en torsdag för rembrandt

dokumentation & situation

Jag tyckte att jag lyckades fånga ett sådant Rembrandtskt ljus på två bilder idag, sånt jag aldrig brukar få till. Kanske var det den första snön som gjorde det.

20171026_myra

Vi tog Myra till djurkliniken, det var dags att säga ajöss till hennes löpperioder för evigt. Med ”dags” menar jag egentligen ”för fan på tiden”. Vi har alla haft det lite jobbigt här hemma den senaste tiden.

Tycker inte alls om att lämna katterna precis när de fått en spruta och snart ska in på operation, är så rädd för att något ska gå fel och att jag inte ska vara där. Men man måste förstås lita på veterinärerna och låta dem göra sitt jobb ostört. Eh ja, varsågoda då, det var dagens självklarhetslektion.

Så vi åkte på kaffejakt medan vi väntade. Vände in till Mäcken på varsin dubbelespresso och kände att vi var bra nära att få trötta-spädbarnsföräldrar-bingo där. Blenda blev grinig så jag ammade under tiden vi koffeinerade oss, och då kändes det som att vi kunde kryssa i fler rutor. Hon slocknade sedan som ett ljus och vi åkte vidare till ett loppis. Provade tre par sjuttiotalsbyxor som alla var för små, och jag vet ju faktiskt inte om de någonsin kommer passa. Hur ska min kropp se ut efter graviditeten? Kommer den bli som förr? Magen har dragit ihop sig bra men huden har inte riktigt hunnit med. Lämnade byxorna där fast det tog emot, men kände mig förnuftig.

Vi åkte tillbaka till djurkliniken för att hämta Myra. Allt hade gått bra. Blenda vaknade under tiden och höll en sann gaphalskonsert nästan hela vägen hem.

20171026_blenda

Ända tills hon på en halv sekund sov som en stock igen och fortsatte slumra i tamburen. En stor dag för de små, minsann.

Annonser

pussy power y’all

opinion & reflektion

20161102_myravenus

Gick till H&M i går för att jaga basplagg, där även denna silverblanka lilla venussymbol fångade mitt öga (och hjärta). Jag vet, jag vet, vad H&M gör är att plocka upp trender för att sälja grejer och att just nu används därför feminismen i deras vinstdrivande syfte, meeen jag bryr mig inte JAG KÖPER DET! I alla fall när en av deras produkter är ett sånt här nätt litet halsband.

I övrigt ska det erkännas att jag har lite svårt med hur plumpt det görs, även om jag förvisso blev positivt överraskad när jag såg deras första ”feminism: the radical notion that women are people”-tryckta tröja. Tycker bara att det är som att de inte ens försöker hitta på någon egen tolkning eller eget uttryck, utan kör på att upprepa sådant vad folk säger på nätet (och gör på feministsmeden.se). De har liksom banan utstakad framför sig redan och jag känner ofta att okej det där är väl fint men jag har sett det förr och feminism förtjänar mer eftertanke än så.

(Har på tal om plocka upp trender sett en påtaglig blomstring i liknande figurer som sådana min kompis Sara M. Lyons gör och började göra långt innan vi såg sådana i affärerna — det är exempelvis hon som gjorde de där ”whatever forever”-händerna ni säkert sett överallt. Får hon pengar för den designen? Inte så ofta. Folk kopierar, ibland genom att rita egna, ibland bara rakt av, ctrl c + ctrl v.)

Det finns säkert de som är väldigt feminismkritiska och cyniska som använder feminismens intrång i stora modekedjor som bränsle till att förminska rörelsen till bara en (ytlig?) trend. Sådana personer skulle ändå ha hittat något annat att haka upp sig på, så hakuna matata. Det H&M gör hamnar ändå antagligen mer på plussidan för feminismens skull i.o.m. att det ger den mera uppmärksamhet, avstigmatiserar den, gör den — åtminstone tillfälligt så länge trenden håller i sig — till något coolt och peppigt, vilket den är.

Myra känner likadant. ELLER så är hon föraktfullt inställd till den kapitalistiska förvanskningen utav kampen för kvinnors rättigheter, och försöker således sätta sina lurviga tassar på smycket för att förstöra det med sina vassa klor. Vem vet! Kan inte klandra henne hur det än ligger till. Oavsett: Pussy power y’all.

party animal

opinion & reflektion

20161002_myra

Så som Myra ovanför har jag känt mig hela helgen, fast utan att hinna bete mig så. Istället har jag besökt två fester, båda roliga och mycket bra, men har varit så trött (och nykter) att jag inte kunnat känna mig som att jag är på rätt plats. Jag känner mig så trist när jag går nånstans och när jag är väl där inser jag att jag är stel och handlingsförlamad och i stort sett oförmögen att hitta saker att säga, men det finns inte riktigt mycket jag kunnat göra åt det. Tröttheten kom över mig lagom tills att arbetsveckan var över och energin räckte mer eller mindre till att jag skulle orka ta mig ut, men inte mycket mer. Kan inte skaka av mig den här känslan av missnöje över den saken, fast jag ändå har haft en bra helg och allt, men jag kunde ha varit mer där. Jag kunde ha varit en av de personerna som omfamnats och absorberats av den där uppsluppna stämningen, men istället har jag känt mig litet som ett främmande objekt. Någonting kantigt bland någonting mjukt. Emellanåt blir det bara så oerhört uppenbart att jag i grunden är introvert och att stora sammankomster därför är svårhanterliga för mig när energinivån redan är låg. Det känns som att jag på nåt vis missar festen, vet ni? Som att jag grips av FOMO fast jag är där.

Men nog om det. Mycket glad för att jag ändå kunde närvara vid konstnärlig verkstadsinvigning, finfin bröllopsfest, samt att jag och Johanna fick göra en liten roadtrip till Jeppis och tillbaka.

Ska försöka ägna merparten av denna söndag åt sedvanliga måsten och borden, d.v.s. städa. Det är kaotiskt här igen, och hur gärna jag än skulle vilja skylla detta på att vi för stunden har tre katter här (Esmeralda gästar oss igen), så är jag rädd att det likväl är jag som sprider kläder och kaffekoppar omkring mig. Äsch.

ockra & xantofyll

dokumentation & situation

20160831_guldiptyk

Postade dessa två bilder efter varandra på Instagram och tyckte att de matchade så bra bredvid varandra. Till vänster har vi morgonens Myra som inte är någon arbetsmyra och därför slipper undan med att bara se på när andra skyndar iväg för att dra sina strån till stacken. Till höger har vi söndagens artikel om Kulturvis i tidningen, i vilken ni för övrigt inte ska tro på allt vad ni ser, exempelvis att jag skulle kunna använda en Mac. Sen intervjun kom på tal har jag blivit mycket glättig av det faktum att det är såhär: Kulturjournalist skriver grej om blogg, ett kulturmedium, i vilken skribenter skriver grejer om kultur. Meta! Mycket kultur- och tidsenligt popp.

Tämligen otippat har gult under det senaste halvåret klättrat högt upp på listan över mina favoritinteriörsfärger. På webben har den länge varit en favoritaccentfärg, har använt den i mina bloggar sen säkert tio år tillbaka, och med det i åtanke så har jag väl varit ganska trög med att fatta att den kan ha samma tjusiga effekt även i hemmet. Lite som att någon har hoppat upp till skyn och roffat åt sig en näve sol och pressat ut den i fönstret, som med gardinerna bakom Myra. Eller lite som att någon har grävt ett hål i berget och hittat en guldklimp som de sedan knådat med händerna tills den blivit mjuk som en deg och kavlat ut den på bordet, som med duken under tidningen. Loppade de tunna tyllgardinerna för några veckor sen för ett par ynka slantar. Den vävda duken/löparen med synliga trådar fyndade jag i våras nångång, för en ännu mindre slant.

Får visst ta och göra ett ordentligt bildreportage på gula saker i hemmet istället för att blaja vidare om det just nu och här. Tror inlägget skulle vara aningen mer givande då.

(Och i väntan på det inlägget kan ni förresten gärna långläsa en text jag skrivit om populär pöbelkultur för Kulturvis!)

hejsan myra

dokumentation & situation

20160811_myraalfred_001

Efter en lång tid av smått splittrad övervägning, och en kortare tids av extremt splittrad beslutsångest, så skaffade vi i förrgår tillökning i familjen.

20160811_myraalfred_002

Här är hon, Myra! 🐜 Ännu pytteliten men redan jättetillgiven.

20160811_selmamyra_001

Har funderat att Selma skulle kunna må bra av att ha en kattkompis. Har ändå varit ängslig för att hon skulle förändras utav kattsällskap, bli mindre förtjust i oss människor och eventuellt bli olycklig och känna sig bortglömd, förnärmad, rent av förrådd. Sedan såg jag en bild på Myra på Findit och kände att den här krabaten måste vi ändå kolla om fortfarande söker ett hem, fast annonsen var över en vecka gammal.

20160811_myra_001

Blev så nervös att jag inte ens klarade av att ringa samtalet så Alfred fick sköta den delen. Det här var i tisdags. Sen dess har jag intensivnojjat över olika kommande situationer ifall att vi tar en till katt, vilket val som är rätt, om det blir bra eller dåligt, et.c. I torsdags körde vi till Malax och där fick vi bekanta oss med kattungen och hennes syskon. Hon började spinna direkt jag höll i henne och gjorde inga försök på att fly från min hand, hon är dessutom så liten att hon ryms i en hand bara. Det var onekligen ganska omöjligt att säga ”Njä, tack men nej tack”. Hon är bara tio veckor gammal och vi fick ta henne redan för att hennes mamma varit försvunnen ett par veckor.

20160811_selma_001

Selma har varit både nyfiken och mycket sur, men hon verkar börja återhämta sig. Vi har egentligen gjort helt fel med att få dem att vänja sig vid varandra, enligt kattexperter på internet, för egentligen ska en hålla katterna åtskilda till en början och alla möten ska ske gradvist och långsamt. Vi har istället resonerat att katterna är ännu så unga att de borde ha lättare för att bli okej med varandra, och mer kört på det här att uppfostra dem till att acceptera samexistensen. Vi har t.ex. stängt in dem båda i sovrummet med oss när vi ska sova. Första natten växlade Myra mellan att sova på mitt ansikte och Alfreds, medan Selma hela natten låg och surade under sängen. Men förra natten så sov Myra mellan oss, nära huvudänden, och fast Selma inledde natten och morgonen med att undersängsura, så har hon ändå vågat sig upp i fotänden under natten där jag sett och känt att hon sovit som hon brukar. Såg henne till och med vända sig på rygg och sträcka på sig, förnöjt och bekymmersfritt, trots den hotfulla lilla kattklimpen som låg en meter ifrån. Det tar sig! Är så jävla lättad.

20160811_myralinnea_001

Kolla in nosfräknarna! I övrigt har hon vita strumpor på varje tass, ljus mage och ett gult reservbakben som hon uppenbarligen lånat av en annan katt. Ja, ni ska få se. Mer om detta en annan gång!