Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

Posts tagged mat

Choose another tag?

20170504_maythefourth

Om ni tycker att jag ser stirrig ut så beror det på att jag är precis det. Är tillbaka på jobb efter min lediga vecka och jag har mer eller mindre en extremmåndag på gång. Känner mig en aning som en avstängd gammal tv. Blank, grådisig och svårt att föreställa sig att det en gång hände grejer bakom den intetsägande, omtöcknade ytan.

Åt chiapudding för första gången i morse och är sjukt efter med detta, jag vet. Sent ska syndaren vakna, et cetera. Har aldrig känt mig särskilt lockad av konsistensen som jag hört att ska bli slemmig och snorig, men så befann jag mig på Malins boksläpp i går och där pratade hennes redaktör Amanda så gott om chiapuddingsreceptet som finns i Naturligt glutenfritt att vi gick och handlade ingredienser på vägen hem. Innan röran fick stå i kylen över natten tillsatte jag mosade hallon också, ty bär är gott. Och när vi i morse åt av puddingen så upptäckte jag till min förtjusning att den inte var i närheten av lika mukusartad som jag föreställt mig! Det beror säkert lite på vilken vätska en använder och jag följde såklart Malins förslag och blandade chiafröna med en burk kokosmjölk. Hur som helst: Det var naturligtvis gott. Precis som internet träget har påstått i typ fem år nu m.a.o!

Nu sitter jag här och lyssnar på Pojkarna av Jessica Schiefauer som jag hört mycket gott om, men det har varit näst intill omöjligt för mig att komma in i den. Ljudboken är blott 4 timmar och 40 minuter lång, men ändå har de tagit mig över två veckor att närma mig slutet. Tycker den har varit så ojämn, vissa partier har jag gillat massor och andra har jag knappt orkat lyssna på alls för att de känts så tråkiga. Får liksom inget grepp om den här stilen, känns som att den vacklar av och an mellan två helt olika. Är inte säker på att dessa begrepp är korrekta i den här meningen, men jag tänker att boken växlar mellan hyperrealism och magisk realism… och jag är inte så säker på att jag gillar det. Jag fattar att det troligen hänger ihop så att när berättarrösten är en flickas så är stämningen drömsk och surrealistisk, och när den är en pojkes så blir verkligheten skarp och intensiv, vilket jag gillar i tanken men är ändå tveksam till utförandet. Känns inte som att det håller, för mig.

Annat som stört förtrollningen: Hur förvirrande det är för en finlandssvensk som mig, att berättaren (författaren själv) uttalar namnet Momo på ett typiskt rikssvenskt sätt som får det att låta som att namnet hade två m i mitten. Alltså som mommo, vilket för mig betyder mormor. Har äntligen börjat vänja mig med det, innan handlade boken bara om tonårstjejerna Kim, Bella och mormor. Någons mormor, oklart vems, kom på mig flera gånger med att fundera på detta. Äsch ja, kanske hade boken funkat bättre i skriven form för mig. Antagligen hade den. (Kände på tal om detta en del av trovärdigheten försvinna då berättaren uttalade ”kex” med sje-ljud. Herregud.)

Jaja, ska sluta klanksvamla. Har ni läst boken? Vad tyckte ni? Själv ska jag ta och jobba vidare och lyssna klart på de sista tio minuterna av boken, kaffepauserna är förbi. Dricker inte så mycket varm, brun koffeindryck längre (buhu) men coffee breaks you must have i alla fall såklart, my young padawan.

obiffwellington_001

Bild lånad från Veni, Vidi, Vege, en blogg som nångång ska återuppstå. Lovar.

I fredags åt jag ugnskorv med potatismos. I och med att jag har varit vegetarian de senaste cirka åtta åren så var det en bra tid sen jag sist sänkte tänderna i en grillkorv. Jag visste redan på eftermiddagen att det var vad jag skulle äta den kvällen och både ivrigt och triumferande berättade jag om det åt min arbetskamrat som verkade ungefär lika imponerad av mina matplaner som Liberace var av idén att less is more, eller som du är av den där utdaterade liknelsen. Äh. Hur som helst, jag kan förstå att ugnskorv knappast är så spektakulärt för de flesta, men tänk dig att du har varit utan i säkerligen ett knappt decennium och dessutom, innan dess, alltid tyckt att det varit helt gott på det där trygga husmanskostliga sättet. Ditt perspektiv har eventuellt förändrats en aning då, mitt hade i alla fall det.

Under mina lunchpauser går jag ofta till en butik som nyligen infört bästa grejen på länge, alltså en vegehylla. Där samsas en massa köttfria proteinprodukter och plötsligt är utbudet tydligare och bredare. För en vegetarian är det här guld. Alltså tänk att det i många butiker i Vasa är svårt att hitta ens nånting så basic som en vegetarisk mikroburgare! Nu finns där i hyllan på Citymarket t.o.m. en vegansk mikropizza bredvid matvaror så som baljhavre, härkis, falafelbullar, ostbiffar, grönsakspiroger, och flera andra alternativ på såväl halv- som helfabrikat. Och så sojakorv. T.ex. som påläggskorv men också som grillkorv.

Sojakorv i sig är inget nytt (har ätit min beskärda del av djupfrysta sojakorvar) men nog att hitta en variant som varit grov nog att snitta upp och sätta ost i. Således kan jag rapportera att jag fortsättningsvis gillar ugnskorv med potatismos, ännu tio år senare. Hurra! Den var betydligt mjukare än köttkorv i konsistensen men det är jag okej med och smakmässigt har jag inte heller något att klaga på, men sen är jag förvisso knappast någon korvgourmet för den delen. Och vegeprodukterna blir bara bättre och bättre hela tiden, samt fler och fler — för inte ens ett år sedan var jag skitförbannad på att en av de mycket få vegeprodukterna i samma affär plockats bort — och jag älskar förstås den här utvecklingen. Tänk att Finland äntligen börjar hänga med och fatta att vegetarisk/vegansk kost kan vara för alla och för helt vanliga människor, d.v.s. helt vanliga konsumenter med helt vanliga pengar! Jag har inte tänkt äta kött någonsin igen och jag blir på SÅ BRA HUMÖR av att gå till butiken och titta på den där vegehyllan där valmöjligheterna tycks expandera för varje gång jag är där. Det är på riktigt genuint inspirerande för det är en sådan förändring ifrån hur det brukade vara. Det är bara så nytt för mig ännu att jag blir uppspelt av att kolla utbudet, och det här låter säkert utomordentligt fånigt men det känns som en skymt av framtiden. Det har liksom börjat kännas mindre som en utmaning och mer som en rimlighet att hitta vegealternativ. Och det ska inte vara svårt att äta vegetariskt. Om något så ska det vara svårt att äta kött, tycker jag, och helt omöjligt att äta oekologiskt antiobiotikafyllt fabrikskött, men det är visst ett annat kapitel.

I dag ska jag koka tomatsås på färska tomater och till såsen fullkornsspaghetti. I denna rätt ska jag röra ner pinjenötter och strimlor av vegetarisk salami. Jag gör den här maträtten ibland men återigen börjar det väl bli ett decennium snart sen jag gjorde den med kött i. Är lite nervös, faktiskt, för vad jag ska tycka om smaken. Ugnskorv smakar inte så specifikt köttigt ändå, men salami har en viss saltig, fet smak som jag inte ofta stöter på i det vegetariska köket. Jag tycker att vegeprodukter ibland kan bli för köttliknande, endera i smak eller konsistens, och då känner jag konstant ett obehag av att tugga i mig dem. Håller alltså tummarna för att sojasalamin inte är för övertygande. Men hur det än går, så ger jag vegehyllor två tummar upp av två möjliga.

Nu väntar jag bara på att det blir helt ombytt så att affärer istället huserar en särskild kötthylla medans det mesta utanför är vegetariskt. 😉 Men tillsvidare nöjer jag mig uppskattande med detta.

20161001_venividivege

Mitt och Alfreds oktoberprojekt såg internets ljus igår, nämligen en vegetarisk matblogg med namnet Veni Vidi Vege. Tänkte på det här med Lihaton Lokakuu* och fick en fix idé, så tre dagar i veckan ska vi dela ett recept där. Inledde med pizza, för att göra internauter nöjda. De flesta som inte äter vegetariskt så ofta men verkar uppriktigt nyfikna på det säger att det ter sig så svårt att ställa om, att förstå hur tallriken ska fyllas om inte med biff och potatis. Vi kommer att ge några förslag på vad som är fullt möjligt att äta istället, men det blir säkert också någon sötsak vid något skede. Inte enbart huvudrätter alltså. Det är ju rätt sällan kakor innehåller kött förstås, tänkte jag skriva, men så slog det mig att Alfred berättade att då han gick på lunch + kaffe med sin kompis alldeles nyligen så skulle kompisen efter maten köpa ett wienerbröd till kaffet, ett wienerbröd som dock visade sig innehålla köttfärs. Fy fan vad upprörd jag skulle bli.

  • * Lihaton Lokakuu, d.v.s. ‘köttfri oktober’, är en kampanj som startade i finska tv-programmet Docventures för något år sedan. Tänker att det egentligen borde heta Oköttad Oktober på svenska, för att matcha alliterationsmässigt. Minus: Låter läbbigt. Plus: ‘Köttad oktober’ låter ännu läbbigare.

I alla fall, venividivege.wordpress.com är adressen och ni hittar oss också på facebook.com/venividivege och bloglovin.com/blogs/18268071. Sen jag blev vegetarian så tycker jag för övrigt att det är ungefär hundra gånger roligare att laga mat.

På tal om kött så var i går Sannfinländarna på torget här i Vasa och delade ut korv. Råkade gå förbi och således genom ett moln av unken korvlukt och iddes inte överhuvudtaget hålla tillbaka min fnysning. Alltså ibland känns det bara som att de plockat upp den negativa stereotypin av finländare och bestämt att gå all-in på den. Nå vi är överlag ganska rasistiska och så äter vi KORV KORV KÅRV KÖRV KÅRVIN SÅ KÖRVI ÅT FOLTCHI men på finska p.g.a. pakkoruotsi och så vidare. Ville göra så där som ickerökare gjorde i tonåren, d.v.s. bad om en cigg och då de fick en så bröt de av den på mitten för att demonstrera sin motståndskraft. Fantiserade om att stå där och bryta av korvar och slänga dem i en soptunna med stirrig svart blick. Nåväl, kanske nästa gång. Gick denna gång vidare till Raawka och lunchade med sambo, mor och syster. Det var för övrigt flera gånger mer folk där än vid korvståndet, så det är ju alltid nåt.

  • P.S. Insåg senare att Oköttig Oktober hade varit rimligare. Fick också ett förslag på Facebook: Okarnevor Oktober!

20160710_191828

Denna slitna tant gick igår kväll till Ollis och hade dessutom kul där? Kors i taket, som vi tanter säger. Men innan den sena timmen tillbringades flertalet av tidigare sådana med att städa och stöka här i hemmet. Någon städbacill måste ha varit på vift här för vi smittades båda två av den under tidig eftermiddag och blev så inne i städandet att vi strök vår idé om att bege oss till Jakobstad. Istället har jag t.ex. duschat alla grönväxter, söndrat en glasburk som agerade kruka åt den ena, men det var egentligen lika så bra för då kunde jag lätt plantera om den i en större kruka. Har också gett den där växten på bilden en ny kruka och ampel och Alfred skruvade upp en krok i taket för den. Eldfackla, Aeschynanthus radicans ‘Rasta’, på engelska ‘Twisted Lipstick plant’. Den var halvt uttorkad då jag köpte den till nedsatt pris på Plantagen för ett par månader sen, men den återhämtade sig superkvickt och har t.o.m. hunnit knoppa och blomstra sen dess.

Det blev en sen natt igår och sen huvudlöst många timmar sömn på det. Känns väldigt tonårigt, men led som resultat av detta inte av mer än en huvudvärk som en dubbel dos Treo botade. Skönt med en rejäl bit sömn, ändå, fast den här dagen blev kort. Nu sitter jag här och äter en avokado med örtsalt, svartpeppar och citronpeppar och för en stund sen åt jag ett skivat hårdkokt ägg med rågnachos och hummus, samt drack en smoothie på banan, jordgubb, basilika, ingefära, naturellyoghurt, kvarg och några nypor chiafrön ovanpå. Helt tvärtemot från vad en oftast en sugen på dagen efter, men fan om jag inte mår bättre än jag brukar. Alfred är ute och springer, vilket är helt bisarrt egentligen. Vi har försökt äta hälsosammare här i huset på sistone, det hade blivit en hel del pasta och pizza, och fullkorn kan only do so much. Istället har vi mest levt på grönsaker, frukter, bär, nötter, bönor och sånt. Strimlad zucchini istället för pasta. Fröknäcke med hummus istället för vanligt bröd med smör och ost. Sockerberoendet har minskat avsevärt, vilket var ganska häftigt att märka, för det märktes häpnadsväckande snabbt. Redan efter några dagar så tänkte jag inte ens på godis fast jag gick förbi godishyllan på butiken — vilket i och för sig har vacklat av och an nu som då sen dess, men ändå. Det är först nu som jag inser vilket enormt godissug jag måste ha haft tidigare, ganska många vardagar hörde det till att köpa nån liten chokladstång för att lyxa till eftermiddagskaffet på jobbet. Särskilt trötta dagar, för att jag tänkte att jag behövde sockret för att orka. Hah! Vindruvor funkar bättre, även om inte till kaffet direkt. När vi efter en vecka utan sötsaker beslöt ha godisdag med varsin Daim apelsinchoklad så var den förvisso god, men också onödigt söt. Otroligt spännande att smaklökarna avvänjs så pass mycket så snabbt, tycker jag.

Ska bli intressant att se hur länge allt sånt här håller i sig, hoppas på att det ska bli sånt där som bara sker automatiskt, liksom att det oftare ska kännas mer naturligt att tänka ”ja, sallad!” än ”mm, pizza!”. Och redan tycker jag nog att det går mycket mer simpelt än det gjorde i början, det är inte så svårt att hitta på idéer för vad en kunde äta och det är ganska sällan egentligen som jag tänker att jag vill ha nånting som jag inte ”borde” äta. Har läst nånstans att det tar 21 dagar för en rutin att bli en vana. Så, vi får se.

Äh, hur hamnade jag in på detta? Inte var det ju alls sånt jag skulle dilla om. Tänkte istället berätta lite om gårdagen som innefattade Strampen, Laituri, Little Pub, Ollis och efterhäng hos Jans, men… äsch. Sammanfattningsvis: Den var rolig, mycket rolig. Har haft riktigt bra utekvällar på sistone, gick också ut då jag hade semester i en vecka. Skulle ta en drink på en onsdag och snubblade bara på mer och mer folk och helt plötsligt var det FEST. Mycket bra. Och nästa helg blir det feministmingel! Tror det blir mycket bra det med.

20160625_matbord20160625_grillmaestare

Vi hoppar tillbaka till midsommartider (ofrånkomlig fråga: tar det aldrig slut? kortfattat svar: nä) för på midsommardagen åt vi minsann mat igen, men den gången på terrassen istället för ute på gräsmattan. Och som den semipålitliga men ack så förutsägbara bloggare jag är, så tog jag bilder på detta.

20160625_tallrik

Nypotatis med pikkalaka (smält smör med spad från potatiskoket) med både stam och kronblad av gräslök. En grillost som smalt på grillen till Alfreds stora frustration, och onekligen går det ju att undra hur i helvete producenterna tänkte där, riktigt. Den smakade dock bra. När det visade sig att det fanns en överhängande risk att all ost skulle glida mellan gallren ner i grillkolen så fyllde jag paprika med fetaost, gräslök, svartpeppar och en klick smör, som alltså fick joina grillfesten.

Det bruna som ser ut som en tunn biff är bröd. Brukar göra varianter på i princip pinnbröd som plattas ut och placeras på grillen tills det fått en okej färg. Midsommardagens bröd var gjort på fullkornsvetemjöl, vatten, en skvätt olja och klick smör. Dosering är oklart, det gäller bara att få fram en bra konsistens. Kryddade denna gång brödet med örtsalt, vitlökspulver och färsk gräslök.

20160625_nyponros

För övrigt kröntes midsommardagen med mulet väder, och som den solskensfrånvända goth at heart jag är så tyckte jag att detta var jättehärligt.

20160625_midsommarros_00220160625_midsommarros_001

Och midsommarrosorna tajmade sin blomning perfekt i år igen. Gillar att de alltid går att lita på.

20160624_alfred_00120160624_alfred_002

En flaska mousserande rosévin korkades upp till midsommarmiddagen. Hade egentligen sökt mousserande rödvin men fann inget på Alko, så det blev en ny sort. Jag är verkligen ingen sommelière, vet knappt ett skvatt förutom att jag — fulkulturellt nog — föredrar syltiga och söta viner framför torra, men om ni vill ha något som smakar som en läskeblask för vuxna (mindre sötma, mer alkohol) så kan jag rekommendera J.C. Le Roux la Fleurette Rosé. Vi gillade den. Det tar emot att kalla den ”somrig och fräsch” för det är typ hur alla ska beskriva precis allting de förtär sommartid, men… tyckte den var somrig och fräsch.

20160624_linnea_001

Provsmakningen. En halv sekund efteråt kom jag på att vi inte skålat och jag började vifta omkring mig för att gestikulera fram att vi borde skåla åtminstone innan jag svalde. På mig har jag förresten min mors blus som hon sytt själv och som det visade sig att firat midsommar förr. På Oravais danspaviljong år 1968 eller 1969, för att vara mer exakt. Verkligen på tiden att den fick vara med igen, om det gått 48 år sen sist. Ska inte låta den vänta lika länge tills nästa gång och ska också den gången befria den från skrynklor.

20160624_mat_00120160624_mat_002

På menyn fanns standarder så som halloumi och majskolvar förstås, samt champinjoner fyllda med fetaost, crème cuisine och gräslök. Vi testade en knyttevariant med flera ingredienser i år och detta var en succé. Nypotatis, batat, paprika, tomat, champinjon, smör, crème cuisine, feta och gräslök hade vi i dem.

20160624_alfredlinnea_001

Sen försökte vi rigga kameran på en blomkruka så att vi båda två skulle vara med. De lila glasen är mina egna, köpte dem för herrans många år sen. Alltså vi snackar tonåren här nu. De finns fortfarande där i Katternö men ska nog nappa dem med mig till Vasa nån dag. Tycker fortfarande att de är hemskt fina, skira och vagt mönstrade.

20160624_alfredlinnea_00220160624_alfredlinnea_00320160624_alfredlinnea_004

Hade sessionsfotofunktionen på och hade tänkt sätta ihop dessa till en gif men blev sen för lat. Ni får scrolla förbi snabbt, eller något. Försökte f.ö. blinka åt kameran på sista bilden men hann ej helt.

20160624_lek_00120160624_lek_002

Efter maten blev det lekstund. En midsommarkatts jakt, så som det också heter. Missa för övrigt inte Selmas kroppsposition på den övre bilden — har ni nånsin sett nånting så fjantigt?

20160624_lek_003

Vänskaplig vilopaus.

20160624_hej_00120160624_hej_002

Esmeralda som hållit sig i närheten av matbordet medans vi åt, med förhoppningar om att vi skulle erbjuda henne något som skulle tilltala hennes kattliga smaklökar, sökte sig ut på ängen när de andra började leka och härja. Hon tycktes uppskatta att få sällskap.

Sen satt vi kvar och snaskade på en påse Fazers Bästa tills myggorna blev för svultna och för många, gick in och tittade på A Midsummer Night’s Dream, som jag skrev om tidigare. Det var en lång midsommarafton, tidigare på dagen hade vi bl.a. cyklat en bit, suttit på en brygga invid en å, simmat i havet, och till på köpet allt detta dagen efter att vi varit på fest med kompisar och den där bra känslan efter en rolig kväll höll i sig. Inte illa. Inte illa alls.

Tänkte jag skulle dela med mig av två spenatiga maträtter som jag ätit i veckan. Som vanligt är det lättlagat och vegetariskt utan recept som gäller.

20150510_spenatmat

Variationer på den här rätten brukar vi ofta ta äta till middag här i huset, pasta med kikärter. Kan mycket bra hända att jag tidigare bloggat om någon variant av den, men i så fall gör jag det igen, då.

Denna gång började jag med att hälla en burk kikärter (minus spadet) i en stekpanna med olja. Satte också med tre frysta spenattärningar som fick tina upp. När tärningarna smalt och kikärterna fått lite färg hälldes en burk Creme Bonjour Cuisine med smaken vitlök & örter på. (Sådana burkar kommer ganska ofta till användning här hemma, tycker de är så behändiga och goda.) Smulade ner ungefär en fjärdedels grönsaksbuljongtärning. Hällde på en skvätt vatten. Knipsade några blad färsk basilika och smulade ner dem. Lät det puttra tills såsen fått en lagom tjock konsistens.

Under tiden kokade vi spenatfärskpasta i en kastrull och gräddade en djupfryst baguette med vitlökssmör i ugnen. Garnerade pastan och såsen med riven parmesan och basilikablad.

20150511_spenatmat

Nästa kväll var jag ensam hemma och lat som jag är orkade jag inte gå och handla så jag kollade vad som fanns i kylskåpet och försökte göra en rätt utav det.

Jag började med att tina upp tre spenattärningar i olja i en stekpanna. Sen knäckte jag på tre ägg och en skvätt mjölk och vispade om ordentligt. Strödde på örtsalt. Hittade en rökt ost i kylskåpet som jag skar några skivor av och hackade i mindre bitar. Strödde dessa ovanpå. Hackade lite färsk basilika, pressade en vitlöksklyfta och försökte få ut dessa ingredienser jämnt över omeletten. Strödde riven parmesan över den också. Stekte bara omeletten på en sida och på medellåg värme, när den inte längre var rinnig på ovansidan så bestämde jag att den var klar. Och den var god! Så förvånansvärt god att jag gjorde den igen nästa kväll åt oss båda här hemma. Det stör mig att den ser så tråkig ut på bilden, låt den inte lura er. Omeletten såg faktiskt ganska luxuös ut på riktigt.

Älskar att allt blir så läckert vårigt grönt när spenat är involverat.

Vi har förresten köpt några ”nya” (gamla) tallrikar i varierande modeller och gyllenbruna nyanser, och jag gillar dem alla så. Känns direkt mycket roligare att sleva upp maten på dem än på mina högblanka chokladbruna och petroleumblå KoKo-tallrikar. Tyckte den serien var hemskt snygg då jag var i tjugoårsåldern men den är ganska obehändig i.o.m. att den lätt vippar ut på kanten, och jag har väl tröttnat. Gjorde egentligen det redan bara efter ett några år, men det är först nu som jag känt att jag haft skäl att ta tag i saken. Nu föredrar jag textur, att nånting snarare är t.ex. tydligt 1970-tal än ”stilrent modernt” eller va fasen än KoKo eftersträvade, samt att saker inte matchar så himla bra. Skulle antagligen aldrig få för mig att börja samla på en serie.

Och på tal om att (inte) samla på serier — jag fyllde aldrig i den där evighetslistan som cirkulerade i bloggosfären nyligen, men ifall nån undrar om min åsikt om Muminmuggar så antar jag att detta också borde svara på den. Har inget emot dem, men de är inget för mig. Hade en gång en grå Stinky-mugg, som jag gillade mycket för att jag fått den till födelsedagen av en god vän samt för att han stjäl ju sprit på den (what’s not to like?), men den gick sönder i den stora hyllkraschen 2011. Sörjer den men skulle aldrig köpa en ersättare, eller någon annan. Däremot har jag och Alfred påbörjat en samling av kattmuggar. Men vi är ganska kräsna med vilka vi inkluderar, så den är inte särskilt stor. Kan ta upp detta en annan gång med bild och allt! Cliffhanger!!

20160312_mat_001

Hungern väckte ett begär efter pasta till middag. Det tyckte den andra människan i hushållet att lät som en bra idé, så då blev det så, och därmed pasta. Något annat det blev är så löjligt gott att jag inte kan annat än dela med mig av hur rätten gjordes. Det finns nån lag om det, tror jag bestämt, att goda recept måste spridas. Såhär då:

Hetta upp en rejäl skvätt olivolja i en stekpanna, pressa i två vitlöksklyftor, släng också ner några blad hackad basilika. Tärna lite bröd, typ en bit baguett, och sätt ner brödtärningarna. Skiva också några körsbärstomater och sätt dem i stekpannan både för vätskans och smakens skull, fyll på med mer olivolja om det ser torrt ut, brödbitarna får gärna bli lite saftiga. Örtsalta. När bröden är gyllenbruna häller du över allting till en skål.

Samma stekpanna fyller du på med mer olivolja och slänger ner ännu fler skivade körsbärstomater. The more the merrier! Skär en bit paprika i bitar, t.ex. om du råkar ha en fjärdedels stor röd sådan i kylskåpet redan går den alldeles utmärkt att nyttja för det här, och släng ner dem i pannan. Tillsätt några hackade basilikablad här med. Örtsalta. När tomaterna har blivit geggiga och/eller paprikan mjuk så kan du ta av värmen.

Under tiden du har stekt de här grejerna har du kokat en kastrull pasta, t.ex. fullkornsspaghetti. Du har också tärnat en avokado som du kryddat med örtsalt, svartpeppar och citronpeppar. Du har tagit fram smältosten med gräslökssmak eller annan uppkattad smaksättning och skivat några bitar av den resterande baguetten. Du har också ställt fram färsk spenat och fetaost. Och sen blandar du ihop alltsammans till en önskvärd portion som exempelvis kan se ut så här:

20160312_mat_002

Spaghetti, tomat-paprika-röra, spenat, fetaost, vitlöksbrödtärningar, avokado, basilika och baguette med gräslökssmälttost. Häll för allt i världen också upp ett glas rödvin åt dig, i all synnerhet om det är lördag. För det här är fasen festmat det.

20151007_kikaertbatatgryta

En kväll var jag sugen på batat och mitt sällskap på kikärtor. Som den konfliktlösare jag egentligen inte alls är så föreslog jag att blanda båda till någon slags gryta och se hur den blir. Den blev bra! Tillsammans med nygräddad semla som tilltugg räckte den tillredda mängden dessutom till middag även följande kväll (alltså fyra portioner allt som allt), men jag tänker mig att den också skulle passa bra till exempelvis ris, om en vill dryga ut den ytterligare.

Ja, jag vet vad ni undrar. Tilldelas en höstpoäng av att tillreda denna maträtt och i så fall hur många då? Svar: O ja, de klirrar in! Och angående mängden, så på poängskalan mellan ett och tio så skulle jag säga att antalet är uppskattningsvis pumpa. Känns nästan fånigt.

Som vanligt hade jag inget recept och inga exakta mått, men här är en ungefärlig uppskattning av hur rätten åstadkoms —

Koka en gryta
  • Hacka en gullök och fräs den i 2-3 matskedar olja i en kastrull.
  • Skär tre tomater i bitar och häll ner dem i kastrullen, se till att tomatsaften också kommer med och inte lämnar på skärbrädan. Tillsätt 1 dl vatten på samma gång.
  • Grönsaksbuljong är din vän. Smula ner två tärningar grönsaksbuljong. Låt koka så länge du håller på med följande steg, kom ihåg att röra om ibland. Ju längre tomaterna kokar, desto mer kommer de lösas upp. Det gör absolut ingenting, men se till att inte för mycket vätska avdunstar. Tillsätt mer vatten om du tycker den verkar tjockt grötig och trög att röra om.
  • Skär en batat (på runt 700 g) i bitar ungefär i storlek 1-2 cm³. Skopa ner dem i kastrullen.
  • Häll i cirka 2 dl vatten. Beroende på hur blöt du vill att grytan ska vara så kan du variera värmen, vill du bevara vätskan och äta rätten mer som en soppa än gryta kan du sätta på ett lock.
  • Låt koka i tio minuter och kolla sen hur mjuka batatbitarna är med en gaffel. (Själv ville jag ha dem ordentligt mjuka, rent av sönderkokta, så jag lät allt koka i 15-20 minuter.)
  • Häll av två burkar förkokta kikärtor. När batatbitarna börjar kännas lagom mjuka rör du ner kikärtorna i kastrullen. Eftersom de är förkokta behöver de bara värmas, ett par minuter räcker därmed gott och väl till.
  • Pressa strax därpå i 1-2 vitlöksklyftor.
  • Skiva också några plommontomater och rör ner skivorna, de värms på nolltid och passar bra som s.g.s. råa.
Rosta en garnering
  • Flytta kastrullen åt sidan och sätt en torr stekpanna på plattan istället. I den, utan att sätta i fett, rostar du nötter och frön efter behag. Cashewnötter, pinjenötter, solrosfrön, pumpafrön och saltade jordnötter är vad jag hade i skåpet och därmed vad jag använde. Skaka stekpannan ibland. När fröna fått färg är de klara.

Det var allt. Så med detta önskar jag er en lövlig höstmiddag! HEH HEH.

Förra veckan improviserades en maträtt som dessutom blev riktigt lyckad, så den ska naturligtvis spridas vidare. Den är lite som en fräsch pizza fast i smörgåsvariant, och det som gör den extra rolig är att brödet tillreds i stekpanna.

20150903_broed_001

Såhär gör du stekpannebrödet
  • Blanda 3 dl fullkornsvetemjöl2 dl fullkornskornmjöl, 1 tsk bakpulver och 1 tsk salt.
  • Tillsätt 1 dl turkisk yoghurt, 0,5 dl olja (själv använde jag rapsolja) och 2 tsk honung. Rör ihop så bra som möjligt.
  • Sen får du uppskatta hur mycket vätska som behövs till för att göra degen bearbetbar, börja med att hälla i ungefär 0,5 dl vatten och knåda ordentligt. Är degen för torr häller du i mera vatten, är den för blöt så får du sätta i mera mjöl istället. Det är bara att kompensera sig fram till en behaglig konsistens som går att kavla. (Det var så jag gjorde, så jag har tyvärr inga exakta måttangivelser.)
  • När degen är lagom torr och lagom blöt delar du den i bitar som du kavlar ut till tunna plättar. Av den mängd mjöl jag använde så blev det sex stycken tallriksstora bröd.
  • Stek bröden i stekpanna med smör. Kika på undersidan med jämna mellanrum och när de är gyllenbruna med lite mörkare fläckar kan du vända sida.

20150903_broed_002

Sen gör du så som du gör med en smörgås, d.v.s., sätter på sånt som du tycker är gott. Själv tänkte jag att vad det gäller smörgåsar så är uttrycket ‘less is more’ ej giltigt så jag valde att garnera med smör, gräslöks-crème bonjour, hårdkokt ägg (med örtsalt), rökt ost (Valios Kippari), paprika, plommontomat, fetaost, spenat, rucola och mangold. The more pålägg the merrier smaklöks, som det gamla talesättet lyder.