på skansen i svängen

rekreation & civilisation

20150731_skansen_00120150731_skansen_00220150731_skansen_003

Tillbringade en helg i Stockholm vid senaste månadsskiftet och på fredagskvällen beslöt vi att gå till Skansen. Hade inte varit dit sen jag var cirka tio år, då fick jag klappa en huggorm. Den här gången anlände vi runt en timme innan stängning och då var akvariet stängt, så inga ormar denna gång. Istället såg vi t.ex. sälar, lodjur, uttrar och björnar. Inte illa det heller! Något som var trevligt med vår sena ankomst var att vi fick nästan vara för oss själva där, slapp för det mesta påfrestande högljuddhet och trängsel.

(Mindre trevligt var att se babianer. Fy. Jag är okej med att de existerar men jag vill för guds skull inte se dem.)

På första bilden jag och gäss, på andra bilden min syster Charlotta, på tredje bilden Alfred, Anders och Charlotta. Två första bilderna tagna av Alfred med kameran han lånat för resan, och fasiken så jag gillar den där drömska försiktiga oskärpan som den sveper in allt i. Måste nog ta den mackapären i bruk mer ofta.

Har en splittrad inställning till djurparker. Å ena sidan hör jag till dem som älskar älskar älskar att se på djur. Så det är ena fraktionen, den andra som också är betydligt större är att fenomenet djurpark är så jäkla osjysst. Människan håller djur fångna för att tjäna pengar på att underhålla andra människor. Det är tyvärr inte alltid så att djurens välmående är vad som är viktigast. Är överlag tveksam till att vilda djur ens kan ha det bra på zoo, oavsett hur mycket människan skulle bjuda till, i.o.m. att det innebär ett liv i fångenskap, som utöver det är fullt med störningar från besökare. Sist jag besökte en djurpark var i Kaunas i Litauen år 2011 och det var en deprimerande upplevelse. Såg djur som inte kunde ha mått bra, alls. En del verkade apatiska — som lejonen, vars inhägnad borde ha varit minst tjugo gånger större; en annan del plågade — som isbjörnen, i nånstans kring +27°C med en pool i storlek pöl; och en tredje del hysteriska, desperata och rent ut sagt psykotiska — som ett djur jag inte kunde artbestämma, som nonstop rusade av och an i sin lilla bur. Ledsamt var det också att se de två zebrorna stå längst bort från staketet och tätt tillsammans så som de gör i flock, för att förvirra rovdjur, d.v.s. hot.

Nä, inte lockade det riktigt att någonsin stöda en sådan institution igen. Likväl befann jag mig på Skansen några år senare, men de två parkerna går nog inte riktigt att jämföra känner jag, men måste också erkänna att jag inte är särskilt insatt. Har dock inga tvivel om att djuren på Skansen definitivt mår mycket bättre än vad de på Kaunas Zoo gör. Men sablar vad jag önskar att nån delade ut saftiga böter åt de som ropar och härjar och bankar på glasburarnas väggar. Sådant beteende är för helvete inte okej.

Annonser

på väg hem

rekreation & civilisation

Hade ännu några bilder från senaste utflykten som jag inte postat, så här kommer de —

20140413_027
Förrförra söndagen sa vi hejdå åt Charlotta och åkte ut till hamnen.

Där hände något oväntat — vi satt och väntade på att min kompis Anders skulle dyka upp då jag plötsligt hör någon säga mitt namn och fattar varken från vilket håll rösten kom eller varför Anders inte lät det minsta som sig själv, och till på köpet mycket förvånad. Jag tittar förvirrat omkring mig och jag hör mitt namn sägas igen, då jag plötsligt ser Ellen! Som skulle åka med samma färja utan att nån av oss fattat det.

20140413_028
Och några minuter senare dök också Anders upp! (Och lät som sig själv.)

20140413_029
Väl ombord gick vi ut på däck. Sa hejdå åt det svenska riket.

20140414_001
Nästa morgon ute på däck igen, sa hej åt det finländska vattnet. (Nickade diskret och lagom asocialt åt riket, som sig bör.)

20140414_003
20140414_002
Jim och jag var bjudna på frukost hemma hos Karin & Niki i Åbo, men enligt något som jag misstänker att kan utvecklas till tradition åkte jag och Jim fel i Åbo. Ahhh jag fattar inte. IGEN. Istället för att åka raka vägen till deras lägenhet så åkte vi ungefär på en oplanerad sightseeing-tripp och då vi väl kom fram till rätt ställe var frukosten snarare brunch. (Och jag överexponerade bilderna, buu.) Men sällskapet var förtjusande, även det enligt traditionen!

20140414_004
Och sen, ett par timmar senare, befann vi oss på tåget och landskapet började se ut som jag var van med. Platt och skogtäckt. Tecken på att en är tvättäkta österbottning: Jag får typ alltid lock för öronen då jag åker ner till södra delar av Finland? Lol ÅH NEJ HÖJDSKILLNADER I TERRÄNGEN.

CAM00056-horz

Köpte en bok på färjan hem för jag hade på känn att jag inte kunde sova (mycket riktigt, fick dessutom en släng av dödsångest och låg där och våndades en bra bit in på natten), vilken jag sedan läste ut på tåget upp. Dålig karma av David Safier. Fjantbok. Att den var lättläst är ungefär det mest positiva jag kan komma på att säga om den. Min spontana reaktion när jag läst ut boken var att himla med ögonen. Så näe, köp den inte för 9€, inte ens om du åker färja och utbudet är begränsat. Det är bara dumt.

fjäriln vingad syns på haga

rekreation & civilisation

20140413_001
Förra söndagen åkte vi ut till Hagaparken, och jo, det är sant som sången säger — bevingad leipodoptera syns verkligen där! Här ovanför ser vi två av mina favoritfjärilar.

20140413_002
20140413_003
Anna och Jim sökte sig vidare och jag släntrade efter. Blev ganska förtjust i parken med sina gamla träd och böljande kullar, men att föreviga hur fin den var lyckades jag dessvärre icke med.

20140413_004
Vi var på väg till Fjärilshuset, har en tid tänkt det skulle det vara kul att åka dit, och det kändes som en passande utflykt för en söndag.

20140413_005
20140413_006
Namnet till trots finns det inte bara fjärilar att beskådas där utan även exempelvis en hel del koikarpar i varierande färg och form. Fem minuter efter att vi betalat in oss så var det dags för matning av dem, då blev det action i dammen!

20140413_007
20140413_008
Lite längre in bodde några sköldpaddor bland ståtliga kaktusar.

20140413_009
Jag visste på förhand att klimatet i Fjärilshuset förstås skulle vara tropiskt för att passa fjärilarna, men herre min tid, luftfuktigheten var verkligen inget att skämta om. Denna bild är såhär dimmig för att linsen och speglarna på insidan immade igen typ fem minuter efter att jag tagit fram kameran. Blev lagom nervös samt irriterad på att det snabbt blev helt omöjligt att ta bilder genom den.

20140413_010
20140413_011
Blev värmen och fukten för mycket för en så gick det att fly in till akvariedelen där det var svalt och torrt. Fanns lite olika havsvarelser där men främst hajar! Och där i svalkan återhämtade sig min kamera, puh.

20140413_012
Tillbaka hos fjärilarna visade det sig att kameran var nu på något vis härdad (?! Var god förklara detta, fysiker!) och det gick hur bra som helst att ta bilder resten av tiden. Ibland satt fjärilar mitt där var folk gick och jag kunde inte låta bli att flytta på dem. Egentligen skulle inte fjärilarna röras men jag tänker ändå att det är bättre att försiktigt sticka ett lillfinger åt dem att kliva upp på och förflytta dem till en säkrare plats, snarare än att låta dem sitta kvar och bli påstigna. Viktigt är förstås att aldrig röra i vingarna, men många av fjärilarna hade ändå ganska trasiga vingkanter. Sorgligt, även om nog alla jag såg ändå kunde flyga.

20140413_013
En fjäril landade på Jim. Jag fick också fjärilsbesök vid något skede, den satte sig som en brosch snett ovanför hjärtat.

20140413_014
Vi väntade länge på att denna fjäril på lunchpaus skulle slå ut sina vingar men det hände aldrig.

20140413_015
Denna fjäril kände jag igen, jag har sett den i icke levande form i Litauen och där trodde jag att den var min namne men närmare efterforskning har visat sig att Linnaeus-delen i titeln Papilio memnon Linnaeus endast refererade till att det var Carl von Linné som skött systematiseringen. (Vet inte om jag ska vara besviken eller lättad, på engelska heter den Great Mormon.) Tycker den är mycket fin!

20140413_016
Puppor! På en annan puppställning höll en del fjärilar på att kravla ut ur sina kokonger, sjukt coolt. (Men varför, Linnea, varför tog du inte bild på det?)

20140413_017
Mer av den stora mormonen, och de där fjärilarna med blåa band på sina vingar har jag också sett innan, även de i Litauen och ej vid liv. De tillhör släktet Morpho, vilket jag händelsevis också känner lite samhörighet med på grund av ett nickname jag alltid använde på internet förr i tiden, vilket säkerligen hade samma etymologiska rot. Heh. *tönt*

20140413_018
20140413_019
Något hände här men jag vet inte om det var slagsmål eller ett felberäknat parningsförsök. Oavsett så slutade det med att de trillade ner.

20140413_020
Mellan gångarna hos fjärilarna fanns det förutom en massa växter också dammar där olika varelser bodde, exempelvis sköldpaddor.

20140413_021
Och i samma damm som skölpaddorna huserade i levde också olika typer av malar samt vad jag gissar är någon art av väldigt runda rockor. (Däremot fanns det inga malar i betydelsen nattfjärilar där, det var lite trist.)

20140413_022
Det fanns minsann många möjligheter att studera fjärilar på nära håll. (Åh usch så klämkäck jag börjar låta, jag ber om ursäkt.)

20140413_023
I fjärilshuset fanns också några terrarium inbyggt i väggarna, vi såg t.ex. tusenfotingar och kackerlackor, men just här tror jag att Anna kanske tittade på grodor.

20140413_024
20140413_025
Mycket små och söta men också mycket farliga. Den gula är den giftigaste grodan i världen, Phyllobates terribilis, det både hörs på namnet och syns på färgen.

20140413_026
Papegojor fanns där också, men de verkade inte riktigt orka med besökarna utan satt med ryggarna åt oss och ignorerade barnens uppmaningar till att prata, o.s.v. Vid det laget var vi också ganska utmattade och uttorkade så vi gick över till caféet där vi fyllde på våra energi- och vätskebalanser, det blev ganska svettigt där i fejktropikerna. Men mycket trivsamt! (Plus att ens ännu vinterskärrade hy kändes betydligt mera välmående och återfuktad efteråt, pluspoäng!) Det var inte jättebilligt att gå in, en vuxenbiljett kostade 135SEK (~15€), men det var det absolut värt för en som jag.

20140413_linneaanna.gif
Skakig bonusgif från bussresan på väg dit. Jag är stel och pirrig men Anna, hon tar det med ro!

timber timbre @ debaser (…debasre)

rekreation & civilisation

Lördagskvällens program i Stockholm var förstås Timber Timbres spelning — var förvånad och nervös över faktumet att det inte var möjligt att köpa biljetter på förhand, men smart som Anna är så bokade hon bord för middag åt oss; mig, hon själv, Charlotta och Jim. Så först festade vi loss på mat och drinkar, det var en sån där uppsluppen stämning som infinner sig ett fåtal gånger per år och jag skrattade som en dåre, och när notan var betald fick vi varsin stämpel så vi fick gå direkt över till spelningsområdet.

20140412_timbertimbre_001
20140412_timbertimbre_002
20140412_timbertimbre_003

Gud så jag hade sett fram emot det! Förväntningarna var skyhöga. Och vad är deras status nu i efterhand? Jo, låt mig berätta: UPPFYLLDA! ÄR MYCKET NÖJD. De spelade både nytt och gammalt, och allt funkade. För varje låt de började på så blev jag superglad och uppspelt, jag fick upp öronen mer för ett par låtar från nyaste skivan (Spotifylänk) som jag inte hunnit lyssna på så mycket ännu, suveränt roligt, och hörde naturligtvis många äldre favoriter också. Kul var det också att övrig publik verkade minst lika begeistrade som jag själv var. (Hörde ett beundrande meningsutbyte mellan två killar snett bakom mig: ”Åh fan han är så jäkla cool”, ”Aa verkligen”. Jag nickade instämmande för mig själv.)

Enda minuset var mitt eget fel; jag tycks nog alltid ha nåt problem med livemusik ändå, oftast brukar jag tycka att konceptet är överskattat, brukar kunna bli uttråkad och i värsta fall irriterad (blir t.ex. galen av att lyssna på liveskivor, då musiken inte låter som den ”ska”), men det gjorde jag definitivt inte denna gång — blev tvärtom ganska förtjust i att höra de välbekanta låtarna i något ny tappning — men däremot märkte jag att jag lätt får problem med koncentrationen, vilket i och för sig mycket väl kan ha haft något att göra med min sömnbrist. Under ett par låtar så kom jag på mig själv med att vara helt i en annan värld, borta bland tankar på något helt annat där musiken och sången och scenen och bandet snarare befann sig i någon närliggande dimension, och jag blev så sabla frustrerad på mig själv. Var här nu, ta in detta, sätt det på minnet, sätt det i hjärtat, försökte jag uppmana mig själv. Och visst gjorde jag väl det sen också men som helhet är det ändå så glimtande, så obskyrt. Men måhända gör det inget ändå. Glimtande obskyrt är väl om något en passande beskrivning för en Timber Timbre-spelning, kanske?

Efter spelningen råkade jag och Anna stå ungefär en meter ifrån sångaren och låtskrivaren. Märkte inte ens innan Jim kom förbi och informerade oss om det. Har aldrig varit mer starstruck men blyg som jag är vågade jag knappt titta dit, ännu mindre säga något. Hade absolut inget att säga heller! Gick igenom en rad klyshiga repliker i huvudet men ratade dem allihopa. Ångrar mig en gnutta i efterhand, skulle gärna ha sagt något uppskattande, men jag hade inte hjärnkapacitet till att formulera annat än sådant som säkerligen i slutet av meningen skulle utvecklas till ett frieri. Äsch. Fast, jag menar, såklart, dear Mr. Kirk, om du skulle råka läsa det här, MARRY ME please thank you xoxo etc etc.

*fangirling*

god morgon stockholm

rekreation & civilisation

20140412_001

Efter att varje natt i en veckas tid fått min sömn störd så att jag vaknat 3-4-5 gånger, att natten till dagen vi skulle åka vakna kvart före fyra på natten och inte kunna somna om förrän klockan sju på morgonen (klämde in en timme sömn innan jobbet), att sen åkt tåg i många timmar och stinn på koffein inte ens tänkt tanken på att sova, att efter det åkt med en färja under vilkens resa jag hoppats på att kunna sova massor men som för många förstås var en fredagsfyllekryssning där de kan föra hur mycket oväsen som helst, och att efter att ha somnat först runt klockan ett på natten tvingats stiga upp typ halv fem finsk tid — ja, efter allt det så är jag inte speciellt pigg. Men havsluften i Stockholms skärgård piggade upp mig men här har den inte haft sin verkan ännu. Jag tittar på den här bilden och tycker att det är som att jag åldrats minst fem år helt plötsligt. Jag ser så dåsig och plufsig ut att det kunde ha varit spår av botoxinjektioner som har gått hemskt fel. Men på gott humör var jag ändå! Mitt ansikte var bara lite för segt för att lyckas förmedla sådana känslor.

20140412_002

Det var några år sen jag sist åkte till Stockholm och jag minns inte helt säkert när jag sist åkte färja i detta område, men det som är lustigt är att många av vyerna i skärgården känns ju bekanta trots att en bara har iakttagit dem på långsam genomresa. (Och då menar jag inte bara Gröna Lund och girafflyftkranarna på Beckholmen, trots att bägge förstås var a very big deal då familjen åkte Sverigebåt under min barndom.) Just den här ön vet jag dock inte om jag direkt memorerat, men kanske känner jag igen den nästa gång efter det här.

20140412_003

Kolla, här börjar mitt ansikte mjukas upp lite. Framsteg!

20140412_004

Och den andra personen då jag pratar om ”vi” var ju Jim, förstås! Efter vår sightseeing på däck satte vi oss på ett café där inne och tittade ut, och jag sa sådär som jag brukar göra ibland då jag ser en trevlig byggnad, ”Där skulle vi kunna bo”, och då går leken lite ut på det att vi ska låtsas att lojt överväga det som att det naturligtvis vore fullt möjligt men frågan är om vi skulle orka flytta, typ, (byggnaden kan f.ö. sträcka sig från allt mellan ett litet lustigt förråd till ett enormt palats — huvudsaken är att det ska på något vis se gemytligt ut och någorlunda beboeligt,) och inte ens fem minuter senare säger Jim att där vi befann oss just då var tydligen Finnboda, enligt nån text på nån brygga eller nåt. Inget lustigt med det alls, om det inte hade varit för den saken att då jag gjorde det där mäklartestet som cirkulerade på FB för en tid sen så blev min ideala sambo Jim, och vi skulle bo i — you guessed it — Finnboda! Heh.

20140412_005

Efter att vi hade gått i land var det ännu okristligt tidigt (för en lördagsmorgon) så vi beslöt att bara strosa långsamt runt lite som de resenärer vi var. Då vi gick över denna bro där jag sa ”Jag ska passa på att turista lite nu då vi hinner”, och här är resultatet av det. Nu råkade det hamna ganska mycket rörelse på den här bilden jämfört med hur det var, egentligen var stan extremt tyst och stilla. Liksom postapokalyptiskt. Eller, ehm, Vasa-artat. Ha, ha.

20140412_00620140412_007

Vi hade åkt till Gamla Stan och där mellan de tätt stående husen var det ännu lugnare. Vi mötte ungefär en handfull människor utöver en stor grupp med vad jag gissar var ryska turister som gick på en guidad rundtur. Har tidigare bara vistats i området då det har varit sillburkspackat med folk så detta var ett trevligt ombyte.

20140412_008
20140412_009
20140412_010

Jepp, jag passade verkligen på att turista ordentligt. Hur många bilder har inte tagits av dessa samma trånga gator? Men fan, de är så charmiga.

20140412_011

Då vi gick där så tänkte jag på att det känns nästan märkligt att världen ser ut sådär, så nära mitt hem. Det känns så otroligt europeiskt.

20140412_01220140412_013

Spegel, spegel. Turist street style. Jag kände mig stundvis något hemlös då vi gick där — bärande på min överdimensionerade handväska, en ryggsäck och gammal loppisjacka som jag kallar ”pundarjackan” (p.g.a. stilen på den, inget annat, fast vad vet jag om föregående ägare förstås) så kände jag att jag uppfyllde en del kriterier för att passa in i stereotypen.

20140412_014
20140412_015

I och med att vi inte hade något fast mål så promenerade vi bara omkring, lite senare sökte vi oss in till nyare delar av stan, gick på café för frukost nummer två (nummer ett hade vi ätit ett fåtal timmar innan på färjan), frågade om ”de här smörgåsarna är vegetariska” och tyckte kassörskan tittade märkligt på mig då jag yttrade ordet smörgås, fick senare på kvällen veta att för många svenskar låter det ordet ålderdomligt (modern benämning: fralla, macka — äh, själv var jag bara nöjd över att jag inte sa ‘smöggis’), letade upp vägbeskrivningar till Naturhistoriska Riksmuseet, åkte dit men betalade sen inte in oss i alla fall, gick istället ut igen och vilade våra trötta fötter i vårsolen en stund innan vi åkte mot nästa destination: lunch.

20140412_01620140412_017

Min syster Charlotta bjöd på lunch och kaffe hos hennes, och hennes ena katt Robban vankade planlöst omkring och jamade mycket olycklig ända tills Charlotta drog ut den lediga stolen och han satte sig förnöjt (och tyst) där. FOMO, helt klart.

Klockan trevade under tiden vi var där till incheckning på hotellet, så vi åkte dit. Lyckades dock först med att åka en station åt helt fel håll på tunnelbanan, hehe. Hade just pratat om det hos Charlottas, också, hur jäkla nojig jag var då jag var yngre med att åka fel och/eller missa rätt station och sånt. Sa också då att jag förstås senare insett att det inte var hela världen, och nä, det var det ju inte heller. Träffade sen Anna på hotellet, vi satt på rummet och blajade en stund, försökte sen fräscha upp mig lite, böt kläder och gjorde mitt bästa för att dölja mina mörka ögoncirklar, kände mig grinig och ynklig för att jag var så trött och för att det var så otroligt synd om mig för att jag var så trött et.c., men sen hann jag ligga och blunda i exakt tio minuter (guld värt, redan det) innan vi sökte oss iväg på kvällens program! Men mer om det i ett annat inlägg.

Ja, det här var ju då förresten förra lördagen. Jag har nästan återhämtat mig från sömnbristen nu, har sovit cirka tio timmar per natt de senaste tre nätterna. Det tar sig!