Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

Posts tagged selma

Choose another tag?

20160811_myraalfred_001

Efter en lång tid av smått splittrad övervägning, och en kortare tids av extremt splittrad beslutsångest, så skaffade vi i förrgår tillökning i familjen.

20160811_myraalfred_002

Här är hon, Myra! 🐜 Ännu pytteliten men redan jättetillgiven.

20160811_selmamyra_001

Har funderat att Selma skulle kunna må bra av att ha en kattkompis. Har ändå varit ängslig för att hon skulle förändras utav kattsällskap, bli mindre förtjust i oss människor och eventuellt bli olycklig och känna sig bortglömd, förnärmad, rent av förrådd. Sedan såg jag en bild på Myra på Findit och kände att den här krabaten måste vi ändå kolla om fortfarande söker ett hem, fast annonsen var över en vecka gammal.

20160811_myra_001

Blev så nervös att jag inte ens klarade av att ringa samtalet så Alfred fick sköta den delen. Det här var i tisdags. Sen dess har jag intensivnojjat över olika kommande situationer ifall att vi tar en till katt, vilket val som är rätt, om det blir bra eller dåligt, et.c. I torsdags körde vi till Malax och där fick vi bekanta oss med kattungen och hennes syskon. Hon började spinna direkt jag höll i henne och gjorde inga försök på att fly från min hand, hon är dessutom så liten att hon ryms i en hand bara. Det var onekligen ganska omöjligt att säga ”Njä, tack men nej tack”. Hon är bara tio veckor gammal och vi fick ta henne redan för att hennes mamma varit försvunnen ett par veckor.

20160811_selma_001

Selma har varit både nyfiken och mycket sur, men hon verkar börja återhämta sig. Vi har egentligen gjort helt fel med att få dem att vänja sig vid varandra, enligt kattexperter på internet, för egentligen ska en hålla katterna åtskilda till en början och alla möten ska ske gradvist och långsamt. Vi har istället resonerat att katterna är ännu så unga att de borde ha lättare för att bli okej med varandra, och mer kört på det här att uppfostra dem till att acceptera samexistensen. Vi har t.ex. stängt in dem båda i sovrummet med oss när vi ska sova. Första natten växlade Myra mellan att sova på mitt ansikte och Alfreds, medan Selma hela natten låg och surade under sängen. Men förra natten så sov Myra mellan oss, nära huvudänden, och fast Selma inledde natten och morgonen med att undersängsura, så har hon ändå vågat sig upp i fotänden under natten där jag sett och känt att hon sovit som hon brukar. Såg henne till och med vända sig på rygg och sträcka på sig, förnöjt och bekymmersfritt, trots den hotfulla lilla kattklimpen som låg en meter ifrån. Det tar sig! Är så jävla lättad.

20160811_myralinnea_001

Kolla in nosfräknarna! I övrigt har hon vita strumpor på varje tass, ljus mage och ett gult reservbakben som hon uppenbarligen lånat av en annan katt. Ja, ni ska få se. Mer om detta en annan gång!

20160624_alfred_00120160624_alfred_002

En flaska mousserande rosévin korkades upp till midsommarmiddagen. Hade egentligen sökt mousserande rödvin men fann inget på Alko, så det blev en ny sort. Jag är verkligen ingen sommelière, vet knappt ett skvatt förutom att jag — fulkulturellt nog — föredrar syltiga och söta viner framför torra, men om ni vill ha något som smakar som en läskeblask för vuxna (mindre sötma, mer alkohol) så kan jag rekommendera J.C. Le Roux la Fleurette Rosé. Vi gillade den. Det tar emot att kalla den ”somrig och fräsch” för det är typ hur alla ska beskriva precis allting de förtär sommartid, men… tyckte den var somrig och fräsch.

20160624_linnea_001

Provsmakningen. En halv sekund efteråt kom jag på att vi inte skålat och jag började vifta omkring mig för att gestikulera fram att vi borde skåla åtminstone innan jag svalde. På mig har jag förresten min mors blus som hon sytt själv och som det visade sig att firat midsommar förr. På Oravais danspaviljong år 1968 eller 1969, för att vara mer exakt. Verkligen på tiden att den fick vara med igen, om det gått 48 år sen sist. Ska inte låta den vänta lika länge tills nästa gång och ska också den gången befria den från skrynklor.

20160624_mat_00120160624_mat_002

På menyn fanns standarder så som halloumi och majskolvar förstås, samt champinjoner fyllda med fetaost, crème cuisine och gräslök. Vi testade en knyttevariant med flera ingredienser i år och detta var en succé. Nypotatis, batat, paprika, tomat, champinjon, smör, crème cuisine, feta och gräslök hade vi i dem.

20160624_alfredlinnea_001

Sen försökte vi rigga kameran på en blomkruka så att vi båda två skulle vara med. De lila glasen är mina egna, köpte dem för herrans många år sen. Alltså vi snackar tonåren här nu. De finns fortfarande där i Katternö men ska nog nappa dem med mig till Vasa nån dag. Tycker fortfarande att de är hemskt fina, skira och vagt mönstrade.

20160624_alfredlinnea_00220160624_alfredlinnea_00320160624_alfredlinnea_004

Hade sessionsfotofunktionen på och hade tänkt sätta ihop dessa till en gif men blev sen för lat. Ni får scrolla förbi snabbt, eller något. Försökte f.ö. blinka åt kameran på sista bilden men hann ej helt.

20160624_lek_00120160624_lek_002

Efter maten blev det lekstund. En midsommarkatts jakt, så som det också heter. Missa för övrigt inte Selmas kroppsposition på den övre bilden — har ni nånsin sett nånting så fjantigt?

20160624_lek_003

Vänskaplig vilopaus.

20160624_hej_00120160624_hej_002

Esmeralda som hållit sig i närheten av matbordet medans vi åt, med förhoppningar om att vi skulle erbjuda henne något som skulle tilltala hennes kattliga smaklökar, sökte sig ut på ängen när de andra började leka och härja. Hon tycktes uppskatta att få sällskap.

Sen satt vi kvar och snaskade på en påse Fazers Bästa tills myggorna blev för svultna och för många, gick in och tittade på A Midsummer Night’s Dream, som jag skrev om tidigare. Det var en lång midsommarafton, tidigare på dagen hade vi bl.a. cyklat en bit, suttit på en brygga invid en å, simmat i havet, och till på köpet allt detta dagen efter att vi varit på fest med kompisar och den där bra känslan efter en rolig kväll höll i sig. Inte illa. Inte illa alls.

20160624_selmalinnea_001

BAAAAHHHH SEEEMMMLAAAA MIDSOMMARSEBABABABAAAAH kan ni med fördel ropa i ert huvud Lejonkungen-style för att göra denna bild komplett.

20160624_selmalinnea_002

Det togs alltså några bilder på mig och Selma igår kväll, men hon var aningen motsträvigt inställd till att faktiskt ha tid med sånt fjanteri.

Senare tittade vi på en filmatisering av A Midsummer Night’s Dream och jag blev positivt överraskad. I ärlighetens namn både av filmen och av pjäsen. Har aldrig sett en Shakespeare-pjäs eller läst ett komplett manus till en, har däremot sett ett par filmatiseringar tidigare av andra pjäser men hade inga höga förväntningar för just denna. I efterhand kan jag konstatera att den kan faktiskt vara min favorit hittills. Den är häpnadsväckande meta och dessutom förbannat fyndig, skildrar en problemspäckad situation som lätt kunde utmynna i tragedi men gör det så komiskt att en likväl roas. Pjäsen inuti pjäsen är en tragedi och där skrattar åskådarna åt samma sak — att det framförs komiskt — och då befinner sig pjäsens huvudpersoner, och pjäsen inuti pjäsens huvudpersoner, i liknande situationer. Så jäkla häftigt när en börjar fundera på vad detta kan tänkas betyda och vad Shakespeare ville säga.

20160624_selmalinnea_003

Lovers and madmen have such seething brains,
Such shaping fantasies, that apprehend
More than cool reason ever comprehends.

Annan fördel med den här filmen vi såg var att den lyckades med att förtydliga andemeningarna i språket. Det har ofta varit krångligt för mig att helt förstå vad Shakespeare syftar på, och inte var allt ännu hundra procent kristallklart, men jag tyckte skådisarna levererade sina repliker på sådana sätt som kändes moderna och som något jag kunde relatera till — istället för nånting arkaiskt främmande och fördolt högtravande som det känns som att jag borde haft en manual och ordbok för att förstå mig på.

20160624_selmalinnea_004

And though she be but little, she is fierce.

Så sades om Hermia, men kunde passa Selma lika bra. Särskilt i.o.m. att vi alldeles nyss hörde morrande från terrassen och då vi går och tittar vad som står på, så står Selma där med en främmande katt. Den andra katten är större än Selma men hon jagar likväl iväg den från gården och hotar med stryk flertalet gånger. Jovars, liten men morsk.

20160624_selmalinnea_005

If we shadows have offended,
Think but this, and all is mended,
That you have but slumber’d here
While these visions did appear.

Tack vare den här pjäsen/filmen börjar jag äntligen förstå folks evinnerliga fascination vid Shakespeare. Alltså som jag har väntat! Om dagen är mulen och duggig där ni befinner er också, så är mitt förslag att ni letar reda på en filmatisering av A Midsummer Night’s Dream, föreslagsvis den från år 1999 som vi såg igår. Filmtittarväder + midsommartider = ganska självklart val, egentligen. Särskilt om ni också adderar en nyfikenhet på Shakespeare till ekvationen.

20160518_katthatttrio

Katt blev hatt.

Har inte så mycket att säga, ville bara posta en hög med bilder som Alfred tog då jag kom hem från jobbet idag. Det var faktiskt ungefär på samma sätt som på bild som Selma försökte tvinga mig att stiga upp i morse, först gick hon omkring och kurrade och purrade som vanligt efter att mitt alarm ringt, sen då inte det hjälpte och jag likväl låg kvar och snoozade började hon försiktigt att klappa mig i ansiktet med sina tassar, och då jag fortsättningsvis låg kvar så tycktes hon bestämma att det var lika bra att hon satte igång med morgonbestyren så att nu nån i alla fall får nånting gjort, och satte sig således och började slicka mitt hår rent. Sen gick hon vidare till Alfreds kalufs. Med andra ord: Katt fick fnatt.

20160518_katthattduo

Summa summarum: Katt är en skatt.

Berätta en katthistoria vetja! Den måste inte gå på rim. Men du får naturligtvis en guldstjärna då… simsalabim! *proffs*

20160208_selma_00120160208_selma_002

Sitter nedhasad i soffan med en spinnande katt på magen/över mina armar, vilket inte gör det särskilt lätt för mig att skriva men vad gör det. Har sagt det förr och jag säger det igen: Hon är nog hemskt trevlig den här Selma.

För övrigt så skulle vi egentligen ha släppt ett poddavsnitt i måndags, men så blev det icke. Vi har helt enkelt varit för upptagna på sistone, med exempelvis vad kan ni se här.

20160125_00120160125_002

I fredags hade Selma en tidsbokning hos veterinären för att steriliseras. På väg dit i bilen så var hon som vanligt ynklig och gnällig då hon var inne i sin bur. Jag tog upp henne i famnen en stund, det var alltså inte jag som körde, och hon blev direkt mindre ängslig då hon fick ”vara med”. Hon stod en stund med framtassarna mot passagerarfönsterrutan och tittade nyfiket omkring sig då vi stannade vid trafikljusen. I filen till höger om oss, snett bakom, såg jag precis när vi började köra iväg en cirka femtioårig man i sin bil, han tittade förtjust och log så varmt och godhjärtat åt Selma, tittade på mig och skrattade till, jag log tillbaka och sånt händer sällan i Finland, det är sällan vi delar nånting med främlingar. Och jag kände bara att det här är det bästa jag har varit med om på jag vet inte hur länge, att den där vuxna mannen blev så glad av att se lilla Selma genom ett bilfönster, blir nästan rörd då jag tänker på det.

Men sen är jag också förkyld, fortfarande, och helt flummig i både kropp och knopp. Var det i fredags också. Men ändå. Ändå.

Operationen gick förresten bra. Men fy helvete så ängslig jag hann bli under tiden. Hon sov när vi hämtade henne, sov ännu några timmar efter att vi kommit hem. När hon vaknade var hon supergroggy och vinglig. Men nånting alldeles bedårande var att hon sökte efter mig, när jag lämnade rummet försökte hon följa mig på sina olydiga kraftlösa ben. När jag satte mig ner på golvet bredvid henne klättrade hon upp i mitt knä och lade sig ner för att sova. När jag lämnade henne med Alfred en stund började hon sprattla direkt hon hörde min röst då jag kom tillbaka in i rummet, skulle iväg till mig. Fick faktiskt ta och försöka knyta nån slags bärsele att ha henne i så att hon skulle få vara nära mig vart jag än gick. Alfred blev nästan sur, sa han, på att det bara var jag som dög. I vanliga fall hade jag blivit jäkla mallig men det var nånting så ynkligt med hela situationen att den känslan försvann. Men sen följande kväll, när hon inte längre var drogpåverkad, så var det tvärtom hans famn som tycktes favoriseras, och då var det istället jag som blev aningen förnärmad, så det jämnar väl ut sig.

Det var det senaste ur Selmarapporten det då. För i alla fall i hennes liv händer det grejer, ser ni.

2016_v4

Mycket kattkryddad vecka den förra. Passade på att krama Selma när jag gick hem på lunchpausen på måndagen för att spela in sketcherna till poddavsnittet som släpptes samma kväll, vi hade tänkt göra det kvällen innan men min huvudvärk petade in käppar i hjulen. Sen tog jag inga bilder över huvud taget under resten av veckan förrän på fredag, då jag förevigade min utstyrsel för att jag blivit klädutmanad. På kvällen gick vi till Raawka för vin, tapas och Bowie på vinyl, även om det krävde ett par försök innan vi rymdes in. Kom hem, grimaserade åt min spegelbild, klättrade i säng där Selma joinade som hon brukar. Helgen tillbringades i kattens sällskap och jag försöker verkligen minnas lördagen och söndagen men de är båda märkligt diffusa. Revyperioden är igång igen så Alfred är ofta borta på möten, jag brukar bara stanna hemma och slappa och slöa och surfa under den tiden och jag antar att det är därför som så mycket bara försvinner utav slentrianmässigheten — trots att jag verkligen gillar att slappa, slöa och surfa, missförstå inte den saken. Vi tog i alla fall sömniga familjeporträtt på lördagen och söndagssmoothien (vår nya tradition) bestod bland annat av mango, banan och passionsfrukt.

Idag ska Selma steriliseras! Är lite nervös. Hon är också orolig, men då för att hon inte får någon mat inför operationen. Känns ganska usligt att hon inte förstår varför vi är så elaka. Men hon är ändå lugnare än hon var förra veckan och i början av denna, då löpte hon nämligen. Gick omkring och skrek och kurrade, i hopp om att en valfri frass skulle lyckas bryta sig in i huset antar jag. Förskräckligt hur barn i dag växer upp så snabbt.

20151219_foenster_001

I natt övernattade vi för första gången i det nygamla huset så jag antar att vi är inflyttade nu. (!!) Selma som har varit på besök hit ett par gånger tidigare, och förresten alltid verkat något snopen då hon hämtats hem till gamla lägenheten igen, fick igår totalfnatt av glädje då vi öppnade dörren till övervåningen för där uppenbarade sig en trappa som hon helt tydligt älskar att springa av och an i. För min egen del känns det helknäppt att bo i ett hus med två våningar, det har jag aldrig gjort förut men då jag var yngre fantiserade jag ofta om sådant och var avundsjuk på de vänner som bodde i tvåvåningsegnahemshus, och senare på de lyckligt lottade som fick bo i egna lägenheter med två våningar eller ens ett litet loft. Nu när denna dröm har besannats så känns det overkligt och rent av bortskämt, t.o.m. så pass att upplevelsen balanserar vacklande på gränsen till att emellanåt känna viss skuldbelägenhet. Men Selma, hon tar emot detta utrymme med pur okamouflerad entusiasm, och det är oerhört roligt att se. Och nog är vi glada vi människor med, förstås, men det känns liksom lite äckligt och skrytigt att tala om det, åtminstone ännu, innan jag har vant mig, om jag nånsin gör det.

20151219_foenster_002

På tal om drömmar så drömde jag i natt att det här huset inte hade någon riktig dusch, bara två små — en uppe på en hylla i något slags datarum bredvid en dyr printer som absolut inte fick bli blöt, en annan under en arbetsbänk i köket omgiven av känsligt golv som inte heller fick bli blött. Enda sättet att duscha var genom att sitta på huk endera under ett bord eller på en hylla och låta en försiktig försiktig stråle långsamt rinna över kroppen. Det var hemskt. Det intensiva hatet jag kände gentemot mig själv för att jag inte märkt detta när vi varit hit på visning kan inte beskrivas eller jämföras, det var fullkomligt förblindande. Lyckligtvis var det inte en sanndröm. (Hör och häpna!)

20151219_foenster_003

Vaknade kvart före nio och har druckit tre koppar kaffe sen dess och tror banne mig att jag blir tvungen att ta en fjärde också innan jag kan känna mig tillräckligt fokuserad för att ta itu med något. Ska fortsätta flytta lite fler grejer idag, och nog känns det fortfarande som ett evighetsprojekt den här flytten men kan också ana att den uppfattningen är blott en illusion. Det finns ett slut! Lite som även på det här inlägget.

201511222_se_001201511222_se_002

Ett fåtal gånger hände det sig att Esmeralda gick med på att Selma låg så här nära henne. Men det krävdes att hon redan skulle halvsova förnöjt då sällskapet närmade sig, annars blev det oförrättade och vresiga protester. Esmeralda åkte hem för en vecka och två dagar sen och enligt rapporteringar så låter hon uppskattningsvis 500% gladare där ute på landet — hon kan gå ut när hon vill (här i Vasa var hon bara rädd för utsidan) och det är inget nytt störande objekt i form av en ung kattunge som tränger sig på med sin sociala attityd där. Lite synd att de två inte blev bättre kompisar, Esmeralda tillät det bara inte, men å andra sidan är det lika så bra i.o.m. att deras samboende bara var temporärt.

I övrigt har jag haft en allmänt bajsig dag idag, en sån här typisk en efter en lång period av stress och sömnbrist då huden känns så tunn, så tunn. Ögonbrynen vill automatiskt bedröva ihop sig och läppen vill ynka. Inget går som jag vill, jag känner mig misslyckad, jag får ångest, nästan allt känns meningslöst. Men nu är jag hemma, har en kärvänlig katt i famnen, och snart kommer Alfred hit med bullar. Och då blir det andra bullar! Puh.

En bloggflytt gör att en presentation känns på sin plats, men jag vill gärna att det ska vara ömsesidigt. Så jag tycker att det är dags att vi skakar hand och säger hallå! Att vi hälsat förr eller att du kanske aldrig ens besökt min blogg förut spelar ingen roll, jag vill gärna bekanta mig med dig ändå. Sammanställde därför ett litet formulär på fem frågor och jag skulle bli mycket glad ifall att det blir ifyllt i kommentarerna, och sen klistrat in på era egna bloggar också så att era besökare kan joina festen!

Jag börjar —

1. Sammanfatta din dag och ditt humör i en mening.
Vaknade av att Esmeralda satt på mitt bröst och strök sitt ansikte mot mig, resten av dagen skulle följa ungefär samma tema — mycket kärvänlig men också mycket trött, fast jag är på gott och pyssligt humör och dessutom finns det ju hur mycket kaffe som helst här i världen så hakuna matata u guise.

20151107_ls_001

2. Tipsa om två kulturgrejer (litteratur/film/musik/konst et.c.) som du nyligen uppskattat.
• Har äntligen läst Patti Smiths Just Kids. Det är sällan mina förväntningar varit så höga för en bok, och ännu mer sällsynt att de dessutom blivit uppfyllda. Blev förälskad i den.
• Ett av mina favoritband Widowspeak släppte ett nytt album i september, All Yours. Drar lite mer åt country och classic slow rock än de tidigare albumen, men nog gillar jag det allt ändå. På Spotify här.

20151107_ls_002

3. Ge varsitt exempel på nånting du är rädd för, retar dig på och ser fram emot.
• Har en generell rädsla för att livet ska rejält skita på sig, att allt ska bli precis så som jag inte vill och att jag ska inse att nähäpp nä detta var en totalflopp och det finns absolut inget jag kan göra åt det, och sen ligger jag bara raklång nånstans i ett billigt lagerutrymme eller nån lekstuga jag brutit mig in i tills jag uppgivet dör av svält och törst och tycker att den annalkande döden är ganska whatever. ಠ◡ಠ
• Blir frustrerad på personer som inte tar hänsyn till att andra människor vistas i deras närhet — folk som flåsar/snörvlar/smackar/för oljud på buss/tåg/café/kontor/bio/you name it, hostar/nyser rakt ut i luften och inte i sitt armveck, ställer sig sabla nära en i kassakön och andas rakt i ens nacke, och så vidare. Det här var väl egentligen flera saker, men tycker allt sådant faller in i samma klausul och kan därför räknas som en.
• Ser fram emot ATT FLYTTA! Vill inte prata om det för mycket här på bloggen ännu för det känns som att jag förivrar mig då. Vill inte dra olycka över det, typ, är inte van med att mina förhoppningar ska uppfyllas och jag antar att det har gjort mig något vidskeplig och ängslig. Men är alltså BAUTAPEPPAD!

20151107_ls_003

4. Berätta om fyra av dina intressen, hobbyer eller ämnen du gillar.
Bloggandet är den ultimata paraplyhobbyn och kanske egentligen min enda giltiga, i grunden antagligen den som sporrar alla andra bihobbyer. Är intresserad av kultur (både i betydelsen konst och så mera antropologiskt), älskar etymologi, och är naturligtvis en stark anhängare av feminism.

20151107_ls_004

5. Beskriv dig själv med fem ord.
Vardagsmelankoliker, underdogromantiker, loppisfanatiker, semicyniker & låtsasesoteriker.

Det känns nu alldeles översjälvklart att jag är den SÄMSTA personen att försöka köra igång nånting sånt här för min hopplösa långrandighet är ju uppenbart avskräckande. Äsch. Men likväl: Nu är det er tur! Snälla! Annars känner jag mig superfånig, heh heh.

1. Sammanfatta din dag och ditt humör i en mening.
2. Tipsa om två kulturgrejer (litteratur/film/musik/konst et.c.) som du nyligen uppskattat.
3. Ge varsitt exempel på nånting du är rädd för, retar dig på och ser fram emot.
4. Berätta om fyra av dina intressen, hobbyer eller ämnen du gillar.
5. Beskriv dig själv med fem ord.