Tagg: stil

Garderobsnack till lust och ledord

Jag svamlade om stil för nån dag sen och blev samtidigt irriterad på att jag alltid är så långrandig. Kan läsa gamla inlägg och störa mig som fan på att jag inte satte punkt tidigare eller strök var tredje mening ungefär. Poängerna försvinner in i allt annat att inte ens jag själv har så lätt att minnas dem sen. MÅSTE LÄRA MIG HÅLLA MIG KORTFATTAD. Är 2019 året då det äntligen händer? Just nu verkar det fan inte lovande för nu dravlar jag iväg igen. Ahh.

Här kommer ett försök på att sammanfatta mig själv. Och då blir det såklart i punktform!

20180727_paljetter_002
I all ärlighet inte det mest genomtänkta köpet under fjolåret men en pärl- och paljettbeströdd klänning i äkta silke för några få slantar så tyckte jag att jag ändå kunde *unna mig* en gång i livet.

Ledord för garderoben 2019 och framåt:

  • Spänn åt den röda tråden. Iaktta vilka plagg jag använder, försök hitta vilka de gemensamma nämnarna är. Undvik felköp genom detta.
  • Ge inte upp i jakten när jag väl identifierat vilka plagg jag vill ha och behöver. Särskilt vad det gäller basplagg. Vill jag ha en perfekt svart skjorta så ska jag inte kompensationsköpa en skjorta som är halvbra eller mörkgrå. Det funkar inte så.
  • Betala mer för plagg som är extra viktigt att är bekväma, praktiska och snygga. Särskilt skor. Jag vill hellre ha ETT par riktigt bra skor per säsong än fem par halvbra. Satsa på kvalitet som jag kan använda i flera år.
  • Fixa de plagg jag loppat med tanken att de kunde bli perfekta. Visst, risken finns att plaggen istället blir oanvändbara, men om de förblir så som de är så kommer jag ändå inte hitta den användning för dem som jag vill ha. Det vinner jag inget på. De kommer bara ta upp utrymme i min garderob och det kommer göra mig missnöjd med den.
  • Klamra inte fast vid plagg utav nostalgiska skäl. Det är okej att inte vilja göra sig av med allt, men då ska de flyttas bort på förvaring. I garderoben ska det bara finnas kläder jag (fortfarande) gillar att använda.
  • Det ska vara både KUL och ENKELT att välja vad jag ska ha på mig. Det ska kännas BEKVÄMT och (själv)SÄKERT att gå ut i plaggen jag äger.

Ja ja. #goalz etcetera. Ett sånt typiskt ”för min egen skull”-inlägg det här blev. Är knappast så engagerande, tänker jag, men så får det vara då.

Har förresten inte för vana att göra upp mål eller planer för garderoben. Eller typ nåt alls. Men VEM VET, kanske det funkar, och kanske är 2019 förändringarnas år!

4 kommentarer

Basplaggets och vintageklänningens år

Loppisåret 2019 var då inlett för undertecknad. Andra köpstrejkar men inte den här lusen! *pekar på mig själv med alla mina ben* Känner mig inte redo för det riktigt än. Men däremot manad att undersöka ännu noggrannare, att bena ut vartåt jag vill att min stil ska gå. Är en typisk människa som strax efter årsskiftet känner mig djupt inspirerad att ta i med nya tag.

Dels för att jag under julhelgen provade en massa plagg och det var så mycket som bara inte funkade längre. Det är egentligen ganska förvånande, för jag har rensat ur min garderob rätt kraftigt de senaste åren just för att det inte skulle bli så som det nu blev. All these clothes and nothing to wear, alltså.

Jag märker ju att jag återkommer till samma ganska få plagg — samt saknar vissa andra beståndsdelar. Det är dags att spänna åt den röda tråden. REJÄLT.

I dag kunde jag kryssa av den svarta t-shirten. Det utmärkta basplagget har jag faktiskt saknat. Vet ni hur svårt det är att hitta en helt basic men snygg svart t-shirt i ordentligt material? Blir TOKIG på alla fladdriga tygbitar med lösa ringningar och korta holkärmar. Nu har jag en som faktiskt ser ut som ett T och det känns som en bra utgångspunkt. Det känns förnuftigt, och en förnuftig garderob vill jag gärna ha.

Fast också egen, men vi kommer till det.

Bar nästan klänning på nyårsafton men på grund av oväder så valde jag sen att tänka praktiskt och tog byxor. Ångrade sen detta lite då jag kom till festen och alla andra var så ljuvliga, liksom i sammetsklänning och lång paljettkavaj till exempel.

Tänkte då (lite i samma bana som Peppe) att jag borde passa på mer. Använda klänning då vädret tillåter det och inte enbart då det finns skäl att klä upp sig. Tänkte att dagens andra loppisfynd, d.v.s. denna klänning här nedanför kunde bli en sån, en bara-för-att-klänning.

20190102_klaenningsvart

En gammal viskosklänning som någon helt klart betraktat mer som utklädnadsattiralj än det fina plagg det är. Fållen är extremt slarvigt gjord med turkos sytråd och ett par udda knappar fästa med röd. (?!)

Valde att slå till trots bristerna. De går ju att fixa till. Och nyårsregeln är att jag MÅSTE göra sånt. Får alltså inte köpa om jag inte vet med mig att jag kommer fixa det. FÅR INTE.

20190102_klaenningsvartdetalj

Och här en överexponerad bild på några av dess detaljer, plus några bonuskatthår. Den andas lite 40-tal, tycker jag, men är säkert 30-40 år nyare än så.

Sen mellandagsfyndade jag en klänning också. I min egna garderob, den hos mina föräldrar. Där hängde en klänning som jag köpte för typ tio år sedan. Har använt den en gång, vad jag kan minnas. Ganska uselt.

20190102_klaenningblommig

Men alla de här färgerna får er kanske att gissa varför. Jag har i herrans många år känt mig obekväm i färgsprak. Dras fortfarande mest till svart men fäster också all mer uppmärksamhet på andra beståndsdelar: material, skärning, stil eller kanske vi ska säga vibb.

Nu när jag provar denna klänning så tycker jag inte att den ser ut som att jag lånat den ur nån annans garderob, som jag kunde göra förr. Försökte typ tuffa till den med nitbälten, minns jag. Haha! Nej tack, den sena 00-tiden är förbi. Nu är det som att bitarna stämmer överens, och den är helt klart min. Fast förstår om mina kompisar inte riktigt ser detta ännu, men vänt ba. Vänt ba!

20190102_klaenningblommigdetalj

En närbild på den också för balansens skull.

Ärligt talat vet jag inte riktigt vad den gör här i inlägget, hänger egentligen mest bara med för att jag knäppte bilder på den också. Eller jag trodde att det skulle hjälpa mig ringa i nåt slags ledord för garderoben 2019, typ ”Piffigt!” eller ”Draperingar!”, men varkendera känns rätt. Fast eventuellt nåt lite ditåt. Nåt med trevliga skärningar fast utan extra ryschpysch.

Det skulle ha varit roligare om jag hade haft på mig de här plaggen på bilderna, jag inser det. Men det kändes så jobbigt att orka. Kan slänga in som nyårslöfte, nu när jag har inspirationen på min sida och allt, att försöka att inte vara så lat med sånt. Älskar OOTD-inläg i bloggar och på instagram och borde rimligtvis skärpa mig och göra fler sådana själv också. Nästa gång!

4 kommentarer

Turnumret

En fördelaktig sak med att bli äldre — eller en av flera, ärligt talat, och det säger jag inte bara för att må bättre (lovar!) — är att man faktiskt behöver och vill ha så väldigt lite. Usch så trist det där låter men det är alltså ganska skönt att inte känna så starka ha-begär. Eller, visst, det finns ju massor av saker som jag kan tänka ”en SÅN skulle man ha” om (infoga bild på hushållsrobot här), men inom ramarna för rimliga köp och gåvor så blir det allt glesare. Det är inte så att jag har allt, men jag har det mesta som jag behöver. I många fall mycket mer. Har blivit en tråkig vuxen som oftast önskar mig ”ingenting”.

Som många andra av min västerländska överflödsgeneration så försöker jag nu för tiden begränsa mina ägodelar. Att inte (lika starkt eller lika ofta) vilja ha bara för att ha är faktiskt behagligt. Det finns en lättnad i att vara tråkig och inte vilja ha så mycket. Och en sån jäkla ynnest att då få en av få saker man önskat sig.

I år hoppades jag bara på en sak i födelsedagspresent. Inget jag behövde men däremot något jag verkligen ville ha — ett begagnat halssmycke som jag spanat in en längre tid.

Tipsade Alfred om det för månader sen, långt innan min födelsedag alltså. Jag tänkte sen att nån annan antagligen hunnit köpa det. Men han beställde då och har sen ruvat på det. Länge!

20181230_fica
Måne från Feministsmeden, vintage fikonhand från Etsy. Båda två födelsedagspresenter från Alfred!

Handen formar en manu fica, manus obscena, far le fiche. Symbolen har flera namn och den är en uråldrig gest som typ föreställer ett kvinnligt könsorgan. Den har bland annat använts på samma sätt som att visa fingret. (Ett annat symboliskt könsorgan!) Just detta smycke daterade försäljaren till 1960-tal men själva symbolen lär härstamma från antikens Rom. Gesten har, bland mycket annat, även använts för att skydda mot onda ögat och som lyckosymbol.

Ja, jag gillar ju hela kompotten där! Min egna talisman! Lyckobringare! Jag tror ju inte egentligen på sånt men ändå känns det som en trygg symbol, stark utav att så många människor innan mig trott på den kanske. Eller det finns en viss tyngd i den tanken och i gamla symboliska objekt som folk satt tillit till, känner ni också så? Ursäkta att det här blev så flummigt. Älskar förstås att det finns en slags feministisk twist på den antika symbolen, men det är ändå främst vidskepelsen och folktron som tilltalar mig mest.

(Inser att jag förtydligar den saken bara för att det känns som nåt andra kunde förmoda, att det var det där med vulvan som jag fastnat för. Att jag som feminist förstås gillar fittfigurer. Men tvärtom har jag blivit så trött på all feministkonst som ska involvera vulvor i varje hörn?? Fast kan man ens säga så utan att låta mycket pryd plus med noll feministisk koll? Jag gillar ju symboler och allt men jag tycker just detta känns så urvattnat och pastischigt. Kan inte förklara det. Kanske är det bara inflationen. Hur som helst en parentes.)

Invigde smycket samma kväll som jag fick det och jag hade verkligen en riktig toppenfödelsedag, umgicks med personer jag genuint gillar och var på så bra humör hela kvällen. Var överdrivet typiskt småbarnsföräldratrött innan jag gick ut och jag var rädd för att jag skulle bli sådär konstig som jag tenderar bli när jag är så trött, att jag försöker men räcker inte till och blir tyst och märklig och sen får jag ångest över att jag inte bara kan passa in och hänga med, och sen mår jag dåligt FÖR EVIGT.

Men när jag sneddade över torget sa jag för mig själv ”Det är okej, det kommer bli okej”. Jag gick alltså där och mumlade med ett bekymmersfritt tonläge helt ensam eftersom Alfred joinade först senare. Intalade mig själv att även om det vid nåt tillfälle skulle råka bli svårt eller konstigt så är det ändå okej. Och det blev mer än okej!

Så vill man ändå heja på vidskepelsens krafter litegrann så var det en bra start för lyckoamuletten! Och för mina dagar som 35-åring förstås.

4 kommentarer

Sök och ni skall fynda

Hej kära loppor! Det var ju tal om att jag skulle sammanställa tips på hur man ska lyckas med loppandet, och ni var några som var intresserade av en sån.

Eftersom att a) det återvunna plagget är årets julklapp och b) jag själv ägnat mest tid åt att försöka bena ut taktiker för att finna de plagg jag drömmer om, så följer detta loppistipsinlägg en sådan röd sytråd i klädhögen. Det bara c) blev enklare så, men i det stora hela gäller ändå samtliga tips för alla slags fynd.

Tror inte att jag sist och slutligen hade så mycket ”nytt” att komma med, ni vet vad jag menar, men bed och ni skall få tips, sök och ni skall fynda, bulta och loppisdörren skall öppnas för er. Så här kommer de i alla fall, med andra ord!


20181110_loppis

Fundera och förbered

Att gå på loppis är kul även om man besöker det bara för att strosa. Men, eftersom loppis också innefattar en hel del skattjakt så kan det löna sig att ha en karta för att göra de verkliga fynden. Den skissar du själv upp!

  1. Rikta in dig. Föreställ dig vad du är ute efter. Ett visst plagg? Ett speciellt mönster? Ett särskilt material? Eller bara något med den där rätta känslan som du inte riktigt kan specifiera men ändå känner igen när du ser det?

    Vad det än är: visualisera det. Håll det i tankarna! Det är så du vässer hökblicken.

  2. Känn dig själv. På loppis är det synnerligen lätt att bli överinspirerad av de låga priserna och det brokiga utbudet. (”Förvandlades till en opportunist”, skrev en kompis. Hög igenkänning!)

    Tänk igenom vem du är — kommer du sy om plagg och måla om möbler så att de passar? Vad är din stil och hur långt ifrån den kan du ströva utan att grejer bara känns fel? Hur fungerar du med trender — gillar du att haka på dem eller förblir trendvarorna oanvända? Är du okej med att eventuellt bara pröva på olika stilar och plagg rätt tillfälligt?

    Var ärlig mot dig själv! Då hittar du lättare rätt nivå av kritiskhet gentemot varorna.

  3. Definiera ditt mål. Avgör om det är något särskilt du vill uppnå, för eventuellt måste du anpassa dina regler efter det. Det här är väl rätt självklart men jag tror det lönar sig att ändå medvetet tänka igenom det och ringa in vad man är ute efter så man rör sig åt rätt håll. Exempelvis: Vill du förnya garderoben eller förenkla den? De två har ju rätt separata spelregler, nämligen.
    • Förnya: här gäller det att våga kliva utanför det gamla vanliga nu som då. Utgå ifrån magkänslan men var inte en mes. Tvekar du? Men det är ändå nåt som lockar dig med plagget, viiisst? Vad betyder det, tro?
    • Förenkla: var sträng, jävligt sträng. Kommer du hitta användning för plagget? Kommer det passa med sånt du redan har? Lita på magkänslan, den vet vad som gäller. Tvekar du? Det betyder nej.

Fynda och filtrera

Väl på loppiset så kan det vara lätt att bli distraherad av mängden varor, då alla är olika (möjligheter!) och ofta inte i jättebra ordning (kaos!). Men det GÅR att övervinna detta och vara fullkomligt… traherad. Vilket rimligtvis torde vara motsatsen.

  1. Gå igenom. Metodiskt. Skygglapparna på — titta på ett parti åt gången. Undersök! Gör stickprov vid material och färger du inte avskyr. Det är där du kan hitta guld.

    På loppisar där privatpersoner hyr bord så kan först snabbt skanna av utbudet på ett. Ofta får man ju en bild av försäljarens smak och stil av en hastig blick. Ligger den långt ifrån din så skippa bordet eller bara skumma igenom snabbt, så har du mer tid att gräva igenom resten.

  2. Gräv. Det här är A och O. Efter en lyckad loppissession ska du ha så mycket skit under naglarna att du måste skrubba med nagelborste tills morgondagen för att få bort all smuts. Det är ett tecken på att du har utfört ett gott jobb. JAG MENAR DET. Bär dina sorgkanter med stolthet, som att det var universums president som belönat dig dem för dina beundransvärda insatser.

    Bonustips: Täckande mörkt nagellack.

  3. Granska. Ivern bär iväg med en och så kommer man hem med en blus och märker att det finns en konstig fläck på axeln, ett hål i midjan och dessutom är plagget i usel kvalitet som sticks och gör ens hår statiskt. Det är inget fynd alls.

    Så innan du går igenom kassan: gå igenom sömmar, skanna efter fläckar och hål, kolla tvättlappar, känn på materialet, och prova alltid.

  4. Våga. Vill du förnya din stil, ditt hem, så är loppis naturligtvis platsen där du ska inskaffa dina experimentella grejer. Väg såklart ändå för- och nackdelar mot varandra, men håll i åtanke att ibland är ”kanske” en klar segrare över ”nej”. Till exempel då det bär en klar vibb av ”högst antagligen”.

    Om du söker förändring så är det för att du tycker det är tråkigt att aldrig göra något annorlunda. Så gör nåt annorlunda!

  5. Vägra. Det är tråkigt men det är tyvärr så att vill du BARA göra BRA FYND* så får du se till att du eliminerar de halvbra och dåliga. Så länge du fortsätter bunkra upp på ”nästan” och ”kanske” så kommer hela ditt liv fyllas av samma mönster.

    Hahaha skoja bara! Nä men ärligt talat tror jag att striktare regler är nåt som förhöjt mina verkliga-fyndpotential, jag drygar inte ut de bra grejerna med lika mycket ”tja varför inte”-stuff. För att låna Marie Kondos filosofi, så försöker jag vara strikt med att endast välja sånt som *sparks joy*. Om man bara lyckas så är det en bra metod för att se till att ALL loppning är verkligt lyckad loppning.

    * Med bra fynd så menar jag förstås sådana du genuint gillar och är nöjd med, oavsett märke, status, rabatt från fullpris, och så vidare.

20181120_baelten

Snitsa till stilen

Tycker du att du har bra koll på själva letandet men att du ändå aldrig hittar nåt? Inte vet vad du ska satsa på? Vart du ska vända dig? Jag har förslag!

  1. Strunta i storlekar. Plagg kan vara oversize, krympta i tvätten, ovanliga i modellen, importerade från länder/tider med andra sorters storleksskalor. Prova allt! Du övar då dessutom snabbt upp ett ögonmått för vad som passar dig, om du inte redan har ett du litar på.
  2. Sök kvalitet. Okej, alla är inte intresserade av att saker och ting ska hålla länge eller ha en tidlös vibb, men om ni är, kasta ett extra öga på bälten, väskor, plånböcker, hattar och allt möjligt sånt. De är ofta i äkta läder och dessutom med roliga/unika detaljer som gör att de känns mer personliga och mer ”du”.

    Vill du ha plagg som andas så kollar du på tvättlappen och ratar de som innehåller hög procent akryl, polyester eller andra konstfiber. Det är här du ska splurga — fast förmånligt — på silke, kashmir, mohair, merino, ylle, linne, läder, päls — vad du nu än gillar.

  3. Spana trender. För här får du en unik twist på dem! Som du dessutom kanske inte tröttnar på direkt trenden lagt sig, utan det blir något som känns mer eget och som du därmed fortsätta använda = betydligt mer hållbart.

    Ni vet leopardmönstrat som varit en stor trend i höst och som ännu håller i sig — vet ni hur mycket leopardmönstrat jag har haft i min garderob genom åren?? Nå, MYCKET. Vet ni hur mycket av det jag köpt nytillverkat? INGET av det. (Det här skulle vara mer slående med en bild på alla mina leopardmönstrade plagg, men de flesta har redan flyttat tillbaka till loppisdjungeln. Ursäkta och varsågoda. Men ni ser i alla fall två av flera leoparddetaljsbälten på bilden ovanför.)


Konkreta knep

Söker du praktiska riktlinjer och inget visualisera-dig-si-och-föreställ-dig-så-flum? Look no further, här är de:

  1. Plats. Besök loppisar på små orter. (Slå in sökord på Google Maps!) Mindre orters loppisar har färre kunder och där kan man lättare hitta riktigt gamla varor. (Tjejgissar att det har att göra med att små orter sällan har ett överflöd av butiker så det har inte blivit lika mycket använd-en-säsong-och-släng-tendenser.)

    Loppisar med välgörenhetsfokus har ofta jämnare priser medan de religiösa och särskilt frikyrkliga har allra lägst, enligt min erfarenhet. Störst variation hittar man på loppisar där privatpersoner hyr bord, men även där kan man förstås hitta en guldåder.

  2. Tid. Om du bara har möjlighet, undvik de mest populära dagarna och klockslagen. Det vill säga vardagskvällar efter vanliga arbetstider, samt förstås veckosluten.
  3. Repetition, repetition. Gå ofta. Först till kvarn får mala.
  4. Klädsel. Klä dig bekvämt i neutrala basplagg som passar med det mesta så du lätt kan få en bra bild av hur kläderna du provar kommer funka. Undvik sånt som medför minsta krångel att klä av och på sig. Provrumsutbudet brukar vara lite begränsat på många loppisar men speglar brukar finnas här och där så använd dem för vad du är bekväm med. (Så ta gärna ett linne under tröjan!) Prova alltid massor! Prova är gratis.
  5. Betalning. Ska du besöka ett loppis du inte känner utan och innan, ta med dig kontanter! Så är du på den säkra sidan.

20181110_filtvaeskor

Floppsäkra förvärven

Här är några tankeövningar och tekniker för dig som tenderar vara överdrivet spontan eller exceptionellt obeslutsam.

  1. Följ ödet. ”Om det *är meningen* att jag ska ha objektet så finns det kvar nästa gång jag kommer hit — är det borta så har det istället gjort nån annan glad”.
  2. Lämna det åt slumpen. ”Saknar jag objektet innan mitt nästa återbesök så får jag köpa det då — men har jag glömt det så har jag glömt det”.
  3. När priset avgör. ”Skulle jag betala fullpris för detta i affären?” eller ”Skulle jag köpa detta om det kostade 5-10€ mer?”. Du kan också bedöma objektet innan du tittar på priset, bestämma ”Detta skulle jag inte ge mer än X€ för” — SEN tittar du på prislappen och tar det därifrån.
  4. Bär det med dig. Ja, bokstavligen. Bär på objektet så länge du kan, titta på det när du börjat röra dig mot dörren igen — kanske ser du det med nya ögon då. Detta funkar ofta för mig, det är lite som att dimman lättnar då. Ibland blir jag förälskad, andra gånger tänker jag typ ”*criiinge*”.

    Skoja ba, det tänker jag inte alls för jag är åttiotalist och vi tänker ungefär ”…nooot.” Som att allt fram tills den punkten bara har varit uppladdning för en ironisk slutkläm. Lite som livet!


Vett och etikett

Trots att det i stort sett är djungelns lag som gäller på loppis, så är vi ju inga vilddjur heller. Eller jag ber er att vi inte ska vara det. Snällaaaa.

  1. Ordning och reda. För tillbaka sakerna till sina rätta platser om ni inte ska köpa dem. Lämna inte plagg i provrummen. Får ni jätteont om tid så överräcker ni dem till hen bakom kassan.
  2. Dräll inte i vägen. Gå inte flera personer i bredd och dilla. Stanna inte heller upp i en smal gång och dravla med en bekant så att andra kunder knappt slipper förbi och ingen kan titta på varorna bakom era ryggar. Och håll koll på era köpvagnar om ni måste ha dem.
  3. Träng inte på. Kom inte så förbannat nära, den andra personen var där först. Sträck definitivt inte in händerna framför den andra personen för att känna på saker. Vänta på er tur! Det finns massor av grejer en halvmeter bort att titta på under tiden. Ställ er inte heller precis bakom nån för att köa och munandas dem i nacken. Cirkla lite i utkanten istället. Det är trevligare så.

Sådärja. Jag tror det var allt. God lopplycka till er!

8 kommentarer

Årets julklapp! Klapp klapp! Applåder!

Läste ni att i Sverige blev årets julklapp ”det återvunna plagget”? Sjukt inspirerande! Jag har länge haft ett komplicerat förhållande till julklappar och sedan några år ger jag egentligen varken bort eller tar emot, men, eeh, behöver ni hjälp med att hitta årets julklapp åt nån så anmäler jag gladeligen mitt intresse att agera som er personliga loppare.

Och tänk vilket paradigmskifte årets julklapp pekar på! Blir något huvudvindad, eller hur vi svengelskt ska uttrycka det. Länge var ju loppis något som sågs ner på (därav den ursprungliga sarkastiska benämningen) och fortfarande är det tämligen vanligt att folk tycker det är smutsigt och ofräscht. Likhetstecken tenderar sättas mellan andrahand och sekunda både i kvalitet och status, men vi har kommit allt längre ifrån allt sånt. Begagnat har gjort en klassresa — det har fått namnet vintage, det har stigit i pris och det har blivit allt mer eftertraktat. Oklart i vilken ordning.

Men det här gäller kanske framför allt möbler, porslin och övriga interiörsprylar. Jag var verkligen inte förberedd på att loppade plagg skulle betraktas som helt god etikett att paketera in och ge bort! (Och detta utan att man hittar en mint-condition Chaneldräkt från några decennier sen, antar jag.) Välkomnar det med öppna armar förstås.

20180124_ylle.jpg

Slumpmässigt loppat plagg som det redan fanns bild på i arkivet och således får illustrera detta inlägg: En (vid fototillfället ytterst dammig) kofta i 100 % ylle som jag köpte på loppis för ungefär ett år sedan. Den är kort i modellen och jättevarm. Jag föll särskilt pladask för knapparna som är rundade, glansiga, svarta och kantade i mässing. Som en rad med mysteriösa djurögon i en mysigt mörker.

Och koftan bara växer för varje gång jag använder den, alltså bildligt talat, trivs SÅ bra i den! Tänker mig att jag fortfarande ska ha den när jag är en krokig gammal tant med boobsen nere vid midjan både utav gravitationseffekten och extremt krum hållning. Koftan ska just och just täcka dem alltså och det ska va JÄKLA GULLIGT bara så ni vet.

Skrev redan om detta på instagram men passar på att tipsa här också om att hålla korpgluggarna öppna för accessoarer på loppis, ifall att det känns främmande att svepa in gamla paltor i julpapper, men ni ändå inte vill svepas med i konsumtionslavinen och vill testa något annat.

Det finns chans på SÅ många urfina bälten, väskor, börsar, scarfar och så vidare om ni bara håller utkik. Ofta kan man göra fantastiska fynd i gedigna naturmaterial med finfin patina och personlig vibb. Kolla etiketterna efter både material och märke, som ofta ger en ett hum om ålder, och skippa allt som känns nyare än tio år gammalt. Lajva Kitty Drew på 2000-talet och sätt nån timme på att genomsöka nätet på alla ledtrådar ni kan hitta om ert fynd. För anteckningar, för sen ska ni förstås plita ner allt ni luskat ut på ett fint julkort som ni överräcker med paketet.

Tadaa! Årets julklapp! Klapp-klapp! Applåder!

Väldigt mycket roligare än nån grej från den förskräckliga Black Friday-rean kan jag tycka, men det är väl en åsiktsfråga som så mycket annat. Tänker att loppisprylar i julklapp kan vara väldigt laddade i en del kretsar. Som, en del skulle aldrig köpa en begagnad liten prydnadskudde ens medan andra gladeligen badar i loppade simdräkter (jag). Hör man till den förstnämnda gruppen känns det knappast så kul att få en gammal ylletröja eller silkesmorgonrock av okänt ursprung i paketet.

Var drar ni gränsen? Är inte så känslig själv. Att hitta använda näsdukar i kavajfickorna är inte JÄTTEFRÄSCHT, men jag låter det inte hindra mig liksom. Och så länge ett plagg ändå doftar okej så orkar jag sällan tvätta det innan jag tar det i bruk. Hehe. Väntar mig att folk ska uppröras här! Blev du väldigt äcklad ska du nog inte läsa vidare.

För själv tyckte jag att det tydligaste exemplet på när gränsen blev nådd är när jag såg en dubbeldildo hänga över räcket vid ett bord jag precis höll på att inventera. Liksom, den bara hängde där, i det fria, inte som oanvänd inne i en förpackning eller nåt. Jag satte hastigt tillbaka kameran jag fortfarande ångrar att jag petade på och avlägsnade mig smått förfärat. DÄR gick det nog för långt ändå va.

Välkomna till fyndens tid

Känns som att det är fyndens tid nu. För jag gör så många bra loppisfångster nu, hittar mycket som är precis sånt som känns precis rätt. Och nu menar jag inte att låta helt The Secret-dillig, men jag tror det att jag visionerat mig fynden på förhand är en starkt bidragande orsak till fyndlyckan.

För det är faktiskt så att i alla fall då det gäller loppis så är ett av tricken att rikta in sig på en specifik sak. Det GÅR alldeles utmärkt att bara ströloppa också, absolut har jag gjort överraskande och superfina fynd på så vis också — men det händer nog mer ofta att jag gör sådana fynd som är exakt vad jag letat efter. Sen så går jag ju ganska ofta på loppis också så oddsen är ju tämligen bra på min sida på grund av det då.

Visste ni att om ni tappat bort något, typ förlagt era nycklar, så kommer ni (troligtvis) hitta dem mycket snabbare om ni säger ”nycklar, nycklar, nycklar” som ett mantra under tiden ni letar? För då vet liksom hjärnan vad den letar efter. Ni släpper inte ut bilden av era nycklar ur huvudet. Hjärnan är blixtsnabb på att känna igen dem då. Nu orkar jag inte googla källa på det här men alltså jag har läst detta nånstans och jag tror på det.

För det brukar ju ibland vara så att människan inte hittar det som finns rakt framför ögonen på henne. För min del så märker jag sådana gånger att jag varit disträ och fastnat i det där att ”nu är nåt borta” snarare än ”nu letar jag reda på det”. (Den som söker hen letar.) Det har visat sig vara mer effektivt att istället fokusera på det som är borta.

Och jag tänker att det är samma princip som gäller på loppis! Så tänk igenom vad du vill ha. Du måste inte behöva definiera det (”hängselbyxor i stentvättad denim”) bara du har ett hum om vilken stil/känsla det rör sig om (”som nåt en flapperdansös med en dragning åt det ockulta skulle haft till vardags”). Vet du (ens ungefär) vad du vill ha så kommer du mycket lättare kunna fånga en glimt av det bland allt annat och hjärnan kommer säga DING DING DING!! CHANS FÖR FYND HÄR.

Så har jag gjort när jag en tid hållit upp ögonen för en en vintage mockajacka i någon brun nyans, eftersom den jag köpte när jag var gravid blev för stor. Och de senaste två-tre gångerna jag gått på loppis har jag också varit specifikt inriktad på en tjockare jacka med luddig krage, ni vet sådär trevligt sjuttiotaligt.

20181108_jackafram

Ding ding ding, där var den! Denna kokosgarnerade chokladpralin till jacka. Två flugor i en smäll, både mocka och ludd. På Combo i förrgår, för 5€. FEM EURO.

När jag såg den var Blenda redan mycket urtrött på loppishyllorna och ville hem (what a rookie), och det blev NÄSTAN så att jag inte tog den eftersom jag inte hann prova den ordentligt. För jag tänkte att jag har ju bestämt att jag ska vara sträng, inte köpa sånt jag inte är säker på, och så vidare.

20181108_jackabakdetalj

Men ibland måste man väl få chansa lite. Grejen är att jag tycker det är SVINSVÅRT att fokusera på nåt om Blenda är grinig, kan liksom inte tänka en endaste tanke till dess slut och utvecklar nåt slags konstigt tunnelseende som känns som att jag typ bara tittar på saker i ögonvrån och aldrig ordentligt?? Litade alltså inte riktigt på mitt öga eller fokus där. Så jag försökte hastigt avväga för- och nackdelar mot varandra och då sa magkänslan: Jamenvisst. Den prickade ju ändå så många av mina vill-ha-kriterier och kostade inte skjortan. (Förbryllande uttryck att använda i denna kontext.)

Och sen började den också kännas precis sådär rätt som jag hade hoppats att den skulle. Är så nöjd! Den hade gärna kunnat vara typ en halv storlek mindre men tänker också att hellre en halv storlek för stor än för liten.

Märket är Kestilä med skinn från Dialuxe. Vad ska vi uppskatta årtioendet till? Min första tanke var ju sjuttiotal. Men tycker att den även har en klar sextiotalsvibb. Särskilt då att den är så rak och inte rejält formsydd som mycket var under 70-talet.

20181108_jacka_diptyk

Och så här ser den ut på men bilderna är urusla. Min mobilskärm har spruckit tvärs över framkamerans lins och det resulterar i märkliga ljuseffekter (sällan snygga) och extremt mycket grynighet. Som att kameran tappat ett dussin megapixlar eller så?? Weird.

20181108_jacka

Gillar november hittills!

Har egentligen fler tips på hur man lyckas med loppisfyndandet, men är inte säker på att de är riktigt allmängiltiga. Men säkert kunde de passa nån annan än mig ändå? Eller så kanske jag får utarbeta mer generella riktlinjer. Skulle ni vara intresserade av det?

Funderar förresten också hårt på att setta upp en webbshopp med mina forna fina fynd som jag inte använder längre. Eller det SKA ske nångång för det skadar ju inte att testa innan de slussas vidare tillbaka till loppis igen — det är bara tiden som saknas. Plagg har jag påsar fulla av.

Med vänliga hälsningar,
er personliga loppare

4 kommentarer

Skärt och kärt gånger tre

20181101_rosa_001

Plockade fram mina akrylfärger och blandade vitt, rött, lite gult och en dutt svart till en grådaskig millennial pink för en gammal träram som jag i något skede laserat med tunn svart färg. Det var för länge sen, samtidigt som jag fick teckningen till höger av min vän Anna Ö. Egentligen är det förstås den (och hon!) som är mig mycket kär (även om ramen numera är skär). Det var femton år sen, tror jag. Under nån flytt åkte den till Katternö men nu har jag äntligen tagit med mig den hem till Vasa. Den ska upp på galleriväggen, men tyckte att den behövde en tillsnyggad ram först. Passepartout ska den också få.

20181101_rosa_002

Drog på mig min beigerosa täckjacka (som Fazers Kiss-Kiss-karameller) från inhemska Tiklas och uppskattningsvis tidiga åttiotal. Jag hämtade ner den från vinden i förrgår då jag gick upp med några tunnare sommar- och höstjackor som hängt i skrubben. Minns att jag tvekade innan jag köpte den, tyckte den var lite dyr (för loppispriser då — d.v.s. 12€, haha) och kanske lite väl ljus och rosa för mig. Men Alfred bara ”Ta den, den ska du ha”. Och rätt hade han ju.

20181101_rosa_003

Gick ut på gården med Blenda (för övrigt iklädd vispgrötsrosa vantar och kallrosa skor, i enlighet med färgtemat), nerför sluttningen till lekparken, uppför gatan, runt kvarteret, tillbaka hem igen. ”Här är vår gård” småpratade jag åt Blenda då vi nådde porten. ”Ja” instämde hon. Och jag tänkte på vilken jackpot det var, att vi skulle få en sån här mysig, lummig, på nåt sätt av naturen ombonad gårdsplan. Att hon får växa upp här! Att detta är hennes första hem. Och så huset förstås. Med grunden i blekt rostrosa tegel.

Inga kommentarer

Ett knippe veckofärska loppisfynd

Alltså vilket härligt höstväder! Älskar när ett tunt molntäcke är spänt som en sval bomullsmarkis över himlen på hösten. Egentligen gillar jag det alla årstider men kanske särskilt hösten ändå, solen är så skarp då och ligger så lågt att man annars blir bländad vart man än tittar.

Alfred hade åkt till Pensala över dagen för att hjälpa sin far med lite skogsarbete och jag bestämde att det var dags för Blenda och mig att promenera till Comboliina, vilket alltså är ett ganska stort loppis som ligger en knapp kilometer härifrån. Inte långt, men ändå går jag dit ganska sällan. Eftersom det är privatpersoner som säljer där och prissätter själva kan fyndpotentialet variera enormt. Känns ibland så himla snopet att traska på där och kolla igenom 100+ bord och hitta precis NOLL. Som att allt som finns är typ fjolårets Cubus och Gina Tricot och slippriga H&M-toppar från fem år sen. Särskilt när så mycket av utrymmet numera är reserverat för nya produkter, typ överskottslager och sånt kanske? Hur som helst känns det störigt när så mycket är nytt. Vill ju ha gammalt.

Men under dagens besök hade jag fyndgudarna på min sida! Och har till och med tagit bilder på inköpen, utspridda på sängens skrynkliga lakan. Låter det inte fancy va? Vi kikar —

20181011_linnebyxor

Vitt hålbroderat linne i bomull. Ett gammalt från H&M, på den tiden då damkläderna hette Hennes Collection. Så kanske sent 90-tal? Leker lite med tanken på att färga detta, men bara en mörkare vit nyans i så fall. Har de senaste månaden utvecklat en totaldille på vita nyanser, vilket är ungefär det märkligaste jag någonsin skrivit. Menmen där är vi nu. På Tvärtemotgatan i Bakochframland. Uppochneriversum.

Byxorna är varmt och dovt plommonlila, högmidjade, rakt bredbenta och i manchestersammet. Ska vi säga score? Score! Märket är inhemska Pola, grundat 1927, vars produkter frekvent dyker upp på loppis här i Finland. Tyvärr är de lite för korta i grenen för mig, men jag har granskat insidan och tror det ska gå att rätta till. Håll tummarna! Så ja, eventuellt score, ska vi kanske säga.

20181011_klaenning

Barnklänning i bomull. Än så länge för stor för Blenda men jag kunde bara inte motstå den. Provade den på henne och hon såg ut som en proper vinterdröm på prärien. Märket är återigen ett gammalt H&M, etiketten bär titeln Up To 7. En kvick googling gav inga resultat och jag orkade inte gräva ner mig i det, men gissningsvis rör det väl sig om 90-tal igen. Klänningen är förresten ”made in England”, något som spontant känns ganska sällsynt i dagens klädproduktion för H&M…

20181011_koftapolo

Och mer H&M blir det, men de här två relativt nya. En ljus kallgrå bomullskofta med svarta knappar. Är så svag för kontrasterande knappar nu för tiden, tycker det är så snyggt. Är ju också koftnörd sen förr. Men den här var likväl åt Blenda.

Det är också den ribbstickade beigea polon, också den från H&M och i organiskt bomull och så himla mjuk. Blenda blev alldeles överförtjust i den och rultar redan omkring med den på sig, som nån liten beatnikpoet på LSD.

20181011_klaenningpyjamas

Mer åt Blenda, och här blir jag ytterst tveksam till hur intressant detta nu är, just de här plaggen som ändå är ganska precis sådana man ser överallt på alla barnavdelningar just nu, men ja ja. Jag har redan laddat upp bilden. Ni kan scrolla förbi.

Klänning/tunika från H&M, eftersom att jag har lite svårt att säga nej till leopardmönstrat. Leopardmönstrat är dessutom en neutral färg, om ni inte visste det. Fast då ska den helst vara så naturtrogen som möjligt, den här är ju uppenbart inte tillräckligt brun. Äsch. Blir efterskottstveksam till köpet nu, den hade fått vara finare faktiskt. Nåjaaa. Åtminstone syns väl inte bananfläckar så värst bra på den! Och sådana blir det många av.

Den ljust dammigt rosa pyjamasen med vitt spräckel köpte jag eftersom vi nyligen varit tvungna att pensionera ett par som blivit för små och det visat sig att det löns att ha ganska många pyjamasar att cirkulera mellan. Denna från Lindex. Tycker de ofta har fina, mysiga grejer där på bebavdelningen. Många skogsdjur nu i höst.

Och det var de sista av dagens fynd! Så över till ett par fångster från tidigare i veckan. Då gjorde vi ett snabbesök på Folkhälsans Loppis och Retrobazar ute i Smedsby. Alltså det är ett (1) ställe men heter så.

20181011_skjorta

Här en kornblå barnskjorta i bomull igen. (Märker ni temat?) Men denna är trots barnstorleken inte åt Blenda, hon skulle f.ö. drunkna i den, utan åt mig. Det är en väldigt rymlig 120 alltså. Har en längre tid varit på jakt efter korta skjortor och har därför ganska ofta spanat på barnavdelningarna, men denna är den första som kunnat dubbla som liten vuxenskjorta lika bra som normal barnskjorta. Hot’s Company är märket, vad nu än sen det är. Gillar att den har en liten western twang också. Axelok och silverknappar.

20181011_kappa

Och sist men definitivt inte minst, en beigespräcklig vinterkappa med kaffebruna accenter. Märket är finländska Master-Coat, som tillverkade damkappor från 1977 och cirka tjugo år framåt. Vad ska vi datera denna design, sent 80-tal? Tidigt 90? Men den känns samtidigt lite 20-talsinspirerad på, med den stora fuskpälsklädda huvan som vilar över axlarna som en bred sjalkrage. Blir lite extra kär i den nu då jag ser den på bild — kontrasterna, spräckligheten, texturen, känslan. Den är i rymligaste laget fast storleken är 32 vilket i övrigt skulle vara alldeles för litet för mig. Så man får bara tänka på hur överdimensionerad den egentligen var tänkt att vara och konstatera att allt är relativt.

Det var allt! Eller inte så lite heller. Ganska många plagg att köpa på en vecka tycker jag men tacka vetja second hand. För miljön och plånboken och så vidare ni vet. Fast då tyckte jag också att kappan var just och just inom rimlig gräns i sitt pris. Trots det var den sammanlagda summan ändå bara 28€.

Jag och Blenda är ensamma hemma igen och nu kan jag inte längre distrahera henne med Teletubbies på den andra skärmen. Hon sitter i min famn och griper tag i allt så har något märkligt hänt i inlägget skyller jag på henne. Hon är också märkbart och ljudligt frustrerad på att jag inte ägnar henne tillräckligt med uppmärksamhet. Måste natta denna besynnerligt månghänta varelse innan mitt tålamod brister! Ajöss!

Inga kommentarer

Ny människa pratar samma gamla yta

Känns som att allt jag gör nu för tiden, eller i alla fall skriver om, är att ansa mina toppar och rensa min garderob, och det är också vad jag gjort sen sist. Det har fått mig att känna mig som en ny människa denna gång. Så ni får försöka stå ut med denna upprepighet. Eller skita i det!

Vet inte vad som hände men häromkvällen kände jag mig nästan lite pirrig. Kändes ungefär sådär som att komma tillbaka till högstadiet efter ett lov och man hade en idé om att NU fan, nu ska jag ha en Ny Stil och den ska va COOL jävligt cool och denna stickade pullover ska vara nyckeln till det.

Fast nu har jag ingen stickad pullover. Däremot en någorlunda ny garderob, alltså bokstavligt. Utsida monterad, innanmäte gallrat.

Alfred har fixat det sista av själva möbeln (DEN 👏 HAR 👏 DÖRRAR 👏) och jag har satt undan en rejäl hög med plagg som ska bo uppe på vinden ett tag. Har fortfarande mycket kläder kvar men är också ännu mer inspirerad att fortsätta rensa och leka sträng kurator. Byta ut halvbra mot helrätt. Orka ta itu med simpla reparationer. Våga försöka sy om sånt som jag inte tycker sitter så bra som det kunde och som jag därför sällan använder för att jag mest gillar idén snarare än verkligheten. Känner mig så PEPPAD att satsa på kvalitet trots min livslånga kärlek till kvantitet.

Och angående andra ytligheter så har jag har oräkneliga gånger blivit arg/bedrövad när jag sett en bild på mitt hår eller gått förbi en spegel. Så jag klippte igen några centimetrar av det, bara knix tjipp med saxen i tio minuter. Jag har nog aldrig förr njutit så mycket av att säga ajöss till kluvna toppar och urtunnade längder.

20180726_sjuttiotaligt

Det här var i slutet av juli men har inte direkt ett överflöd av färska utstyrselfotografier att visa. Så de här får illustrera klädesplagg jag behållit och hårtoppar jag kapat.

Fattar förresten inte riktigt detta slitage. Jag färgar inte mitt hår längre sedan några år. Jag har, hittills i år, fönat håret kanske tre-fyra gånger och aldrig ens så länge att det blivit helt torrt. Jag har inte använt lock-/plattång på kanske två-tre år. Jag tvättar håret max två gånger i veckan, mitt schampo är milt och jag använder alltid balsam. Jag är sparsam med stylingprodukter, förutom närande oljor, leave-in-balsam och sånt. Jag gör inpackningar ibland, om än sällan, men ändå. Jag använder ”snälla” hårband. Men det är ju i stort sett alltid i tofs/knut här hemma. Antar att det sliter. För det slits uppenbarligen som FAN. Jämfört med förr.

Men på plussidan kan jag berätta att mitt hårfäste (hormonchockat, som resten av kroppen) inte är lika skalligt längre. Nu har jag fem centimeter lång luddig päls i en krans runt fejset istället. Man vet att man varit lågt ner på snyggstegen då till och med det känns riktigt tjusigt. Men allt är relativt och nu snackar vi i jämförelse med djupa vikar och flikar och gläntande hårbotten bland glesa strån. Såatt. Pälskrans I love you!

6 kommentarer

Prickar i registret

20180819_linneaprickig

Förra veckan köpte jag en sockervaddsrosa blus på loppis. Ville neutralisera färgen lite och min lösning för detta var: textilfärgpennor! För jag har nämligen också drömt om en småprickig blus.

20180819_prickig_001

Så jag började med att dutta små svarta prickar över ena framsidestycket. Ganska glest till först och sen fyllde jag i där jag tyckte att det behövdes.

Skyddade också blusen med en tidning på insidan eftersom materialet var tunt och tuschen sipprade lätt igenom ett tyglager.

20180819_prickig_002

När första framstycket var klart var det bara resten kvar då. Andra framstycket, ärmarna och bakstycket. Oket och kragen lät jag bli.

Eftersom jag inte ville att prickarna skulle vara regelbundna var det ett ganska lättsamt pyssel. Det tog en dryg timme att dutta ut varje en, men jag kunde slötitta på tv under tiden. (Såg bland annat sista avsnittet av Big Love så nu har jag äntligen sett den från början till slut.)

20180819_prickig_003

Textilpennorna blödde ut en gnutta här och där på materialet, men jag har bestämt att det ska vara så. Lite som en färginventerad stjärnhimmel. Men kanske mest som hallonglass med lakritskrisp.

Hur som helst ett enkelt DIY jag kan rekommendera! Textilfärgpennor hittar du exempelvis på Clas Ohlson. Köpte själv en ask med sex färger så ska definitivt också försöka mig på att pynta lite vita bebiskläder nån dag.

4 kommentarer