Nobody’s perfect

Det händer saker på den interiöra hemmaplanen igen efter en tämligen lång tids stiltje. Vi är såna periodare. Väggar spacklas och slipas, andra målas, draperier hängs och fler gardinslösningar testas. Men som vanligt är det mesta så på hälft att det inte är särskilt mycket att visa upp just nu. Det är inte så kul att läsa om sånt utan att se bilder så jag ska inte pladdra. Även om jag är ganska förtjust i en linneduk jag loppade och nu testhängt i köksfönstret. (A.k.a. problemområdet — bländande sol om morgnarna, ingen alls resten av dagen.)

20191003_speglar

Här syns i alla fall en del av vår nya förvaringsmöbel till hallen, en gammal byrå som vi hämtade från Petsmo och alldeles precis rymdes in i bagageutrymmet då vi flyttade fram baksätet. Puh. ÄNTLIGEN ordentligt djupa lådor att fösa ner våra mössor, vantar och halsdukar i! Precis rätt tajmat inför vintern.

Ovanpå den väntar det senaste tillskottet till spegelväggen ovanför. Mindre kistformat gravallvar och mer handmålad groda. Har länge tyckt att spegelkonstellationen sett konstig och trist ut, och funderade att en skvätt kitsch kanske kunde styra upp det på rätt kurs.

Det var förresten aldrig meningen att jag skulle bli en sån som främst fyllde min blogg med ett ytligt skyltande av konsumtionsivrande, materialismromantiserande loppisfrossa, men hej —

20191003_flawless

 

 

Annonser

Höstskogen

20190922_hoestskog

I dag är det höstdagjämning och i går loppade jag höstskogen ovanför, som ska hänga i fönstret i Blendas rum. Tycker det är lämpligt, oktoberbarn som hon är. Tyvärr var gardinerna för korta, men jag ska försöka lösa det. Vill gärna att fönstret ska dekoreras med blåbär, lingon och liljekonvalj, skogsstjärnor, harsyra, ekorrbär, kantareller, flugsvampar, ormbär, och och och… så vidare.

Kan nån hjälpa mig identifiera mönstret? Är så nyfiken men mina efterforskningar har hittills varit fruktlösa. Nordiskt måste det ju vara i alla fall. Antagligen 1900-talets mitt. Kunde också vara modernare men själva textilen känns äldre än så, fast vad vet jag. Tycker mönstret ser typ Stig Lindberg/Gocken och Lisbet Jobs/Josef Frank-inspirerat ut, fast med en rejäl skopa Ikea i mixen. Visst?

Hade tänkt skriva mer men det blev så sent att jag tappade pennan och hittar den inte i mörkret och tröttman. Ja ja, får väl se det som en övning i att skriva kortare inlägg. Trots att det mest beror på total hjälplöshet, alltså, jag kan inget åt det den här gången.

Vi har börjat se på Fresh Prince of Bel-Air på Netflix och det är det som kallar nu. Ta det som ett nostalgiskt litet hösttips från mig! Om ni känner för att byta ut det höstklassiska Twin Peaks-murret till en skopa fräsig, klatschig neon nu som då. Fräscht, kanske? Ja kanske det.

Kruka på fot, fisk på fat, björnar på pusselkloss

Ska inte gå in på min trötthet så jättedjupt, men har i dag varit så sömnig att när jag lämnade ensam med Blenda en stund på eftermiddagen så fanns det inget annat val än att gå ut, annars hade jag somnat. Och när jag går ut går jag ju helst på loppis! Lyckligtvis har Blenda hittills bara sagt nej en enda gång av de väldigt — jag menar VÄLDIGT — många som jag frågat om hon vill komma med. Den gången var dock inte i dag.

20190904_krukafiskguldlock_001

Och tur var det! Vi fyndade båda två grejer vi fäste oss vid. Som en kruka på fot från östtyska Strehla, för min del. (Och Blenda tyckte om att plocka sina fynd i och ur den senare, så den uppskattades även av henne.) Jag har ett par vaser från samma tillverkare från förr, gillar deras laseringar. Denna i nötbrunt och midnattsblått.

Är i den långsamma processen att byta ut en del av mina trista krukor till mer unika och trevliga loppisfynd som denna… men är tveksam till att nån av växterna jag redan har skulle passa i den. Det borde ju vara en mjuk och rund växt som får hänga lite över kanten på den. Som en glanspilea eller plättar i luften. Nu har jag dock ingen sådan och det är osäkert hur väl Alfred skulle ta emot att jag införskaffade en växt till. (Vi har redan tjugo. Although, vi har haft fler. Survival of the fittest.)

20190904_krukafiskguldlock_002

Mitt favoritfynd var kanske ändå fiskfatet. Direkt jag såg det kände jag att jag måste ha det. Vissa saker bara talar ju till en på det sättet, ibland genom ett näpet litet fiskfejs. Tycker det är så fint! Till exempel att servera vindruvor eller salmiakchokladkulor på.

På tal om grejer som Alfred försöker hindra mig från att köpa så sa han redan nej till flertalet fiskfat i helgen. Men till båda våras försvar så var de i glas. Ett sånt har vi redan! Men i keramik? Nope! Tänk så prydligt det kan ordna sig emellanåt! 🙃

Och Blendas fynd var ett klosspussel med motiv ur sagan Guldlock och de tre björnarna! Direkt jag visade lådan åt Blenda blev hon sådär lustigt beslutsam som hon blir ibland, granskade bara hastigt och ivrigt — sen locket på och så lade hon ner lådan i vagnen (som jag använde som varukorg just då) och svarade väldigt övertygat ”Ja” på mina frågor om huruvida hon ville ha det, tyckte om det, och så vidare. Jag var ärligt talat lite tveksam för jag tänkte att hon ändå var för liten för det. Men jag lät mig övertalas. Och Blendushka gick senare omkring och kramade lådan medan hon väntade på att jag skulle bli klar. Lekte massor med klossarna när vi kom hem. Kanske inte på det sätt som är avsett, men ändå!

20190904_krukafiskguldlock_003

Utav klossarna kan man alltså göra sex olika motiv beroende på vilken sida av kuberna man vänder uppåt. Förhandstittar på motiven följde också med på fem små affischer, det sjätte motivet är själva omslagsbilden på lådan. Jag googlade runt lite och det verkar ha blivit tillverkat på 70-talet. Bra fynd! Bravo Blenda! Bra smak!

Höstmånad (hästmånad?)

20190831_apple

”Titta”, säger hon och stryker Pupu på magen. ”Ja titta, Blenda pajar Pupu på magen”, säger jag. Hon nickar. ”Titta”, säger hon och stryker Kia på magen. ”Mm titta, Blenda pajar Kia på magen också”, säger jag. Hon nickar. ”Ska mamma paja Blenda på magen?”, frågar jag. I halvdunklet ser jag hennes blick ändras, som att framtiden ljusnat för henne, och jag antar att mitt ansiktsuttryck också ser minst lika hoppfullt ut. Hon nickar, och så gick det till när Blenda visade oss hur hon vill bli nattad.

Så jag pajar, Blenda fnissar och myser tills att hon blir sömnig och blinkningarna långsammare. När jag frågar om hon vill blunda svarar hon ändå rappt och tydligt ”Nä”, men när jag säger att jag stannar tills hon somnat slappnar hon av och vänder sig snart på sidan för att tumla ner i sömnen.

Det här var särskilt hjälpsamt för min del. Det tycks alltid ha varit svårare för henne och mig att lyckas med nattningen än det varit för henne och hennes pappa. Mig blir hon så frustrerad och besviken på när jag säger ”sova”. Men undan för undan blir det ett tryggare ord för även oss två sinsemellan.

Där ute gnistrade fyrverkerier i den mörkblåa himlen, fast mest hörde jag bara knallarna utan att se effekterna, och jag låg kvar på soffan förbi midnatt och läste några sidor i Vi på Saltkråkan tills att ögonen blev för grumliga när vi glidit in i September. På ön Saltkråkan har familjen Melkerson precis anlänt till sin hyrda sommarstuga, och här hos oss i närheten av en annan ostligare skärgård kring samma vattensamling, firades villaavslutning. Tveksam tajming, men det kändes likväl passande.


Jag läste i dag om Second Hand September, en kampanj i vilken man lovar att säga nej till nya kläder under månadens gång. Så sjukt då man tänker på det. Hur ofta köper vi nya kläder, riktigt? Jag famlade förfärat efter mitt icke-existerande pärlhalsband att greppa tag i när jag hörde om vad löftet gick ut på. Att köpa nya kläder varje månad lät så extremt i mina öron, eller rättare sagt: att det ska krävas en kampanj (med chans att vinna priser!) för att övertyga folk att inte shoppa så mycket, kändes extremt.

Å andra sidan… jag köper ju redan det mesta i andrahand men visst köper jag också kläder ofta. I helgen köpte jag en jacka och en kofta, till exempel. Köpte jag inte en blus i början av veckan också? Jo, visst var det väl så. Tar man bort den detaljen om begagnat vs. färskt från fabriken så är jag också smittad av samma ovana som så många andra. Min höga moralhäst säckade ihop ganska snabbt.

”Men tänk om jag kommer på att jag verkligen BEHÖVER något?”, hann jag också tänka. Och redan bara den högst spekulativa diffusa idén var tillräcklig för mig för att tveka och nästan stänga ner fliken. Knycka på axlarna och bara ”Näh, det där var inte för mig, jag kan ju faktiskt behöva nåt, och jag sköter ju det där så bra annars ändå”. Ursäkta, va? Varför var jag så snabb med att vilja nappa på den sköra tråden? Varför känns det så otryggt att avsäga sig tillåtelsen att Unna Sig Något Nytt — inte ens för en speciellt lång tid utan för något så begränsat som en månad? Där har vi ju verkligen problem. Det ska inte vara svårt att avstå från att köpa nytt under en månads tid. Det ska SÄRSKILT inte vara svårt om man ändå får plocka fritt från loppis.

HERREGUD nu sitter jag här och greppar mina hittepåpärlor igen, JAG ÄR PRECIS EN SÅN SOM BEHÖVER DEN HÄR KAMPANJEN!! Inser jag precis som jag skriver det här. Moralisk häst är nu helt platt. RIP, Sir Dearmount Sparkle Fizzy Knees, eller vad nu än moralhästar brukar heta.

Hur som helst, löftet blev avlagt. Jag skrev under. Men jag undrar om det inte också var lite för att jag lockades av idén att shoppa på loppis, hashtagga det, vara ~del av något~ och känna mig bra och duktig, samtidigt som jag rättfärdigas att göra en av de saker jag gör allra helst: konsumerar.

Nej, jag undrar inte, jag vet ju att det är så. Men jag orkar inte riktigt be om ursäkt för det heller. Liten brist är mindre än större brist, i alla fall.

På andrahandsfronten något nytt

20190816_golv.jpg

Kände en tid att jag inte borde blogga om annat innan jag skrivit klart om resan, men de inläggen är så sjukt tidskrävande att göra så jag ska nog tillåta mig själv att varva in lite annat också. Så tråkigt att vilja blogga om X men känna ”nej, måste blogga om Y först”, men inte ha lust eller tid just då, och av den orsaken inte blogga Ö H T.

Så! Tänkte att vi kunde bryta upp med lite annat lättsamt och mer materialistiskt. Jag dras ju allt till det minimalistiska (vilket knappast framgår utav detta inlägg…) men you know that we are living in a material world and I am a mångsidig girl va. Eller som vi skulle säga i dessa KonMari-tider: Jag försöker välja grejer som spark joy. Och jag har kommit över en del andrahandsfynd på sistone som gjort mig glad! I dag t.ex. en mörkgrön, ojämn, handgjord blomkruka när vi åkte på loppisexkursion till Laihela, men har ingen bild på den att trolla fram nu. Istället kan jag visa…

20190816_rollakan

En matta! Eller två mattor! För en tid sen fick jag totaldille på röllakanmattor, handvävda yllemattor med geometriska motiv. Den stora hittade mamma åt oss i vintras. Den är runt 2 × 3 meter och formgiven av Brita Svefors, troligen nångång under 1960-talet. Designen heter Opal, vilket händelsevis råkar vara Blendas födelsesten och såna små sammanträffanden gillar jag ju. När vi hämtade den av mamma drog vi ut den på gården och skyfflade snö över den som vi sen borstade bort, hade faktiskt tänkt göra ett inlägg av detta. Men det verkar jag aldrig ha gjort! Nå, så kan man tvätta och damma av mattor bara det finns ett tillräckligt tjock täcke med torr snö på marken.

Men det var egentligen inte den jag skulle visa utan den andra, den mindre! Den hittade jag i går när Karin och Agaton hälsade på och vi gick på loppis. Den har Ingegerd Silow formgivit och designen heter Örbyhus, denna troligtvis skapad under 1950-talet. Tror att den hamnar i kontoret sen! Tillsvidare njuter jag av den extra värmen de bruna nyanserna skänker vardagsrummet där den vilar ovanpå den kallare mattan.

20190816_koksprylar

Många köksgrejer! Samlingen ovanför plockade jag och Alfred (och Blenda) åt oss häromveckan då vi, med hans familj, gick igenom några lådor som en framliden släkting lämnat efter sig. Det var verkligen supersvårt att inte plocka på sig ett helt berg av saker, fanns så mycket fint och gulligt och elegant. Sånt vi valde:

Blommig soppkopp med fat från Villeroy & Boch med serien Xenia; litet kakfat på fot i mörkbrunt glas; orange bakform; tredelad serveringsbricka (som fick Alfred att se extra mycket fram emot nästa gång vi ska äta burritos); emaljerat durkslag i klassisk ljusgul och blekgrön färgskala; två gröna kålassietter från portugisiska Secla.

Den gräddvita träburken luktar tyvärr lite illa efter en mögelfläck, men jag har skrubbat och behandlat för att försöka råda bot på den situationen. Om det lyckas så tänkte jag ge den åt Blenda att gömma saker i, fast tänkte också ta bort den flagnande målarfärgen och gnida in den med olja istället. Eller vad det är man gör för att få fram träets lyster och sånt. Den är för shabby chic så som den är nu, har jag kommit fram till. Men gillar formen och känslan jättemycket!

Burken och kannan i form av söta jordgubbar tänkte jag sätta tillbaka i ”inte ha”-högen efter att Alfred påpekade att inte skulle vi ju köpa dem om vi såg dem på loppis, MEN så fick Blenda syn på dem och gick omkring med den lilla jordgubbskannan och var alldeles för gullig för att Alfred skulle kunna vägra den, och då kunde inte jag heller förstås. Även om det kändes lite såhär ”…eh jaaahapp” då vi kom hem. Men de ÄR ju gulliga! Och åtminstone inte särskilt utrymmeskrävande. Plus att de verkar spark joy för Blenda i alla fall som mycket gärna vill titta och känna på dem.

20190816_hylla_001

En möbel! En mycket dammig och smutsig en, det ser vi, men vad fasen är det för nåt? Frågar åt en katt.

20190816_hylla_002

Jomen det är ju en liten hylla. Eller serveringsbord i två våningar? Det kan jag inte svara på. Oavsett, jag tilltalades verkligen av möbeln och lucky me så kunde jag fråga ”Blenda, tycker du om den här?” till vilket hon genast svarade ”Ja”. Enkelt val då! Jag tänkte att den kunde passa som typ nattduksbord i hennes rum, kanske med en charmig klämlampa fast på stången där överst, några böcker och gosedjur på hyllorna, och så vidare. Men sen har jag börjat tänka att kanske jag själv ska ha ett nattduksbord? Vi har ju inga. Som nå vilddjur sätter vi saker på golvet bara. Kanske ska vi ha missmatchande nattduksbord och nu får jag börja hålla upp ögonen efter ett till litet bord? Ja, det kunde ju va roligt!

20190816_hylla_003

Och kolla nu, inte tar det ens jättemycket utrymme om det inte skulle råka komma till användning på direkten. Måste bara skrubba rejält och limma lite, sen ska det nog bli väldigt fint!

Och där var de fynden jag förberett för er denna gång. Ska nu låta detta inlägg matcha bordets egenskaper och fälla ihop det! Ajö!

Höstvisekrax

HÄJ. Kolla vilken hurtig mockaruta som står här och kladdar! Ärligt talat mådde jag ganska illa efter en för kort natt och för mycket kaffe, men jag tuggade tappert ingefärstuggummi och just här var jag på väg att göra det som alltid gör mig gott, d.v.s. gå på loppis.

20190803_mocka_001

Hösten spatserade visst in på året redan i augusti den här varvet runt solen. Eller får man säga så utan att nån blir upprörd eller nedstämd? Jag kände mig själv ganska obstinat gentemot faktumet att det var dryga tio grader på plus när vi återvände till Finland, men nu har jag redan börjat förlika mig med att sommaren är över. Snopet om det inte blir tillräckligt varmt för att bada mer, men det går ju inte att påverka. Det är bara att rymma fältet och låta det skördas.

När jag cyklade iväg till loppis igår kändes det faktiskt riktigt mysigt att dra på sig en stickad tröja och mockajackan. Sen höll jag förvisso på att få värmeslag då jag klev över tröskeln och befann mig inomhus igen, utan nå egentlig ventilation verkade det som, och det hjälpte inte särskilt mycket att ta av sig jackan heller, så jag gick omkring där och kände hur jag blev svettig i tinningarna MEN spanade likväl efter höstkläder. För nog vet vi ju vartåt det här bär av. Åt Blenda hittade jag en vinröd jacka i manchestersammet. Hemmasydd och robust. Ett perfekt fynd att göra i början av en ovanligt kall augusti. Annat än de gammallaxrosa byxorna i tunn viskos jag sist och slutligen köpte åt mig själv trots att min uppmärksamhet egentligen riktades åt annat håll, men… tja… det blir ju en sommar nästa år också. Men den ligger långt borta nu.

Fast det är samma höstvisa varje år så känns den varje gång så ny. Att strosa på och dras till det murriga, kabelstickade, rejäla. Nystartskänslan är så starkt sammankopplad med hösten. Det är liksom lite pirrigt. Är förstås inte ensam om att känna så. Mycket av det måste väl härstamma från hur skolåret ser ut? Skrev en text om det för några år sen och minns att det var så många som kände likadant: De ville handla nya pennor och anteckningshäften, de ville Hitta Sin Signaturfrisyr eller förnya garderoben, de ville skriva att-göra-listor och pricka av rad efter rad på hösten. I går morse satt jag på sandlådekanten och läste en grej i Vbl där intervjuobjektet pratade om samma sak. Höstens längtan efter nya tag och grepp och riktningar.

20190803_mocka_002

Min typ av ny är egentligen gammal. Nu pratar jag förstås stil och kläder. Det är vad jag föredrar, förutom kanske vad det gäller skor, strumpor och underkläder. Händelsevis exakt vad som inte syns på bilden av det jag har på mig! Hehe. Allt annat är från loppis. Och det var jag så himla nöjd med! Jag kände mig lite ny, fast som mitt gamla jag, då jag såg mig själv i spegeln och märkte att så mycket var begagnat igen.

Det senaste året har jag handlat fler nya plagg än vanligt, vilket jag känner mig skyldig för emellanåt. Har ju rensat ur min garderob rätt mycket (som alla andra som hört talas om kapselgarderober eller Konmari-metoden) och har numera bättre koll på vad den innehåller. Nu som då får jag därför en idé om vad den saknar. Det är där jag brukar fylla i med nytt, då jag inte hittar det begagnat. Jag trivs i de nya plaggen men känner mig tråkig när allt jag har på mig är nytt. Lite som att jag tappat en detalj av min personlighet. Jag är ju loppis-Linnea?? Jag saknar det som hade följt med om kläderna varit begnande. Historien och känslan av singularitet. (Eller åtminstone en mer begränsad pluralitet.) Kanske dags att låta mitt gamla vara mitt nya från och med nu i höst? Säga nepp stopp till nytillverkat en längre tid framöver? Jag borde ju rimligtvis vara ganska bra på det men ändå är jag skraj för att fastställa det, svart på vitt.

Som så ofta när jag använder begagnat så undrar jag: Vem hade detta innan mig? Vem var hon med den här jackan? Vilka resor åkte den med på? Blev hon förälskad i nån när hon hade den på sig en kväll på dansen? Bar hon den över armen när hon gick över torget och höll ett barn i andra handen och var stressad, jäktad, och barnet stretade emot och ville ha Hubba Bubba? Ni vet. Sånt som liv består av bara. Små saker, men jag blir nyfiken.

Det fascinerar mig lite det där, att det kan vara så annorlunda för människor. Jag vet ju att en del tycker helt tvärtom, att det är superljuvligt när allt är splitternytt och fräscht och vill knappt ha något annat. Men jag är inte sån. Jag skulle nog inte klara av att flytta in i ett nybyggt hus, till exempel. Fast, handen på hjärtat, kanske mindre för att det inte lockar så mycket och mer för att jag skulle vara superängslig för att grisa ner och nöta och förstöra, hehe. Som jag vet att jag skulle!

NÅJAAA fasen vad jag pladdrar. Ska nog börja runda av här.

20190803_mocka_003

I dag är det sensommar, och nog känns det bra det också, men i går var det så påtagligt höst. Blenda och jag gick ut strax innan klockan åtta och jag hade satt på henne en senapsgul stickad tröja under en fodrad jacka och luften var skarp och kall och Blenda upptäckte rönnbärsklasarna i träden. En person, en av de få andra vi såg, såg ut att huttra i sin morgonrock när hon var ute med sin hund. När Blenda en stund innan åt sin morgongröt landade en stor kråka i trädet utanför köksfönstret och jag slog upp fönstret och friskheten, kylig och klar, strömmade in och rummet och långt där utifrån, bortom diset, hördes ett ekande KRA KRA KRA, ett sånt som fyller hela himlen och tycks dyka upp från horisonten. Så som en del läten gör, sådana stillsamma, kyliga höstmorgonar.

Det var nog det kraxet som satte höstvisetonen. Inte mig så hemskt mycket emot, ändå.

Hälsningar från soffbråtet

20190703_sofftrio.jpg

Hälsningar från soffbråtet! Här ligger vi och slöar, jag, Selma och Myra. Under mitt huvud en barnbok samt tygrester från hängselbyxorna jag sydde klart åt Blenda i dag. Ska visa dem snart! Ska bara bestämma om jag ska sy på en framficka eller inte. Kanske pressa nån söm, om jag inte fortsätter vara för lat.

Har haft en RIKIGT bra dag. Sov i evigheters evighet och fick INTE huvudvärk (ett gosh darn mirakel säger jag!!!), pysslade med hängselbyxorna och påbörjade sen ett NYTT par byxor och fick känna mig både kreativ och produktiv, lockade sen ut Alfred och Blenda på ett framgångsrikt loppisbesök och i kväll har jag gått ut på ett par glas vin med Lindholm som sommarfåglar i Vasa igen. Lyckat recept!

På loppiset fanns erbjudandet att fylla en påse med kläder ur en enorm hög och betala 5€ för alltsammans. Så jag plockade på mig en del plagg för tygens skull — är ganska inne på att sy kläder åt Blenda nu och på loppisar kan man ju hitta intressanta tygstycken som räcker till att göras om till plagg åt en liten toddlare. Som exempelvis det senapsgula som skymtar under Myra på bilden ovanför, det är en kjol som jag endera ska använda själv eller sy om till något annat åt en mindre person. Tänker att ett set med en enkel t-shirt och ett par matchande byxor i så fall kunde vara fint.

I samma klädhög hittade jag ett hemmasytt tvådelat bomullsset som jag inte ens provade på loppiset eller knappt ens gav en ordentlig titt, men bara stack ner i påsen för att jag drogs till den, gick på magkänslan. Först blusen, tänkte att jag kan ju sälja den vidare eller skicka tillbaka den om den inte passar alls. Sen när jag grävde vidare i ett annat hörn av högen dök kjolen upp, så då stack jag ner den i påsen också. Och nu har jag plötsligt en dräkt med hellång kjol, fjärilsärm och bred gräddvit knypplad spets.

20190703_draekt.jpg

Som passar! Den ska jag spara och använda. Till exempel när jag vallar en skock svarta lamm.

Imorgon ska jag jobba halv dag och eftersom jag är ledig på fredag blir det helg för mig redan tills morgondagens eftermiddag! Då ska jag sy vidare på det andra paret byxor jag redan påbörjat åt Blenda. Och kanske låta nästa lilla hanterbara projekt arbetas fram i huvudet under tiden? Hoppas det! Längtar!!

Förresten! Hallux valgus! Vet ni vad det är? Det är när stortån ändrar riktning och börjar skjuta in mot de andra tårna. Då kan en slags knöl bildas på insidan av foten, vid sidan av stortåns ”knog” eller hur man ska säga. Jag har haft det i ganska många år nu, men för det mesta har det tack och lov varit smärtfritt så länge jag använt bekväma skor. Däremot har jag ju lidit av komplex för mina fötter och inte velat använda sandaler eller gå barfota. Hatar att man om somrarna ofta använder skor utan strumpor och så går man hem till nån och så måste man ta av sig skorna och så går man omkring där med FÖTTER SOM ÄR ÄCKLIGA.

Men så häromkvällen, precis innan jag skulle sova, så råkade jag snubbla över informationen att det finns nån slags skena som man kan trä på tån och ha över natten och att detta då skulle kunna förbättra tillståndet. Stretcha tillbaka tån liksom. Om hallux valgusen inte gått jättelång — jag vet inte om min gjort det men hur som helst så tänkte jag att JA det ska jag testa. Blev så pepp! Hur pepp? Jo så här pepp att:

Sen på natten drömde jag att jag gick barfota, och det var en STOR GREJ FÖR MIG även i drömmen, och jag tassade på bland MASSOR av folk och JAG KÄNDE MIG SÅ JÄVLA SJÄLVSÄKER hahaa. Sån bra fiilis i den drömmen. En försmak på mitt nya liv helt klart!!