Tagg: ohälsa

dies saturni

20131019_pastaooh.jpg

Hade tänkt fylla i en sån där typisk bloggfrågelista som bad om en bild i nuet via webcam, men jag inser nu att jag inte hinner fylla i hela den där listan för jag är ofattbart långsam med sådana, så jag skippar den. Men bilden handlar alltså om att jag har hårt skurit ner på mitt kolhydratsintag men tidigare idag åt jag äntligen fullkornspasta, och jag såg alltså verkligen fram emot att sätta igång med portionen. Och under scarfturbanen är håret i papiljotter som jag snart borde ta ner och antagligen sätta upp på något annat sätt igen för jag fullkomligt avskyr mitt hår sen en korkad klippning för några veckor sedan och blir numera vansinnig av att se det hänga löst.

Det är sällan något händer i Vasa men denna helg är annorlunda. Istället är det typiskt nog två händelser på gång; den årliga filmfestivalen på Ritz som jag gillar att gå på, och singer/songerwriterkväll på Doo-Bop där Jim ska spela. Gah. De hade ju gärna fått inträffa olika dagar, men istället får vi nu irra av och an en aning. Jim är dessutom ännu förkyld (men ska testa spela & sjunga lite i alla fall) och under gårdagens arbetsdag utvecklade jag migrän och jag är ännu ganska öm i huvudet. Känns som att kvällen kan gå lite hur som helst, alltså.

Då jag kom hem igår lade jag mig ner på sängen, blundade och lyssnade på Suzanne Collins The Hunger Games i ljudboksformat i ett mörkt rum i några timmar. Mycket behagligt. Precis lagom för vad jag står ut med, det förvärrade inte migränen och jag var ändå inte tvungen att utstå extremt dödstråk. Hurra för ljudböcker, alltså, vilka suveräna grejer de är ändå.

8 kommentarer

migraine in the membrane (MIGRAINE IN THE BRAIN)

20130816_aj

Har tillbringat merparten av kvällen i sängen och jag är inne på andra dagen med migrän, vilket illustreras i gifen här ovanför med hjälp av de avancerade specialeffekterna i mitt uppenbarligen telepatiskt begåvade webbkameraprogram som helt automatiskt lyckades lokalisera mitt smärtområde nästan på centimetern. (Egentligen sträcker det sig längre fram också, bakom vänstra ögonbrynet och ut mot tinningen.) Idag hade migränen åtminstone den goda smaken att inte infinna sig direkt från att jag vaknade, istället valde den att ruva i närheten och ibland göra varnande små pulseringar som t.ex. då jag gick i trapporna upp till jobbet eller när asfaltslukten från takläggningen på huset bredvid sipprade in genom fönstret eller när nån i min närhet talade lite mer högljutt än med en mjuk viskning, och varje gång förvandlades jag i sinnet och i magkänslan till en orolig igelkott som ynkade nejnejnejnej. Det kan en tycka att låter mindre roligt och typ som psykologisk terror light men till historien hör också att igår var migränen med mig ända från att jag vaknade tills att jag gick och lade mig, och vet ni vad? Det var inte heller kul.

Vet förresten inte om membranet har någon koppling till migrän men likväl har den där Cypress Hill-refrängen med en liten variation på lyriken hållit sig stadigt kvar i mitt huvud hela dagen, mycket likt värken alltså. Nån som vet och kan och känner sig manad får gärna berätta var migränen fäster sig så jag vet vilka delar jag ska göra mig av med ASAP.

Återigen är jag en sån muntergök. Jag mår alltså bättre nu men lite trött har jag ju trots det hunnit bli på detta onödiga lidande som jag också upplever som jäkligt obefogat och ofta också ORÄTTVIST!! (← Samma ton som ordet skreks i gräl med familjemedlemmar under lågstadietider.) Näe, det hamnar på ute-listan det här. F- would not recommend.

2 kommentarer

varning för sjukdom

20130427
Här är en bild från helgen, då var jag frisk (fast jag ser kanske sjuk ut p.g.a. exempelvis spegelvändhet). Det var tider, det.

Har blivit förkyld, lagom tills den glada vappen och den första av månaden maj. Tillbringade dagen med att sova, så jag är vaken inatt istället. Definitivt inte avsiktligt, men dessvärre verkar det vara oundvikligt. Högt uppe i min näsa har jag så infernaliskt ont, det svider och sticker och bränner ända rakt in till hjärnan och det lättar i cirka tre minuter om jag snyter mig, då gör det mera ont kring näsan istället. Igår hade jag migrän hela dagen, och liksom SJUKT I HUVUDET sjukt i huvudet (bästa finlandismen), alltid i vänstra sidan och alltid strax ovanför ögonbrynet och ut mot tinningen och alltid med fantasier om en sjörövarlapp. Igår strålade det dessutom utåt och neråt och inåt, migränfältet var helt sadistiskt omfattande och mot natten var jag så uppgiven att jag nästan grät. Tidigare ikväll infann sig migränen igen — antagligen dels eftersom jag sovit hela dagen och då missat mitt behövda koffeinintag — jag låg på soffan och försökte se på tv men jag somnade hela tiden, när jag sedan vaknade och flyttade min hand under min vänstra tinning så kände jag pulsen slå där, hårt och ilsket och tungt. En satans förbannad blodådra som pulserade som en sticka djupt in under nageln eller ett getingstick mitt under lilltån (har varit med om det, det är inte kul). Sen steg jag upp och för varje steg jag försiktigt drog mig iväg över golvet så kändes det som om mitt kranie var sju meter högt och att nån släppte nån min hjärna från högst uppe i skallen och att den small ner i bottnen av mitt cementhårda kranie samtidigt som min fot rörde vid golvet. Tillbaka i soffan tvingade jag mig att sitta upprätt, och innan koffeinet började att långsamt uträtta sitt mirakel satt jag där och tyckte synd om mig själv och tänkte om och om igen Hur kan det va meningen att man ska ha så här ont? Hur är det möjligt? Varifrån kommer ens denna smärta? Vad vill du ha av mig, huvud? (ditt satans skithuvud) och jag fattar faktiskt inte hur folk gör det, de med migrän ofta, jag kan liksom inte låta bli att lite undra hur fan desperationen inte tar över till sist och då konstaterar man bara ”Jahapp okej fuck it detta är inte värt det längre” och så springer man hårt in i betongväggen som en tjur. Typ. Alltså, finns det nåt som helt enkelt måste driva folk till vansinne, så är det ändå intensiva, återkommande migränepisoder.

Nä usch, det har varit en jobbig dag och gårdag. Är hellre förkyld än har migrän, helt klart, så jag borde väl vara förhållandevis nöjd men det känns ganska ordentligt överjävligt pissråttigt att man ska drabbas av båda samtidigt eller så att de avlöser varandra. Något som roat mig är att jag kunnat dramatisera till samvaron då Jim pussat mig hejdå och godnatt. ”Akta sjukdomen” har jag varnat bistert och det har jag tyckt att varit så otroooligt livat att jag inte bara bloggar om det utan jag har även tweetat om det innan. Jodå, jag är en riktig festprisse jag. Ifall att det här inlägget inte redan fick er att fatta galoppen om vilken sann muntergök som gömmer sig bakom denna skärm, menar jag.

2 kommentarer