bekännelser från en halvdan autopilot

synpunkt & reflektion, utflykt & resa

20140712_bergmoln

Krönikorna har jag föst åt sidan en lång tid men nu är det tänkt att jag ska börja skriva dem regelbundet igen. Sent igår kväll skickade jag in en text som funnits bland mina utkast i över en vecka, men jag tror jag valde fel ämne då jag siktade in mig på flygresor som det talas om så mycket nu. Alltså det är ju aktuellt, men… Ack.

Bland annat Monica Å., Linn J. och Sandra G. skriver om sådant så mycket bättre att jag blir riktigt trött på mig själv. I går var jag bara så nöjd över att jag fått nån slags punkt på utkastet som legat där i flera dagar, men när jag läste samma text i dag så förbryllades jag över att den lät helt annorlunda än jag trott.

Det är dels perspektivet jag stör mig på, alltså mitt eget. Blir liksom så självgott att kritisera resandet då jag själv inte reser så ofta. Sist jag tog ett flyg någonstans var för två och ett halvt år sedan, och gångerna jag har flugit över huvud taget kan man antagligen räkna på mina fingrar och tår. Då är det ganska lätt att placera sig uppe på en hög häst och säga att annat folk flyger för mycket, men marken kommer ju vara jäkligt hård nästa gång jag bokar en flygbiljett för det kommer ju ganska oundvikligt att hända någon gång.

För ett skenheligt område är det minsann.

Typ dagen efter att jag läste Jens Liljestrands krönika Jag är trött på att visa mitt barn en döende värld, som absolut berörde mig, så satt jag här och kollade upp billiga flygresor, vart som helst, bara någonstans. För nog skulle det va härligt att bara boarda ett plan snart. Man skulle ju tycka att sådant skulle skära sig som, typ, flygbränsle i ett smältande ishav eller något, meeen… nä, inte så att det stör så värst ändå.

Och samtidigt som jag kan sitta här och uppröras över att folk flyger hit och dit så är jag mycket medveten om att om jag bara hade känt att jag själv haft större möjlighet att resa mer, så hade jag ju definitivt gjort det. Tveklöst. Massor.

Och utöver det: Sen när det riktigt kommer till kritan så skulle jag nog ha ytterst svårt att säga åt någon jag känner att nä du, jag tycker inte du ska flyga så mycket. Det får du nog lägga av med. När jag vet att att resa gör människan glad.

Men ni andra, ni kan sluta upp med det. Genast! Egna barn och andras jävla ungar eller hur det var.

Annonser

lunka på

utflykt & resa

wpid-2015-07-30-01.00.34-1.jpg.jpeg

Åker tåg i skrivande stund och tänker på att det är nog hur jag helst färdas. Kan titta ut för att se på omvärlden, kan gå omkring för att sträcka på benen och kan läsa böcker utan att bli illamående eller få huvudvärk. Började på med Philip Teirs Vinterkriget efter tågbytet i Seinäjoki, har läst sju kapitel och är redan mycket förtjust. Min resekompanjon har med sig Kjell Westös Hägring 38, all in finlandssvenskt alltså. Känns mycket representin’ the ankdamm men på ett bra sätt att vi tar med oss en bit hem då vi åker bort.

Annat plus med tåg: ingen dödsångest! Inte ens temporär! Som jag alltså börjat dras med då jag åker i vatten eller luft på sistone. Däremot erbjuder tågresan en nojighet över idiotiska saker så som ”Stängde jag lägenhetsdörren innan jag gick?!??!!!” (när har jag nånsin lämnat den öppen?), men sånt tror jag att jag helt enkelt får så lov att stå ut med och i princip räkna med, med min personlighetstyp.

Regnet smattrar ibland till mot fönsterrutan, försiktigt som en remsa av de där minsta smällarna, mattare, nånstans ifrån avlägsna villagrannar på motsatt sida av vattnet en veneziansk afton. Jag vill ju gärna att sommaren ska pågå länge ännu, i synnerhet då den knappt ens nånsin började ordentligt, men likväl känns det som att det här är ett tryggt bra början på slutet av den.