Tagg: livet

Inomhusdagar

20180912_101049

Vilket weirdo höstväder vi har. I måndags gick jag ut i bara kortärmad polo (nepp, inga byxor) och tyckte förvisso att det var ganska lyxigt men också att det kändes något förlegat, lite förra månaden liksom. Sen kom åskan. Sen regnet.

I tisdags när jag och Blenda gick hem från öppna dagis svängde jag in via en butik och när vi skulle gå ut igen så bara öste det ner. Fullt ös medvetslös-öste. Blenda hölls tämligen torr trots uruselt regnskydd men jag blev däremot genomblöt, fast tyckte i och för sig att det var ganska mysigt. Helt sjukt hur det bara fortsatte att ösa ner allt hårdare och hårdare. Det var som slutet av ett klassiskt stycke där symfonin bara ökade och ökade. (Fullt ök schalottenlök.) Precis när vi kommit in genom dörren här hemma så nådde regnet sin crescendo, hela världen bara dånade.

Varsågoda för väderleksrapporten. I imperfekt dessutom.

Igår skulle vi egentligen hämta ett skåp från Katternö, men på grund av regnet sköt vi på det tills idag. I dag har Alfreds förkylning blivit sämre istället för bättre, så vi tvingas skjuta på det ännu lite till. Tills nästa regnfria dag, antar jag. Lite snopet, blir så otålig och hade peppat så inför att få plocka in saker i skåpet ikväll. Och att se hur det passar in! Men säkert bra. Det ska stå i köket.

Men jag får pyssla med annat istället, det finns ju en hel del här att bara välja och vraka mellan. Greja med bokhyllan, måla väggar. Städa. Tömma köksgolvet på grötklimpar och bananbitar — och eftersom Blenda just vaknade: snart fylla på golvet med ungefär samma varor igen. Ja ja. Circle of life y’all.

Inga kommentarer

Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå

20180908_203515

Ohoj! Där stod jag i lördags och hängde på toan i en hytt medan Blenda sov och Alfred underhöll ett gäng politiker. Vi var på en dagskryssning till Umeå och jag hade tänkt posta en drös med bilder från det men blev alldeles för lat och trött. Det får bli senare.

Och på tal om politik så känns det ju som att man borde säga något om det svenska riksdagsvalet, men jag har bara följt med det med ett bråkdels öga och knappt ens det. Läste i alla fall att 17,6 % av dryga 6,3 miljoner personer röstade på SD. Men eftersom det bor över 10 miljoner personer i Sverige så betyder det inte alls att var femte svensk röstade SD, så som vi får anta att det kommer påstås, utan var tioende.

Detta ska jag minnas vid vårt riksdagsval i Finland nästa år. För det brukar ju hända sig att man blir lite knäckt utav resultaten.

Jag såg något kampanjslagord om att ”göra Sverige bättre”. Det var inte SD som låg bakom det fast det låter så — och jag tänkte på att ”bättre” betyder olika saker för olika personer. Sen tänkte jag på det som Margaret Atwood skrev i Tjänarinnans berättelse, att ”Bättre betyder aldrig bättre för alla. Det betyder alltid värre, för somliga.

Tror ni att det är så?

Hur som helst så tycker jag då, när det kommer till val, att det är viktigt att reflektera över vilka det är som har råd att ha det lite sämre. Kanske är det de som redan till börja med har det lite bättre, de med fler alternativ och med mer frihet att göra som de vill.

Eller vad tycker ni?

För det tar ju faktiskt emot att ta ännu mer ifrån de som redan har så lite, tänker jag. Eller det torde det göra så länge man har ett hjärta alltså. (Vilket jag tycker att vi för all del kan förmoda att alla har, men ibland verkar det ju tveksamt. Ibland känns det som att det finns skäl för oro, ändå.)

Somliga har råd, andra inte.
2 kommentarer

Övergångar

20180821_lavendel

Pust, vill jag säga efter den förra veckan som gick. Den bara rusade vidare och det var så mycket jag kände mig tvungen att prioritera bort. Fösa åt sidan och hoppas på att det inte skulle resultera i en alldeles för stor snöbollseffekt. Det blev sådär att jag fick ta på mig skygglappar för att se vartåt jag skulle, men svårt var det ändå att inte virra i små cirklar på stället.

Jag har legat vaken mycket medan något, mycket, gnagt i bröstet och i bakhuvudet på mig. Två nätter vaknade jag av mardrömmar i vargtimmen och hölls sedan vaken en lång stund. Återvände till samma mardrömmar gång på gång, vaknade till igen. Lavendelkrukan jag inhandlat till sovrummet hade alltså tagit sig vatten över huvudet, blommans aromaterapeutiskt lugnande egenskaper till trots.

Samtidigt har veckan innehållit mycket bra och fint också. Cykelfärder, kaffestunder, vardagsguld, ni vet. Och under gårdagskvällen fick jag äntligen ordning på lite spretiga saker, mindes sådant jag glömt, och kände att jag simmade upp till ytan igen. Skrev en kort att-göra-lista på två punkter. Sedan sov jag i tio timmar — förvisso inte helt oavbrutet, men ändå.

20180826_illuminera

Veneziansk var exempelvis riktigt fint. Vi hälsade på hos vänner, och det blev så att vi var tre par med tre småttingar varav den ena inte ännu är född. Blenda sov en stund i sin vagn i tamburen och när hon vaknade fick hon komma upp och fortsätta kalasa fast klockan var elva, tolv, sent.

Och vi pratade om hur det var att gå på fest när man var barn, att följa med föräldrarna någonstans, och jag tänkte på att det är så det är nu, fast cirka trettio år senare och kanske om trettio-nånting år till kommer våra barn sitta och prata på en fest kring tända ljus och minnas hur det var, att somna på någon soffa någonstans och vakna när mamma bär ut en till bilen och hur tryggt och mysigt det var att få somna om i hennes famn. Just det var inte mitt minne, utan någon annans, men jag tog det till hjärtat. Och kanske har jag varit med om det också, för det.

Sedan gick vi ut och tände sprakastickor, tomtebloss, och vinkade ceremoniellt adjö till sommaren. Gick hem under en rund, klar måne.

Och nu är det höst, i alla fall i Österbotten. Märker ni också att det känns helt rätt att det är så? Fall into place.

Inga kommentarer

Sensommaren bär juveler

Vi har åkt ut till landet och jag har förstås inte kunnat hålla mig ifrån att fota lite naturvyer. Fast bara några bilder, sedan tog batteriet i kameran slut.

20180811_vinbaer

Hann i alla fall föreviga vinbären som hänger som tunga juvelprydda smycken på buskarnas grenar. Påminner mig om då man var liten och draperade sig i alla mammas pärlhalsband, fast med en bättre känsla för stil.

Det blev en ganska spontan tripp hit och även en kortvarig en. Ändå hade vi tur med att några kompisar kunde umgås, så vi fick besök. Plötsligt var vi sju personer här, så kul!

Imorgon tänkte vi åka på loppis i Jeppis innan vi åker hemis. Nej skoja bara, säg inte hemis, det låter äcklis. Hur som helst, känner att då börjar höstfynden. Min prioritet har skiftat i och med den här helgen. Sommarplaggen känns inte längre lika aktuella nu. Säsongsbytet närmar sig.

Luften har förändrats, den högsta värmen har böljat förbi och atmosfären säger sensommar. Välkomnar detta, är väl ingen galning heller. Mina batterier, liksom kamerans, behöver också laddas och jag är mör i både kropp och knopp. Men hösten andas pånyttfödelse och så ska det va.

Inga kommentarer

En nekande summering av mitt innersta väsen

En kompis till mig summerade nyligen mitt innersta väsen i en simpel fras.

Tidigare i somras, när jag övernattade på sjukhuset med Blenda en natt, så fick jag ett meddelande av Frank som också var där med sin dotter. ”Funderar om vi är vägg i vägg”, skrev han. Jodå, det var vi!

Han hade hört min röst genom väggen och känt igen den. Eller egentligen hade han känt igen sättet jag sa ”nej” på, sa han. Eller mer specifikt, sättet jag sa ”neeeeeh”. Så skrev han.

Ganska imponerande! Alltså av honom. För mig något förbluffande. Säger jag nej (läs: neeeeeh) på ett väldigt utmärkande sätt? Bräker jag fram det som en bergsget som nyss förlorat i musikfrågesport och tappat sitt fotfäste på den närmast lodräta bergsväggen? För lite så föreställde jag mig det då.

En tid senare då vi sågs var jag fortfarande förundrad. Och han förklarade att det bara är att jag säger det på ett särskilt sätt, att jag liksom andas ut då jag säger det. ”Du slappnar av på nej”, sa han.

Jag slappnar av på nej!!

Det är ju jag i ett jäkla nötskal det. För visst fasen är det så. Jag slappnar av på nej.

20180420_veryspeciallady
Inte jättestarkt relaterat till inlägget, men borde ha köpt.

Har aldrig förr så tydligt känt att min personlighet äntligen håller på att utkristallisera sig. Här har jag i 34 och ett halvt år gått omkring och känt mig lite diffus i kanterna och så bara PANG en kontur.

Hej jag heter Linnea och jag slappnar av på nej. Du då?

4 kommentarer

Böljor & dyningar

20180725_btrappa

Får ni också känslan av att den här värmen är någon slags kuvös som bara ruvar, ruvar och ruvar? Utan att resultera i mycket annat än frustration? Som att den får saker att igla sig fast vid en och klia, störa, gnaga vartefter, i efterhand.

Börjar snart tro att jag håller på att få något nervsammanbrott, inte på grund av själva värmen men som att den är vad som manar fram det. Känner mig just nu så spretig åt alla håll utan att nå någonstans. Hopplös dag, möter bara distraktioner och hinder.

Har varit så upptagen de senaste dagarna att jag inte hunnit blogga fast viljan har funnits. Det är också störigt och får mig i obalans. Men egentligen är jag, som de säger, in a good place. Det är bara det att jag inte haft tillräckligt med tid att känna efter på sistone.

Men nu har jag helt egen tid på gång här. Alfred tog Blenda till biblioteket. Jag har lämnat telefonen i ett annat rum. Jag har ätit en banan, ifall att det är så att jag surar för att jag egentligen är hungrig utan att fatta det. Med den här hettan så, vem vet?

Kanske behöver jag bara svalka av mig. Vem gör inte det?

Jag har hur som helst grandiosa planer för augusti, guldgusti, bloggusti. ”Grandiosa” är kanske att ta i men ni vet, allt är relativt. Egentligen går planerna jag smidit enbart ut på att jag ska vara mer aktiv i bloggosfären — både här och där. Torde inte vara så värst svårt. På återseende!

Inga kommentarer

Dagen som grytt och gått

20180725_gryning

Gryningsljuset faller så magiskt i köket. Sommartid letar det sig först genom ett tjockt bladverk sammanvävt utav varierande trädarter och nu också genom den virkade duken jag hängt upp i fönstret — innan det till slut landar på köksskåpen.

Jag var fortfarande vaken när solen gick upp. Nån timme längre också. Satt uppe och fixade det sista med en webbsajt som jag ställt i ordning för Bertills & Jung, stans fräschaste kommunikationsbyrå. Eller ännu fanns det lite småfix att göra då omvärlden sträckte på sig och jag kröp ihop, men jag gjorde det sista av vad jag kunde.

Vaknade en och en halv timme senare av att Blenda kröp omkring i sängen. Alfred tog morgonskiftet som han så ofta gör, jag sov vidare i fyra timmar. Vaknade och kollade telefonen direkt, nervös över att något skulle ha gått fel med sajten precis vid lanseringen. Men festfiilisen fortsatte i gruppchatten med Linn och Anna och jag kunde andas ut och stjälpa i mig ett par koppar kaffe.

Hade gått och lagt mig med avokadoolja i håret som inpackning. Tvättade ur den, schamponerade tre gånger. Håret kändes annorlunda att dra fingrarna genom, och det var en lättnad. Under gårdagen hade jag, efter några dagars upptrappning, till slut blivit så trött på mitt slitna, slitna hår att jag klippte bort knappa tio centimeter med darrande hand. Bara stod inte ut med det.

Det når fortfarande en bra bit förbi axlarna men i jämförelse känns det så kort, men jag känner mig inte naken som jag alltid brukade göra när jag klippte topparna mer än ett par centimeter. Det är som att håret slits extra snabbt nu för tiden, känns som att luggen som är på utväxt aldrig kommer hinna växa ut för jag måste alltid rensa i topparna. Ska försöka göra oljeinpackningar mer regelbundet. Det kan väl inte bli värre i alla fall.

Vi gick ut för att hämta ett par gardiner jag beställt från Jotex. Egentligen ett par likadana som de jag köpte på loppis till sovrummet för ett fåtal månader sen, men alltså grejen är ju att det finns två fönster i sovrummet och det är bara trevligare med två gardiner per fönster. Är van med att tvingas kompromissa med detta på grund av loppisgardiners begränsade tillgängliga upplaga, men nu var ju inte sovrumsgardinerna av den sorten. Så jag slog till när reapriset inte längre gick att motstå.

Vi fortsatte in till matmarknaden som besöker gågatan den här veckan. Blev häromdagen lite besviken att vi inte hittade den italienska pasta-vagnen som i fjol gjorde en otrolig Pasta Alfredo som rördes om i — alltså inuti — en urgröpt parmesanost. Istället blev det då pizza med rökt mozzarella, inte fy skam det heller, men inte var det någon i-parmesanost-tillredd Pasta Alfredo inte. Det ska vi inte smussla med.

Men idag var köket från en annan kontinent. Sambo Alfredo hade spanat in en pop-up restaurang med afrikansk mat, tror närmare bestämt från Senegal. Så gott. Ofta när jag äter lunch ute så blir jag lite besviken. Rätter låter så bra på listan men det är sällan de helt levererar. Nu var det långt ifrån det — befinner du dig i Vasa så ska du genast uppsöka Afrasene-ståndet, ungefär framför Hesburger.

Släntrade av hemåt med ett par stopp här och där. När vi gick över gatan hann det slå om till rött innan vi var över hela och jag skjutsade Blenda i en paraplyvagn som jag loppade för nån vecka sen. Den har så små hjul att det kan vara lite krångligt att ta sig över en del kanter så jag stannade upp för att vippa hjulen över trottoarkanten och gick vidare. Alfred som redan stod på trottoaren då flämtade till och sa att jag nästan blivit påkörd. Jag hade inte märkt någonting alls i min koncentration på att manövrera vagnen, men han sa att en bil, som ju stått och väntat på grönt, gasat förbi cirka tjugo centimeter ifrån mig bara. Vad i helvete?

Blev efterhandsförbannad och önskar fortfarande att jag hade märkt så jag hade kunnat kasta min iskaffe på den eller nåt. Vilken jävla idiot. Man kan väl vänta två sekunder till fast det slagit om till grönt för tre sekunder sen? Vad är det för en pissperson som inte aktar en annan människa som dessutom håller i en barnvagn? Hade det känts bra att köra på mig? Knuffat omkull mig och vagnen? Så att vi — en förälder och en bebis — slagit oss på asfalten och trottoarkanten? Kanske ganska illa också? Nä, tänkte väl det.

Kommer hem, kollar telefonen och i gruppchatten läser jag att sajten ser annorlunda ut. Ahhh. Jag hade lagt till en översättning innan vi gick hemifrån men inte gjort den klart utan låtit den gömma sig i bakgrunden. Trodde jag — tyvärr påverkade det själva startsidan på ett oväntat sätt så att fel sida dykt upp där. Det gick att fixa väldigt enkelt och snabbt men fy fan vad störigt, den hade säkert varit så i ett par timmar. Och just idag då så många kollar in sajten.

För några timmar sen schasade jag iväg Alfred hemifrån. Jag hade precis nattat Blenda och då jag kom ut ur sovrummet satt han i soffan och såg hängig ut. Hans kompisar skulle gå ut på en öl men han tyckte han var för trött, ”Om det bara hade varit en timme tidigare”, sa han till och med. Jag bara ”Ja äsch… tråkigt” och sen går jag in i köket där jag kastar en blick på klockan. Som var åtta? Ha! Haha! Ingenting ju!

Men det blir väl lätt sådär, att (nya) föräldrar lever enligt bebisen dygnsrytm, som jag sa åt Alfred. Helt plötsligt känns klockan tio på kvällen som mitt i natten — i princip samma tid som jag förr i världen brukade piggna till och börja söka mig utåt om helgerna.

Eller kanske inte mitt i natten, det har närmast blivit nån slags märklig icke-tid. Lite sån här att nu har vi varvat ner. Inte så att vi går omkring och smyger här hemma men sådär att, tja, man skulle gott och väl både hinna och orka starta en maskin tvätt och disk, duscha omiljövänligt länge och dammsuga köket. Men utav respekt för grannarna så gör man inte det. Men man går inte heller ut. Utan man sitter hemma och lite rullar tummarna — fast förvisso på ett väldigt sövt och mestadels förnöjt sätt — men visst ska det erkännas att ibland kan jag sakna den gamla tiden då. När natten, rent av kvällen, ännu var ung klockan tio.

Men inte ikväll! Ikväll är jag tillfreds. Nu är klockan strax tolv och jag sitter här och äter choklad som förvarats i kylskåpet för att inte smälta bort bara utav inomhustemperaturen och inte ens solljus. Och Blenda sover. Sämre kunde man ha det.

Tropiska nätter

Hej mitt i natten. Jag sitter uppe och ugglejobbar och väntar på åskan. Antagligen förgäves — den ska komma först imorgon eftermiddag. Men ett litet ösregn kunde vi väl ändå kunna få inatt? Skulle också vara så härligt att imorgon väckas av ett ordentligt dån ifrån regnet som slår hårt ner mot marken. Sånt håller vi tummarna för.

Det kom en skur tidigare ikväll och det lättade tillfälligt upp denna tropiska hetta. Gick ni ut och kände på luften? På doften? Nu är det kvavt och fuktigt igen. Som i ett växthus, eller en regnskog — föreställer jag mig. Har aldrig varit i en.

20180718_b&l

Det är en djungel här inne, också. Buskdracaenan har återigen skjutit i höjden så rejält att jag tvingats ställa krukan på golvet, innan stod den på en pall. Takhöjden här är omkring 2,80 meter. Växten gissar jag att når ungefär 2,40 nu med sitt högsta skott, men de brukar börja sloka lite sen då de får blad. Det är de som sticker ut runomkring oss på bilden ovanför. Nån gillar det här vädret, antar jag.

Guldpalmen ser yvigare ut än annars. Rundkalatean som jag nästan brände upp i fönstret har fått flytta in i rummet på rehabilitering och den tycks återhämta sig utmärkt. Benjaminfikusen som jag rätade ut häromveckan slukar vatten och sträcker på sig. Silverrankorna som hänger i fönstret beklagar sig inte trots att de utsätts för vinddrag dygnet om, då det inte ändå drar kallt. Jo, många tycks gilla detta väder.

Men själv är jag väl något tveksam. Läste ni Dan Lolax ledare Ja, du ska skämmas i Åbo Underrättelser? Även jag fastnar vid vad det betyder, varför det blivit så här och vad det innebär för framtiden. Klimatångesten ruvar kring hörnet, förstås. Vill påstå att man måste vara endera ganska ignorant eller arrogant om den inte gör det. Fast det behövs det sen ingen värmebölja till för att jag ska tycka så.

Om vi separerar den från allt sådant så har jag inte ändå jättemycket emot den här böljan i sig självt. Ibland har jag tyckt att det varit ganska härligt, egentligen, som utlandssemester utan att behöva lämna hemmet. (Hmm — klimarsmart?)

Det har förvisso varit tungt när det blivit så hett inne i lägenheten (flera dagar i rad över trettio grader), och både jag och Blenda har fått en del värmeutslag (jag fick ett helt clusterfuck runt naveln, tack för det högmidjade byxor), men vi dricker mycket vatten och låter fläkten gå. Det blev onekligen lättare sedan Alfred fick tag på ett par. Förstår att de tagit slut i alla affärer i flera omgångar.

Men alltså det är ju inte som att vi har några jättestora måsten, är vad jag menar. Vi får hur gärna som helst gömma oss inomhus. Eller utomhus under en buske om vi så vill. Så jag orkar liksom inte hålla på och varken oja eller carpa mig.

Orkar inte heller helt med vilken stor grej allt ska bli utan att liksom allvaret ses i det, om ni vet vad jag menar? För guds skull det är bara väder ju! Men också, folk dör utav det! Och sen klimatet! KAN vi please tala om klimatet utan att göra en tävling av hur mycket ångest vi har över det? Klart du mår skit, alla borde. Hela planeten mår skit, det är poängen.

Men tillbaka till vädret. Är man relativt ung, frisk och inte har ett jobb som väderleken gör utmanande eller rent ut farligt, så har man sitt på det torra, tänker jag. Mitt i all denna tropiska luftfuktighet. I väntan på åskregnet. Ska det inte komma nångång då?

Inga kommentarer

20 vykort från andra kvartalet

Tänk att halva detta år redan passerat. För tre månader sedan gjorde jag en resumé av det första kvartalet och nu blir det dags att summera den andra kvarten på årets timme, återigen via kompaktkameran.

2018kvartal_april_001

April. Snö på marken och katter som rastas på gården. Men det var inte så kallt, det syns exempelvis på att jag har min tunnare vinterjacka vars färg ger mig starka Kiss-kiss-vibbar. Alltså då menar jag Fazers karameller och inget annat.

2018kvartal_april_002

Karin kom på besök och bytte kläder på Blenda. Det var roligt, tyckte inte minst Blenda! Annat roligt som Karin gjorde den dagen var att hon hittade en tand som precis spruckit genom tandköttet! På Blenda då. Bebisens första och Karin är härmed tandfé! MEN det absolut roligaste från dagen var att Karin — som jag för övrigt känt sedan vi hade turen att hamna på samma klass när vi började högstadiet år 1996 — avslöjade att hon har en beb på kommande! YASS!

Har förresten en FB-grupp med tre av mina närmsta och där konstaterades det nyligen att vi varit kontinuerligt gravida sedan maj 2016. Det är lite roligt att tänka på det så! Oooch något utmattande.

2018kvartal_april_003

Hade hämtat en bänk som jag köpt av en dam via nätloppis. Den placerades under helfigursspegeln i tamburen, och sen satt vi där ganska ofta jag och Blenda medan den senare lekte med sin spegelbild. Klappade och pussade på den, främst.

2018kvartal_april_004

Blenda började intressera sig för kattdjuren. Något som även syns på hennes tigerdräkt! Det är konstigt förresten hur snabbt det gick att skapa sig en uppfattning om vilken stil som är ”hon”. Ända sedan hon var i princip ett spädbarn har vi talat om vilka plagg som känns ”så Blenda”, för en del gör ju det mer än andra. Just denna tigeronesie hör dock till de som inte känns rätt, fast jag tycker den är väldigt fin och söt. Men hon känns liksom lite främmande i den, som att det är något som inte stämmer. Känner någon igen det där?

2018kvartal_april_005

Vi åt söndagsbrunch med bland annat denna trevliga skara hos Frank och Carlas en söndag. Hade gjort vegerompaj som jag testat slänga med lite fejklax i, d.v.s. morot, och måste säga att det inte var illa alls. Får nog göra den igen nångång och dela med mig av det improviserade receptet, om jag minns det.

2018kvartal_maj_001

Maj. Tina, Karolina och Karin kom till Vasa och vi picknickade i Hovrättsparken innan vi gick på loppis. Karolina hade slagit på stort och bakat och fixat en MASSA mat, både sött och salt, helt sjukt dekadent LYXkänsla att se henne plocka fram fat efter fat. Jag hade fixat pizzabullar och den barnvänliga fejkchampagnen. Tina har sen dess alldeles nyligen fått en liten bebis. Det var också hon som jag i vintras nångång drömt att var gravid — och hade haft rätt!

Det är verkligen bebisar överallt nu. Babyboom i min bubbla. Inte mig emot, har ju gått och blivit en sådan som plötsligt tycker det är JÄTTEROLIGT när kompisar och bekanta väntar barn.

2018kvartal_maj_002

Förälskar mig i det dammiga vårljuset varje år. Våren har en sådan speciell doft och känsla. Jordigt och knastrigt.

När vi flyttat hit hann vi förresten uppleva tre årstider på typ lika många månader, från sommar till höst till vinter. Vi flyttade in i slutet av juli, då var det ju högsommar, och den första snön föll i slutet av oktober, och ganska mycket av den. Där emellan var det höst och Blenda föddes. Tycker det har varit så spännande att följa med hur den här miljön ter sig i olika dräkter. Hade därför väntat på våren, eftersläntraren. Eller kanske våren är först. Egentligen är det så det är visst. Våren är starten. Nyåret borde vara på vårdagjämning.

2018kvartal_maj_003

Vi åkte till Katternö och Alfred jobbade på terrassen med tupplurande Blenda i vagnen.

2018kvartal_maj_004

Myra trivdes. Selma likaså förstås. De utforskade naturen medan vi människor utforskade Jakobstads loppisutbud. Alltid förstklassigt. Hann också fota lite porträtt och grilla i Kållby. Men mest hänga i Katternö. Gå omkring och ropa på katterna när jag tyckte de varit borta för länge. Det vanliga.

2018kvartal_maj_005

Det var ju plötsligt högsommar i maj och vi passade på att låta Blenda bada utomhus i solskenet, omgiven av en närmast neongrön gräsmatta.

2018kvartal_maj_006

Det blev morsdag, min första. Minns att jag kände mig hängig den första delen av dagen och liksom lite snopen, sådär som saker blir när man hajpat dem lite för mycket i bakhuvudet fast man försökt att inte. Föreställt sig att allt ska vara så mysigt och mitt-i-prick. Smulor i skrynkliga sängkläder på ett fräscht sätt liksom. Istället känns det plötsligt smutsigt och obekvämt. Man fokuserar på småsaker. Sådana som känns fel. Men all’s well that ends well — sedan gick vi ut på promenad med spontan picknick och allt blev betydligt bättre och faktiskt sådär mitt-i-prick som föreställt.

2018kvartal_maj_007

Ännu en lyckad picknick. Tog med en jättebaguett, lite brie, vindruvor och sånt. Ostbrickepicknick är inget dåligt koncept. Blenda och Ylva-Li möttes i vakenhet för andra gången och denna gång var båda två lite mer intresserade av varandra än en månad tidigare. Hade en VÄLDIGT bra kväll här minns jag, var så glad alltigenom.

2018kvartal_maj_008

Hälsade på min kompis Bäki med totalcharmerande dotter i Nykarleby så länge Alfred gjorde en show där. Fast här hade komikern joinat oss igen och bland annat förevigat den ystra hunden Voff! Lärde känna Bäkstern när jag bodde i Nykaabi för många år sedan och vi umgicks flitigt då, men nu snittar vi på en gång vartannat år ungefär. God vän! Känner mig trygg i vänskapen. Den kommer vara livet ut nu oavsett hur ofta eller sällan vi ses.

2018kvartal_maj_009

Att spatsera omkring har blivit en favorithobby. Ända sedan Blenda var ett par månader gammal har hon velat ställa sig upp, och verkligen jobbat skithårt med det. Stånkat och frustat i famnen. Blivit frustrerad om hon blivit avbryten i sitt arbete. Numera ställer hon sig upp mot en möbel på en halv sekund och sedan går hon sidledes längs med den, av och an. Emellanåt räcker hon ut sin hand och trevar sig vidare till nästa möbel också. Under det senaste besöket på BVC sa de att hon säkert kommer kunna gå när hon fyller ett år. På lördag blir hon nio månader.

2018kvartal_juni_001

Juni. Ut på promenad, på jakt efter blommor att plocka till en bukett. Tänk vad naturen ligger nära den här stan.

2018kvartal_juni_002

I Helsingfors en fredagskväll, Ida-Lina bjöd på deliciös vegansk kladdkaka och lika gott sällskap. Vi gick sen ut och njöt av den milda sommarnatten, jag drack vin på uteservering i ljumt väder, precis som visionerat. Blenda hölls på gott humör och då gjorde vi det med.

2018kvartal_juni_003

Till Helsingfors åkte vi tåg, här på tillbakavägen. Orsaken till turen var ett möte med Alfreds redaktör på förlaget. Alfred skriver sin andra bok som kommer ut i höst och jag gör ombrytningen på den, och det kändes riktigt bra att träffas ansikte mot ansikte och prata igenom idéer och tankar. Det hjälper ju också att jobba med trevligt folk förstås!

2018kvartal_juni_004

Tillbaka i Vasa kom min mamma på besök! När det blev dags för Blendas tupplur drog jag och mamma till loppis nerför gatan och gjorde båda två flera fynd. Vi fick bland annat syn på en bit tjusigt tyg som mamma, eller mommo, ska sy en klänning utav åt Blenda. En likadan modell som den gröna hon har på sig på föregående bild, den som jag också hade när jag var liten. Kommer bli så fint!

2018kvartal_juni_005

Och min pappa också! Pionerna i bakgrunden hade de med sig från rabatten i Katternö. Påminns nu utav denna bild att vi ännu inte satt fast listerna i köket sen det målades för ett år sen. Ehehe.

2018kvartal_juni_006

Avslutningsvis, Selma. Som till och med kan få att ligga på en dammig tröskel att se snyggt ut.

3 kommentarer

Tapasstunder

20180609_tapas_001

Vi gick ut på tapas med Luzilla och Daniel igår. Där satt vi och drack vin och sangria med maten och det är första gången på väldigt länge som en fredag faktiskt känts som FREEEEDAAAAG för mig. Liksom på ett Mel Gibson-i-Braveheart-sätt. Jag hade dessutom sovit väldigt lite den natten så jag kände mig också sådär slutet-av-veckan-dimmig i huvudet. Vältajmat ändå!

20180609_tapas_002

Kusin Elis var förstås också med! Han känns så stor jämfört med Blenda men det skiljer bara ett år plus ett fåtal månader mellan dem. (Förresten samma som mellan syskonen Luzilla och Alfred, lite lustigt tycker jag!) Det glappet kommer bara minska och minska med åren, till sist är det just ingenting.

Tänker på förra sommaren då vi lekte med Elis i parken invid Paradisöns simstrand där Luzilla spelade beachvolley, och jag med min accentuerade bebisskräck på grund av sex-sju-månaders foster i magen märkte att skräcken mjukades upp under tiden vi var där. Då hade han nyligen fyllt ett år och både gick, sprang och plockade små alkottar av och an i mina och Alfreds händer.

Och om en handfull månader är Blenda lika gammal som han var då, helt knäppt att tänka. Så mycket person liksom. Det är klart att Blenda förstås har personlighet redan men ni fattar säkert vad jag menar.

20180609_tapas_003

Kolla på de här två! Vilka finingar.

20180609_tapas_004

20180609_tapas_005

Det var Alfred som tog alla bilder. Här tycker jag att han har fångat något som redan känns så nostalgiskt. Ser det inte ut som något ur en svunnen tid? Lite som att vi är på husvagnssemester genom Europa en varm men svalkande blåsig sommarmånad nångång mellan 1967 och 1981.

Kanske har vi nyss ätit grissini, musslor eller för all del tapas för första gången. Kanske har vi smusslat fram varsin belgisk chokladpralin ur prassligt papper till kaffet.

Kanske hade vi egentligen bara stannat vid en bensinmack för att tanka men blivit så imponerade av den lugna restaurangen och trevliga ägaren att vi stannade lite längre för att kunna äta middag på samma ställe.

Kanske satt vi där och avnjöt vårt kaffe och tänkte att det är små spontaniteterna, de som höjer sig redan bara en aning ovanför vardagen och rutinerna, det är de som gör resan.

Och sen kanske vi smått förfärade skyndade därifrån då notan visat sig vara nästan dubbelt högre än förväntat. Men sånt kan väl höra väl till livet det också.

2 kommentarer