod jag i köket och lyssnade på Blenda gallskrika för skojs skull. Alltså det var hon som skrek för skojs skull, inte jag som lyssnade på det. Jag hade gärna sluppit höra det. Hon skriker ibland så att trumhinnorna kunde spricka, antar att det är mest bara för att hon kan. Bättre än för att hon är olycklig, förstås, men det gör ju lika ont i öronen för det. Hur som helst, sådant är soundtracket till denna bild då. Det ser stillsamt ut va? Ja där ser vi, kameran ljuger.

Processed with VSCO with a6 preset

🕙 10:13 hade vi packat ihop oss, hela familjen, såväl människo- som kattdjur, i bilen. Vänt ut från gårdsplanen. På väg mot riksåttan som vi skulle följa norrut. Ser ni förresten den där takterrassen uppe på det gröna trähuset? Eller nåt som ser ut som en sån, i alla fall? Den är knappast i bruk men gud så spännande det kunde vara.

Processed with VSCO with a6 preset

🕚 11:03 satt vi fortfarande i bilen. Blenda sov hela vägen och vi andra ville göra samma sak. Hon hade väckt oss tidigt, klockan fem, och vägrat somna om. Alfred och jag hade sen turats om att försöka sova lite till. Dagsljuset var hänsynslöst skarpt i trötta, känsliga ögon. Ser ni förresten att jag gett upp med att plocka ögonbrynen? Väntar på att fläckvist utspridda strån ska bli en grej. Eller förresten väntar jag på att glesa bryn med tunna strån ska bli en grej men tills dess fortsätter jag fylla i dem, nåt som jag nu gjort (fast i lite olika utföranden) nästan dagligen i nästan tjugo års tid. Nog är det ju ganska galet.

Processed with VSCO with a6 preset

🕛 12:02 hade vi anlänt till destination Katternö! Vår huvudsakliga agenda med turen var att snötvätta mattan som hänger där. Min mor, iklätt rött på bild, hade skickligt loppat den åt oss på uppdrag. Och sen skulle vi ta med oss den till Vasa förstås! Här skulle vi precis sätta igång och bära ut den på snön. Ser ni hur stor den är? Den är SÅ STOR. Bara den ersätter två stycken vardagsmattor som inte de heller varit så små.

Processed with VSCO with a6 preset

🕐 13:01 var vi inomhus igen. Blenda hade hittat en docka med lockigt hår och jag tror att hon försökte berätta att de två hade likadana frisyrer. Eller jag frågade om det var det hon ville säga och då nickade hon och sa ”mm”. Då hade det ju varit kul om jag fått med dockan på bild. Men som tidigare sagt så blir jag bara arg på mobilkameran när jag försöker ta bilder (VERKLIGEN så smart med EFIT-inlägg då!!) sååå det där får duga.

Processed with VSCO with a6 preset

🕝 14:31 hade Blenda precis överraskat oss allihopa med att spontant gå fram och ge både mommo och moffa varsin kram när vi sa hejdå. Mycket gulligt och vänligt! Och vi har för övrigt aldrig hållit vårt tidsschema så här bra förr. Alltså vad det gäller att åka från Katternö då. Det är typ alltid omöjligt att komma iväg. Denna gång hade vi knappt något med oss som skulle samlas ihop och så sa vi NEJ inget kaffe och till och med NEJ INGA FASTLAGSSEMLOR. Ni förstår allvaret då va? Och medan Alfred klädde på Blenda föste jag in katterna i reseburen och bar ut den hopvikta tunga mattan till bilen som Hulken. Och det funkade! Vi missade bara vår åka-iväg-deadline med NÅN YNKA MINUT den här gången! Prick halv skulle vi egentligen starta bilen och köra iväg.

Processed with VSCO with a6 preset

🕒 15:00 bjöd vädret till för att det skulle se intressantare ut på bild. Eller så verkade det i alla fall eftersom det nån minut innan mitt alarm ringde började snöa stora, täta flingor. Men bara tillfälligt, en kvart senare hade snöfallet upphört.

Processed with VSCO with a6 preset

🕔 16:03 var vi hemma i Vasa och vissa av oss satt på pottan. Under tiden jag satt där så underhöll Blenda mig med Katt-abc-boken. NÄÄÄ nu skojade jag. Det var *jag* som underhöll *henne* med boken! Hon pekade dock själv ut var katterna fanns i den.

Processed with VSCO with a6 preset

🕔 17:02 var mattan på plats och jag och Blenda provsatt den. Vi hade övergått till en annan bok, Kaninen gillar av Karoliina Pertamo. Inger på Schilts & Söderströms var så härlig och snäll och gav den åt Blenda när vi befann oss på bokmässan i höstas. Den har varit en stor favorit med sina VÄLDIGT fina illustrationer och mysiga, glada djur.

Processed with VSCO with a6 preset

🕕 18:08 satt jag i soffan och tänkte på hur ljust det fortfarande var det ute. Om en vecka är dagen lika lång som natten och sen ska den bara bli längre och längre i tre månader till. Tre månader! Det är ju ingenting det. Men då kommer det vara midsommar. Men först tar vi sikte på vårdagjämning den 20 mars.

Processed with VSCO with a6 preset

🕖 19:03 hade det däremot börjat skymma och den blå timmen var på gång, fast det syns ju inte på det gula inomhusljuset. Blenda tittade på tv, Postman Pat, en ganska ny bekantskap som hon verkade tycka var kul. Alfred, som åkt iväg för att träffa sin kompis Jakob nästan direkt vi kommit hem till Vasa, hade återvänt. Nån minut senare slog klockan gröt. (Som det heter i det här huset när det blir dags för Blenda att äta sin kvällsgröt, men det förstod ni kanske. Ursäkta dumförklaringen. Det är jag som är dum.)

Processed with VSCO with a6 preset

🕗 20:03 föreslog Alfred åt mig att ta bild på Myra i Blendas säng, och så blev det. Hon tvingades strax efteråt flytta på sig. Men där ligger hon allt som oftast bland skrynkliga lakan, gosedjur, dockor och filtar. Hon ÄR ju också minst i familjen, fast inte längre yngst. Blenda har förresten länge vägrat använda filt eller täcke då hon sover på natten men den senaste tiden har hon börjat gå med på att använda yllefilten som min kompis Karin stickade åt henne. Yasss! Nu oroar jag mig mindre för att hon ska frysa och bli sjuk. Numera går hon dessutom omkring och bäddar ner sina gosedjur under filtar och halsdukar och vad hon kan hitta för tygstycken, och frågar man om de ska sova så fnissar hon förnöjt. Kanske det är nåt hon snappat upp på dagis? Gulligt hur som helst.

Processed with VSCO with a6 preset

🕘 21:01 Natt och mörker! Och jag tänkte att nä, nu får det räcka med det här inlägget. Sen blev det måndag OCH jag fick hämta ut min nya telefon. Adios! Nästa EFIT-inlägg kommer vara mindre grynigt och oskarpt och bara sååÅÅåååÅÅÅÅÅÅåååå mycket mer spännande. Ny ‘fon, nytt liv! Eller hur??

2 kommentarer

Hård som trolldeg

Tänk er en fågelskrämma. Den har stått utomhus i ur och skur i 7-15 år och blivit väderbiten och solblekt. Föreställ er sen att den parat sig med nån som klätt sig ut till Edward Scissorhands på Halloween, fast så som den personen sett ut dagen efter. Exempelvis när hen nyss vaknat på ett badrumsgolv. Ändå har dessa två, av oförklarliga anledningar, råkat på varandra och idkat samlag. Och i det onaturliga kärleksbarnet, där har ni mig! Trettio-nånting år senare med vit zinkpasta (ja, Blendas blöjkräm) smetad kring min söndersnutna näsa. Det är jag just nu. 💃 💯󠀥

20190214_002

Är inne på min tredje förkylning på lika många veckor. Då bilden ovanför togs trodde jag att det värsta var över och kände mig nöjd för att jag kunnat besegra eller i vilket fall ta mig igenom två förkylningar med envishet och massa Finrexin. Ändå jobba så som tänkt, och så vidare. Nu är jag några dagar äldre och klokare och inser att det förstås, sist och slutligen, blev jag själv som blev den besegerade. Har mer eller mindre bara sovit sen i torsdags kväll. Varje dag över 38-gradig feber. Och det har varit ovanligt tungt att ha feber den här gången, har knappt orkat hålla ögonen öppna.

I natt stod jag och snöt mig, uppskattningsvis för fjärde gången på en timme då jag försökte sova, då jag i badrumsspegeln såg två svettdroppar söka sig ner mot ögonbrynet över pannan. Hehe. Det är länge sen jag känt mig så här kaput så här länge. Antar att det är dagisbacillerna som ska härda mig. Efter detta kommer jag vara hård som… ööh… trolldeg?

Under tredje förkylningsronden har Alfred inte lyckats få tag på Finrexin, det har varit slut på de apotek han sökt det. (Som om februari inte redan var tillräckligt februarig!) Istället kom han hem med Panadol Hot men alltså det är ju fruktansvärt med all den där mentholen. Känns onaturligt att dricka. Mår alltid riktigt illa vid slutet av koppen.

Tankarna vandrar till det jag tidigare i år läste i Fatima Bremmers Ett jävla solsken, då Ester Blenda Nordström blivit rejält sjuk i Lappland så att folk oroade sig för hennes överlevnad. Hög feber i många dagar och så vidare. Men så tillkallas en kvinna som ålderlåter från Esters fot och rabblar bevärjelser. Sen sover Ester i många timmar och när hon vaknar mår hon hur bra som helst och beskriver det som ”jävla besynnerligt” i ett brev. 🤷⁉️

Nu tycker jag att åderlåtning känns aningen extremt för min del, och lyckligtvis tycks jag klara mig undan det också (peppar, peppar) för jag mår ju i dag mycket bättre än jag gjorde i går. (Efter att jag sovit till tolv och sen legat på soffan i timtal, heh.) Men nån annan huskur skulle jag gärna ha bakom örat tills nästa gång jag blir sjuk och Finrexinlagret är magert. Har liksom inte riktigt orkat googla saker under denna sjukdom och då vet man fasen att jag är sjuk. Jag googlar ju ALLT annars.

Vad är er bästa förkylningshuskur?

Och finns det förresten ettåringsvänliga varianter? Ro hit med dem också!

6 kommentarer

Inte som på räls

20190206_sov

Trots mitt snack om järnbruari i förra inlägget så har månaden hittills inte gått helt som på räls, om vi säger så. (Det här inlägget har jag till exempel försökt skriva i fem dagar nu, skojar inte ens, så länge har fliken legat öppen.) Har blivit förkyld, sen ännu mer förkyld då jag trott att det börjat vara förbi, har tappat min telefon som sedermera blivit stulen, har en period inte kunnat sova och i princip drivits till vansinne p.g.a. denna sömnbrist, och så vidare.

Har också fått mens, för det är klart att den ska komma tidigare för att pricka allt annat skit. Fast ska väl inte börja klaga på mensen riktigt ännu, fick i alla fall va utan den i hela två år, från att jag blev gravid fram tills alldeles nyligen, ända tills att jag började fundera om det var nåt fel på kroppen. Men den var bara snäll alltså!

Fast nu tyckte jag mig känna av en riktig intensiv-PMS under de sista timmarna innan mensen kom igång. Bara gick omkring och svor och muttrade och gormade åt katterna. Varje flygiga lilla hårstrå kittlade mig i ansiktet och jag ville skrika och slita loss såväl hår som hud. Hoppas det inte ska vara så varje gång, herregud.

20190206_kok

Sen har jag börjat jobba också, fast bara halvtid. Dagarna brukar ju alltid vara så evighetslånga efter en ledig tid, men faktiskt så har tiden gått ganska snabbt på kontoret. Dels för att jag ändrat mina arbetstider, tror jag, förr jobbade jag nio till fem men nu har jag fått byta så jag är där från åtta till fyra istället. Förr var det kväll när jag slutade, nu är det som att det finns massor av dag kvar när jag släcker ner kontoret. Känns bra, inte som att jobbet slukar dagens hela potential.

Och Blenda har varit två halvdagar på dagis förra veckan, nästa vecka ska hon vara längre. I torsdags hämtade jag henne. Jag hade förhoppningar om att hon skulle skina upp och komma springande mot mig med armarna utsträckta, men istället vred hon nonchalant på nacken, kastade en måttligt imponerad blick på mig, drog lite på munnen och typ nickade som att hon tänkte ”Jahapp, det var du ja”, och vände sig direkt tillbaka till att hålla låda inför sina nya kompisar. Ingen tid för mamsen. Ja ja, vi tackar för den klara förhandstitten in i tonåren.

Anyhoo, ska egentligen göra annat nu. Ville bara ta tillfället att flika in och lämna rapport innan det blev en ännu större snöboll av det. Nu ska jag redigera klart en hop med bilder som är long overdue — de är dock inte fotade med samma manick som bilderna i detta inlägg. De knäppte jag med surfplattan genom fönstren en kväll här och megapixlarna är alltså inte jättemånga men jag gillar detta ju. Bra gryn ändå. Får NÄSTAN lust att ta nån gammal digitalkamera i bruk bara för det. Min allra första hade till exempel 1.3 megapixlar. Hehe. Det ni!

Inga kommentarer

Under rosen 🌹

20190122_loppa

Morsning korsning! Eller hur det är som inlägg ska inledas nu för tiden. Har ni tänkt på det? Att så många bloggare numera låter som brevvänsannonser straight outta 90-talet. Tjenixen, hej hopp (gummisnopp) och tjosan. Käckt och småspexigt men ganska långt ifrån ironiskt. Obs, kritiserar ej, bara en iakttagelse. Ska jag sätta någon bedömning i det så måste jag väl ändå som ett fan av vintage säga att det är lite mysigt. En oväntad comeback, typ som yo-yon. (Ej hälsningsfrasen då.) Vänta bara, den kommer tillbaka. Eller alltså det är faktiskt hela dess funktion, egentligen. Ok, dåligt exempel. Inte alls oväntad.

Men hur som helst nästan lika mysigt som de utsvängda blåjeansen jag provade med etiketten Lovers på bakfickan! De som hänger på provrumsväggen. Tyvärr blev de inte mina. Men jag fick istället fiilis för att knäppa spegelsjälvisar. Inte heller det mest moderna greppet va? Men det är där detta inlägg fick sin början. Jag knäppte några bilder och tänkte sen, fan, då brukar man passa på att blogga ju. Precis som på den gamla goda tiden.

Annat rakt ur historisk tid: Det senaste kristendom-och-homosexualitet-tjafset som spred sig från fejjan till dagstidningarna. För att sammanfatta fenomenet så positivt som möjligt så är det ju åtminstone på utdöende — det kan liksom inte hålla mycket längre till. Inte ens här i bibelbältet. I den senaste diskussionen var det ju då de som refererade till homosexualitet som en perversion. Skrattretande! Alltså, sammanhanget är otäckt, förkastligt och absolut inte skoj. Men har ni tänkt på hur absurt det egentligen är att nån håller fördömande låda om andras ”perversioner” — för det går ju inte att göra det utan att själv vara GAAANSKA upphängd på hur andra har sex… Liksom, tillräckligt nog för att hålla fördömande låda om det. Var ska vi pricka in den fixeringen på sund-till-pervo-skalan tycker ni? Så engagerad i andras privatsaker. Försedd med nån slags klar inblandningsrätt. Så att man på sociala medier i princip ba ”Hej jag gillar int hur ni knullar”. (Eller älskar.) Handen på hjärtat, är det nu riktigt helylle det? Helt fritt från — flämt! — perversioner?! Jag menar om vi ska prata fördömande.

Nä, jag vet inte hörni. Själv skulle jag i det fallet VERKLIGEN göra mitt yttersta för att hålla mig på en armlängds avstånd från området där perversa tendenser utpekas. Säg det med mig: Sten i glaaaskyrkaaa…

20190122_loppasitta

Irrade visst bort mig i detta inlägg. Vet ärligt talat inte vart jag var på väg heller. Är ett vilset litet lamm!

Vi beger oss tillbaka till dagen som gått — jag gick omkring på loppiset nerför gatan. Som, till min stora sorg, snart ska flytta. Det har varit så lyxigt att ha det bara ett par hundra meter hemifrån! Grejer säljs billigt nu inför flytten men i dag blev det inga fynd. Däremot har jag på mig en grå tröja från ett tidigare besök, nån slags ull från Benetton. Väldigt mjuk, kanske kashmir? Är en vilsen liten get, månntro?

Måste köpa en sån där avnoppare bara. Men varifrån?

Jahapp. Det här tankeflödesområdet var inte så spännande kanske. Vi går vidare.

20190122_mockakaffe

Ett köp som däremot blev av i dag var riktigt kaffe. Dricker pulverkaffe annars, som jag tycker är helt okej, men inte klår det ju en bra espresso inte. Hade en sån ljuv stund på dagen där. … Mmokej, det här var inte så spännande det heller. Vill ni ha spänning? En gång beställde jag EN EXPRESSO på McDonalds och jag skäms fortfarande över att jag sa så töntigt. Ekspresså! Men sen så fick jag den också väldigt snabbt.

Nähäpp, fortfarande ingen begåvning på spänning. Föreställ er att jag sa det samtidigt som jag jonglerade tio knivar och tre bebisar. Va!! Va va?? Varifrån fick jag två bebisar till? Ja, det skulle jag kunna skämta om men det känns extremt osmakligt efter att jag i kväll läst inte bara en utan TVÅ skräckartiklar om små barn som blivit kidnappade/förflyttade från sina vagnar men tack och lov återfunnits. Men ÄNDÅ. Fy fan. SKRÄCKARTIKLAR. SKRÄCK!

Den observante ser också färgprover på bilden ovanför. De är de jag redan rensat bort eller råkade ha dubletter av, resten hänger på väggen.

20190122_nyanser

Lappar lappar på väggen där, säg mig vilken den rätta rosa nyansen är. Den får inte vara för si, inte för så. Det är svårt! Vill kanske ta fram min egen. Om jag inte blir kaput av alla valmöjligheter jag då får. Hexadecimaler och CMYK är jag ju bekant med. Kan färgen tas fram från en sådan?

Och varför använder jag min blogg som Google? Så går det då jag följer tankeflödet antar jag.

Visste ni förresten att sub rosa betyder ”under rosen” på latin? Har ni hört uttrycket? Minns inte var jag stött på det. (Nämndes det kanske i Da Vinci-koden?) Frasen används för att beskriva sånt som är hemligt eller konfidentiellt. I förtroende. Kom bara att tänka på det på grund av det privata/rosa temat genom inlägget. Från provrum till sovrum och ett rum som kanske alltså ska bli rosa.

Och så tänker jag, fast detta har inte nåt att göra med nåt annat, att det är väl klart att vi kvinnor/feminister reclaimat den rosa färgen. Förtrolig är ofta grunden.

Måndag till fredag

20190114_001

Måndag. Alfred och Blenda hade gått till fammos och jag kom plötsligt på vad man gör med sin egna tid: går på loppis! Denna stavgångare passerade just när jag riktade kameran ut från gården.

20190114_002

Vände höger längs med Klemetsögatan. Tycker den ser ganska trevlig ut i vinterskrud.

20190114_003

Gick ner till järnvägen. Gillar detta vita med små klickar av färg.

20190114_004

Och sen gick jag upp för trappan invid spåret till bron som går där över. Därifrån är det en kort bit till Comboliina, där jag letade förvaringsgrejer. Hittade en säck, en korg/låda och en bricka. Tyvärr alla från överskottslagret eller vad fasen den där avdelningens schtick är (hade förstås föredragit begagnat), men tröstar mig med att de i alla fall var saker jag faktiskt var ute efter och ingen tanklös spontanshopping.

20190115_001

Tisdag. Loppis är ju lite som godis, äter man det en dag vill man ha mer nästa. Så följande dag sa jag att jag ville åka ut till Oma-Tori. Alfred ville träna först och här väntade jag och Blenda på att han skulle bli klaaar nångååång dååå. Blenda hittade en penna att tugga på. Jag hade hällt bakpulver i mitt hår för jag orkar fan inte hålla på och tvätta det jämt.

Vet inte varför jag känner mig nödgad att förklara att tavlorna som står uppe på panellisten bara står där temporärt, men det gör jag. De står där temporärt hörni. Och GUD den där panelen. Är så trött på den.

20190115_002

Vi kom oss iväg till loppis och här inspekterade vi grejer mot slutet av hallen. Lovar att jag inte bara stod och stirrade på den halvnakna skyltdockan, hur det än ser ut. Var lite sugen på den höjbara träpallen framför mig men den var dyr och vi har inte direkt plats eller användning för den. Samma sak med den lilla blå bakom mig. Köpte istället fint omslagspapper och en bebisdocka åt Blenda.

20190115_003

Innan vi åkte hem stack vi in via Lidl där nära. Där fanns världens bästa barnköpvagnar, Blenda blev alldeles överförtjust. Det som var så bra med dem ur ett vuxet perspektiv var att de hade en hög flagga som hade handtag för en längre person, så att man kunde lite styra eller åtminstone bromsa in barnet en aning då det behövdes.

20190116_001

Onsdag. Jag fick ett meddelande till telefonen om att våra gardiner anlänt! Så vi gick längs med Formansgatan mot affären där vi skulle hämta upp dem.

20190116_002

Hela familjen! Förutom katterna.

20190116_003

På väg tillbaka gick vi en omväg och jag stannade och tog bild på detta hus för jag tycker det är så fint och så spännande udda. Denna gång var det gardinerna i det ena fönstret på nedervåningen till höger som fångade mitt öga. Månskäror och fullmånar. Räknar med att bakom dem hittas en klubblokal för ett esoteriskt sällskap. Typ nåt slags astroalkemigäng, tänker jag.

20190116_004

På kvällen besökte Blenda och jag moffa, alltså min pappa, som befann sig på sjukhuset här i stan. (Han är nu hemma igen och mår bra!) Helt uppenbart hade dessa två nåt bus på gång.

20190116_005

Hemma igen. Under yllefilten som vi fått av min syster Charlotta, samt Myra.

20190117_001

Torsdag. Hade hängt upp gardinerna i vardagsrummet och det var jävligt nervöst, ska jag säga, för det här med enfärgat beiget är verkligen inte ett område jag känner mig rutinerad och trygg i. Men gillar det! Det blev mycket mjukare och lugnare här hemma. De förra gardinerna var brokiga och drog rätt mycket uppmärksamhet till sig — nu kan man hur lätt som helst fokusera på oredan på golvet eller i hyllan istället!

Eller på det faktum att två stolar bara står där sådär utan större ändamål, utöver att ge nåt att Myra att sova på. Men det brukar ligga leksakslådor och säckar där emellan. De tycks fylla större mission då. Och jag vill inte föra upp dem på vinden riktigt ännu, jag har ju ganska nyligen klätt om dem. De stod i köket då men vi har bytt ut dem till Alfreds farfars gamla köksstolar.

20190117_002

Är särskilt förtjust i hur gardinerna ser ut mot de mörka svartbruna gardinstängerna och -ringarna som följde med då vi köpte lägenheten. Önskar att fönsterkarmarna och -spröjsen var samma färg också.

20190117_003

I soffan låg Alfred och spelade nåt tv-spel. På ena soffbordet en rulle hushållspapper för det är en sån skön inredningsdetalj tycker jag.

Skoja bara. Den står där för att Blenda blivit snuvig.

20190117_004

Selma kom och uttryckte strykande sin oro för att inte få tillräckligt med kärlek.

Kvällen innan så stod jag och pratade i telefon med mamma då jag känner något blixtsnabbt dunsa mot rumpan/svanken och så är plötsligt Selma uppe på mina axlar och börjar slicka på mitt hår. Whaaat! Hon har aldrig gjort så förr, hoppat upp bara sådär. Från golvet via ett studs på rumpan vidare till mina axlar. Men hon har också varit extremt uppmärksamhetskrävande på sistone. Sällskapssjuk och väldigt trevlig.

20190118_001

Fredag. Beundrade gardinerna lite igen i det sneddade solskenet. Tänk den där benjaminfikusen har jag haft nu i fjorton år! Köpte den på loppis i Jakobstad. Tog med mig den till Nykarleby, några år senare till Vasa. Det här är sjätte lägenheten Benjamin och jag bor i tillsammans.

Sedan gick vi till andra hörnet av stan för gå på ett ärende till Blendas blivande dagis. Hon börjar snart! Hade bara listat ett dagis som ligger väldigt nära oss på önskelistan, eftersom det var nåt med privat/kommunal-systemet som gjorde att man bara kunde sätta typer av samma dagis på en och samma lista. Våra andra alternativ var av annan typ än vårt första. Vi var så sent ute med att söka att jag kände lite så här: GNHGHGNGHHHH ORKA. Sen klarnade det lite då en person som jobbar med att dela ut dagisplatser ringde mig förra veckan. Det hade antagligen klarnat mer om jag inte hade haft feber och varit ganska flummig i huvudet, men men.

Förstod i alla fall att vi hade kunnat skicka in FLER ansökningar (kändes innan som en typiskt dum sak att göra som skulle fucka upp deras system så vågade inte), men förstod också att vi skulle få beslut redan följande vecka, alltså denna. Så skickade aldrig in nån andra ansökningslista, och som jag smått anat fick vi inte plats på vårt förstahandsval. Istället blev det på ett annat — lyckligtvis ett som jag tyckt att verkat super! Bara att promenaden dit är betydligt längre. Ändå tur!

Träffade några av Blendas framtida kompisar där och har en så bra känsla. Sa ”Hejdå småttingar!” när jag gick ut genom dörren och en massa små röster ekade ”Heeejdååå”. Har aldrig känt så här förr men cirka 16 år senare (?), efter att jag har dagvårdssommarjobbat och -arbetspraktiserat i min ungdom, så saknar jag lite att jobba på dagis. Det verkade så mysigt där! Och nu är jag ju inte ens rädd för små barn längre! Det skulle säkert gå mer smärtfritt nu än förr.

20190118_002

Hur som helst. Efter det dagvårdsärendet gick vi in till centrum och nångång under tiden blev jag mycket hungrig. Så då beslöt vi att det var dags för Rosso.

20190118_003

Där var det busigt! Blenda gillade sin antipastiassiett.

20190118_004

Eftersom vi inte hade med nån mat åt Blenda och det var fredag och hon börjar bli så armadis stor, så beställde vi in mat från barnmenyn för första gången. En helt egen pizza! En mycket uppskattad. Hon var på strålande humör och charmade såväl personal som kunder, främst med sina busiga flin.

Alfred och jag åt risotto, hans med karljohan och champinjoner, min med gremolatasås och massa grönsaker. Den var egentligen vegansk men eftersom jag fan inte kan med vegansk ost (förlåt) så bad jag om att få nån annan istället. Fick rejäla parmesanflingor! SÅ GOTT. Måste börja göra gremolata här hemma. Citron, vitlök och persilja — vilken succé.

20190118_005

Kvällen och veckodagarna avslutades framför tvn och På spåret.

Jag har för övrigt försökt ordna upp i hyllan, ser ni det? Kom bara halvvägs men gjorde ett knep att jag flyttade ut böckerna mot kanten av hyllorna så nu KAN vi inte en ställa en massa skit framför dem. *slug* Jag hade också rensat golvet helt tomt på leksaker för nån dag sen och både dammsugit och skurat, men, tja. Tidens mjölktand va.

Inga kommentarer

Bland pälsmalar och boklusar

20190109_b.jpg

Jag är ensam hemma med Blenda och katterna och har nyss (nåja, då jag började på detta inlägg, innan jag drog ut på tiden) nattat den förstnämnda. Blev lite tidigare än vanligt eftersom vi båda var så trötta. Har i ett par timmar längtat efter att hon ska somna så att jag ska få egen tid, inte minst när hon blev så trött att hon började bitas. Nu då jag har det så känns det istället tomt och tråkigt. Ångrar att jag bar henne till sängen så snabbt när hon somnade i min famn. Borde ha suttit kvar, läst en stund.

Är sen på e-boksbollen men nu är jag där. När jag mot slutet av fjolåret blev ställd några nyårsfrågor av Vasabladet så beslöt jag snabbt att ett nyårslöfte för 2019 skulle vara att läsa mer. I fjol läste jag knappt någonting så det krävs inte direkt mycket för att hålla det löftet. Ändå var jag lite orolig. Har varit så sjukt LAT. Det har oftast varit helt OMÖJLIGT för mig att sätta mig ner med en bok. Till och med att hörsla en har varit ohanterbart.

Men så häromveckan fick jag ett spontant infall att testa e-bok, nåt jag faktiskt aldrig tidigare känt mig dragen till. Har tvärtom tyckt det verkat för jävligt. Obekvämt och alldeles oromantiskt. (Haha! Tönt-jag.)

Och vet ni helt plötsligt satt jag inte och slösurfade planlöst under kvällsamningen, eller när jag köade en timme på hälsovårdscentralen för att få kollat till mitt finger, eller ett par nätter när jag inte kunde sova. Jag läste istället, och redan det gav ju resultat direkt. SÅ ROLIGT! ETT MIRAKEL! UNDRENS ÅR 2019! Känns som att jag äntligen sluppit in i en annan värld igen, som jag visste att fanns där bakom… alla vinterpälsar i den gamla garderoben uppe på vinden, antar jag att jag får använda som liknelse.

Har missat så mycket bra litteratur de senaste åren. Eller alltid, egentligen, är ju bättre på att läsa OM kultur än att faktiskt ta del av den… Men kan inte ni tipsa mig om det bästa ni läste i fjol? Eller någonsin? Eller det måste inte ens vara ”det bästa” utan istället nåt som stannade med er, eller som fick tiden att bara swoosha förbi, eller som kändes förbannat mysig, och så vidare.

Nu just håller jag på med Fatima Bremmers Ett jävla solsken, alltså biografin om Ester Blenda Nordström. Det är många som frågat och svaret är nej! Vi har inte döpt vår Blenda efter henne. Vi hade namnet på klart två, tre månader innan boken släpptes — men visst snubblade jag över Nordström när jag googlade på namnet och hade således litelite koll på henne. Bra namne, helt klart. Och boken verkar hittills lovande.

Alfred håller dessa dagar på att hörsla The Da Vinci Code och jag är lite avundsjuk för det är så otroligt vansinnesroligt att bli så uppslukad av en bok som jag plus många andra blev av den. Alltså det där att knappt kunna lägga den ifrån sig och tänka på den konstant — så var det för mig. Symbolism, konstmysterier, esoteriska sällskap etcetera, hallå va.

Borde egentligen läsa den igen nångång, har ju glömt mycket av den under årens gång, men bär läsupplevelsen kärt i mitt minne. Har förstått att man ska skämmas för att gilla koden men jag gör ju det och skäms inte. Tycker istället lite synd om Dan Brown som blev alltför populär för att tas på fullaste allvar. Ja ja, han gråter säkert jättemycket hela vägen till banken.

9 kommentarer

20 vykort från fjärde kvartalet

Det är årskrönikornas tid men jag har ju kört på kvartalen sen tidigare, så jag fortsätter naturligtvis vidare på det. Vill ni åka längre bak i tiden så gör ni det här: Januari – mars. April – juni. Juli – september. Och nu ett tjog bilder från oktober till december!

2018kvartal_oktober_001

Oktober. Höstsolen sken fortfarande starkt och vi hade äntligen målat ena vardagsrummsväggen med ett par lager grundfärg. Soffan stod lite mitt i rummet av den orsaken. Och nu då, vad har väggen för färg nu? Eeh… ingen kommentar.

2018kvartal_oktober_002

Mina föräldrar var de första gästerna att anlända när det var dags för ettårskalas! Senare kom också Alfreds föräldrar plus syster med familj.

2018kvartal_oktober_003

Mamma, eller mommo, hade med sig morotskaka och bullar. Själv hade jag fått lite dille på att baka så jag hade gjort banana bread, apelsinchokladdkaka med mascarponeglasyr, och så själva födelsedagstårtan som var sockerfri. Utgick från detta recept och satte bärpuré mellan bottnarna, tror att det var jordgubb och nypon. Täckt med grädde och kokosflingor och några jordgubbshalvor. Tyckte det var roligt att själva födelsedagsbarnet i fråga också fick äta av sin födelsedagstårta!

Kladdkakan var dessväre lite torr men här har jag ett tips! När första sjoket med gäster åkt satte jag den i en pajform som jag pressat apelsinsaft i och blandat ut med svag sockerlag. (Har man en vanlig torr kladdkaka så funkar säkert lite kaffe eller kakao blandat med vatten.) Den fick stå där och dra i sig i nån timme och faktiskt var den mycket bättre när följande gästgäng kom — våra kompisar! Lång kalasdag, men det är inte varje dag ens förstfödda och en själv som förälder fyller ett år.

2018kvartal_oktober_004

Vi åkte ut till Björköby den sista eftersläntrande sommardagen som damp ner mitt i hösten. Blenda somnade på min rygg.

2018kvartal_oktober_005

En hotellmorgon. Vi befann oss i Helsingfors för bokmässan och sov där ett par nätter. Två? Tre? Jättediffust redan hur länge vi var där. Hotellrummet hade för övrigt ingen taklampa och det höll på att driva mig till VANSINNE. Så skumt, alltså bokstavligen. Ellen, som bodde på samma hotell, berättade att hon hade en pyttedusch. Ingen kan få allt! Ingen!

2018kvartal_oktober_006

När vi kommit tillbaka från södra Finland och sovit en natt i vår egen säng åkte vi sedan följande morgon till Jakobstad. Där var det babyshowerbrunsch för Karin! Extremt bra gäng. Tyckte vi hade det så roligt och fint! Sen var det efterfest hos mina föräldrar, hehe. Huset stod nämligen tomt just då så det gäller ju att passa på.

2018kvartal_november_001

November. Vet inte vad som är på gång här men tyckte att Selmas gäspning kändes passande. Vi hade för övrigt här på bild två mattor på varandra och överst en filt. What? Varför minns jag inte varför?

2018kvartal_november_002

Vi lärde Blenda att sätta händerna bakom huvudet när vi säger ”Vogue!”. Aktuell referens, va? Nå, på åttiotalister och äldre så imponerar det ibland lite i alla fall.

2018kvartal_november_003

Fars dag! Den andra som Alfred firade. På den första var ju Blenda ungefär en tvärhand hög.

2018kvartal_november_004

Esmeralda bodde hos oss så länge mina föräldrar var borta i söderns land. Tycker hon har en sån näpen profil. En gammal liten kattant med lilagrått hår.

2018kvartal_november_005

Soffa och tv. Bra recept ändå.

2018kvartal_december_001

December. Månadens första dag och Alfred hade kokat risgrynsgröt. Blenda var MYCKET uppspelt över detta! Jag var på väg till min kompis Maria för att dricka vin med henne och Elsa så jag hade piffat till mig lite mer än vanligt med läppstift och allt.

2018kvartal_december_002

Gröitn. Tyckte den här bilden var trevlig. Här är min familj! Förutom att katterna saknas.

På sistone har jag kastat många ängsliga blickar på köksfönstret för det är SÅ SMUTSIGT, katterna sitter på fönsterbrädet och flåsar på småfåglar ibland och andra gånger kladdar Blenda där. Har bävat för att nån ska märka all smuts men istället för att göra mig av med den så skriver jag om det på internet. Ska jag någonsin orka tvätta det? Ja, ska bara låta skammen gnaga på mig lite mer först.

2018kvartal_december_003

Hade köpt kritor åt Blenda och de ritas med lite nu som då. Först var det mer att hon slog med dem på pappret, men nu drar hon några streck av och an. Här övervakade Myra processen. Jag hade ritat ett vackert porträtt av henne, för att demonstrera kritans magiska krafter åt barnet.

2018kvartal_december_004

Här var vi i Katternö igen, nu hade vi åkt dit för att lämna av Esmeralda i sitt riktiga hem. Och hälsa på babyshower-Karin som sen sist blivit mamma! Men ni får istället en bild på ett fågelbord, varsågoda.

2018kvartal_december_005

Vintergröt hos Carlas och Franks. Frallan i röd mössa på bild, Charlie dold i bakgrunden. Jag hade bakat snickerdoodles för jag tyckte de passade temat då de är rullade i kanel och socker. Lite nöjd med mig själv för den kopplingen.

2018kvartal_december_006_

Tillbaka till Katternö. Vi åkte upp dit dagen innan julafton och så här såg det ut då, men allt skimrade och gnistrade i verkligheten. Knäppte bara bild inifrån bilen så den gör inte mycket rättvisa för vyn. Men uppför vägen till vänster ligger hem-hem.

2018kvartal_december_007

Julafton! Blenda i turkos liten manchesterklänning som min mamma sytt.

2018kvartal_december_008

Juldagen, den första pulkaturen. Suddig bild men tycker Blenda ser för lustig ut. Som att hon egentligen är en förkrympt gumma som sitter och ropar HÖJHÖJ!

2018kvartal_december_009

Nyårsafton och champagnen redo för tolvslaget ett par minuter bort. Snipp snapp snut så var 2018 slut!

2 kommentarer