Torsdag och fredag förra veckan har vi

rekreation & civilisation

20190919_hav

Vi har åkt båt. Vi har haft en lugn och stillsam resa över havet. Vi har varit de enda i lekrummet, vi har varit de enda i sittsalongen. Vi har tyckt att det varit ganska skönt.

20190919_daeck

Vi har skymtat land i horisonten. Vi har varit på väg till Umeå. Vi har åkt för att Alfred haft ett uppträdande bokat på färjan på väg tillbaka följande kväll. Vi har alltså, som man säger, passat på.

20190919_ikea

Vi har besökt Ikea. Vi, främst Blenda, har provlegat en massa olika sängar och bäddsoffor. Vi har hört henne säga ”Sova”, ungefär varannan minut. ”Sova där”.

Vi har varit förståndiga och inte spontanhandlat mer än ett set haklappar. Vi har behövt dem, eftersom vi glömt de andra där hemma. Vi har uppgraderat Blendas matstol till en juniorstol. Vi har fixat madrass till sängen hon snart ska få. Vi har insett att vi också kommer behöva fixa en sänghimmel eftersom det huvudsakligen var under dem hon ville lägga sig. Vi, främst jag, har sneglat på stora soffor som potentiellt skulle ta upp cirka halva vardagsrummet. Vi, främst jag, har funderat om det skulle vara så illa, ändå.

20190919_hotell

Vi har tagit in på hotell. Vi har lämnat av våra väskor där. Vi har gått ut igen. Vi har handlat blåbärsmuffins på vägen. Vi har tillbringat kvällen hos min syster med dotter, katt och pojkvän. Vi har glömt att ta bilder där. Vi har haft roligt. Vi har hört talas om Puck (katt) så gott som nonstop i flera dagar. Främst från Blenda.

20190919_puss

Vi har vaknat följande morgon. Främst Blenda. Vi andra har väckts. Vi har gosat med Kia och Pupu och varandra. Vi har även gosat med Panda, som skänktes till Blenda av vänlig personal i receptionen.

Vi — eller okej, bara jag — har nästan inte laddat upp bilder som denna på grund av kroppshållning med putande mage. Vi (jag) har liksom stirrat oss blinda på den tills att den tycks ha förvrängts till något högst onaturligt och genant. Vi har bestämt oss att komma över det.

20190919_rum

Vi har hängt i hotellrummet. Vi har tittat på Barnkanalen. Vi har väntat på att butikerna skulle öppnas. Vi har redan ätit frukost, länge. Vi har sedan gått på stan. Vi har handlat böcker. Vi har hälsat på hos Alfreds moster.

Vi har åkt mot hamnen. Vi har stannat i Holmsund, lika som sist vi åkte till Umeå och tillbaka, och handlat. Vi har klivit på båten igen. Vi, jag och Blenda, har vilat i vår hytt medan Alfred har showat. Vi har på natten kommit hem till våra kära katter.

20190919_smack

Vi har haft det bra.

Strosa i Stockholm, snälltåg till Malmö, Öresundståg till Köpenhamn

rekreation & civilisation

Vi fortsätter med andra delen av resan och där vi slutade sist, d.v.s. i Gamla Stan i Stockholm en torsdagsmorgon.

20190725_007

Här står jag då och tittar ut över myllret av trånga kullerstensgator. Ack, att få gå där bland dem! Åh, om jag bara fann dörren ut ur denna obarmhärtigt stängda byggnad!

20190725_008

Skoja bara, här är jag ju. Mitt i smeten. Böjd som en banan.

20190725_009

Gamla Stan var som vanligt mycket Gamla Stanig och med det menar jag alldeles urtjusig och mysig. Kan ej stå emot den här charmen, fantiserar om att flytta in i ungefär vartannat hus.

20190725_010

Vi gick förbi detta ställe, Café Schweizer på Västerlånggatan, och fastän gatorna ännu var ganska folktomma runt klockan nio, så var vi ändå tre-fyra-fem stycken som stod här och tog bild på detta spektakulärt vackra. Snacka om lyckad marknadsföring att dumpa alla sina pressade apelsiner på framsidan. Doftade det himmelriket? Oklart, men jag gissar på ja.

20190725_011

Vi gick vidare och jag kan med glädje meddela att under denna resa lärde sig Blenda äntligen att uppskatta och använda sina solglasögon.

20190725_012

Vi släntrade över kyrkogården tillhörande S:ta Clara. Där var det fridfullt och skönt i skuggan under lövverken.

20190725_013

Strike a pose. Är som ni ser väldigt bra på det.

20190725_014

Fortfarande på samma kyrkogård, och här hade Blenda tagit på sig solglasögonen helt själv. 🙃 Kolla så nöjd hon är! Hehe.

Efter att dessa bilder togs har jag inga på en lång stund. Men vi satte oss på en bänk och åt lite snacks som lämnat av från kvällen innan i Umeå, och tittade på en man på en närliggande bänk. Han slängde ungefär ett halvt fransbröd åt fåglarna, bit för bit. Det verkade mycket terapeutiskt och jag sa att man borde se till att åtminstone en gång i veckan sätta sig och mata fåglar, att då skulle man nog må mycket bättre. Lite senare råkade jag knuffa en vattenflaska av bänken, och jag är inte helt säker på det men jag tror att smällen kan ha skrämt bort fåglarna. Jag märkte inte nåt sånt men däremot att mannen vände på huvudet och stirrade mig uttryckslöst i ögonen i några sekunder, och jag tror att han eventuellt ville uttrycka sitt missnöje med mig. Sen reste han sig och gick. 

En stund senare gick vi till Cityterminalen därifrån vi först skulle åka ersättningsbuss (för tåget) till Södertälje. Inne på terminalen var det svalt och skönt och Blenda fick sova en stund innan vi klev på bussen.

20190725_015

Sen steg vi på snälltåget med riktning Malmö! Där var det charmigt med kupéer för sex personer på breda bänkar. Där fanns ingen luftkonditionering och det var väl aningen svettigt en sån här dag då temperaturen låg runt 30° och solen gassade in genom fönstret. Fönsterluckan var öppen men jag som satt med ansiktet mot färdriktningen fick också erfara en hel del oljud som liksom samlades där. När jag sträckte mig tvärs över mot Alfreds sida som satt mitt emot mig så märkte jag att det var mycket tystare där. Detta var först mot slutet av resan och IGEN hade jag fått ganska ont i öronen och tröttma i huvudet av det konstanta oljudet. Ah well.

20190725_016

Men Blenda hon njöt av tågturen. Alfred också, men främst var han mitt i en blinkning när bilden togs. Fotot är geotaggat i Flen, och det får mig att tänka på två saker:
1) Personen från Flen som Karin skulle träffa när vi var i Stockholm sommaren 1999 (HJÄLP!! 20 år sen) och som i sin tur skulle träffa Anders — som visade sig vara alldeles suverän på alla vis och fortfarande är en vän, så YAY för Flen va!
2) Sången i Pelle Svanslös i Amerikatt som går typ ”Satt en katt på en sten / inte långt ifrån Flen / joppiladiladiladiloladiloladilo”, eller något ditåt. Medryckande hur som helst! Älskar PSiA (som ingen kallar den, tror jag, men nu gör jag det pga #truefan). Hade (har!) den på VHS som liten och när Blenda var yttepytte köpte jag den och den andra Pelle Svanslös-filmen (hade även den på VHS, fast på finska) på DVD för att jag tycker det är viktigt att de hör till ett barns uppväxt.

20190725_017

Och här ett resa-med-litet-barn-tips: En magnetisk ritplatta! Den här lilla köpte vi på Minimani för knappa sju euro, och det var den värd. Man för vippan till andra sidan för att sudda. Strecken man ritar blir automatiskt olika färg eftersom att rutan är indelad i fyra fält, ett rött, ett blått, ett grönt och ett gult. Pennan sitter fast med ett band. Yes, denna mojäng roade hon sig mycket med. Tänker att leksaken dessutom är en sån som inte nödvändigtvis tappar sin charm på ganska många år, bara barnet tycker om att rita. Och det gör ju de flesta.

20190725_018

Tågresan tog ungefär fem och en halv timme så hade en hel del tid att ta kål på. Och vi gick igenom en del tekniker att försöka underhålla Blenda, som tyvärr inte kunde tupplura eftersom att man inte fick gå omkring med vagnen i korridoren. Här swishade vi genom den idylliska svenska landsbygden med betande kossor och grönskande lövträd och böljande fält.

20190725_019

Men det märkte inte Blenda för hon var upptagen med att äta kex och titta på Barbapapa-avsnitt på Alfreds telefon. Rosor på kinden och Netflix i blick. I brist på tupplurer blev liksom detta hennes ”avkoppling”. Eller förresten kanske mest vår.

20190725_020

Hux flux har vi ploppat vidare till Öresundståget! Där var det plötsligt så himla kontinentalt. Massor av cyklar på tåget. Massor av danskar. Massor av bebisar som Blenda pekade på och sa BIJBIII. Massor av folk som så uppenbart INTE var skygga, ängsliga nordbor i sina sinnen. Nä, de var européer. De steg glatt på och med en hög stämma och ett leende ansikte, alldeles obesvärade och obekymrade, bad de andra flytta på sig så att de själva skulle få plats med sina cyklar. Folk småpratade med främlingarna de hade mitt emot sig. Till och med vi, FINLÄNDARNA,  hamnade in i det där och nu vet jag hur gamla alla bijbiiis i vagnen var. Kul! Det märktes att vi kommit en bit hemifrån nu.

20190725_021

I Köpenhamn hade vi bokat rum på Saga Hotel som låg väldigt nära centralstationen. Efter en skopa gnabb kom vi dit och checkade in och stånkade upp för trapporna. Här är ett resetips som jag antar att de flesta tänker på men som vi ändå inte fattat att kolla upp att fanns på hotellet: Hiss! Hiss är riktigt helt okej när man har barn och vagn med sig.

Vi hade också, i nån vag stund, tänkt att det var helt okej att ta ett rum utan eget badrum. Varför vet jag inte. Väl framme fantiserade jag om eget badkar, men men. Handfat fanns på rummet men toalett och dusch ute i korridoren. (Det fanns rum med privata badrum, också.) Jag tyckte det här var extra obekvämt eftersom jag precis den här dagen hade fått mens! Några dagar för tidigt! BARA för att vi var ute och reste. TACK LIVET. = ) = ) = )

20190725_022

Vårt fönster vette mot den skuggiga innergården och det var en välsignelse för det gjorde det antagligen lite svalare i rummet än det annars hade varit. Pratade följande dag med ett par svenskar som konstaterade, utan att låta alldeles för klagosamma sådär som svenskar kan, att det hade varit förbannat hett i deras rum. Liksom nästan olidligt. Är inte förvånad när deras fönster vette mot den solheta gatan. Jag har nu i efterhand satt en mental anteckning åt mig själv att det där med luftkonditionering kunde ju också vara en ruta att försöka checka av när man bokar övernattning för sommarsemestern.

20190725_023

Men att det var mycket varmt var ungefär det sista jag tänkte på. Dels var jag orolig för Selma som hemma hos mina föräldrar i Katternö inte ville komma in när de lockade, och dels var jag — som jag tror att det syns på mörkret under mina ögon — inte jättepigg. Blenda fick tillbringa natten utan pyjamas och i resesängen som hotellet fixat fram sov hon gott. Själv låg jag och snyftade p.g.a. känslighet och oro för min Selma och för att det hela kändes som en bokstavlig mardröm. Har alltså drömt mardrömmar om att nåt skulle hända katterna så länge vi var borta. Så fort rapporten kom in om att mitt hjärtas kattguld kommit hem så kände jag vakenheten lämna kroppen. Minns att Alfred sa nåt åt mig och jag typ bara ”mmhöööh”.

Och med det visdomsordet säger jag adjöss! Vi fortsätter med nästa dag nästa gång.

Färja till Umeå, nattåg till Stockholm

rekreation & civilisation

Nejmen hörni det är väl bara att börja från början och beta av resan etapp för etapp? Det är ju trots allt så man reser också.

20190724_001

Färden inleddes med att vi en onsdagseftermiddag tog färjan till Umeå. Eller Holmsund då, men vem säger så. Händelsevis råkade min syster med systerdotter ha bokat biljetter på samma tur som oss, så vi hade sällskap! Resan gick snabbt, men det var mycket folk på båten en solig sommardag som denna. Bollhavet var av okänd (men let’s be real — säkert äcklig) orsak tomt, alltså inga bollar. Trist eftersom att vi hajpat det som fasen åt Blenda, i och med att hon älskade bollhavet så sist vi åkte. Maskoten, tumlaren Wenni, höll sig inte till sitt tidsschema, och vi missade hen. Irriterande. Det finns fortsättningsvis inte ens vegetariska SMÖRGÅSAR i disken utan även de måste man beställa och vänta på att kocken slänger ihop. Det blev en ganska lång färd ändå i vissa perioder. Det var ett sånt sorl överallt. Jag borde seriöst ta med mig hörselskydd då jag ska vistas i såna miljöer i längre tid än ett par timmar. Hjärnan orkar bara inte med det där, hålla på och filtrera och försöka urskilja rätt röster, mitt sällskaps, och inte alla andras. Det är ett sånt slöseri på energi.

Men nåjaaa! Trycket i öronen och hjärnan släppte lite direkt vi klev av båten. Sen åkte vi buss in till Umeå.

20190724_002

Framme i Umeå gick vi och handlade lite snacks och picknickade på en bänk invid fontäner som Blenda beundrade. Vi hade väl ursprungligen tänkt att vi skulle leta upp  nån restaurang, men det kändes sist och slutligen så olockande att vara i kontakt med folk. Känns dessutom alltid så sjaskigt och klumpigt att gå in på en restaurang med ryggsäck och övrig packning, tycker jag. Är trots allt en typisk kvinna som blir jävligt obekväm av att vara i vägen! Vill inte ens be om ursäkt för det, men tycker däremot att män gott och väl kunde ta upp mindre utrymme, fast detta är såklart ett sidospår. Hur som helst: Picknick bland fontäner kände då bättre! Och sen gick vi till tågstationen.

20190724_003

Här väntar en ung dam på att tåget ska anlända. Har inget mer att säga om den här bilden eller tillfället egentligen, tyckte bara det var en söt bild. Fast kan berätta att jag köpte jackan många år innan Blenda föddes. Alltså, jag menar runt 11, 12, kanske fler. Såg den på loppis och kunde bara inte motstå den! Och nu kom den alltså äntligen till användning. (Fast har för mig att min systerdotter också använde den en tid, fast det var nästan ett decennium sen. Hon fyller nämligen 11 just i dag!) Ännu är ärmarna ganska långa på Blenda så vem vet, kanske den passar nästa sommar också.

20190724_004

Tåget var försenat, och det kanske låter trist att sitta på en perrong och vänta 45 minuter längre än beräknat, men det var mestadels okej. Det var bara de där sista tio minutrarna som jag kände att tålamodet höll på att ta slut — särskilt när jag tänkte på Blenda och att hon borde ha sovit sen för länge sedan. Men i övrigt tror jag att det var nyttigt för mig att bara sitta där i tystnaden och låta det sista av bruset i huvudet ebba ut. Det kändes pirrigt och precis rätt att resan bara börjat.

20190724_005

Äntligen kom nattåget! När vi klev på var klockan närmare tio (elva enligt våra inre finländska klockor!) och det var bara att dra av kläderna på den minsta av oss och låta henne borsta tänderna i fönstret så länge tåget åkte iväg.

Nu syns det inte mycket av sovkupén på bilden ovanför men som ni ser fanns det ett handfat. Toalett och dusch fanns ute i korridoren. Den nedersta bädden var en bänk som man bäddade ut, ovanför den fanns två bäddar till som nåddes via stege. I taket och längs med väggen hängde förvaringskorgar, räcken och ställningar att sätta ens väskor på. Det var mysigt!

20190724_006

Pyjamasen på. Godnatt! Jag sov med Blenda eftersom jag var lite rädd att hon skulle falla ur sängen om hon sov ensam i en säng, samt att om hon skulle vakna på natten och vara ledsen så skulle det vara så krångligt för nån av oss att klättra till henne. Vi hade bokat hela kupén för oss själva så det all in all var det inte alls särskilt obekvämt, om än inte precis rikligt med utrymme.

20190725_001

Nästa morgon var det bara att släppa upp rullgardinen och så strömmade ljuset in och tvingade en att vakna till liv. Tyvärr hade tåget kört ikapp sin försening så natten blev en bit kortare än vi hoppats på. Jag hade sovit ganska okej, förutom att jag vaknade runt fem-tiden och kunde inte somna om innan jag fortsatte lyssna på min ljudbok. (City of Girls av Elizabeth Gilbert. Har fortfarande inte hörslat klart den eftersom jag somnar till den och måste spola bakåt hela tiden.) Alfred hade däremot sovit jättedåligt, sa han, men var ändå nöjd med upplevelsen!

Min telefon har geotaggat bilden ovanför i Upplands Väsby. Tror vi stannade i Uppsala precis då jag vaknat. Vi lät Blenda sova så länge som möjligt.

20190725_002

Och när vi väckt och klätt på Blenda och hade nått tandborstningen var vi redan i Stockholm. Klockan var kvart över sju, svensk tid. Snart rullade vi in på stationen.

20190725_003

Som de turister vi var gick vi in till Gamla Stan och höll utkik efter något café som redan hade öppnat. Det blev café Kladdkakan på Stora Nygatan. Nu är jag ingalunda insatt i hur Stockholm är eller hur man ska turista där, men det har jag i alla fall räknat ut att ska man besöka Gamla Stan så är det okristligt tidigt på morgonen. Då slipper man trängas med andra som en själv — svettiga, klumpiga, irrande turister.

20190725_004

Vägg i vägg låg en leksaksbutik, Kalejdoskop, vars skyltfönster Blenda beundrade tills att hon till och med själv blev alldeles gäspig. Butiken hade inte öppnat ännu så vi kunde inte gå in, och egentligen bara bra det, för vi skulle ändå inte haft plats för alla goseskogsdjur i våra väskor.

20190725_005

Vi hade ett fåtal timmar att ta kål på, tillräckligt många för att kunna slappna av och ta det lugnt, men men för få för att hitta på något särskilt. Så vi strosade mest bara men jag tror jag fortsätter där i ett nytt inlägg därifrån. Så blir inläggen inte så himla maffiga och så får ni inte trettiosju turistiga bilder på mig eller Blenda på en och samma gång utan de serveras i mindre doser istället. Det kommer bli precis lika många tho. = )

20190725_006

👋

på skansen i svängen

rekreation & civilisation

20150731_skansen_00120150731_skansen_00220150731_skansen_003

Tillbringade en helg i Stockholm vid senaste månadsskiftet och på fredagskvällen beslöt vi att gå till Skansen. Hade inte varit dit sen jag var cirka tio år, då fick jag klappa en huggorm. Den här gången anlände vi runt en timme innan stängning och då var akvariet stängt, så inga ormar denna gång. Istället såg vi t.ex. sälar, lodjur, uttrar och björnar. Inte illa det heller! Något som var trevligt med vår sena ankomst var att vi fick nästan vara för oss själva där, slapp för det mesta påfrestande högljuddhet och trängsel.

(Mindre trevligt var att se babianer. Fy. Jag är okej med att de existerar men jag vill för guds skull inte se dem.)

På första bilden jag och gäss, på andra bilden min syster Charlotta, på tredje bilden Alfred, Anders och Charlotta. Två första bilderna tagna av Alfred med kameran han lånat för resan, och fasiken så jag gillar den där drömska försiktiga oskärpan som den sveper in allt i. Måste nog ta den mackapären i bruk mer ofta.

Har en splittrad inställning till djurparker. Å ena sidan hör jag till dem som älskar älskar älskar att se på djur. Så det är ena fraktionen, den andra som också är betydligt större är att fenomenet djurpark är så jäkla osjysst. Människan håller djur fångna för att tjäna pengar på att underhålla andra människor. Det är tyvärr inte alltid så att djurens välmående är vad som är viktigast. Är överlag tveksam till att vilda djur ens kan ha det bra på zoo, oavsett hur mycket människan skulle bjuda till, i.o.m. att det innebär ett liv i fångenskap, som utöver det är fullt med störningar från besökare. Sist jag besökte en djurpark var i Kaunas i Litauen år 2011 och det var en deprimerande upplevelse. Såg djur som inte kunde ha mått bra, alls. En del verkade apatiska — som lejonen, vars inhägnad borde ha varit minst tjugo gånger större; en annan del plågade — som isbjörnen, i nånstans kring +27°C med en pool i storlek pöl; och en tredje del hysteriska, desperata och rent ut sagt psykotiska — som ett djur jag inte kunde artbestämma, som nonstop rusade av och an i sin lilla bur. Ledsamt var det också att se de två zebrorna stå längst bort från staketet och tätt tillsammans så som de gör i flock, för att förvirra rovdjur, d.v.s. hot.

Nä, inte lockade det riktigt att någonsin stöda en sådan institution igen. Likväl befann jag mig på Skansen några år senare, men de två parkerna går nog inte riktigt att jämföra känner jag, men måste också erkänna att jag inte är särskilt insatt. Har dock inga tvivel om att djuren på Skansen definitivt mår mycket bättre än vad de på Kaunas Zoo gör. Men sablar vad jag önskar att nån delade ut saftiga böter åt de som ropar och härjar och bankar på glasburarnas väggar. Sådant beteende är för helvete inte okej.

cirka hundrasex kilometer nordväst och sen tillbaka igen

rekreation & civilisation

201401018_001

Här hade jag laddat upp en liten hög med bilder utan att publicera dem — det är eventuellt något sent omsider nu, men det är väl lika bra att posta dem då merparten av innehållet ändå redan är här. Så: För ett par helger sen, en lördagsmorgon, stod Umeå på agendat. Vi var inte pigga. Men Carla & Frank, väl på båten, var mera alerta!

201401018_02

Ute på böljan blå.

201401018_003

Hittade en glad Meiju som trots det fotografiska beviset var osuddig i verkligheten! Hittade också på väggen ett porträtt av Frank gestaltad som sjörövare, vilket är, som ni ser, helt rätt och riktigt i.o.m. papegojan på IRL-Franks axel.

201401018_004

Framme i Umeå, upplockad av syster med systerdotter, gick vi in till Ålidhem centrum. Där hittade vi också ett tätpackat loppis med trevlig försäljare, köpte en blus för 40 kronor. Är alltid nöjd med att köpa den typen av souvenirer vart jag än åker, något som kommer till användning och som varje gång det plockas fram fungerar som en återkoppling till något jag tidigare gjort.

201401018_005

På kvällen åkte vi in till stadskärnan och gick på restaurang Socialize, här ser ni alltså glada familjemedlemmar!

201401018_006

Jag testade på att göra bloggargrejen att fota min mat. Men nä, det känns nog inte helt rätt, knappast något jag lär upprepa allt för många gånger. Smöggisarna till höger var mycket goda, smörstekt surdegsbröd med pumpa och getost från Trehörningsjö, men tyvärr enbart en förrätt och således tog jag en halv portion sallad till.

201401018_007

Efter middagen sökte jag och Jim oss ut på krog, men jag tog inga bilder medan vi var på den första men här är vi på den andra, Guitars. Från vänster till höger Fabian, Frank, Carla och Jim, och jag vet faktiskt inte varför både Fabian och Carla sitter i böneposition, jag tror det mera handlade om ett uttryck av förtrolighet. Vi promenerade sen hem till Ålidhem tillsammans med Fabian och han var snäll nog att följa oss en extra bit på vägen så vi säkert skulle hitta rätt. Alltså svenskar, va? Alltid så trevliga! Sen irrade vi ändå omkring i det där labyrinthelvetet till bostadskomplex i en oöverdriven evighet, eventuellt p.g.a. att jag inte ens kom ihåg rätt adress vi skulle till. He he. Oops. Nåå, salongsberusningen hade ju passerat innan en somnade då i alla fall.

201401019_001

Följande dag sa vi hejdå åt Umeå för denna snabbvisiterande gång och en stund senare var det dags för Jim att spela några låtar på färjan.

201401019_002

Carla såg ut som en nyutslagen pion där hon vilade en sväng, och efter en stund skymtade vi finskt land vid horisonten.

Hade inte med min någon riktig kamera på resan, tänkte att jag gärna skulle öva lite på att ta snapshots mera ur vardagen, något jag är mycket dålig på. Var inte riktigt lika trägen som jag hade hoppats, men jag jobbar på det!

på väg hem

rekreation & civilisation

Hade ännu några bilder från senaste utflykten som jag inte postat, så här kommer de —

20140413_027
Förrförra söndagen sa vi hejdå åt Charlotta och åkte ut till hamnen.

Där hände något oväntat — vi satt och väntade på att min kompis Anders skulle dyka upp då jag plötsligt hör någon säga mitt namn och fattar varken från vilket håll rösten kom eller varför Anders inte lät det minsta som sig själv, och till på köpet mycket förvånad. Jag tittar förvirrat omkring mig och jag hör mitt namn sägas igen, då jag plötsligt ser Ellen! Som skulle åka med samma färja utan att nån av oss fattat det.

20140413_028
Och några minuter senare dök också Anders upp! (Och lät som sig själv.)

20140413_029
Väl ombord gick vi ut på däck. Sa hejdå åt det svenska riket.

20140414_001
Nästa morgon ute på däck igen, sa hej åt det finländska vattnet. (Nickade diskret och lagom asocialt åt riket, som sig bör.)

20140414_003
20140414_002
Jim och jag var bjudna på frukost hemma hos Karin & Niki i Åbo, men enligt något som jag misstänker att kan utvecklas till tradition åkte jag och Jim fel i Åbo. Ahhh jag fattar inte. IGEN. Istället för att åka raka vägen till deras lägenhet så åkte vi ungefär på en oplanerad sightseeing-tripp och då vi väl kom fram till rätt ställe var frukosten snarare brunch. (Och jag överexponerade bilderna, buu.) Men sällskapet var förtjusande, även det enligt traditionen!

20140414_004
Och sen, ett par timmar senare, befann vi oss på tåget och landskapet började se ut som jag var van med. Platt och skogtäckt. Tecken på att en är tvättäkta österbottning: Jag får typ alltid lock för öronen då jag åker ner till södra delar av Finland? Lol ÅH NEJ HÖJDSKILLNADER I TERRÄNGEN.

CAM00056-horz

Köpte en bok på färjan hem för jag hade på känn att jag inte kunde sova (mycket riktigt, fick dessutom en släng av dödsångest och låg där och våndades en bra bit in på natten), vilken jag sedan läste ut på tåget upp. Dålig karma av David Safier. Fjantbok. Att den var lättläst är ungefär det mest positiva jag kan komma på att säga om den. Min spontana reaktion när jag läst ut boken var att himla med ögonen. Så näe, köp den inte för 9€, inte ens om du åker färja och utbudet är begränsat. Det är bara dumt.

fjäriln vingad syns på haga

rekreation & civilisation

20140413_001
Förra söndagen åkte vi ut till Hagaparken, och jo, det är sant som sången säger — bevingad leipodoptera syns verkligen där! Här ovanför ser vi två av mina favoritfjärilar.

20140413_002
20140413_003
Anna och Jim sökte sig vidare och jag släntrade efter. Blev ganska förtjust i parken med sina gamla träd och böljande kullar, men att föreviga hur fin den var lyckades jag dessvärre icke med.

20140413_004
Vi var på väg till Fjärilshuset, har en tid tänkt det skulle det vara kul att åka dit, och det kändes som en passande utflykt för en söndag.

20140413_005
20140413_006
Namnet till trots finns det inte bara fjärilar att beskådas där utan även exempelvis en hel del koikarpar i varierande färg och form. Fem minuter efter att vi betalat in oss så var det dags för matning av dem, då blev det action i dammen!

20140413_007
20140413_008
Lite längre in bodde några sköldpaddor bland ståtliga kaktusar.

20140413_009
Jag visste på förhand att klimatet i Fjärilshuset förstås skulle vara tropiskt för att passa fjärilarna, men herre min tid, luftfuktigheten var verkligen inget att skämta om. Denna bild är såhär dimmig för att linsen och speglarna på insidan immade igen typ fem minuter efter att jag tagit fram kameran. Blev lagom nervös samt irriterad på att det snabbt blev helt omöjligt att ta bilder genom den.

20140413_010
20140413_011
Blev värmen och fukten för mycket för en så gick det att fly in till akvariedelen där det var svalt och torrt. Fanns lite olika havsvarelser där men främst hajar! Och där i svalkan återhämtade sig min kamera, puh.

20140413_012
Tillbaka hos fjärilarna visade det sig att kameran var nu på något vis härdad (?! Var god förklara detta, fysiker!) och det gick hur bra som helst att ta bilder resten av tiden. Ibland satt fjärilar mitt där var folk gick och jag kunde inte låta bli att flytta på dem. Egentligen skulle inte fjärilarna röras men jag tänker ändå att det är bättre att försiktigt sticka ett lillfinger åt dem att kliva upp på och förflytta dem till en säkrare plats, snarare än att låta dem sitta kvar och bli påstigna. Viktigt är förstås att aldrig röra i vingarna, men många av fjärilarna hade ändå ganska trasiga vingkanter. Sorgligt, även om nog alla jag såg ändå kunde flyga.

20140413_013
En fjäril landade på Jim. Jag fick också fjärilsbesök vid något skede, den satte sig som en brosch snett ovanför hjärtat.

20140413_014
Vi väntade länge på att denna fjäril på lunchpaus skulle slå ut sina vingar men det hände aldrig.

20140413_015
Denna fjäril kände jag igen, jag har sett den i icke levande form i Litauen och där trodde jag att den var min namne men närmare efterforskning har visat sig att Linnaeus-delen i titeln Papilio memnon Linnaeus endast refererade till att det var Carl von Linné som skött systematiseringen. (Vet inte om jag ska vara besviken eller lättad, på engelska heter den Great Mormon.) Tycker den är mycket fin!

20140413_016
Puppor! På en annan puppställning höll en del fjärilar på att kravla ut ur sina kokonger, sjukt coolt. (Men varför, Linnea, varför tog du inte bild på det?)

20140413_017
Mer av den stora mormonen, och de där fjärilarna med blåa band på sina vingar har jag också sett innan, även de i Litauen och ej vid liv. De tillhör släktet Morpho, vilket jag händelsevis också känner lite samhörighet med på grund av ett nickname jag alltid använde på internet förr i tiden, vilket säkerligen hade samma etymologiska rot. Heh. *tönt*

20140413_018
20140413_019
Något hände här men jag vet inte om det var slagsmål eller ett felberäknat parningsförsök. Oavsett så slutade det med att de trillade ner.

20140413_020
Mellan gångarna hos fjärilarna fanns det förutom en massa växter också dammar där olika varelser bodde, exempelvis sköldpaddor.

20140413_021
Och i samma damm som skölpaddorna huserade i levde också olika typer av malar samt vad jag gissar är någon art av väldigt runda rockor. (Däremot fanns det inga malar i betydelsen nattfjärilar där, det var lite trist.)

20140413_022
Det fanns minsann många möjligheter att studera fjärilar på nära håll. (Åh usch så klämkäck jag börjar låta, jag ber om ursäkt.)

20140413_023
I fjärilshuset fanns också några terrarium inbyggt i väggarna, vi såg t.ex. tusenfotingar och kackerlackor, men just här tror jag att Anna kanske tittade på grodor.

20140413_024
20140413_025
Mycket små och söta men också mycket farliga. Den gula är den giftigaste grodan i världen, Phyllobates terribilis, det både hörs på namnet och syns på färgen.

20140413_026
Papegojor fanns där också, men de verkade inte riktigt orka med besökarna utan satt med ryggarna åt oss och ignorerade barnens uppmaningar till att prata, o.s.v. Vid det laget var vi också ganska utmattade och uttorkade så vi gick över till caféet där vi fyllde på våra energi- och vätskebalanser, det blev ganska svettigt där i fejktropikerna. Men mycket trivsamt! (Plus att ens ännu vinterskärrade hy kändes betydligt mera välmående och återfuktad efteråt, pluspoäng!) Det var inte jättebilligt att gå in, en vuxenbiljett kostade 135SEK (~15€), men det var det absolut värt för en som jag.

20140413_linneaanna.gif
Skakig bonusgif från bussresan på väg dit. Jag är stel och pirrig men Anna, hon tar det med ro!

timber timbre @ debaser (…debasre)

rekreation & civilisation

Lördagskvällens program i Stockholm var förstås Timber Timbres spelning — var förvånad och nervös över faktumet att det inte var möjligt att köpa biljetter på förhand, men smart som Anna är så bokade hon bord för middag åt oss; mig, hon själv, Charlotta och Jim. Så först festade vi loss på mat och drinkar, det var en sån där uppsluppen stämning som infinner sig ett fåtal gånger per år och jag skrattade som en dåre, och när notan var betald fick vi varsin stämpel så vi fick gå direkt över till spelningsområdet.

20140412_timbertimbre_001
20140412_timbertimbre_002
20140412_timbertimbre_003

Gud så jag hade sett fram emot det! Förväntningarna var skyhöga. Och vad är deras status nu i efterhand? Jo, låt mig berätta: UPPFYLLDA! ÄR MYCKET NÖJD. De spelade både nytt och gammalt, och allt funkade. För varje låt de började på så blev jag superglad och uppspelt, jag fick upp öronen mer för ett par låtar från nyaste skivan (Spotifylänk) som jag inte hunnit lyssna på så mycket ännu, suveränt roligt, och hörde naturligtvis många äldre favoriter också. Kul var det också att övrig publik verkade minst lika begeistrade som jag själv var. (Hörde ett beundrande meningsutbyte mellan två killar snett bakom mig: ”Åh fan han är så jäkla cool”, ”Aa verkligen”. Jag nickade instämmande för mig själv.)

Enda minuset var mitt eget fel; jag tycks nog alltid ha nåt problem med livemusik ändå, oftast brukar jag tycka att konceptet är överskattat, brukar kunna bli uttråkad och i värsta fall irriterad (blir t.ex. galen av att lyssna på liveskivor, då musiken inte låter som den ”ska”), men det gjorde jag definitivt inte denna gång — blev tvärtom ganska förtjust i att höra de välbekanta låtarna i något ny tappning — men däremot märkte jag att jag lätt får problem med koncentrationen, vilket i och för sig mycket väl kan ha haft något att göra med min sömnbrist. Under ett par låtar så kom jag på mig själv med att vara helt i en annan värld, borta bland tankar på något helt annat där musiken och sången och scenen och bandet snarare befann sig i någon närliggande dimension, och jag blev så sabla frustrerad på mig själv. Var här nu, ta in detta, sätt det på minnet, sätt det i hjärtat, försökte jag uppmana mig själv. Och visst gjorde jag väl det sen också men som helhet är det ändå så glimtande, så obskyrt. Men måhända gör det inget ändå. Glimtande obskyrt är väl om något en passande beskrivning för en Timber Timbre-spelning, kanske?

Efter spelningen råkade jag och Anna stå ungefär en meter ifrån sångaren och låtskrivaren. Märkte inte ens innan Jim kom förbi och informerade oss om det. Har aldrig varit mer starstruck men blyg som jag är vågade jag knappt titta dit, ännu mindre säga något. Hade absolut inget att säga heller! Gick igenom en rad klyshiga repliker i huvudet men ratade dem allihopa. Ångrar mig en gnutta i efterhand, skulle gärna ha sagt något uppskattande, men jag hade inte hjärnkapacitet till att formulera annat än sådant som säkerligen i slutet av meningen skulle utvecklas till ett frieri. Äsch. Fast, jag menar, såklart, dear Mr. Kirk, om du skulle råka läsa det här, MARRY ME please thank you xoxo etc etc.

*fangirling*

god morgon stockholm

rekreation & civilisation

20140412_001

Efter att varje natt i en veckas tid fått min sömn störd så att jag vaknat 3-4-5 gånger, att natten till dagen vi skulle åka vakna kvart före fyra på natten och inte kunna somna om förrän klockan sju på morgonen (klämde in en timme sömn innan jobbet), att sen åkt tåg i många timmar och stinn på koffein inte ens tänkt tanken på att sova, att efter det åkt med en färja under vilkens resa jag hoppats på att kunna sova massor men som för många förstås var en fredagsfyllekryssning där de kan föra hur mycket oväsen som helst, och att efter att ha somnat först runt klockan ett på natten tvingats stiga upp typ halv fem finsk tid — ja, efter allt det så är jag inte speciellt pigg. Men havsluften i Stockholms skärgård piggade upp mig men här har den inte haft sin verkan ännu. Jag tittar på den här bilden och tycker att det är som att jag åldrats minst fem år helt plötsligt. Jag ser så dåsig och plufsig ut att det kunde ha varit spår av botoxinjektioner som har gått hemskt fel. Men på gott humör var jag ändå! Mitt ansikte var bara lite för segt för att lyckas förmedla sådana känslor.

20140412_002

Det var några år sen jag sist åkte till Stockholm och jag minns inte helt säkert när jag sist åkte färja i detta område, men det som är lustigt är att många av vyerna i skärgården känns ju bekanta trots att en bara har iakttagit dem på långsam genomresa. (Och då menar jag inte bara Gröna Lund och girafflyftkranarna på Beckholmen, trots att bägge förstås var a very big deal då familjen åkte Sverigebåt under min barndom.) Just den här ön vet jag dock inte om jag direkt memorerat, men kanske känner jag igen den nästa gång efter det här.

20140412_003

Kolla, här börjar mitt ansikte mjukas upp lite. Framsteg!

20140412_004

Och den andra personen då jag pratar om ”vi” var ju Jim, förstås! Efter vår sightseeing på däck satte vi oss på ett café där inne och tittade ut, och jag sa sådär som jag brukar göra ibland då jag ser en trevlig byggnad, ”Där skulle vi kunna bo”, och då går leken lite ut på det att vi ska låtsas att lojt överväga det som att det naturligtvis vore fullt möjligt men frågan är om vi skulle orka flytta, typ, (byggnaden kan f.ö. sträcka sig från allt mellan ett litet lustigt förråd till ett enormt palats — huvudsaken är att det ska på något vis se gemytligt ut och någorlunda beboeligt,) och inte ens fem minuter senare säger Jim att där vi befann oss just då var tydligen Finnboda, enligt nån text på nån brygga eller nåt. Inget lustigt med det alls, om det inte hade varit för den saken att då jag gjorde det där mäklartestet som cirkulerade på FB för en tid sen så blev min ideala sambo Jim, och vi skulle bo i — you guessed it — Finnboda! Heh.

20140412_005

Efter att vi hade gått i land var det ännu okristligt tidigt (för en lördagsmorgon) så vi beslöt att bara strosa långsamt runt lite som de resenärer vi var. Då vi gick över denna bro där jag sa ”Jag ska passa på att turista lite nu då vi hinner”, och här är resultatet av det. Nu råkade det hamna ganska mycket rörelse på den här bilden jämfört med hur det var, egentligen var stan extremt tyst och stilla. Liksom postapokalyptiskt. Eller, ehm, Vasa-artat. Ha, ha.

20140412_00620140412_007

Vi hade åkt till Gamla Stan och där mellan de tätt stående husen var det ännu lugnare. Vi mötte ungefär en handfull människor utöver en stor grupp med vad jag gissar var ryska turister som gick på en guidad rundtur. Har tidigare bara vistats i området då det har varit sillburkspackat med folk så detta var ett trevligt ombyte.

20140412_008
20140412_009
20140412_010

Jepp, jag passade verkligen på att turista ordentligt. Hur många bilder har inte tagits av dessa samma trånga gator? Men fan, de är så charmiga.

20140412_011

Då vi gick där så tänkte jag på att det känns nästan märkligt att världen ser ut sådär, så nära mitt hem. Det känns så otroligt europeiskt.

20140412_01220140412_013

Spegel, spegel. Turist street style. Jag kände mig stundvis något hemlös då vi gick där — bärande på min överdimensionerade handväska, en ryggsäck och gammal loppisjacka som jag kallar ”pundarjackan” (p.g.a. stilen på den, inget annat, fast vad vet jag om föregående ägare förstås) så kände jag att jag uppfyllde en del kriterier för att passa in i stereotypen.

20140412_014
20140412_015

I och med att vi inte hade något fast mål så promenerade vi bara omkring, lite senare sökte vi oss in till nyare delar av stan, gick på café för frukost nummer två (nummer ett hade vi ätit ett fåtal timmar innan på färjan), frågade om ”de här smörgåsarna är vegetariska” och tyckte kassörskan tittade märkligt på mig då jag yttrade ordet smörgås, fick senare på kvällen veta att för många svenskar låter det ordet ålderdomligt (modern benämning: fralla, macka — äh, själv var jag bara nöjd över att jag inte sa ‘smöggis’), letade upp vägbeskrivningar till Naturhistoriska Riksmuseet, åkte dit men betalade sen inte in oss i alla fall, gick istället ut igen och vilade våra trötta fötter i vårsolen en stund innan vi åkte mot nästa destination: lunch.

20140412_01620140412_017

Min syster Charlotta bjöd på lunch och kaffe hos hennes, och hennes ena katt Robban vankade planlöst omkring och jamade mycket olycklig ända tills Charlotta drog ut den lediga stolen och han satte sig förnöjt (och tyst) där. FOMO, helt klart.

Klockan trevade under tiden vi var där till incheckning på hotellet, så vi åkte dit. Lyckades dock först med att åka en station åt helt fel håll på tunnelbanan, hehe. Hade just pratat om det hos Charlottas, också, hur jäkla nojig jag var då jag var yngre med att åka fel och/eller missa rätt station och sånt. Sa också då att jag förstås senare insett att det inte var hela världen, och nä, det var det ju inte heller. Träffade sen Anna på hotellet, vi satt på rummet och blajade en stund, försökte sen fräscha upp mig lite, böt kläder och gjorde mitt bästa för att dölja mina mörka ögoncirklar, kände mig grinig och ynklig för att jag var så trött och för att det var så otroligt synd om mig för att jag var så trött et.c., men sen hann jag ligga och blunda i exakt tio minuter (guld värt, redan det) innan vi sökte oss iväg på kvällens program! Men mer om det i ett annat inlägg.

Ja, det här var ju då förresten förra lördagen. Jag har nästan återhämtat mig från sömnbristen nu, har sovit cirka tio timmar per natt de senaste tre nätterna. Det tar sig!