Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

Posts tagged poddar

Choose another tag?

naagotlurt_1920x1080

NSA-växeln, hallå, hallå, hallå? Tänk om vi vill att ni spelar in våra samtal?

Häromdagen kvittrade en liten fågel att Linns och Nadias Snakkpodd återuppstår. I dag tränger jag och Ellen in oss på telefonledningen också, för jo-odå, vi har också gått i poddtankar. Vi är ju gröngölingar, till skillnad från Snakkarna, men själva idén har ändå varit ett fastlagt faktum i några månader. Och här har vi suttit och väntat vid våra telefoner sen dess, tills att signalen äntligen gick fram i går. Teknologiska framsteg!

Exakt tid på när Något lurt gör debut vill vi inte ännu avslöja, men snart (när du minst anar det? överraskande snabbt inpå? eller precis när du gett upp, gått vidare och glömt bort oss?) så ska vi låta hela världen tjuvlyssna på våra samtal. I höst i alla fall. Sååå… vi hörs!

20160706

På grund av ihållande regnväder så skuffades mina helgplaner om, och nu lutar det mot att bege sig till Jakobstad under morgondagen, staden som antagligen alltid kommer vara ”stan” för mig, trots att jag aldrig bott i den. Är uppväxt elva kilometer utanför den och jag minns besök på Sokos när det fortfarande fanns där, Tenna och senare Valintatalo där Lidl är nu, den lilla skogsdungen som skövlades för McDonalds skull, de smala gångarna mellan hyllor med rullar och åter rullar med tyg i  tygbutiken i det gula trähuset som stod där Citymarket finns nu, och att jag en gång när jag skulle till just den affären antagligen åt min första Pätkis som snurrades upp i ändorna. Fiskar i golvet på pizzerian, Sun Ice-glass på torget, när de nya stenarna sattes i gågatan, texten ”scool sucks” [sic!] som i många år var sprejad på Stadshotellet vägg.

Jag har bott i Vasa i cirka sex år nu och innan dess bodde jag också i Nykarleby i lika många år, men ändå är det Jeppis Jakobstad Jeetown [yeahtown] som förblir den huvudsakliga staden, grundstaden, ursprungsstaden. Stan.

Den 22:a november år 1999 skulle jag snart fylla sexton år och jag minns nervositeten kring millenniebuggen, promenader i stadsdelen Skata med pappas systemkamera över axeln, dekorationsportarna över gågatan krönta med siffran ”2000” i glittrig silver både utav färg och stundvis utav frost. Helger nere i dataklubbens källare i centrum eller på datacaféet där ovanför, kaffe med påtår på Calles Conditori på Storgatan som jag försökte återbesöka i somras och blev sorgset paff över att se att var borta. Arkiv X och Millennium på tv, cigaretter som fortfarande gjorden en snurrig mellan fingrarna och en billig parfymkopia på Davidoffs Cool Water Woman på halsen, köpt på Halppis. En hemsida som hette ”Reflektioner”, nätter med mycket HTML och litet sömn, modemanslutningar som lät, tjöt och sprakade när en kopplade upp sig. Blöt cykelbana till gymnasiet jag skolkade mycket från och sedan hoppade av, sörjiga rännstenar men mestadels torra trottoarer inne i stan. Eller, jag tror att jag minns detta. Det känns som att jag minns detta, för det känns som att jag är där och då, när jag lyssnar på första avsnittet av Knapphandlarens hämnd. Hade staden hängt upp tro, hopp och kärlek över Storgatan redan då? Exploderade bomben där under, en bit ifrån tron och beskrivande avlägsen hoppet och ännu längre ifrån kärleken?

Jag var inte i stan den dagen, jag var hemma, och det var nån som ringde åt mig. Det kan ha varit mamma, men jag tror det var Mathias, min pojkvän då på tiden (numera humppametalstjärna), som sa att han stod utanför Halpa-Halli och att gatan var avspärrad och att något hade exploderat. Det är konstigt att det skulle visa sig att jag ändå minns det här så otydligt, när jag direkt efter att ha lyssnat på första avsnittet igår delade det på FB och skrev att efter den där explosionen i Jeppis har jag aldrig träffat någon från de trakterna som inte minns var de var den dagen när de hörde explosionen eller fick höra om den. Antar att jag inte tog mig själv i beaktande, riktigt. Jag minns däremot många diskussioner den följande tiden efteråt, obehagligheter, detaljer, delar. Människor som hade öppnat dörrar och tittat ner på trappan, poliser som inspekterat innergårdar ett kvarter bort, åskådare som sett ett sista djupt andetag. Alla har liksom haft en berättelse, även om jag själv minns dem något luddigt numera. Men ingen av de jag pratat med har haft något klart svar på vad det var som egentligen hände. Och liksom Ann-Catrin Granroth som är den som ligger bakom denna förstklassiga poddserie så har jag också alltid undrat.

Så. Via Granroths suveräna reportage och skildring åkte jag direkt tillbaka i tiden till den där blöta vintern strax innan Y2K men efter bomben. Oerhört spännande men också på så många punkter så ofantligt tragisk. Serien är säkerligen extra fängslande för sådana som jag som befann i sig i nejden då det hände, men alltså nä-ä, den är så bra. Den är för alla. Den är det. Hörde de två första avsnitten igår och de två sista idag, och enda jag har att beklaga mig över är att den tog slut. Hade gärna velat ha minst lika mycket till. Lyssna!

Vill tillägga ännu en sak. Under många år har gärningsmannen för mig varit en man som förlorat förståndet, mer eller mindre. Någon som kanske alltid hade varit ”galen”, en riktig arketyp av vad vi ser i filmer och serier. Visst har jag funderat på honom och vad som driver någon till ett agerande som hans, men det har likväl förblivit väldans ytligt. Genom den här podden så framstår han mycket mer som en riktig människa för mig. På många plan ett offer, han med. Någon jag kan empatisera med, även om inte förstå hur det hände, men nog förstå att han var en person med lika många goda sidor som du eller jag, som kanske hamnat ut för komplicerade händelser och känslor som han inte kunnat hantera. Att det är betydligt mer komplext än vad jag kan sätta i ord. Podden öppnade f.ö. empatikanalerna för alla involverade och nära. Jag läste en kommentar om att det var ”okänsligt att använda detta som underhållande poddserie”, men jag håller inte med. Dels utav det jag nyss berättade, men också bara p.g.a. journalistik i sig, vad dess roll är, varför det ens finns, hur den i så fall skulle te sig om den skulle begränsas utgående ifrån yttre faktorer så som vilken inverkan vanlig mänsklig nyfikenhet kan ha på reportaget i fråga (!); och i all synnerhet har jag svårt att hålla med då det gäller välundersökt, nyanserad journalistik som hjälper oss att förstå, och det ur flera aspekter, och som f.ö. avstår från att använda sig av de närmaste ståendes namn trots att de tidigare publicerats i medier… nej, sådant kan jag faktiskt inte ställa mig emot.

Efter en utdragen paus fick vi i måndags klart ett poddavsnitt, vilket ni naturligtvis mycket gärna får lyssna på! (Alfred menar f.ö. att det kan vara hans favorit av de fyra vi hittills gjort.) Såhär lyder beskrivningen:

Vi skissar på kreativa processer, stölder och hjärnfjärtar. Sången ”Jag är en brokig liten gummiboll av tvivel” är kreerad och framförd av Lotta Green och är också den mest kreativa delen av detta avsnitt så håll ut till slutet!

Är SÅ kär i Lottas låt. Blir på sånt jäkla bra humör av den! Söker ni inspiration ska ni lyssna på den. Söker ni inte inspiration ska ni lyssna ändå och inse att lite inspiration gör livet så mycket bättre.

Poddandet i sig är förstås roligt men projektet innefattar också något annat som gör det ännu roligare, nämligen att vi för varje tema fixar någon slags ”underhållning” till vår Facebooksida. Har tyckt att det har varit så sjuuuhuuuuukt kul att syssla med de grejerna! För de två första avsnitten blev det varsin artikel, men nu för vårt tredje med vänskap som tema så blev det istället en kvartett med alternativa vändagskort.

vandagskort_001vandagskort_002vandagskort_003vandagskort_004

Ni hittar alltså albumet på Facebook HÄR. Känner ni er modiga kan ni gärna gilla, dela och tagga personer ni inte egentligen känner, snubbar/gubbar med #inteallamän-tendenser, kompisar som ofta är extremt övertrötta och/eller annars bara har en fäbless för superlångsökta ordskämt, och förstås gamla bekanta ni helst inte småpratar med i affären… eller för den delen alla bekanta, då, ifall ni har asociala tendenser som yours truly.

Och själva avsnittet? Ja, det kunde jag ju också ta och sätta in här då jag ändå håller på.

Också känd som ”Om du vill vara min älskare”. Den annalkande vändagen till ära pratar vi om kompisbreakups, vänorter och erfarenheter som mobbare. Musiken står Agent Murphy för med låten ”Follow Your Heart” och det gör vi när vi önskar er en glad vändag!

Vi analyserar oss själva och våra självbilder, kritiserar självgoda människor och självfallet diskuterar vi också Jantelagens goda sidor i detta självcentrerade avsnitt. Låten ”Österbottens Brigitte Bardot” har vi fått låna av Daniel Hjerppe och det är vi mycket tacksamma för, om än på ett ganska avundsjukt sätt.

Avsnitt nummer två av Kapseln är här! I det pratar vi om självbild och det är såklart en representation av våra sådana som ni ser som omslagsbild.

Vi diskuterar storhetsvansinne eller vansinne som vansinne, Dunning-Kruger-effekten, utvecklingen från individ till företag, och jag erkänner att jag känner ett FÖRAKT (!!) gentemot särskilt ett visst beteende hos människor. Vi talar också om selfies/självisar (eller så som de hette då jag var ung: självporträtt) i podden och händelsevis stöter jag precis ikväll på flertalet tankar om sådant, och det känns nästan lite som att ligga i tiden. Mycket spännande! Alltså ämnet, men visst, också att råka pricka något just då det tycks bubbla upp till ytan igen.

Och förresten, idag publicerades också en liten intervju med Alfred och mig om podden på Vasabladet, ifall nån vill läsa!

2016_v1

Jag gör som Jenna och summerar veckan, fast eftersom jag sällan har några särskilda planer för kommande veckor så gör jag det i efterhand. Så förra veckan, mer känd som vecka 1, såg i vissa anblickar ut såhär.

Loppade min mossgröna kappa för ett fåtal år sedan men har inte använt den särskilt ofta förrän denna vinter. Känner mig hutlöst färgglad då jag kombinerar den med en plommonlila halsduk, som jag förresten i sin tur brukar kombinera med en annan halsduk där under den för extra påbyltadhet och värme.

På nyårsfesten fick Alfred och jag två växter av Karin och Niklas, och vi har såklart döpt dem efter dem två. Åderblad (Fittonia!!) och fikus, mycket fina! Några dagar senare såg vi små drakträd på Siwan här nära oss för 3€ så vi slog till (den döptes naturligtvis till Draco), och ännu nån dag efter det åkte vi till Plantagen på jakt efter kattgräs men hittade istället ett olivträd som Alfred köpte åt mig som en extra födelsedagspresent. (Fick förstås det fantasirika namnet Oliver.) Det senare är dock ej på bild och har inte fått någon kruka ännu, men vi börjar alltså få ihop till en duglig djungel här hemma. Soffbordet med röda kakelplattor står numera i köket som blombord och huserar även Selmas korg i fönstret, eftersom bordet såg hemskt ut tillsammans med den gröna soffan som även den har medaljongfönster. Det blev för mycket. Hade inte tänkt på det när vi köpte soffan. Men! Hade ett annat soffbord till hands, även om det är aningen litet. Skulle få vara djupare.

Vi har köpt fågelmat som vi hängt upp vid trappan, har även strött ut solrosfrön på ett fönsterbräde, men än så länge har vi inte noterat att några fåglar skulle ha kalasat på endera ställe. Däremot såg jag att en fågel av modell större hade varit på väg att hälsa på oss en dag. Fotspår halvvägs upp för trappan. Fågel, om du läser det här, var inte blyg. Kom gärna förbi. Vi har som sagt frön.

Fyndade mitt andra par öghängen! Detta fejkstrassiga par hittade jag på H&M och på grund av reapris på reapris kostade de en struntsumma, 1,50€.

På trettondagen spelade vi in första poddavsnittet och flyttade även in lite växter i vardagsrummet, främst för att det skulle trevligare ut på de bilder som skulle tas för podden, och fortfarande står de kvar där och får kanske stanna. Måste dock verkligen försöka få upp nånting på de väggar som ännu är tomma, samt få lite ordning på bokhyllan, förrän det slutar se så halvfärdigt och nyinflyttat ut.

Helgen bjöd på kalla men soliga dagar. Ljus! Var mycket hemmastadd, lämnade inte gården över huvud taget förutom för att handla. Spelade in det sista till podden, d.v.s. minisketcherna. Drack vin. Åt chips. Tä va he.

Vi beger oss till rymden i Kapselns första avsnitt, fast vi redan var i den. Spejsat svammel om hundar, pizzor och annat som hittas i galaxerna. Och missa för Yodas skull inte den fantastiska låten ”Rymden (In Vitro)” som är skriven och framförd av Jim Videgård. För er i Pedersöre vill vi också erbjuda en alternativ avsnittstitel: Allt finns — mera rymd!

Ja, då var första avsnittet alltså här! Kortfattat om mitt poddjag så kan jag säga att det finns utrymme för förbättring och bra insikt är väl det, egentligen, hur jäkla självgod skulle jag inte annars vara. Blir störd på att jag pratar så styltigt, riktigt avslappnad är jag ju inte framför mikrofonen fast kanske jag alltid pratar så? Skäms också för att jag så ofta blir så (oförklarligt) ivrig att jag fräckt och utan att märka det avbryter Alfred, även om han hävdar att jag inte får sluta med det. Äsch ja, blir störd på massor av saker som jag gör men jag har redan ältat om det på andra ställen tidigare idag så jag ska försöka behärska mig själv och skippa en upprepning av det. Allt är en övning, andas in, andas ut, sådärja.

Avsnittet innehåller förresten en liten snutt som blev som en slags hyllning åt David Bowie. Och låten som Jim var snäll nog att bidra med hörde jag honom spela i höstas och jag tyckte direkt att den lät som en klassiker på nåt sätt, och drog faktiskt paralleller till Bowies tidiga rymdkretsande material. Sent omsider för några dagar mejlade jag Jim och bad att vi skulle få använda den, och han spelade in den! Är så jäkla glad att det blev så, det kändes hela tiden som att det borde vara den.

Vi har tänkt att vi i varje avsnitt mycket gärna skulle inkludera en låt av en finlandssvensk/svenskfinlandsbaserad artist/grupp, så ifall just DU som läser detta sysslar med musik och tänker att en god gärning är trots allt en god gärning, så får du gärna säga hepp! Det här känns så inbilskt, att efterlysa musik som vi inte kan erbjuda annan betalning för än viss publicitetsspridning, men det är ännu mera inbilskt att inte yppa nånting alls och förvänta sig att någon bara ska hux flux erbjuda sig att bidra med någon låt någon gång. Såatt… ja. Där har vi det då!

20160106_kapseln_1200

Som ni säkert kunde gissa utgående ifrån förra inlägget så var det ju förstås så att vi hållit på med att få igång en podd. Den har vi döpt till Kapseln och ni får såklart utomordentligt gärna gilla den på Facebook och/eller följa den på Soundcloud ifall ni vill hänga med då det första avsnittet släpps på måndag!

Var och varannan finlandssvensk internaut gör ju podd nu för tiden och vi hoppar på det tåget. Själv är jag nybörjare, har medverkat i ett endaste poddavsnitt tidigare och det var händelsevis i Alfreds gamla podd, som jag gästade i fjol höstas. Tyckte då att det var heeemskt, eller att jag var hemsk, och led av ångest flera dagar efteråt men den har jag nu lämnat bakom mig, tror jag. Alfred å andra sidan har sysslat med poddsändningar av och an i ett par år, samt att han har erfarenhet från diverse radioprogram och sånt. Vår gemensamma kapsel har vi pratat om nu som då i nästan ett års tid, säkert, fast aldrig särskilt seriöst och mer som något vi skulle göra verklighet av ”inte riktigt ännu men sen nångång”, och det var vid något skede här i somras/höstas då ankdammen tycktes fullkomligt explodera i poddar (nå, viss överdrift där, men ni fattar) som jag kände ungefär FAN, vi hann inte med. Tss. Urlöjlig reaktion, insågs ganska snabbt, och med det nya året tyckte vi att det var dags att komma igång med ett nytt projekt och — för fan — en PARHOBBY. Känns nytt! Och kul!

Vill passa på att fråga vilka era favoritpoddar är! Och jag undrar också vad ni gillar i en podd och framför allt vad ni INTE gillar! Det är jag verkligen nyfiken på. Jag är liksom mer okej med att nånting är halvbra än halvstörande, så att säga. Har ärligt talat inte lyssnat på särskilt många poddar så den världen är egentligen ganska främmande för mig, och det känns som att jag kaaanske torde försöka plugga lite. Vet bara inte var jag ska börja i så fall?!