nedjelja u dubrovniku ²

rekreation & civilisation

20140713_03820140713_04120140713_04220140713_037

Tillbaka till Dubrovnik för ett par veckor sen — här höll vi fortfarande på med vår vandring upp på murarna som omringar den gamla stan.

20140713_03920140713_040

… Även om vi var mitt i en liten paus just här.

20140713_043

Sen gick Jim vidare och jag släntrade efter. (Till den eventuella GoT-nörden kan jag berätta att detta var en inspelningsplats för House of the Undying som Daenerys besökte nångång. Vad det ens betyder och vad som hände där har jag dessvärre inte den blekaste aning om.)

20140713_04420140713_045

Här hade vi cirka tio meter kvar tills vi gått varvet runt och vi chillade där en stund innan vi trappade ner igen för de branta trapporna.

20140713_04620140713_047

Utanför Konzum, en liten affär, dreglade lejon vatten i en fontän. Sen fortsatte trappandet. Har sjukt många bilder på trappor från den här resan och jag menar verkligen sjukt många. Men de var liksom överallt och var alltid fina så det var svårt att motstå förevigandet.

20140713_04820140713_04920140713_050

Vi funderade på var stranden närmast gamla stan egentligen låg så vi gick ut genom porten bredvid den gamla hamnen, men fattade inte var sandstranden var. Istället hittade vi klippor som vågorna kastade sig mot och vi plaskade med fötterna i vattnet där en stund innan vi gick tillbaka in mot stan.

20140713_05120140713_052

På kvällarna ställde sig vakter vid ingångarna i muren, de marscherade dit ledda av en trumslagare. Av en händelse befann vi oss precis vid porten då de anlände den här dagen.

20140713_05320140713_05420140713_05520140713_05620140713_057

Under vår murvandring hade vi sett nån typ av bar där nere på klippsatserna utanför murarna mot vattnet, och vi strövade omkring en stund medan vi letade det stället och råkade bl.a. på en katt med ovanlig päls. Väl framme vid baren (vi hittade den!) fanns tassavtryck i betongen.

20140713_05820140713_059

Ingången till baren, fanns en skylt som det stod ”COLD DRINKS” på utanför, och sen Jim på ett annat ställe där vi åt middag den kvällen, Konobo Moskar, som vi valde för att de skyltade tydligt med att de hade vegetariska alternativ. (Hurra!)

20140713_060

Vår middag avslutades med en oväntad serenad!

20140713_06120140713_062

Och vår turistande kväll avslutades med en promenad ner till hamnen och månen.

Annonser

nedjelja u dubrovniku ¹

rekreation & civilisation

20140713_00120140713_00220140713_00320140713_004

På söndag (nedjelja) morgon var det blött och halvmulet på vår trappgata, men det var absolut inte kallt för det. Det regnade ett fåtal gånger under vår resa men regnskurarna var så korta och oftast lätta att de absolut inte störde. Tvärtom så uppskattade jag dem.

20140713_00520140713_006

Andra trappor, och här hade solen kommit fram.

20140713_007

Efter att vi på närmsta servering druckit välbehövligt morgonkaffe (jag hade huvudvärk och klantigt nog både glömt att packa Treo samt handla snabbkaffe kvällen innan) och ätit morgonmål (nåjo, ”morgonmål”, jag åt en croissant med chokladfyllning och drack persikojuice till, utöver två koppar starkt kaffe), fortsatte vi med projekt Turistpoängsplockning. Denna gång var det att traska längs toppen av den två kilometer långa muren kring gamla stan som stod på agendat, priset för detta låg på 100 Kuna (~13€) så helt billigt var det inte med tanke på att endast vandring ingick i denna summa, men nog värt det. Vid ingången/uppgången hade vi t.ex. bra utsikt över Fort Lovrijenac, beläget en bit utanför gamla stan. Gick att gå in där med samma biljetter som till murvandringen, fick vi veta ett par dagar senare.

20140713_00820140713_009

Fågelperspektiv i dubbel bemärkelse. På den övre bilden är Veliko Oniofrijeva-fontänen och på den undre bron till Gradska vrata Pile, d.v.s. Pile-porten som leder in till gamla stan.

20140713_01020140713_01120140713_01220140713_01320140713_014

Vi var kanske inte helt smarta med att gå upp på murarna mitt på dagen, folk brukar rekommendera att en går endera på morgonen eller senare på kvällen i.o.m. att det blir så gassigt där uppe, men det fanns små runda och häpnadsväckande svala byggnader med tak och gluggar i en del hörn som det gick att smita in i om hettan blev för mycket.

20140713_01520140713_016

Observera att detta är två stående bilder som nästan passar ihop, helt av en händelse blev det så. En extra utbyggnad har ändå fortet fått.

20140713_017

Härlig färg på havet. (Och ute på den där piren hade tydligen nån scen i Game of Thrones filmats.)

20140713_01820140713_01920140713_02020140713_02120140713_022

Vi hittade ett solskydd utav vinrankor och passade på att pusta ut lite där. Så härligt. Varför gör vi inte sådana i Finland? Men kanske med humle då eller någon annan växt som klarar sig bra i vårt klimat.

20140713_02320140713_02420140713_02520140713_02620140713_02720140713_02820140713_02920140713_03020140713_03120140713_03320140713_03420140713_03520140713_036

Kände att beskrivningar började bli lite överflödiga eftersom de alla skulle gå i stil med ”vyer från muren”, så här kom de alla i en klump då. Så: Vyer från muren. Vi hade inte ännu gått runt hela muren men den sista biten följer i nästa inlägg.

subota u dubrovniku ²

rekreation & civilisation

20140712_02220140712_023

Lördagskväll och vi höll på att trappa ner för en av de många smala gatorna till huvudgatan Stradun. Efter att jag tagit dessa bilder berättade Jim att en man hade stannat och tittat på mig då jag fotat ner för trappstegen och sen hade han också plockat fram kameran och börjat ta bilder ner för trappstegen, han gick sen en bit framför oss och släntrade alltid några trappsteg efter sitt sällskap och tog bilder av henne. (Absolut inte någon unik idé även för min del, förstås.) Det var mycket sånt på gång här i stan, märkte otaliga gånger att efter att jag tagit nån bild nånstans tog en annan turist över mitt ställe. Gjorde sen samma sak själv också några gånger och det är lite lustigt att tänka att nånstans på internet simmar antagligen alla de här tvillingbilderna omkring.

20140712_02420140712_025

Huvudgatan i gamla stan. Den där hunden såg vi ett flertal gånger, vet inte om den var herrelös eller ej men vänlig och glad verkade den oavsett.

20140712_02620140712_027

Arkitekturdetaljer, den nedre bilden på Veliko Oniofrijeva fontana. Den byggdes för nästan sexhundra år sedan och har allt som allt sexton olika stenmonster på sig.

20140712_028

Var av och an mycket sugen på att köpa ett traditionellt kroatiskt smycke men gjorde det sen aldrig eftersom jag är en nöt och nu ångrar jag mig. Dumt.

20140712_029

Duvor. Fanns också sjukt många tornseglare, men knappt några måsar alls vilket jag tyckte verkade märkligt med tanke på att stan är belägen precis invid havet.

20140712_03020140712_03120140712_032

Vyer uppifrån Ruđera Boškovićas… fält? Kanske plats? Eller hur det ska översättas. Ett slags platåliknande område uppför en trappa.

20140712_033

Rektorspalatset, Knežev dvor, där var Tysklands förbundskansler Angela Merkel på besök med Kroatiens president Ivo Josipović nån dag senare. (Säkerhetsvakter överallt i hela stan den dan.)

20140712_03420140712_035

Vi tillbringade kvällen med att strosa omkring på motsatt sida av stan från där vi bodde, d.v.s. längre ifrån berget, och det tycktes finnas många bostäder bebodda av ortsbor där. Det var ett ganska lugnt område och alltså en bit bort från det tätaste turiststråket och t.ex. såhär kunde det se ut där.

subota u dubrovniku ¹

rekreation & civilisation

Som tidigare nämnt så har jag massor (och åter massor) av bilder att gå igenom och för att inte överanstränga mig så tänkte jag att jag tar en dag i taget, och för att inte åstadkomma evighetslånga inlägg så får jag visst nog också så lov att dela upp varje dag i kortare delar. Kan finnas risk för att det blir en del upprepningar av liknande bilder nu som då på det här sättet, men det får väl helt enkelt bara vara så då. ¯_(ツ)_/¯

20140712_001 20140712_002

Vi börjar alltså med lördagen (subota) i Dubrovnik, också känd som dag ett, och då gick planet ner för landning ungefär kring middag. Tyckte det var ganska mysigt att kika ner på bergsryggar och stundom små samhällen med krokiga vägar och snirkliga bäckar trasslade igenom dem. Flög nästan över gamla stan, och det är alltså vad som syns på den andra bilden. Hade tur med fönsterplats på flyget dit… och kallar det ”tur” eftersom vi hade otur med flyget överlag, även tillbakaresan, och har varit jävligt sur på pissdåliga Norwegian Air som vi nu flög med för första och (förmodligen) sista gången, men det känns idag väldigt dumt att klaga på saker som betalda men försvunna platsbokningar och felaktig information när det händer så ofantligt många gånger hemskare saker med andra plan här i världen. Kände själv som att magen föll ner i en lång, låg luftgrop då jag hörde om det nedskjutna Malaysian Airlines-planet. (Menar det inte på ett ordvitsigt sätt alls, utan bara ett bedrövligt. Det var den där fallande känslan som infann sig där.) Så ofattbart hemskt och skrämmande och tragiskt.

20140712_003 20140712_004

Efter att vi åkt buss in till stan och klivit av strax utanför portarna till den gamla stan och tillbringat viss tid med att stå där och se förbryllade ut, så fattade vi att vi fortfarande befann oss utanför muren som omringar den gamla delen, och då vi väl tog oss innanför denna så gick det ganska lätt att hitta rätt. Vi skulle upp för många trappor som flera gånger höll på att ta kål på oss, men ahh så trevligt det var då en väl kommit dit upp. Folk har fattat det här med grönska i den staden, huvudgatan består mest bara av sten och himmel men i de smala gatorna är det lummigt tack vare stora krukor på trappstegen och balkongerna.

20140712_005 20140712_006

Då vi checkat in i vår lilla enrumslägenhet tog vi en powernap eftersom vi stigit upp mitt i natten för att hinna till flyget, och som en lagom lätt start på turistandet bestämde vi oss för att åka i linbanan upp till berget Srđ, beläget bakom gamla stan och utrustat med bl.a. utkiksplats och cafée och, som vi sedan fick veta, ett krigsmuseum. På bilden ovanför är ön Lokrum, den åkte vi också ut till en annan dag, och nere till höger skymtas den gamla stadens hamn.

20140712_007

Ett stycke Jim (som roade sig med att ta bilder på mig med ett stort kors på huvudet/i bakgrunden, samt då jag fotade tistlar, spanade utsikt, et cetera).

20140712_008 20140712_009

Uppe på berget fanns stora insekter. Den första, som var en högljudd sak, var ungefär lika lång som en tändsticksask. (Antagligen en Ephippiger discoidalis, en slags vårtbitare.) Gräshoppan ett par centimetrar längre.

20140712_010

Där fanns också fina tistlar samt mängder av lavendel men jag glömde helt att ta bild på dem. Hela bergstoppen doftade av dem.

20140712_011

Från bergstoppen på 415 meter över havet var det förstås bra utsikt över den gamla stan.

20140712_012 20140712_013

Vi hittade gamla gamla trappor uppe på berget.

20140712_014

Samt nyare, eller åtminstone med nyare räcken.

20140712_015

Är blek och rosa. Blir extra mycket grisrosa då jag har varmt, tror det är mitt finskaste drag.

20140712_016

Solen höll så småningom på att gå ner, klockan var här halv nio.

20140712_017 20140712_018

Vi gick till restaurangen på berget och beställde varsin BBC, d.v.s. en milkshakeartad drink med smak av Bailey’s, banan, kokos, ananas och grädde. (Recept på Bailey’s Banana Colada hittas t.ex. här.) Det är antagligen därför jag ser så maniskt nöjd ut.

20140712_019 20140712_020

Sen åkte vi ner igen och det var alltså i en sån där orange låda vi åkte. Priset för linbanan tur och retur låg på 100 Kuna (cirka 13€), men det är också möjligt att köra bil eller vandra. Såg förresten en del getter halvvägs upp på berget. Kunde ha varit trevligt att vandra vägen ner i alla fall och få se dem på lite närmare håll, men vi var för trötta för att ens överväga den saken då vi köpte biljetter.

20140712_021

Här hade vi klivit av linbanan och promenerat ett kvarter ner till muren som vi skulle innanför. Fortsätter på insidan av den i nästa inlägg!

trillingblom

rekreation & civilisation

20140717_bougainvillea

Vi kom hem i morse, sov några timmar, och nu sitter jag här och dricker samma snabbkaffe som vi tog till vana att dricka varje morgon ute på trappan utanför vår dörr på gatan Zudioska. Har skannat några blommor jag plockade från marken i Dubrovnik, överallt fanns där blomstrande träd, främst i nyanser från purpur till fuchsia till cerise. Blommorna på bilden ovanför har jag googlat fram att tillhör trädarten bougainvillea, d.v.s. trillingblomssläktet. Sådana kommer säkerligen dyka upp igen (men mer i helhet) på andra bilder! Har massor att gå igenom.

adriatiska havets pärla

rekreation & civilisation

dubrovnikvykort

Om en vecka får jag semester och då åker vi till Dubrovnik i Kroatien och stannar där en handfull dagar, så jag har därför ägnat mig åt att researcha staden en aning och har lärt mig att historiska delar av den har legat på UNESCOs världsarvslista sen 1979, att den antika staden grundades redan på 300-talet f.Kr. och har nu för tiden ett invånarantal på ungefär 43 000, en siffra som var betydligt lägre än jag trodde den skulle vara men är ganska lättad över. Tänker att det är bara desto skönare för fötterna om stan är på den mindre sidan, rent av kan det bli en regelrätt semesterresa av det här. Dubrovnik är kanske mest känd för de upptill sex meter tjocka murarna som har omgett staden sedan 1400-talet och nu för tiden för att — förstås — ha agerat inspelningsort för en del scener i Game of Thrones, närmaste bestämt för det fiktiva King’s Landing. Är inte själv alltför intresserad av serien men har sett första säsongen och merparten av den fjärde så jag har m.a.o. följt med serien lagom lite för att vara tillräckligt distanserad till karaktärerna för att det inte ska störa mig speciellt mycket att de tycks dö kors och tvärs. Min sambo, å andra sidan, har följt med serien i sin helhet och även om det kan hända att detta är något han själv skulle förneka, så tror jag att serien kan ha haft viss inverkan på semesterortsmedgörligheten hos denna annars så värmeskygga person. I vanliga fall då jag har lagt fram idéer om att åka till subtropiska medelhavsklimat brukar han gå i strejk och baklås, så att vi nu dessutom åker till sådana breddgrader under den hetaste månaden kan liknas vid någon typ av mirakel.

Lord Byron kallade staden ”the pearl of the Adriatic” och ungefär hundra år senare sa George Bernard Shaw ”Those who seek paradise on Earth should come to Dubrovnik and find it” — känns som helt okej betyg. (Försöker förbereda mig på ett jämntjockt stim av medturister dock, kan bli ganska obekväm med sånt ibland, vi blir ju rätt jobbiga då vi är många på en plats.) Varken jag eller Jim har varit där förut och jag har hittills hittat två exkursioner som jag är mycket intresserad av (linbana upp till ett berg, båt ut till en ö), har någon tips på (andra) saker vi inte borde missa så mottages såna med tacksamhet!

på väg hem

rekreation & civilisation

Hade ännu några bilder från senaste utflykten som jag inte postat, så här kommer de —

20140413_027
Förrförra söndagen sa vi hejdå åt Charlotta och åkte ut till hamnen.

Där hände något oväntat — vi satt och väntade på att min kompis Anders skulle dyka upp då jag plötsligt hör någon säga mitt namn och fattar varken från vilket håll rösten kom eller varför Anders inte lät det minsta som sig själv, och till på köpet mycket förvånad. Jag tittar förvirrat omkring mig och jag hör mitt namn sägas igen, då jag plötsligt ser Ellen! Som skulle åka med samma färja utan att nån av oss fattat det.

20140413_028
Och några minuter senare dök också Anders upp! (Och lät som sig själv.)

20140413_029
Väl ombord gick vi ut på däck. Sa hejdå åt det svenska riket.

20140414_001
Nästa morgon ute på däck igen, sa hej åt det finländska vattnet. (Nickade diskret och lagom asocialt åt riket, som sig bör.)

20140414_003
20140414_002
Jim och jag var bjudna på frukost hemma hos Karin & Niki i Åbo, men enligt något som jag misstänker att kan utvecklas till tradition åkte jag och Jim fel i Åbo. Ahhh jag fattar inte. IGEN. Istället för att åka raka vägen till deras lägenhet så åkte vi ungefär på en oplanerad sightseeing-tripp och då vi väl kom fram till rätt ställe var frukosten snarare brunch. (Och jag överexponerade bilderna, buu.) Men sällskapet var förtjusande, även det enligt traditionen!

20140414_004
Och sen, ett par timmar senare, befann vi oss på tåget och landskapet började se ut som jag var van med. Platt och skogtäckt. Tecken på att en är tvättäkta österbottning: Jag får typ alltid lock för öronen då jag åker ner till södra delar av Finland? Lol ÅH NEJ HÖJDSKILLNADER I TERRÄNGEN.

CAM00056-horz

Köpte en bok på färjan hem för jag hade på känn att jag inte kunde sova (mycket riktigt, fick dessutom en släng av dödsångest och låg där och våndades en bra bit in på natten), vilken jag sedan läste ut på tåget upp. Dålig karma av David Safier. Fjantbok. Att den var lättläst är ungefär det mest positiva jag kan komma på att säga om den. Min spontana reaktion när jag läst ut boken var att himla med ögonen. Så näe, köp den inte för 9€, inte ens om du åker färja och utbudet är begränsat. Det är bara dumt.

fjäriln vingad syns på haga

rekreation & civilisation

20140413_001
Förra söndagen åkte vi ut till Hagaparken, och jo, det är sant som sången säger — bevingad leipodoptera syns verkligen där! Här ovanför ser vi två av mina favoritfjärilar.

20140413_002
20140413_003
Anna och Jim sökte sig vidare och jag släntrade efter. Blev ganska förtjust i parken med sina gamla träd och böljande kullar, men att föreviga hur fin den var lyckades jag dessvärre icke med.

20140413_004
Vi var på väg till Fjärilshuset, har en tid tänkt det skulle det vara kul att åka dit, och det kändes som en passande utflykt för en söndag.

20140413_005
20140413_006
Namnet till trots finns det inte bara fjärilar att beskådas där utan även exempelvis en hel del koikarpar i varierande färg och form. Fem minuter efter att vi betalat in oss så var det dags för matning av dem, då blev det action i dammen!

20140413_007
20140413_008
Lite längre in bodde några sköldpaddor bland ståtliga kaktusar.

20140413_009
Jag visste på förhand att klimatet i Fjärilshuset förstås skulle vara tropiskt för att passa fjärilarna, men herre min tid, luftfuktigheten var verkligen inget att skämta om. Denna bild är såhär dimmig för att linsen och speglarna på insidan immade igen typ fem minuter efter att jag tagit fram kameran. Blev lagom nervös samt irriterad på att det snabbt blev helt omöjligt att ta bilder genom den.

20140413_010
20140413_011
Blev värmen och fukten för mycket för en så gick det att fly in till akvariedelen där det var svalt och torrt. Fanns lite olika havsvarelser där men främst hajar! Och där i svalkan återhämtade sig min kamera, puh.

20140413_012
Tillbaka hos fjärilarna visade det sig att kameran var nu på något vis härdad (?! Var god förklara detta, fysiker!) och det gick hur bra som helst att ta bilder resten av tiden. Ibland satt fjärilar mitt där var folk gick och jag kunde inte låta bli att flytta på dem. Egentligen skulle inte fjärilarna röras men jag tänker ändå att det är bättre att försiktigt sticka ett lillfinger åt dem att kliva upp på och förflytta dem till en säkrare plats, snarare än att låta dem sitta kvar och bli påstigna. Viktigt är förstås att aldrig röra i vingarna, men många av fjärilarna hade ändå ganska trasiga vingkanter. Sorgligt, även om nog alla jag såg ändå kunde flyga.

20140413_013
En fjäril landade på Jim. Jag fick också fjärilsbesök vid något skede, den satte sig som en brosch snett ovanför hjärtat.

20140413_014
Vi väntade länge på att denna fjäril på lunchpaus skulle slå ut sina vingar men det hände aldrig.

20140413_015
Denna fjäril kände jag igen, jag har sett den i icke levande form i Litauen och där trodde jag att den var min namne men närmare efterforskning har visat sig att Linnaeus-delen i titeln Papilio memnon Linnaeus endast refererade till att det var Carl von Linné som skött systematiseringen. (Vet inte om jag ska vara besviken eller lättad, på engelska heter den Great Mormon.) Tycker den är mycket fin!

20140413_016
Puppor! På en annan puppställning höll en del fjärilar på att kravla ut ur sina kokonger, sjukt coolt. (Men varför, Linnea, varför tog du inte bild på det?)

20140413_017
Mer av den stora mormonen, och de där fjärilarna med blåa band på sina vingar har jag också sett innan, även de i Litauen och ej vid liv. De tillhör släktet Morpho, vilket jag händelsevis också känner lite samhörighet med på grund av ett nickname jag alltid använde på internet förr i tiden, vilket säkerligen hade samma etymologiska rot. Heh. *tönt*

20140413_018
20140413_019
Något hände här men jag vet inte om det var slagsmål eller ett felberäknat parningsförsök. Oavsett så slutade det med att de trillade ner.

20140413_020
Mellan gångarna hos fjärilarna fanns det förutom en massa växter också dammar där olika varelser bodde, exempelvis sköldpaddor.

20140413_021
Och i samma damm som skölpaddorna huserade i levde också olika typer av malar samt vad jag gissar är någon art av väldigt runda rockor. (Däremot fanns det inga malar i betydelsen nattfjärilar där, det var lite trist.)

20140413_022
Det fanns minsann många möjligheter att studera fjärilar på nära håll. (Åh usch så klämkäck jag börjar låta, jag ber om ursäkt.)

20140413_023
I fjärilshuset fanns också några terrarium inbyggt i väggarna, vi såg t.ex. tusenfotingar och kackerlackor, men just här tror jag att Anna kanske tittade på grodor.

20140413_024
20140413_025
Mycket små och söta men också mycket farliga. Den gula är den giftigaste grodan i världen, Phyllobates terribilis, det både hörs på namnet och syns på färgen.

20140413_026
Papegojor fanns där också, men de verkade inte riktigt orka med besökarna utan satt med ryggarna åt oss och ignorerade barnens uppmaningar till att prata, o.s.v. Vid det laget var vi också ganska utmattade och uttorkade så vi gick över till caféet där vi fyllde på våra energi- och vätskebalanser, det blev ganska svettigt där i fejktropikerna. Men mycket trivsamt! (Plus att ens ännu vinterskärrade hy kändes betydligt mera välmående och återfuktad efteråt, pluspoäng!) Det var inte jättebilligt att gå in, en vuxenbiljett kostade 135SEK (~15€), men det var det absolut värt för en som jag.

20140413_linneaanna.gif
Skakig bonusgif från bussresan på väg dit. Jag är stel och pirrig men Anna, hon tar det med ro!

timber timbre @ debaser (…debasre)

rekreation & civilisation

Lördagskvällens program i Stockholm var förstås Timber Timbres spelning — var förvånad och nervös över faktumet att det inte var möjligt att köpa biljetter på förhand, men smart som Anna är så bokade hon bord för middag åt oss; mig, hon själv, Charlotta och Jim. Så först festade vi loss på mat och drinkar, det var en sån där uppsluppen stämning som infinner sig ett fåtal gånger per år och jag skrattade som en dåre, och när notan var betald fick vi varsin stämpel så vi fick gå direkt över till spelningsområdet.

20140412_timbertimbre_001
20140412_timbertimbre_002
20140412_timbertimbre_003

Gud så jag hade sett fram emot det! Förväntningarna var skyhöga. Och vad är deras status nu i efterhand? Jo, låt mig berätta: UPPFYLLDA! ÄR MYCKET NÖJD. De spelade både nytt och gammalt, och allt funkade. För varje låt de började på så blev jag superglad och uppspelt, jag fick upp öronen mer för ett par låtar från nyaste skivan (Spotifylänk) som jag inte hunnit lyssna på så mycket ännu, suveränt roligt, och hörde naturligtvis många äldre favoriter också. Kul var det också att övrig publik verkade minst lika begeistrade som jag själv var. (Hörde ett beundrande meningsutbyte mellan två killar snett bakom mig: ”Åh fan han är så jäkla cool”, ”Aa verkligen”. Jag nickade instämmande för mig själv.)

Enda minuset var mitt eget fel; jag tycks nog alltid ha nåt problem med livemusik ändå, oftast brukar jag tycka att konceptet är överskattat, brukar kunna bli uttråkad och i värsta fall irriterad (blir t.ex. galen av att lyssna på liveskivor, då musiken inte låter som den ”ska”), men det gjorde jag definitivt inte denna gång — blev tvärtom ganska förtjust i att höra de välbekanta låtarna i något ny tappning — men däremot märkte jag att jag lätt får problem med koncentrationen, vilket i och för sig mycket väl kan ha haft något att göra med min sömnbrist. Under ett par låtar så kom jag på mig själv med att vara helt i en annan värld, borta bland tankar på något helt annat där musiken och sången och scenen och bandet snarare befann sig i någon närliggande dimension, och jag blev så sabla frustrerad på mig själv. Var här nu, ta in detta, sätt det på minnet, sätt det i hjärtat, försökte jag uppmana mig själv. Och visst gjorde jag väl det sen också men som helhet är det ändå så glimtande, så obskyrt. Men måhända gör det inget ändå. Glimtande obskyrt är väl om något en passande beskrivning för en Timber Timbre-spelning, kanske?

Efter spelningen råkade jag och Anna stå ungefär en meter ifrån sångaren och låtskrivaren. Märkte inte ens innan Jim kom förbi och informerade oss om det. Har aldrig varit mer starstruck men blyg som jag är vågade jag knappt titta dit, ännu mindre säga något. Hade absolut inget att säga heller! Gick igenom en rad klyshiga repliker i huvudet men ratade dem allihopa. Ångrar mig en gnutta i efterhand, skulle gärna ha sagt något uppskattande, men jag hade inte hjärnkapacitet till att formulera annat än sådant som säkerligen i slutet av meningen skulle utvecklas till ett frieri. Äsch. Fast, jag menar, såklart, dear Mr. Kirk, om du skulle råka läsa det här, MARRY ME please thank you xoxo etc etc.

*fangirling*

god morgon stockholm

rekreation & civilisation

20140412_001

Efter att varje natt i en veckas tid fått min sömn störd så att jag vaknat 3-4-5 gånger, att natten till dagen vi skulle åka vakna kvart före fyra på natten och inte kunna somna om förrän klockan sju på morgonen (klämde in en timme sömn innan jobbet), att sen åkt tåg i många timmar och stinn på koffein inte ens tänkt tanken på att sova, att efter det åkt med en färja under vilkens resa jag hoppats på att kunna sova massor men som för många förstås var en fredagsfyllekryssning där de kan föra hur mycket oväsen som helst, och att efter att ha somnat först runt klockan ett på natten tvingats stiga upp typ halv fem finsk tid — ja, efter allt det så är jag inte speciellt pigg. Men havsluften i Stockholms skärgård piggade upp mig men här har den inte haft sin verkan ännu. Jag tittar på den här bilden och tycker att det är som att jag åldrats minst fem år helt plötsligt. Jag ser så dåsig och plufsig ut att det kunde ha varit spår av botoxinjektioner som har gått hemskt fel. Men på gott humör var jag ändå! Mitt ansikte var bara lite för segt för att lyckas förmedla sådana känslor.

20140412_002

Det var några år sen jag sist åkte till Stockholm och jag minns inte helt säkert när jag sist åkte färja i detta område, men det som är lustigt är att många av vyerna i skärgården känns ju bekanta trots att en bara har iakttagit dem på långsam genomresa. (Och då menar jag inte bara Gröna Lund och girafflyftkranarna på Beckholmen, trots att bägge förstås var a very big deal då familjen åkte Sverigebåt under min barndom.) Just den här ön vet jag dock inte om jag direkt memorerat, men kanske känner jag igen den nästa gång efter det här.

20140412_003

Kolla, här börjar mitt ansikte mjukas upp lite. Framsteg!

20140412_004

Och den andra personen då jag pratar om ”vi” var ju Jim, förstås! Efter vår sightseeing på däck satte vi oss på ett café där inne och tittade ut, och jag sa sådär som jag brukar göra ibland då jag ser en trevlig byggnad, ”Där skulle vi kunna bo”, och då går leken lite ut på det att vi ska låtsas att lojt överväga det som att det naturligtvis vore fullt möjligt men frågan är om vi skulle orka flytta, typ, (byggnaden kan f.ö. sträcka sig från allt mellan ett litet lustigt förråd till ett enormt palats — huvudsaken är att det ska på något vis se gemytligt ut och någorlunda beboeligt,) och inte ens fem minuter senare säger Jim att där vi befann oss just då var tydligen Finnboda, enligt nån text på nån brygga eller nåt. Inget lustigt med det alls, om det inte hade varit för den saken att då jag gjorde det där mäklartestet som cirkulerade på FB för en tid sen så blev min ideala sambo Jim, och vi skulle bo i — you guessed it — Finnboda! Heh.

20140412_005

Efter att vi hade gått i land var det ännu okristligt tidigt (för en lördagsmorgon) så vi beslöt att bara strosa långsamt runt lite som de resenärer vi var. Då vi gick över denna bro där jag sa ”Jag ska passa på att turista lite nu då vi hinner”, och här är resultatet av det. Nu råkade det hamna ganska mycket rörelse på den här bilden jämfört med hur det var, egentligen var stan extremt tyst och stilla. Liksom postapokalyptiskt. Eller, ehm, Vasa-artat. Ha, ha.

20140412_00620140412_007

Vi hade åkt till Gamla Stan och där mellan de tätt stående husen var det ännu lugnare. Vi mötte ungefär en handfull människor utöver en stor grupp med vad jag gissar var ryska turister som gick på en guidad rundtur. Har tidigare bara vistats i området då det har varit sillburkspackat med folk så detta var ett trevligt ombyte.

20140412_008
20140412_009
20140412_010

Jepp, jag passade verkligen på att turista ordentligt. Hur många bilder har inte tagits av dessa samma trånga gator? Men fan, de är så charmiga.

20140412_011

Då vi gick där så tänkte jag på att det känns nästan märkligt att världen ser ut sådär, så nära mitt hem. Det känns så otroligt europeiskt.

20140412_01220140412_013

Spegel, spegel. Turist street style. Jag kände mig stundvis något hemlös då vi gick där — bärande på min överdimensionerade handväska, en ryggsäck och gammal loppisjacka som jag kallar ”pundarjackan” (p.g.a. stilen på den, inget annat, fast vad vet jag om föregående ägare förstås) så kände jag att jag uppfyllde en del kriterier för att passa in i stereotypen.

20140412_014
20140412_015

I och med att vi inte hade något fast mål så promenerade vi bara omkring, lite senare sökte vi oss in till nyare delar av stan, gick på café för frukost nummer två (nummer ett hade vi ätit ett fåtal timmar innan på färjan), frågade om ”de här smörgåsarna är vegetariska” och tyckte kassörskan tittade märkligt på mig då jag yttrade ordet smörgås, fick senare på kvällen veta att för många svenskar låter det ordet ålderdomligt (modern benämning: fralla, macka — äh, själv var jag bara nöjd över att jag inte sa ‘smöggis’), letade upp vägbeskrivningar till Naturhistoriska Riksmuseet, åkte dit men betalade sen inte in oss i alla fall, gick istället ut igen och vilade våra trötta fötter i vårsolen en stund innan vi åkte mot nästa destination: lunch.

20140412_01620140412_017

Min syster Charlotta bjöd på lunch och kaffe hos hennes, och hennes ena katt Robban vankade planlöst omkring och jamade mycket olycklig ända tills Charlotta drog ut den lediga stolen och han satte sig förnöjt (och tyst) där. FOMO, helt klart.

Klockan trevade under tiden vi var där till incheckning på hotellet, så vi åkte dit. Lyckades dock först med att åka en station åt helt fel håll på tunnelbanan, hehe. Hade just pratat om det hos Charlottas, också, hur jäkla nojig jag var då jag var yngre med att åka fel och/eller missa rätt station och sånt. Sa också då att jag förstås senare insett att det inte var hela världen, och nä, det var det ju inte heller. Träffade sen Anna på hotellet, vi satt på rummet och blajade en stund, försökte sen fräscha upp mig lite, böt kläder och gjorde mitt bästa för att dölja mina mörka ögoncirklar, kände mig grinig och ynklig för att jag var så trött och för att det var så otroligt synd om mig för att jag var så trött et.c., men sen hann jag ligga och blunda i exakt tio minuter (guld värt, redan det) innan vi sökte oss iväg på kvällens program! Men mer om det i ett annat inlägg.

Ja, det här var ju då förresten förra lördagen. Jag har nästan återhämtat mig från sömnbristen nu, har sovit cirka tio timmar per natt de senaste tre nätterna. Det tar sig!