warszawa, dag fem

rekreation & civilisation

20150806_warszawa_0120150806_warszawa_02

Vår sista dag i Warszawa började vi med att ställa allt i ordning i lägenheten, packa och städa, och när vi sedan gick ut möttes vi av en högtidlig, sjungande folkmassa som tittade på en stor skärm som placerats på torget. Med förundran gick vi igenom folkmassan och senare visar det sig att de precis den dagen fick en ny president, Andrzej Duda.

20150806_warszawa_03

Vi gick till Green Caffè Nero och delade på två pajbitar av olika sort. Om ni tycker det ser förbaskat gott ut så tycker ni helt rätt. Saknar fortfarande denna cafékedja här i landet.

Det här blev snabbt en jäkligt tung dag, temperaturen låg ett par streck över trettio och luften stod helt stilla överallt. Med trötta kroppar lastade med tunga ryggsäckar och värkande fötter så var det ingen fröjd att röra på sig. Vi hade sparat på ett besök till Centrum Nauki Kopernik, ett vetenskapscenter/museum uppkallat efter Nicolaus Copernikus, för denna dag då vi visste att vi skulle vara tvungna att gå omkring med packning. Vi tänkte att det finns ju säkert förvaringsboxar och sådant där att låsa in våra grejer i, men väl framme på centret så insåg vi att ungefär trehundra skränande barn hade erövrat det, och det var bara för mycket. Hade, såklart, huvudvärk till på köpet. Vi irrade omkring på området en stund och hittade till sist ett café där jag drack espresso och tog en huvudvärkstablett, och så köpte vi biljetter till en filmvisning i planetariumet. Där fick vi då sätta oss ner, ta på oss hörlurar och 3d-glasögon, luta oss bakåt och åka till rymden. Tror jag. Jag minns faktiskt inte riktigt vad filmen handlade om nu mera. Var mycket trött och jag var inte ensam om den saken, en gubbe bredvid mig (inte Alfred) halvsnarkade. Blev både irriterad och avundsjuk.

En kompis hade fått syn på att jag var i Polen via något Instagraminlägg och hon tipsade mig om ett chokladeri, Pijalnia Czekolady E.Wedel, och tyckte ungefär att jag ABSOLUTELY MUST GO THERE. Det visade sig finnas ett flertal sådana chokladeri i staden, men vi valde ett som låg i samma riktning som flyplatsen och tog bussen dit, in till centrum.

Utav en händelse så klev vi av bussen nästan precis utanför en vegansk restaurang, Mango Vegan, som lockade med en svalkande uteservering. Vi insåg också att vi var mycket hungriga så vi gick dit. Jag tog en pitafalafel med aubergine och granatäpple, eventuellt den godaste pitan jag någonsin ätit. Vill alltid ha granatäpplekärnor i alla mina pitas och wraps sen dess.

20150806_warszawa_04

Efter maten gick vi vidare till chokladeriet, ett tämligen fancy ställe där jag kände mig ganska malplacerad med all min slitenhet och packning. Tyckte mig också ana att åtminstone den ena servitrisen var av samma åsikt. Förslag om ni går hit: Klä upp er en aning. Gå inte heller direkt efter maten, det blir maffigt.

20150806_warszawa_05

Vi var så mätta att chokladen, hur god den än var, kändes tung att få ner. Minns inte ens vad jag beställde men jag tror att det till höger var någon slags vitchokladsgrej med inslag av någon tropisk frukt, kanske passionsfrukt. Den till vänster en mer traditionell choklad, troligtvis med en salt karamellsås och toppad med vitchoklad. Har ingen aning om vad Alfreds dryck är men utöver den tog han också någon slags grön te-smoothie som han fick senare och således inte fastnat på bild.

Allt den här dagen efter chokladeribesöket är allt tämligen otydligt. Vi gick av och an i några butiker med massor av krimskrams, rökelser och sånt och jag köpte några småsaker. Rökelser, vill jag minnas. En brosch i form av en leopard, som jag sedan aldrig använt tror jag. Vi åkte buss ut till flygplatsen och flög norrut, men inte ända hem utan först på ett snabbesök i Riga och det är egentligen först då vi landar där sent på kvällen som mitt minne återvänder. Har förstås också bilder därifrån, men detta får återigen bli ett annat inlägg.

I efterhand så önskar jag att jag hade gjort lite mer research om Warszawa innan vi åkte. En del grejer hade jag nog kollat in på förhand men jag hade sist och slutligen hållit det ganska ytligt. När jag efteråt forskat i vilka monument det är vi sett, exempelvis, så har jag stött på flera andra som jag också önskar att jag hade sett. Nåväl, kanske jag får en ny chans en vacker dag!

Annonser

warszawa, dag fyra

rekreation & civilisation

Dobrze, vilket jag tror att borde vara ungefär okej på polska, då var sista filmrullen framkallad och skannad och därmed blev det dags att återvända till Warszawa i augusti år 2015. Tror denna resa får vara den sista min Minolta Hi-Matic F fick följa med på, den är tyvärr hemskt opålitlig och många bildrutor är totalt åt skogen. Snopet.

20150805_warszawa_01

Tror inte att jag tidigare postat någon bild ifrån lägenheten vi bodde i, men här är alltså lite av sovrummet. Gillade den där lägenheten väldigt mycket, den var rymlig och mysig, och vi kände oss snabbt som hemma i den. Den var belägen på Rynek Starego Miasta, vilket alltså är gamla stans torg, men det verkade inte vara något partyställe direkt och uteserveringarna som täckte hela torget blev sällan högljudda. Våra fönster vette inte heller åt torget utan mot en innergård på motsatt sida, och om det inte hade varit hus där mitt emot hade vi antagligen kunnat se floden Wisła.

20150805_warszawa_02

När vi stigit upp hoppade vi på bussen som tog oss till kulturpalatset. I ena fontänen där utanför badade en kråka högst upp på strålen, här flyger den precis iväg.

20150805_warszawa_03

Vi hade gått till samma ställe ett par dagar innan med förhoppningar om att åka upp i tornet, men då var det sådan lång kö in att vi vände om. Den här dagen var vi dock bestämda, vi skulle upp. Och så var kön kortare.

20150805_warszawa_04

T.ex. så här kunde utsikten se ut där uppifrån. Det rundade nere till vänster är ett köpcentrum, och det vridna till höger har jag ingen aning om vad är.

20150805_warszawa_05

Nere på jorden igen. Det var jättevarmt den här dagen, 30° och här pausade vi på en skuggad bänk utanför kulturpalatset. Jag hade också fått jättejätteont i fötterna nån dag innan och här började precis smärtan göra sig påmind på allvar.

20150805_warszawa_06

Vi gick till ett museum som vi skymtat ett par dagar tidigare, Muzeum Wojska Polskiego, d.v.s. polska armémuseet. Svårt att missa allt maskineri som trängdes på gården utanför.

20150805_warszawa_07

Jag hade tagit ganska många mobilbilder inifrån museet för att underhålla mig själv, men har insett att de var fruktansvärt tråkiga som bloggmaterial. Det var nu bilder på gamla plånböcker och sablar och fanor, men äh. Låter den här pompösa ryttaren sammanfatta museibesöket istället.

20150805_warszawa_08

Här är vi tillbaka i gamla stan och statyn av mannen med sabeln föreställer Jan Kiliński, en skomakare som deltog som överste i försvaret av Warszawa när preussarna belägrade staden år 1795. När Warszawa erövrats av ryssarna fördes han till fängelse, skrev där memoarer och vers, och när han blev fri återvände han till Warszawa och fortsatte jobba som skomakare. Detta visste vi dock inte då, hade ingen aning om vem gubben var.

20150805_warszawa_09

Här blir minnet mycket grumligt och jag är osäker på vart vi var på väg här. Det känns som att detta foto är taget ur ett bussfönster och eventuellt befinner det sig på  helt fel ställe i den kronologiska ordningen. Hur som helst, i och med att vi främst rört oss i de gamla stadsdelarna (som i och för sig är återuppbyggda sen andra världskrigets totalförstörelse av staden), så har arkitekturen varit just sådan. Men det fanns också många sådana här gråa östblocksbyggnader.

Annat den här dagen: Vi besökte Fit & Green, en vegetarisk restaurang som vi fått rabattkuponger till. Åt dumplings som var helt okej men ändå en besvikelse med tanke på hur gudomliga dumplings kan vara. Vi hittade ett loppis och gjorde varsitt fynd där, en skjorta och en blus.

20150805_warszawa_10

På kvällen gick vi på honungs- & ingefärsöl på en restaurang i gamla stan, en bit utanför de allra centralaste uteserveringarna. Den här låg lite undangömd på en gata och jag hade fått syn på den någon dag innan och tyckt att den såg mysig ut med sina stora växter. Alfred har här på sig sitt loppisfynd, en grön-och-brun-mönstrad skjorta.

20150805_warszawa_11

Och jag har på mig mitt, en silverskimrig blus i många storlekar för stor, men i.o.m. att den är så tunn och skir tycker jag den funkar finfint även som oversize-modell. Bra tips för er som gillar souvenirer men inte känner att ni har sån jättestor användning för snapsglas med länders flaggor på och sånt: Loppisplagg! Förmånligt, användbart, lätt att packa, och får er att nostalgiförtjust minnas resan varje gång ni tar på er plagget.

Där var den dagen. Nästa dag skulle vi lämna Warszawa, men det blir nästa inlägg det.

warszawa, dag tre

rekreation & civilisation

20150804_warszawa_01

Den tredje dagen i Warszawa hoppade vi på bussen och åkte ut till Cmentarz żydowski, en av de största judiska begravningsplatserna i världen. 210 år gammal och 33 hektar stor med 200 000 märkta gravar samt massgravar för offren från Warszawas getto under andra världskriget.

20150804_warszawa_0220150804_warszawa_03

Vi var så gott som ensamma där och Alfred tyckte det var en sorglig plats men jag tyckte den var fridfull och harmonisk, mer än andra gravgårdar jag besökt. Gillar hur naturen växte så fritt — livet var på det viset så närvarande där.

20150804_warszawa_0420150804_warszawa_05

Tyckte den var så obeskrivbart magnifik. Jag är inte mycket för öppna hav, soliga skyar och sandiga stränder, men det här, åh det här. Lummiga skogar, ohämmad flora och fläckiga ljusspel som sipprar in genom de skuggande lövverken. Spår efter människan som sa ”Jag var här” och naturen som svarar ”Välkommen” och långsamt sveper in spåren i en grönskande slöja. Jo, sånt gillar jag.

20150804_warszawa_0620150804_warszawa_0720150804_warszawa_08

Vi hade till sist vandrat igenom den största delen av begravningsplatsen, och den gjorde stort intryck på mig. Skrev förresten också lite om den i en krönika efter att jag kommit hem igen.

20150804_warszawa_09

Vi slarvade så med fotograferandet resten av denna dag att jag inte riktigt har koll på hur vi tillbringade eftermiddagen och kvällen efter gravgårdsbesöket. Vi strosade i centrum en stund i alla fall, stack in på ett Green Caffè Nero och främst kommer jag ihåg detta för att jag minns att jag instagrammade ett par gravgårdsbilder där. Men här hade vi kommit tillbaka till hemtrakterna igen, och Alfred tog i alla fall bild på mig när jag…

20150804_warszawa_10

… tog en bild på utkanten av gamla stan. Monumentet i mittpartiet är Kolumna Zygmunta, samma som jag tog bild på den första kvällen. Den rosa byggnaden längst ut till höger är det kungliga slottet, dess originalversion fanns redan år 1596 då Sigismund III Vasa (a.k.a. Zygmunta då) flyttade landets huvudstad från Kraków till Warszawa, men jämnades med marken under det andra världskriget. Slottet återuppbyggdes under 70-talet. Till vänster om bilden finns en trappa som leder till viadukten där…

20150804_warszawa_11

… det istället var Alfreds tur att fastna på bild!

20150804_warszawa_12

I kvällssolen fångade jag kanske samma gamla dam som jag sett dagen innan.

Skulle gärna fortsätta med dag fyra nu då jag ändå är inne i nåt slags flow men i två analoga kameror har vi fortfarande oframkallade filmrullar från den resan, vi laddade i dem dag fyra, femte augusti, dessutom har de ännu några tomma bildrutor kvar på var. Så det får vänta tills jag fotat, framkallat och skannat!

warszawa, dag två

rekreation & civilisation

Som jag nämnde i förra inlägget så är Alfred och jag på väg till Riga i maj, och vi var ju faktiskt där en kort stund i somras också. Vi mellanlandade där på väg hem från Polen, och eftersom jag gärna ville visa staden åt honom (det var då tredje gången jag var där) så valde vi att ta ett flyg som gick först nästa dag istället för att åka vidare hemåt direkt. I alla fall, det huvudsakliga målet under den resan var alltså Warszawa, och det slog mig att jag aldrig gjorde klart mina turistiga inlägg därifrån! Har massor av bilder som väntat på datorn (samt ännu ett par nästan-fulla filmrullar!), och mitt minne börjar bli ganska fragmentariskt men det kanske inte ännu är för sent för att pussla ihop vissa delar. Det är ju förresten mycket för den saken som jag bloggar, i första hand kommer bloggandet nog alltid vara nån slags dagbok för mig, som i efterhand kan assistera när hjärnan inte längre minns.

Så, Warszawa dag ett hittas här, och nu följer dag två.

20150803_warszawa_01

Vi började dagen med kaffe på Pod Barbakanem, en milk bar. Under kommunisttiden så subventionerade regeringen matpriserna på milk bars, idén var att ge lågavlönade arbetare möjlighet att ha råd med att äta ute. Fortfarande håller traditionen i sig, och priserna på dessa caféer är fortsättningsvis väldans låga. Just på denna milk bar i gamla stan jobbar gamla tanter som är totala motsatsen till serviceinriktade, de stirrade skeptiskt på oss när vi sa hej och när vi försökte tyda menyn och sätta in en beställning blev det uppenbart att vi hade dumförklarat oss för evigt i deras ögon. Detta lär dock höra till deras schtick så vi tog inte illa upp! Och kaffet var gott. (Förresten kawa på polska, vilket skulle ha lönat sig att kolla upp på förhand.)

20150803_warszawa_02

Min kamera fick tyvärr fnatt. Men här är Alfred på samma ställe.

20150803_warszawa_03

På insidan gav väggkaklet mig starka Animal Farm-vibbar. Lite lustigt, i.o.m. att Orwell skrev den boken som en satirisk allegori till Stalins kommunistiska regim, och på tal om Stalin så ska vi återkomma till honom senare.

20150803_warszawa_04

Vi tossade vidare ut från gamla stan och hittade ett ställe som hette ”mommo”. Så här uppvisar jag min tolkning av en sådan. Minns inte hur jag resonerade min min, jag antar att jag försökte se ut som en bulle i ansiktet. Har också svullna fotleder, det ger förstås extra mommopoäng.

20150803_warszawa_05

Vi gick till Pałac Kultury i Nauki, kulturpalatset, en maffig byggnad vars torn ses ungefär överalltifrån i Warszawa. Det är den högsta byggnaden i Polen och på tjugonde plats i Europa. Särskilt behändig för turister! Sikta på det så hittar du till centrum.

20150803_warszawa_06

Kvinnan som vi hyrde lägenheten av berättade att många polacker är ganska oförtjusta i byggnaden, i.o.m. att den byggdes i Stalins namn. Dess ursprungliga benämning var t.o.m. Pałac Kultury i Nauki imienia Józefa Stalina, och byggdes som en gåva från Sovjetunionen till det polska folket. Alla är dock inte helt förtjusta i detta och tycker att det känns som en skymf, en påminnelse om Stalins maktgrepp, et.c. Översitteri, helt enkelt. Byggnaden kallas bl.a. Stalin’s Syringe eller Pajac som beskrivande betyder ”pajas”, och liknar pałac, ”palats”.

20150803_warszawa_07

Den här bilden skulle jag egentligen rensa bort i.o.m. att den är ganska intetsägande för resan, men likväl slank den med. Så här har ni våra svettiga fejs. Var vänlig märk min grisrosa nyans. Det var varmt och vi vandrade mycket, men här satt vi i skuggan av kulturpalatset och pustade ut.

20150803_warszawa_0820150803_warszawa_09

Vi hade tänkt att vi skulle gå in till palatset men det var en sån lång kö att vi skippade det. Bänkade oss istället i en park och tittade på palatset därifrån.

20150803_warszawa_10

Här knäpper jag uppenbarligen ett kort på palatset och det besynnerliga är att inget sådant fotografi dyker upp bland mina negativ. Däremot en fullständigt överexponerad bildruta. M.a.o., min kamera fick fnatt igen.

20150803_warszawa_11

Ovanför ser vi ett exempel på street art som Alfred fastnar för. Politiskt, symboliskt (kolla €-tecknen på deras hjälmar) och kritiskt.

20150803_warszawa_12

Och här ser vi street art som jag själv fastnar för. Kattrelaterad sådan.

20150803_warszawa_13

Vid detta skede har vi vandrat omkring en bra stund, och jag syns förvisso inte särskilt bra men där står jag under en viadukt. Med en färsk bot i plånboken! Vi skyndade över en skyddsväg fast den precis slagit om till rött och blev emottagna av polska poliser på andra sidan vägen som förklarade att ”Well, I don’t know about Finland, but here, in Poland, we follow the rules”. Ehe ehe. Så vi fick välja mellan att åka polisbil något kvarter till en bankomat och betala böterna eller att tillbringa natten i finkan. Vi valde det förstnämnda, även om jag nog först starkt kände att nä-ä jag vill fan inte åka nånstans med de här männen. Sa det också. De lyssnade inte. Senare på kvällen kollade Alfred upp det här med korruption i Polen och det visade sig att nivån av den var låg, bland den lägsta i Europa om jag inte misstar mig. Så det var nog ganska i onödan som vi nojjade oss, men, ja, vi fick ju ett miniatyräventyr och varsin fin liten papperslapp som souvenir. Polismännen var förresten hur vänliga som helst efter att böterna var betalda och vi fick gå vidare. Jag önskade dem en trevlig fortsatt dag och de sken upp och önskade oss detsamma. Kunde inte ens vara sur på dem.

20150803_warszawa_1420150803_warszawa_1520150803_warszawa_1620150803_warszawa_17

Vi hittade en stor och halvt magisk park, Park Marszałka Edwarda Rydza-Śmigłego, som också var ovanligt folktom. Såg mest kråkor, samt några änder i en damm. Inte mig emot.

20150803_warszawa_1820150803_warszawa_19

Fortsatte att gå längs med en väg i parken och gick förbi ett sådant här minnesmärke, eller vad det är. Överallt i stan fanns de, dekorerade med blommor och ljus. Den här tillhörde dock en av de större, ibland stod blommor och ljus bara intill en husvägg på trottoaren.

20150803_warszawa_20

Vi snubblade över ett monument som visar sig heta Pomnik Chwała Saperom, alltså sappörsmonumentet, d.v.s. ett monument tillägnat alla de minörer som dog åren efter andra världskriget i sitt arbete att desarmera minor och minfällor. Warszawa totalförstördes mer eller mindre under andra världskriget — 85% av alla byggnader — och det har förstås efterlämnat ett kolossalt arbete, inte bara att bygga upp den igen utan även att städa upp den.

20150803_warszawa_2120150803_warszawa_22

Vi nådde ut till kanten av floden Wisła som rinner genom staden och fortsatte traska längs med den i riktningen hemåt. Fann en flodbåt/bar, stannade på varsin öl och vatten. Bartendern fick syn på Alfreds böteslapp i hans plånbok då han skulle betala och hon frågade förtjust ”What have you got there?” och vi berättade att vi fått böter för frickin’ jaywalking och hon gapskrattade.

20150803_warszawa_23

Närmade oss hemtrakterna, såg en glad hund på en torr innergård.

20150803_warszawa_2420150803_warszawa_2520150803_warszawa_26

Den här platsen blev vi mycket förtjusta i, denna smala sluttande slingrande gata kantad av pastellfärgade byggnader. Vi var så jäkla trötta här efter att ha traskat ungefär femton kilometer och ändå blev vi så spralliga och uppspelta av stämningen här.

20150803_warszawa_27

Önskar innerligt att jag haft med mig min systemkamera så jag fått en ordentlig bild på denna dam, men nu är detta allt jag har. Hon stod där innanför porten, i skir blommig klänning och grått hår prydligt uppsatt, väntade antagligen på någon, och det vilade bara nånting så stillsamt fängslande över vyn.

20150803_warszawa_28

Ännu en bit längre upp för den pastelliga gatan som hette Bednarska.

20150803_warszawa_29

Var tillbaka i våra hemtrakter och vek in på Green Caffè Nero, en HÄRLIG cafékedja som fanns lite överallt i staden, och som vi ofta besökte. Magnifika smörgåsar, pajer, bakverk och den bästa frappé jag druckit. Som sagt hade vi traskat ungefär femton kilometer under dagens lopp, vilket är ganska tungt på trottoarer och i cirka 30-gradig värme. Vi åt varsin smörgås, drack vatten, och gick sedan hem igen de sista några hundra metrarna efter en lång dag.

20150803_warszawa_30

När mörkret fallit och vi ätit en matbit där hemma sökte vi oss ut igen. Vi hade tänkt besöka en bar vi sett på Bednarska och tyckt att verkat härligt retrocharmig, men när vi sen kom dit igen så såg vi bara en annan kund och stämningen verkade så märklig att vi mesade ur och bara gick vidare förbi. I.o.m. att varken av oss var särskilt dryckessnåla heller så blev det istället en kvällspromenad en bit utanför turiststråket. Vi irrade ut på smala stentrappor längs med graffitimålade murar i tysta, belysningssparsamma parker och blev litet mörkrädd, så det kändes tryggt och hemvant att sedan återvända till gamla stans uteserveringssurr igen.

Och det var dag två det, i stora drag!

warszawa, dag ett

rekreation & civilisation

20150802_warszawa_analog_001

Har äntligen kommit mig för att gå igenom bilderna från Warszawaresan i somras. Jag knäppte en endaste analog bild den första dagen, och det var sent på kvällen då jag kom på att jag ännu inte dokumenterat dagen ”på riktigt”. (Mobilbilder känns aldrig lika giltiga som en bild tagen med en kamera utan telefonfunktion.) Det var mörkt så jag ställde ner kameran på ett broräcke och knäppte av, och monumentet i bild är Kolumna Zygmunta, d.v.s. Sigismunds Kolumn till minne av Sigismund III Vasa (sonson till Gustav Vasa) som flyttade Polens huvudstad från Krakow till Warszawa år 1596. Monumentet står på torget utanför det kungliga slottet som inte syns i bild, men till höger ser ni utkanten av centrumet av den gamla stan.

Fast vi ska nog inte börja där, egentligen, det är fel ände. Vi spolar tillbaka —

20150802_warszawa_digital_001

Flygresan, och då särskilt att gå ner för landning över polskt land, markerar förstås början på exkursionen. Jag antar att det är floden Wisła som också rinner igenom den polska huvudstaden som fångats på bild.

Alfred och jag hade tillbringat ett par dagar i Stockholm innan vi flög vidare till Warszawa, och det jag minns av den här dagen är mycket diffust. Hade som vanligt inte kunnat sova knappt alls under resan som vid det skedet pågått i fyra dagar, vilket började märkas mycket tydligt då på eftermiddagen. En alldeles överjävlig huvudvärk rev igång ungefär fem minuter efter att planet landat, och utöver ett bultande huvud så var jag darrig i kroppen och klarade knappt av att stå upprätt då vi väntade på busshållplatsen vid flygfältet. Väl på bussen kändes det bättre men sen följde förstås utmaningen att hitta rätt på en främmande plats, och vi blev tvungna att vandra en ganska bra bit och hoppas på det bästa innan nånting började mejka sens. Vi hittade till sist den gamla stan och rätt adress, och där tog våra hyresvärdar emot oss. Kvinnan följde med oss upp till lägenheten och var mycket hjälpsam och ritade ut olika saker på kartor, frågade om våra intressen, gav rekommendationer, visade böcker, berättade lite historia om olika platser, förklarade lägenhetsgrejer, och allt hade varit frid och fröjd om jag bara hade haft huvudet i tillräckligt i skick för att kunna lyssna, hah.

Jag var livrädd för att hela resan skulle vara på det där sättet, att min huvudvärk skulle utvecklas till en ihållande migränepisod eller att jag aldrig skulle lyckas sova ut och därmed fortsätta må lika jävla skit varje dag, men så gick vi ut för att leta en butik, handlade bl.a. bröd och hummus och gick tillbaka till lägenheten (försökte först gå in till grannhuset dock), drack en Treo till, bredde hummussmörgåsar, åt, tupplurade, och då jag vaknade var min huvudvärk borta. En sån jäkla lättnad. Efter tuppluren var hungern tillbaka och vi promenerade iväg ut från gamla stan för att lokalisera en vegansk restaurang vi googlat fram tidigare, Vege Miasto. Rekommenderas! Vi bänkade oss på uteserveringen och medan vi åt varsin äggplanterätt med massa goda ingredienser så sänkte sig mörkret över stan.

20150802_warszawa_digital_002

Tillbaka inne i gamla stan såg vi en hjärtepyntad vägbeskrivning. Den visade sig leda till en platå som erbjöd panoramavy över floden och staden på andra sidan av den, komplett med ett räcke som förälskade par hade fäst hänglås på. Försökte ta ett par bilder av vyn därifrån men de blev förstås väldigt mörka så de var inte mycket att visa.

20150802_warszawa_digital_003

Men hjärtepilen pekade händelsevis också mot denna söta krabat som jag hittade på vägen dit, och den visar jag istället mycket gärna. Första dagen och redan en ny kompis! Nöjd.

resekrönika + skivsläpp

dokumentation & situation

warszawavykort

Det är krönikefredag och jag har skrivit en snutt om vilka tankar mitt turistande i Warszawa, bl.a., har lämnat mig med — Vykort från hemkomsten. En tvättäkta, livs levande person (som inte är jag) tyckte att den var en av mina bästa, så läs gärna! Angstar inte fullt lika mycket som jag brukar över den här.

Vill samtidigt, nu då jag ändå håller på och pimpar grejer, passa på att göra reklam för detta ikväll:

komitragikaffisch

Alfred har gjort en skiva och jag har gjort en affisch (samt ett omslag!), evenemanget på Facebook hittar ni här. Obs, det är alltså ikväll! Befinner ni er i Vasa med omnejd vet ni med andra ord vart ni ska bege er.