Tagg: mat&dryck

knäckepizza med djävulssylt, getost & pumpakärnor m.m.

Ganska nyligen berättade sambon att han hört att det är gott att göra pizza på knäckebröd, och jag tyckte direkt att det lät som en strålande idé. Vi testade, och sen dess har vi ätit denna maträtt många gånger. Den är både snabb- och lättlagad (har två dagar t.o.m. slängt ihop en halva under lunchrasten), plus att den har hittills alltid varit supergod. Knäckebrödspizza smakar ju inte pizza så som vi är vana förstås, den är precis som en skulle gissa knaprigare och skarpare, även om knäckebrödet mjuknar lite i ugnen. Antar att den saken beror på att brödet suger i sig av vätskan i tomatsåsen. Liksom med vanlig pizza så går det förstås att göra ändlösa varianter, men här är gårdagens —

20140822_00120140822_002

En börjar såklart med att breda ut tomatpuré på knäckebröd. Om ni gör ett tjockare täcke med tomatsås blir pizzorna blötare och mjukare, men jag är inne på det här med knaprighet för stunden så jag håller täcket tunt och använder dubbelkoncentrerad tomatpuré för att ändå få tillräckligt med tomatsmak.

20140822_00320140822_004

Jag inspekterade kylskåpet och fann änglavita ostar, himla goda.

20140822_005

Chèvre och feta, den förstnämnda i skivor och den andra i smulor. Hade bara en liten bit getost som vi delade på, vilken tyvärr bara räckte till tre skivor per pizza. Helst vill jag ha massor massor massor men lite chèvre är bättre än ingen alls.

20140822_006

Min mor har gjort djävulssylt och vi slukar den i rasande fart. Butiksvarianter finns också, i Vasa har jag hittat en på centrum-Citymarket i hyllan där de asiatiska såserna står.

20140822_007

Här har jag klickat rejäla syltklickar på getostskivorna, samt mindre klickar runtomkring. Sen har jag också klickat ungefär en halv tesked honung ovanpå sylten, det är absolut inte nödvändigt på något vis men om ni gillar sött så kan ni gärna testa, funkar finfint med getosten och djävulssylten. Rikligt med pumpakärnor har jag också strött över hela pizzan.

20140822_008

Här har jag pressat vitlök, strött på riven mozzarella, samt ringlat lite olivolja över pizzan. Sen var det bara att sätta in den i ugnen, har inga exakta siffror på detta men cirka 200°C i 8-10 minuter borde funka, eller helt enkelt tills osten har smält.

20140822_009

Klar att serveras, eller hur det brukar stå i kokböckerna. Råkar det sig så att ni har tillgång till färsk basilika eller ruccola så lämpar det sig ypperligt att strö över några sådana blad i detta skede. Men även utan så har smaklökarna en fest att se fram emot, jag lovar!

Nu har jag nästan lust att göra en idag igen. Känner mig något dreglig.

2 kommentarer

midsommarporträtt m.m.

20140620_midsommarportraett

Det händer sig tämligen ofta att jag tvingar Jim till att ställa sig framför kameran men det var ett tag sen jag sist tog bilder på oss tillsammans. Så igår mot kvällskvisten då molntäcket äntligen skingrade på sig passade jag på, klädde ut Jim med en blommig rosettfluga (själv har jag en annan sorts fluga runt halsen) och mig själv med blommor instuckna i hårsnurran. Är det midsommar och högtid så ska det väl synas!

20140620_midsommaranimation

Spänner min överläpp konstigt här (?!) vilket bara börjar se mer fulbisarrt ut ju mer jag stirrar (läs: obsessar), ser liksom ut som att min mun krymper och det är bara märkligt. Men jag gillar verkligen rörelsen i kjolen och det glimrande solljuset i lövverket bakom oss och till och med de små insekterna vid våra ben, så titta gärna på sånt istället!

Det var sen också tillräckligt varmt för att sitta där ute och äta igår men vad det gällde tillredningen av maten så blev det som misstänkt; det hanterades inomhus. Vi bredde en ugnsplåt full med aubergineskivor marinerade i sweet thai chili sauce + honung + olja + salt, champinjoner och paprikahalvor fyllda med fetaost + crème bonjour cuisine med smaken schalottenlök & gräslök, tomathalvor fyllda med en bit feta + ringlade med auberginemarinad, majskolvar, samt kokade färskpotatis och stekte halloumi till, och allt detta fick trängas på våra tallrikar med färsk plocksallat och ruccola. Till efterrätt gjorde jag en liten pajliknande sak med extremt sockrigt och smörigt havregrynsbotten, fylld med sockrade rabarberbitar underst + ovanpå ett lager jordgubbshalvor + allra överst mängder med krossad vitchoklad. Vi hade inte tänkt på att köpa glass till efterrätten men i frysen fanns det glasspinnar så det löste sig. Allting på menyn var så lättlagat men också så gott = något jag storligen och djupligen uppskattar. Vi drack hemmagjord sangria till och trots att den inte alls var stark gick den direkt till öronen som alkohol tycks göra ibland och jag kände mig märkligt brusig och slapp resten av kvällen och således har vi massor av sangria kvar ännu. Får väl snart börja smutta på den igen antar jag?

Vaknade i morse av att Caspian gick omkring i sovrummet och lät förbryllad (”prr krr mjau krr meh hhh ehh mrr prr-mrr mjau meh meh prr” et.c.), är sjukt trött nu och har i en timme övervägt att tupplura men dricker också min tredje stora mugg kaffe så jag känner mig lite tudelad. Har tidigare i flera timmar trott att det är söndag och att jag således skulle tillbaka till jobbet imorgon, då jag insåg att den stundande veckodagen de facto är lördag ville jag slå en trippelvolt av glädje men jag saknar definitivt den motorik och smidighet och muskelmassa som skulle krävas för att ens klara av att göra en enkelvolt. Så jag ropade lite om det istället och redan det tycks ha förbränt allt min energi.

Snubblade förresten över en 90-tals-guldgruva för ett par veckor sen, ett nyöppnat loppis strax utanför Vasa hade en massa gamla plagg för billiga slantar, bl.a. den där klänningen som syns på bild. Vill minnas att den kostade tre euro. Köpte sammanlagt sex plagg för sexton euro där den gången. Har gjort några små modifikationer på klänningen, har tagit bort axelkuddar, åtgärdat för breda axlar genom att sy ner överloppstyg i varsitt brett veck på varsin axel (latmaskmetod som får duga tillsvidare), sprättat loss knytband i ryggen vilka satt alldeles för lågt ner för min midja (de band som senare knöts till en fluga åt Jim alltså, heh), samt tagit bort en onödig dragkejda i sidan. Lustigt sammanträffande: På samma gång på samma loppis, men på en annan försäljares bord, hittade jag en exakt likadan klänning förutom att i ett annat tyg och i en storlek mindre. Den fick naturligtvis följa med hem den med trots att den inte ens var svart (= ultimat användbarhet) utan istället mörkgrön (= begränsad användbarhet). Självbehärskning? Nejtack, inte alls lika kul.

c’est quiche, gribiche

(Ful rubrik men jag kan inte motstå rimmet och fortsättningsvis inte långsökta popkulturella referenser ännu heller. Sorry.)

20130710_quiche_001

Testade göra små quicher i muffinsformar för första gången ikväll. Det brukar ofta se ut sådär när jag gör mat, det vill liksom lite rinna över för det mesta. Jag använde inte något recept för jag tycker det är roligare utan sådana, jag brukar bara googla fram på ett ungefär hur rätten ska tillredas, och så gjorde jag även nu.

Muffinsplåten har ett dussin formar och så många mini-quichar blev det också. Det lämnade över litelite fyllning (trots att jag försökte få plats med allt, som bildbeviset illustrerar), men egentligen är jag förvånad över hur jämnt ut det gick. Till själva skalen använde jag ett paket på 400 g Sunnuntai rågpotatisdeg som jag hittade i frysdisken och ville prova, tog fram det en timme på förhand så det fick tina. Delar du den i två delar, vilka båda två delas i två, vilka alla fyra i sin tur delas i tre, så har du tolv bitar som är precis lagom för att rulla ihop och platta ut i muffinsformarna.

20130710_quiche_002

Till själva fyllningen valde jag ingredienserna:

5 ägg
1 dl matlagningsgrädde
2 msk crème bonjour cuisine: schalottenlök & gräslök
230 g kikärtor (i saltlag, vilket hälls bort)
½ stor röd paprika, hackad i små bitar
150 g fryst finhackad spenat som jag lät rinna av i en sil efter upptining
örtsalt

Allt detta rördes ihop ordentligt och då skaldegarna var på plats i formarna så var det bara att hälla i fyllningssmeten. Överst strödde jag några skivor svarta oliver och ett par bitar fetaost.

20130710_quiche_003

Quicharna gräddades på 225ºC i 18 minuter, efteråt fick de stå och ”ta ihop” (likadant som pajer) i några minuter, och sen var det bara att ta loss dem från formarna vilket går lätt med en smörkniv i plast. Det hela gick väldigt lätt att göra faktiskt. Är förvånad. Slutbetyg: A+, would eat again, will make again. Eller som vi säger på svenska: Jovars! Inte illa!

2 kommentarer

ginger whisky

gingerwhisky_001

Tänkte att jag skulle tipsa om min senaste absoluta favoritdrink. Hade tänkt göra det innan lördagen var över men nu blev det inte så. I alla fall, såhär ser den ut. Jag tycker om att inbilla mig att jag hittat på den helt själv och att den är otroligt revolutionerande men eftersom den innehåller exakt två ingredienser så gissar jag att jag inte är den första som testat slå ihop dem. I alla fall —

gingerwhisky_002.jpg

Du börjar med valfri whisky. Jag valde Jim Beam Devil’s Cut för jag har fått för mig att den är mildare i smaken än andra whiskysorter jag testat. (Gillar inte whisky förutom i en välgjord whisky sour eller då i den här drinken. Eller i kladdkaka, förstås.)

gingerwhisky_003

Då du hällt upp en skvätt whisky i ett glas så fyller du på med ginger ale. Tadaa! Färdigt! Tror en citronskiva skulle passa utmärkt i drinken också, både smak- och utseendemässigt, men jag hade tyvärr inga sådana tillgängliga.

Så drinken är superenkel men supergod. Sen ska man helst avnjuta den med respekt och viss återhållsamhet också, man får inte festa på såna här liksom. Då kan den förstöras, och även ginger ale (som ju, som välkänt, är världens bästa läskeblask), och det vore förstås en katastrof! Nä, man ska smutta, känna sig betydligt mera vuxen än vad man gör med t.ex. en piña colada (för sött för att vara vuxet) eller screwdriver (för billigt för att vara vuxet), och man får med fördel jobba med något som att sammanställa sin portfolio eller finslipa en artikel under tiden den avnjuts. Det är en sån drink, bara.

I tonåren brukade jag och min kompis Hanna prata om ”filmcigg” som ett alldeles självklart begrepp. Ibland då vi rökte så sa nån av oss ”Åh, filmcigg!”, och det betydde att cigaretten var precis sådär god som de alltid ser ut att vara i filmer, och ibland också att den där filmatiska stämningen infann sig då helt automatiskt. Den här drinken, den är en filmdrink.

18 kommentarer